Den arbetande kvinnan ideal, värden och visioner

Den arbetande kvinnan ideal, värden och visioner Studie av Tidevarvet under första utgivningsåret (november 1923-maj 1924) Charlotta Haage C-uppsats hösterminen 2011 Institutionen för idé- och lärdomshistoria Uppsala universitet Handledare: Katarina Leppänen

Innehåll Inledning... 3 Syfte och metod... 4 Forskningsöversikt... 6 Bakgrund... 8 Om Fogelstadgruppen och Tidevarvet... 8 Om idealen som formades i samband med skolan... 10 Analys... 11 Det politiska arbetet... 11 Problem: Särbehandling... 13 Lön... 14 Arbetsuppgifter... 17 Moderskap... 19 Hälsa... 22 Dubbelmoralen... 23 Det större sammanhanget... 26 Lösning: Den andra rösten... 28 Slutsats... 32 Epilog... 34 Litteraturförteckning... 35 2

Under 1800-talet förändrades som bekant genom industrialismen och den starka folkökningen hela samhällsstrukturen och det i ett snabbt och accelererande tempo jämfört med tidigare skeenden. Socialt sett innebar det att det gamla klass- och ståndssamhället upplöstes. Nya socialgrupper med likartade ekonomiska intressen uppkom, som produktionen inte kunde suga upp i samma takt de växte fram. Till dessa hörde de många ogifta och av sina anförvanter beroende kvinnorna. 1 Inledning I dagens samhälle förväntas alla arbeta. Det gäller såväl män som kvinnor. Har man inte ett arbete så är man arbetslös. Vad gäller kvinnans arbete så har förutsättningarna förändrats i takt med att samhället på olika sätt har förändrats. Underliggande ideal, normer och opinion har tillsammans med lagstiftning påverkat på vilket sätt kvinnan har velat och kunnat arbeta. 1921 hölls det första valet i Sverige där kvinnor fick rösta. Samma år reviderades giftermålsbalken och två år senare, 1923 antogs behörighetslagen, nr 249 Lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag; 1, vilket betydde att man och kvinna blev likställda när det gällde rätt att inneha statliga tjänster. Dock med undantag för prästtjänster där särskilda stadganden gällde samt för tjänster som skulle kunna kräva utövande av våld, det vill säga militära och polisiära. Den allmänna rösträtten tillsammans med behörighetslagen blev betydelsefulla förändringar för att kvinnan formellt skulle bli jämställd med mannen. 2 Hon hade nu ett legitimt medborgarskap samt en laglig rätt att söka i det närmaste alla slags arbeten, med just undantagen präst och militär. Detta betydde dock inte att alla tjänster var öppna för kvinnor i praktiken. Samhällets organisering, de sociala strukturerna och traditionella förväntningarna på vad som var kvinnans uppgift fanns ju kvar och var till stor del oförändrade. De utgjorde fortfarande begränsningar för kvinnans möjligheter till att välja vad hon kunde arbeta med och hur. Några som tog fasta på denna brytpunkt i tiden var en grupp kvinnor som kallades Fogelstadgruppen. De startade en medborgarskola för kvinnor i Fogelstad (1925-1954) som skulle erbjuda kvinnor en möjlighet att lära sig att bli aktiva medborgare i samhället. De startade också tidskriften Tidevarvet (1923-1936). Där skrev de om, ur sitt perspektiv, viktiga 1 Greta Wieselgren, Den höga tröskeln: Kampen för kvinnas rätt till ämbete, s. 7 2 Förklaringar av de medborgerliga rättigheterna har ofta utgått från sociologen TH Marshalls teori om att medborgarskapet har utvecklats i tre faser; det civila, det politiska och det sociala. Marshalls ansats har dock kritiserats, framförallt för att den ansetts allt för ensidigt fokusera på att söka beskriva den västerländska mannens medborgerliga landvinningar. Medborgaren var i Marshalls beskrivningar implicit en man. Se vidare Zara Bersbo, Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt. : Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921-1971, s. 12-13 3

frågor, och gjorde på så sätt sin röst hörd i debatten om kvinnors ökade inflytande och förändrade levnadsvillkor. Fogelstadgruppen bestod av en konstellation starka, och i sin tid, inflytelserika kvinnor och dess kärna bestod av; Honorine Hermelin (1886-1977), Kerstin Hesselgren (1872-1962), Ada Nilsson (1872-1964), Elisabeth Tamm (1880-1958) och Elin Wägner (1882-1949). 3 Syfte och metod Syftet med min uppsats är att belysa Fogelstadgruppens syn på den arbetande kvinnan och hur denna syn förmedlas i Tidevarvet under tidskriftens första halvår. Jag vill undersöka hur Fogelstadgruppens ideal i deras programförklaring om ett förändrat samhälle står i förhållande till den arbetande kvinnan och om de ser till exempel yrkesarbete som någonting eftersträvansvärt eller inte. Det vill jag göra genom att analysera hur idealen, via explicita råd och implicita föreställningar om kvinnoarbete, förmedlas samt om dessa går ihop med verkligheten, det vill säga den bild av verkligheten som beskrivs i tidningen. Eller om det är så att dessa ideal kräver ett nytt samhälle format efter andra värderingar. Givet detta syfte har jag formulerat följande frågeställning: Vad har Tidevarvet för syn på den arbetande kvinnan och hur går denna syn ihop med den verklighetsbild som beskrivs och förmedlas i Tidevarvet? För att besvara ovanstående frågeställning har jag tagit stöd av ideologianalysen som metod. I detta sätt att analysera utgår man från uppfattningen att det är möjligt att tränga bakom en texts yta för att beskriva dolda idéstrukturer. 4 Det finns flera tolkningar av ordet ideologi, dels kan ordet syfta på något skenbart eller illusoriskt och dels kan det utgöra en neutral beteckning på en åskådning, ett system av åsikter, föreställningar, värderingar och attityder. 5 Jag har valt att använda mig av den senare, det vill säga den förståelse av ordet ideologi som innefattar en neutral beteckning på en åskådning. Metoden utgår från att en ideologi innehåller tre delar; värderingar, verklighetspåståenden samt handlingsalternativ som tillsammans bildar ett sammanhängande system eller en samhällsåskådning. Jag kommer att analysera texterna i Tidevarvet genom att syna dem ur tre aspekter; 1) Fogelstadgruppens ideal och dess grundläggande värdepremisser, 2) den nya lagstiftningen och andra påståenden om samhället samt 3) de olika handlingsalternativ och konkreta rekommendationer som tydliggörs. Fogelstadgruppens grundläggande ideal har analyserats och sammanfattats av Lena Eskilsson och Ulrika Knutson i deras mer omfattande arbeten 3 Lena Lennerhed, Från Sapfo till Cyborg: Idéer om kön och sexualitet i historien, s. 143 4 Sven-Eric Liedman, Om ideologi och ideologianalys: Uppsatser av Sven-Eric Liedman, Eva-Lena Dahl, Lennart Olausson, Ingemar Nilsson och Lilian Andersson, s. i 5 Sven-Eric Liedman, Om ideologi och ideologianalys, s. 3 4

kring Fogelstad där gruppens olika verksamheter spåras. Verklighetspåståenden hämtar jag dels i Tidevarvet men dessa belyses av och kontrasteras mot beskrivningar av den nya lagstiftningen i forskning utförd av Renée Frangeur och Zara Bersbo. Med verklighetspåståenden eller verklighetsbild menar jag den bild som Tidevarvet förmedlar om det omgivande samhället. Det handlar alltså inte om verkligheten i sig utan om den verklighetsuppfattning de säger sig reagera mot. Handlingsalternativ söker jag i de olika texterna i Tidevarvet. Min egen forskningsinsats ligger alltså främst i att lyfta och analysera frågan om kvinnor och arbete i Tidevarvet, samt att placera denna fråga i förhållande till tidigare forskning om gruppens ideal och forskning kring lagstiftning. Idealen är en ofrånkomlig del av analysen då jag i frågan om kvinnor och arbete också ser hur ett alternativt samhällsideal växer fram i Tidevarvet. Eftersom jag velat skapa mig en bild av vad som diskuterades kring den arbetande kvinnan, har jag tagit del av tidskriften i sin helhet och läst alla exemplar av Tidevarvet under första halva utgivningsåret med start i november 1923 till maj 1924. Man kan förvänta sig att det under detta första halvår var viktigt för tidskriften att placera sig på den politiska kartan och att man då behövde argumentera för och lyfta fram sin verklighetsbild och sina handlingsalternativ. Att undersöka Tidevarvet under ett halvår har också möjliggjort att jag kunnat följa återkommande resonemang. Jag har systematiskt gått igenom innehållet i Tidevarvet ur de tre ovanstående beskrivna aspekterna enligt ideologianalysens metod och då tidningen gavs ut en gång i veckan, så har det innefattat 24 exemplar à 6-8 sidor. För att strukturera mina resultat har jag delat upp tidskriftens texter i olika genre som; ledare, artiklar, notiser, kåserier samt annonser. Jag har inkluderat alla sorters artiklar som berör kvinnors arbete, utöver ledare och annat, även krönikor och recensioner. I min analys kommer jag också att inkludera de annonser som finns i tidskriften och kort analysera de ideal dessa förmedlar. Tidevarvet utgör i min analys en röst, varför jag har tonat ner de enskilda författarna i vissa sammanhang. I noterna framgår dock om texterna är signerade eller anonyma. 6 Jag finner en tidskrift som Tidevarvet som skrevs av och för kvinnor ytterst relevant som undersökningsmaterial. Den är naturligtvis intressant eftersom den startades i en omvälvande tid strax efter att kvinnan i Sverige fått rösträtt 1921. Men det jag framförallt tycker utmärker tidskriften från andra liknande tidningar under samma period, är de klassöverskridande ideal som fanns hos Fogelstadgruppen. Något man kan anta får betydelse för deras syn på arbete. 6 Under rubrikerna Hälsa, Det större sammanhanget och Lösning: Den andra rösten framträder Elin Wägner, Selma Lagerlöf och Emilia Fogelklou med namn. Den verklighetsbild som de som författare tecknar i Tidevarvet är nära knuten till deras utveckling av liknande tankar och visioner i forskning och skönlitteratur. Därför kan de inte bara sägas tala för Tidevarvet utan har genom sitt författarskap en större röst. 5

Forskningsöversikt Jag intresserar mig specifikt för Tidevarvet eftersom denna tidskrift hade som målsättning att lyfta aktuella frågor för kvinnan i samhället under tidigt 1920-tal. Då Tidevarvet gavs ut av samma grupp som startade den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad, varifrån också flera av de första kvinnliga representanterna i riksdagen kom, så framstår material kring just Fogelstadgruppens kvinnor som mycket väsentligt. Tidigare forskning har bedrivits kring deras verksamhet och den kvinnliga medborgarskolan men främst ur ett övergripande samhällsperspektiv, inte ur aspekten den arbetande kvinnan specifikt. Lena Eskilssons forskning kring Fogelstadgruppens kvinnor analyserar de värden som utgjorde plattformen för vad de ville förändra i politiken. I sin bok Drömmen om kamratsamhället, Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad beskriver hon deras försök att i anslutning till rösträttsreformen söka alternativ till det manligt organiserade samhällets mål och medel. Dessa kvinnor bedrev en könsteoretiskt intressant verksamhet som syftade till att förbereda och träna kvinnor inför sitt nya medborgarskap. 7 Fogelstadkvinnorna hade som grundinställning att sträva efter ett bättre och mänskligare samhälle som skulle bygga på det unika individuella hos människan. Centralt för deras ideologi var att politik skulle konkretiseras i handling och dessa kvinnor ville vara med och förändra samhället. Eskilssons analys baseras primärt på material såsom prospekt, skoldagböcker och föreläsningsanteckningar från den kvinnliga medborgarskolan. Mitt intresse skiljer sig från Eskilssons då jag snarare vill undersöka den verklighetsbild och de handlingsalternativ som Tidevarvet erbjuder sina läsare, i relation till de ideal som gruppen förmedlade. Till skillnad mot Eskilsson, ger Ulrika Knutson en något annorlunda bild av skolan och dess verksamhet men inte heller hos Knutson står den arbetande kvinnan i fokus. I sin bok Kvinnor på gränsen till genombrott, Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor klargör hon framförallt de viktiga frågor som Fogelstadkvinnorna ville lyfta. Det var grundläggande frågor kring samhällets viktigaste byggstenar och vilken plats till exempel personligheten kunde ha i politikens kollektiva tankemönster, som var viktiga. I sin bok söker Knutson svar på vad dessa kvinnor ansåg vara ett värdigt liv. 8 Knutson är journalist och hennes primärmaterial utgörs främst av brev och anteckningar av Fogelstadkvinnorna själva. Knutson ståndpunkt är att Fogelstadgruppen utgjordes av ett antal individer som delade idéer men att deras ideal inte utformade en sammanhållande ideologi, vilket är en uppfattning som jag inte delar. 7 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället: Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad, s. 14 8 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott: Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor, s. 13 6

Då jag i min undersökning inte bara vill synliggöra idealen utan också den verklighetsbild som förmedlades i Tidevarvet, har jag tagit del av forskning kring kvinnans förutsättningar under denna tid. Att olika politiska röster gjorde sig gällande under denna tid är något Anna Bohlin beskriver i sin bok Röstens anatomi. Bohlin beskriver hur olika röster har gjort sig hörda på olika sätt. Till exempel fördes diskussionen inte bara i politiska rum och tidskrifter utan också i romaner. Vidare har jag, för att hitta tolkningsmodeller men också för att få en så bred bild som möjligt av debatten i Sverige under 1920-talet, tagit del av Renée Frangeurs forskning. I hennes bok Yrkeskvinna eller makens tjänarinna? Striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige behandlas striden om yrkesrätten. Frangeurs forskning handlar mer specifikt om den gifta kvinnans uppgifter i samhället och om de strider som utkämpades mellan regering och statsapparat å ena sidan och kvinnorörelsen å andra sidan. 9 I sin forskning söker Frangeur svar på frågor kring huruvida den gifta försörjda kvinnan skulle avstå från yrkesarbete eller om hon skulle tillerkännas alla medborgliga rättigheter men ändå övertalas att stanna i hemmet. I min undersökning ser jag till alla former av arbete medan Frangeur i sin forskning har fokus på yrkesarbete. De angreppssätt som presenteras i Zara Bersbos avhandling Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt. Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921-1971 beskriver väl den politiska och sociala situationen som Tidevarvet svarade mot. Bersbo har i sin forskning undersökt hur kvinnans ekonomiska oberoende förhåller sig till olika sätt att arbeta. Hon förklarar det metodologiska angreppssättet Vad är problemet? som kan peka på hur vissa frågor problematiseras. 10 De värderingar och självklara antaganden om till exempel kön som problemen grundas i, ramar in problemet och får effekter för vilka lösningar som uppfattas som tänkbara, rimliga och befogade. Till exempel kan det röra sig om antaganden om kvinnans natur eller moderskap som oförenliga med arbete utanför hemmet. Bersbo påvisar att politiska problem oftast beskrivs utifrån en tolkning av problemet som på så vis blir den enda riktiga och sanna versionen i den offentliga debatten. Således avvisas beskrivningar av politik och politiska processer som mer eller mindre lyckade försök att behandla och lösa olika reella problem i samhället, menar hon. 11 Bersbos och Bacchis metod har inspirerat mig i det avseendet att uppsatsen framskrider genom ett antal frågeställningar som jag explicit ställer till materialet. 9 Renée Frangeur, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?: Striden om yrkesrätten för gifta kvinnor i mellankrigstidens Sverige, s. 26 10 Zara Bersbo hämtar metoden hos statsvetaren Carol Lee Bacchi, se vidare i Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt., s. 20 11 Zara Bersbo, Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt., s. 20 7

Bakgrund Om Fogelstadgruppen och Tidevarvet Föreningen Frisinnade Kvinnor var en grupp kvinnor som försökte sig på att bedriva politik både inom och utanför partipolitiken, inte bara i någon enskild fråga utan med ett helt samhällsprogram. 12 Den startades som en stödförening till Frisinnade Landsföreningen, men var inte dess kvinnoförbund utan en förening obunden till något parti. Frisinnade Kvinnors Riksförbund, FKR bildades år 1920 och efter att kvinnor fått rösträtt och blivit valbara till alla politiska församlingar kom två av dessa frisinnade kvinnor, yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren och godsägarinnan Elisabeth Tamm, in i riksdagen. De förstod omedelbart att antalet kunniga och medvetna kvinnor måste öka kraftigt om kvinnorna skulle kunna göra sig politiskt gällande. Sommaren 1922 tog Elisabeth Tamm initiativ till en kurs i medborgarskap för kvinnor som hölls i hennes hem, godset Fogelstad i Julita socken i Södermanland. 13 Diskussionerna under denna första kurs 1922 resulterade i att FKR året därpå, 1923, antog ett radikalt program med befolkningsfrågan som första punkt. För att få ett eget politiskt organ startade de tidskriften Tidevarvet som kom ut med sitt första nummer i november 1923 och gavs ut en gång i veckan i så kallat tabloidformat. Den gick att prenumerera på för 6 kronor per helår eller för 50 öre för en månad och prenumerantstocken närmade sig efterhand tretusen. I Stockholm kunde man också köpa Tidevarvet som lösnummer på uppemot åttio platser, cigarraffärer och tidningskontor. 14 Grundarna av Tidevarvet var i stort sett desamma som grundarna av den kvinnliga medborgarskolan. De fem frisinnade kvinnorna var godsägare Elisabeth Tamm, pedagogen Honorine Hermelin, yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren, läkaren Ada Nilsson och författaren Elin Wägner. 15 Tidevarvet skrevs, styrdes och lästes i huvudsak av kvinnor och dess centrala innehåll bestod av sådant som rörde kvinnors liv, verksamhet, historia och framtid. Artiklar i politiska frågor, internationellt och nationellt, utgick från ett kvinnligt perspektiv. 16 Med det menar de att alla beslut ska betraktas också ur kvinnornas perspektiv. Till exempel att arbetsmarknadspolitiska beslut kan slå mycket olika för kvinnor och män, vilket vi också kommer att se. Bland några av de skribenter som skrev för Tidevarvet kan nämnas Elin Wägner (1882-1949), Selma Lagerlöf (1858-1940), den finländska författaren och litteraturkritikern Hagar Olsson 12 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 71 13 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott, s. 96 14 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 111 15 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott, s. 22 16 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 114 8

(1893-1978) och inte minst Klara Johanson (1875-1948) även kallad K J. Inte bara författare utan även representanter från andra yrkesgrupper som till exempel nationalekonomen Karin Koch (1891-1976) och advokaten Eva Andén (1886-1970) skrev i Tidevarvet. Tidevarvet motsatte sig en uppdelning av verkligheten i frågor men trots detta var det vissa områden som ägnades särskild uppmärksamhet. Dessa var freden, jorden, befolkningen, skolan och kvinnorna. 17 Vad gäller själva namnet Tidevarvet så säger det en del om hur tidningen och kvinnorna kring den uppfattade sin tid och sin verksamhet. Ett annat ord för tidevarv är epok och det fanns hos dessa kvinnor en övertygelse om att den kvinnliga rösträtten markerade övergången till något nytt, en ny epok. En epok där det kvinnliga inflytandet, kanaliserat och samlat i ett kvinnligt medborgarskap, så småningom skulle förändra världen. 18 1925 startades den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad. Eskilsson som har baserat sin forskning på skolans egna prospekt belyser att skolan hade som målsättning att utbilda kvinnor så att kvinnor skulle kunna ta tillvara sina medborgerliga rättigheter. 19 Knutson som också har undersökt skolans eget material förklarar att man i skolans prospekt kunde läsa hur skolan ville ge sitt bidrag i arbetet för att skapa självständiga och ansvarsfyllda människor som kunde stå bakom medborgarskapet. Vidare beskrevs hur skolan måste arbeta genom att samla människor från olika arbetsfält och livsområden, från landsbygd och städer, till gemensamma studier och ömsesidigt utbyte. Man sökte sambandet mellan handens, hjärnans och hjärtats arbete, mellan hemmets värld och samhället, mellan den enskilde och det allmänna. 20 Det som var unikt för Fogelstad och det som stod i centrum var att kvinnan formellt blivit medborgare fullt ut, vilket nu skulle realiseras i praktiken. Skolan hade en uppfattning av att kvinnor hade särskilda erfarenheter att bidra med i samhällsbygget, eller särskilda intressefrågor att bevaka. Ett annat unikt drag var kombinationen av demokrati- och personlighetssyn. Den pedagogiska processen gick i alla riktningar, inte bara enkelriktad från lärare till elev, utan också mellan elev och lärare och från elev till elev. Speciellt för Fogelstad, om än inte unikt, var också viljan att bryta upp invanda fördomar och klasstänkande. Det var viktigt att kursdeltagarna speglade hela samhället. 21 Skolans storslagna visioner gick ut på att få kvinnor att använda sitt medborgarskap till att främja fria människors väljande. 22 17 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 90 18 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 110 19 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 146 20 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott, s. 96 21 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott, s. 105 22 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 207 9

Om idealen som formades i samband med skolan Kvinnliga medborgarskolan startade med föreställningar om ett kvinnligt medborgarskap och förhoppningar att detta skulle kunna förändra det etablerade manliga samhällssystemet. 23 Verksamheten betonade personlighetsutveckling och självverksamhet. Kvinnorna skulle bli medborgare och ha medbestämmande men inte på männens villkor. För Fogelstadgruppen var den enskilda individen i fokus och att få bidra med sin unika personlighet var av största betydelse. Elisabeth Tamm skrev i ett brev till Honorine Hermelin redan 1919 att Det måste vara individen, den enskilde, personligheten hos var och en som skall göra t. 24 Denna utgångspunkt genomsyrade många av de ideal som växte fram i samband med den kvinnliga medborgarskolan. Följande ideal och värderingar var viktiga: Varje människa är unik och hela människan betydelsefull. Det finns ett nödvändigt samband mellan; handen, hjärnan och hjärtat. 25 Dessa tre hänvisar till arbete, intellekt och samvete och är återkommande nyckelord i Tidevarvet. Den enskilde individen ska styra över sig själv och sina förhållanden. 26 Alla individer har en kreativ och skapande kraft, som befrias genom grupplivet. 27 Att bygga broar över klassklyftor liksom att motarbeta alla andra faktorer som verkade i särhållande människor emellan var en bärande tanke. 28 Att knyta samman det enskilda och det allmänna, det offentliga och det privata, var något som eftersträvades. De gemensamma värderingarna inom Fogelstadgruppen och sättet att förhålla sig till verkligheten, kom till uttryck i det mesta. Man såg framför sig en annan form av samhällelig samlevnad, byggd på den enskildes moral och ansvar och på informella relationer mellan människor, som i en kamratgrupp. 29 Det fanns tankar om ett organiskt växande samhälle där nya värderingar skulle styra. I denna samhällsomvandling fanns betoningen av individens absoluta betydelse och enskilda ansvar samt nödvändigheten att upphäva dualismen mellan offentligt och privat. 30 23 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 143 24 Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott, s. 75 25 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 92 26 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 114 27 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 116-117 28 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 138 29 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 23 30 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 108 10

Analys För att finna ledtrådar till Fogelstadgruppens syn på den arbetande kvinnan samt hur denna syn gick ihop med tidskriftens verklighetsbild, har jag läst första halvåret av Tidevarvet. Jag har läst hela innehållet och kan konstatera att det framförallt är de första numren av Tidevarvet som har flest övergripande och belysande artiklar. Det politiska arbetet I första numret klargörs att Tidevarvet startats som en politisk veckotidning och att den redigeras av kvinnliga krafter. Den vill vara en mötesplats, en arena, där män och kvinnor jämbördigt strida för en liberal åskådning och söka nå fram till dess tillämpning i samhällsliv och lagstiftning. 31 Ledaren har titeln Vår politiska väg. Ansvaret och handlar om deras principprogram samt hur den förpliktar till fullföljande och tillämpningar på det praktiska livets olika områden. Här framhålls hur både männens och kvinnornas olika egenarter måste göra sig gällande vid skapandet av samhällets former och att villkoret för att kvinnorna ska kunna göra sig gällande i detta samarbete är självständighet. Den kvinnliga läsaren uppmanas att ta ett större politiskt ansvar genom att förbereda sig på och anta arbetsuppgifter inom kommunens, länets och statens förvaltning. Men även om vi kvinnor inte kunna börja vår politiska bana med några storverk, står oss alltid en uppgift öppen, som kanske är ännu svårare att gå vårt samvetes väg. 32 Samhället måste visserligen grundas på makt, men om de många enskilda ställer sig på rättens sida, blir rätten makt, menar man. I ledaren uppmanas alla kvinnor att gå det som beskrivs som vårt samvetes väg. Vad detta samvete handlar om framgår inte och inte heller om det är något gemensamt, kanske kvinnligt samvete men jag förstår det som att var och en ska våga stanna upp och lyssna till sin inre röst, och välja och handla utifrån sin egen övertygelse. Uttrycket att rätten blir makt förstår jag som att om tillräckligt många börjar agera rättskaffens så blir detta något kraftfullt och styrande i samhället. Att alla enskilda personer, man som kvinna, ska ta ett eget ansvar, lyssna på sitt samvete och handla utifrån det. I tidskriftens första ledare blir Fogelstadgruppens ideal om rättvisa och medbestämmande tydliga men även hur viktig den enskildes betydelse och ansvar är. Eskilsson belyser just hur Fogelstadkvinnorna ofta använde denna typ av uttryck kring rätten och menar att det tyder på att man anknöt till de läror som Förbundet för rättsdemokrati företrädde. 33 Förbundet menade 31 Elisabeth Tamm, Vår politiska väg. Ansvaret, Tidevarvet årg. 1, nr 1, s. 1 32 Elisabeth Tamm, Vår politiska väg. Ansvaret, s. 1 33 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 96 11

att tanken på rättvisa åt alla, rättstanken, skulle kunna vara något att samlas kring. Eskilsson betonar hur rättsidéernas moraliska bas och betoning av individens frihet tilltalade Fogelstadkvinnornas höga politiska ideal och att Tidevarvet redan i sitt första nummer deklarerade att delarna eller frågorna, fick sitt rätta intresse först i samband med helheten. 34 Betoningen av den enskildes betydelse och ansvar var på olika sätt ständigt närvarande i tidskriftens artiklar och ställningstaganden. Jag tycker att det är uppenbart redan i det första halvårets utgivning att tidningen hade en helhetssyn som utgick från individen. Det är också uppenbart att det finns en syn på att individens unika bidrag, bottnat i ett eget ansvar, skulle komplettera andras unika bidrag till att skapa en helhet. Eskilsson beskriver tidningens försök till helhetssyn och menar att detta innebar ett förhållningssätt vars innersta kärna bestod av en stark tro på den enskildes betydelse och på att kvinnorna, de nya medborgarna, hade särskilda förutsättningar att sätta den enskilda människan i centrum av samhällslivet. Men detta bör inte blandas ihop med tanken på att den ensamme skulle vara stark utan det handlar snarare om en individualism i förhållande till en kollektivism eller gruppliv. 35 Innehållet i ledaren svarar mot en bild av ett samhälle där kvinnor inte arbetar aktivt med politik. Kvinnor uppmanas att bli mer delaktiga både genom att förebereda sig för, men framförallt, genom att ta på sig förvaltande uppgifter inom kommun, län och stat. Men kunde kvinnor anta denna typ av arbetsuppgifter i praktiken? I sin avhandling Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt. Svenska kvinnors ekonomiska medborgarskap 1921-1971 framhåller Zara Bersbo hur erkännandet av svenska kvinnors rösträtt 1919/1921 inte på något sätt i tidigare forskning beskrivits som en allmän överenskommen självklarhet, utan som en reform som motarbetades av personer med traditionellt grundade värderingar, kvinnor såväl som män. 36 Kvinnor antogs vara och framställdes som väsensskilda från män, generellt ointresserade av politik, omogna och allt för okvalificerade och obildade för politiska uppdrag. Men vad som framförallt gjorts tydligt, menar Bersbo, är den omständighet att trots att en överväldigande politisk majoritet i den svenska riksdagen ställde sig bakom att kvinnor skulle erkännas rätten att rösta, innebar detta inte på något sätt att det rådde lika stor samstämmighet i frågan om hur hon skulle förhålla sig till och använda rättigheten. Samtidigt som kvinnor alltså erkändes samma politiska rättigheter som män kom de att befrias från att nyttja rättigheten, konstaterar Bersbo. Status och praktik tog sig helt olika former beroende på kön och det som omnämns som allmänna 34 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 112 35 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 113 36 Zara Bersbo, Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt., s. 28 12

medborgerliga rättigheter var alltså inte så allmänna utan istället grundade i könade värderingar om klass och civilstånd. På så vis formades olika medborgarskap, olika praktiker, för olika typer av kvinnor, förklarar Bersbo och ger exempel på hur gifta kvinnor trots att de erkändes myndiga över sin person, klart var begränsade i sin rätt och möjlighet till ekonomiskt oberoende. Hur dessa rättigheter behandlas i förhållande till den arbetande kvinnan var en viktig fråga i Tidevarvet. Problem: Särbehandling Att män och kvinnor jämbördigt skulle strida för en liberal åskådning och söka nå fram till dess tillämpning i samhällsliv och lagstiftning, fastställs alltså i tidskriftens ledare. 37 Att kvinnor och män, i sin olika egenart, skulle skapa förutsättningar och tillsammans dela ansvar var viktiga ideal. Ett problem som Tidevarvet framhåller kring kvinnans arbete är den särbehandling som kvinnan utsätts för och var ett inlägg i den aktiva riksdagsdebatt som pågick under början av 1920-talet. Debatten gällde behörighetslagen och de olika regleringarna kring lönefrågan för kvinnor i statstjänst. Renée Frangeur, som speciellt forskat på dessa lagändringar och dess innebörd för kvinnan, förklarar att vad gällde statliga ämbeten med vissa undantag, skulle likställighet råda, men att behörighetssakkunniga i riksdagen samtidigt varnade för att det skulle vara en stor olägenhet för hemmen om hustrur arbetade i alltför stor utsträckning. 38 Statstjänsterna ansågs sedan gammalt vara en försörjningskälla för ogifta kvinnor men äktenskapet kunde inte längre enligt behörighetssakkunniga betraktas som en försörjningskälla. Detta sedan den nya giftermålsbalken stadgade lika skyldigheter för båda makarna att bidra till försörjningen. 1921 stadgade den nya giftermålsbalken lika skyldigheter för både man och kvinna att bidra till försörjningen av familjen efter bästa förmåga. Den gifta kvinnan blev först nu en myndig medborgare med rösträtt och rätt att bestämma över sitt arbete men hade också en skyldighet att medverka till försörjningen av familjen. 39 Att detta inte fungerade i praktiken är något som Bersbo pekar på och hon menar i sin avhandling att den reviderade giftermålsbalken 1921 önskade leda kvinnor mot äktenskap och hem och till en verksamhet som husmor eller som ledare av betalda hushållerskors arbete i det egna hemmet. Även om gifta kvinnor som grupp, i enlighet med kvinnoorganisationers krav, tillerkändes myndighet, likställd äganderätt och likställd försörjningsskyldighet i, under och efter äktenskapet, så var denna nyordning inte på något sätt grundad i värderingar som tänktes leda till en radikal förändring 37 Elisabeth Tamm, Vår politiska väg. Ansvaret, s. 1 38 Renée Frangeur, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?, s. 73 39 Renée Frangeur, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?, s. 63 13

av gifta kvinnors ekonomiska position i äktenskapet. Idéer och värderingar om mäns självklara ekonomiska företrädesrätt i äktenskapet och maternalistiskt grundade idéer om att leda bort gifta kvinnor från arbete utanför hemmet så att de kunde utföra sin naturliga uppgift som moder, genomsyrade hela förslaget. 40 Ulla Wikander, professor i ekonomisk historia, har fastställt hur kvinnor alltid har arbetat och att kvinnor har arbetat minst lika mycket som män, eftersom arbete är mer än det som utförs mot betalning men att bara ett av kvinnors sätt att arbeta har betalats i reda pengar. Det betalda arbetet har stadigt ökat i förhållande till andra former av arbetsinsatser under de senaste två hundra åren, framhåller hon. För det första, skriver Wikander, har kvinnor arbetat inom hushållet. För det andra har de arbetat för samhällets bästa och för det tredje har kvinnor utfört arbeten som betalats, som anställda eller fria yrkesutövare. 41 Mycket av det arbete som brukade utföras inom hushållet, i familjen, görs idag på andra platser. De tidigare hushållsgöromålen har ändrat karaktär, bortrationaliserats, industrialiserats och omvandlats till lönearbete, konstaterar Wikander. 42 Sammantaget visar forskningen av Frangeur, Bersbo och Wikander att särbehandling var ett återkommande problem som kvinnorna mötte. I Tidevarvet belyses speciellt frågan kring lönen för kvinnor i statlig tjänst, utan att egentligen lyfta fram några önskemål om vad man ville skulle ske på sikt. Det framkommer dock att lönesättningen var viktig, både utifrån ett rättviseperspektiv men också ur ett praktiskt perspektiv. Också arbetsfördelningen mellan kvinnor och män behandlas i Tidevarvet, liksom frågan om vad moderskapet innebar för arbetslivet och vad allt arbete i sin tur innebar för kvinnors fysiska hälsa. Alla dessa områden behandlas i Tidevarvet, men vad framstår som utmärkande problem? Lön I det allra första numret av Tidevarvet introduceras en artikelserie om rationell och irrationell lönepolitik där man kritiserar den rapport som 1921 års lönekommitté gett ut angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden. Enligt första artikeln framhålls att kommitténs grundläggande synpunkter uppges vara, att de nya lönebestämmelser, som nu må komma till stånd, icke få för statsverket föranleda väsentligt ökade utgifter samt att kvinnoarbete i statens tjänst ej får ställa sig dyrare än det manliga. 43 Skarp kritik riktas mot både staten som arbetsgivare och detta föreliggande kommittéförslag som 40 Zara Bersbo, Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt., s. 178 41 Ulla Wikander, Kvinnor och arbete, s. 51 42 Ulla Wikander, Kvinnor och arbete, s. 53 43 Rationell eller irrationell lönepolitik, Tidevarvet, årg. 1, 1923, nr 1, s. 2 14

visar att de kvinnliga tjänstemännens löner ligger 10 procent lägre i lönegraderna 1-6. I artikeln uppmanas läsaren till att välja princip för den inbördes relationen mellan mäns och kvinnors arbete och det framhålls att det är av stor vikt att göra klart för sig vilken samhällsutveckling som önskas samt vilka sociala förhållanden som eftersträvas: Hylla vi den uppfattningen, att var enskild människa har lika rätt till individuell utveckling, samt att det bästa möjliga (individuella) arbetsresultat nås genom individens fria och självständiga utveckling, men att en sådan utveckling icke är möjlig utan ett visst ekonomiskt underlag, kunna vi icke gilla den lönepolitik, som av en massa olika, delvis mot varandra stridande grunder, håller stora kategorier statstjänare vid eller under existensminimum. 44 I citatet framträder en viktig princip att ett visst ekonomiskt oberoende är en nödvändighet för individuell utveckling samt att bästa arbetsresultat nås genom fri och självständig utveckling. I texten framförs kritik mot att staten, såsom arbetsgivare, sparar genom att pressa lönerna eftersom att det då i första hand går ut över de minst motståndskraftiga. Diskussionen kring kvinnor i statens tjänst och dess lönesättning, fortsätter med att tidskriften presenterar hur det kostnadsmässigt kan se ut för en självförsörjande kvinna i Stockholm våren 1923. 45 Här jämförs olika typer av inackordering och visar att bara kostnaden för själva rummet, utan att då ha räknat med olika livsnödvändiga kringkostnader, motsvarar vad en kvinna tjänar. Tidevarvet menar att staten, i motsats till andra arbetsgivare, bör frånse att kvinnorna lärt sig konsten att inskränka sina levnadsbehov i yttersta grad, frånse att de kan ha tillskott till sitt uppehåll från hemmet och att de därför kunnat klara sig med lägre lön än männen. Innehållet i de olika kalkylerna visar tydligt att lönen inte räcker till och att pengar för till exempel önskvärd rekreation och semestervila i så fall måste tvingas fram genom extra arbete. I den verklighetsbild som framhålls av Tidevarvet hade de flesta arbetsgivare en orättvis lönesättning gentemot kvinnor. I början av 1920-talet och 1930-talet växlade konjunkturerna snabbt och i synnerhet under första delen av perioden. Den skyhöga arbetslösheten på över 25 procent, hade drabbat arbetsmarknaden 1921 med efterdyningar 1922. 46 Detta var mellankrigstidens högsta arbetslöshet och än värre om man beaktar emigrationen. Trots den sviktande konjunkturen riktas en explicit uppmaning till arbetsgivaren att höja lönerna. Att arbetsgivaren i detta fall var staten är speciellt viktigt eftersom staten som arbetsgivare skulle föregå med gott exempel. I den uppfattning Tidevarvet har av verkligheten, saknas belägg i löne- 44 Rationell eller irrationell lönepolitik, s. 2 45 Rationell eller irrationell lönepolitik, Tidevarvet årg. 1, 1923, nr 2, s. 3 46 Renée Frangeur, Yrkeskvinna eller makens tjänarinna?, s. 96 15

kommitténs resonemang kring nödvändigheten att pressa lönerna. Man påtalar att det saknas en verklighetsförankring i den utredning som skulle vara en garanti för att det fanns belägg. Att det nu som då förekommer många utredningar bekräftas av statsvetaren Jan Johanssons konstaterande att det svenska (och finska) utrednings- och kommittéväsendet är unikt. Att det inte i något annat land förekommer att så många förändringar i den offentliga politiken föregås av åtminstone en offentlig initierad utredning. Johansson konstaterar också att det var de som besatt makten att problematisera som kom att få inflytande i de statliga utredningarna. 47 Det var alltså de som satt i dessa kommittéer som kunde bestämma vilket problem som skulle lösas och på vilket sätt. Jag tycker att det, i den diskussion som förs kring lönesättningen, blir tydligt att problemen som formulerats av lönekommittén inte är de problem som Tidevarvet ser som problem. Gunilla Domellöf, docent i litteraturvetenskap, beskriver den opinionsbildning som skapades och utvecklades i Tidevarvet och förklarar att koncentrationen vid sekelskiftet 1900 på att få in kvinnor på alla positioner som tidigare förbehållits män, hade inneburit en anpassning till den existerande samhällsordningen. 48 Eftersom det hade visat sig att integrationen av detta resulterat i bestående ojämlikhet och att mannen tenderade att fortsätta vara normen, såg man istället ett i grunden förändrat samhälle för båda könen. Opinionsbildningen i Tidevarvet inriktades på att mobilisera kvinnor som grupp kring politiska frågor och när tidevarvskvinnorna tog upp det liberala arvet i efterkrigssituationen stod frågorna om en genomgripande samhällsförändring i centrum. 49 Individualismen som förutsättning för kollektivet, behovet av medvetenhet och upplysning, vikten av personlighetsutveckling och den socialt inriktade kristendomen skulle prövas i deras försök att ge politiken nya former och ett nytt innehåll. De stod inför uppgiften att först mobilisera den berörda gruppen genom att överbevisa den om den hade gemensamma problem. Att kvinnors arbete i statlig tjänst var lägre betalt än männens, tillsammans med dess bristande bakomliggande argument från kommitténs håll, framstår alltså som problem i Tidevarvet. Vidare antyds att arbete skulle kunna vara något som var positivt och som kunde främja både hälsa och välstånd, samtidigt som det konstateras att en kvinna som arbetar i de lägre lönegraderna måste arbeta väldigt mycket för att nå fram till det. Hälsa och välstånd i all ära men individen, eller i det här fallet kvinnan, får betala ett väldigt högt pris, tycks texten säga. Jag uppfattar att budskapet i Tidevarvet är att det inte är hälsosamt att arbeta under dessa premisser och där finns en implicit uppmaning att tänka på sin hälsa i första hand. 47 Se Zara Bersbo, Rätt för kvinnan att blifva människa fullt och helt., s. 23 48 Ebba Witt-Brattström och Lena Lennerhed, Kvinnorna skall göra det! : Den kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad som idé, text och historia, s. 134 49 Ebba Witt-Brattström och Lena Lennerhed, Kvinnorna skall göra det!, s. 139 16

Arbetsuppgifter Rätten till individuell utveckling och att få bidra med sin unika personlighet har presenterats som grundläggande ideal i Tidevarvet. Idealen om individualitet och personlighet tycks dock kollidera med en föreställning om att alla kvinnor är en enhet med gemensamma kvinnliga egenskaper. I fortsättningen av artikelserien kring rationell och irrationell lönepolitik tydliggörs denna kollision. Men var detta ett problem egentligen och vad säger texten? Vilka arbetsuppgifter hade kvinnorna i statlig tjänst och vad ansågs vara ett problem med dessa? Enligt lönekommitténs egna siffror hade antalet kvinnor i ordinarie statsbefattningar ungefär fördubblats på tjugo år. Skälet till att kvinnor i statlig tjänst hade ökat, vilka Tidevarvet härleder till lönekommitténs egna argument, var att kvinnlig arbetskraft skulle vara billigare: Kommittén utgår tydligen ifrån att statstjänsterna äro manliga prerogativ och det enda, som ur statssynpunkt berättigat användandet av kvinnlig arbetskraft i statens tjänst är dess prisbillighet. 50 Artikelförfattaren framhåller att det torde finnas andra omständigheter än prisbilligheten som framkallat den enorma ökning som skett av kvinnlig arbetskraft inom statliga verk. Det antyds att det fortfarande förekommer organisationer med fler anställda än det finns pengar till och i dessa fall är inte skälet prisbilligheten hos kvinnlig arbetskraft utan att det rör sig om kvinnor anställda för att passa upp på männen. Man gör läsaren observant på att det alltjämt finns överflödsvanor, som i de goda åren tillät varje ämbetsman med självaktning att ha en eller flera levande skrivmaskiner till sitt förfogande. Det framhålls att man bakom ökningen av kvinnor i statstjänst skymtar en verklighet som talar om en naturlig arbetsfördelning och en pågående omvandling av vad som skulle kunna kallas manligt och kvinnligt verksamhetsområde: Kan verkligen det arbete dessa de lägre lönegradernas kvinnor utför på det hela taget med lika (jag sätter icke större) fördel utföras av män? Är det icke andra faktorer än prisbilligheten som gjort, att just kvinnoarbetet under de sista decennierna kommit till mycket stor användning inom vissa verk. 51 I artikeln betonas att det förekommer olika kategorier av löntagare i statlig tjänst och att det var i de lägre lönegraderna där den stora kategorin kvinnoarbete utfördes. Det var också inom vissa arbetsområden i denna kategori som dominerades av kvinnor och i artikeln lyfts sjuksköterskor och telefonister fram som exempel. Statstjänst kan vara i lika hög grad ett kvinnligt verksamhetsområde, och det är en ren fördel för staten att ha tillgång till kvinnlig 50 Ada Nilsson, Rationell och irrationell lönepolitik, Tidevarvet årg. 1, 1923, nr 3, s. 2 51 Ada Nilsson, Rationell och irrationell lönepolitik, s. 2 17

arbetskraft på vissa områden. 52 Kvinnors arbetsinsats var alltså speciellt positiv på vissa speciella arbetsområden. I texten riktas en fråga till kommittén om man verkligen tror att de statligt anställda telefonisternas arbete skulle kunna utföras av män. Att detta inte är något kvalificerat yrke slås fast, men det fordrar ändå vissa kvalifikationer såsom en höggradig smidighet, anpassningsförmåga samt ständig uppmärksamhet. Kontrollerade och övervakade måste hela deras väsen fullständigt automatiseras, framhåller artikelförfattaren. I en sarkastisk men också humoristisk ton framhålls hur det ständigt klagas över att halva, för att inte säga trefjärdedelar av värnpliktstiden går åt till att inöva den manliga ungdomen i hälsning och givaktställning eftersom det fordras en sådan automatisering av de värnpliktiga. Att det går åt dubbelt antalet månader för den manliga ungdomen att lära sig dessa relativt enkla handgrepp medan den kvinnliga ungdomen behöver veckor för att inöva det betydligt mer krävande telefonistyrket. Genom hela denna långa artikel tas ett flertal liknande argument upp kring kvinnans prestationsförmåga och just detta resonemang avslutas med: Tror verkligen kommittén även här på den kvinnliga arbetskraftens mindre prestationsförmåga, som kommittén med stor möda och många utredningar och tabeller sökt bevisa. Och hur har kommittén fått fram denna mindervärdighet? 53 I den verklighetsuppfattning som Tidevarvet har, tycker man sig ana en naturlig arbetsfördelning och en pågående omvandling av vad som kunde kallas manligt och kvinnligt verksamhetsområde. Huruvida Tidevarvet ställde sig kritisk mot denna uppdelning och i så fall vad i uppdelningen, framstår däremot som oklart. Jag uppfattar en viss motstridighet i hela artikelns resonemang och att det dessutom förs fram kritik på olika nivåer gör det speciellt svårt att grena ut vilken ståndpunkt Tidevarvet egentligen hade. Man protesterar till exempel mot att lönekommittén utgick från att männen hade företrädesrätt till alla statstjänster samtidigt som man lyfter fram argument på att kvinnorna var speciellt lämpliga för endast vissa av dessa. Artikeln påvisar att det finns olika egenskaper hos män och kvinnor och åskådliggör det genom att lyfta fram telefonisterna arbete. Ett arbete som i största utsträckning, om inte helt, utförs av kvinnor. Man ifrågasätter om män i huvudtaget skulle kunna utföra detta arbete vilket, i och för sig, visar på den orättvisa tidskriften vill påtala kring männens företrädesrätt. Resonemanget rör sig dock bara kring huruvida vissa arbeten kan utföras bäst av män eller kvinnor. En kritik mot att kvinnor till största del har befattningar inom de lägre lönegraderna saknas helt och verkar accepteras. Ville man framhålla vikten av att kvinnors prestations- 52 Ada Nilsson, Rationell och irrationell lönepolitik, s. 2 53 Ada Nilsson, Rationell och irrationell lönepolitik, s. 4 18

förmåga som både lämplig och bidragande för de statliga tjänsterna? Eller var detta en kritik mot att det fanns verksamhetsområden som hölls separat från kvinnans värld, som helt var förbehållna männen? Troligtvis är svaret ja på båda dessa frågor. I Yvonne Hirdmans presentation av det analytiska begreppsparet samart-särart förklarar hon att samartsargumentationen förbehåller sig rätten att undvika definitioner av manligt/kvinnligt medan särartsargumenteringens logik kräver en uppspaltning av egenskaper i typiskt manligt, typiskt kvinnligt och modellerade utifrån konkreta föreställningar om könens utseende och funktion. 54 Hirdman menar att Fogelstadkvinnorna inte upplevde eller erkände motsägelsefullheten mellan de båda ståndpunkterna i begreppet särart/samart, utan blandade och gav friskt från dessa argumentationskällor. Hon menar att särartens och samartens tal får olika konsekvenser beroende på tid, plats och situation och att den stora situationen självfallet var den underordnade positionen. Underordningen för dessa kvinnor innebar framförallt att vara utanför och att ständigt försöka ta sig in, att tala på marginella och marginaliserade platser, inför marginaliserade grupper. Hon betonar att Fogelstadkvinnorna ständigt fångades av situationer präglade av politisk vanmakt och retoriskt överföljd. Därför är det heller inte förvånande att tidskriften både skapar och framhåller kvinnorna som grupp med syfte att möjliggöra en diskriminerad grupps tillträde till arbetsmarknaden. Tidevarvet lyfter två aspekter av denna särbehandling. Dels tycks man vilja påtala orättvisan i att utesluta kvinnan från vissa hela verksamhetsområden såsom det statliga, dels ville man visa att kvinnor kunde vara nog så skickliga om inte skickligare än män att utföra vissa arbeten inom detta verksamhetsområde. En diskussion fördes kring kvinnornas påtalat sämre prestationsförmåga och som Tidevarvet mötte med motargument. Men varifrån kommer argumenten om kvinnans bristande prestationsförmåga? Vilka förväntningar kunde tänkas finnas på kvinnan och hur skulle de kunna påverka hennes prestation? Moderskap Wikander skriver att kvinnor alltid har behandlats utifrån förutfattade meningar om vad deras biologi har för betydelse för arbetet. Kvinnor har ofta fått hålla till godo med sämre arbetsvillkor än män, inte för att de av naturen skulle vara mer tåliga eller fingerfärdiga utan för att de inte haft många alternativ att välja bland. Somliga har opponerat sig, andra har fogat sig i genusarbetsdelningen. 55 I den verklighetsbild som synliggörs i Tidevarvet påvisades en 54 Yvonne Hirdman, Rosa Mayreders stora förtvivlan: En analys av det kvinnovetenskapliga dilemmat samartsärart, Kvinnovetenskaplig tidskrift 13, nr 2 55 Ulla Wikander, Kvinnor och arbete, s. 70 19

orättvisa i att kvinnan var hänvisad till vissa verksamheter samtidigt som tidskriften själv betonar kvinnans egenskaper som gör henne lämplig att utföra vissa typer av arbeten. Fogelstadkvinnorna ville bygga på det unika och individuella hos människan i sin strävan efter ett bättre och mänskligare samhälle. 56 Trots detta tycks kvinnorna gång på gång presenteras som en enhet och inte minst när det gäller moderskapet, det vill säga att föda och vårda barn. Fogelstadgruppen hade ideal om ett rättvist samhälle med gemensamma värderingar utan uppdelning mellan manliga och kvinnliga frågor. De ville se att alla frågor rörde män och kvinnor i samma utsträckning, det skulle inte finnas några speciella kvinnofrågor. I Tidevarvet framhålls ändå att moderskapet var en kvinnofråga men var detta ett problem som stod i förhållande till den arbetande kvinnan, och i så fall hur? Tidevarvet behandlade frågan kring moderskapet och i artikeln Vård om mor och barn återges Fru Agda Östlunds motion i riksdagen vilken framför hård kritik mot det långsamma arbetet med att få fram bättre vård för barnsängskvinnor och nyfödda. Här betonas att moderskapet betraktas av vissa som kvinnans främsta uppgift och texten inleds med: Fjärran från verkligheten och oberört av livets realiteter rör sig oftast det högstämda talet om kvinnans främsta, för att inte säga enda uppgift, det heliga moderskapet. 57 I direkt anslutning till dessa ord konstateras att moderskapet inte är särskilt högt aktat och värderat, eftersom det fortfarande väntar på sitt erkännande. Kritiken i artikeln är explicit riktad mot riksdagen och dess långsamma arbete. I en sarkastisk ton understryks att moderskapet skulle kunna vara kvinnans främsta, och kanske enda uppgift. Dessa ord formuleras dock på ett sådant sätt att läsaren förstår att det inte alls är kvinnans främsta uppgift. Samtidigt som man i samma stund efterfrågar ett tydligt erkännande för moderskapet. Det finns alltså i den uppfattning som Tidevarvet har av verkligheten en implicit föreställning om att moderskapet var något som skulle värderas högt men som kanske inte var hennes huvudsakliga arbetsuppgift i livet. Moderskapet tycks vara betydelsefullt men hur betydelsefullt och hur påverkar det kvinnans möjligheter till val av annat arbete? Det jag finner speciellt intressant med denna artikel är de dubbla budskapen som förmedlas, dels att moderskapet inte alls skulle vara kvinnans främsta uppgift, dels att ett erkännande för denna arbetsuppgift efterfrågas. Här blir Hirdmans klargörande om hur Fogelstadkvinnorna ständigt stod utanför, och försökte ta sig in, tydligt. De tvingades ständigt in i situationer där de måste försvara något som de kanske eller kanske inte trodde på. Det är 56 Lena Eskilsson, Drömmen om kamratsamhället, s. 16 57 Vård om mor och barn, Tidevarvet årg. 2, 1924, nr 6, s. 6 20