Alkohol och äldre SALME AHLSTRÖM PIA MÄKELÄ HELI MUSTONEN PETRI HUHTANEN Alkoholen och äldre i Finland Inledning Alkoholkonsumtionen bland äldre vuxna har under den senaste tiden diskuterats livligt i offentligheten. Anhöriga har varit oroliga och önskat få råd om hur de ska förhålla sig till närstående äldres drickande. Också hemtjänstens personal och andra som arbetar med äldre har blivit tvungna att ta ställning till alkoholproblem bland de äldre åldersklasserna. Man har frågat hurdana tjänster som borde tillhandahållas och hur resurserna ska räcka till då alkoholbruket överlag orsakar stora kostnader för social- och hälsovården, vars utgifter annars också väntas växa efterhand som befolkningen åldras. Det är därför viktigt att veta om skadeverkningar av alkohol har ökat bland äldre. Under perioden 1998 27 steg den totala alkoholkonsumtionen i Finland (både den statistikförda och den icke-statistikförda) med 19 procent. Störst var ökningen 23 24. I januari 24 slopades kvoterna för resenärers skattefria alkoholimport inom EU. I maj samma år blev Estland medlem i EU. Två månader före det sänkte Finland skatten på alkoholdrycker med i medeltal 33 procent. Sänkningen var störst för sprit (44 %), näst störst för öl (32 %) och minst för vin (1 %). Utifrån tidigare undersökningar vet vi att skillnaderna mellan alkoholbruket i olika åldersgrupper har utvecklats i olika riktning i olika länder (Fillmore 1987; Ahlström & Bloomfield & Knibbe 21). I Nordamerika, Sverige och Finland har alkoholkonsumtionen bland de äldre åldersgrupperna varit lägre än bland personer i medelåldern och unga, medan de äldre åldersgrupperna i många mellaneuropeiska länder druckit nästan lika mycket som personer i N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 2 5. 2 8. 5 427
medelåldern. Resultaten från enkäter om den vuxna befolkningens hälsobeteende, som Institutet för välfärd och hälsa (tidigare Folkhälsoinstitutet) årligen genomför, visar att den äldsta åldersgruppen, 55 64-åringarna, som ännu i början av 199-talet använde klart minst alkohol, har börjat dricka mera. Dess konsumtion ligger idag på nästan samma nivå som de yngre gruppernas (Helakorpi et al. 27). Under perioden 1993 27 ökade alkoholkonsumtionen bland både kvinnor och män i åldersgruppen 65 84 år (Laitalainen & Helakorpi & Uutela 28). Den senaste undersökningen om dryckesvanorna visar också att alkoholbruket under åren 2 28 ökade i synnerhet inom den äldsta åldersgruppen, 5 69-åringar (Mäkelä & Mustonen & Huhtanen 29). Kimmo Herttua et al. (27) har visat att det redan på 199-talet och i början av 2-talet uppstod en klyfta mellan dem som var under resp. över 45 år, i och med att dödligheten i de yngre åldersgrupperna med lägre alkoholdödlighet började sjunka samtidigt som den redan från förr höga dödligheten i de äldre grupperna steg drastiskt. Sänkningen av alkoholskatten 24 gav mer fart åt denna distanseringsprocess (Herttua et al. 28). I den här översikten studerar vi hur dryckesvanorna förändrats bland 5 69-åringar och hur alkoholskadorna utvecklades åren 1998 27 i åldersgruppen över 6 år. Sifferuppgifterna bygger på en artikel som publicerats på finska (Mäkelä & Mustonen & Huhtanen 29). Olika material och deras jämförbarhet Undersökningar om finländarnas dryckesvanor som gjorts med åtta års intervaller allt sedan 1968 har varit en viktig informationskälla för forskningen (Metso et al. 22; Mustonen et al. 21; Simpura 1985). De färskaste materialen är från åren 2 och 28, och Pia Mäkelä & Mustonen & Huhtanen) (29) har i en artikel jämfört dessa två material med varandra för att noggrannare belysa 2-talets alkoholtrender och hur konsumtionen fördelas mellan olika åldersgrupper. De två materialen är till sina centrala delar jämförbara. Urvalet var ett sannolikhetsurval av alla finländare som i slutet av föregående år var 15 69 år. Åland (,5 % av befolkningen) ingick inte i urvalet, liksom inte heller personer som var intagna på institutioner eller som var bostadslösa (ca 1,5 % av befolkningen). De två materialen samlades in på samma sätt. Intervjuerna gjordes av statistikcentralens intervjuare, som med några undantag besökte intervjupersonerna, huvudsakligen i september-november. Forskare vid Stakes (numera THL) introducerade intervjuarna i dataprogrammet som gjorts uttryckligen för dessa undersökningar och gav nödvändig kunskap om alkoholdrycker. Petri Huhtanen et al. (29) ger en detaljerad beskrivning av materialet. Enkätundersökningar kämpar med sjuknade svarsandelar, vilket kunde ha gjort det svårt att jämföra resultaten från 2 resp. 28. I undersökningarna satsades därför kraftigt på att få in så många svar som möjligt; bland annat bildades 28 en särskild grupp av skickliga intervjuare med fokus på dem som inte hade svarat. Tack vare dessa insatser växte svarsbortfallet förhållandevis obetydligt: från år 2 (22%) till år 28 (26%). De tillfrågade delades in i tre åldersgrupper 15 29, 3 49, respektive 5 69-åring- 428 N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5
ar. I denna artikel koncentrerar vi oss på resultaten från den äldsta gruppen. Nykterhet och dryckesfrekvens Som nyktra klassificerades de som enligt egen uppgift inte hade druckit en enda alkoholportion under de tolv månader som föregick intervjun. Den sjunkande nykterhetstrend som länge pågått bland kvinnor fortsatte också under 2-talet. De tidigare decenniernas systematiska skillnad mellan männens och kvinnornas nykterhet gäller inte längre. Endast i den äldsta åldersgruppen var de nyktras andel större bland kvinnorna än bland männen. Förändringarna i dryckesfrekvensen var starkt åldersrelaterade. I den yngsta gruppen sjönk dryckesfrekvensen något (dock inte statistiskt signifikant), medan den däremot steg avsevärt i den äldsta gruppen. Bland kvinnor i åldern 5 69 år steg dryckesfrekvensen från tre till fyra gånger per månad (dvs. från 37 till 48 gånger per år); bland männen i samma åldersgrupp steg den från sex till åtta gånger per månad (från 75 till 96 gånger per år). Resultatet för den äldsta åldersgruppen blev detsamma då andelen personer som drack alkohol oftare än en gång i veckan användes som mätare. Konsumtion per dryckestillfälle I enkäterna åren 2 och 28 ingick en fråga om vilka alkoholdrycker och hur stora mängder de tillfrågade hade druckit vid de dryckestillfällen som inföll under de senaste sju dagarna före intervjun. Trots att resultatet för enskilda individer är slumpmässigt en kan ha druckit mer, en annan mindre än normalt ger frågan ett representativt urval av de engångsmängder alkohol som finländare av olika ålder och kön dricker under en vanlig höstvecka. Svaren har först omvandlats till alkoholportioner som sedan ytterligare omvandlats till dryckestillfällen per år (exempelvis har antalet dryckestillfällen per vecka multiplicerats med 52). En alkoholportion definierades så att den innehåller 1,5 centiliter ren alkohol. Det motsvarar t.ex. en liten flaska mellanöl, 12 cl vin eller 4 cl starksprit. I den äldsta åldersgruppen var dryckestillfällena mycket ojämnt fördelade med avseende på dryckesmängderna: de tillfällen där man drack obetydligt var väldigt många i jämförelse med de tillfällen där konsumtionen var större (Figur 1). Dryckestillfällena då endast liten alkohol konsumerades var också avsevärt fler än i andra åldersgrupper. Antalet dryckestillfällen bland de äldsta kvinnorna steg betydligt mellan åren 2 och 28. Trots att dryckestillfällena med låg konsumtion (1 2 alkoholportioner) sjönk något var dryckestillfällena med större alkoholmängder fler än tidigare. Medeltalet av dryckesmängderna vid samliga dryckestillfällen inom loppet av sju dagar före intervjun år 28 var 5,2 alkoholportioner i den yngsta, 3,8 i den mellersta och 2,7 i den äldsta åldersgruppen. Ökningen i jämförelse med år 2 var 21 38 procent i samtliga tre åldersgrupper. Bland männen i den äldsta åldersgruppen var allt slags drickande obetydligt lika väl som måttligt och rikligt mer frekvent år 28 än åtta år tidigare. Den uppskattade genomsnittliga dryckesmängden steg med ungefär tio procent (till? 4,7 alkoholportioner år 28). N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5 429
Antal dryckestillfällen per år 5 15 29-åringar Kvinnor 28 2 Män 28 2 5 69-åringar Antal dryckestillfällen per år 5 4 4 3 3 2 2 1 1 1 2 3 4 5 7 8 12 13 17 18+ 1 2 3 4 5 7 8 12 13 17 18+ Alkoholportioner Alkoholportioner Källa: Mäkelä & Mustonen & Huhtanen Figur 1. Genomsnittligt antal dryckestillfällen per år då man druckit 1 2, 3 4, 5 7, 8 12, 13 17 och 18 eller fler alkoholportioner vid samma tillfälle. Män respektive kvinnor i åldern 15 29 år samt 5 69 år, åren 2 och 28 (Uppskattningen grundar sig på självskattade dryckestillfällen under sju dagar före intervjun) skonsumtionen och storkonsumenternas andel Effekterna av dryckesfrekvensen och engångsmängderna förenas i årskonsumtionen mätt i liter. Siffrorna om årskonsumtionen bygger på hur ofta och i hur stora mängder de tillfrågade normalt druckit olika alkoholdrycker (öl, cider, longdrink, vin, starksprit). sförbrukningen var mycket snett fördelad: år 28 använde den mest drickande tiondedelen av befolkningen 52 procent av all alkohol, mot 49 procent år 2. Enskilda, exceptionellt stora årliga konsumtionsvärden kan rubba medeltalen, varför vi räknade ut också mediankonsumtionen. Mätta med både medeltal och median visar resultaten på samma trend under 2-talet: alkoholkonsumtionen i åldersgruppen 5 69 år växte mycket kraftigt, för kvinnornas del med en tredjedel, för männens med över 4 procent. Bland männen kom den äldsta åldersgruppen på 2-talet i fatt de övriga åldersgrupperna medan kvinnorna i motsvarande åldersgrupp konsumerade klart mindre än de två yngre grupperna. Står en kohorteffekt bakom den växande konsumtionen? De årskullar som föddes efter kriget har kallats den våta generationen (Sulkunen 1981), medan tidigare generationer kan ses som torra. Om vi delar in vår målgrupp i åttaårskohorter enligt födelseår är representanterna för de stora årskullarna, födda åren 1946 1953, år 2 (eller, enligt åldersdefinitionen för undersökningsmaterialet, i slutet av det föregående året 1999) 46 53 år och år 28 54 62 år. Mäkelä & Mustonen & Huhtanen (29) har bedömt i vilken utsträckning det faktum att denna våta generation nu tillhör den äldsta åldersgruppen kan förklara de höga tillväxtsiffrorna för äldre. Med andra ord: kan den ökade konsumtionen bero enbart på en kohorteffekt i och med att tillväxtsiffrorna räknats utifrån en jämförelse av en viss åldersgrupp som dock representerar olika generationer med olika dryckesvanor vid de två tidpunkterna 2 och 28? 43 N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5
Effekten av att kohorterna bytts ut kunde uteslutas genom jämförelse av hur åldrandet påverkade alkoholanvändningen inom en viss åttaårskohort på 199-talet (1992 2) med förändringarna i alkoholanvändningen inom följande åttaårskohort i samma ålder på 2-talet (2 28). Då till exempel männen födda åren 193 1937 på 199-talet åldrades från 54 61 år till 62 69 år, minskade deras alkoholkonsumtion med,4 liter. Men då följande åttaårskohort (född 1938 1945) åldrades lika mycket på 2-talet, växte deras konsumtion med 1,7 liter. I 2-talets rika Finland med lägre alkoholpriser har sextioåringarnas alkoholkonsumtion förändrats på ett helt annat sätt än den gjorde inom den föregående kohorten, då den var i samma ålder på 199-talet. Trenden var likartad bland kvinnorna: i två av de tre äldsta åttaårskohorterna var förändringen klart större på 2-talet än på 199-talet (men inte bland dem som var födda 1938 1945, där tillväxt kunde skönjas redan på 199-talet). Därtill kunde särskilt bland kvinnorna en klar kohorteffekt noteras. Skillnaden mellan kohorterna födda 193 1937, 1938 1945 resp. 1946 1953 var stor: den yngre använde alltid avsevärt mer alkohol än den föregående kohorten då den var i samma ålder. Äldre finländare använder med andra ord allt oftare alkohol, och de dricker också mera per gång. Det är således inte bara det måttfulla bruket som blivit vanligare; också dryckestillfällena med medelstor och stor konsumtion har blivit fler. Som en följd av det har allvarliga skadeverkningar blivit allt vanligare i synnerhet i de äldsta åldersgrupperna. Skadetrender QQAlkoholdödsfall 24 steg alkoholkonsumtionen med tio procent och har sedan dess legat kvar på den nivån. Denna kännbara konsumtionsökning ledde omedelbart till fler dödsfall bland både män och kvinnor på grund av alkoholsjukdomar eller -förgiftning. Under åren 24 27 ökade dödligheten bland män mest i åldersgruppen 6 64 år och näst mest i åldersgruppen år. För kvinnornas del var ordningen omvänd: dödligheten ökade mest i gruppen och näst mest i gruppen 6 64 år. 27 var antalet alkoholdödsfall per 1 män 3,6 gånger högre än per 1 kvinnor. Antalet dödsfall per 1 personer på grund av alkoholsjukdom eller alkoholförgiftning mer än fördubblades i åldergruppen 6 år och uppåt mellan åren 1998 och 27 (Figur 2 3). För de alkoholrelaterade dödsfallen som skedde på grund av olycksfall eller våld var den procentuella ökningen mindre (Figur 4). I figur 3 är dessa dödsfall inte könsspecificerade, eftersom de är mycket sällsynta bland kvinnor. QQ Vårdperioder och klienter vid missbrukarvårdens enheter Under perioden 1998 27 ökade vårdperioderna vid missbrukarvårdens inrättningar procentuellt mindre än dödsfallen i alkoholsjukdomar och alkoholförgiftningar (Figur 5 6). Kvinnornas vårdperioder vid inrättningarna ökade kraftigt i åldersgrupperna 6 64 (7 %), (38 %) och 7 79 (51 %). Bland männen ökade vårdperioderna något i åldersgrupperna 6 64 (3 %) och (12 %). 27 var männens vårdperioder vid miss- N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5 431
Alkoholen och de äldre vuxna i Finland 1 5 4 3 2 1 Kvinnor 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Källa: Statistikcentralen Figur 2. Antal dödsfall bland kvinnor p.g.a. alkoholsjukdom eller alkoholförgiftning åldersgruppsvis per 1 kvinnor i samma ålder 1998 27 1 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Män 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Källa: Statistikcentralen Figur 3. Antal dödsfall bland män p.g.a. alkoholsjukdom eller alkoholförgiftning åldersgruppsvis per 1 män i samma ålder 1998 27 1 4 35 3 25 2 15 1 5 brukarvårdens enheter 8,7 gånger fler än kvinnornas (Figur 6). Då vi granskar vårdperioderna bör vi minnas att en och samma person ofta står för flera vårdperioder. Också vårdpraxis kan förändras till exempel så att en och samma patient hellre vårdas i två korta perioder än i en lång. Om vårdperioderna på grund av stram ekonomi är för korta återkommer dessutom många klienter flera gånger. Sådana ändringar i praxis ändrar också vårdperiodernas tidstrender, trots att klientmängderna kanske förblivit oförändrade. Därför granskar vi också utvecklingen av antalet klienter per 1 personer vid missbrukarvårdens enheter (Figur 7 8). Män och kvinnor 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Källa: Statistikcentralen Figur 4. Dödsfall i berusat tillstånd p.g.a. olycka eller våld (V1-Y89) åldersgruppsvis per 1 invånare i samma ålder 1998 27, män och kvinnor totalt Vid en jämförelse av figurerna 5 6 och 7 8 fäster man sig vid att antalet vårdperioder inte minskade trots sjunkande klientantal inom missbrukarvården i slutet av 199-talet, vilket innebär att det genomsnittliga antalet vårdperioder per klient 432 N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5
1 4 35 3 25 2 15 1 5 Kvinnor 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Figur 5. Kvinnornas vårdperioder vid missbrukarvårdens enheter åldersgruppvis per 1 kvinnor i samma ålder 1998 27 1 16 14 12 1 8 6 4 2 Män 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Figur 6. Männens vårdperioder vid missbrukarvårdens enheter åldersgruppsvis per 1 män i samma ålder 1998 27 ökade. Detta avviker från 2-talets tillväxt, där såväl klientantalen som antalet vårdperioder växte i ungefär samma proportion inom de olika åldersgrupperna. Alkoholpatienternas antal ger emellertid inte en bild av vårdbehovet. Efter 199-talets kris har tillgången på alla slag av specialtjänster inom missbrukarvården klart försämrats (Kaukonen 25). Det är möjligt att det är just pensionärerna som lämnas utanför om efterfrågan överstiger utbudet. Den nationella rapporten om vårdbehoven inom hela befolkningen år 25 visade att samhället inte på ett tillfredsställande sätt förmått möta det växande behovet av vård för alkoholproblem (Inkeroinen & Partanen 26). Dessutom har de som är i allra sämsta skick kunnat bli utan vård på grund av långa kölistor och långa avstånd till vårdinrättningarna (Mäkelä & Nieminen & Törmä 25; Nuorvala & Halmeaho & Huhtanen 27). Trots att fler tjänster än tidigare nu produceras har antalet klienter som får institutionsvård sjunkit med mer än hälften i jämförelse med situationen år 199 (Kaukonen 25). QQ Vårdperioder för alkoholsjukdomar Mäkelä och Hein (25) har visat att de alkoholrelaterade vårdperioderna åren 23 24 hade ett starkt samband med ålder. Inom gruppen 15 44 år ökade vårdperioderna inte alls, inom gruppen 55 64 år med 25 procent och inom gruppen 65 år och uppåt med 11 procent. Under perioden 1998 27 ökade kvinnornas vårdperioder (med alkoholsjukdom som huvudsaklig sjukdom) mest i åldersgruppen 6 64 år (Figur 9). Männens vårdperioder för alkoholsjukdomar ökade mindre än kvinnornas. Störst var ökningen inom gruppen 6 64 år (Figur 1). N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5 433
1 6 5 4 3 2 1 Kvinnor 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Figur 7. Kvinnor som vårdats vid missbrukarvårdens enheter, åldersgruppsvis per 1 kvinnor i samma ålder 1998 27 1 3 25 2 15 1 5 Män 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Figur 8. Män som vårdats vid missbrukarvårdens enheter, åldersgruppsvis per 1 män i samma ålder 1998 27 Slutligen Förändringen i alkoholvanor som under 2-talet skett i synnerhet inom den yngsta av de äldre åldersgrupperna är tydlig mätt med nästan samtliga mätare. I den åldersgruppen ökade dryckestillfällena med en tredjedel, och alla olika dryckessorter konsumerades i avsevärt större mängder. I den äldsta åldersgruppen steg männens konsumtion till samma nivå som i de yngre åldersgrupperna, och också bland kvinnorna krympte skillnaden mellan åldersgrupperna. Trots att även de genomsnittliga mängderna konsumerad alkohol per dryckestillfälle inom den äldsta åldersgruppen steg kunde ingen statistiskt signifikant förändring i fördelning av engångsmängderna noteras. Det innebär att dryckestillfällena blev fler praktiskt taget oberoende av engångsmängdernas nivå, dvs. man drack allt oftare; obetydligt, måttligt eller mycket. Viktigt att notera är dock att det blev klart vanligare att dricka sig berusad bland både de yngre och de äldre kvinnorna, vilket även Mustonen & Mäkelä & Huhtanen (29) konstaterat. Den växande alkoholkonsumtionen bland äldre vuxna handlar inte bara om att den våta generationen blivit äldre och att den torra generationen hamnat utanför hela gruppen 15 69 år, utan om att alkoholkonsumtionen inom gruppen över 5 år under 2-talet tydligt har förändrats från tidigare generationers. Mäkelä et al. (29) har spekulerat i varför just de äldres alkoholvanor har förändrats. Dels har de ofta mer fritid än den yngre generationen, som befinner sig mitt i arbets- och familjelivets rusningstid, dels har de vant sig vid att på sin fritid och i sitt sociala umgänge bruka alkohol. Än viktigare: under 2-talet har de ekonomiska möjlig- 434 N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 25. 28. 5
1 4 35 3 25 2 15 1 Figur 9. Kvinnornas vårdperioder för alkoholsjukdomar åldersgruppsvis per 1 kvinnor i samma ålder 1998 27 1 Män 1 6 1 4 1 2 1 8 6 4 2 Kvinnor 6 64 7 79 8 5-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 6 64 7 79 8-98 -99 - -1-2 -3-4 -5-6 -7 Figur 1. Männens vårdperioder för alkoholsjukdomar åldersgruppsvis per 1 män i samma ålder 1998 27 heterna att konsumera alkohol blivit bättre, vilket lett till att allt slags drickande blivit vanligare. Att drickandet ökat och brett ut sig bland äldre vuxna syns också statistiskt i form av flera alkoholrelaterade dödsfall och vårddagar. Det är dock viktigt att minnas att de äldre vuxna ingalunda är någon homogen grupp. Alkoholkonsumtion och alkoholskador är vanliga bland unga äldre (6 69 år), men inte bland de ännu äldre. Åldrandet är en individuell process, alla blir inte grå pantrar. Också detta bör beaktas då nya undersökningar planeras. Det är oerhört viktigt att vi genom undersökningar följer hur alkoholvanorna och -skadorna utvecklas bland de äldre, så att förebyggande åtgärder och vård kan inriktas på rätt sätt. Översättning: Markus Sandberg Salme Ahlström, forskningsprofessor Enheten för Alkohol, narkotika och förebyggande arbete Institutet för hälsa och välfärd PB 3, 271 Helsingfors, Finland E-post: salme.ahlstrom@thl.fi Pia Mäkelä, specialforskare Enheten för Alkohol, narkotika och förebyggande arbete Institutet för hälsa och välfärd PB 3, 271 Helsingfors, Finland E-post: pia.makela@thl.fi Heli Mustonen, specialforskare Enheten för Alkohol, narkotika och förebyggande arbete Institutet för hälsa och välfärd PB 3, 271 Helsingfors, Finland E-post:heli.mustonen@thl.fi Petri Huhtanen, forskare Enheten för Alkohol, narkotika och förebyggande arbete Institutet för hälsa och välfärd PB 3, 271 Helsingfors, Finland E-post: petri.huhtanen@thl.fi N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5 435
LITTERATUR Ahlström, S. & Bloomfield, K. & Knibbe, R. (21): Gender Differences in Drinking Patterns in Nine European Countries: Descriptive Findings. Substance Abuse 22: 69 85 Fillmore, Kay (1987): Women s drinking across the adult life course as compared to men s. British Journal of Addiction 82: 81 811 Helakorpi, S. & Uutela, A. & Puska, P. (27): Vuoden 24 hinnan alennus näkyy työikäisten alkoholinkäytössä (Alkoholskattesänkningen år 24 syns hos befolkningen i arbetsför ålder). Kansanterveys 3: 5 6 Herttua, K. & Mäkelä, P. & Martikainen, P. (27): Alcohol-related mortality in Finland 1987 23: A register-based followup study. Alcohol and Alcoholism 42: 456 464 Herttua, K. & Mäkelä, P. & Martikainen, P. (28): Changes in alcohol-related mortality and its socioeconomic differences after a large reduction in alcohol prices: a natural experiment based on register data. American Journal of Epidemiology 168: 111 1118 Huhtanen, P. & Hokka, P. & Mäkelä, P. (29): Juomatapatutkimus 28: Aineistokuvaus (Dryckesvaneundersökningen 28: Databeskrivning). THL, Avauksia 16/29 Inkeroinen, T. & Partanen, A. (26): Päihdepalvelujen tila 25 (Missbrukarvårdens situation år 25). Helsinki: STAKES Institutionsvård och boendeservice inom. FOS THL, Helsinki Kaukonen, O. (25): Torjunta vai poisto? Päihdepalvelujen kehitys laman jälkeen (Avvisning eller utskrivning? Utvecklingen av tjänster inom missbrukarvården efter recessionen). Yhteiskuntapolitiikka 7 (5): 211 222 Laitalainen, E. & Helakorpi, S. & Uutela, A. (28): Eläkeikäisen väestön terveyskäyttäytyminen ja terveys keväällä 27 ja niiden muutokset 1993 27 (Hälsobeteende och hälsa våren 27 samt deras förändring 1993 27 hos befolkningen i pensionsåldern). Kansanterveyslaitoksen julkaisuja B14/28. Helsinki Metso, L. & Mustonen, H. & Mäkelä, P. & Tuovinen, E. L. (22): Suomalaisten juomatavat vuonna 2: Taulukkoraportti vuoden 2 tutkimuksen perustuloksista ja vertailuja aiempiin juomatapatutkimuksiin (Finländarnas alkoholvanor år 2. Tabellrapport om huvudresultaten i undersökningen år 2 och en jämförelse med de tidigare undersökningarna av alkoholvanor). Aiheita 3/22. Helsinki: Stakes Mustonen, H. & Mäkelä, P. & Metso, L. & Simpura, J. (21): Muutokset suomalaisten juomatavoissa: toiveet ja todellisuus (Förändringar i finländarnas alkoholvanor: förhoppningar och verkligheten). Yhteiskuntapolitiikka 66 (3): 265 276 Mustonen, H. & Mäkelä, P. & Huhtanen, P. (29): Miten suomalaisten alkoholin käyttötilanteet ovat muuttuneet 2-luvun alussa? (Hur har finländarnas alkoholsituationer förändrats i början av 2 talet?). Yhteiskuntapolitiikka 74 (4): 387 399 Mäkelä, P. & Hein, R. (25): Alkoholisairauksien hoitojaksot lisääntyivät (Vårdperioderna för de alkoholrelaterade sjukdomarna ökade). Dialogi 8: 12 Mäkelä, P. & Mustonen, H. & Huhtanen, P. (29): Suomalaisten alkoholinkäyttötapojen muutokset 2-luvun alussa (Förändringar i finländarnas sätt att bruka alkohol i början av 2-talet). Yhteiskuntapolitiikka 74: 268 289 Mäkelä, M. & Nieminen, J. & Törmä, S. (25): Hoito- ja palvelujärjestelmän kynnykset päihdeongelmaisen kannalta (Vårdoch servicesystemets trösklar för dem som har missbruksproblem). Helsinki: STM Mäkelä, P. & Österberg, E. (29): Weakening of one more alcohol control pillar: a review of the effects of the alcohol tax cuts in Finland in 24. Addiction 14 (4): 554 563 Nuorvala, Y. & Halmeaho, M. & Huhtanen, P. (27): Verukkeiden verkossa (Ett nät av förevändningar). I: Hänninen, S. & Karjalainen, J. & Lehtelä, K.-M. (red.): Pääsy kielletty! Poiskäännyttämisen politiikka ja sosiaaliturva (Tillträde förbjudet! Avvisandets politik och social trygghet). Helsinki: Stakes Statistisk årsbok om alkohol och narkotika 28. [Online: http://www.stakes.fi/tilastot/ tilastotiedotteet/28/paihde/paihdetilastollinen28.pdf] 436 N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5
Simpura, J. (red.) (1985): Suomalaisten juomatavat: Haastattelututkimusten tuloksia vuosilta 1968, 1976 ja 1984 (Finländarnas dryckesvanor. Resultat från Intervjuundersökningar 1968, 1976 och 1984). Helsinki: Alkoholitutkimussäätiön julkaisuja 35 Sulkunen, P. (1981): Märkä sukupolvi, al- koholin kulutus ja alkoholipolitiikka 198-luvulla (Den våta generationen. alkoholkonsumtionen och alkoholpolitiken på 198-talet). Alkoholipolitiikka 46 (5): 24 246 Statistikcentralen. N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K O T I K A T I D S K R I F T V O L. 26. 29. 5 437