Två förhistoriska boplatser vid Vallkärratorn

Transkript

1 Två förhistoriska boplatser vid Vallkärratorn Rapport 2017:84 Arkeologisk förundersökning 2016 Skåne län, Skåne, Lunds kommun, Vallkärra socken, Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88, Vallkärra 71 och 73 Tyra Ericson

2 Den uppdragsarkeologiska processen Arkeologisk inventering Arkeologisk utredning Arkeologisk förundersökning Arkeologisk undersökning Arkeologiska undersökningar görs i tre etapper: utredning, förundersökningar och undersökning. Processen syftar i första hand till att bevara fornlämningarna, vilket är grundtanken i kulturmiljölagen (KML). Arkeologisk utredning görs i två steg: steg 1 (AU1) innebär att tillgänglig kunskap i form av inventeringar och äldre undersökningar sammanställs och att en inventering görs i fält, i syfte att lokalisera fornlämningar. Steg 2 utgör den särskilda utredningen (AU2) där sökschaktsgrävning utförs. Om det då konstateras förekomst av dolda fornlämningar så är en arkeologisk förundersökning (FU) nästa steg i processen. Om fornlämningen efter förundersökning bedöms vara välbevarad och ha vetenskaplig potenteial görs en arkeologisk undersökning. De första etapperna, arkeologisk utredning (AU) och förundersökning (FU) utgör ett beslutsunderlag till Länsstyrelsen inför prövning av tillstånd till ingrepp i fornlämning i form av en arkeologisk undersökning. Mer information om den uppdragsarkeologiska processen finns på Riksantikvarieämbetets hemsida ( raa.se/kulturarvet/arkeologi-fornlamningar-och-fynd/ den-uppdragsarkeologiska-processen/). Uppdragsarkeologin regleras av 2 kap i Kulturmiljölagen (KML) och av föreskrifter.

3 Två förhistoriska boplatser vid Vallkärratorn Rapport 2017:84 Arkeologisk förundersökning 2016 Skåne län, Skåne, Lunds kommun, Vallkärra socken, Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88, Vallkärra 71 och 73 Dnr Tyra Ericson

4 Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2017:84 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på Bildredigering och layout: Åsa Östlund Omslag framsida: Vallkärra 73 från söder. Foto: Tyra Ericson. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2017

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 5 Metod och genomförande 5 Resultat 8 Tolkning 8 Måluppfyllelse och åtgärdsförslag 12 Referenser 12 Digitalt arkiv 12 Administrativa uppgifter 12 Äldre stenålder Yngre stenålder Yngre bronsålder Äldre bronsålder Nyare tid Efterreformatorisk tid Medeltid Vikingatid Yngre järnålder Äldre järnålder STENÅLDER BRONSÅLDER JÄRNÅLDER HISTORISK TID år

6 km Figur 1. Läget för förundersökningen markerat på utdrag ur Terrängkartan, blad 504 Landskrona. Skala 1:

7 5 Sammanfattning En avgränsande arkeologisk förundersökning har ägt rum inom fastigheterna Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88, i Vallkärra socken, Lunds kommun. Exploateringsområdet omfattar cirka 24 hektar, varav drygt 10 hektar i den östra delen var aktuella för den avgränsande förundersökningen. Syftet var att avgränsa de två förhistoriska boplatserna Vallkärra 71 (tidigare kallad boplats B) och Vallkärra 73 (tidigare kallad boplats A), samt att genom metalldetektering avgränsa härlägret Vallkärra 72. Tolv sökschakt grävdes med maskin. Schakten placerades företrädelsevis i utkanterna av de tidigare kända boplatsområdena. I några av schakten påträffades totalt 19 anläggningar, bland annat gropar, härdar och stolphål. Den sammanlagda fördelningen av anläggningarna från den avgränsande förundersökningen och den arkeologiska utredning som utfördes år 2015 resulterade i att de båda boplatserna kunde avgränsas ytterligare. Innan schaktningsarbetena påbörjades gjordes ett försök till metalldetektering. Grödan var dock alltför högväxt för att detekteringsarbete skulle vara genomförbart. Bevarande eller arkeologisk förundersökning förordas för boplatserna, jämte en fördjupad metalldetekteringsinsats för härlägret. Inledning Lunds kommun avser att detaljplanelägga fastigheterna Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88 (figur 1). Efter en arkeologisk utredning år 2015 avgränsades ett cirka m2 stort område som intressant för fortsatta antikvariska åtgärder (Ericson 2016) (figur 2). På uppdrag av Länsstyrelsen Skåne har Arkeologerna, Statens historiska museer i Lund, utfört en avgränsande arkeologisk förundersökning inom detta område. Den avgränsande förundersökningen planerades även innefatta metalldetektering, men på grund av gröda kunde denna inte genomföras. Den avgränsande förundersökningen ägde rum hösten år 2016 och bekostades av Lunds kommun. Ansvarig för undersökning och rapport var Tyra Ericson. För antikvarisk och topografisk bakgrund se Ericson Metod och genomförande I syfte att avgränsa boplatserna Vallkärra 71 (tidigare kallad boplats B) och Vallkärra 73 (tidigare kallad boplats A) grävdes tolv cirka 3,6 meter

8 6 Figur 2. Förundersökningsområdet (lila linje) och närbelägna fornlämningar (enligt FMIS) markerade på utdrag ur Fastighetskartan, blad 2C6h Stångby. Skala 1:1o ooo. Håstad 4:1 Håstad 20:1 Håstad 7:1 Stångby 44 Håstad 8:1 Håstad Stångby 42 Håstad 6:1 Håstad 9:1 Stångby 41 Vallkärra 72 Stångby 45 Vallkärra 70 Stångby 43 Torngården Vallkärra 28:1 Haraldsfält Vallkärra 73 Vallkärra 14:1 Vallkärra 13:1 Odarslöv 23:1 Vallkärra 27:1 Vallkärra 71 Jonsgård Vallkärra 68 Vallkärra 36:1 Vallkärra 64: m Vallkärra 7:1 Vallkärra 69

9 7 Y X Vallkärra 73 X Y Vallkärra 71 Figur 3. Schaktplan över förundersökningsområdet. Skala 1: Utredningsschakt (2016) Utredningens arkeologiska objekt Fyndenhet, utredningen Förundersökningsschakt Förundersökningsområde 0 50 m

10 8 breda sökschakt med maskin. Schakten placerades företrädelsevis i utkanterna av de tidigare kända boplatsområdena (figur 3). Schakt och påträffade anläggningar mättes in med RTK-GPS. Samtliga anläggningar beskrevs. Kompletterande dokumentation skedde med digitalkamera. Enligt undersökningsplanen skulle ett urval anläggningar undersökas för att klargöra bevarandestatus. Då vädret var kallt för årstiden, med frostgrader och snö, undersöktes istället djupet på ett urval anläggningar med hjälp av sticksond, grävsked eller spadstick, omedelbart efter att de schaktats fram. All information registrerades i Intrasis. Tabell över anläggningar. Boplats Anl. nr Resultat Typ Storlek, m (max) Djup, m Anm. A (Vallkärra 73) 463 Grop 0,75 0,08 Ev. lagerrest A (Vallkärra 73) 513 Grop 0,55 A (Vallkärra 73) 499 Härd 0,65 0,11 A (Vallkärra 73) 408 Lager 0,9 Lagerrest A (Vallkärra 73) 421 Lager 1,5 0,05 Lagerrest A (Vallkärra 73) 444 Lager 1,2 0,07 Lagerrest A (Vallkärra 73) 478 Ränna 1,4 Ev lagerrest A (Vallkärra 73) 200 Stolphål 0,5 A (Vallkärra 73) 239 Grop 0,65 A (Vallkärra 73) 298 Grop 0,60 Ev. härdgrop B (Vallkärra 71) 334 Grop 1,65 0,20 B (Vallkärra 71) 231 Härd 0,35 0,03 Härdrest B (Vallkärra 71) 253 Härd 0,9 B (Vallkärra 71) 262 Härd 1,2 B (Vallkärra 71) 281 Härd 0,85 0,14 B (Vallkärra 71) 322 Härd 0,2 0,02 Härdrest B (Vallkärra 71) 355 Härd 0,9 B (Vallkärra 71) 271 Stolphål 0,35 Stenskott B (Vallkärra 71) 310 Stolphål 0,45 Inom den norra boplatsen, boplats A (registrerad i FMIS som Vallkärra 73, men där med en mindre utbredning än vad som angavs i utredningsrapporten) grävdes fyra sökschakt med en sammanlagd yta av 492 m 2. Detta motsvarar cirka 5 % av den cirka m 2 stora boplats A. Inom tre av schakten påträffades två gropar, en härd, tre lagerrester, en ränna och ett stophål (se tabell), medan det nordligaste schaktet var tomt (figur 4). Bevarandegraden för två av lagerresterna var mindre god, medan övriga anläggningar var välbevarade. Inom den södra boplatsen, boplats B (registrerad i FMIS som Vallkärra 71, men där med en mindre utbredning än vad som angavs i utredningsrapporten) grävdes åtta sökschakt med en sammanlagd yta av 727 m 2. Detta motsvarar cirka 3,5 % av den cirka m 2 stora boplats B. Inom två av schakten påträffades tre gropar, sex härdar och två stolphål (se tabell). De övriga schakten var tomma (figur 5). Bevarandegraden för anläggningarna var med något undantag god. Inga fynd påträffades. Utifrån de sammanvägda resultaten av utredning och avgränsande förundersökning förslås boplatserna få nya utbredningar (figur 6). Detta innebär att boplats A minskats från cirka m 2 till cirka m 2 och boplats B minskats från cirka m 2 till cirka m 2. Tolkning I utredningsrapporten (Ericson 2016) lämnades frågan öppen om boplats A och B var två skilda boplatser eller delar av samma, då de mellanliggande ytorna inte var tillgängliga för schaktning. Efter den

11 9 Y X6180 Vallkärra 73 X Y Stolphål Lager Härd Grop Ränna Förundersökningsområde 0 50 m Vallkärra 71 Figur 4. Schaktplan över Vallkärra 73 (boplats A). Skala 1: avgränsande förundersökningen tolkas de som två skilda boplatser. Eventuella framtida undersökningar, med dateringar, kan komma att ändra på detta. I övrigt kvarstår de tolkningar som redovisas i Ericson 2016.

12 10 Y X Figur 5. Schaktplan över Vallkärra 71 (boplats B). Skala 1: Vallkärra 71 Y X m Stolphål Lager Härd Grop Ränna Förundersökningsområde

13 11 Y X Vallkärra 73 Vallkärra 71 Y m X Figur 6. Förundersökningens resultat: ny föreslagen mindre utbredning av fornlämningarna Vallkärra 73 (boplats A) och Vallkärra 71 (boplats B). Skala 1: Ny föreslagen fornlämningsgräns enligt förundersökning Arkeologiskt objekt, förundersökning Förundersökningsschakt Förundersökningsområde Utredningsschakt (2016) Arkeologiskt objekt, utredning (2016)

14 12 Måluppfyllelse och åtgärdsförslag Den avgränsande förundersökningen genomfördes inom fastställd tid och till av länsstyrelsen beslutad kostnad. Då det på grund av frostgrader inte var möjligt att undersöka anläggningar i den utsträckning som var planerat, utnyttjades inte alla de fälttimmar som var avsatta för detta moment. De båda boplatserna kunde ges nya begränsningar, snävare än efter utredningen. Innan schaktningsarbetena påbörjades gjordes ett försök till metalldetektering. Den varma hösten hade dock medfört att den höstsådda rapsen var alltför högväxt för att detekteringsarbete skulle vara genomförbart. Den planerade metalldetekteringsinsatsen, som syftade till att försöka avgränsa härlägret (registerat i FMIS som Vallkärra 72, med en lätt absurd utbredning; utbredningen som anges i Ericson 2016 motsvarar däremot undersökningsområdet för den avgränsande förundersökningen), kunde därför inte utföras i detta sammanhang. För de båda boplatserna föreslås bevarande alternativt förundersökning. För härlägret föreslås en fördjupad metalldetekteringsinsats. Referenser Ericson, T Förhistoriska boplatslämningar och ett härläger från Arkeologisk utredning Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88. Arkeologerna, Statens historiska museer. Rapport 2016:21. Stockholm. Digitalt arkiv FMIS. Riksantikvarieämbetets nationella fornminnesinformationssystem: Administrativa uppgifter SHMMs dnr: Länsstyrelsens dnr: SHMMs projektnr: A Intrasisprojekt: A2016_174. Undersökningstid: 7 9 november Projektgrupp: Tyra Ericson och Annika Knarrström. Underkonsulter: Sydschakt (grävmaskin), Lambertsson (manskapsbod), AVIS (hyrbil). Exploateringsyta: ca 24 hektar. Undersökt yta: kvadratmeter. Läge: Fastighetskartan, blad 2C6h Stångby. Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Statens historiska museers arkiv (SHMM), Stockholm: 4 foton med Unr 3612_1 4. Dokumentationshandlingarna lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: Inga fynd.

15

16 En avgränsande arkeologisk förundersökning har ägt rum inom fastigheterna Vallkärratorn 8:8, 8:80 och del av 8:88, i Vallkärra socken, Lunds kommun. Exploateringsområdet omfattar cirka 24 hektar, varav drygt tio hektar i den östra delen var aktuella för den avgränsande förundersökningen. Syftet var att avgränsa de två förhistoriska boplatserna Vallkärra 71 (tidigare kallad boplats B) och Vallkärra 73 (tidigare kallad boplats A), samt att genom metalldetektering avgränsa härlägret Vallkärra 72. Tolv sökschakt grävdes med maskin. Schakten placerades företrädelsevis i utkanterna av de tidigare kända boplatsområdena. I några av schakten påträffades totalt 19 anläggningar, bland annat gropar, härdar och stolphål. Den sammanlagda fördelningen av anläggningarna från den avgränsande förundersökningen och den arkeologiska utredning som utfördes år 2015 resulterade i att de båda boplatserna kunde avgränsas ytterligare.