VAD ÄR FADO? VARFÖR SJUNGER PORTUGISERNA OM ÖDET?

VAD ÄR FADO? VARFÖR SJUNGER PORTUGISERNA OM ÖDET? KV 03 LIA 1 - rapport 031215 Kristina Bokor, Yohanna Eek, Daniel Granath, Cecilia Gustafsson, Therese Kellin och Lasse Persson

Morre um afecto outro nasce, Vai-se um desejo outro vem, Depois de um sonho outro sonho, De tantos que a vida tem. En kärlek dör, en annan föds, En önskan försvinner, en annan kommer, Efter en dröm en annan dröm Av alla de som livet har. (fri översättning)

Innehållsförteckning Inledning...1 Faktaruta...1 Bakgrund...2 Intervjuer...3 Ödet är livets linje som man inte kan ändra....4 Jag blev förälskad i texterna....4 Fadon växer och rör på sig....5 Sammanfatting Varför sjunger portugiserna om ödet?..5 Avslutning...5-6 Källförteckning...7 Dikt...8

Inledning Vi är en grupp som bildades måndagen den 15 september. Vi kallade oss från början för Amanha som på portugisiska betyder imorgon och det var kanske det som gjorde att vi valde att åka till just Portugal. Efter att vi sållat bland de förslag på resmål och kommit fram till vart vi skulle åka så kom fado-kulturen upp. Några i gruppen kände till denna speciella musikstil och vi blev alla nyfikna på den. Målet med vår resa blev att undersöka fadon i Lissabon, Portugals huvudstad och frågeställningen blev Vad är fado? med underfrågan Varför sjunger portugiserna om ödet?. Anledningen till varför vi valde denna öppna frågeställning var dels för att vi själva inte visste så mycket om fado-kulturen och att denna rapport skulle vara lätt att sätta sig in i utan förkunskaper. På plats i Lissabon träffade vi olika personer och besökte platser som hade med fado att göra, bl.a. var vi på ett fadomuséum. Vi har själva också diskuterat vad ödet är och om det över huvudet taget finns något öde. Resan blev ett litet äventyr då vi skulle överleva regn, hundbajs, kalla rum och sjukdomar. Vi har delat upp olika ansvarsuppgifter mellan oss under arbetets gång och så även med denna rapport, så därför har dom olika delarna olika stilar. Fakta fado * fado = öde * fadista= fadosångare * musikalisk sättning: portugisisk gitarr (cittraliknande 12-strängat instrument), akustisk gitarr, akustisk bas eller kontrabas och sång * karaktäristiskt: enkel harmonik, få ackord, mycket improvisation, känsloladdad sång, poetiska texter * tre huvudtyper: mouraria som går i dur, menor som går i moll och corrido som är snabbare och mer rytmisk framförs huvudsakligen på tre sorters fadoklubbar: * de för amatörer där man kan öva på att framföra sina fadosånger, de där professionella artister framför genuin fado och de som är mer anpassade för turister * kända artister idag: Mariza, Mafalda, Camané, Mízia, Dulce Pontes * kändisar från förr: Amália Rodrigues, Maria Severa, Carlos do Carmo

Bakgrund Fado betyder öde och kommer från det latinska ordet fatum. Det är den speciella portugisiska folkmusik som föddes någonstans mellan 1825-1850. Precis som Spanien har sin flamenco och USA har bluesen, har Portugal fadon. Fadon kom via havet. Den härstammar från sjömännens öde och det kulturella innehåll de och andra ilandstigande, tagit med sig på haven. Som modell för den första fadon man sjöng på land var o fado do marinheiro. Sjömannens, eller slavens, öde, präglar hela genren. Saudade - längtan, är ett nyckelord. Relationen till Angola, som Portugisisk koloni, länkar vidare till afrikansk kultur. Även morernas inflytande från den afrikanska kontinenten betonas. Gemensamt med samba och tango har fadon att den växte i fattigare kvarter. I huvudstaden Lissabon spirade den i stadsdelarna Alfama, Mouraria och Bairro Alto bland andra. Utövande av fadon var en spontan ingivelse, som kunde uppstå i vilket gathörn som helst. Övriga likheter med andra uttrycksformer som capoeira och samba är givna. Detta både ur musikalisk synpunkt och textinnehållet. Att se Portugals koloniala roll räcker långt för att förklara sambanden dem emellan. Kulturyttringarna har tematiska likheter, som i och för sig spänner över hela livet, till och med utanför det. Drömmar, saknad, oro, vånda, vatten och kärlek. Teman finns det gott om! Döden tar stor plats i fadon. Tappra sångare ser döden i vitögat, utmanar den. Ibland skildras även en likgiltighet inför döden. Nao me importa de morrer se houver guitarras no céu Det spelar ingen roll om jag dör så länge det finns gitarrer i himlen Dödens ständiga närvaro kan delvis förstås med tuberkulosens härjande i gångna tider. Många slutade sina liv i sjukdom och fattigdom och uttrycker sin ånger över det liv de levt eller inte levt. Väl representerad är i fadon den alienation utanförskapet innebär. Alienationen må komma av ett hårt liv på gatan, eller som levande död i societeten. Spårar man fadon kan man se två förgreningar. Dels den folkligt improviserade, men även det aristokratiska spelet för galleriet. År 1870 letade sig fadon in i de aristokratiska kretsarna. Då med uppsättningen sång, piano och gitarr. I början av

1900-talet uppstod kulturella och nyskapande sällskap, som uppmuntrade till folkliga träffar med fadosångare. Detta sätt att mötas i musiken lever kvar än i våra dagar. Publikkontakten och intimiteten på fadoklubbarna är utmärkande och viktig för uttrycket i musiken. På 1920-talet blomstrade fadokulturen. Fadosångare, både män och kvinnor, gick från anonymitet till att bli framgångsrika artister. Nu utvecklades fadon till en showform. Den spelades på teatrar och innehöll politiska inslag. Samhällskritiska texter avslöjar den hårt segregerade verklighet portugiserna mött. Detta ledde till att det 1926 instiftades en censur mot dessa shower. Då tog denna del av fadokulturen en ny vändning och blev till varietéer som hade ett ytligare och lättsammare budskap. Radion blev det första mediet att popularisera fadon. Det första portugisiska soundtracket till en film skrevs 1931 av Leitao de Barros. Musiken var starkt influerad av fadon. Fadon tolkas av en sångare som oftast ackompanjeras av minst en portugisisk gitarr, en sk viola. Det finns tre olika rytmer i fadon. Dessa är fado corrido, fado menor och fado mouraria. En del former av fado öppnar för spelvariationer medan andra, o fado rigoroso, inte tillåter detta. Intervjuerna De kontakter vi fick med människor i Lissabon var fantastiska. Alla var väldigt hjälpsamma och den ena kontakten ledde till den andra. Vi fick se fadon i olika sammanhang, vilket var intressant i kombination med den information vi fick under intervjuerna. Konserten med sångerskan Mafalda var verkligen någonting helt annat än det framträdandet som Mário Pachecos kvartett framförde akustiskt mellan borden på Clube de Fado. Och Hélder Moutinhos fadosång framförd tillsammans med symfoniorkester i Igreja da Madalena (Madalenakyrkan) går knappt att jämföra med vad den 70-åriga dam med band uttryckte på den trånga och rökiga fadoklubben Pisqueira d Alcântara. Och stämningen på Pisqueira d Alcântara där amatörer uppträder och där gästerna sjunger med i sångerna var väldigt annorlunda mot den på Clube de Fado där allt kändes mycket proffsigare.

Vi intervjuade följande personer: Hélder Moutinho (HM), fadosångare, kompositör och producent för fadoartister Ricardo Parreira (RP), spelar portugisisk gitarr med Hélder Moutinho Ricardo Cruz (RC), kontrabasist, kompositör Jonas Omberg (JO), inspicient på Centro Cultural de Belém Rodrigo Costa Felix (RCF), fadosångare Ödet är livets linje som man inte kan ändra. Det är självklart för Hélder Moutinho att tro på ödet. När han sjunger så är denna övertygelse alltid närvarande. Jag tror att fado är en gåva från gud, säger han. HM beskriver det att vara en fadista som ett sätt att leva och understryker att fado alltså inte enbart handlar om en musikstil. De texter som han sjunger handlar om livet och just ödet, om kärlek och sorg, glädje och nostalgi. Och naturligtvis om saudade som är det portugisiska ordet för stark längtan eller saknad. I princip alla fadomusiker använder just detta ord när de beskriver vad deras musik vill uttrycka. Rodrigo Costa Felix säger med en viss tveksamhet att man måste tro på ödet för att kunna sjunga fado. Han tillägger att han själv inte tror på ödet i en religiös mening, men att allt händer av en anledning. Kanske finns ödet inom oss. Det är helt uppenbart att fadon faktiskt går ut på att sjunga ut det som finns inuti och våga visa det. Mafalda kallade det för en själens striptease under hennes konsert. Att många portugiser tror så starkt på ödet i en religiös betydelse är inte konstigt med tanke på den katolska kyrkans starka ställning i samhället. Ricardo Cruz beskriver ett riktigt bra fadoframträdande nästan som en mässa, som en religiös upplevelse. Man får gåshud. Portugiserna kallar det acontece o fado (fadon händer) - en gemensam upplevelse av ett broderskap mellan musikerna och publiken. RCF pratar lite skämtsamt om den lätt depressiva stämningen på vissa fadoklubbar. Det skall liksom vara lite kärvt och göra lite ont med fado...men han tycker att syftet med fado är att lämna problemen bakom sig. Om man sjunger ut smärtan så blir man av med den. Jag blev förälskad i texterna. RCF slogs av texterna och det starka uttrycket när han började sjunga fado. Tolkningen och textens innehåll är det viktigaste för en fadosångare, snarare än det

rent sångtekniska. HM förklarar att en och samma fadosång aldrig blir likadan två gånger p.g.a. att improvisationsmomentet är en så stor del av fadon. En av Portugals viktigaste poeter, Fernando Pessoa, vars dikter ofta sjungs av fadosångare har en gång sagt att ett lyckligt folks sånger är sorgliga och ett olyckligt folks sånger är glada. HM menar att portugiserna är varma och vänliga människor. Därav den sorgsna fadon. Som svensk i Portugal så upplever Jonas Omberg att fadon är väldigt representativ för hur han uppfattar det portugisiska folket. Han menar att de flesta portugiser har ett slags svårmod över sig, och att de verkligen njuter av lyssna på den klagande fadosången. De är inga glada spanjorer minsann! Fadon växer och rör på sig. RC anser att det sker en fado-boom idag och det medför vissa svårigheter med det. Han menar t.ex. att man borde undvika att göra stora fadokonserter eftersom det är svårt att behålla den intima känslan då. Förr spelade han med Mariza och berättar att under konserterna med henne, inför 5-8000 personer, så gjorde den energi som krävdes från bandet för att nå publiken att uttrycket blev ett helt annat än det som verkligen är fado. För de äldre generationerna i Portugal så är fadon speciell eftersom fadon var i princip den enda musiken de kunde höra som unga. Det fanns ingen amerikansk musik på radion då. RCF jämför fadon på fadoklubbarna och fado som konsert. Han tror att det är avundsjuka som gör att vissa musiker är skeptiska till konsertformen av fado. Han menar att fado är en konstart som kan visas var som helst, det beror bara på hur man gör det. Men självklart ställer en konsert inför tusentals människor väldigt höga krav på den som framträder. Idag är de största fadosångarna kvinnor - som Mariza och Mafalda. R menar att det finns ett sug efter kvinnliga fadosångare p.g.a. av Amália Rodriguez. Hon var den som gjorde fadon känd internationellt och efter hennes död så finns det behov av en ersättare. Mariza blir ofta jämförd med henne. Vad gäller manliga fadosångare idag så är det bara Camanê som kan mätas med Marizas storhet. När R började fanns det bara ett fåtal unga sångare, nu är de fler. R menar att fadon

växer och rör på sig. Och att Mariza har blivit så stor nu gör att intresset för fadon har blivit större, vilket öppnar upp för andra fadoartister också. Sammanfattning För att nyansera arbetet fastslår vi att fadon inte bara är ödesbestämd. Den har även använts som politiskt instrument för socialistiska slogans och dylikt. Att man sedan sjunger om ödet kan förklaras med att locket lagts på. Censuren förklarar då fadons uppdelning i show- och folklig form. Om uttrycksfriheten täpps till är en möjlig konsekvens att uppgivenheten tar över. Man accepterar sin lott helt enkelt. Skildrandet av ödet kan också användas för att betona absurditeten i hur verkligheten är konstruerad och det liv man lever. Man ser på tillvaron som ett tillstånd och inte som en konsekvens av egna val och handlingar. Fadon blir ett medel att hantera ett hårt leverne präglat av sorg. Genom fadon ger man uttryck för sin lidelse. Det portugisiska folket har en brokig historia vilken leder oss in på det omtalade svårmodet. Fattigdom och klasskillnader är svåra att ta sig ur. Att då prata om ett öde, så att allt detta får en mening, blir viktigt. Katolicismen, portugals religion, genomsynar samhället. Man blir en del i Guds plan. Denna plan är utstakad för var och en och går inte att regissera själv. Avslutning Att påstå att vi förstår Fadon efter en vecka vore att ljuga för oss själva. Att säga att Fadon är ett musikaliskt uttryck som berört oss på många plan, vore en rättare beskrivning. Vi skulle kunna påstå att vi denna vecka tagit ett steg närmare detta lidelsefulla uttryck. Under vår resa så fick vi träffa portugiserna som trodde på sitt ödet och sjöng om det. I början, speciellt när man inte kunde språket, så kunde man kanske uppfatta portugiserna som hårda och kanske t om lite arga. Men under tidens gång så fick vi verkligen erfara hur mån de var om oss och att vi skulle få se och uppleva den äkta fadon, få den där känslan så att håret skulle resa sig på kroppen. Vi blev verkligen varse om vilken otrolig respekt de har för musiken. Vi fick uppleva stämningen på de speciella fado restaurangerna, där det var full liv och rörelse, typisk traditionella maträtter, små portvinglas som serveras till människor av de alla åldrar.

Men när en fadista ställde sig upp och tog de första tonerna så släcks hela lokalen ner, all verksamhet avstannade, ingen servering, inget små prat utan full tystnad och vördnad för sångaren och musiken. Man kan undra om portugiserna kommer att fortsätta sjunga om sitt ödet. Precis som det nämns i vår rapport så är fadon på uppgång. Artister som Mariza och Mafalda banar väg för många unga artister, men man får inte glömma att även de portugiserna ungdomarna blir mer och mer influerade av västvärlden och dess musikkultur. Precis som i Sverige så anses det lite töntigt att syssla med sk folkmusik när man är ung. Man vill hellre spela pop och rock. Ofta är det inte förrän man uppnår en viss mognad man börjar sjunga fado. Fado-entusiasterna delar in sig i två grupper de som vill bevara det gamla sk genuina och enkla, andra som vill ge fado till världen med stora konserter så många som möjligt får ta del av den. Det känns som detta är en väldigt klassisk konflikt mellan det konservativa och de som vill vara nyskapande. Så om portugiserna kommer att fortsätta sjunga för eftervärlden, det får deras fado avgöra.

Källförteckning Internet Pinto de Carvalho História Do Fado Publicacoes Dom Quixote 2003 Casa do fado e da guitarra portuguesa Fadomuséet i Lissabon Hélder Moutinho (HM) fadosångare, kompositör och producent 00351-214411569 Mário Pacheco portugisisk gitarr 00351-218852704 Ricardo Parreira (RP) spelar portugisisk gitarr tillsammans med Hélder Moutinho Kontaktas genom Hélder Moutinho Ricardo Cruz (RC) kontrabasist, kompositör info@clube-de-fado.com, kontaktas genom Clube de Fado Jonas Omberg (JO) inspicient på Centro Cultural de Belém 00351-21 361 28 20 Rodrigo Costa Felix (RCF) fadosångare Kontaktas genom Clube de Fado info@clube-de-fado.com

Eu pedi a morte a Deus Agora já estou doente, Faca Deus o que quiser, Eu nao hei-de viver sempre Jag ber Gud om döden När jag lider av sjukdom, Gud gör det han vill, Mitt liv är inte evigt. (fri översättning)