Rädsla för att utsättas för brott i Stockholm

Kriminologiska institutionen Rädsla för att utsättas för brott i Stockholm En studie om hur rädslan för att utsättas för brott skiljer sig åt mellan polisens definierade problemområden och ej definierade problemområden. Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2016 Cecilia Björk 1

Sammanfattning Polisen och den Nationella operativa avdelningen uppmärksammade i en rapport att det förekom bostadsområden i Sverige som har problematik med brottslighet och andra problem av social natur. I denna rapport delades bostadsområden in i tre olika kategorier: särskilt utsatta områden, utsatta områden samt riskområden. I den aktuella studien kategoriseras områden in dikotomt; problemområden är de områden som har pekats ut av polisen och resterande är ej utpekade områden. Genom att använda datamaterial från Stockholm stads trygghetsundersökning ämnar den föreliggande studien att studera hur problemområden och ej utpekade problemområden skiljer sig åt, när det kommer till den uttryckta rädslan för att utsättas för brott. Studiens första frågeställning blir således: Är boende i de, av polisen definierade, problemområdena i Stockholm mer rädda för att utsättas för brott än boende i områden som inte utnämnts till problemområden? Studiens andra frågeställning är: När den utryckta rädslan för att utsättas för brott, kontrolleras för andra faktorer som har visat sig påverka rädslan, kvarstår då skillnaden mellan de, enligt polisen, definierade problemområdena i Stockholm och de andra bostadsområdena som inte har definierats som problematiska? De demografiska faktorerna som ska undersökas är kön, ålder, etnicitet och tidigare utsatthet för brott. Alla dessa har i tidigare forskning, visat sig påverka en individs rädsla för att utsättas för brott. Även två kontextuella faktorer kommer att undersökas, där den ena mäter den upplevda oordningen i bostadsområdet och den andra den upplevda tryggheten i sitt bostadsområde. Dessa variabler behandlar teorin om social desorganisation. Resultatet visade att det förekommer en skillnad i den utryckta rädslan för att utsättas för brott, där individerna i utpekade problemområden utrycker en större rädsla. I den slutgiltiga regressionsmodellen, som inkluderade alla oberoende variabler, förlorade den variabel som behandlade områdesindelningen sin signifikans. Detta kan förklaras med att de två kontextuella variablerna slog ut den effekt som blir när en individ bor i ett problemområde. Kvinnor, yngre personer och tidigare brottsoffer, uppvisade en större rädsla för att utsättas för brott. Slutsatsen som kan dras av detta resultat är att områdesindelningen har en signifikant påverkan när endast demografiska egenskaper kontrolleras. När även de kontextuella faktorerna inkluderas i analysen förlorar områdesindelningen sin effekt och istället visar det sig att personer som upplever flest störningsmoment, som stör ordningen i bostadsområdet, samt upplever en otrygghet i sitt bostadsområde - är de personer som även utrycker den största rädslan. Sammanfattningsvis visade föreliggande studie att för att förklara en individs rädsla för att utsättas för brott, bör både individuella demografiska egenskaper och kontextuella faktorer inkluderas i analysen. Nyckelord: rädsla för att utsättas för brott, problemområden, social desorganisation, områdeseffekt 2

Innehållsförteckning 1. Inledning 4-7 1.1 Bakgrund...4-5 1.2 Syfte och frågeställningar.. 5-6 1.3 Avgränsningar....6-7 2. Teori. 7-12 2.1 Områdeseffekt..7-8 2.2 Rädsla för att utsättas för brott....8-10 2.3 Social desorganisation..10-12 3. Tidigare forskning 12-13 4. Metod.....13-20 4.1 Material.....13 4.1.1 Data....13 4.1.2 Bortfall......13-14 4.2 Analys...14-16 4.3 Operationaliseringar...... 16-18 4.4 Reliabilitet och validitet.....18-20 4.5 Etik.....20 5. Resultat...... 20-28 5.1. Deskriptiv statistik...... 20-21 5.2 Regressionsanalys..21-28 6. Diskussion... 28-33 6.1 Analys av resultaten...28-33 7. Slutsatser.. 33 8. Källförteckning.......34-36 9. Bilaga....36-37 3

1. Inledning Under inledningen kommer studiens bakgrund att läggas fram för att läsaren ska få en övergripande bild av det teoretiska problemområdet. Bakgrunden mynnar ut i den föreliggande studiens syfte och två frågeställningar. Avslutande tas studiens avgränsningar upp. 1.1 Bakgrund Jag som skriver denna uppsats bor i Botkyrka, ett av polisens utpekade problemområden utanför Stockholm stad (NOA, 2015, s.29). I tidningarna möts jag av en beskrivande bild av förfallet, kriminaliteten och utanförskapet i Botkyrka. Det parallella samhället tittar fram mellan betongblocken och styr med sin järnhand, och generar i en rädsla för att bli utsatt själv (Moreno, 2016). Polisen rustar upp sin ökade bemanning (Leveby Andersson, 2016) och i tidningens texter låter det som att polisstyrkan är på väg ut i ett krig. Här bor jag. Men den uppmålade bilden av förfallet stämmer inte överens med min egen bild. Jag kopplar min hemort med multikultur och vänlighet inte med rädsla. Denna kontrast och diskrepans är anledningen varför jag har valt att skriva denna uppsats. För jag känner mig inte rädd. Vintern 2015 publicerade polisen och den Nationella operativa avdelningen (NOA) en rapport där olika områden i Sverige delades in ut efter utsatthet och risk (2015). I denna rapport målades det upp tre olika grupper av problemområden, där sammanlagt 53 områden platsade in. Ett utsatt område karaktäriseras av en låg socioekonomisk status samt en kriminell påverkan på lokalsamhället. Ett särskilt utsatt område karaktäriseras av parallella samhällsstrukturer, våldsbejakande religiös extremism, svårigheter för polisen att slutföra sina uppdrag, en generell ovilja att samarbeta med polisen och andra myndigheter samt närhet till andra utsatta områden. De områden som klassades som riskområden var de områden som i dagsläget kategoriseras som utsatta områden, men som riskerar att övergå till särskilda utsatta områden. Det som är gemensamt för dessa områden är att det har skett en stor polisiär närvaro i områdena som inte har gett önskat resultat. Områdena beskrivs leva utanför samhällets normer, vilket leder till att det uppkommer svårigheter för polisen att återta sin auktoritet. Det har även skett en normalisering av avvikande beteende som påverkar både invånarna och polisen, samt andra myndigheter som arbetar i området. (NOA, 2015, s. 5). Syftet med den rapport som polismyndigheten och NOA tog fram var att peka ut vilka bostadsområden som krävde mer polisära resurser (NOA, 2015, s. 7). I polisen och den Nationella operativa avdelningens rapport (2015) tas det upp eventuella förklaringar till den problematik som förekommer i de utpekade områdena, där den sociala och ekonomiska utsattheten ses som en gemensam nämnare (NOA, 2015, s. 9). 4

Stockholms stads trygghetsundersökning (2014) visar att oron för att utsättas brott är störst, samt har ökat mest, i bostadsområdena Rinkeby-Kista, Spånga-Tensta och Skärholmen. Fler än var femte invånare utrycker en sådan oro (s. 33). Det förekommer en skev fördelning över den uttryckta upplevelsen av trygghet i Stockholm stad. Som förklaring till detta tar rapporten upp sociala riskoch skyddsfaktorer, samt upplevd trygghet. De sociala riskfaktorerna framställs som ekonomiska skillnader samt marginalisering av politisk, ekonomisk och social natur. Även utanförskap, bristande utbildning och otrygga uppväxtförhållanden speglar in. Upplevelsen av trygghet och säkerhet beskrivs bero på fysisk skadegörelse samt förekomsten av brott i bostadsområdet (s.46-47). Detta teoretiska problemområde är viktigt att undersöka för att ta reda på om invånarna i de mer utsatta områdena verkligen upplever en högre grad av rädsla för att utsättas för brott än sina medmänniskor i ej utsatta områden. Det är även viktigt att undersöka vad det är som orsakar rädslan för att utsättas för brott, samt att undersöka hur dessa riskfaktorer samverkar med det bostadsområdet en individ är bosatt i. Denna kunskap behöver nås ut till de samhällsaktörer som är aktiva i dessa utsatta områden, så att de kan börja agera för en förbättring. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet blir att undersöka om de individer som är bosatta i områden som definieras som problemområde skiljer sig åt, när det kommer till uttryckt rädsla för att utsättas för brott, jämfört med de individer som inte bor i ett klassat problemområde. Frågeställningen blir således Är boende i de, av polisen definierade, problemområdena i Stockholm mer rädda för att utsättas för brott än boende i områden som inte utnämnts till problemområden? Denna frågeställning motiveras av att i polisens och NOA:s rapport ligger det ett stort fokus på de kriminella samt den verksamma poliskåren och deras uppfattning. Den föreliggande studien vill undersöka invånarnas perspektiv. Det andra syftet i föreliggande studie blir att undersöka om denna eventuella skillnad kvarstår efter kontroll för övriga faktorer som enligt tidigare forskning påverkar en individs rädsla för att utsättas för brott. De faktorer som ska undersökas är både demografiska egenskaper som kön, ålder, etnicitet och tidigare utsatthet för brott, samt de kontextuella faktorerna som oordning i bostadsområde och upplevd trygghet. Studiens andra frågeställning blir således När den utryckta rädslan för att utsättas för brott, kontrolleras för andra faktorer som har visat sig påverka rädslan, kvarstår då skillnaden mellan de, enligt polisen, definierade problemområdena i Stockholm och de andra bostadsområdena som inte har definierats som problematiska? Motiveringen för denna frågeställning är att det är viktigt att undersöka vad som sker med områdeseffekten, alltså den effekt 5

som det område som personen i fråga är bosatt i ger, när även andra kända riskfaktorer för rädsla för brott kontrolleras för. 1.3 Avgränsningar Rädsla för att utsättas för brott är ett komplext begrepp som går att föra mångtydiga tolkningar på. Rädsla för brott kan tolkas som en riskbedömning utefter risker som individen utsätts för, eller så kan det definieras som den direkta emotionella responsen av brottet. Begreppet kan även tolkas som ett förhållningssätt som individen har gentemot brottslighet. I svensk forskning brukar man skilja på en konkret rädsla och en allmän rädsla för att utsättas för brott (Heber, 2005, s.11). I denna studie kommer den allmänna rädslan att behandlas, då den konkreta rädslan riktar sig mot ett speciellt brott, situation eller plats (Heber, 2005, s. 12). I det datamaterial som föreliggande studie behandlar finns det frågor som berör rädsla för specifika brott samt frågor som avhandlar avvärjande och avvikande beteende för att skydda sig mot specifika brott. Anledningen varför ingen distinktion mellan rädsla för olika typer av brott kommer att göras är att det inte ryms i föreliggande studies frågeställningar, då syftet är att undersöka vad som orsakar rädslan. I Trygghetsundersökningen så använder sig den valda frågan av begreppet oro, detta tolkas i denna studie som rädsla för att utsättas för brott. De avgränsningar som kommer att göras i denna studie är att endast stadsdelsområden inom Stockholm stad kommer att tas med i analysen. NOA (2015) pekar även ut områden utanför Stockholm stad som kan ses som förorter samt andra städer. Dessa kommer inte att tas med i analysen då material saknas över Stockholms förorter, närliggande kommuner och andra städer. Socioekonomisk status är en viktig faktor när rädsla för brott ska undersökas (Pastia & Davies, 2016, s. 23). Ett bostadsområde som karaktäriseras av låg socioekonomisk status samt social fragmentering kan leda till en större frekvens av uttryckt rädsla för att utsättas för brott, som i sin tur beror på lågt förtroende för polisen. Denna faktor kommer inte att behandlas i föreliggande studie, då denna faktor anses inkluderas i variabeln områdesindelning Dessa områden karaktäriseras av en låg socioekonomisk status, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och social utsatthet (NOA, 2015, s. 8). I polisens och NOAs rapport läggs en stor tyngdpunkt på de kriminella som bor i de utsatta områdena samt hur deras kriminalitet yttrar sig. I de utsatta områdena i Sverige har det uppmätts 6

upp till tre gånger så hög kriminell energi 1 (NOA, 2015, s. 21). Detta kommer inte att undersökas närmare då det inte kommer inkluderas något datamaterial över anmälda brott i Stockholm, samt att fokus ligger på invånarnas utryckta och upplevda rädsla för att utsättas för brott och vilka riskfaktorer som föreligger. Tidigare forskning visar även att rädsla för att utsättas för brott ska ses som ett socialt problem som i många fall förekommer oberoende av antalet anmälda brott i närområdet (Pastia & Davies, 2016, s. 1-8). 2. Teori Under avsnittet teori kommer de tre teorier och teoretiska ramverk som används i studien att tas upp. De använda teorierna är områdeseffekt, rädsla för att utsättas för brott samt social desorganisation. 2.1 Områdeseffekt Områdeseffekter grundar sig på att det finns en skillnad mellan olika bostadsområden som individer reagerar på. Denna reaktion yttrar sig i sociala handlingar, som i sin tur formar uppfattningar, relationer och beteenden hos de boende. Dessa definierar tillsammans den sociala strukturen av bostadsområdet, som består av både kulturella och strukturella dimensioner (Sampson, 2012, s. 21-22). I föreliggande studie kommer det undersökas om den förekomna områdeseffekten påverkar rädslan för att utsättas för brott. En litteraturgenomgång av forskningen kring områdeseffekter fann att det existerar en social ojämlikhet mellan olika bostadsområden som grundar sig i socioekonomisk status samt etnisk segregation. De människor som besitter dessa demografiska egenskaper koncentreras till en viss typ av bostadsområden, på grund av den rådande bostadsmarknaden och ekonomin. Detta leder i sin tur till en geografisk och social isolering. I dessa isolerade områden förekommer det en högre frekvens av brottslighet, utsatthet samt andra sociala problem, såsom hälsofaktorer och missbruk (Sampson et. al., 2012, s. 46). En individs bostadsområde kan påverka dennes rädsla för att utsättas för brott, antingen indirekt genom den sociala influensen av brott i form av prokriminella attityder samt, eller på grund av, synlig oordning och oro i området. Rädslan kan även påverkas av de försvagade sociala banden och den låga kollektiva verkan i området (Brunton-Smith & Sturgis, 2011, s. 336). De studerade problemområden karaktäriseras av låg socioekonomisk status och en kriminell inverkan på lokalsamhället. Där det förekommer offentliga våldshandlingar, hot, utpressning, öppen 1 Kriminell energi är ett mått på förekomsten och koncentrationen av kriminella element i ett bostadsområde (NOA, 2015, s. 21) 7

narkotikahandel samt ett utåtagerande missnöje mot samhället. Effekten av detta blir att de boende upplever en otrygghet, som kan leda till en ovilja att samarbeta med myndigheter och medverka i rättsprocessen samt en ökad rädsla för att utsättas för brott. Den höga koncentrationen av kriminalitet samt parallella samhällsstrukturer i dessa områden kan ge uttryck för en områdeseffekt som påverkar individers uttryckta rädsla för att utsättas för brott. Det är dock viktigt att skilja mellan kontextuell och kompositionell skillnad mellan rädsla för brott. Den kompositionella förklaringsmodellen pekar på att den ekologiska variationen beror på demografiska skillnader hos individer. Dessa individers rädsla för brott beror på dem som individer och är oberoende av det bostadsområde som denna individ bor i. I den kontextuella förklaringsmodellen är det istället attribut hos bostadsområdet som leder till att individer känner en rädsla. Forskningen har dock visat att det är mest troligt att rädsla för brott påverkas av både kontextuella och kompositionella områdeseffekter (Mellgren, Pauwels & Torstensson Levander, 2010, s. 292). I föreliggande studie kommer de demografiska egenskaperna kön, etnicitet, ålder och tidigare utsatthet för brott att undersökas, samt de kontextuella faktorerna såsom oordning i området och upplevd otrygghet. För att kunna diskutera områdeseffekter i föreliggande studie kommer den uppvisade skillnaden mellan områden kunna utröna om en områdeseffekt föreligger eller inte, samt om den påverkar individers rädsla för att utsättas för brott. Det kommer dock inte ske någon kvantitativ mätning på hur stor områdeseffekt det förekommer, utan endast om det förekommer eller inte. Det är dock viktigt att understryka att ett område innehåller många olika mindre områden och platser, där skillnaden mellan dessa kan vara stor. Därför talar man om så kallade hot spots, som symboliserar specifika platser där problematiken och kriminaliteten är koncentrerade (NOA, 2015, s.10). 2.2 Rädsla för att utsättas för brott En rationell hypotes är att tro att rädsla för brott hänger samman med antalet anmälda brott, men så behöver det inte vara. Det beror dels på att allmänheten inte har en djupare förståelse för brott och brottsförebyggande åtgärder, samt att rädsla för brott bygger på andra antagande än ens egen respons på rapporterad brottslighet (Pastia & Davies, 2016, s.1). Rädsla för brott är i de flesta fall oberoende av brottsstatistiken (Porter, Rader & Cossman, 2011, s. 230). Områdets ekonomiska och sociala influenser kan påverka individens rädsla för att utsättas för brott. Tidigare forskning pekar på att frekvensen av antalet brott och brottslingar i ett område, kan påverka den enskilde individens kalkyl över hur stor risk denne har för att bli utsatt för brott själv. Denna rädsla för att utsättas för brott kan då ses som en lokal rädsla. Den lokala rädslan grundar sig i en självuppfattad högre risk 8

att utsättas för brott i sitt bostadsområde, då detta bostadsområde karaktäriseras av bland annat låg socioekonomisk status som i sin tur är förknippad med en ökad brottslighet. Denna rädsla för att utsättas för brott kan då ses som en rationell rädsla (Brunton-Smith & Sturgis, 2011, s. 334-335). Det finns demografiska och strukturella bakgrundsfaktorer som gör att vissa individer upplever sig vara mer utsatta, både känslomässigt och socioekonomiskt, vilket leder till en ökad rädsla. Fenomenet kallas för fear of crime paradox (Mellgren, Pauwels & Torstensson Levander, 2010, s. 293). Detta kan ses som något irrationellt, då denna grupp av individer inte blir utsatta för brott i större utsträckning. Den grupp som känslomässigt känner sig mest rädda för att utsättas för brott är kvinnor och äldre, även om de inte enligt den rapporterade brottsligheten utsätts för mer brott. Den grupp individer som känner sig socialt utsatta och karaktäriseras av låg socioekonomisk status samt tillhörighet till minoritetsgrupp drabbas i sin tur hårdare av brott och utsätts i större utsträckning. Även de personer som tidigare har utsatts för brott löper större risk att vara rädd för brott och känna sig sårbara (Pastia & Davies, 2016, s. 11). Inom forskningen om rädsla för brott talas det om en sårbarhetshypotes, the vulnerability hypothesis, som betyder att de personer som anser sig själva vara sårbara också utrycker en större rädsla för att utsättas för brott (McCrea mfl., 2005, s. 9). Kvinnor upplever markant mer rädsla för att utsättas för brott än män, vilket leder till olika former av undvikande beteende. Förklaring till detta kan vara att kvinnor upplever sig vara mer fysiskt sårbara. Även det faktum att kvinnor utsätts i större utsträckning för sexuellt våld, vilket är ett av de brott som har lägst anmälningsbenägenhet, kan vara en förklaring till att kvinnor är mer rädda för att utsättas för brott. Denna hypotes kallas för shadow of sexual assault, och är omdiskuterat bland forskare, men kan förklara varför kvinnor uppger en större rädsla för att utsättas för brott. Det kan då ses som en rationell rädsla, som inte är synlig i brottsstatistiken. En tredje förklaring har att göra med den normativa maskuliniteten som kan orsaka en underrapportering av mäns rädsla för att utsättas för brott, vilket leder till att kvinnornas rapportering hamnar i majoritet. Detta kan förklaras med att vi fostras och socialiseras in i olika könsroller, som gör det mer accepterat att kvinnor är rädda och uttrycker emotioner (Pastia & Davies, 2016, s. 12-14). Dessa könsroller förstärker även bilden av kvinnan som fysisk sårbar och ett offer för sexualisering (Uhnoo, 2012, s. 75). Vilket kan leda till en ökad rädsla för att utsättas för brott i linje med the vulnerability hypothesis (McCrea mfl., 2005, s.9). Äldre personer uppger en obalanserad relation mellan rädsla för att utsättas för brott och den faktiska risken att utsättas för brott. En upplevelse att vara fysisk sårbar kan vara en förklaring. Tidigare studier har visat att äldre personer upplever en större generell rädsla för brott, när yngre 9

personer kan uppleva en rädsla för att utsättas för ett specifikt brott vid ett specifikt tillfälle (Pastia & Davies, 2016, 17-18). Det finns även forskning som påvisar att yngre personer upplever en ökad rädsla, på grund av den upplevda och faktiska ökade risken att utsättas för brott (Ferraro, 1995, s. 15) Etnicitet är en annan faktor som kan påverka en individs rädsla för att utsättas för brott. Amerikanska studier (Pastia & Davies, 2016, s. 21) visar att mörkhyade människor uppger en större rädsla att bli utsatt för brott än icke-mörkhyade människor. Det finns dock studier (Pastia & Davies, 2016, s. 22) som pekar på att könstillhörighet måste kompletteras för att få en klarare bild, där mörkhyade kvinnor är de som är mest rädda. En tvetydighet finns dock över dessa resultat, då det finns forskning (Pastia & Davies, 2016, s. 22) som påvisar att ljushyade människor är mer rädda för att utsättas för egendomsbrott, då de tenderar att äga mer till följd av sin högre socioekonomiska status. Den effekt som etnicitet ger när det kommer till utsatthet och oro för brott kan förklaras med den socioekonomiska statusen. Det tidigare forskning har visat som ger resultat som är konsekventa oberoende ras; är att personer som lever i områden där de anses vara en del av en minoritetsbefolkning, uttrycker generellt en större rädsla för att utsättas för brott (Pastia & Davies, 2016, s. 22-23). Att tidigare ha utsatts för brott genererar i en större sannolikhet att uttrycka rädsla för att utsättas för brott igen. Detta sker oberoende demografiska egenskaper hos individen samt områdeseffekter (Pastia & Davies, 2016, s. 25). I föreliggande studie kommer demografiska egenskaper hos en individ undersökas när dennes rädsla för att utsättas för brott studeras. Att egenskaper hos en individ ökar dennes benägenhet att uttrycka rädsla kan förklaras som en kompositionell effekt, där personen i fråga är rädd på grund av sina individuella egenskaper. Det finns även kontextuella effekter på en individs rädsla för att utsättas för brott, där bostadsområdet och dess attribut kan påverka den utryckta rädslan (Mellgren, Pauwels & Torstensson Levander, 2010, s. 292). 2.3 Social desorganisation Shaw och McKay expanderade Park och Burgess ekologiska teori om brott, genom att införa områdesattribut och sociala faktorer som kunde förklara den geografiska koncentrationen av brott. De identifierade en låg ekonomisk status, etnisk heterogenitet samt en hög frekvens av in- och utflyttning, som viktiga faktorer till att förklara avvikande beteende. Dessa sociala problem samt brottsligheten består över tid, även om dessa områden även karaktäriseras av en hög frekvens av inoch utflyttning av olika grupper av människor. Shaw och McKay argumenterade för att det 10

kriminella beteendet överfördes mellan generationen i områden som karaktäriserades av social desorganisation. Social desorganisation definierades som oförmågan hos ett område att realisera de normativa värderingarna och stabilt erhålla en effektiv social kontroll. Senare operationaliserades denna definition där dessa desorganiserade områden även associerades med ett försvagat system av relationer som är nödvändiga för att erhålla en process av socialisering (Sampson, 2012, s. 36-37). I problemområdena i Stockholm kan man motivera för att det råder social desorganisation, då definitionen av ett utsatt område är en låg socioekonomisk status, kriminell inverkan på lokalsamhället, minskad benägenhet att delta i rättsprocess samt att anmäla brott, systematiska våldshandlingar samt att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag (NOA, 2015, s. 13). Detta är tecken på en social desorganisation då den sociala och ekonomiska utsattheten är hög samtidigt samt att den sociala kontrollen sviktar på grund av de icke-normativa beteendena. Wilson och Kelling argumenterade för att offentliga avvikande beteende, såsom kriminalitet och annat icke-normativt beteende, kan leda fram brott eftersom potentiella förövare antar att invånarna i dessa områden ställer sig likgiltiga. Teorin om broken windows ser visuella ledtrådar av oordning som signaler av invånarnas ovillighet att konfrontera främlingar, ingripa vid brott eller ringa polisen. Teorin menar att den fysiska och sociala oordningen ger viktiga miljömässiga signaler, som kan locka förövare att begå brott (Sampson, 2012, s. 125). Det teorin om broken windows menar är att även om det finns synliga tecken på mindre allvarliga brott, såsom graffiti och offentligt drickande av alkohol, så kan dessa bidra till mer allvarliga brott. Inte alla tecken på social oordning måste vara resultat från en kriminell handling, utan även framslängda sopor och övergivna byggnader bidrar till att ett bostadsområde ger ett oordnat intryck - som i sin tur kan leda till brott. De synliga och symboliska tecken på ett oordnat och stökigt bostadsområde kan förvränga en individs uppfattning huruvida denne är utsatt för en ökad risk att bli utsatt för brott, vilket kan leda till rädsla. Även icke-kriminella handlingar och mindre brottslighet sänder signaler till invånarna att det finns en låg formell samt informell social kontroll. Det signalerar i sin tur att området saknar redskap för att förhindra brott och annat avvikande beteende, vilket då kan leda till rädsla hos invånarna (Brunton-Smith & Sturgis, 2011, s. 337). De individer som upplever och rapporterar att det förekommer en oordning i bostadsområdet som karaktäriseras av brott, vandalism, nedskräpning, övergivna byggnader, graffiti, oljud, alkohol och droger rapporterar även en större rädsla för att utsättas för brott (Ross & Joon Jang, 2000, s. 401). Det finns karaktärsdrag hos de undersökta bostadsområdena som kan argumenteras att de inkluderas i teorin social desorganisation t.ex. låg socioekonomisk status, synlig oordning och kriminell 11

inverkan på lokalsamhället (NOA, 2015, s. 13). Denna synliga oordningen och andra nämnda faktorer i ett bostadsområde kan kontextuellt påverka en individs rädsla för att utsättas för brott (Ross & Joon Jang, 2000, s. 401) I den aktuella studien argumenteras därmed att teorin om social desorganisation sammanstrålar med individers rädsla för att utsättas för brott, då de inkluderade faktorerna inom social desorganisation har visat sig att påverka en individs rädsla för att utsättas för brott. Teorin om social desorganisation används i större utsträckning till att förklara brottslighetens uppkomst och tillväxt (Sampson, 2012, s. 125). Denna studie kommer istället att se ur perspektivet som behandlar rädsla för att utsättas för brott, då ett bostadsområde som lider av en social desorganisation även kan generera till en större rädsla för att utsättas för brott (Ross & Joon Jang, 2000, s. 401). 3. Tidigare forskning Under avsnittet tidigare forskning kommer den forskning som har använts i den aktuella studien att redovisas samt problematiseras i förhållande till den egna studien. Tidigare forskning visar att för att förklara en individs rädsla för att utsättas för brott bör både de individuella demografiska egenskaperna och de kontextuella egenskaperna hos bostadsområden tas i beaktning (Pastia & Davies, 2016; Mellgren, Pauwels & Torstensson Levander, 2010). Bostadsområdets kontext är en förutsättning för individuell utsatthet och upplevelse av oordning skriver Mellgren med kollegor (2010). Även en kanadensisk studie drog slutsatsen att både individuella demografiska faktorer, områdeseffekt samt hur individen i fråga uppfattade sitt bostadsområde påverkade en individs rädsla för att utsättas för brott (Pastia & Davies, 2016, s. 75). De individuella demografiska faktorer som har visat sig påverka en individs rädsla för brott positivt (ökad rädsla) var att vara kvinna, att vara äldre, att inneha en lägre eller ingen utbildning alls, att ha lägre inkomst, att tidigare ha utsatt för brott, oordning i området samt synliga tecken på förfall i området (Pastia & Davies, 2016, s. 57-58). Att kvinnor och äldre personer känner en större rädsla för att utsättas för brott går i linje med tidigare forskning och hänvisar ofta till crime-fear-paradox. De som tidigare har utsatts för brott rapporterar en ökad rädsla för att utsättas för brott igen (Pastia & Davies, 2016, s. 72). McCrea med kollegor (2005) fann att de två undersökta demografiska variablerna ålder och kön visade sig påverka rädslan för att utsättas för brott, där kvinnor och äldre upplevde en större rädsla (s. 8). En brittisk studie som utfördes av Brunton-Smith och Sturgis (2011), visade att de individuella faktorerna, som bidrog till en ökad rädsla för att bli utsatt för brott, var: en låg socioekonomisk status eller en social utsatthet, att vara kvinna, dålig hälsa, tidigare utsatthet för brott samt de individer som frekvent läste nyheter. Studien, tillsammans med 12

ovannämnda studier, fann att det inte endast gick att förklara en individs rädsla för att utsättas för brott med hjälp av de individuella faktorerna, utan att hela kontexten bör tas med i analysen. De individuella faktorerna har visat sig ha en större betydelse för rädslan för brott, än de kontextuella där oordningen i bostadsområdet hade en påverkan. Dessa resultat stödjer The Vulnerability Hypothesis (McCrea mfl,, 2005, s. 21). Att bostadsområdet påverkar en enskild persons upplevelse av rädsla för brott är i linje med tidigare forskning. Även om det förekommer faktorer inom ett område som påverkar rädslan för brott, så måste de förstås i samklang med individuella demografiska faktorer (Pastia & Davies, 2016, s. 72). Porter med kollegor (2012) genomförde en studie i USA som undersökte huruvida rädsla för brott påverkades av kontextuella faktorer som är kopplade till social desorganisation. Exempel på dessa faktorer är fattigdom, etnisk heterogenetik, splittrade familjer samt en hög frekvens av in-och utflyttning. Studien fann att för att kunna förklara en individs rädsla för att bli utsatt för brott så behöver man undersöka både individuella och kontextuella faktorer. En studie över rädsla för brott i Nya Zealand visade att de områden som klassades som socialt fragmenterade både hade en högre frekvens av rapporterad brottslighet och en ökad rädsla för brott (Pearson, Breetzke & Ivory, 2015, s. 174). Förklaringar till detta fenomen kan vara att personer som lever i mer socialt fragmenterade bostadsområden är mer rädda för att bli utsatta för brott då det faktiskt begås fler brott i dessa områden. I dessa områden förekommer det även andra sociala problem vilket kan leda till att individer känner sig mer sårbara och rädda för att bli utsatta för brott. Det kan även påverkas av en låg kollektiv verkan eller avsaknaden av denna (Pearson, Breetzke & Ivory, 2015, s. 176). De kontextuella faktorerna som påverkade rädsla för brott var oordning i bostadsområdet - ju högre grad av vandalism som individen upplevde desto större rädsla för brott skattades (McCrea mfl,, 2005, s. 17-19). En amerikansk studie utfördes av Ross och Joon Jang (2000), där de undersökte sambandet mellan upplevd oordning i bostadsområdet, rädsla för att utsättas för brott samt misstänksamhet gentemot sina grannar. Författarna redogör för tidigare forskning som visar att personer som rapporterar och upplever en oordning i sitt bostadsområde, såsom vandalism, offentligt drickande och drogmissbruk, övergivna byggnader, graffiti, brott, personer som hänger på stan, skräp samt hög och störande ljudnivå även uppvisar högre rädsla för att utsättas för brott och misstänksamhet (Ross & Joon Jang, 2000, s. 401). Studien kom även dem fram till att personer som lever i bostadsområden som karaktäriseras av inga eller låg nivå av sociala band samt social desorganisation, upplever en större rädsla för att utsättas för brott och en större misstänksamhet gentemot andra (Ross & Joon Jang, 2000, s. 415). 4. Metod 13

Under metodkapitlet kommer det material som den aktuella studien har använts sig av att presenteras och problematiseras metodologiskt, samt diskuteras bortfallet. Den valda analysen redovisas och diskuteras utifrån metodologi. Studiens operationaliseringar förklaras för att generera i en transparens. Reliabiliteten och validiteten diskuteras, samt de etiska förhållningssättet. 4.1 Material 4.1.1 Data Det datamaterial som har använts är Stockholm Stads Trygghetsundersökning, som genomfördes 2014. Det är en stadsövergripande enkätundersökning som vänder sig till personer bosatta i Stockholm stad, där syftet är att få en överblick över hur upplevelser av ordningsstörningar, trygghet i bostadsområdet, utsatthet för brott samt oron för att utsättas för olika typer av brott fördelar sig över Stockholm. Postenkäten skickades ut till 32 000 slumpmässigt utvalda personer som var mantalsskrivna i Stockholm och i åldrarna 16 år till 79 år. Andelen respondenter i varje stadsdel varierade proportionerligt, för att få ett så jämnt antal respondenter från varje stadsdel. Sammanlagt besvarade 16481 personer enkäten, vilket motsvarade en svarsandel på 51,1 % efter en justering över registerfel. De geografiska uppdelningarna som gjordes var Stockholms 14 olika stadsdelsområden, vilket även kan delas upp i sammanlagt 130 bebodda stadsdelar (Stockholms Stad/Sweco, 2014, s. 5). Datamaterialet är viktat när det kommer till stadsdelsområdena i Stockholm, då det skiljer sig markant åt när det kommer till invånarantal i de olika områdena. Viktningen gör det enklare att kunna analysera datamaterialet, utan att behöva ta hänsyn till skillnaderna i invånarantalet hos de olika stadsdelarna. 4.1.2 Bortfall Det totala bortfallet i studien var 48,9 %. För att minska bortfallet i Trygghetsundersökningen som Stockholm Stad genomförde så skickades totalt tre stycken påminnelser per post. Det gavs även möjlighet för respondenten att besvara enkäten via internet och i vissa stadsdelar där bortfallet var oproportionerligt stort erbjöds telefonintervjuer (Stockholms Stad/Sweco, 2014, s. 5). I och med det stora bortfallet i föreliggande studie kan man inte påstå att urvalet är representativt för Stockholms befolkning (Bryman, 2011, s. 232). Framförallt då det förekom en markant högre frekvens av bortfall i särskilda bostadsområden, som i Rinkeby-Kista och Skärholmen. I dessa två stadsdelar låg svarsandelen på 40,4 % respektive 42,2 %, i jämförelse med den totala svarsandelen 51,1 %. Det leder till ett snedvridet urval när det kommer till den demografiska variabeln vart individen i fråga är bosatt. Problemet med detta är att det inte sker en heltäckning av urvalsramen (Bryman, 2011, s. 181). 14

Surveyundersökningen lider generellt av ett större bortfall, än t.ex. intervjuer (Bryman, 2011, s. 231). Det stora bortfallet i materialet kan dels bero på så kallade registerfel, där det uppstod problem med personer som hade flyttat etc. Även den generella ökningen av bortfall som har uppmärksammats av forskare internationellt, kan ha påverkat även denna fråga (Bryman, 2011, s. 192). Frågorna som ställs är i många fall även av en känslig natur, vilket kan ha bidragit till bortfallet. 4.2 Analys Den valda analysen är en binär logistisk regressionsanalys som kommer att utföras med hjälp av mjukvaran SPSS. En binär logistisk regressionsanalys använts när den beroende variabeln är diktotom (Borg & Westerlund, 2012, s. 421). Formeln för den logistiska modellen skrivs som en formel som beskriver sannolikheten av ett skeende av två möjliga utfall. Den logistiska modellen låter endast vårt estimerade värde 2 av risk falla mellan 0 och 1. Den logistiska regressionsanalysen erhåller oddskvoter som beskriver ett kvantifierat samband mellan den oberoende och den beroende variabeln. En oddskvot kalkyleras genom att dividera oddset att något inträffar, med oddset att något inte inträffar (Kleinbaum, Kupper, Nizam & Muller, 2008, s. 605-606). En oddskvot över 1 ska tolkas som en överrisk, alltså att den gruppen som erhåller en oddskvot större än 1 har en överrisk. Ju större oddskvot desto större överrisk. En oddskvot under 1 tyder på en underrisk, och ju lägre oddskvot desto större underrisk (Ribe, 1999). De fördelar som finns med logistisk regressionsanalys är att det går att arbeta med snedfördelade datamaterial, då det inte föreligger några krav på normalfördelning. Det föreligger inte heller några krav på att relationen mellan den beroende variabeln och de oberoende variablerna måste vara linjär, vilket ger möjliggör kurvlinjära samband (Bjerling & Ohlsson, 2010, s. 1). De nackdelar som den valda analysmetoden har är att den inte är lika uttömmande som en multinomial logistik regression som använder sig av flera nivåer (Pastia & Davies, 2016, s. 50). Ett problem som föreligger hos en logistisk regressionsanalys, samt för en vanlig multipel regressionsanalys, är multikollinearitet 3. För att kontrollera för multikollinearitet kommer VIF- och toleransvärde 4 att redovisas (Borg & Westerlund, 2012, s. 425). Motiveringen till att en binär logistisk regressionsanalys kommer att användas är dels för att den beroende variabeln är diktotom. Samt att 2 Ett estimerat värde kvantifierar och uppskattar ett specifikt värde på en okänd populationsparameter (Kleinbaum, Kupper, Nizam & Muller, 2008, s.23). 3 Förekommer när man har tre eller flera oberoende variabler som har en stark korrelation sinsemellan (Borg & Westerlund, 2012, s.409). 4 VIF står för variance inflation factor, och anger hur stor del av variansen i den oberoende variabeln som förklaras av de andra oberoende variablerna. Toleransvärdet mäter hur stor del av variansen i den aktuella oberoende variabeln som inte kan förklaras med hjälp av de andra oberoende variablerna (Borg & Westerlund, 2012, s.410). 15

den andra frågeställningen i föreliggande studie är att undersöka hur estimaten för relationen mellan områdesindelningen och den utryckta rädslan för att utsättas för brott, förändras när andra variabler som påverkar rädslan för att utsättas för brott inkluderas och kontrolleras för. 4.3 Operationaliseringar En uppdelning av områden kommer ske utifrån polisens och NOA:s definition utefter risk och utsatthet (2015). I den studien kommer det endast ske en diktotom uppdelning av områden - problemområde eller ej problemområde. För att mäta rädslan att utsättas för brott i sitt bostadsområde har frågan Känner du oro för att bli utsatt för brott av något slag i ditt bostadsområde? använts, där svarsalternativen är följande Ja, varje eller nästan varje dag, Ja, någon gång i veckan, Ja, någon gång i månaden, Ja, någon gång under året och slutligen Nej, aldrig. Då denna variabel kommer vara den beroende variabeln i den logistiska regressionsanalysen, så då kodas svarsalternativen om till 1=ja och 0=nej. Det är endast svarsalternativet Nej, aldrig som kommer rymmas i den nya kategorin nej. Resten av svarsalternativen kommer rymmas i Ja. För att mäta närvaron av oordning i bostadsområdet har en indexvariabel skapats med namnet disorder (oordning). Denna variabel är en sammanvägning av frågan som rör huruvida respondenten har sett något brott begås samt frågan som rör om respondenten har hört talas om något brott som har begåtts i området. Frågan som behandlade huruvida respondenten har sett något brott hade svarsalternativen Nej, Ja, ett brott och Ja, flera brott. I den aktuella studien så har detta operationaliserats om till två kategorier, där den ena är Nej och den andra Ja. Frågan som behandlar huruvida respondenten har hört talas om något brott i bostadsområdet hade följande svarsalternativ Det begås inga brott i vårt bostadsområde och dess närhet, Nej, Ja, ett brott och Ja, flera brott. Dessa svarsalternativ har kodats om till två kategorier där de två första svarsalternativen blir Nej och de resterande två till ett Ja. Även en fråga som mäter om personer har uppfattat att det förekommer några problem med påträngande tiggeri, klotter/graffiti, nedskräpning, skadegörelse, mörka områden med dålig belysning, anlagda bränder, stökiga grannar, berusade personer som stör ordningen, bostäder som är tillhåll för narkotikamissbrukare, narkotikamissbrukare på offentliga platser som stör ordningen, folk som bråkar och slåss utomhus, kvinnor som antastas samt ungdomar som stör ordningen - har använts. Variabeln är på en skalnivå som mäter hur många störningsmoment respondenten har upplevt och uppmärksammat i sitt bostadsområde. I datamaterialet lyder frågan Upplever du att det finns problem med följande fenomen i ditt bostadsområde eller i anknytning till detta?. Sedan följer en lista på de ovannämnda fenomenen och 16

respondenten fick fylla i något av följande svarsalternativ Nej, Ja, i liten utsträckning, Ja, i stor utsträckning och slutligen Ja, det finns men är inget problem. I föreliggande studie har denna fråga operationaliserats till fyra olika kategorier. Där den första kategorin är 0, där inga av de ovannämnda fenomenen har rapporterats. Sedan kommer kategorin 1-6, där 1 till 6 fenomen har rapporteras. Sedan kommer kategorin 7-11, där 7 till 11 fenomen har rapporteras och slutligen är det kategorin 12-16 där 12 till 16 fenomen har rapporteras. Sexton fenomen är maxantalet. För att mäta hur respondenten känner sig otrygg eller trygg i sitt bostadsområde har frågan Hur trygg eller otrygg känner du dig sammanfattningsvis i ditt bostadsområde?, använts. Här förekommer svarsalternativen Mycket trygg, Trygg, Ganska trygg, Otrygg och Mycket otrygg. Variablerna som behandlar oordning och upplevelsen av trygghet i sitt bostadsområde är kopplad till teorin om social desorganisation som menar att tecken på oordning och förfall kan generera i en känsla av otrygghet och rädsla att utsättas för brott, av bostadsområdets invånare (Brunton-Smith & Sturgis, 2011, s. 337-338). För att mäta utsatthet för brott kommer fråga Sammanfattningsvis, hur många brott har du utsatts för under de senaste 12 månaderna? användas. Med följande svarsalternativ Jag har ej utsatts för brott och X antal brott. Dessa svarsalternativ har kodats om till 1=nej, jag har inte utsatts för något brott och 2 för ja. I den aktuella studien tas inte antalet brott i beaktande. De som har svarat att de någon gång har blivit utsatt för ett brott under de senaste 12 månaderna kodas till ja. Denna variabel används då det har visat sig att tidigare utsatthet för brott kan påverka den enskilde individens uttryckta rädsla för att utsättas för ytterligare ett brott (Pastia & Davies, 2016, s. 25). Kön kodas 1 för man och 0 för kvinna. De som inte har besvarat denna fråga eller kryssat i svarsalternativet annat, tas ej med i analysen. Åldersvariabeln är kategoriserad i 4 olika ålderskategorier. 1= 16-29 år, 2=30-49, 3=50-69 samt 4= 70+. I den enkät som respondenten fick fylla i så fick de fylla i vilket årtal de var födda. Detta kodades sedan till ålder samt ålderskategorier. Kön och ålder är två demografiska egenskaper som har visat sig påverka en individs rädsla för brott (Pastia & Davies, 2016, s.12, 17). Områdesindelningen är en diktotom variabel där 0= inget problemområde och 1=problemområde. Som problemområde klassas de områden som polisen i sin rapport har pekat ut särskilt utsatta områden, riskområden och utsatta områden (NOA, 2014, s. 29). Då det kommer vara en oproportionerlig större mängd områden och respondenter i gruppen ej problemområde, så kommer denna variabel vara viktad. Denna variabel syftar till att mäta huruvida det område en individ bor i påverkar dennes rädsla för att utsättas för brott. Uppdelningen av stadsdelarna kommer göras utifrån 17

Polisens och NOAS (2015), klassifikation. Dessa tre olika kategorier kommer i studien sammanfalla till en och samma kategori som kommer namnges som problemområden. De stadsdelar som innefattas i problemområden är Husby, Rinkeby, Tensta, Bredäng, Hägsätra, Rågsved, Hässelby, Vällingby, Älvsjö, Solberga och Östberga. 4.4 Reliabilitet och validitet Reliabilitet handlar om en studies mätningars följdriktighet och pålitlighet. De svårigheter som förekommer med reliabiliteten, i föreliggande studie, är de tolkningar och definitioner som har utförts. De variabler som är inkluderade har i många fall kodats om för att passa bättre in i vald analysmetod. Denna omkodning kan leda till att interbedömarereliabiliteten är hotad, då föreliggande studie utförs av endast en författare. Tolkningarna kan riskera att bli allt för subjektiva och inte vara tillräckligt pålitliga (Bryman, 2011, s. 160). Men då det finns tydliga beskrivningar om hur operationaliseringarna har gått till, så finns det möjlighet att replikera föreliggande studie och en transparens förekommer. Dock så är studiens stora bortfall ett överhängande hot mot reliabiliteten, då det snedvridna urvalet kan påverka studiens tillförlitlighet. Validiteten avser om ett mått för ett begrepp verkligen mäter begreppet i fråga (Bryman, 2011 s. 163). Ett problem i den aktuella studien är variabeln som mäter vilket område vardera respondent bor i, uppdelat i problemområde och ej problemområde. Distinktionen mellan dessa två gjordes utifrån polisens och NOAs (2015) rapport där bostadsområde i Stockholm delades in. I föreliggande studie är problemkategorin sammanvägd och inkluderar alla tre olika typer av problemområden som polisen har pekat ut i Stockholm. Denna nya operationalisering kan anses vara allt för grov, då den kan missa detaljer i skillnaderna mellan särskilt utsatta områden, utsatta områden och riskområden. Samt att det är stadsdelsområden som innefattar ett utpekat problemområde som har inkluderats i analysen, vilket leder till att ej utpekade områden inom de utpekade stadsdelsområdena inkluderas. Även operationaliseringen av den beroende variabeln kan anses vara alltför robust, då den inte uppmäter hur rädd personen är för att utsättas för brott. Problem med validitet kan uppstå där det kan uppkomma en konflikt huruvida begreppet verkligen mäter begreppet i fråga. Denna variabel ämnade även inkludera socioekonomisk status, då de områden som pekades ut som problemområde karaktäriserades av just låg socioekonomisk status (NOA, 2015, s. 8). Dock så är studiens stora bortfall ett överhängande hot mot validiteten. Det stora bortfallet ska även ses som en stor begräsning, när det kommer till att uttala sig om studiens överensstämmelse med verkligheten. Problemet med bortfall är att det önskade antalet respondenter inte uppfylls, samt att bortfallet kan leda till att en skev fördelning över respondenter 18

med specifika demografiska egenskaper som inte studiens författare kan styra över. Samt att det påverkar validiteten och reliabiliteten negativt (Bryman, 2011, s. 192). En av studiens begränsningar är att den använder sig av en sekundäranalys, vilket innebär att det inte är samma författare som har samlat in datamaterialet som senare analyserar det i studien. De frågor som har valts i enkäten är inte anpassade till den aktuella studiens frågeställningar och syfte, vilket kan vara problematiskt då skalnivåer och svarsalternativ inte är idealiska. Den enkät som ligger till grund för studien har som syfte att vara bred och ställa många frågor, vilket kan vara svårarbetad när en mer avgränsad analys ska genomföras (Pastia & Davies, 2016, s. 76). Denna problematik kan leda till en bristande validitet, i den bemärkelse att operationaliseringar och definitioner gjorda i föreliggande studie inte mäter det som den primära datainsamlingen ämnade mäta. Denna eventuellt bristande validitet kan inte vidare kontrolleras, då författaren till denna studie inte hade någon kontroll över datainsamlingen och de operationaliseringar som utfördes av Stockholm Stad (2014). En av studiens begränsningar är att det datamaterial som föreliggande studie grundar sig på, bygger på en enkät där respondenterna själva rapporterar in sina upplevelser. Detta kan leda till en underrapportering och även en överrapportering. Speciellt när det rör sig om känsliga frågor. Upplevelsen av oordning i ett bostadsområde måste alltid förstås som en subjektiv upplevelse, vilket betyder att det kan ske olika interna uppfattningar om ett och samma fenomen i samma bostadsområde. Detta kan göra det svårt att kvantifiera och förstå den riktiga och sanna förekomsten av oordning i bostadsområdet. Samtidigt är det den enskilde individens uppfattning om störningsmoment som påverkar just dennes rädsla för att utsättas för brott, vilket leder till att det inte bör vara ett större problem i denna studie. En av studiens största begränsningar är att de två kontextuella variablerna, upplevd trygghet samt oordning i bostadsområdet, inhyser effekten av områdesindelningen. Denna begränsning beror på att de tre variablerna mäter för liknande egenskaper och i och med det tappas effekten av indelningen av område. Det är problematiskt att inkludera variabler som är tänkta att mäta likande egenskaper, i samma regressionsmodell. Även om det inte förekommer någon multikollinearitet (tabell 5), så försvårar det analysen. Därför borde operationaliseringen av de inkluderade variablerna skett med större precision. 19

4.5 Etik I samhällsvetenskaplig forskning finns det etiska riktlinjer som forskare ska hålla sig till, framför allt för att skydda de individer som väljer att delta i studien. Informationskravet innebär att deltagarna i studien ska ha erhållit information om studiens huvudsakliga syfte samt att deras deltagande är frivilligt och att de har möjlighet att hoppa av studien. Samtyckeskravet innebär att deltagarna i studien har rätt att själva bestämma över sitt deltagande. Konfidentialitetskravet syftar till att de uppgifter som lämnas ut i samband med studien ska behandlas med största konfidentialitet, det vill säga att personuppgifter inte riskerar att lämnas ut. Det sista kravet man brukar ta upp som etisk hållpunkt är nyttjandekravet, som innebär att de uppgifter som lämnas ut i samband med studien endast får användas i forskningssyfte (Bryman, 2011, s. 131-132). Föreliggande studie genomför en sekundäranalys. Denna studie har alltså inte varit en del av datainsamlingen och kan därför inte svara för eventuella felkällor vid den. För att få tillgång till materialet har föreliggande studiens författare skickat in en forskningsansökan till Stockholms Stad, som administrerade Stockholm Trygghetsundersökning 2014. I denna ansökan tas etiska hållpunkter upp samt instruktioner vad som fick och inte fick göras med materialet. Även föreliggande studies huvudsakliga syfte togs med i ansökan. Denna ansökan skrevs under och skickades in för att få sitt godkännande. Efter att ansökan blivit godkänt erhölls datamaterialet. Den etiska diskussionen som bör föras rör informations- och samtyckeskravet. Även om det är en sekundäranalys så uppfylls konfidentialitetskravet, då inga personuppgifter har lämnats ut då respondenterna var anonyma. Nyttjandekravet uppfylls då de uppgifter som framgår i datamaterialet endast används i forskningssyfte, även om detta är en annan studie än den primära. Det som hamnar i gråzonen är informations- och samtyckeskravet. Även om respondenterna deltar frivilligt och får all information klarlagt innan deltagande, så gäller den informationen Trygghetsundersökningen inte den föreliggande studien. Detta blir problematiskt då respondenterna inte får en chans att välja om de vill delta eller ej i denna studie. Även det faktum att de inte är medvetna om att denna studie genomförs är problematiskt. 5. Resultat 5.1 Deskriptiv statistik Nedan förekommer en tabell över den deskriptiva statistiken över studiens urval. Förklaringen till den eventuella ojämna fördelningen över procentenheterna i tabell 1, beror på partiellt bortfall. 20