DOM 2010-06-16 Meddelad i Göteborg

DOM 2010-06-16 Meddelad i Göteborg Mål nr UM 1631-10 Enhet 2:3 1 KLAGANDE Maryam Rajabi, 19531108 Ombud och offentligt biträde: Advokat Anne Leffler Allmänna Advokatbyrån i Göteborg KB Box 11910 404 39 Göteborg MOTPART Migrationsverket Förvaltningsprocessenheten i Göteborg 428 80 Kållered ÖVERKLAGAT BESLUT Migrationsverkets beslut den 10 september 2009, diarienr 6-864907 SAKEN Uppehållstillstånd m.m. enligt utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL DOMSLUT Migrationsdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut, utom såvitt avser ersättning till offentligt biträde, och beviljar Maryam Rajabi permanent uppehållstillstånd. Det ankommer på Migrationsverket att utfärda bevis om tillstånd och i övrigt vidta de åtgärder som följer av denna dom. Migrationsdomstolen beslutar att ersättning enligt lagen om offentligt biträde ska betalas till Anne Leffler med 25 525 kr, varav 17 010 kr för arbete, 1 040 kr för tidsspillan, 2 370 kr för utlägg och 5 105 kr för mervärdesskatt. Migrationsdomstolen beslutar med stöd av 43 kap. 5 offentlighets- och sekretesslagen att sekretessen enligt 37 kap. 1 samma lag ska bestå för de uppgifter som förebringats vid domstolens förhandling inom stängda dörrar och som inte tagits in i denna dom. Dok.Id 6010 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 53197 Sten Sturegatan 14 031-732 70 00 031-711 78 59 måndag fredag 400 15 Göteborg E-post: forvaltningsrattenigoteborg@dom.se 09:00-15:00

2 BAKGRUND Maryam Rajabi reste in i Sverige den 23 maj 2002 med passhandling och visering. Den 24 juli 2002 ansökte hon om förlängning av sitt uppehållstillstånd. Hon beviljades uppehållstillstånd fram till den 28 januari 2003 med motiveringen att hon genomgått en större operation av en hjärntumör och behövde hjälp från anhöriga. Hon ansökte om asyl den 7 april 2003. Som skäl för ansökan uppgav hon i huvudsak följande. Hon har utsatts för förföljelse och trakasserier av de iranska myndigheterna under närmare 25 års tid på grund av att hennes barn och andra släktingar har varit politiskt aktiva mot regimen. På grund av sitt hälsotillstånd är hon i behov av hjälp från sin familj som finns här i Sverige. Sådan hjälp kan inte erbjudas i Iran då hennes make är psykiskt sjuk. Migrationsverket avslog hennes ansökan den 11 december 2003. Efter att Migrationsverkets beslut överklagats fastställdes beslutet av Utlänningsnämnden den 15 juli 2004. Migrationsverket avslog den 29 september 2006 Maryam Rajabis ansökan om verkställighetshinder. Den 5 september 2007 beslutade Migrationsverket att avbryta verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare. Hennes utvisningsbeslut preskriberades den 15 juli 2008 och hon ansökte på nytt om asyl den 28 juli 2008. Hon anförde i huvudsak att hon vid ett återvändande till Irak skulle riskera att torteras och avrättas på grund av att hennes familj anses som regimkritisk samt att hon lider av dålig hälsa. Migrationsverket avslog ansökan med i huvudsak följande motivering. Maryam Rajabis utvisningsbeslut preskriberades den 15 juli 2008. Hon har inte självmant agerat för att tillse att verkställighet av det tidigare utvisningsbeslutet har kunnat genomföras. Hon har inte heller visat att verkställighet inte kunnat ske under den tid som hon innehaft ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut. Någon presumtion för att hon ska beviljas uppehållstill-

3 stånd i Sverige baserat på att det tidigare utvisningsbeslutet har preskriberats föreligger således inte. Maryam Rajabi har styrkt sin identitet. Hennes ärende ska därför prövas mot Iran. Den allmänna situationen i Iran är inte sådan att grund för uppehållstillstånd föreligger. Skyddsbehov kan ändå föreligga med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, varför ärendet ska prövas individuellt. Av det material som inlämnats framgår att Maryam Rajabis namn har förekommit i artiklar på Internet i samband med att hennes utvisning från Sverige stoppades. Av andra handlingar som inlämnats framhålls att det i Sverige finns ett nätverk som kontrollerar regimkritiker i landet och att Maryam Rajabi därmed är känd i hemlandet. De nya omständigheterna som åberopas ligger långt tillbaka i tiden. Maryam Rajabi har uppgett att säkerhetstjänsten har sökt efter henne för cirka fem till sex år sedan och de artiklar om henne som hänvisas till är publicerade under 2007. Hon har uppgett att hon inte har någon information om att hon skulle vara eftersökt i dag. Vidare har hon använt sitt pass vid utresa från Iran vilket visar att hon inte var eftersökt av myndigheterna och att hon utan problem kunde lämna landet. Det har inte framkommit någon omständighet i ärendet som gör sannolikt att myndigheternas intresse för henne skulle ha förändrats. Att hennes make skulle förelägga henne med reseförbud är inte en sådan omständighet att uppehållstillstånd kan beviljas. Därtill har hennes tidigare åberopade skäl redan prövats av såväl Migrationsverket som Utlänningsnämnden, vilka bedömt henne sakna skyddsbehov. Av de läkarintyg som Maryam Rajabi inlämnat framgår att hon till följd av de operationer hon genomgick under 2002-2003 nu lider av hörselnedsättning samt förlamning och nedsatt styrka i vänster sida. Hon får behandling för högt blodtryck och diabetes. Hon lider även av smärtor i nacke och har efter ett fall fått ont i ett knä. Av intyget framgår att hon är i behov av fort-

4 satt behandling för blodtryck och diabetes samt att hon behöver hjälp från andra för att klara sin vardag. Sjukvården i Iran är väl utbyggd och håller god kvalitet. Tillgången på mediciner i landet är bra och vid behov finns även möjlighet att importera medicin från utlandet. Om en medborgare inte har ekonomiska möjligheter att själv ombesörja betalning för vården finns organisationer som enligt lag är skyldiga att betala nödvändig vård. De mediciner och den vård som Maryam Rajabi behöver finns att tillgå i Iran. Hennes hälsotillstånd är inte av sådan allvarlig art att tillstånd kan beviljas på denna grund. YRKANDEN M.M. Maryam Rajabi yrkar att migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut och beviljar henne uppehålls- och arbetstillstånd. Hon yrkar vidare att migrationsdomstolen håller muntlig förhandling samt att vittnesförhör hålls med fyra personer till styrkande av hennes hälsotillstånd och levnadsomständigheter samt den risk hon löper om hon tvingas återvända till hemlandet. Maryam Rajabi anför i huvudsak följande. Anledningen till att det tidigare utvisningsbeslutet inte verkställdes var att Migrationsverket den 5 september 2007 beslutade att avbryta verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare samt att hon inte längre skulle hållas kvar i förvar. Hon förelades också att inkomma med läkarintyg. I beslut den 16 juli 2008 avskrevs ärendet om verkställighetshinder på den grunden att hennes lagakraftvunna avvisningsbeslut hade preskriberats den 15 juli 2008. Migrationsverket har så sent som den 12 maj 2008 förelagt henne att senast den 26 maj 2008 inkomma med kompletterande läkarintyg vid äventyr att ärendet kommer att avgöras på befintligt underlag. Hon hade då anledning att vänta sig att verket skulle meddela ett beslut i ärendet innan preskription inträtt. Det föreligger därför presumtion för att hon ska beviljas uppe-

5 hållstillstånd i Sverige baserat på att det tidigare utvisningsbeslutet har preskriberats. Hon lider alltjämt av ett neurologiskt resttillstånd och tumörrester. Hon lider även av hypertoni och diabetes. Hon får hjälp av anhöriga med dagliga personliga uppgifter. Hennes hälsotillstånd är så allvarligt att hon på grund av detta bör beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverket anser att överklagandet ska avslås och hänvisar till det som anförts i det överklagade beslutet samt tillägger i huvudsak följande. Den som inte får sin ansökan om uppehållstillstånd beviljad är skyldig att självmant lämna landet. Maryam Rajabis avvisningsbeslut vann laga kraft den 15 juli 2004. Migrationsverket avbröt verkställigheten av avvisningsbeslutet den 5 september 2007, eftersom det för tillfället förelåg hinder mot verkställighet då Maryam Rajabi var inlagd på sjukhus på grund av hjärtproblem, mycket högt blodtryck och diabetes. Hon hade då haft över tre år på sig att rätta sig efter Migrationsverkets beslut genom att självmant lämna landet. Det är således klagandens brist på medverkan till verkställighet som är anledningen till att det tidigare avvisningsbeslutet inte verkställdes. Migrationsdomstolen har genom beslut den 10 februari 2010 avvisat begärd vittnesbevisning och berett Maryam Rajabi tillfälle att ge in den skriftliga bevisning som hon vill tillföra målet. Migrationsdomstolen har den 3 juni 2010 hållit muntlig förhandling i målet.

6 DOMSKÄL Preskription Ett beslut om avvisning eller utvisning som inte har meddelats av allmän domstol upphör att gälla fyra år från det att beslutet vann laga kraft (12 kap. 22 UtlL). Bestämmelsen om preskription kom till för att förskona en utlänning från att under mycket lång tid behöva leva under hot om avlägsnande på grund av ett beslut som av någon anledning inte har kunnat verkställas (1975/76:18 s. 120). Fråga om avlägsnande kan dock tas upp om utlänningen hållit sig gömd (prop. 1979/80:96 s. 109). I tidigare praxis har i ett antal avgöranden vägts in om utlänningen använt sig av falska handlingar, anknytning till hemlandet och även konstaterats att det är undanhållandet som ska vara den avgörande faktorn för att avvisnings- eller utvisningsbeslutet inte har kunnat verkställas (se bl.a. UN 28-92 samt UN 316-98). Vidare har Migrationsöverdomstolen angett följande i frågan om avlägsnande efter att ett beslut har preskriberats (MIG 2007:46). Det måste göras en skillnad mellan beslut som inte har kunnat verkställas trots den sökandes medverkan och beslut som inte har kunnat verkställas på grund av att utlänningen inte har samarbetat eller hållit sig undan. Det är den sökande som är skyldig att självmant lämna Sverige och inte svenska myndigheter som är skyldiga att genom tvångsåtgärder verkställa beslutet. Det är sökanden som ska visa att preskription inträtt utan hans eller hennes förskyllan och inte myndigheten som ska visa att beslutet inte kunnat verkställas. I ett senare avgörande har Migrationsöverdomstolen uttalat att det inte finns någon ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd för det fall avlägsnandebeslutet har preskriberats. För att uppehållstillstånd ska kunna komma ifråga krävs att verkställighet inte har kunnat ske och detta trots att utlänningen fullgjort sin skyldighet att medverka till verkställigheten. En ut- eller

7 avvisad person som visserligen inte håller sig gömd eller på annat sätt undviker kontakt i samarbetet med de verkställande myndigheterna, men som i övrigt förhåller sig passiv uppfyller inte kravet på medverkan (se MIG 2009:13). I målet är fråga om att på nytt pröva Maryam Rajabis skäl för uppehållstillstånd sedan tidigare utvisningsbeslut, som fick laga kraft i juli 2004, preskriberades den 15 juli 2008. Verkställigheten av beslutet avbröts i september 2007. Maryam Rajabi har dock innan dess haft mer än tre år på sig att frivilligt återvända till Iran. Av vad som framkommer av utredningen har hon under denna tid inte gjort några ansträngningar för att återvända och hon har även vid kontakt med Migrationsverket förklarat att hon inte vill återvända till hemlandet. Maryam Rajabi kan därför inte anses ha medverkat till verkställigheten i den utsträckning som skäligen kan krävas av henne. Det finns därmed möjlighet att meddela ett nytt utvisningsbeslut om det inte framkommer omständigheter som utgör grund för att bevilja uppehållstillstånd. Skyddsskäl Flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd (5 kap. 1 första stycket UtlL). Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp och inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd (4 kap. 1 första stycket UtlL). Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan

8 antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda (4 kap. 1 andra stycket UtlL). Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som inte är flykting och som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att - det finns grundad anledning att anta att utlänningen om han eller hon återvänder till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt, och - utlänningen inte kan, eller på grund av sådan risk som framgår ovan inte vill, begagna sig av hemlandets skydd (4 kap. 2 första stycket UtlL). Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper denna risk eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för denna risk genom handlingar från enskilda (4 kap. 2 andra stycket UtlL). Med övrig skyddsbehövande avses en utlänning som inte är flykting eller alternativt skyddsbehövande och som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon - behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp (4 kap. 2 a första stycket 1 UtlL). Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen löper denna risk eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot att utlänningen utsätts för denna risk genom handlingar från enskilda (4 kap. 2 a andra stycket UtlL).

9 Migrationsdomstolens bedömning Maryam Rajabi har styrkt sin identitet och hennes ansökan om uppehållstillstånd ska därför prövas mot de förhållanden som råder i Iran. Även om det är känt att det i Iran förekommer brister avseende respekten för mänskliga rättigheter kan situationen inte anses sådan att det generellt finns ett skyddsbehov för iranier. Det ska därför göras en individuell bedömning av hennes åberopade skyddsskäl. Maryam Rajabi har uppgett att hon i hemlandet har varit utsatt för hot och trakasserier från de iranska myndigheterna på grund av hennes och hennes familjs politiska engagemang. Maryam Rajabi skyddsbehov på grund av familjens politiska aktiviteter i hemlandet har tidigare prövats av både Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Migrationsdomstolen anser inte att det har framkommit något som utgör skäl att nu göra en annan bedömning. Inte heller har förhållandena i Iran enligt befintlig landrapportering ändrats på ett sådant sätt att en annan bedömning ska göras. Maryam Rajabi har vidare anfört att de iranska myndigheterna har ett intresse för henne på grund av de aktiviteter i form av upprop, namninsamlingar och demonstrationer som utspelade sig här i Sverige i samband med att hon togs i förvar i september 2007 samt att hon även har varit politiskt aktiv i Sverige. Maryam Rajabi har lämnat mycket knapphändiga uppgifter om sitt politiska engagemang i Sverige. Hon har inte kunnat utveckla eller belysa på vilket sätt hon skulle ha varit aktiv. Migrationsdomstolen anser därför inte att hon kan anses ha visat att hon skulle ha varit öppet politiskt aktiv i Sverige på så sätt att hon skulle ha tilldragit sig de iranska myndigheternas intresse. Vad gäller aktiviteterna i samband med att hon togs i förvar har inte framkommit att dessa skulle ha kommit till de iranska myndigheternas kännedom eller att, även om så skulle vara fallet, Maryam Rajabi på grund härav skulle vara av intresse för den iranska regimen.

10 Migrationsdomstolen ifrågasätter inte att Maryam Rajabi känner en stark rädsla för att återvända till Iran men hon kan mot bakgrund av ovanstående inte anses ha gjort sannolikt att hon har fog för att känna en välgrundad fruktan för förföljelse eller att det finns grundad anledning att anta att hon skulle löpa en verklig risk att utsättas för annan skyddsgrundande behandling om hon återvänder till hemlandet. Hon är därmed inte att anse som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande enligt utlänningslagen. Synnerligen ömmande omständigheter Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet (5 kap. 6 första stycket UtlL). Enligt förarbetena (se prop. 2004/05:170 s.187) ska man vid bedömningen av om det finns synnerligen ömmande omständigheter väga samman sådana omständigheter som kanske inte var för sig, men sammantagna, är tillräckliga för att uppehållstillstånd bör beviljas. De skäl som sökanden kan ha för att få stanna ska vara av personlig art, exempelvis fysisk eller psykisk sjukdom, och gälla situationen i Sverige i relation till personens situation i hemlandet. Situationen kan också vara den att sökanden har en anpassning till svenska förhållanden som tillsammans med sjukdom i det enskilda fallet kan anses tillräcklig för uppehållstillstånd på denna grund. Personens situation och upplevelser i hemlandet ingår självfallet också i bedömningen. För att uppehållstillstånd enligt bestämmelsen ska kunna beviljas vuxna personer av enbart medicinska skäl krävs att hälsotillståndet är synnerligen

11 allvarligt, vilket givetvis också måste vara tillfredsställande dokumenterat genom läkarintyg utformade enligt Socialstyrelsens föreskrifter (MIG 2007:35). Av inlämnade läkarintyg framgår att Maryam Rajabi bl.a. lider av diabetes typ 2, hypertoni, ryggvärk, gonartros och resttillstånd efter operation i form av facialpares höger. På grund av smärta i rygg och knäleder har hon svårigheter att röra sig och går med stöd av rullator. Migrationsdomstolen anser inte att de läkarintyg och journalhandlingar som finns i målet styrker att Maryam Rajabi lider av ett synnerligen allvarligt funktionshinder eller en livshotande sjukdom för vilken hon inte kan få vård i hemlandet. Hon kan därför inte beviljas uppehållstillstånd enbart på grund av sitt hälsotillstånd. Mot bakgrund av den restriktiva rättstillämpning som gäller ifråga om anpassning till Sverige, samt att Maryam Rajabi genom att inte medverka till att lämna landet på grund av sin egen passivitet har kommit att förlänga sin vistelsetid, kan inte heller hennes lagliga vistelsetid i Sverige ensamt utgöra grund för att hon ska beviljas uppehållstillstånd. Utredningen i målet ger dock stöd för bedömningen att Maryam Rajabis hälsotillstånd är problematiskt och att hon har ett omfattande behov av hjälp för att klara sin vardag. I Sverige har hon bl.a. sin mor och två syskon, vilka hjälper till att ta hand om henne. Hon har inte vistats i Iran på cirka åtta år och det är oklart om hon har några släktingar eller någon annan som där kan tillgodose hennes behov av omvårdnad. Av tillgänglig landrapportering (Landinfo, Utlendingsforvaltningens fagenhet for landinformasjon, Iran: Vilje og evne til beskyttelse av kvinner, 18 februari 2009) framgår bl.a. att Iran inte har något väl utbyggt socialt välfärdssystem och att det är familj och släkt som utgör välfärdssystemet och som ger enskilda social säkerhet. Vidare framgår att det inte är ett reellt och acceptabelt alternativ för en kvinna att leva utan ett familjenätverk. Mot bakgrund av omständigheterna i målet finns därför skäl att ifrågasätta om Maryam Ra-

12 jabi kan få sitt behov av daglig omvårdnad tillgodosett i hemlandet. Vid en samlad bedömning av Maryam Rajabis hälsotillstånd, hennes situation i hemlandet samt hennes vistelsetid i Sverige finner migrationsdomstolen att det får anses finnas sådana synnerligen ömmande omständigheter att hon bör tillåtas att stanna i Sverige. Maryam Rajabi ska därför beviljas permanent uppehållstillstånd i enlighet med 5 kap. 6 UtlL. Ersättning till offentligt biträde Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för arbete som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete skall enligt 5 lagen om offentligt biträde och 27 rättshjälpslagen (1996:619) bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning. Anne Leffler har för sitt biträde i migrationsdomstolen yrkat ersättning för 20 timmars arbete. Migrationsdomstolen finner med hänsyn till målets art och omfattning att den angivna tidsåtgången inte kan anses ha varit erforderlig för fullgörandet av uppdraget. Anne Leffler får anses skäligen tillgodosedd med ersättning motsvarande 15 timmars arbete. Yrkad ersättning för tidsspillan och utlägg beviljas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 1 (DV 3110) Kristina Aurell I avgörandet har deltagit rådmannen Kristina Aurell samt nämndemännen Ingrid Bergman, Thomas Holm och Frese Nielsen. Föredragande i målet har varit förvaltningsrättsnotarien Helen Pettersson.

Bilaga 1 HUR MAN ÖVERKLAGAR - MIGRATIONSMÅL DV 3110 2006-07 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga migrationsdomstolens dom/beslut ska skriva till Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten, migrationsdomstolen. Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningssrätten inom tre veckor från den dag domen/beslutet meddelades. Om domen/beslutet inte har meddelats vid muntlig förhandling och det inte heller vid en sådan förhandling har tillkännagetts när domen/beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagande från utlänningen ha kommit in inom tre veckor från den dag då han eller hon fick del av domen/beslutet. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller annan allmän helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag. Dom/beslut om förvar överklagas på samma sätt. Ett sådant beslut får överklagas utan samband med ärendet i övrigt. Överklagandet är inte begränsat till viss tid. Prövningstillstånd För att ett överklagande ska kunna tas upp till prövning i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om förvaltningsrätten beslutat om förvar i annat fall än efter överklagande av förvarsfrågan krävs inte prövningstillstånd vid överklagandet till kammarrätten. Om prövningstillstånd inte meddelas i ett mål där sådant krävs står förvaltningsrättens dom/beslut beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. den klagandes namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till kammarrätten, 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans ombud. Adressen till förvaltningsrätten, migrationsdomstolen framgår av domen/beslutet. Om klaganden anlitar ombud ska denne sända in fullmakt i original samt uppge sitt namn, adress och telefonnummer. www.domstol.se