UV SYD RAPPORT 2006:19 ARKEOLOGISK UTREDNING Kvidingefältet

Transkript

1 UV SYD RAPPORT 2006:19 ARKEOLOGISK UTREDNING Kvidingefältet Skåne, Åstorps kommun, Kvidinge socken, Maglaby 12:7, 17:2, 22:7, Björket 1:4, 1:6, 1:45 samt Grubbahus 1:7, 1:9, RAÄ 121, 132, 133, 182 Tyra Ericson Kvidingefältet 1

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Odlarevägen Lund Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:19 ISSN Kart- och ritmaterial Henrik Pihl Layout Anita Esping Bodén Tryck/Utskrift t UV syd, Lund, 2006 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3

3 Innehåll Inledning 5 Undersökningens förutsättningar 5 Syfte och metod 7 Resultat 7 Kort sammanfattning och åtgärdsförslag 10 Referenser 12 Administrativa uppgifter 13

4 Fig. 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan, Skåne län, med platsen för under sök ningen markerad. Skala 1: Kvidingefältet

5 Kvidingefältet Tyra Ericson Inledning Kvidinge Stenkross AB avser att utvidga en befintlig grustäkt inom fastigheterna Maglaby 12:7, 17:2, 22:7, Björket 1:4, 1:6, 1:45 samt Grubbahus 1:7, 1:9 i Kvidinge socken. Området omfattar ca m2 och är uppdelat i fyra utredningsområden. Det gränsar till tidigare undersökta ytor med boplatslämningar från brons- och järnålder. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, utförde därför en arkeologisk utredning. Utredningen ägde rum hösten 2005 med en mindre komplettering sommaren 2006 och bekostades av Kvidinge Stenkross AB. Ansvarig för utredning och rapport var Tyra Ericson. Bevarade lämningar kunde konstateras inom elva boplatsområden. Det rör sig om en sen- eller eftermedeltida gårdstomt, tio förhistoriska boplatser samt ett eventuellt härdområde. Sammanlagt påträffades 188 anläggningar varav ca hälften var stolphål och de övriga härdar, gropar och diken. Undersökningens förutsättningar Utredningsområdet (UO) är centralt beläget inom det grusområde som kallas Kvidingefältet, och som ligger mellan Söderåsen och Rönne å (fig. 1, 2). Området är mycket rikt på fornlämningar, och i samband med omfattande täktverksamhet har ett flertal arkeologiska undersökningar ägt rum under de senaste decennierna. Alven består av isälvsavlagringar och topografin har, innan grustäkterna kom att dominera landskapsbilden, bestått av ett stort antal små grusåsar och mindre vattendrag. Inom UO finns fyra fasta fornlämningar: boplatserna RAÄ 121, 132 och 133 samt gårdstomten RAÄ 182. Ca 100 m nordöst om UO finns ett järnåldersgravfält (RAÄ 26). I anslutning till det aktuella området finns och har funnits ytterligare ett antal gravar, boplatser, by- och gårdstomter m.fl. fasta fornlämningar. En sammanställning av de senaste decenniernas arkeologiska undersökningar inom Kvidingefältet har gjorts i artikelform. I artikeln ges förslag på frågeställningar att ta särskild hänsyn till vid framtida undersökningar. Inom Kvidingefältet kan vi räkna med att fortsatt täktverksamhet leder till en så hög grad av exploatering, och därmed antikvarisk dokumentation, att vi kan erhålla en relativt sammanhängande bild av området. Detta medför goda möjligheter att Kvidingefältet 5

6 Fig. 2. Utdrag ur Fastighetskartan blad 3C 4f-g med fasta fornlämningar, aktuella utredningsområden och tidigare undersökta områden markerade. Skala 1: Kvidingefältet

7 utröna de rumsliga och tidsmässiga sambanden mellan landskap, gravar, boplatser och lämningar av järnhantering. Ett inlandsområde som Kvidingefältet är dessutom ett nyckelområde för jämförelser med kustnära slättområden, där exploateringar och därmed arkeologiska undersökningar är mer vanligt förekommande (Ericson 2002a). Sedan artikeln publicerades har ytterligare arkeologiska utredningar och förundersökningar ägt rum på Kvidingefältet (Andersson & Ericson 2005, Aspeborg m.fl. 2006, Ericson 2005, Lagergren-Olsson 2006). Bland resultaten märks gårdslägen från bronsålder folkvandringstid samt eventuella gravar, belägna sydväst om UO. Syfte och metod Syftet med utredningen var att klargöra fornlämningssituationen och ange om och var under mark dolda fornlämningar förekommer. Utredningen skall också utgöra beslutsunderlag för Länsstyrelsen. Utredningen genomfördes som en sökschaktsgrävning. Schaktens placering styrdes dels av topografin, dels av de resultat som framkom under arbetets gång. Schakt och anläggningar mättes in med GPS och registrerades i dokumentationsprogrammet Intrasis. Fynd som framkom vid rensning av anläggningar tillvaratogs. Resultat Av praktiska skäl skedde utredningen i tre etapper: först område 1 och större delen av område 4, sedan område 2 och 3 och slutligen den resterande delen av område 4 (tabell 1, fig. 2, 3). Schaktens placering var avhängig av hur gränserna stakades ut av uppdragsgivarens personal, vilket ibland skilde sig något från det digitala bakgrundsmaterialet. utredningsområde äga yta (m 2) 1 Maglaby 17: Björket 1: Björket 1:4, 1:45, Grubbahus 1:7, 1: Maglaby 12:7, 22: Tabell 1. Utredningsområden. boplatsområde gropar härdar stolphål diken anmärkning bl.a. RAÄ bl.a. RAÄ RAÄ Tabell 2. Boplatsområden. Kvidingefältet 7

8 Totalt grävdes 183 sökschakt med en sammanlagd längd av m. Sökschakten var 1,5 1,8 m breda, beroende på vilken grävskopa som användes vid respektive tillfälle. 188 anläggningar påträffades, varav 42 gropar, 65 härdar, 76 stolphål och 5 diken. Anläggningarna grupperade sig inom vad jag valt att kalla boplatsområden (tabell 2, fig. 3). Fig. 3. Plan med utredningsområden (?), schakt, anläggningar samt boplatsområden markerade. 8 Kvidingefältet

9 Boplatsområde 1 är beläget på en sydsluttning som exponeras mot Söderåsens nordsluttning. På toppen av sluttningen förefaller eventuella anläggningar att vara bortplöjda, medan de annars i allmänhet är väl bevarade. Härdar dominerar inom sluttningens övre del, vars läge är lämpligt för ett härdområde. Längre ned på sluttningen finns gropar och stolphål, vilka troligen utgör en fortsättning av den tidigare undersökta RAÄ 132 (Ericson 2002b). Inom områdets östra del finns RAÄ 121, en ytinventerad boplats där slagen flinta påträffats. RAÄ 121 syntes tydligt i ytan som ett lämpligt boplatsläge, en avsats på sluttningen. Ett provschakt drogs genom avsatsen, som visade sig vara helt och hållet uppbyggd av matjord och utan anläggningar. Troligen har matjorden förts på i samband med att täkten omedelbart österut tagits upp, och flintorna härrör från en borttagen boplats, sannolikt en fortsättning åt norr av RAÄ 132. Boplatsområde 2 är beläget på övre delen av en sydvästsluttning. De flesta anläggningarna ligger i anslutning till en avsats på sluttningen som åt öster övergår i en höjdrygg (se boplatsområde 4, nedan). De båda västligaste härdarna, som kan utgöra en utkant av RAÄ 132, är sönderplöjda. Härdar är den klart dominerande anläggningstypen men även stolphål och gropar förekommer. Boplatsområdet fortsätter sannolikt söder om exploateringsområdet. Boplatsområde 3 är beläget på toppen och sluttningarna av en tydlig höjd. Krönet är markerat som RAÄ 133, en ytinventerad boplats med fynd av slagen flinta och skörbränd sten. Tidigare utredningar har visat förekomst av mer eller mindre sönderplöjda anläggningar även på höjdens nordvästra respektive nordöstra delar (Aspeborg m.fl. 2006, Lagergren-Olsson 2006). Utredningen visade att det legat en boplats på höjden. Stolphål är den dominerande anläggningstypen men även gropar och härdar förekommer. Av de påträffade anläggningarna var dock många svårt sönderplöjda. De lägre belägna anläggningarna var mer välbevarade och ger en bild av boplatsens utbredning. RAÄ 133 omfattar alltså ett mycket större område, där endast det allra mest skadade området på krönet gav sig tillkänna genom ytfynd. Fragment av förhistorisk keramik påträffades i en anläggning. Boplatsområde 4 är beläget på nordsluttningen av en långsträckt höjdrygg. Några av anläggningarna är troligen recenta, och kan ha samband med bebyggelse i närheten under 1800-/1900-tal. De övriga anläggningarna tolkas utgöra utkanten av en boplats som hypotetiskt kan finnas på toppen och sydsluttningen av höjdryggen. Boplatsområde 5 är beläget på toppen och sluttningarna av en höjdrygg. Stolphål är den dominerande anläggningstypen medan härdar och gropar förefaller vara koncentrerade till olika delar av boplatsen. Bevaringsförhållandena är relativt goda. Bland anläggningarna märks särskilt en härd av typen eldpall. I en annan anläggning påträffades djurben i form av tandemalj, troligen från nötkreatur. Boplatsområde 6 är beläget på krönet och sluttningarna av en långsträckt höjdrygg. Med undantag för den västligaste biten är området mycket hårt plöjt och endast spridda anläggningsrester finns kvar. Boplatsområde 7 utgörs av RAÄ 182, den ca m stora tomten efter Grubbahus gård. Grubbahus, som ödelades under slutet av 1900-talet, är äldst belagt Gårdstomten var vid utredningsområdet beväxt med buskar och träd samt belamrad med matjordshögar och odlingssten. Därför drogs endast några sökschakt i utkanterna av Kvidingefältet 9

10 tomten, varvid fyra diken påträffades. Dessa har troligen samband med gården och kan jämföras med ett dike som undersöktes sydväst om gårdstomten 2001 (Ericson 2002c). Boplatsområde 8 är en svag höjdrygg med spridda boplatslämningar i form av ett fåtal anläggningar. Det kan eventuellt vara en utkant till boplatsområde 6. Boplatsområde 9 är beläget på en svag förhöjning. Endast två anläggningar påträffades. De utgör troligen en utkant av den boplats som undersöktes sydöst därom 1997 (RAÄ 191, Aspeborg 1999). Boplatsområde 10 är beläget på toppen och sydsluttningen av en tydlig höjd. Den norra delen av höjden förundersöktes Då påträffades ett större antal boplatslämningar (del av RAÄ 217, Svanberg 1999 område B). Utredningen visade dock att endast ett fåtal stolphål och gropar finns bevarade inom den del av boplatsen som ligger inom det aktuella exploateringsområdet. Boplatsområde 11 är beläget på västsluttningen av en grusås. På grusåsens topp finns flera fasta fornlämningar i form av stensättningar och högar. Boplatsen ansluter till den boplats med ett hus från äldre järnålder som förundersöktes 1998 (del av RAÄ 217, Svanberg 1999 område C). Såväl stolphål som gropar och härdar finns representerade och bevarandegraden är god. I en anläggning påträffades brända ben. Det gick inte att avgöra om de är från djur eller från människa (muntlig uppgift Caroline Ahlström Arcini). Avståndet till gravfältet RAÄ 26 är ca 100 m. Kort sammanfattning och åtgärdsförslag Utredningen avser mycket stora ytor, sammanlagt ca m 2 inom det fornlämningsrika Kvidingefältet. Bevarade lämningar kunde konstateras inom elva boplatsområden. Det rör sig om en sen- eller eftermedeltida gårdstomt, tio förhistoriska boplatser samt ett eventuellt härdområde. Sammanlagt påträffades 188 anläggningar varav ca hälften var stolphål och de övriga härdar, gropar och diken. Förutom träkolsprover tillvaratogs keramik samt brända och obrända ben. boplatsområde karakteristik åtgärdsförslag 1 boplats + ev härdområde bevarande eller FU 2 boplats, utkant ingen fortsatt åtgärd 3 boplats, sönderplöjd ingen fortsatt åtgärd 4 boplats, utkant ingen fortsatt åtgärd 5 boplats bevarande eller FU 6 boplats, sönderplöjd ingen fortsatt åtgärd 7 gårdstomt bevarande eller FU 8 spridda boplatslämningar ingen fortsatt åtgärd 9 boplats, utkant ingen fortsatt åtgärd 10 boplats, sönderplöjd ingen fortsatt åtgärd 11 boplats, del av bevarande eller FU Tabell 3. Åtgärdsförslag. 10 Kvidingefältet

11 Boplatsområde 1: Boplatslämningar och eventuellt härdområde. Utredningen visade tydligt att RAÄ 121 inte är en separat boplats (se Resultat, ovan). Eftersom området är beläget i utkanten av det tänkta täktområdet kan ett bevarande vara möjligt. En eventuell förundersökning kan klargöra förhållandet mellan boplatslämningarna och RAÄ 132, samt mellan härdarna och de övriga lämningarna. Är boplatslämningarna samtida med någon, och vilken, av faserna av den undersökta delen av RAÄ 132? Är härdarna och boplatslämningarna samtida? Kan man se en geografisk/topografisk uppdelning av olika aktiviteter inom boplatsen? Utgör härdarna att s.k. härdområde (dvs. härdar ordnade i rader el. dyl. och med exponering mot motstående sluttning)? Boplatsområde 2: Boplatslämningar som förmodligen tillhör dels en boplats med större utbredning söder om det nuvarande exploateringsområdet, dels den tidigare undersökta RAÄ 132. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 3: Utredningen visar, tillsammans med två andra utredningar utförda 2005, boplatsens utbredning. Eftersom stora delar av boplatsen är skadad av jordbruksarbeten bedöms dock det vetenskapliga värdet vara relativt lågt. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 4: Enstaka boplatslämningar. De tillhör förmodligen en boplats med större utbredning söder om det nuvarande exploateringsområdet. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 5: En relativt välbevarad boplats som förefaller ha sin huvudsakliga utbredning inom exploateringsområdet. De olika anläggningstyperna har en ojämn fördelning, vilket väcker frågan hur boplatsen varit rumsligt organiserad. De flesta boplatser inom Kvidingefältet är mer eller mindre fragmenterade av äldre täktverksamhet. Denna till synes kompletta boplats kan därför vara en nyckelboplats för hela Kvidingefältet. Eftersom området är beläget i utkanten av det tänkta täktområdet kan ett bevarande vara möjligt. Boplatsområde 6: Ett omfattande boplatsområde med ypperligt läge, men tyvärr skadat av jordbruksaktiviteter. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 7: Grubbahus gamla tomt. I trakten av Kvidingefältet finns ett antal gårdar med namn som slutar på hus: Brånnhus, Grubbahus, Flohus m.fl. De äldsta beläggen för dessa gårdar är /1600-tal och de representerar en omorganisering av odlingsmarken. Inget av dessa gårdslägen har undersökts arkeologiskt. Förundersökning förordas. Bevarande är inte ett rimligt alternativ då ytan ligger mitt i grustäktsområdet. Boplatsområde 8: Spridda boplatslämningar. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 9: Utkanten av en tidigare undersökt boplats. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 10: Mindre välbevarad del av tidigare delvis förundersökt boplats. Ingen fortsatt antikvarisk insats förordas. Boplatsområde 11: Del av en välbevarad boplats. Eftersom området är beläget i utkanten av det tänkta täktområdet kan ett bevarande vara möjligt. En eventuell förundersökning kan inriktas på att utröna sambandet mellan boplatsen och de närbelägna gravarna, genom att söka dateringar och eventuell förekomst av brända människoben. Kvidingefältet 11

12 Referenser Muntliga uppgifter: Caroline Ahlström Arcini, osteolog, RAÄ UV Syd Andersson, T. & Ericson, T Arkeologisk förundersökning Maglaby 22:2. Skåne, Kvidinge socken, Maglaby 22:2, Åstorps kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2005:28. Aspeborg, H Arkeologisk undersökning. Perifera aktivitetsytor. Skåne län, Kvidinge socken, Björket 1:6, RAÄ 191. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999:43. Aspeborg, H., Andersson, T. & Lagergren-Olsson, A Arkeologisk utredning Maglaby 17:2 m.fl. Skåne, Kvidinge socken, delar av Maglaby 17:2, 22:2, 22:7 och Körslätt 3:3, Åstorps kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:1. Ericson, T. 2002a. Kvidingefältet. Landskap, fornlämningar och järnhantering. I: Carlie, A. (red.). Skånska regioner. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter No 40, s Stockholm. Ericson, T. 2002b. Arkeologisk för- och slutundersökning. Boplatslämningar från äldre och yngre järnålder. Skåne, Kvidinge socken, RAÄ 132, Maglaby 22:7. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:12. Ericson, T. 2002c. Arkeologisk förundersökning. Grubbahus 1:5 och 1:7. Skåne, Kvidinge socken. Grubbahus 1:5, 1:17. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2002:10. Ericson, T Arkeologisk förundersökning Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2. Skåne, Kvidinge socken, Grubbahus 1:5 och Maglaby 22:2. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2005:9. Lagergren-Olsson, A Arkeologisk utredning Björket 1:3 och 1:44. Skåne, Kvidinge socken, Björket 1:3 och 1:44, Åstorps kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2006:10. Svanberg, F Arkeologisk förundersökning. Järnålder och 1600-tal i Kvidinge. Skåne, Kvidinge socken, Björket 1:12 m.fl. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 1999: Kvidingefältet

13 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Projektnummer: (delområde 1 och 4), (delområde 2 och 3) Undersökningstid: 27 oktober 10 november och 21 november 1 december 2005 samt 20 juni 2006 Projektgrupp: Tyra Ericson, Thomas Andersson Underkonsulter: Sydschakt Exploateringsyta: m2 Undersökt yta: löpmeter Läge: Ekonomiska kartan, blad 3C 4f, 3C 4g Koordinatsystem: RT 90 5 gon V Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6223,49 y 1329,15 Höjdsystem: RH 70 Dokumentationshandlingar som förvaras hos Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd,RAÄ, Lund: Digitalt dokumentationsmaterial för Intrasisprojekt S2005:038 (delområde 1 och 4) och S2005:044 (delområde 2 och 3) Fynd: Fnr 1 3, inlämnade till Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM), med LUHMnr Kvidingefältet 13

14 UV Syds rapportserie Maglaby 17:2 m. fl. Kvidinge sn. AU. Anna Lagergren-Olsson 2. Boplatser vid Gustavslund, Helsingborgs stad och kommun. AU Bo Strömberg 3. Lilla Råby 18:38 m. fl. Lund. AU Anna Lagergren-Olsson 4. Boplatslämningar utan fynd. Stora Köpinge sn. FU Sven Hellerström 5. En bytomt i Annelöv. AU Bo Strömberg 6. Saxtorp 10:50. AU Sven Hellerström 7. Spår efter en hägnad eller palissad invid Foteviken. Vellinge sn. AU Thomas Andersson 8. Stora Råby 32:13 m. fl. AU Anna Lagergren-Olsson 9. Medeltida lämningar i Falsterbo 2:1. FU Katalin Schmidt Sabo 10. Björket 1:3 och 1:44. Kvidinge socken. AU Anna Lagergren-Olsson 11. Sunnanå 12:1 och 1:2. Burlövs socken. AU Anna Lagergren-Olsson 12. Barsebäcks bytomt. AU Thomas Andersson 13. Vellingebacken. Vellinge socken. AU Magnus Andersson 14. Asmundtorp 29:3. AU Sven Hellerström 15. Väg E6 Trelleborg Vellinge. AU Bengt Jacobsson och Mats Riddersporre 16. Lomma 27:53. Markarbeten inom fornlämning nr 49. Antikvarisk kontroll Bengt Jacobsson 17. Grav-och boplatsområden vid Gustafslund. Helsingborg FU Bo Strömberg 18. Rydebäcks station. Kvistofta socken. AU Thomas Andersson 19. Kvidingefältet. Kvidinge socken. AU Tyra Ericson