Informationsskyltar vid Skogvaktarkärret Skylten vid dammen

Informationsskyltar vid Skogvaktarkärret Skylten vid dammen 1

Den här skylten hittar du vid Skogvaktarkärret vid själva dammen. Skylten sitter på räcket och är mer än fem och en halv meter lång. Här hittar du information om de växter och djur du kan se i, kring och över dammen. Skyltarna är framtagna och bekostade av Stockholms stad med Ingrid Olsen Sjöström som projektledare. Arbetet har genomförts av CONEC Konsulterande Ekologer. Projektgruppen har bestått av, förutom Ingrid Olsen Sjöström, Sonia Eriksson som har stått för idé, text och ledning, Isabelle Scharin har gjort målningarna medan fotona är tagna av Dan Andersson och Hans-Georg Wallentinus, layouten har gjorts av Tomas Wallentinus, Margareta Friman Scharin har kommit med faktasynpunkter. Av Susanne Fabricius vid Eggeby fältskola har vi fått många goda råd för utformningen av texten. Tom Meurling har bidragit med information om betesdjuren. Karl-Erik Fridzén har berättat hur det såg ut vid kärret på 50-talet och vilka arter som fanns här vid den tiden. Förutom dessa personer har även många andra bidragit med goda synpunkter. Var finns dessa målningar? På vilken landskapsbild finns de och vad är det för något? En del av bilderna återfinns också på entréskylten. Observera att målningar och foton är copyrightskyddade! Vår tanke med arbetet är att inspirera till egna studier av naturen med många målningar och foton. På skylten finns landskapsmålningar, som ska påminna om gamla skolplancher med en mängd detaljer. Information om detaljerna hittar man sedan på andra ställen på skylten. Texterna är korta så den som vill, får ta reda på mer fakta i andra källor. 2

Massor av liv 3

I D A M M EN Knipan (Bucephala clangula) är lätt att känna igen. Till vänster en hona med sitt bruna, kantiga huvud. Hanen, till höger, har en vit kindfläck på det grönsvarta huvudet. Under våren kan man se hanarna uppvakta honorna. Hanarna reser sig då upp mot honan, kastar huvudet bakåt så att nacken nästan snuddar stjärten, nickar sedan samtidigt som de kväker smattrande. Knipan bygger bo i trädhål eller i holkar med stora hål. Sådana holkar är uppsatta här vid Skogvaktarkärret. Senare under sommaren kan man se honan simma med en hel rad ungar efter sig. Knipan lever på de smådjur som den kan hitta i dammen. En sothöna (Fulica atra) är lätt att känna igen med sin vita panna och svarta kropp. Sothönan bygger bo bland höga växter längs stränderna. Hon bygger ett flytande bo av växtdelar. Här syns en sothöna som samlar bomaterial. 4

Vid dammkanten kan man ibland se gråhägern (Ardea cinerea) stå och vänta på att en groda ska dyka upp alldeles framför näbben. På ängen är det kanske istället möss och sorkar den letar efter. I större sjöar fångas ofta fisk. I strandkanten står flera vackra växter som bredkaveldun (Typha latifolia) med sina mörkbruna cigarrer (fröställningar), lilafärgade fackelblomster (Lythrum salicaria) och gul svärdslilja (Iris pseudacorus) med vackra stora blommor. Svärdsliljans frön är populär föda för änder. Ser man en simmande orm är det oftast en snok (Natrix natrix). Snoken är helt ofarlig för människor. Den letar gärna efter grodor eller paddor vid vattnet. Huggormen (Vipera berus) är giftig och håller ofta till bland stenar där det är torrare. Den har vanligen ett zickzackmönster på ryggen. Den saknar alltid de gula nackfläckar som snoken har. 5

Groddjur 6 När en damm har grävts hittar groddjuren snart dit. Grodor och paddor övervintrar under stenar och rötter och ibland även i vattnet. På våren samlas de vid lekplatserna för att para sig. Då kan man höra hanarna kväka för att locka till sig honor. De groddjursarter som man kan hitta i dammen eller nära den är vanlig groda (Rana temporaria), åkergroda (Rana arvalis), padda (Bufo bufo) och kanske mindre vattensalamander (Triturus vulgaris). Alla är, precis som ormarna, fridlysta. Här är en vanlig groda (Rana temporaria) mitt i romsamlingen. Kläckningen av rommen sker efter ca tre veckor. Ganska snart försvinner ynglens gälar. Bakbenen utvecklas före frambenen. Ungarna är färdigutvecklade efter 2-3 månader. Utvecklingstiden är beroende på vattentemperatur och näringstillgång. Efter 2-4 år är grodorna könsmogna.

På vattenytan springer svarta skräddare (Gerridae) utan att sjunka. Några av benen är försedda med vattenavstötande hår så att de kan utnyttja ytspänningen i vattenytan. De är rovdjur som genast känner om något rör sig i vattenytan. Kanske är det något ätbart. Det finns även många rovdjur under vattnet till exempel dykarskalbaggen till höger. Både den vuxna dykaren och larven är rovdjur. Smådjur i vattnet Under vattenytan finns det gott om liv. De allra minsta, heter växt- och djurplankton. De äts av mygglarver. Mygglarverna, på bilden ovan, äts sedan upp av grodlarver. Därför blir det inte så många vuxna myggor vid dammen. Larv av dykarskalbagge Fångstblåsa Det finns även växter som kan fånga djur. Vattenbläddran (Utricularia vulgaris) har fångstblåsor som kan fånga små vattendjur. 7

8 Nattsländornas (Trichoptera) larver brukar kallas husmaskar. Det finns många olika arter och många av dem bygger hus av pinnar eller sandkorn som de lever i under larvtiden. De lever av växter eller smådjur på bottnen. På sensommaren kryper de upp ur dammen och förvandlas till flygande nattsländor. Smådjur i vattnet Här ovan syns en snäcka, kärrdammsnäcka (Lymnaea palustris), som äter alger från vattenytan. Sötvattengråsuggan (Asellus aquaticus) här ovan är en viktig nedbrytare i dammen. Den äter vissna blad, alger och annat dött material som ligger på bottnen. Ibland kan man hitta hundiglar (Herpobdella octuculata) i vattnet, som på bilden till höger. De är helt ofarliga för oss. De äter insektslarver, snäckor och andra smådjur. Trollsländorna lever som larver i vattnet i flera år innan de utvecklas till flygande insekter. Till höger syns en larv av bred trollslända (Libellula depressa). De fångar andra smådjur i vattnet med sin mun som kan fällas ut som en arm.

K R I N G D A M M EN På ängarna vid Skogvaktarkärret betar ett trettiotal djur av rasen Scottish Highland Cattle. Det är en gammal ras som kommer från Skottland. Där har ett tufft klimat och magra marker gjort dem livskraftiga. De är bra som betesdjur på naturbetesmarker eftersom de klarar sig enbart på gräset och buskarna i hagen utan extra mat. Utan djuren skulle området växa igen med buskar och småträd. På vissa ställen i betesmarken lämnar djuren vissa växter. På bilden syns en ullig kardborre (Arctium tomentosum) som blivit sparad till glädje för de vackra steglitsorna (Carduelis carduelis) som lever av fröna. 9

Trots de stora och imponerande hornen behöver man inte vara rädd för tjurarna. De är lugna och bryr sig oftast inte om människorna utanför hagen. Då de är ganska små och lätta kan de beta på platser där det är för blött för många andra raser. Rasen har lätt för att kalva och mammorna ser efter sina ungar. Kalvarna får gå länge tillsammans med sina mammor och dricka mjölk. 10

På vintern flyttas hela djurflocken med lastvagn till Hästa gård, där de tillbringar vintern i en ladugård. I ladugården får de gå lösa. Under vintern får de äta gräs som vuxit på åkrarna vid Hästa gård. Gräset samlas upp i stora plastbollar (hösilage). Starar (Sturnus vulgaris) syns ofta bland korna. De kan leva gott på alla flugor, bromsar och andra smådjur som samlas kring korna. Ibland kan man också se att de letar efter smådjur i kornas avföring (komockorna). Stararna bygger gärna bo nära varandra i trädhål, holkar och liknande. 11

På många ställen på Järvafältet kan man träffa på rådjur (Capreolus capreolus). Bilden visar en dräktig ( gravid ) hona som vilar i det första vårgräset. I maj eller juni föds sedan en eller flera ungar (kid). Bland videbuskarna kan man få syn på buskskvättan (Saxicola rubetra) där den letar efter insekter. Buskskvättan sitter gärna högst upp i en buske eller på en stolpe. Den korta och kärva sången kan höras både på dagen och natten. 12

Å R ST En vinterdag I D E R N A Under vinter- eller vårdagar är det lätt att få syn på blåmesen (Parus caeruleus) när den letar efter övervintrande insektslarver i vasstrån eller som här i en gammal stjälk av kaveldun. Även under vintern finns det liv under vattnet. Eftersom vattnet är tyngst vid + 4 grader så sjunker detta vatten till bottnen. Kallare vatten samlas istället vid ytan och fryser till is. När isen sedan blir allt tjockare isolerar den sjön så att den inte bottenfryser om den är tillräckligt djup. 13

En vårdag Alla fåglar kommit re n, vårens glada gäster. Vilken fröjd i solens sken, vilka sångarfester. Lärkan drillar högt i skyn, våren är ju evigt ny. Jordens högtid börjar gry, sprider fröjd åt alla! Efter en lång och mörk vinter är alla vårtecken efterlängtade. Att känna igen sånglärkans drillande när fågeln kommer i februari/mars ger en riktig vårkänsla, trots att landskapet fortfarande kanske är vitt av snö. Uttrycket Lärkan drillar högt i skyn som det står i vårvisan är något som många känner igen. Lärksången utmärker sig genom sina fint tillrande tongångar, hon kan stanna på ett drillmotiv och köra det i lugnt tempo liksom vilande, så exploderar plötsligt sången med en virvlande löpning. Erik Rosenberg, känd ornitolog, i boken Fåglar i Sverige 1953. 14

En vårdag En av de vackraste vårfåglar man kan se vid Skogvaktarkärret är tofsvipan. Under uppvaktningen av honan flyger hanen med sina breda svarta vingar i en kastande, vinglande flykt, samtidigt som den låter höra det gnälliga viplätet. De är en stor glädje att få se de tidigaste vårfjärilarna. De har övervintrat som vuxna. Från vänster till höger; nässelfjäril (Aglais urticae), citronfjäril (Gonopteryx rhamni), påfågelöga (Inachis io) och sorgmantel (Nymphalis antiopa). 15

En vårdag Sov du lilla videung än så är det vinter. Än så sova björk och ljung ros och hyacinter Än så är det långt till vår innan rönn i blomma står. Sov du lilla vide än så är det vinter. 16 En vacker vårdag är videbuskarna (Salix) ofta välbesökta av fjärilar och humlor som hämtar pollen och nektar. Buskarna är viktiga när det ännu är ont om andra blommor. Bilden visar jolster (Salix pentandra). En visa om videkissarna (knopparna) med text av Zacharias Topelius och musik av Alice Tegnér. Bilden till höger är målad av Elsa Beskow. Ugglorna är lättast att höra på våren då deras hoande ljuder under kvällar och nätter. Under sensommaren för ugglefamiljerna ett högljutt liv när de flyger omkring på kvällsjakt efter sorkar och möss. Med lite tur kan man få syn på en kattuggla (Strix aluco) i skogen där den sover på en gren. Kanske har den byggt bo i en av knipholkarna.

En sommardag Falkar har långa smala vingar och stjärt och är duktiga flygkonstnärer. I området finns tornfalk (Falco tinnunculus) som är stor som en duva. Ofta ser man falken stå stilla i luften som en helikopter över samma fläck (ryttla). Fågeln verkar nästan upphängd i en tråd när den ryttlar. Om den får syn på ett byte störtdyker den. Bytet kan vara sorkar, möss eller ödlor men också större insekter. En hök kan komma svepande mellan träden på sin jakt efter småfåglar. Stjärten är relativt lång medan vingarna är relativt breda och avrundande. De hökar som besöker Skogvaktarkärret är duvhöken (Accipiter gentilis) och sparvhöken (Accipiter nisus). Sparvhöken som är mindre än duvhöken syns på bilden. Den jagar framförallt oftast fåglar i sparvstorlek. 17

En varm skön sommardag patrullerar flera vackra sländor över vattnet. De är på jakt efter flugor och andra flygande insekter. Ibland kan man också hitta dem långt från vattnet i en skogsglänta. En sommardag När det är dags för parning och äggläggning söker sländorna åter upp vattnet. Då kan man se paren i ett s.k. parningshjul som hos de ljusa lyrflicksländorna (Coenargion puella) här ovan. Här syns en hane av bred trollslända (Libellula depressa). 18

En sommardag Fjädermygga Tofsmygga Ladusvalan (Hirundo rustica), som är en elegant fågel med sina långa stjärtspröt, kan ofta ses flyga alldeles intill korna på jakt efter flugor eller nära vattenytan för att försöka fånga sländor. Stickmygga Vintermygga Det finns många sorters myggor t.ex. stickmyggor, vintermyggor, fjädermyggor och tofsmyggor. Men det är bara stickmyggornas honor som sticks. Honorna behöver blodet för att kunna utveckla sina ägg. På bilden samlar svalan lera till sitt bo som ofta muras upp på en tjock bräda inne i en ladugård. 19

20 En sommarnatt

En sommarnatt En sommarkväll kan man se svärmar av insekter intill vattnet. Kanske är det nattsländorna som har kläckts och som parar sig i flykten innan de sedan lägger sina ägg på vattenväxter eller direkt i vattnet. Över dammen sveper några fladdermöss fram i sin jakt efter insekter. Jakten sker med hjälp av ljud som inte är hörbara för oss (ultraljud). När ekot studsar tillbaka från en insekt kan de lätt hitta och fånga sitt byte. När det börjar skymma på kvällen kan en hornuggla (Asio otus) komma fram för att leta efter sin favoritföda, sorkar och möss. Flykten är ljudlös där den flyger bara någon meter över marken. Med knäppningar från näbben försöker den att jaga fram sorkar och möss. 21

En höstdag Många gånger kan man känna igen de fågelarter som finns i en flock genom lätet. Sångsvanarna (Cygnus cygnus) trumpetar medan man från en knölsvansflock (Cygnus olor) bara hör bruset från vingarna när de flyger förbi. 22 Ett par betande kanadagäss (Branta canadensis) är svåra att överraska eftersom någon av dem alltid står på vakt med sträckt hals. En riktig känsla av höst får man lätt när man ser gås- eller svanplogar som drar förbi. Här syns flygande grågäss (Anser anser) som ofta avslöjar sig med sitt högljudda kacklande. Genom att flyga i V-form spar de energi.

D A M M F A K T A Korta fakta om dammen Byggår: 2007 Yta: ca 3000 kvadratmeter Volym: ca 2200 kubikmeter Medeldjup: 0,7 meter Maxdjup: 1,2 meter. www.stockholm.se 2008 23