Boplatslämningar från sten- och järnålder i Stora Uppåkra 12:2

UV SYD RAPPORT 2005:34 ARKEOLOGISK UTREDNING 2005 Boplatslämningar från sten- och järnålder i Stora Uppåkra 12:2 Skåne, Uppåkra socken, Uppåkra 12:2 Staffantorps kommun Katalin Schmidt Sabo 1

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden 8, 226 60 Lund Tel. 046-32 95 00 Fax 046-32 95 39 www.raa.se/uv 2005 Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2005:34 ISSN 1104-7526 Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift UV Syd, Lund, 2005 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L 1999/3

Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Topografi och fornlämningsmiljö 6 Målsättning och metod 8 Resultat 9 Utvärdering 14 Förslag till åtgärd 14 Referenser 15 Litteratur 15 Muntliga uppgifter 16 Administrativa uppgifter 16 Fynd i anläggningsytan 16

Staffanstorps kommun Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:250 000. 4

Boplatslämningar från sten- och järnålder i stora Uppåkra 12:2 Katalin Schmidt Sabo Sammanfattning Vid en arkeologisk utredning inom fastighet Stora Uppåkra 12:2 påträffades förhistoriska boplatslämningar. Två områden med fornlämningar har avgränsats inom den planerade exploateringsytan. Bevarande eller fortsatta arkeologiska insatser förordas för de två områdena. Bakgrund JM AB Region syd avser att bygga ett nytt bostadsområde inom fastighet Stora Uppåkra 12:2 i Staffanstorps kommun. Med anledning av detta har Riksantikvarieämbetet, UV Syd på länsstyrelsens uppdrag (beslut 2005-09-26, dnr 431-29964-05) utfört en arkeologisk utredning med sökschaktsgrävning i området. Inga tidigare kända fornlämningar finns i området, däremot är trakten rik på lämningar från både förhistorisk och historisk tid (fig. 1 och 2). Fältarbetet genomfördes 10-19 oktober 2005. Ansvarig arkeolog var Katalin Schmidt Sabo. Det 600x900 meter stora utredningsområdet ligger i direkt anslutning till de nordöstra delarna av Hjärups samhälle. Östra delen av det ca 54 hektar stora området ingick år 1991 i en större arkeologisk utredning för en golfbana som planerades av Lunds kommun, men som sedan aldrig blev anlagd. I golfbaneområdets norra del (utanför JM AB:s aktuella planområde) kunde en mindre järnåldersboplats avgränsas (RAÄ28 Uppåkra sn.) och i den nuvarande utredningens östra del påträffades enstaka gropar och härdar, men de flesta var kraftigt skadade av modern jordbruksverksamhet. Från en grop kunde keramik tillvaratas som daterades till järnålder utan närmare periodindelning (Olsson 1991). Eftersom denna östra del redan varit föremål för en arkeologisk utredning bedömdes den inte vara av antikvariskt intresse för den nu aktuella utredningen varför den lämnades utan vidare åtgärder. Den västra delen, ett ca 600x600 meter stort område ansågs däremot ha potential för boplatslämningar, gravar och även offeroch kultaktiviteter; särskilt områdets södra del där en mindre våtmark finns angiven på Skånska Recognosceringskartan (fig. 3). Målsättningen med den arkeologiska utredningen var att inom denna västra del klargöra förekomsten av eventuella fornlämningar och bedöma deras bevarandegrad. 5

Hjärup RAÄ 28 Utredning 1991 Stubbåker Betor Sänka RAÄ 29 RAÄ 30 RAÄ 26 RAÄ 5 Uppåkra Utredningsområde Registrerade fornlämningar Fig. 2. Utdrag ur fastighetskartan med JM AB:s planerade bostadsområde, fornlämningar och tidigare undersökningar. Den streckade ytan i utredningsområdets östra del som utreddes 1991 kom att frånräknas den nu aktuella utredningen. Topografi och fornlämningsmiljö Utredningsområdet ligger ca 20 m.ö.h. i en öppen, närmast flack fullåkersbygd. Markslaget är lerjord. En skönjbar sänka är belägen i områdets södra del där ett numera utdikat våtmarksområde har legat, sammanhörande med Hjärupsbäcken som flyter förbi i östvästlig riktning två hundra meter söder om området. Hela området upptas idag för odling av säd i väster och av sockerbetor i öster. Arrhenius fosfatkarta uppvisar inga förhöjda fosfatvärden i marken. 6

Fig. 3. Utdrag ur Skånska recognosceringskartan med utredningsområdet. Lägg märke till våtmarken i områdets södra del. Skala 1: 20 000. Inga tidigare kända fornlämningar finns inom det planerade bostadsområdet. Däremot är trakten rik på registrerade fornlämningar från både förhistorisk och historisk tid. Utmed Höje å, belägen två kilometer norr om området, har ett stort antal förhistoriska boplat- 7

ser registrerats. Nära Hjärupsbäcken, söder om Hjärup har en boplats med kult- och offerhandlingar undersökts från folkvandringstid-vendeltid, samt en intilliggande grupp med skelettgravar från yngre romersk järnålder (Carlie 2002, Runcis 1998). Strax öster om dessa lämningar har det framkommit boplatslämningar från yngre bronsålder och äldre järnålder (Petersson 1996). Flera äldre bytomter ligger i utredningsområdets närhet, dessa är Hjärup, Stora Uppåkra och Lilla Uppåkra (RAÄ26, 5 och 27 Uppåkra sn.). Både Hjärup och Stora Uppåkra har varit föremål för omfattande arkeologiska undersökningar. Inom området för Hjärups bytomt har man konstaterat aktiviteter från yngre stenåldern och en varaktig bybebyggelse från och med sen vikingatid som fortsatt upp i nyare tid (Larsson 1999, Söderberg 2005). Stora Uppåkra har framförallt uppmärksammats för sina omfattande lämningar från järnålder med upp till flera meter tjocka kulturlager, långhus, kulthus, depåer och ett iögonfallande stort lösfyndsmaterial som tagits upp i samband med återkommande metalldetekteringar. Den s.k. Uppåkra-boplatsen har karakteriserats som en centralplats för sydvästra Skåne under större delen av järnålder (Larsson 2003, Anglert & Thomasson 2003). Med centralplats menas en plats där ett stort antal relationer och funktioner har kunnat knytas samman. Under sen vikingatid upphörde centralplatsfunktionen och i norra delen av den forna boplatsen etablerades byn Stora Uppåkra. Det aktuella utredningsområdet ligger i Stora Uppåkra bys västra vång. Det var föga troligt att utredningsområdet skulle hysa några medeltida lämningar, därtill var avståndet för stort till de nämnda äldre bytomterna. Däremot var förutsättningarna goda för förhistoriska boplatslämningar som ofta påträffas i de medeltida byarnas närhet (Riddersporre 2003:148). Områdets topografi talade för att det även kunde förekomma gravar och lämningar efter offer- och kultaktiviteter (t.ex. härdar och depositioner), speciellt i området nära den forna våtmarken i söder. Särskilt intressant vore att lokalisera eventuella järnålderslämningar eftersom dessa kunde tolkas i ett vidare forskningssammanhang kopplat till diskussionerna om Uppåkra-boplatsens relation till sitt omgivande landskap under järnålderns olika perioder, samt till teorierna om de medeltida byarnas etablering och framväxt. Målsättning och metod Utredningens syfte var att utgöra ett underlag för länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet. Målsättningen med den arkeologiska utredningen var att inom den delen av utredningsområdet som inte tidigare varit föremål för antikvariska insatser, klargöra förekomsten av eventuella fornlämningar samt att bedöma deras bevarandegrad. Den arkeologiska utredningen utfördes som en provschaktningsgrävning med inriktning på att undersöka de topografiskt lämpliga boplatslägena, dvs. höjdområden och sluttningar, samt att utreda förekomsten av boplatslämningar, gravar och eventuella spår av aktiviteter vid våtmarken i söder. Metodiskt innebar detta att utredningsområdet delades upp i ytor som krävde olika intensiva schaktningsinsatser. 8

De mest intensiva insatserna koncentrerades till området kring våtmarken i söder och de svaga sluttningarna som omgav den. Särskild uppmärksamhet riktades på våtmarkens nordöstra slänt där SGU:s jordartkarta angav ett sandigt parti. De medelintensiva insatserna förlades till utredningsområdets centrala delar där en svagt skönjbar östvästlig förhöjning var lokaliserad. Utredningsområdets övriga delar lågprioriterades. I samband med schaktning av området för det f.d. sanka partiet i söder skedde samråd med paleoekologisk expertis som gjorde en bedömning av områdets potential för paleoekologisk provtagning. Sökschakt och anläggningar mättes in med GPS och en okulär bedömning gjordes av anläggningstyper. Ett urval av anläggningar sondmättes med borrkäpp för att visa mäktighet och djup. Fynd som påträffades i samband med schaktningarna, samt de som låg ytligt i de framkomna anläggningarna, tillvaratogs. Resultat Totalt drogs 30 sökschakt med maskin på en sammanlagd längd av 1866 meter. Schakten var 1,80 m breda. Vid schaktningen framkom 164 arkeologiska objekt: 1 brunn, 26 diken/rännor, 68 gropar (flera var sotiga vilket kan indikera att de kan vara härdbottnar), 3 härdar, 65 stolphål och en våtmark. Dessa fördelade sig på två boplatslägen, en i områdets centrala del (A) och en i söder kring den numera utdikade våtmarken (B) (se fig. 4). Boplatsområde A låg på den flacka höjdplatån i områdets centrala del som vid besiktningen före utredningen bedömdes vara ett attraktivt boplatsläge (se foto fig. 6). Boplatsen beräknades utifrån de framkomna lämningarna ha en utbredning av minst 125x125 m (fig. 5). Matjordstäcket var endast 0,25 0,30 m tjockt. De arkeologiska lämningarna bestod här av stolphål och gropar samt två diken/rännor. Flera av groparna var sotiga i ytan. De flesta gropar var omkring 0,60x0,70 m stora, medan en grop i väster var uppemot 6 m lång och fyllde ut hela schaktbredden. Den nedgrävningen kan vara en brunn eller ett gropsystem innehållande flera gropar. Stolphålen var ca 0,30x0,30 m stora i medelsnitt och flera av dem hade spår av bränd lera i ytan. En slumpvis mätning av anläggningarnas djup med geokäpp visade att deras djup skiftade från några centimeter till över flera decimeter. Någon bestämd datering av denna boplats kunde inte göras, men av det ihopsamlade lösfyndsmaterialet av flinta på området gjordes bedömningen att boplatsen kunde härröra från järnåldern då materialet innehöll flera multifunktionella verktyg av järnålderskvalitet (Knarrström, muntlig uppgift). Boplatsområde B ramade in den norra delen av en sänka som ännu vid 1800-talets början utgjorde en mindre våtmark. Den del av boplatsen som befann sig inom utredningsområdet bedömdes vara ca 125x275 m stor (boplatsen fortsätter söderut utanför utredningsområdet) (fig. 5). Matjordstäcket varierade mellan 0,30 0,40 m i mäktighet, djupast var det i de lägsta partierna kring sänkan (se foto fig. 7). Lämningarna bestod av gropar, härdar, stolphål, en brunn 9

Fig. 4. Utredningsområdet med sökschakten och de påträffade anläggningarna. 10

Fig. 5. Sökschakten och de påträffade anläggningarna på boplats A och B (med anläggningstyp angivet). samt våtmarken/sänkan som avtecknade sig som en ca 50x85 m stor svagt humös, gråbrun färgning. Övervägande delen av groparna var uppemot 0,60x0,70 m stora, medan övriga var över en meter i diameter eller ännu större. De största groparna kan vara brunnar. Stolphålen var av varierande storlek mellan 0,25 och 0,40 m. Ställvis låg de samlade i klungor varför man kan räkna med att det finns huskonstruktioner dolda under mark. Flera diken genomkorsade 11

12 boplatsen men flertalet av dem tolkades vara moderna dräneringar. Anläggningarnas djup vid mätning på boplatsen med geokäpp varierade från några centimeter till över flera decimeter. I två gropar påträffades rikligt med keramik i samband med framschaktningen. Den ena gropen, A328, låg strax intill våtmarken på dess sydöstra sida och var 1,5x1,5 m stor (se fig. 5 och foto fig. 8). Anläggningen innehöll delar av en trattbägare från tidigneolitikum (1 110 g) som hade fingerintryck vid mynningskanten och bedömdes ha varit stor eftersom den hade en vid mynning. Kärlet låg i gropens övre yta intill en sträng av stenar som löpte tvärs över gropens hela bredd. Denna anläggning skulle kunna vara en offergrop, som inte sällan påträffas i direkt anslutning till våtmarker. Sådana gropar brukar vanligtvis innehålla just stenar och offernedläggelser av keramikkärl. Det kan inte uteslutas att flera av de påträffade groparna längs kanten av våtmarken kan vara nedgrävningar för offernedläggelser. Det är känt att våtmarker i forna tider har dragit till sig en rad aktiviteter. Själva våtmarken i sig kan också gömma deponerade fynd från både neolitikum, bronsålder och även järnålder (se t.ex. Knarrström 2004, s. 35ff, Andersson 2003, s. 297, Svensson 1993). Vid en eventuell fortsatt undersökning av boplatsen bör området över och omkring sänkan avsökas med metalldetektor för att undersöka förekomsten av deponerade metallföremål. Även större stenföremål kan ibland ge utslag vid en detektering (Knarrström, muntlig uppgift). Den andra gropen som innehöll rikligt med keramik, A401, påträffades i boplatsens nordvästra del (fig. 5). Gropen avtecknade sig som en 0,80x0,90 m stor svartbrun färgning. Keramiken (378 g) var rödflammig och grovmagrad, den föreföll dåligt bränd eftersom den lätt föll sönder i småbitar. Flera skärvor hade avtryck av sädeskorn. Dessvärre gick kärlets form eller typ inte att bestämma. Det kan röra sig om ett neolitiskt kärl men det kan även härstamma från järnåldern. Boplatsens läge i en svag sydsluttning ner mot våtmarken har säkert gjort platsen attraktiv under flera förhistoriska tidsperioder, varför det i nuläget, mot bakgrund av enbart den arkeologiska utredningen, inte går att bestämma dess datering eller användningstid. Lösfyndsmaterialet av flinta som påträffades i samband med sökschaktningen på boplatsen var rikligt och bestod av bitar av bränd flinta, avslag, retuscherade avslag, spån, en knacksten och ett bränt fragment av en ev. flintyxa. Arkeobotanisk expertis besiktigade platsen för det forna sanka partiet och ett jordprov togs från sänkans fyllning (strax under matjordslagret) för att kunna göra en första preliminär bedömning av områdets potential för paleoekologisk provtagning. Resultatet visade att innehållet i den forna sänkan varit utsatt för mycket hård och långvarig nedbrytning samt uttorkning, varför inget makromaterial kunde återfinnas i provet. Eventuellt kan man få ett bättre resultat om prover tas i våtmarkens djupare delar, t.ex. i samband med fortsatta arkeologiska insatser. I övrigt drogs ett fåtal sökschakt inom utredningsområdets lågprioriterande delar. Dessa drogs på ställen där det förekom koncentrationer av bränd flinta eller avslag i markytan. Sökschakten här uppvisade inga eller endast ett fåtal spridda anläggningar, vilka bedömdes vara lämningar efter sporadiska aktiviteter. Matjordstäcket var i dessa schakt väldigt tunt, endast 0,20 0,25 m.

Fig. 6. Foto över boplats A från väster. Fig. 7. Foto över boplats B från sydost. Fig. 8. Foto över boplats B från sydost. Man ser sänkan och hur topografin reser sig på andra sidan. I förgrunden ligger A328 som kan vara en offergrop vid den forna våtmarkens kant. På anläggningens yta påträffades en trattbägare från tidigneolitikum. 13

Utvärdering Lämningarnas karaktär på boplatserna A och B bedöms som i huvudsak boplatslämningar och deras datering är förhistorisk. Lösfyndsmaterialen från båda boplatserna var mycket snarlika. Boplats A som inte givit några daterande fynd kan endast med ledning av lösfyndsmaterialet preliminärt bestämmas till järnålder. De framschaktade stolphålen talar för att huslämningar kan finnas inom boplatsen. Boplats B i söder kunde med hjälp av keramikfynd dateras till tidigneolitikum, men även här talade det påträffade lösfyndsmaterialet och annan keramik för att också lämningar från järnålder kan förekomma på platsen. Någon exakt datering kan därför inte ges. Det troliga är att området kring sänkan har utnyttjats under flera tidsperioder, i vissa fall kanske endast för aktiviteter vid våtmarken (t.ex. offernedläggelser eller liknande), och i andra fall även för varaktig bosättning. Den talrika förekomsten av stolphål antyder att flera huslämningar finns inom boplatsen. Den forna våtmarken och området omkring den kan innehålla offernedläggelser i form av föremål som placerats i gropar, men också depåer där föremål placerats eller kastats in i våtmarken utan några arrangemang som lämnat spår efter sig i marken. Om fortsatta arkeologiska insatser förordas bör området kring våtmarken avsökas med metalldetektor. Förslag till åtgärd Bevarande eller skydd för lämningarna inom boplats A och B förordas. Eftersom matjordstäcket är tunt är lämningarna inom dessa områden mycket känsliga för alla former av markarbeten. Om lämningarna inte kan undantas exploatering föreslås en förundersökning på båda områdena för att närmare avgränsa, datera och karakterisera dem. En förundersökning ska också syfta till att bedöma lämningarnas vetenskapliga potential för en eventuell slutundersökning. 14

Referenser Litteratur Andersson, M. 2003. Skapa plats i landskapet. Tidig- och mellanneolitiska samhällen utmed två västskånska dalgångar. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8 o, No 42. Stockholm. Anglert, M. & Thomasson, J. (red.) 2003. Landskapsarkeologi och tidig medeltid Några exempel från södra Sverige. Uppåkrastudier 8. Acta Archaeologica Lundensia, Series in 8 o, No. 41. Stockholm. Carlie, A. 2002. Gård och kultplats. Om bruket av offerhandlingar på en yngre järnåldersgård i Hjärup, sydvästra Skåne. I: Skånska regioner. Tusen år av kultur och samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter No. 40. Red. Carlie, A. Stockholm. Knarrström, Bo. 2004. P. 12 (Vallkärra 2:4, Vallkärra sn). I: Förhistoria mellan Lund och Kävlinge. Boplatser och rituella lämningar utmed det nya järnvägsdubbelspåret. Skåne, Lackalänga socken m.fl. UV Syd Rapport 2004:15. Red. Runcis, J. Larsson, L (red.) 2003. The Uppåkra Projekt. Preconditions, Performance and Prospects. I: Centrality Regionality. The social structure of southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8 o, No. 40. Red. Larsson, L. & Hårdh, B. Stockholm. Larsson, R. 1995. Arkeologisk undersökning etapp I och II. 1986 och 1987. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:38, RAÄ 26. UV Syd Rapport 1995:51. Nagmér, R. B. 1988. Riksantikvarieämbetet Rapport i ATA. Uppåkra 9:1. Fornl 22-24 samt 174, Uppåkra sn, Lunds stad, Skåne 1986. (RAÄ dnr saknas) Olsson, M. 1991. Riksantikvarieämbetet Rapport i ATA. Arkeologisk utredning, Stora Uppåkra 12:2 m.fl., Uppåkra sn., Skåne 1991. RAÄ dnr 7471/91. Petersson, B. 1996. Arkeologisk förundersökning. Skåne, Uppåkra sn., Hjärup 21:36 m.fl. Planskild korsning i Hjärup. 1996. UV Syd Rapport 1996:42. Riddersporre, M. 2003. Large farms and ordinary villages. Perspectives on Uppåkra. I: Centrality Regionality. The social structure of southern Sweden during the Iron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia Series in 8 o, No. 40. Red. Larsson, L. & Hårdh, B. Stockholm. Runcis, J. 1998. Gravar och boplats i Hjärup från äldre och yngre järnålder. UV Syd Rapport 1998:1. 15

- 2004 (red.). Förhistoria mellan Lund och Kävlinge. Boplatser och rituella lämningar utmed det nya järnvägsdubbelspåret. Skåne, Lackalänga socken m.fl. UV Syd Rapport 2004:15. Svensson, M. 1993. Hindby offerkärr en ovanlig och komplicerad fyndplats. Fynd 1993:1. Göteborg. Söderberg, B. 2005 (under utgivning). Gårdslämningar i Hjärup. Arkeologisk förundersökning 2004. Skåne, Staffanstorps kommun, Uppåkra sn, RAÄ 26, Hjärup 21:38. UV Syd Rapport 2005:20. Muntliga uppgifter Bo Knarrström, Riksantikvarieämbetet UV Syd, Lund Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-3063-2005. Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: 431-29964-05, 2005-09-26. Projektnummer: 1420551. Undersökningstid: 10 19 oktober 2005. Projektgrupp: Projektledare Katalin Schmidt Sabo, arkeobotanisk expertis Per Lagerås Exploateringsyta: ursprungligen 540 000 m 2, efter frånräknad del i öster som tidigare utretts återstod 360 000 m 2. Undersökt yta: 1866 löpmeter/ 3358 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 2c 4g Tottarp. Koordinatsystem: Rikets 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6174,32 y 1332,71. Dokumentationshandlingar: Digitalt dokumentationsmaterial förvaras hos Riksantikvarieämbetet, UV Syd i form av ett Intrasisprojekt med nummer S2005:034. Fynd: Tillvarataget fyndmaterial förvaras i avvaktan på eventuella vidare arkeologiska insatser hos Riksantikvarieämbetet, UV Syd i Lund. Fnr 1 2 (keramik) kommer att slutförvaras på LUHM, LUHM nr 31463. Fynd i anläggningsytan A328 grop, delar av tidigneolitisk trattbägare, 1 110 g. A401 grop, fragment av kärl (troligen järnålder), 378 g. 16

UV Syds rapportserie 2005 1. E22 Gualöv Bromölla. Ivetofta, Gualöv och Bromölla socknar. AU steg 2 och FU. Tony Björk, Mikael Henriksson, Karl-Magnus Melin. Med bidrag av Ivan Balic och Björn Nilsson (red.) 2. Gamla staden 7:1. Helsingborg. AU. Magnus Andersson 3. Noppsgärde. Fröslunda socken Uppland. SU. Håkan Aspeborg (red.) 4. Jonstorps bytomt. Jonstorps socken. FU. Håkan Aspeborg 5. Boplatslämningar vid Hjärups boställe. Uppåkra socken. FU Nathalie Becker 6. Välbevarade boplatslämningar på västervång. Trelleborg FU Nathalie Becker 7. Väg E22 Kristianstad Fjälkinge: AU2 Tyra Ericson 8. Ett gravfält från yngre järnålder. Trelleborg FU Sven Hellerström 9. Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2. Kvidinge socken. FU Tyra Ericson 10. Västra Tommarp 5:32. Västra Tommarps socken. AU Tyra Ericson 11. Gluggstorp 2:1. Sireköpinge socken. AU Sven Hellerström 12. Serresjö 1:95 och Gislöv 7:15. Gislövs socken. AU2 Sven Hellerström 13. Västervång 3:14 m. fl. Trelleborg. AU Sven Hellerström 14. Fornlämningar längs en ledning. Helsingborg Landskrona. AU2 Sven Hellerström 15. Mårtensfälad 1:15. Lund. AU Sven Hellerström 16. Kvarteret Domar 23. Ystad. AK Bengt Jacobsson 17. En boplats från yngre järnålder vid Maglarp i södra Skåne. Maglarps socken. AU Bengt Jacobsson 18. Förhistoriska och sentida lämningar inom sockerbruket i Köpingebro Stora Köpinge socken. FU Thomas Andersson 19. Väg 17, förbifart Marieholm. FU Magnus Andersson, Håkan Aspeborg och Bengt Söderberg 17

20. Gårdslämningar i Hjärup. FU Bengt Söderberg 21. Jonstorp, RAÄ 3. FU Bengt Jacobsson 22. Skateholm. AU Bengt Jacobsson 23. Kv. Lasarettet 3, Helsingborg. FU Bengt Jacobsson 24. Förhistoriska boplatslämningar på Östra Torn 29:1. Lund. AU Anna Lagergren-Olsson 25. Boplatslämningar från yngre bronsålder/äldre järnålder vid Hjärups boställe. FU Anna Lagergren-Olsson 26. En kustnära boplats. Stora Köpinge socken. AU Sven Hellerström 27. 129 Östra Torn IV. Lund. AU Janis Runcis 28. Maglaby 22:2. Kvidinge socken. FU Thomas Andersson och Tyra Ericson 29. 01 Norra Gunnesbo. Norra Nöbbelövs socken. AU Håkan Aspeborg 30. Undersökningar i Åby. Ivetofta socken. FU och SU Bengt Söderberg (red.) 31. Efterundersökning i Järrestad. Arkeologisk efterundersökning. Bengt Söderberg 32. Södra Vallåkra bytomt. FU Steg 2. Håkan Aspeborg 33. Stångby 18. Vallkärra socken. AU Sven Hellerström 34. Boplatslämningar från sten- och järnålder i stora Uppåkra 12:2. AU Katalin Schmidt Sabo 18