Alkoholpolitiken i de nordiska länderna har under hela

Transkript

1 Debatt JOHAN SANDELIN Många frågor angående alkoholskattesänkningarna i Finland Alkoholpolitiken i de nordiska länderna har under hela efterkrigstiden varit en integrerad del av välfärdspolitiken och klassats som en hälso- och social fråga. De två viktigaste komponenterna i den här politiken har varit en hög skatt på alkoholen samt begränsad fysisk tillgång. I och med medlemskapet i EU förlorade Finland, Sverige och Danmark emellertid rätten att autonomt bestämma över hur alkoholimporten skulle begränsas. Finland och Sverige lyckades först förhandla några års undantagstillstånd åt sig, men då tillstånden upphörde 2004 blev de tvungna att avskaffa kvoterna för resenärernas skattefria alkoholimport för eget bruk inom EU. Därtill blev Estland några månader senare, den första maj, medlem i unionen. Finland sänkte som en följd av det här den första mars skatterna på starksprit med 44 procent, skatterna på öl med 32 procent och skatterna på svaga viner med 10 procent ett beslut som har väckt och fortfarande väcker många obesvarade frågor. Att beskriva alkoholskattesänkningarna i Finland som något annat än en politisk och ideologisk kursändring som något annat än ett frångående från en del av välfärdspolitiken förefaller oriktigt. Det står klart att skattesänkningarna inte kan berättigas med hälsoaspekter. Finlands regering visste redan före skattesänkningarna att konsumtionsökningen av alkohol skulle ha blivit mindre om man hade lämnat alkoholskatterna oförändrade (Österberg 2004, 176) och det skulle vara felaktigt att hävda att den lagligt inhandlade alkoholen i Estland skulle vara mera hälsovådlig än den finska. Skat- 261

2 tesänkningarna måste snarare ses som ett försök att stödja det finska alkoholmonopolet Alko, den finska alkoholnäringen med dess arbetsplatser, och möjligen som en ansats att säkra vissa skatteintäkter. Tyngdpunkten i de finska alkoholskattesänkningarna som favoriserar starksprit framför öl och öl framför vin väcker också frågor. Man kan fråga sig om skattesänkningarna har koncentrerats på spritdryckerna och ölen för att stödja den inhemska alkoholindustrin, och inte på de svaga vinerna som i regel tillverkas utomlands. Forskare har försvarat obalansen i skattesänkningarna med argumentet att starkspriten och de svaga vinerna inte är alternativ till varandra. Om skatten på de svaga vinerna skulle ha sänkts mer och skatten på starkspriten mindre, så skulle, enligt det här resonemanget, finländarnas konsumtion av de svaga vinerna drastiskt ha ökat och dessutom skulle finländarna i stora skaror ha börjat resa till Estland för att köpa den billiga starkspriten, och således skulle den totala alkoholkonsumtionen ha skjutit i höjden. Den här uppfattningen förefaller dock att vila på en förutfattad mening om det finska folket och den finska karaktären. Enligt vissa forskare kan finländarnas alkoholkultur inte ändras. Den franska alkoholkulturen, där bruket av viner är mera vardagligt och människorna i regel inte dricker för att bli fulla, är enligt dem resultatet av en gammal tradition av småskalig men utbredd vinodling som Finland inte har haft. Men i mina öron låter de här tankegångarna lika ogrundat pessimistiska som då ett par forskare i Sverige ännu några år efter Sovjetunionens fall ifrågasatte om ryssarna alls var kapabla att leva i en demokrati. Det är i själva verket mycket som pekar på att alkoholkulturen relativt snabbt kan förändras och redan hade börjat förändras i Finland. För något decennium sedan fanns det bara några få caféer i Helsingfors, men nog många pubar, krogar och restauranger. Flera unga beklagade sig då över den bristande cafékulturen eftersom de såg cafékulturen som en av civilisationens manifestationer. Sedan dess har emellertid antalet caféer ökat närmast explosionsartat. Det finns också indikatorer på att en mer sydeuropeisk vinkultur höll på att slå rot i Finland. Enligt Stakes (Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården) rusmedelsstatistiska årsbok fördubblades andelen av den totala alkoholkonsumtionen som utgjordes av svaga viner från 7 procent år 1990 till 14 procent år 2002, medan andelen av den totala alkoholkonsumtionen som utgjordes av starksprit sjönk från 36 procent till 26 procent under samma tidsperiod, vilket är en häpnadsväckande snabb förändring (Hein & Virtanen & Wahlfors 2003; Stakes 2003). Trenden i ungdomarnas berusningsdrickande svängde också: Berusningsdrickandet som ökat stadigt under 1980-talet och fram till 1993, minskade i stället mellan åren 1997 och 2002 (Rimpelä & Lintonen & Pere & Rainio & Rimpelä 2003). Beskattningen av öl och framförallt starksprit i förhållande till beskattningen av de svaga vinerna är en hälsofråga av åtminstone två anledningar. För det första konsumeras de olika alkoholdryckerna på olika sätt. Starksprit och öl konsumeras i genomsnitt i stora mängder per konsumtionstillfälle, medan konsumtionen av de svaga vinerna är mindre per konsumtionstillfälle (Mäkelä et al. 2004). Flera studier har visat att en frekvent men liten alkoholkonsumtion i motsats till berusnings- 262

3 drickandet kan vara nyttig, framför allt för att den minskar dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar. För det andra är beskattningen av starksprit i förhållande till beskattningen av de svaga vinerna en hälsofråga därför att konsumtionen av starksprit lättare leder till alkoholförgiftning och oväntat hög berusning, vilket ökar risken för olika sorters olyckor. Ett led i den finska alkoholpolitiken har tidigare varit att främja konsumtionen av svaga drycker på bekostnad av starka (Österberg 2004, 175). Nu har också den här principen frångåtts. Finlands gröna partis ordförande Osmo Soininvaara menar att Finlands alkoholbeskattning efter skattesänkningarna i högre grad än i något annat europeiskt land tvärtom styr medborgarna att dricka starksprit i stället för svaga viner (Soininvaara 2004). Skattelättnaderna på starksprit kan därför enligt hans uppfattning på längre sikt få en motsatt effekt än den avsedda: Då Finland på nytt blir ett spritland är det också mera sannolikt att finländarna köper starksprit då de reser till Estland (Soininvaara 2003). Mellan den första mars, då alkoholskattesänkningarna genomfördes, och den första augusti har det finska alkoholmonopolet Alkos försäljning av brännvin, enligt bolagets egna uppgifter, ökat med ca 34 procent i jämfört med samma tidsperiod förra året. Kan alkoholskattereformen berättigas ekonomiskt? Det är svårt att se hur de finska alkoholskattesänkningarna skulle kunna berättigas. Det har sagts att vi inte hade något val, men välfärden har också tidigare offrats i den påstådda hjälplöshetens namn. Vi kunde ha sänkt alkoholskatterna mera balanserat, vi kunde ha väntat med att göra några som helst sänkningar, avvaktat läget för att se hur nödvändiga sänkningarna verkligen är, och på allvar ha utrett med vilka andra sorters metoder alkoholimporten kunde stävjas. Det Kristliga förbundets ordförande Bjarne Kallis föreslog redan för ett år sedan att Finland skulle införa reseskatt för utlandsresor som varar enbart en dag, men föreslaget vann inget större gehör, kanske p.g.a. att EU motsätter sig reseskatter, kanske för att förslaget överskuggades av andra och mäktigare intressen. En annan möjlighet som borde ha utretts är att införa miljödifferentierade hamnavgifter. Sådana hamnavgifter finns redan i Sverige och de skulle också ur ett ekologiskt perspektiv vara berättigade. Med hjälp av dem skulle de snabba färjorna bli mindre förmånliga. Därtill skulle vi kunna införa hastighetsbegränsningar för färjorna i skärgården. Således skulle Finland möjligen i viss mån fortfarande kunna påverka både den ekonomiska och fysiska tillgängligheten. Ungefär 40 procent av alla unga och medelålders mäns död i Finland är på något sätt förknippad med alkohol (Soikkeli 1999). På grund av alkoholskattesänkningarna förefaller den totala alkoholkonsumtionen nu att ha stabiliserats på en ny nivå som är ungefär procent högre än före skattesänkningarna (Helsingin Sanomat 2004). Det är svårt att förutspå hur folkhälsan kommer att påverkas av den här ökningen: Hur många fler dödsfall och fysiska och psykiska skador kommer den att leda till? Enligt polisens statistik har antalet brott mot liv eller försök till brott mot liv sedan årsskiftet ökat med en dryg femtedel jämfört med förra året, fallen av grov misshandel har ökat med en sjättedel under samma period (Mölsä & Niemeläinen 2004). Omhändertagandet av 263

4 berusade personer har ökat i alla län utom Åbo, och enligt preliminär statistik från Stakes har ungdomarnas berusningsdrickande på nytt, efter en klar nedgång, börjat öka och nått en nivå som inte tidigare uppmätts (Mölsä & Niemeläinen 2004). Men hur är det ekonomiskt? Kan alkoholnäringen i stället blomstra? Kan alkoholskattesänkningarna stödja tillväxten av bruttonationalprodukten och uppväga de ökade alkoholrelaterade kostnaderna? Alkoholskattesänkningarna kommer att ha flera komplicerade ekonomiska effekter som kommer att vara svåra att uppskatta. Ett exempel på det här är priskriget på öl som uppstått efter skattesänkningarna och som enligt Osmo Laine, VD för detaljhandelsförbundet, hotar de små butikerna som inte kan svara på de stora butikernas erbjudanden (Varjus 2004). Skattesänkningarna stöder säkert Alko och delar av alkoholindustrin, men restaurangerna har sålt ungefär sex procent mindre alkohol efter skattesänkningarna enligt Heikki Lankinen, forskningschef på Finlands hotell- och restaurangförbund (Lindqvist 2004, 12 13). Om statens samtliga skatteintäkter kommer att vara högre eller lägre än de skulle vara om Finland inte hade sänkt alkoholskatterna är svårt att säga med säkerhet. Alkoholskatteintäkterna förefaller dock klart att minska. De första siffrorna vi har fått efter skattesänkningarna kommer från finansministeriet och visar att staten under de hundra första dagarna efter skattesänkningarna förlorade 80 miljoner euro i alkoholskatteintäkter, vilket kan jämföras med Sveriges förlust på 38 miljoner euro under motsvarande period (Lundberg 2004). Hur ser det ut då vi tittar på de totala kostnaderna? År 2000 beräknades kostnaderna av de direkta alkoholrelaterade skadorna i Finland till 0,5 0,7 miljarder euro och av de indirekta skadorna till 2,4 4,4 miljarder euro (Hein & Salomaa 2003, 26). Hur mycket kommer dessa kostnader att stiga som en följd av den ökade alkoholkonsumtionen och med vilka medel skall de här kostnaderna finansieras? Vilka utländska företag kommer i fortsättningen att vilja investera i Finland, och vilka utländska experter kommer att vilja flytta hit, till landet där de utslagna utgör en allt synligare del av gatubilden, under de stora och allt mindre humana krafternas spel? REFERENSER Hein, Ritva & Salomaa, Jukka (2003): Päihdehaittojen kustannukset laskenee kasvaneesta käytöstä huolimatta (De rusmedelrelaterade skadorna sjunker troligen trots den ökade konsumtionen). Dialogi 13 (4): Hein, Ritva & Virtanen, Ari & Wahlfors, Lennart (2003): Päihdetilastollinen vuosikirja 2003 (Rusmedelsstatistisk årsbok 2003). Saarijärvi: Stakes Helsingin Sanomat Vanhanen: Alkoholiverossa kiristysvaraa (Vanhanen: Det är möjligt att höja alkoholskatten). [Ref Online: artikkeli/ ] Liedman, Sven-Erik (1997): I skuggan av framtiden. Falkenberg: Bonnier Alba 264

5 Lindqvist, Marcus (2004): Krogarna säljer allt mindre alkohol. Hufvudstadsbladet Lundberg, Stefan (2004): Staten förlorar varje dag i spritskatt. Hufvudstadsbladet Mäkelä, P. & Gmel, G. & Grittner, U. & Kuendig, H. & Kuntsche, S. & Bloomfield, K. & Room, R. (2004): Drinking and gender differences in dringking in Europe. Papper presenterat på Kettil Bruun mötet i Helsingfors Mölsä, jouni & Niemeläinen, Jussi (2004): Kotihälytykset lisääntyneet jopa viidenneksen viime vuodesta (Polisens ingrpande i hem har ökat med som mycket som en femtedel jämfört med förra året). Helsingin Sanomat Rimpelä, Arja & Lintonen, Tomi & Pere, Lasse & Rainio, Susanna & Rimpelä, Matti (2003): Nuorten terveystapatutkimus 2003 Tupakkatuotteiden ja päihteiden käytön muutokset (Hälsovårdsundersökning av ungdomarna 2003 Förändringar i bruket av tobak och rusmedel ). Aiheita 13/2003. Helsinki: Stakesin monistamo Soikkeli, Markku (1999): Viina surmaa nuoria miehiä (Alkoholen dödar unga män). [Ref Online: viina_surmaa_nuoria_miehi%c3%a4.htm] Soininvaara, Osmo (2003) Veroale tekee Suomesta taas viinamaan (Skattesänkningarna gör att Finland på nytt blir ett spritland). [Ref Online: kannanotot/0836.html] Soininvaara, Osmo (2004): Hallituksen on korjattava alkoholiveroa pikaisesti (Riksdagen måste snabbt korrigera alkoholbeskattningen). [Ref Online: edustaja/265/ Alkoholiveroa_korjattava_ html] Stakes (2003): Alkoholijuomien kulutuksen rakenne 100 %:n alkoholina (Alkoholdryckernas konsumtionsmönster i 100 procentig alkohol). [Ref Online: Raportit/AlkoholijKulutus.pdf] Varjus, Seppo (2004): Olutsota tulee kalliiksi (Ölkriget blir dyrt). Ilta Sanomat Österberg, Esa (2004): Alkoholkonsumtionen ökar i Finland. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 21 (2):