handtverkare 60 800 arbetare 60 - Summa 268 6353 hästar: ridhästar 400 draghästar 4200 packhästar 500 trängdraghästar 550 trängpackhästar 350 Summa 6000 Endast beträffande officerarne i den växlande delen finner man i staten bestämda proportioner mellan vapnets olika grenar bestämda till: 100 för fältartilleriet, 5 för ridande, 20 för belägrings och 8 för kosackartilleriet; men för öfrigt är sammansättningen öfverlämnad åt slumpen. Dessa siffror utgöra för öfrigt endast ungefärliga bestämmelser till ledning för intendenturen. I sjäfva verket kom man sällan upp till den i staten upptagna nummerären. skridit framåt. I fred finnes för närvarande 7 brigader och några kaderbatterier, hvarje brigad om 2-3 divisioner á 2-3 batterier, tillsammans 41 batterier, hvilka i krig skulle kunna svälla ut till 31 brigader med tillsammans 164 batterier. Hvad styrkan angår har en läkare tillkommit och synes man för öfrigt enligt prikas 155 af år 1904 vilja hålla sig till den starkaste af de 1898 införda kadrerna. Fredsstyrkan af ett batteri skulle sålunda bli: Från denna främre artilleridepot afdelades sedermera på order från högkvarteret marschkommandon för fyllande af luckorna vid armén. Dessa fördes vanligen i samlade enheter (tågnummer) till etappslutstationen, där den slutliga fördelningen skedde allt efter behof och tillgång för tillfället. Reservartilleriet Genom prik. 112 af år 1898 ordnades reservartilleriet så att för hvarje reservfördelning skulle i fred finnas ett reservbatteri eller i några fall en reservartilleridivision, som i krig skulle kunna tjäna som kader för bildande af en artilleribrigad om 4-6 batterier. Denna organisation är i sina hufvuddrag fortfarande den samma ännu i dag, endast antalet kadrer har ökats i samma mån, som utvecklingen af reservinfanteriet ~ 51 ~ Officerare 11 civilmilitäre 1 underofficerare 35 spel 2 konstaplar 68 menige 219 icke stridande 21 Summa 355 Hästar 79 Vid mobiliseringen skulle nu detta batteri utvecklas till en brigad om 4 batterier å full fältstyrka. Denna stat blef emellertid endast gällande för de asiatiska reservtrupperna. De i Europa mobiliserade reservfördelningarne fingo alla artilleribrigader om 6 batterier, vare sig dessa nu utvecklades ur bestämde reservkadrer eller togos från hemmanvarande linietrupper. Att denna sista utvägen måste tillgripas vid ej mindre än 4 reservfördelningar af 6, som sändes ut, visar att artilleriets reservorgani-
sation ej räcker att fylla den uppgift, som blifvit för densamma uppställd. Redan före kriget kunde man nog på grund af officersbristen vid fältartilleriet draga den slutsatsen, att reservartilleriet vore hufvudsakligen en pappersorganisation. Men att den skulle vara så svag, som den i verkligheten visade sig, torde dock få af de utomstående hafva anat. Reservartilleriparken Enligt äldre föreskrifter skola de 6 europeiska och 2 kaukasiska i fred bestående reservartilleriparkerna vid mobilisering uppsätta till samman 18 brigadstaber och 50 parker, hvarvid en parkbrigad om 2 parker beräknas för en reservfördelning af 1.graden, under det att en dylik af 2.graden skulle få nöja sig med endast en park. Denna bestämmelse var naturligtvis utfärdad under förutsättning, att dylika fördelningar icke skulle komma att aktivt uppträda å krigsskådeplatsen, åtminstone ej i 1.linien. Då man nu i detta krig af okänd anledning frångick denna princip och utan vidare sände reservfördelningar af 2.ordningen ut i jämnbredd med linietrupperna, fick man naturligtvis också utrusta dem med större artilleripark. Enligt prik.305 af år 1904 skulle samtliga de sex reservfördelningar som afsändes till krigsskådeplatsen få sig en parkbrigad om 2 parker. ~ 52 ~ Det särskilda märkliga med denna prikas är emellertid att härför togos i anspråk icke mindre än 6 reservartilleriparker. Det skulle sålunda endast återstå tvänne dylika i Europa och Kaukasus. Det stora flertalet af återstående reservfördelningar skulle sålunda näppeligen vid en allmän mobiliseringen kunnat få sig föreskrifven artilleripark. Emellertid blefvo de genom sistnämnda prikas lemnade föreskrifterna ej heller länge vid makt. Man fann det snart nödigt att förse äfven reservfördelningarne vare sig de tillhörde 1. eller 2.ordningen med en parkbrigad om 3 parker liksom vid liniefördelningarne. De 12 mobiliserade reservparkerna sammanslogos sålunda till 4 brigader och de 2 återstående reservfördelningar fingo sitt behof fylldt genom lån från linietrupperna. Man vågade sig ej troligen på att mobilisera ytterligare reservparker. Redan vid uppsättningen af nyss nämnda 12 parker kunde man endast genom lån från hemmavarande linietrupper få befälet så pass fulltaligt, att förbanden kunde anses fältdugliga Reservparkernas organisation visade sig sålunda ännu svagare än det öfriga reservartilleriets. Vid en allmän mobilisering skulle bägge dessa organisationer visat sig tämligen illusoriska. För att gifva en föreställning om, huru många af de nu för kriget uppställda 6 reservfördelningarna kunde utrustas på den normalt utstakade vägen, bifogas en öfversikt af fördelningen. Bilaga 88. Ingenjörstrupperna Ett af de för den ryska armén särskildt utmärkande dragen är rikedomen på ingeniörstrupper. Detta får dock ej tydas som ett bevis på att denna detalj står särskildt högt därute. Snarare är det tvärt om arméns låga ståndpunkt i allmänhet och hufvudvapnens försummande af fältbefästningskonsten, som gjort behofvet af specialister äfven på detta
område så stort och fordran på ännu flere dylika så allmän. Sappörbataljoner Redan i fred funnos 29 sappörbataljoner om i regel 3 sappörkompanier och 1 telegrafkompani, beräknade så att hvarje armékår skulle vid mobilisering få sin egen bataljon. Endast för skyttebrigaderna och reservfördelningarne funnos inga dylika, en brist, som gjorde sig så mycket mer kännbar, som under krigets gång ute på krigsskådeplatsen kommo till användning nybildade armékårer, sammansatta af såväl skyttar som reservtrupper. För dessas räkning fingo nu bildas nya sappörbataljoner, dels genom lån, dels genom nyuppsättning. Till en början sökte man genom prik.156 af år 1904 ordna ingeniörtrupperna på krigsskådeplatsen. Sappörbataljonens stat skulle fortfarande vara densamma som i prik.200 af år 1894, dock med den utvidgning, att äfven de ostsibiriska telegrafkompanierna skulle upprätta 2 stolpoch 1 kabelafdelning. Dessutom vidtogos de förändringar som införts redan 1901 genom prik. 82, ehuru därom intet nämnes i den nya prikasen. Staten blef sålunda: Stridande Officerare 26 Underofficerare 126 Spel 8 Frivillige 3 Korpraler 88 Menige 712 Summa 963 Icke stridande Civilmilitäre 3 Skrifvare 5 Fältskärer 8 Veterinärbiträden 4 Sjukvårdare 3 ~ 53 ~ Gevärshandtverkare 1 Handtverkare 16 Trängmanskap 140 Summa 180 eller inalles 1143 man Häraf kom på hvarje sappörkompani: Officerare 4 Underofficerare 20 Spel 2 Frivillige 1 Korpraler 20 Menige, beväpnade 180 Menige, obeväpnade 15 Icke stridande 16 Summa 258 man På ett telegrafkompani med 2 stolpoch 1 kabelafdelning: Officerare 7 Underofficerare 54 Korpraler 28 Menige 127 Icke stridande 76 Summa 294 man Hvad trängen angår, indelades densamma i: Bataljonsträng 1.linien Patronkärror 3 Sanitetskärror 2 Officerskärror 2 Sjuktransportvagn (4 sp.) 1 2.linien Packvagnar (2 sp.) 5 Summa 13 Utom bataljonsträngen hade hvarje kompani sin kompaniträng. Till ett sappörskompanis träng: Intendenturträng: Officerskärra 1 Packvagnar (2 sp.) 4 Ingeniörträng Materialvagn (3 sp.) 2 Sprängämnesvagn (2 sp.) 2
Bryggvagn (3 sp.) 6 13 Summa fordon 15 Ett telegrafkompanis träng: Intendenturträng: 2 sp. vagn för 2 stolpafd. 14 2 sp. vagn för 1 kabelafd. 5 Officerskärror 3 Ingeniörträng. 2 stplpafd. Stationsvagnar (3 sp.) 4 Materialvagnar (3 sp.) 20 Reservdelsvagnar 4 1 kabelafd. Stationskärror 6 Materialkärror 16 Reservdelskärror 2 Summa fordon 74 Inalles sålunda 126 fordon. Hästar Officersridhästar 31 Manskapshästar 29 Tränghästar 292 Summa 352 Å krigsskådeplatsen fick hvarje kompani sig tilldeladt en köksvagn. Härigenom ökades personalen med 4 icke stridande, 4 fordon och 8 hästar, hvarigenom styrkan kom att uppgå till inalles 1 147 man, 130 fordon och 360 hästar. Emellertid ansåg man, att armékåren borde förses med ett pontonierkompani, då den lätta broträngen vid de båda första sappörkompanierna icke räckte långt. Vidare var behofvet af befästningsarbeten så stort, att man icke ansåg det tillräckligt med 3 sappörkompanier. Man tillade sålunda ytterligare 1 sappör- och 1 pontonierkompani till en början endast vid 1. och 3. ostsibiriska sappörbataljonerna, men sedan äfven vid den 2. 13 Edlunds fotnot: Endast vid 1. och 2. Komp. Lätt broträng. ~ 54 ~ Med köksvagnar och motsvarande tillökning i bataljonsträngen blef det för detta sappörkompani, som ej hade lätt broträng, 255 man, 12 fordon och 30 hästar, samt för pontonierkompaniet med förstärkta anspann (se nedan under pontonierbataljoner) 344 man 63 fordon och 310 hästar. Genom prik. 813 af år 1904 fingo de å krigsskådeplatsen varande sappörbataljonerna för förstärkande af anspannen vid de lätta broparkernas 3-spända fordon en tillökning af 14 hästar med 12 man trängmanskap. Klöfjeträng Enligt medgifvande af högste befälhafvaren fingo samtidigt två af sappörkompanierna vid bataljonen 52 hästar med lika många man hästförare för omläggning af delar af trängen å packdjur. Beridna sappörer Vidare bildades vid en del sappörbataljoner för kavalleriets behof en beriden sappörtrupp om 42 man. Optiska stationer Öfver stat tillkommo ytterligare 4 optiska stationer med en personal af omkring 20 man och 20 hästar. Ingenjörsparkafdelning Till armékårens sappörbataljon räknas i fält äfven fältingeniörparkafdelningen, som vid mobilisering uppsättes vid någon af de redan i fred organiserade 7 fältingeniörparkerna. En dylik park nybildades nu genom prikas 156 af år 1904. För öftigt undergingo staterna ingen förändring och utgöres sålunda armékårens in-
geniörparkafdelning fortfarande af de i handböckerna upptagna 1 officer 17 stridande och 28 icke stridande lägre grader samt 19 fordon och 65 hästar. Armékårens sappörbataljon Slutsumma Lägger man nu tillsammans dessa siffror, finner man, att bataljonen inalles får en styrka af 1 918 man, 224 fordon och 893 hästar. I verkligheten blef den ännu större och nådde enligt uppgidt af ingeniörofficerare öfver 2 000 man. Att detta skulle blifva en dryg uppgift att sköta särskildt i förvaltningshänseende för bataljonstaben, är naturligt, helst som den åtminstone ej på pappret fått någon tillökning motsvarande bataljonens tillväxt. Med en så brokig sammansättning af förbandet måste svårigheterna ökas. Den omfattande och mångskiftande utrustningen skaffade staben ett oerhördt arbete, särskildt på grund af bristen på system i fråga om namn och tekniska termer vid de olika kompanierna. Delvis hade ju också dessa i fredstid icke haft något gemensamt. Dessa svårigheter gjorde sig dock mindre gällande utåt; värre var det, att det i fredstid icke fanns något samband mellan armékåren och dess sappörbataljon. Ingeniörtrupperna lefva i fred sitt afskilda fridfulla lif, sammanslagna i brigader med i vissa fall egna mötesplatser till och under de praktiska sommaröfningarna. Skälet härtill skall vara, att öfningarne sålunda kunna drifvas i större skala, med rikhaltigare material och under närmare öfvervakande af högre befälhafvare med fackutbildning. ~ 55 ~ Följden häraf har också blifvit, att något samarbete i fält hade mycket svårt att komma till stånd. Å ömse sidor förhöll man sig mycket kritisk, ja t.o.m. fiendtligt gentemot hvarandras arbete. I regel kasserade alltid ingeniörofficerarne truppernas egna fältbefästningar, liksom dessa å sin sida endast motsträfvigt fogade sig i de förres ledning och ogärna funno sig i att endast tjäna som handräckning vid arbetena. Ovanan vid samarbete föranledde dessutom som alltid slöseri af arbetskraft. Så rikt utrustad med ingeniörtrupper en rysk armékår redan nu synes vara, räckte det i alla fall ej till att fylla behofvet. Så otroligt det kan låta, ordar man ni i pressen allmänt för en ytterligare ökning. Samtidigt har man dock fått klart för sig, att de olika specialiteterna af vapnet måste skiljas åt. Man ville sålunda hafva en sappörbataljon om 3 kompanier på hvarje intanterifördelning. För hvarje armékår vill man hafva ett telegrafkompani, men som äfven detta visade sig för litet för behofvet, vill man öka detsamma med minst 1 kabelafdelning. Det skulle sålunda komma att bestå af 2 stolp- och 2 kabelafdelningar. Återstående ingeniörtrupper skulle reserveras för armén, om 3-4 armékårer. Före kriget funnos för detta ändamål endast pontonjärbataljoner organiserade. Af telegraftrupper funnos endast de på armékårernas sappörbataljoner fördelade telegrafkompanierna. Luftseglarbataljoner åter funnos endast vid fästningarne. Under kriget organiserades så småningom för hvarje armè: 1 pon-
tonier-, 1 telegraf-, och 1 luftseglarebataljon. Nu efter kriget förordas äfven för armén 1-2 extra sappörbataljoner. Pontonjärbataljoner Pontonierbataljonens stat utgöres enligt prik 121 af år 1903 af stab och 2 kompanier, om tillsammanlagdt: Stridande Officerare 13 Underofficerare 48 Spel 5 Frivillige 2 Korpraler 32 Menige 300 Reservister från kav. 186 Summa 586 man Icke stridande Civilmilitäre 3 Skrifvare 5 Fältskärer 4 Veterinärbiträden 5 Sjukvårdare 3 Gevärshandtverkare 1 Handtverkare 21 Trängmanskap 22 Summa 64 man Inalles 650 man Hästar Officersridhästar 17 Manskapshästar 17 Draghästar 479 Summa 513 Intendenturträng Bataljonsträng 1.linien Patronkärror (1 pr komp) 2 Stabskärror 1 Sanitetskärror 2 Sjuktransportvagnar (4 sp.) 1 2.linien Packvagnar (2 sp.) 4 Kompaniträng Packvagnar (2 sp) 10 Summa 20 Ingeniörträng (för 224 m. brygga) Pontonvagnar (4 sp) 56 Plankvagnar (4 sp) 32 Reservvagnar (4 sp) 2 Bockvagnar (4 sp) 4 ~ 56 ~ Båtvagnar (4 sp) 2 Verktygsvagnar (2 sp) 2 Reservdelsvagnar (2 sp) 2 Fältsmedja (2 sp) 2 Telefonkärra (1 sp) 1 Sprängkärra (1 sp) 1 Summa 104 Inalles 124 fordon. Då särskildt de 4 spända vagnarne visade sig vara alltför tunga i det dåliga väglaget medgafs en tillökning i anspannen af 124 hästar, 62 per kompani, hvilket i sin tur medförde en ökning af icke stridande med omkring 60 man, 30 per kompani. För öfrigt sökte man så långt sig göra lät ersätta de tunga 4-sp vagnarna med fordon af lättare typ. I den äldre staten hade man uteslutande 4 spända vagnar. Nu finner man bland de s.k. ingeniörfordonen både 2.sp. vagnar och 1sp. kärror, och man kommer naturligtvis att fortsätta ännu längre å samma väg. Liksom öfriga truppförband fingo äfven pontoniererna köksvagnar till ett antal af 2 per kompani. Med dessa tillökningar nådde bataljonens styrka 718 man, 645 hästar och 128 fordon. Vid enskilt pontonierkompani har man en stat af: Officerare 4 Underofficerare 22 Frivillige 1 Spel 2 Korpraler 16 Menige 136 Obeväpnade 14 Icke stridande 26 Summa 221 Härtill kommer sedan en intendenturträng om 1 patronkärra, 2 köks- och 7 packvagnar (2 sp) samt
en ingeniörträng utgörande i regel ungefär hälften af bataljonens, för slående af en krigsbro om 120 meter. Med förstärkta anspann blir sålunda kompaniets styrka inalles 344 man, 310 hästar och 63 fordon. Telegrafbataljon Äfven telegrafbataljonerna fingo under kriget ny stat genom prik. 326 af år 1904. Den utgör för en dylik om 4 kompanier i fält: Stridande Officerare 26 Underofficerare 139 Spel 6 Frivillige 4 Korpraler 80 Menige 400 Summa 655 Icke stridande Civilmilitäre 3 Skrifvare 5 Fältskärer 10 Veterinärbiträden 9 Sjukvårdare 3 Gevärshandtverkare 1 Handtverkare 31 Trängmanskap 390 Summa 452 Summa personal 1107 man. Kompaniträng Intendentur Packvagnar (2 sp) 56 (14 per komp) Officerskärror (2 per komp) 8 Ingeniör Stationsvagnar (4 sp) 16 (4 per komp) Materialvagnar (4 sp) 80 (20 per komp) Reservdelsvagnar (4 sp) 16 (4 per komp) Telefonkärror (1 sp) (12 per komp) 48 Summa 224 Summa fordon 245 Bataljonens samlade styrka utgjorde sålunda 1 107 man, 775 hästar och 245 fordon, af på hvarje kompani: Officerare 5 Underofficerare 32 Korpraler 20 Menige beväpnade 92 Menige obeväpnade 8 Icke stridande 56 Summa 213 Dessa kompanier vill man i motsats mot det armékåren tilldelade telegrafkompaniet hafva utrustade med endast stolpledning. Hästar Officersridhästar 30 Manskapshästar 33 Tränghästar 712 Summa 775 Bataljonsträng (intendentur) 1.linien partonkärror (1 pr komp) 4 stabs- och officerskärror 2 sanitetskärror 2 sjuktransportkärror 4 köksvagnar (1 pr komp) 4 2.linien Packvagnar (2 sp) 5 Summa 21 Gnisttelegraftrupper Länge dröjde det ej heller, förrän man ansåg sig böra försöka den trådlösa telegrafen, och då försöken utföllo tillfredsställande, uppsattes genom prik. 689 af år 1904 2 ostsibiriska själfständiga telegrafkompanier till högsta befälhafvarens direkta förfogande. Man bestämde sig för Marconis system. Hvarje kompani består af 2 själfständiga afdelningar af 3 själfständiga stationer. Hvarje station består af: ~ 57 ~
Officerare 1 Underofficerare 4 Korpraler 5 Menige 12 Fältskärer 1 Apparattelegrafister 4 Telefontelegrafister 3 Elektromekanici 2 Besiktningsmän 1 Trängmanskap 23 Summa 56 man Ridhästar 3 Tränghästar 24 Summa 27 hästar Ingeniörkärror 14 Packkärror 6 Summa 20 kärror Kompaniet i sin helhet utgöres af: personal, Stridande: Officerare 10 Underofficerare 43 Spel 2 Korpraler 36 Menige 106 Summa 197 Icke stridande Civilmilitäre 2 Skrifvare 2 Fältskärer 8 Sjukvårdare 2 Gevärshandtverkare 1 Handtverkare 9 Trängmanskap 217 Summa 241 Specialister Apparattelegrafister 26 Telefontelegrafister 18 Elektro mekanici 14 Besiktningsmän 8 Summa 66 Inalles personal 504 man. Hästar Ridhästar 27 Tränghästar 231 Summa 258 hästar ~ 58 ~ Träng Patronkärror 2 Apotekkärror 1 Förbandskärror 1 Sjuktransport 2 Officerskärror 2 Kanslikärror 1 Packkärror 57 Ingeniörskärror 128 Summa 194 kärror Af denna stat underhållas de stridande och specialisterna till samma styrka i fred som krig, endast med den skillnad att vid mobilisering sker en omfattande befodran upp i högre tjänstegrad af manskap och underofficerare. Sedermera uppsattes genom prik 740 af samma år en stab af högste befälhafvarens gnisttelegraf. Den utgjordes af: Chef 1 Adjutant 1 Skrifvare 3 Ritare 1 Uppassare, hästskötare 4 Trängmanskap 4 Summa 14 man Ridhästar 3 Draghästar 6 Summa 9 hästar Kärror (2 sp) 3 kärror Man kan sålunda anse att härigenom med ofvannämnda kompani bildades en fullständig gnisttelegrafbataljon ehuru detta namn icke förekommer i de officiella handlingarna. Luftseglarbataljonen Redan i början af år 1904 fastställdes genom prik.186 stat för ett sibiriskt luftseglarkompani utrustat med 4 fästningsballonger från Brest- Litovsk med 640 kub.m gondoler och materiel för 5 dagars tjänst. Detta
visade sig emellertid snart nog otillräckligt, hvarjemte materialen befanns för tung. Genom prik.396 af samma år uppsattes sålunda en ostsibirisk luftseglarebataljon om 2 kompanier med inalles 8 balonger af lättare typ, och material till 20 påfyllningar, af hvilka dock endast material för 6 dylika får rum i den reglementerade trängen. För återstoden anskaffades transportmaterial genom intendenturens försorg. För jämförelses skull medtages äfven här det sibiriska luftseglarkompaniets stat. Stridande Ostsib. bataljonen Sibir. komp Officerare 11 5 Underofficerare 47 12 Spel 5 - Korpraler 32 10 Menige 256 98 Summa 351 125 Icke stridande Ostsib. bataljonen Sibir. komp Civilmilitäre 2 - Skrifvare 5 2 Fältskär 4 1 Veterinärsbiträden 3 1 Sjukvårdare 3 - Gevärshandtverkare 1 - Handtverkare 17 7 Maskinister 2 3 Trängmanskap 243 59 Summa 280 73 Summa personal 631 198 Hästar Ostsib. bataljonen Sibir. komp Officersridhästar 14 5 Manskapshästar 16 5 Tränghästar 271 133 Summa 301 143 Intendenturträng Ostsib. bataljonen Sibir. komp Bataljons-, 1.linjen Patronkärror 2 - Stabskärror 1 - Sanitetskärror 2 - Sjuktransportkärror 4 - Köksvagnar (2sp) 1-2.linjen Packkärror 8 - Kompaniträng Officerskärror 2 - Proviantkärror 202sp fordon 4 Köksvagn (2sp) 2 1 Summa (intendentur) 42 5 ~ 59 ~
Ingenjörträng 1.linjen Vindspelskärror 46sp fordon 1 Vindspelslokomobil - 1 Vattenvagn - 2sp fordon 1 Gasförstärkningskärra 163sp fordon 5 Tillbehörskärra 22sp fordon 1 Ballongkärra 42sp fordon 1 Gashållarkärra 22sp fordon 1 Pressenningkärra 22sp fordon - Verktygskärra 22sp fordon 1 Fotografikärra 22sp fordon - Belysningskärra 22sp fordon - Fältsjulskärra 42sp fordon 2 Vitriololjekärra - 2sp fordon 14 Kemikaliekärra - 2sp fordon 24 Stenkolskärra - 2sp fordon 3 Väteförst.kärra 152sp fordon - Gasförst. packsadlar 22 - Kemikalier packsadlar 36-2.linjen Reservkabelvagn (6sp) 2 - Ballongkärror 4 - Gashållarkärror 2 - Presenningskärror 4 - Verktygskärror 2 - Handtverkskärror 2 - Reservmaterielkärror 2 - Kemikalier (till 4 påfyllningar) 60 - Summa (ingeniörträng) 133 kärror 58 packsadlar 56 fordon - packsadlar Inalles 175 61 fordon och 58 - packs. Kompaniets styrka utgöres vid den ostsibiriska luftseglarebataljonen Officerare 3 Underofficerare 21 Korpraler 16 Spel 2 Menige beväpnade 116 Menige obeväpnade 12 Icke stridande 12 Summa 182 Ingeniörförråd Till fyllande af arméingeniörtruppernas behof af ingeniörmaterial och som en reserv för armékårernas packafdelningar upprättades så småningom ett ingeniörförråd för 1.armén genom prik. 481 och för 2.armén genom prik. 611 af år 1905. Staten bestod af: ~ 60 ~
1.armén 2.armén Officerare 2 2 Underofficerare 2 3 Korpraler 3 6 Menige 14 36 51 Skrifvare 2 - Ingeniörarbetare 2 - Elektroteknici 3 - Handtverkare 27 - Handräckning 5 - Summa 82 62 Vid bägge dessa förråd liksom vid 3.armén, som hade ungefär enahanda sammansättning som 2.arméns tjenstgjorde 3-6 korpraler och 36 menige uteslutande som vaktmanskap. Underofficerarne och återstoden af manskapet utgjorde arbetspersonal vid förrådet, hvilken personal vid behof kunde förstärkas genom kommendering. Då det visade sig nödvändigt att disponera egna fordon för mindre transporter, bestämdes denna träng genom prik.611 till 5 arber med 15 hästar vid 2.arméns förråd, trängmanskap togs ur arbetspersonalen. För samtliga 3 arméerna fanns slutligen ett centralt ingeniörförråd i Charbin med en sammansättning enligt prik.521 af år 1905: Officerare 3 Civilmilitäre 1 Vaktmästare 8 Skrifvare 3 Underofficerre 2 Menige (icke stridande) 60 Summa 77 man För transport af materialen till järnvägsstationen funnos 20 hästar. För Luftseglarebataljonerna bildades ett särskildt förråd jämte 14 Edlunds fotnot: Korpralerna och 38 menige endast för vaktgöring. ~ 61 ~ reparationsverkstad, som genom prik.596 af år 1905 fick en stat af: Officerare 2 Underofficerare 2 Mekaniker 1 Handtverkare 25 Skrifvare 2 Fältskär 1 Arbetare 25 Handräckning 5 Trängmanskap 2 Summa 65 man Tränghästar 5 För armékårernas pontonierkompanier utgjorde arméernas pontonierbataljoner i viss mån tjänst som ingeniörförråd, och disponerade dessa i sin ordning en ganska betydande reserv af broslagningsmaterial. Järnvägstrupper Järnvägstrupperna hafva i Ryssland ingen fast organisation liksom ej heller några fasta bestämmelser för deras tjänstgöring finnas utfärdade. Till en början funnos 4 bataljoner, lydande under ingeniörvapnet, den 1. uteslutande för bevakande af de kejserliga tågen, de 3 andra bildade en brigad ur hvilken delar kommenderades för bebyggande af järnvägar på olika håll. De betraktades ännu helt och hållet som ingeniörtrupper, med officerare från ingeniörskolorna och manskap valda ur tekniska yrken. Men så kom en ändring i organisationen med anläggande af de strategiska järnvägarna i Turkestan och Ostasien. Dessa lydde direkt under hufvudstaben, och då var det naturligt, att äfven de järnvägsbataljoner, som bildades för ständig tjänstgöring på dessa linier, kommo
att läggas under hufvudstaben. Nu gick det fort med uppsättandet af nya förband, så att vid krigets utbrott man hade 1 i Transkaspien, 2 i Mellan Asien, 2 i Ussuridistriktet och 4 i Mandsjuriet, hvarjämte här vid denna tid nyuppsattes 3 reservbataljoner. På grund af den starka ökningen måste man för uppsättningen af officerskårerna vända sig till infanteriet och kvalleriet, hvarvid icke alltid de bästa elementen stodo till buds, och manskapet måste kompletteras med element utan hvarje teknisk eller annan utbildning. Under sådana förhållanden kan man icke undra öfver, att järnvägstrupperna icke stå synnerligen högt i sitt fack, och att deras svagheter under kriget allt för väl trädde i dagen. Troligt är, att de nu efter kriget komma att undergå en grundlig omorganisation. Bataljonens stat har icke hittills fått någon fasthet. För hvarje nyuppsättning har äfven staten betydligt ökats. Främst i detta hänseende står sålunda den senast formerade Transamuriska brigaden om 4 bataljoner, hvartill som nämnts sedan vid krigets utbrott kommo ytterligare 3 reservbataljoner. Staten bestämdes genom prik. 240 af år 1903. Då brigadens uppgift var att skaffa personal till den östkinesiska järnvägen, upprättades ett särskildt kansli vid denna järnvägs styrelse, bestående af 2 officerare och 3 skrifvare. För öfrigt utgjordes staten af: Brigadstat: Officerare 4 Civilmilitäre 1 Skrifvare 9 Bokbindare 1 ~ 62 ~ Trängmanskap 1 Tolk 1 Summa 17 Bataljonen Stridande Officerare 36 Underofficerare 132 Spel 6 Korpraler 120 Menige 1686 Summa 1980 Icke stridande Civilmilitäre 2 Skrifvare 5 Fältskärer 8 Gevärshandtverkare 2 Gevärshandtverkarsoldat 1 Sjukvårdare 2 Handtverkare 7 Summa 27 Inalles 2 007 man. Som redan i annat sammanhang omtalats, delades järnvägen i distrikt om 4-600 km. Tanken hade ursprungligen varit att på hvarje dylikt distrikt skulle komma en bataljon. Bataljonen delas i 4-6 kompanier, de transamurska samtliga i 6 kompanier om 5 officerare och 324 man, af hvilka 10 obeväpnade, officersuppassare, kuskar o.d. Meningen hade varit, att hvarje kompani skulle fått sitt underdistrikt. Det torde därför inom sin trånga ram innesluta representanter för alla tjänstegrenar. Redan i prik. 206 af år 1886 finner man uppgjord en detaljerad fördelning af personalen. Naturligtvis var en dylik omöjlig att upprätthålla och för närvarande vexlar fördelningen betydligt vid olika kompanier, men i genomsnitt kan man säga att 1/3 kommer på vekstadspersonalen, 1/3 på linien, banvakter o.d, 1/6 på tågpersonalen, maskinister, eldare, konduktörer o.d, 1/12 på stationspersonalen
och 1/12 på telegrafen. Detta har naturligtvis ledt till den största splittring, så att kompanichefen aldrig kan få sitt kompani samladt. Det går ända därhän, att officerarne aldrig ens sett en del af sin personal under hela tjänstgöringstiden, allrahelst som gränserna för distrikten icke kunna upprätthållas, utan manskapet från olika kompanier och bataljoner blandas om hvarandra. Officerarne förlorade sålunda sambandet med sitt folk. Därute medgaf författningen att officerarne skulle kunna få anställning som tjänstemän vid järnvägen i vissa fall, men det stötte på stark motvilja hos den civila personalen. Deras roll inskränktes sålunda i regel till att sörja för förvaltningen och vid anfodran af den civila personalen söka hålla den militära i tygeln. Att dylika järnvägstrupper näppeligen lämpa sig för att i ett fredligt land öfvertaga järnvägstrafiken är naturligt. Därför står också nu deras ombildning på dagordningen. För att åtminstone skapa enhet i ledningen hafva nu under kriget de 4 äldsta bataljonerna tagits från ingeniörstyrelsen och lagts liksom de andra under generalstabens hufvudstyrelse. Om detta var någon förbättring, torde dock vara svårt att säga. Nu vill man emellertid, att kompanierna skola vara verkliga enheter och kunna användas som sådana i fält. Bland ingeniörofficerarna är man sålunda ense om, att bataljonens 4-6 kompanier borde hvart för sig specialiseras på någon viss gren af tjänsten som t.ex. 1 på byggande af järnvägar, 1 på telegrafen, och 2-4 på återstående trafiktekniska ~ 63 ~ uppgifter. I fred borde dessa för sin öfning helt och hållet disponera en militär bana, utan civil personal vid sidan af sig. På detta sätt anser man, att i fält en bataljon skulle kunna upprätthålla trafiken å en linie af ända till 1 000 km längd under beräkning af 6 tåg om dygnet. Fältjärnvägstrupper För de Decauvillbanor, som anlades från etappslutstationen till de olika arméerna och kårerna bildades en gemensam fälthästjärnvägsstyrelse hvars stat fastställdes genom prik 740 af år 1905. Den arbetade på 5 afdelningar. Hufvudstyrelsen, samt afdelningarne för park-, linie-, trafik-, och telegraftjänsten utgjordes af: Hufvudstyrelsen Chef, stabsofficer 1 Officerare, till förfog. 2 Läkare 1 Veterinär 1 Bokhållare 1 Tolkar 4 Ingeniörkonduktör 1 Skrifvare 2 Fältskärer 3 Vaktmästare 3 Uppassare 6 Hästskötare 3-28 Parktjänsten Officerare 2 Redogörare 2 Skrifvare 2 Förrådskarlar 4 Handtverkare 20 Vaktmästare 2 Vakt 20 Uppassare 4 Hästskötare 2-58 Linietjänsten Officerare 2 Redogörare 2
Konduktörer 1 Skrifvare 1 Vaktmästare 2 Uppassare 4-12 Trafiktjänsten Officerare 2-0 Civilmil. medhj. 0-2 Redogörare 2 Skrifvare 2 Förrådskarlar 2 Lastkajförmän 6 Stationsvakter 40 Banvakter 6 Uppassare 4-64 Telegrafpersonal Officer eller civilmil. 1 Besiktningsmän 2 Skrifvare 1 Reparationsmansk. 4 Uppassare 1-9 Eller sammanlagdt: Officerare 10 Civilmilitäre 9 Manskap 149 Tolkar 4 Summa 172 man Genom samma prikas fingo de redan förut omtalade trafiktrupperna en stat, som omfattade: Bataljonsstab: Officerare 4 Civilmilitäre 2 Skrifvare 3 Handtverkare 8 Fältskärer 1 Uppassare 4 Hästskötare 4 Trängmanskap 3 Summa 29 Ridhästar 4 Tränghästar 9 Summa 13 Arber 3 ~ 64 ~ Antalet kompanier bestämdes af liniens längd och antalet tåg. Kompaniets stat utgjorde: Officerare 3 Underofficerare 18 Korpraler 16 Fältskär 1 Bromsare 150 Trafikamnsk. 15 Liniemansk. 12 Parkmansk. 20 Summa 235 Vid smärre förhållanden detascherades personalen utan hänsyn till den ständiga indelningen. Så kommenderades t.ex. till Charbin för tjänstgöring vid därvarande nät: Tågpersonapersonal Linie- Befattning Chef, officer 1 1 Underofficer 1 1 Bromsare 40 - Uppassare 1 1 Hästhållare 2 - Handtverkare 8 9 Banvakter - 30 Vägreparatör - 38 Förmän 1 1 Städare 3 3 Kock 1 1 Summa 59 86 Depottrupper Depotsappörbataljoner För ersättande af förlusterna vid arméns ingeniörtrupper uppsättas vid mobilisering depotsappörbataljoner. Före kriget funnos för hela ryska armén beräknade endast 4 dylika. Med den stora tillökning i ingeniörtrupper, som blef en följd af kriget, insåg man snart, att äfven depoten måste ökas. Genom prik. 265 af år 1904 uppsattes sålunda en ostsibirisk depotsappörbataljon med samma stat, som de gamla af år 1894,
prik. 200. Men denna visade sig otillräcklig och genom prik. 267 af år 1905 fick densamma ny stat. På grund af bristen på officerare och utbildad i tjänst varande personal blef den ständiga delen endast obetydligt större än förut. Den egentliga ökningen kom på den växlande delen utgörande omkring 25% af denna. Staten blef sålunda: Ständiga Växlande Stridande delen delen Officerare 19 19 Underofficerare 72 - Spel 7 - Frivilliga, Så många som anmälda sig Korpraler 28 - Menige 140 1925 Summa 266 1944 Icke stridande Civilmilitäre 2 - Skrifvare 6 - Fältskärer 9 - Sjukvårdare 3 - Gevärshandtverkare 1 - Handtverkare 6 - Trängmanskap 5 - Summa 32 - Inalles 298 1944 och 12 tränghästar Bataljonen består af 7 kompanier nämligen 4 sappör-, 2 telegraf-, och 1 minkompani. Vid sappörkompanierna placerades alla, som tjänstgjort såväl vid sappörerna som pontoniererna. Och fingo sålunda äfven dessa senare sina förluster ersatta från sappörkompanierna. Vid minkompaniet placerades alla, som icke kunde inrangeras under något af de andra. För uppsättningen togos officerarne från fältbataljonerna, underofficerare och manskap däremot från reservbataljonerna. Reservisterna ~ 65 ~ inkallades genom särskild mobilisering. Vid den östsibiriska depotbataljonen placerades genast vid ankomsten all från Europa anländande depotpersonal. Dess styrka växlade sålunda ganska betydligt vid olika tillfällen. På order från stora högkvarteret genom arméingeniörinspektören sändes sedan nödig personal till arméns olika förband i s.k. marschkommandon på samma sätt, som ofvan beskrifvits vid öfriga vapen. Hästar fingo ingeniörtrupperna i regel från den stora hästdepoten i Charbin. Fordon åter fingo de som redan nämnts från ingeniörförrådet i samma stad. Trängen I Ryssland skiljer man icke lika skarpt som annorstädes på truppträngen och stora trängen. För att kunna öfverse hela systemet torde sålunda äfven den förra här böra omnämnas med några ord, oaktadt den redan förut delvis är genomgången under de olika vapenslagen. Någon fast organisation af trängen fans lika litet före som under kriget, men till grund för det hela låg i hvarje fall förordningen af år 1885. Den äldre organisationen hade under turkiska kriget visat sig alldeles för tung och oändamålsenlig och på erfarenheterna från kriget hade nu den nya förordningen utarbetats. Den hufvudsakliga ändringen bestod i införande af genomgående lättare fordonstyper, men för öfrigt var det egentligen endast indelningen, som ändrats. Emellertid var man ingalunda belåten med den nya förordningen. Uppsättningen af den nya materialen slukade mycket penning-
ar och tog mycken tid, utan att man kunde sägas hafva underlättat arméns rörelser genom någon egentlig minskning af trängkolonnerna. För att tillmötesgå de missnöjda kom man därför redan nästa år med en ny organisationsförändring, som kallades öfvergångsform. De viktigaste ändringarne voro, att man medgifvit användningen af de gamla fordonen på en del håll och uteslutit reservlifsmedelskolonnen ur fördelningsträngen. Det är dessa stater som anföras i handböcker öfver ryska armén, och torde de sålunda här kunna förbigås. I verkligheten fans också icke ett enda regemente, som hade sin träng ordnad enligt dessa ännu officiellt gällande föreskrifter. ~ 66 ~ Äfven den s.k. öfvergångsformen hade nämligen utsatts för en del kritik från inflytelserikt håll. Särskildt framhölls, att den fortfarande hopade allt för stora och tunga fordonskolonner i truppernas omedelbara närhet. Vidare var i synnerhet lifsmedelsutrustningen opraktiskt anordnad med olika stora förråd af olika artiklar vid samma trängkolonn vexlande t.ex. vid fördelningsträngen från 4 dagars förråd af bröd och gryn till tio dagars af te och socker. Slutligen hade genom reservlifsmedelskolonnens indragning en viktig länk i systemet för lifsmedels tillförselns tryggande under en fortsatt framryckning bortfallit. En kommité tillsattes därför med uppdrag att utarbeta ett genomgående omorganisationsförslag af trängen. År 1903 var förslaget färdigt och genom den militära pressen särskildt Rusky Invalid kunde man få ett begrepp om dess hufvuddrag. Man trodde nu, att reformen ofördröjligare skulle genomföras, men ännu, när kriget bröt ut, var frågan fortfarande oafgjord. Då det emellertid ansågs ovilkorligen nödvändigt att för krigföringen under så okända förhållanden som där ute i Ostasien vidtaga en del åtgärder för att befordra kolonnernas rörlighet, beslöt man sig för en kompromiss. 1903 års förslag Enligt förslaget skulle trängen bestå af regements-, fördelnings- och kårträng. De båda förstnämnda grupperna skulle förses med kärror, den 3. med 2-spända vagnar af lätt typ. Regementsträngen skulle fortfarande delas i 2 linier. I 1.linien skulle ingå hvad regementet oviklorligen behöfver för dagens strid och kvarter under natten d.v.s de lättare ammunitionskärrorna, en del vid kavalleriet och ingeniörtrupperna, alla sanitetsfordon samt officerarnas bagagekärror. I 2.linien skulle ingå återstoden af regementsträngen, eller hvad som ansågs behöfligt för regementets detaschering ur fördelningsförbandet med lifsmedel för två dagar utom kött. Fördelningsträngen skulle undergå den största förändringen. Hela dess allmänna kolonn skulle slopas, och de fordon af denna, som måste bibehållas, skulle öfverföras till lifsmedelskolonnens 5.sektion. I hvar och en af de 4 första sektionerna skulle ingå proviant för 1 dag för hela fördelningen äfven dess artilleri och ingeniörtrupper, om dylika blifvit densamma tilldelade. I 5.sektionen skulle utom nyssnämnda baggage ingå 2 köttkonservportioner för hela
fördelningen, jämte dess hästdepot samt fördelningsträngens egen träng. Hit räknades äfven vid behof artilleriparkbrigaden och del af ingeniörparken. Kårträngen skulle endast utgöras af lifsmedelstransport. Den indelas i 4 sektioner. Å hvar och en af de 3 första fördes en dags proviant för hela armékåren och hafre för 8 000 af dess hästar, å den 4.sektionen åter fördes 1 portion kött- och grönsakskonserver för armékårens kavalleri, som beräknades en fördelning stark, samt dessutom transportens egen träng. Lifsmedelsutrustning Enligt förslaget skulle sålunda lifsmedelsutrustningen i sin helhet bli: Buren vid truppen 3 portioner af torkadt bröd, salt, te, socker och grönsakskonserver jämte 1 portion köttkonserv. Å regementsträngens 2.linie, 2 portioner af torkadt bröd, gryn, salt, te och socker. Å fördelningsträngen 4 portioner af torkadt bröd, gryn, salt, te och socker samt 2 portioner köttkonserver. Å kårträngen 3 portioner af torkadt bröd, gryn, salt, te och socker. Sammanlagdt skulle detta bli för infanteriet, åkande artilleriet och ingeniörtrupperna proviant för 12 dagar, kött- och grönsakskonserver dock endast för 3 dagar. För kavalleriet och ridande artilleriet däremot: Vid truppen 3 portioner af torkadt bröd, salt, te, socker och grönsakskonserver jämte 1 portion köttkonserv. ~ 67 ~ Å regementsträngens 2.linie 2 portioner af torkadt bröd, gryn, salt, te och socker. Å fördelningsträng intet. Å kårträngen a) för en kavallerikår 3 portioner af torkadt bröd, gryn, salt te och socker, samt 1 portion af kött- och grönsakskonserver, b) för en armékårs kavallerifördelning däremot endast 1 portion af kött- och grönsakskonserver. Som dock i regel armékåren disponerade endast 1 kavalleriregemente skulle denna utrustning räcka i 4 dagar. Af furage medfördes endast hafre beräknadt för 4 dagar nämligen å sadel eller fordon för 1 dag samt å kårträngen för tre dagar dock endast för 8 000 hästar vid armékåren, kavalleriet ej medräknadt och 7 200 hästar vid kavallerikåren. För tränghästarne medföras å fordonen 3 ransoner hafre och 2 hö. Hvad styrkeberäkningen för öfrigt angår hade man i äldre stater upptagit 19 000 man per infanterifördelning, men nu minskat denna styrka till 15 200 man och armékåren till 40 000 man, kavallerikåren åter till 8 000 man. Organisationen under kriget Af den i förslaget fullt genomförda organisationen behöll man nu emellertid endast kårträngen orubbad. Af regements- och fördelningsträngens organisation fasthöll man endast vid införandet af lättare material och kärror i stället för de 2- och 3-spända vagnarne. En nyhet tillkom i de 2-spända köksvagnarne,
som tilldelades regementsträngens 1.linie. Å dessa fördes utom 1 portion kött och soppa för hela styrkan, salt och grönsakskonserv för 1 dag. För öfrigt var lifsmedelsutrustningen densamma som i den äldre s.k. öfvergångsformen, som finnes upptagen i Pettersons handbok öfver ryska armén, och kan sålunda här förbigås. Regementsträngens uppdelning i 1. och 2.linien var mycket friare, än författningen medgifver, och ändrades utan vidare efter behofvet för tillfället af vederbörande befälhafvare. Som redan i det föregående omtalats, ansåg man sig på samma sätt oförhindrad att öka dessa kolonner efter råd och lägenhet genom extra fordon. Fördelningsträngen försågs i sin helhet med kärror, men för öfrigt förblef dess organisation ordnad på det gamla sättet. Officiell bekräftelse härpå fick man genom prik. 434 af år 1904, då en dylik ordnades för de ostsibiriska skyttefördelningarne. Dessa hade vid denna tid endast 12 bataljoner och 4 batterier; först senare fingo de i likhet med öfriga infanterifördelningar 16 bataljoner. För jämförelses skull utsättes den ökning i staten som häraf blef en följd: Förd. om 12 bat. & 4 batt. Förd. om 16 bat. & 6 batt. Officerare 6 7 Läkare 1 1 Veterinär 1 1 Fältskärer 2 3 Underofficerare 9 12 Trängmanskap 497 745 15 Skrifvare 1 1 Handtverkare 14 14 Uppassare 8 8 Summa 539 792 15 Ridhästar 18 18 Tränghästar 518 760 15 Summa 536 788 15 Kärror 468 700 15 15 Edlunds fotnot: Approximativt. ~ 68 ~
Styrkan indelades fortfarande i en allmän och en proviantkolonn bägge indelade i 6 sektioner, de 4 första för hvart och af de 4 infanteriregementena, den 5 för artilleribrigaden och den 6. för fördelningsstaben, fördelningsträngens reservhästar och egen träng. På de olika kolonnerna och sektionerna kom sålunda följande antal kärror: Å hvar 1.-4. sektionen 5.sektionen 6.sektionen Summa Allmänna kolonnen 15 20 4 6 16 22 80 108 Lifsmedelskolonnen 84 112 33 50 19 26 388 524 Summa 99 132 37 56 35 48 468 632 I denna tablå betecknar 1.kolumnen under hvarje sektion förhållandet vid en fördelning om 12 bataljoner och 4 batterier, den 2.kolumnen åter vid en fördelning om 16 bataljoner och 6 batterier. Som fördelningens infanteriregementen mobilisera ej blott sin egen sektion utan äfven ¼ hvar af 6.sektionen, har hvarje regemente att till fördelningsträngen afdela i förra fallet 99+9=108 kärror och 119 hästar, i senare fallet 132+12=144 kärror och 159 hästar. I fördelningsträngen ingick äfven en sjukvårdskolonn om ett fördelningslasarett, motsvarande vårt sjukvårdskompani, och 2 flyttande sjukhus (se nedan under sjukvårdsformationer). Kårträngen Kårträngen utgjordes enligt förslaget endast af lifsmedelskolonner, en för hvarje armékår. Då man på något sätt måste ersätta de slopade reservlifsmedelskolonnerna, såg man sig tvungen att vid krigets början utan vidare genomföra denna del af förslaget, ehuru den ingalunda står i öfverensstämmelse med det gamla systemet för trängen, som för ~ 69 ~ öfrigt bibehölls så godt som orubbadt. Kårlifsmedelstransporter Efter en del mindre ändringar fastställdes staten för en s.k. kårlifsmedelstransport genom prik. 111 af år 1906: Armékåkår Kavalleri- Personal Officerare 9 6 Civilmilitäre 3 3 Underofficerare 12 9 Fältskärer 5 5 Skrifvare 5 4 Kommisarier 7 4 Handtverkare 17 11 Trängmanskap 594 390 Kosackkonvoj 13 13 Summa 665 445 Hästar Ridhästar 33 27 Tränghästar 1075 657 Reservhästar 107 116 Summa hästar 1215 800 Fordon Kärror 3 3 Vagnar (2sp) 536 327 Summa fordon 539 330 Transporten delas i 4 sektioner om 2 afdelningar. Vid en armékårs transport föras i hvar och en af de 3 första sektionernas 1.afdelning proviant utom kött och i 2.afdelningen hafre för hela kåren utom kavalleriet. I 4.sektionen åter föres konserver för
1 dag för kavallerifördelningen med ridande artilleri jämte transportstabens bagage. Vid kavallerikårens transport är förhållandet enahanda, utom att 4.sektionen där medför konserver för hela kavallerikåren. Skulle i armén ingå mera trupper tillökas transporten i mån därefter. För administrationen sammanfördes sedan transporterna till bataljoner af vexlande styrka. Det var emellertid endast en del af kårerna som hunnit utrustas med kårlifsmedelstransporter. Särskildt bland de under första delen af kriget mobiliserade hade endast X. och XVII.kårerna den nya reglementerade kårträngen; för samtliga de sibiriska kårerna måste man skyndsamt vidtaga andra åtgärder. Enligt den gamla planen för organisationen af den stora trängen finnas i fred 5 kaderträngbataljoner om 4 kompanier. Vid mobilisering sväller hvarje dylikt kaderträngkompani ut till en trängbataljon om 5 transporter. Hästar fås genom utskrifning, fordon i regel genom uppköp af ortens befolkning. Hvarje transport å fordon medför 72 300 kgr. lifsmedel beräknade för 10 000 man, bröd och gryn i 4 dagar, salt i 8 dagar, te och socker i 10 dagar samt för 1 600 hästar hafre i 3 dagar. Hvarje transport å klöfjesadlar medför 28 230 kgr. lifsmedel sammansatta i lika proportion och för lika stort antal dagar, men endast för 4 000 man och 600 hästar. Ursprungligen var det meningen, att hvarje armé och armékår skulle erhålla ett visst antal dylika ~ 70 ~ transporter, bestämt en gång för alla i mobiliseringsplanen. Men genom prik. 315 af år 1894 bestämdes det, att transporterna skulle hållas samlade under chefen för arméns transporter, den förra chefen för kaderträngbataljonen, som afdelade allt efter behofvet för tillfället transporter till de olika afdelningarne. Fyllnadstransporter Utom de ordinarie transporterna uppsattes ytterligare under krigets gång s.k. fyllnadstransporter och legotransporter. De förra bildades hufvudsakligen på samma sätt, som de ordinarie, endast tidpunkten skulle sålunda utgöra den egentliga skillnaden. De ingå ock med de ordinarie i trängbataljonerna. Legotransporter Legotransporter åter bildades genom att inköpa fordon och hästar samt legopersonal bland befolkningen å krigsskådeplatsen antingen genom de militära myndigheterna direkt eller vanligen genom entreprenörer. I Ostasien mobiliserades nu det sydussuriska kaderträngkompaniet, och bildades så småningom en mängd dylika förhyrda transporter, så att man redan i midten af juni 1904 hade ej mindre än 51 transporter om 180 fyrspända arber. Som kuskar tjänstgjorde kineser förhyrda mot en rubel per dag. Men då denna personal var synnerligen opålitlig, skulle hvar 5. arba köras af ryssar förhyrda på samma sätt men mot högre betalning. Emellertid var den del af personalen knappast bättre än den förra och många klagomål hördes öfver deras dåliga disciplin. För att bättra förhållandena kom man slutli-
gen på den idén att besätta dessa platser med landstormsmän och kläda dem i uniform. Hvad staterna beträffar höll man sig i det stora hela till dem af 1889 och 1893 med de ändringar som bestämts i prik. 119 af år 1895 och den tillökning som föreskrefs i prik. 561 af år 1904. Däremot brydde man sig mindre om att fasthålla den föreskrifna lifsmedelsutrustningen. När det gällde att möta behofvet för tillfället, som vexlade i oändlighet, var det naturligt att man måste öfvergifva de gamla skematiska formerna. Till de äldre staterna kommo dock äfven en del nya genom prik. 567 och 577 af år 1904. Vidare bildades genom prik. 493 af år 1905 3 nya ostasiatiska trängbataljoner, de båda första för IV.sibiriska kåren af enspända tjumenska 16 telegor, hvardera bestående af 5 transporter med lifsmedel för hela kåren för en dag. Den 3.bataljonen var afsedd för VI.sib.kåren och hade endast 4 transporter å reglementerade kärror, af hvilka de 3 första voro försedda med proviant för 1 dag och hafre för 5/8 dag för hela kåren. Den 4.transporten åter förde i hvar och en af sina 3 första sektioner hafre för 3/8 dag och i sin 4.sektion köttkonserver för hela kåren i 1 dag. Man ser sålunda dessa 3 trängbataljoner ungefär motsvara de nya kårlifsmedelstransporterna i det att hvar och en af sektionerna i de senare motsvara en transport i de förra. För att gifva en föreställning om brokigheten i organisationen sammanföras här endast de reglementerade hufvudtyperna: Af år Fordon Antal Man Hästar Beräknad utrustn. I kgr 1905 (VI.K) 1-sp kärror 449 595 516 1905 (IV.K) 1-sp telegor 265 319 307 72300 1893-1904 2-sp vagnar 183 245 407 1895-1904 229 290 497 1904 200 251 440 1903-1906 539 665 1215? 330 445 800? 1893-1904 3-sp vagnar 131 191 435 72300 1893-1904 4-sp vagnar 116 297 511 1904 131 207 593 1893-1904 Packsadlar 328 217 362 28230 16 Edlunds fotnot: Från Tjumenj. ~ 71 ~
Af samtliga dessa transporter fann man VI.sib.kårens å enspända sibiriska telegor vara den mest praktiska, ej blott så, att redan dess beräknade lastförmåga står främst i förhållande till antalet dragare, utan äfven därigenom att dessa transporter i praktiken närmast motsvarade de gjorda beräkningarna. Särskildt svaga visade sig däremot transporterna å kinesiska arber, där lasten fick i genomsnitt reduceras med mer än ¼ af den ursprungligen beräknade. Arrendetransport Slutligen fick man under kriget en 4. typ af transporter. Då det gällde att hastigt organisera kläfjeträng för trupperna i bergstrakten, och man på grund af kinesernas opålitlighet vid en så lättrörlig material ej vågade utan vidare begagna den vanliga formen af legotransporter, träffade man aftal med en kinesisk köpman, Tifontaj, att uppsätta en arrendetransport om 1000 packmulor mot en ersättning af 4 rbl. om dagen per mulåsna. Till hvar 6. mulåsna beräknades 1 pålitlig kinesisk förare. Öfriga mulåsnor gingo kopplade efter hvarandra. För dödad eller genom tjänstgöring fördärfvad mulåsna skulle betalas ett pris af 175 rbl. och för packsadel med pressenning 25 rbl. Denna stora transport var fullständigt organiserad redan i slutet af juni 1904. Den fördelades i mindre transporter, af hvilka till en början östdetaschementet, sedermera III.sib.kåren, fick de 2 största om tillsammans 532 mulåsnor med 60000 kgr. lifsmedel, utgörande 2 dagars proviant af bröd, gryn, te och socker för hela östdetaschementet. Till ~ 72 ~ hvarje transport afdelades en konvoj om 25 soldater eller ½ sotnja kosacker. För underlättande af ledningen gjorde man sedermera dessa transporter betydligt mindre, i vanliga fall om 100-200 packmulor med motsvarande personal. Då dessa arrendetransporter arbetade till belåtenhet och särskildt utmärkte sig framför de vanliga legotransporterna är det nog troligt, att man i kommande krig kommer att använda dem i större utsträckning. Fältbagerier Till en armékårs träng hör vidare i regel 2 fältbagerier. Då under kriget en del förändringar vidtogos i deras organisation anföras här den nya genom prik. 826 af år 1904 införda. Stat 1904 Chef 1 Medhjälpare 2 Skrifvare 1 Bageriafdelning Underofficerare 2 Arbetsförmän 9 Skrifvare 1 Fältskär 1 Kock 1 Signalist 1 Handtverkare 4 Bagare 66 Handräckning 132 Uppassare 2 Reserv 14 Trängafdelning Underofficerare 5 Fältskärer 2 Skrifvare 1 Kock 1 Signalist 1 Handtverkare 9 Trängmanskap 92
Summa 348 man Hästar Ridhästar 8 Tränghästar 170 Summa 178 hästar Fordon (2-sp) För ugnarna 50 För personalen 23 Bagagevagnar 5 Köksvagnar 1 Summa 79 fordon Jämför man denna stat med den äldre af år 1899 finner man att arbetspersonalen blifvit betydligt ökad. Man fann nämligen det nödvändigt att fördubbla handräckningsmanskapet från 66 till 132 för att vid behof kunna arbeta forceradt med 6 perioder om dygnet i stället för 4. Bagarnes antal var dock fortfarande det samma: 6 per ugn. På grund af den ökade personalen måste äfven vagnarna för dess fortskaffande och bagage ökas i samma mån. Samtidigt kunde man dock knappa in på hela 5 vagnar för själfva ugnarna genom att göra dessa och brödställningarne lättare. Inalles finner man sålunda blott en ökning af 85 man, 7 hästar och 3 fordon. Bageriet indelades i 11 fack eller afdelningar om 2 ugnar. Stundom förekommo endast 10 fack och sålunda summa 20 ugnar per bageri. Hvarje afdelning arbetar själfständigt med 6 bagare och 12 biträden, hvarje bak lämnar 442 kgr. mjukt bröd, hvilket gör för hela bageriet 4 862 kgr. Etappbagerier På sama sätt ökades arbetspersonalen vid etappbagerierna, som voro fullkomligt lika med fältbagerierna med undantag däraf, att de ej hade några egna fordon och hästar, ~ 73 ~ samt sålunda ej heller behöfde någon trängafdelning. General Linjevitj fann emellertid denna organisation alltför slösande på personal i bibefattningar, som därför betydligt minskades, under det att bagarne ökades till 93 och handräckningen till 186 man genom prik. 611 af år 1905. Brödtorkningsanstalter Brödtorkningen utfördes äfven vid bagerierna, men som denna procedur tog längre tid föredrog man att låta den försiggå i etappernas torkugnar eller särskilda s.k. brödtorkningsanstalter. I början af 1905 fans en dylik anlagd i Charbin och 2 andra under uppförande. I prik. 434 år 1904 och 1905 fastställdes deras starter växlande mellan 2-4 intendenturtjänstemän och 220-475 man, däraf 180-360 man arbetare vid 22-45 torkugnar, 8 man per ugn. Vid de större anstalterna funnos dessutom 8 hästar. I Charbin arbetade dessutom ej mindre än 26 privata anstalter med en sammanlagd arbetsprodukt af 82 000 kgr. bröd i dygnet. Kvarnar I Charbin anlades vidare 4 militära kvarnar, hvilkas stat jämte stat för 5 sädestorkerier och en mekanisk verkstad, fastställdes genom prik. 596 af år 1905 till sammanlagdt 5 intendenturtjänstemän och 400 man och 4 hästar. Däraf kom en arbetspersonal om 168 man ensamt för kvarnarne, och 100 man för torkerierna. Höpressar För att underlätta transporten af hö uppsattes och fastställdes i början af fälttåget, prik. 550 af år 1904,