Förbundet storsatsar för bättre vatten Gäddan har fått en egen fabrik Ålen har det tufft

Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Nyköpingsåarna 214 Förbundet storsatsar för bättre vatten Gäddan har fått en egen fabrik Ålen har det tufft 1 Miljötillståndet i avrinningsområdena för Nyköpingsån,Svärtaån & Kilaån

Innehåll 2 Europas bästa vattensamverkan 3 213 ett sällsynt torrt och varmt år 4 Låga flöden gav hög status 6 Torr sommar mindre näringsämnen 8 Fabrik i våtmark ska hjälpa gäddan 1 Den levande Nyköpingsån 13 Förbundet storsatsar för bättre vatten 16 Ålens bistra verklighet 18 Problematiskt samband i avloppet 21 Vattenplanket 24 Nyköpingsåarna 214 är en årsrapport från Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i Nyköpingsåns, Svärtaåns och Kilaåns avrinningsområden. Rapporten redovisar data från 213 års provtagningar i de regionala miljöövervakningsprogrammen för respektive områden. Beställ rapporten: Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund Brogetorps Företagsby 642 33 Flen www.vattenorganisationer.se/nvvf/ e-post: jerry.nvvf@gmail.com Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Jerry Persson/Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Omslagsfoto: Krzysztof Odziomek/ Shutterstock. Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige. Tryck: Grafiska punkten, Växjö, maj 214. Tryckt i 1 5 exemplar på FSC-märkt papper. ISSN 21-3264 ISBN 978-91-981897--4

Europas bästa vattensamverkan Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund går nu in en väldigt spännande fas av vår historia. Vi ska göra det omöjliga möjligt genom att kasta oss in i EU-bidragens förlovade och byråkratiska värld och söka åtgärdspengar som ska bidra till att förbättra vårt vatten! Vi har tröttnat på att höra om de knappa resurserna till vattenarbetet och samtidigt känna hur 221 kryper närmare, då vi enligt EU:s vattendirektiv ska ha uppnått god status i våra vattenförekomster. Nu gör förbundet en stor satsning. Vi kommer under 214 och 215 att arbeta med att söka medel för ett EU-projekt som heter LIFE + Integrerade projekt tillsammans med intressenter i förbundets hela avrinningsområde. Allt för att få bidrag till de så välbehövliga åtgärderna för ett renare vatten. Vårt förbund har sedan 197-talet provtagit vattenkvalitén i avrinningsområdena och sett de höga näringsämneshalterna. Det är nu dags att på riktigt ta tag i åtgärdsfrågorna och driva processen för att få till en förändring dels i vattenkvalitén, dels i attityderna: Det går inte att göra något åt miljöproblemen eller Det ligger inte på oss. Förbundet bygger verksamheten på ett underifrånperspektiv och vi är övertygade om att är vi många som hjälps åt kan vi faktiskt få till en förändring. Vi hoppas kunna ta en ledande roll i ett stort åtgärdsprojekt där vi vill bygga en plattform där alla kan vara med och förbättra vårt vatten. Passa på att ta chansen och var med att bygga upp Europas bästa vattensamverkan. Läs mer om EU-satsningen i årets rapport. I övrigt har provtagningsverksamhet och vattenrådsarbete annars rullat på under året och resultaten redovisas i rapporten tillsammans med spännande artiklar om gäddan och ålen, innovativ avloppsrening m.m. Under 214 fortsätter vi vårt outröttliga arbete för att hålla koll på vattnet i våra sjöar och vattendrag. Tack alla medlemmar och styrelsen, samt vår fantastiske vattenrådgivare Jerry Persson för ett bra vattenarbete under 213. År 214 och 215 kommer att innebära otroliga utmaningar och möjligheter för förbundets verksamhet där samverkan på alla nivåer kommer att stå i fokus. Förhoppningsvis kommer vi att skapa många nya kontakter och vänner som tillsammans vill verka för ett renare vatten! Y Anneli Carlén är i grunden marinbiolog och brinner för att bevara våra hav och vattendrag. Hon bor med sin familj i Oxelösunds skärgård och älskar kajakpaddling och friluftsliv. Foto: Kaire Ruus 3 Anneli Carlén Förbundsordförande

213 ett sällsynt torrt och varmt år 4 År 213 började med mycket snö och en kall vår. Sedan kom en torr och ganska varm sommar. Det här påverkade förstås vattentemperaturerna och ledde till kraftiga algblomningar, som i sin tur även påverkade kvalitén på badvattnen. Vid några badplatser fick man hålla stängt under kortare perioder på grund av av algblomningen. Vattentemperaturen i avrinningsområdets sjöar var förhållandevis hög, dryga 2 grader från juli och en bra bit in i september. Det regnade väldigt lite från juli till november och flödena i åarna minskade, samtidigt som vattennivåerna i sjöarna sjönk. Nederbörden under året var 4 45 mm, vilket är cirka 25 procent mindre än normalt. Värmen gynnade alger Många sjöar drabbades av algblomning under den varma, torra sommaren. Blågrönalgerna, eller cyanobakterier som de egentligen heter, frodades. Förbundet provtog ett femtontal sjöar under augusti och analyserade vilka algarter som fanns där. Resultaten visade att i alla sjöar pågick algblomning och cyanobakterierna dominerade de flesta av proverna. De kraftigaste algblomningarna inträffade inte helt oväntat i de mest näringsrika sjöarna, exempelvis i Runnviken, Näsnaren (norr om Katrineholm), de västra delarna av Långhalsen samt i Veckeln. Men några större risker för badande vid de allmänna baden var det inte under 213. Vid allmänna bad provtas vattnet en gång per månad och bara några få bad hade anmärkningar på vattenkvalitén. Proverna som tas är bakterier, som indikerar avloppspåverkan, samt förekomst av blågrönalger. Det finns totalt 45 kommunala bad inom förbundets avrinnings- Orrestaöbadet i sjön Orrhammaren, Flen, klarade sig utan svårare algblomningar 213. Badet är ett så kallat EU-bad. Foto: Bengt Borg Algblomning vid Ekenäs, Vadsbrosjöns utlopp i augusti 213. Blomningen domineras av cyanobakterien Microcystis aeruginosa.

Cyanobakterie av släktet Anabena som är vanlig i sjöar och kan orsaka algblomning. Cyanobakterier bildar ofta kolonier med flera algceller som sitter ihop, som här i en kejda. Foto: PhycoKey områden. Sju av dessa bad är så kallade EU-bad, det vill säga badplatser med mer än 2 badande i snitt per dag under badsäsongen. Vid dessa bad råder striktare regler för provtagningen, som sker oftare, och rapporteringen om badvattenkvalitén är mer noggrann. EU-baden i vårt avrinningsområde är Hosjöbadet, Orrestaöbadet och Sparreholmsbadet i Flens kommun, Djulösjön i Katrineholm, Strandstugeviken i Nyköping, Jogersö i Oxelösund samt Tisarstrand i Hallsberg. Lästips: badplatsen.folkhalsomyndigheten.se Fakta Blågröna alger/cyanobakterier Blågröna alger heter egentligen cyanobakterier och är inga egentliga alger. De är bakterier med förmåga att ta energi från solen genom fotosyntes. Cyanobakterierna är en mycket gammal organismform och en av de allra tidigaste flercelliga organismerna. Forskarna tror att cyanobakterierna stod för den stora syresättningen av jorden för 3,6 miljarder år sedan. De ska då ha omvandlat koldioxid till syre genom sin fotosyntes. Vissa cyanobakterier kan bilda gifter, bland annat nervgifter och levergifter. Man har beräknat att cirka 5 procent av algblomningarna av cyanobakterier är giftiga. Det är inte alltid en blomning av cyanobakterier syns vid vattenytan, blomningen kan äga rum på flera meters djup. Dessutom kan giftet finnas löst i vatten utan att själva algerna syns. Det händer iblan d att hundar till och med avlider efter att ha druckit vatten när de badat i algblommande vatten och kanske framförallt när de slickar ren sin päls efteråt. För människor brukar hudutslag vara det största problemet. Vid algblomningar brukar allmänna bad normalt stängas. Några vanliga cyanobakterier i sjöar är släktena Anabena, Microcystis, Aphanizomenon och Woronichinia. Lästips: www.slv.se/sv/grupp1/risker-med-mat/ Cyanobakterier-bla-grona-alger-och-deras-gifter/ Cyanobakterier-bla-grona-alger-/ 5 Cyanobakterier och andra alger i mikroskop. Algerna är mycket små och varierar från cirka 5 µm till 5µm, ofta bildar de kolonier med många algceller tillsammans. Just de här algerna påträffades i Långhalsen och Båven under den varma sommaren 213. Y Bilden visar flera algarter och de större gröna ansamlingarna är arten Woronichinia naegeliana. W I mitten syns Anabaena spiroides. Foto: Jerry Persson Foto: Jerry Persson

Låga flöden gav hög status 6 Under 213 provtogs kiselalger i totalt 31 vattendrag och en sjö i Nyköpingsåarnas avrinningsområde, som en del i förbundets recipientkontrollprogram. 1 Vattnens ekologiska status klassades med hjälp av index som nu visade att nästan hälften av vattendragen hade god, eller till och med hög status. Endast fem vattendrag bedömdes ha otillfredsställande status och inget ansågs dåligt. Fyra vattendrag, nämligen Djulösjön, Svennevadsån, inflödet i Tisaren och Estaboån klassades glädjande nog med hög status, vilket visar att vattenkvalitén här är mycket god. Tre av vattendragen ligger västerut i avrinningsområdet, medan Djulösjön ligger strax söder om Katrineholm. Djulösjön ligger nedströms Katrineholms stad och är recipient för både dagvatten- och avloppsreningsverksutsläpp. Trots det var statusen här hög. Detta kan ha berott på den torra sommaren som medfört en låg belastning av dagvatten och att då avloppsreningsverket fungerat som det ska. Provplatsen är också den enda som ligger i en sjö med stor omsättning av vatten. Kanske kan det också ha påverkat resultatet? Inflödet i Regnaren, Brevensån, och Högsjöns utlopp i Vingåkersån (Högsjöns utlopp), Gänne Kvarn och Gammalån bedömdes ha god status, samt även Milängs ån och Ångaån. Men både Genne kvarn och Gammalån låg nära gränsen för måttlig status eftersom kiselalgsproverna härifrån innehöll en något förhöjd andel föroreningstoleranta arter som exempelvis Nitzschisa subacicularis. Hälften av vattendragen klassades annars med måttlig status och det beror på att de hade relativt höga halter av både närings krävande och föroreningstoleranta arter, som till exempel Reimeria sinuata, Navicula seminulum och Eolimna minima. Vid inflödet till Långhalsen från Viksjön och provpunkten vid Ålspånga (åsträckan mellan som förbinder de olika delarna av Långhalsen) var andelen föroreningstoleranta kiselalger mycket stor. Kiselalgsindexet låg i intervallet som gav en klassning med otillfredsställande status. Neutralt som vanligt Surhetsindexet visade att alla undersökta lokaler i Nyköpingsåarnas vattensystem De näringskrävande kiselalgerna Cocconeis placentula sl. och Gomphonema augur var. gauthieri. Jerry Persson provtar kiselalger på stenar i Vingåkersån strax nedströms Högsjöns utlopp. Vingåkersåns vatten inte är så inte särskilt påverkat av föroreningar och här bedöms den ekologiska statusen som god. Foto: Medins Biologi AB Foto: Weronica Klasson

hade basiska (årsmedelvärde ph över 7,3) eller nära neutrala förhållanden (årsmedelvärde ph 6,5 7,3), förutom inflödet till Tisaren där vattnet bedömdes som måttligt surt, även om det låg nära gränsen för neutrala förhållanden. Fem utvalda vattendrag undersöktes för att se om kiselalgerna påverkas av bekämpningsmedel, metaller eller liknande. Denna påverkan visar sig som missbildade skal, men det gick inte att hitta någon större påverkan i något av vattendragen. Vädret gav bra betyg En bidragande orsak till den generellt sett bättre statusen kan ha varit att den torra sommaren bidrog till mindre avrinning från land och därmed lägre belastning av näringsämnen, som exempelvis i fallet med Djulösjön. Not & lästips: 1. Provtagningen är en del av förbundets recipientkontroll, vilket innebär att miljöförhållandena i ett påverkat område övervakas. Kontrollprogrammen utgår från miljöbalken och beslutas av regeringen, länsstyrelser, kommuner eller andra myndigheter. Även resultaten från Länsstyrelsens provtagning redovisas här. Kiselalger i Nyköpingsåarnas vattensystem 213 av Irene Sundberg, Medins Biologi. Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund. Projekt 2398. Kiselalger i Norra Östersjöns vattendistrikt 213 av Irene Sundberg, Medins Biologi. Länsstyrelsen Södermanland. Projekt 2585. www.slu.se, sök på kiselalger Kiselalger i vattendrag 213 Vattendrag Index IPS (1-2) Andel föroreningstoleranta arter (%PT) Statusklassning Djulösjön 19,5,7 Hög Svennevadsån 19,2,7 Hög Estaboån, inflöde Tisaren 18,9, Hög Estaboån, Tibons utlopp 18,5 1,4 Hög Milängsån, vid Granhed * 16,9 5,4 God Inflödet i Regnaren från Ålsjön 16,6 2,1 God Brevensån 16,3 4,8 God Ångaån* 15,5 5,4 God Vingåkersån, Högsjöns utlopp 15,3 6,2 God Genne Kvarn 15,1 9,5 God Gammalån 14,7 7, God Åkforsån* 14,5 12,3 Måttlig Vingåkersån, vid Vingåker 14,3 11,5 Måttlig Bokvarnsån 14, 2,9 Måttlig Ramstaån 13,8 16,7 Måttlig Nyköpingsån* 13,7 9,2 Måttlig Varbroån, vid Varbro kvarn* 13,7 25,5 Måttlig Fimtaån 13,5 18,5 Måttlig Vrena ström 13,3 23,3 Måttlig Kolsnaren, inflöde Näsnaren 13,3 19,3 Måttlig Husbyån 13, 21,5 Måttlig Vadstorpån, vid Vedeby kvarn* 12,8 22,2 Måttlig Kilaån* 12,4 48 Måttlig Vadstorpån, vid Björkvik 12,3 18,2 Måttlig Forsaån, Holmsjön mot Uren* 11,8 49,6 Måttlig Skarendalsån 11,7 1,8 Måttlig Å från Holmsjön till Nedingen* 11,7 35,6 Måttlig Ålspånga 1,7 6,2 Otillfredsställande Storån* 1,5 34,4 Otillfredsställande Inflödet Långhalsen från Viksjön 1,4 58,3 Otillfredsställande Svärtaån* 1,2 55,6 Otillfredsställande Vedaån* 9,5 25,2 Otillfredsställande * Prover från Länsstyrelsen i Södermanland Fakta 7 I Vingåkersån fanns arten Rossithidium pusillum som indikerar att vattnet inte är näringsrikt och därför ofta bedöms ha god status. Foto: Medins Biologi AB Kontrollprogram för miljöövervakning Kontrollprogrammet för vattendrag i avrinningsområdet innefattar 56 provpunkter, som provtas enligt ett treårigt rullande schema. Elva stationer provtas varje år. Kiselalger används som indikatorart för bedömning av miljötillståndet och varje prov analyseras utifrån förekomst och artsammansättning av olika kiselalger. Läs mer om kontrollprogrammet på sid. 26. Kiselalger en indikatorart för statusklassning Kiselalger är en så kallad påväxtalg vilket innebär att de sitter fast på eller lever i direkt anslutning till olika substrat, t.ex. stenar och vattenväxter i sjöar och vattendrag. Kiselalgerna är oerhört små och kan endast studeras på nära håll i mikroskop. Storleken varierar från 5 µm till 5 µm. Eftersom de flesta kiselalger har specifika krav på sin levnadsmiljö är de mycket bra indikatorer på vattenkvaliten. Små förändringar kan göra att vissa arter ökar i antal, medan andra försvinner. Man får därför en bra bild av förhållandena på en lokal genom att ta reda på vilka kiselalger som växer där. Klass Status IPS-index %PT Index för kiselalger Statusklassningen sker med hjälp av kiselalgsindexet IPS, som visar graden av påverkan på kiselalger av näringsämnen och lättnedbrytbara organiska föroreningar i ett vattendrag. Som stöd till statusklassningen kan man studera andelen näringskrävande (TDI) och föroreningstoleranta (%PT) kiselalger. (1 2) Referensvärde ** 19,6 1 Hög 17,5 < 1 2 God 14,5 17,5 < 1 3 Måttlig 11 14,5 < 2 4 Otillfredsställande 8 11 2 4 5 Dålig < 8 > 4 ** Referensvärdet motsvarar opåverkade förhållanden. I hela Sverige gäller samma referensvärde för kiselalager.

Torr sommar mindre näringsämnen År 213 var ett torrt år och precis som väntat innebar de lägre flödena i vattendragen också att mängden näringsämnen sjönk. Trots detta är trenden på längre sikt inte lägre halter närsalter, utan snarare högre, speciellt för fosfor. En trend speglar en längre tidsserie medan halterna mellan åren kan variera. Därför är det svårt att säga om enstaka värden under ett år påverkar trenden. Däremot är trenderna mycket viktiga inför framtida åtgärder. Om man exempelvis genomför en åtgärd för att minska halterna av näringsämnen i ett vattenområde är en trendanalys ett viktigt verktyg för att visa på en långsiktig förändring. När det regnar spelar roll Mängden kväve och fosfor i vattendragen styrs också av när under året nederbörden faller, eller om all nederbörd är koncentrerad under några få dagar. Faller det ett kraftigt regn under sommaren så innebär det ändå ett relativt litet läckage av näringsämnen från åkermarken, men om samma mängd faller på hösten kan fallet bli det motsatta. Då är marken ofta redan fuktig och mättad samt att växternas upptag av vatten också har minskat. Däremot kan ett kraftigt sommarregn med hård belastning på dagvattennätet och eventuell bräddning vid reningsverk få stora följder (Läs mer på sid. 21). Under sommaren frodas växter och djurliv och de påverkas givetvis också av förhöjda halter näringsämnen. 8 totalkväve (ton) totalkväve (ton) totalkväve (ton) 14 12 1 8 6 4 2 25 2 15 1 5 25 2 15 1 5 Kväve Nyköpingsån, 1976 213 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 14 12 1 8 6 4 2 12 1 8 6 4 2 16 14 12 1 8 6 4 2 9 8 7 6 5 4 3 2 1 Fosfor 1976 198 1985 199 1995 2 25 21 213 1976 198 1985 199 1995 2 25 21 213 Svärtaån, 2 213 Kilaån, 2 213 medelvattenflöde vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) totalfosfor (ton) totalfosfor (ton) totalfosfor (ton) 18 16 14 12 1 8 6 4 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Nyköpingsån, 1976 213 Svärtaån, 2 213 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Kilaån, 2 213 medelvattenflöde 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 Y Transport av näringsämnen från de tre åarna ut i Nyköpingsfjärden. Mängden fosfor och kväve följer förändringarna i vattenflödet. Under hösten 212 läckte rekordmycket fosfor ut i Kilaån. Även senhösten år 2 och år 26 kom ovanligt mycket regn som påverkade transporten av fosfor, vilket syns tydligt i figuren, men 213 sjönk mängden näringsämnen med det minskade vattenflödet. 14 12 1 8 6 4 2 12 1 8 6 4 2 16 14 12 1 8 6 4 2 vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 ) vattenflöde (miljoner m 3 )

Svärtaåns vatten innehöll stora mängder lera vid vårfloden 213, bilden är tagen i mitten av april 213 Foto: Jerry Persson Svärtaåns vatten är oftast färgat oavsett årstid. Som här när det är mörkt av humus, och annars ljusbrunt av lera. Foto: Lars Juhlin X Figurerna visar årsmedelhalterna av kväve och fosfor 1976 213. Den röda trendlinjen visar att belastningen i Nyköpingsån har minskat tydligt sedan 1976, fosfor med drygt 4 procent och kväve med cirka 2 procent. I Nyköpingsån pekar trenden för fosfor fortfarande nedåt, men värdena de två senaste åren ligger en bit ovanför trenden, vilket kan vara ett tecken på att den håller på att plana ut. X Trenddiagram för Svärtaån och Kilaån från 2 till 213. För att få en jämförelse med Nyköpings ån visas även värdena för samma period. Kilaån visar ingen trend alls när det gäller kväve, halterna varken ökar eller minskar. Svärtaån har, glädjande nog, en rätt tydlig nedåtgående trend för kväve. Nyköpingsån har också en svag trend nedåt med sjunkande kvävehalter. XX Trendlinjen för fosfor i både Svärtaån och Kilaån pekar uppåt. Det krävs kraftfulla insatser för att bryta dessa trender. Däremot visar Nyköpingsån tydligt sjunkande fosforhalter för perioden 2 213. kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) kvävehalt (mg/l) Trender kväve Trender fosfor 1,6,1 Nyköpingsån,1976 213 Nyköpingsån, 1976 213 1,4,8 1,2 1,6 1,,6,1,8 Nyköpingsån,1976 213 Nyköpingsån, 1976 213 1,4,6,4,8 1,2,4 1,,6,2,8,2,6,4 1975 198 1985 199 1995 225 21,4 1975 198 1985 199 1995 225 21,2,2 1,6,1 Nyköpingsån, 2 213 Nyköpingsån, 2 213 1,4 1,2,8 1975 198 1985 199 1995 225 21 1975 198 1985 199 1995 225 21 1,,8 1,6,6,1 Nyköpingsån, 2 213 Nyköpingsån, 2 213,6 1,4,4 1,2,8,4,2 1,,6,2,8,6,4 2 22 24 26 28 21 212 2 22 24 26 28 21 212,4 2,5,2,2 Svärtaån, 2 213 Svärtaån, 2 213,16 2, 2 22 24 26 28 21 212 2 22 24 26 28 21 212 1,5,12 2,5 Svärtaån, 2 213 Svärtaån, 2 213 1,,8,16 2,,5 1,5,4,12 1,,8 222 24 26 28 21 212 2 22 24 26 28 21 212,5,4 2,5 Kilaån, 2 213,16 Kilaån, 2 213 2, 222 24 26 28 21 212 2 22 24 26 28 21 212,12 2,5 1,5 Kilaån, 2 213 1,,8,16 Kilaån, 2 213 2,,5 1,5,4,12 1,,8 2 22 24 26 28 21 212 2 22 24 26 28 21 212,5,4 2 22 24 26 28 21 212 fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) fosforhalt (mg/l) 2 22 24 26 28 21 212 9 Not: Årsmedelvärden har räknats fram från aktuella flöden och aktuella mängder fosfor respektive kväve för varje år. Röd trendlinje visar stigande eller sjunkande halter.

Fabrik i våtmark ska hjälpa gäddan 1 Hälften av Östersjöns gäddor leker i sötvatten. Tyvärr har utdikning, bebyggelse och vandringshinder gjort att många av gäddans lekområden försvunnit. Det har bidragit till att gäddorna minskat i antal och därför anläggs nu allt fler så kallade gäddfabriker. Även vid Kilaån finns numera en sådan; Martina Hallström och hennes familj har en gäddfabrik på gården Stora Lida. Forskning visar att närmare hälften av alla Östersjöns gäddor är födda i sötvatten. Majoriteten av dessa återvänder också till det vattendrag där de är födda när det är dags för lek, precis som lax och öring. Gäddorna är alltså trogna sina hemmavatten och leker endast där. De skiljer sig därför också genetiskt åt från gäddor i andra bäckar. Bristen på lämpliga lekplatser för gäddorna började göra sig påmind redan i början av 18-talet. Då hade hela tre miljoner hektar våtmark dikats ut i framför allt i södra Sverige, över 2 5 sjöar hade torrlagts eller sänkts. Minskningen av våtmarker innebär att vatten från avrinningsområdena når Östersjön mycket snabbare idag än tidigare. Det innebär även att tillförseln av näringsämnen till havet ökar och orsakar övergödning. Numer anläggs nya våtmarks områden på många platser av flera skäl. Förutom att binda näringsämnen som fosfor och kväve, ökar de den biologiska mångfalden genom att gynna grodor, salamandrar, fåglar och vatteninsekter. Glädjande nog har forskning Fakta Foto: Krzysztof Odziomek/Shutterstock Gädda (Esox lucius) Gäddans långa spolformade kropp är som gjord för jakt. Fenorna sitter långt bak och hjälper tillsammans med stjärtfenan fisken att snabbt attackera sitt byte. Gäddan är grön, med mörkare rygg och ljusare sidor och buk. Dess gula fläckar och ränder gör att den lätt kan smälta in ibland vass och andra vattenväxter. Kamouflagemönstret förändras i takt med att gäddan växer. Smågäddor är randiga eftersom de ofta håller sig gömda i vassen för att lura på sina byten, men också för slippa bli uppätna av andra fiskar. Större gäddor rör sig oftare i öppet vatten och de har därför ett mer prickigt mönster. Huvudet och munnen är stor med tusentals vassa, bakåtriktade tänder. Tändernas placering gör att gäddan inte kan spotta ut ett byte som den väl börjat svälja. Det kan till och med hända att en glupsk gädda kvävs om den fått tag i ett för stort byte. Gäddan kan äta fiskar upp till halva sin egen längd. En gäddhona kan bli 15 cm lång och hannar 8 cm. De kan väga upp emot 25 kg, ibland kanske mer och de blir upp till 2 år gamla.

Skiss över hur gäddfabriken i Stora Lida är konstruerad. visat att våtmarkerna även kan fungera som gäddfabriker. Här hålls vattnet kvar tillräckligt länge på våren så att gäddynglen hinner utvecklas ordentligt. Tre fabriker en färdig Inom Nyköpingsåarnas avrinningsområde finns tre planerade gäddfabriker, alla ligger i Kiladalen; en vid Stora Lida och de två andra vid Hannsjön och Erkan. Gäddfabriken vid Stora Lida är färdigställd, de andra är på projekteringsstadiet. Marken vid Stora Lida gård ägs av äkta makarna Gustaf Hellström och Martina Hallström. På gården odlas vall och spannmål, några får betar också markerna. Men de delar av åkermarken som ligger närmast ån har varit problematiska berättar Martina: Åkern nere vid Kilaån har varit ett litet sorgebarn. Den var ofta översvämmad och svår att odla på. Vi hade sedan tidigare deltagit i ett projekt med länsstyrelsen och grusat botten i ån på vår mark för den tjockskaliga målarmusslans skull. Därefter kom frågan om anläggning av en våtmark upp och vi tyckte det lät som en bra idé. Sen fick vi reda på att våtmarken också kunde bli en gäddfabrik. Intressant, tänkte vi. Byggstart 213 Planeringen av gäddfabriken startade för två-tre år sedan och sommaren 213 var det äntligen dags att börja gräva. Vi har fått jättebra hjälp att skapa en fin våtmark av en landskapsplanerare som verkligen visste hur vi skulle gå till väga. Dammar och snirklande diken passar väl in i landskapet, precis som om naturen själv skulle gjort det. Och allra bäst är att de jordmassor som grävdes upp lades på en del av den sanka åkern. Den har vi nu odlat vall på, en win-win situation, berättar Martina. Inlopp 1 Damm 1,1 ha, 85 m 3 Största djup: 1,6 m Minsta djup: 1 m Inlopp 2 Utloppströskel mellan dammarna Så gör man en gäddfabrik En gäddfabrik är restaurerad eller anlagd våtmark, där vuxna gäddor kan leka. Här får sedan ynglen ett gott skydd, bra mat och förhoppningsvis kan yngelproduktionen öka snabbt. En grund, översvämmad gräsmark är idealisk som lekområde, gärna med stora tuvor som blir ett bra fäste för gäddans klibbiga ägg. Några djupare partier för de större ynglen är också bra, men vattnet i huvuddelen av lekområdet bör inte vara mer än några decimeter djupt. Då kan det snabbt värmas upp så att djurplanktonen trivs, gäddlarvernas favoritmat. Sent på våren torrläggs våtmarken när Damm 2,8 ha, 43 m 3 Största djup: 1 m Minsta djup:,3 m En del av våtmarkssystemet på Stora Lida gård. Bilden visar en damm där det är meningen att lite större gäddyngel ska kunna växa till sig. Tömningsanordning Ca 3 m rör Teckning: Håkan Björklund/Ekologgruppen Landskrona Foto: Gustaf Hellström vattnet långsamt sjunker undan. För att hindra att den växer igen under sommaren är det bra om vårmarken betas. Det måste också finnas fria vandringsvägar för gäddan till och från våtmarken. Ostkustens första gäddfabrik ligger söder om Mönsterås och blev klar år 28. Innan fabriken anlades nådde cirka 3 gäddyngel ut i Kalmarsund, men fem år senare, våren 213, nådde rekordmånga 285 gäddyngel ut i havet. Även på Gotland har sportfiskare restaurerat en myr som redan första våren gav ifrån sig tiotusentals pigga gäddyngel. En gäddfabrik kan verkligen göra skillnad. Damm 3,11 ha, 6 m 3 Största djup: 1,2 m Minsta djup:,3 m Utlopp 11

Martina Hallström till vänster berättar om Stora Lidas gäddfabrik vid invigningen i november 213. Foto: Ursula Zinko 12 Hösten 213 var gäddfabriken klar och den invigdes i mitten av november under pompa, ståt och en grå himmel. Förhoppningen är nu att våren 214 ska bjuda på bättre fortplantningsmöjligheter för gädda i Kilaån tack vare den nya våtmarken. Men först måste de vandra hela vägen från havet genom Kilaån och vidare upp till Stora Lidas våtmark. Där väntar också några tackor med lamm som ska beta våtmarken så att den inte växer igen. Kostnaderna har Jordbruksverket stått för och länsstyrelsen har också varit involverade med projektledning och rådgivning. Martina med familj har investerat sin egen tid i projektet som de hoppas ska löna sig för gäddan. Vi är inga stora sportfiskare och gäddkonsumenter själva, säger hon. Men det känns roligt att kunna bidra till att gäddan kan öka igen samtidigt som marken kommer till användning på ett bättre sätt än tidigare. Många gäddor borta Makarna Hallström/Hellström har även fått goda råd av Nils Ljunggren från Sportfiskarna, som också han deltagit i projektering och planering av våtmarken. Nils berättar att det är svårt att veta exakt hur mycket gäddan minskat, men det står i alla fall klart att 8 procent av den yrkesfiskade gäddan har försvunnit. Alltså är gäddfabriker en viktig insats och längs ostkusten är nu ett tjugotal gäddfabriker planerade. Det är flera faktorer som bidragit till att gäddan minskat, kanske framför allt för dem som lever längre ut till havs, berättar Nils Ljunggren. Övergödningen påverkar hela ekosystemet och den rubbade balansen mellan skarpsill, spigg och torsk påverkar också gäddan. Exploatering av stränder med nya hamnanläggningar och muddring förstör gäddans lekområden. Däremot verkar det inte vara någon fara med landets sjölevande gäddor. De har inte alls samma problem som de havslevande, berättar Nils. Därför koncenterar vi oss på de havsvandrande gäddorna. I Kilaån finns redan ett mindre, men etablerat bestånd gäddor som vandrar från kusten och tillbaka under lekperioden. Färden upp till Stora Lida är två mil lång, men det är ingen större match för en leksugen gädda. Nu återstår bara väntan. Förhoppningsvis blir gäddfabriken i Stora Lida och de andra två som planerats i Erkan och Hannsjön framgångsrika, precis som på flera andra håll i landet. Lästips: www.raddagadda.se www.sportfiskarna.se/rovfisk Fakta Gäddornas lek i sötvatten Östersjöns gäddor har två olika sätt att leka; den ena går ut på att fisken leker i grunda havsvikar, den andra på att de vandrar upp i bäckar och åar för att leka i sötvatten. Gäddan börjar sin vandring från havet tidigt, ofta redan i mars när isarna ligger kvar och fortsätter sedan med en topp i början av april, för att sedan avslutas i mitten av maj med några enstaka eftersläntrare. Uppe i bäcken, diket eller våtmarken letar honorna rätt på en plats där äggen kan klibba fast på gräs eller starr. Varje enskild hona är antingen tidig eller sen till lekplatsen, och hon anländer dit vid samma tid år efter år. Det är en strategi som hon verka hålla fast vid hela livet. De leksugna hannarna finns redan på plats och väntar på honorna. Vattnet är nu cirka 8 1 grader varmt. Honan uppvaktas av en eller flera hannar och rör under en veckas tid sig sakta över lekområdet. Hon släpper ifrån sig cirka hundra ägg åt gången på olika platser som hanen sprutar sin mjölke över. Äggen kläcks efter 1 12 dagar och en vecka senare ombildas de till frisimmande larver som börjar söka egen föda. Det tar cirka två veckor för 9 procent av ynglen att lämna vattendraget och vandra tillbaka ut i Östersjön. De är då cirka två centimeter långa. Sedan tar det två till tre år för en hona att bli könsmogen, för en hanne två år.

Den levande Nyköpingsån Under 213 startade förbundet med flera samarbetspartners ett projekt för att återskapa en fungerande ekologi i Nyköpingsån, så att naturliga bestånd av bland annat ål, öring, vimma och tjockskalig målarmussla kan bevaras och utvecklas. Planen är även att göra ån och dess omgivningar mer attraktiv för fritidsfiskare och turism genom att erbjuda ett hållbart sportfiske efter bland annat havsöring. Nyköpingsån är ett vattendrag som berör väldigt många, direkt och indirekt. I princip alla som bor i Nyköping har ett förhållande till sin å och här finns ett starkt intresse för sportfiske och kanotpadd ling. Nyköpings kraft AB använder kraften från tre dämmen i ån och SSAB hämtar kylvatten här för sin produktion. Stort vattendrag, många dammar Nyköpingsån är ett av södra Sveriges större vattendrag. Ån tar sin början vid sjön Långhalsen och mynnar i Nyköpingsfjärden vid havet. I Nyköpingsån finns fyra kraftverksdammar, varav tre är i bruk idag samt en regleringsdamm vid sjön Långhalsen som styr nivån i sjön och flödet genom Nyköpingsån. Några av dämmena har många meters fallhöjd och vid fyra av dem finns fisktrappor, men den vid Fors fungerar inte. Inte heller vid de övriga fungerar fiskvägarna tillfredställande. Det gäller bland annat vid låga vattenflöden och för vissa fiskarter som inte vandrar så lätt, exempelvis vimma och färna. Ovanför Fors kraftstation finns lämpliga lekbottnar för fisk, men fisken kan inte ta sig dit upp dit eftersom fisktrappan inte fungerar. Vid det höga fallet i Storhusfallet får ålynglen däremot hjälp att vandra upp tack vare en särskild yngeluppsamlare. De transporteras sedan med bil till sjöarna 13 Foto: Niklas Nordlund

14 Fakta Projektet i korthet Under 212 bildades en grupp med målsättningen att skapa fria vandringsvägar för framför allt fisk i Nyköpingsån. Medlemmar är Nyköpings kommun, markägare utmed ån, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Nyköpings och Oxelösunds Sportfiskare, Länsstyrelsen, Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund samt MB-stiftelsen. Projektet leds av Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund och en referensgrupp med representanter från kraftföretag, näringsliv, universitet och ideella organisationer. Under 213 gick arbetet in i en ny fas med en förprojektering och kartläggning av hela ån, som genomförs med hjälp av ett konsultföretag. Projektet slutrapporteras i juni 214. Under hösten 214 kommer slutrapporten att presenteras genom en öppen utställning för Nyköpings kommun och dess invånare. Här vill vi få in synpunkter på de åtgärder som föreslås. Det kommer även att hållas ett seminarium som redovisar projektets resultat. Från 215 och framåt är planen att aktivt påbörja arbetet med de åtgärder som föreslås. Foto: Jerry Persson Y Fisktrappan vid Storhusfallet. Under bron sitter en fiskräknare som under hösten 212 räknade att ett sextiotal havsöringar vandrat upp här. uppströms. Långhalsen får cirka två tredjedelar av ålynglen och Båven får resten. Kunskaperna om hur många vuxna ålar som lever i sjöarna Långhalsen, Yngaren och Båven är mycket bristfällig. Läs mer om ålen på sid. 18. Musslan behöver fisken På flera platser i Nyköpingsån finns även den tjockskaliga målarmusslan, som är klassad som starkt hotad på Artdatabankens lista över hotade arter. Målarmusslan är beroende av vandrande fisk för sin förökning eftersom dess larver behöver exempelvis färna som mellanvärd vid sin utveckling. Men statusen för musslan i ån är oklar och likaså kunskaperna om hur bestånden utvecklas. I alla händelser är åns musselbestånd tyvärr avsnörda från varandra eftersom vandringsvägar för larvbärande fisk är mer eller mindre avklippta av olika sorters dämmen. Även kännedomen om och statusen hos övrig fauna som exempelvis den lilla karpfisken vimma är oklar. Vandrande fiskarter i Nyköpingsån Svenskt Latin Lever på Fortplantar sig på / i Hotkategori namn Abborre Perca fluviatilis stilla / strömmande översvämningsområden vatten Benlöja Alburnus alburnus stilla / strömmande vatten översvämningsområden Björkna Blicca bjoerkna stilla / strömmande vatten Braxen Abramis brama stilla / strömmande vatten dött / levande organiskt material ingen specifik miljö Färna Squalius cephalus strömmande vatten hårda bottnar Gädda Esox lucius stilla / strömmande vatten Gärs Gymnocephalus cernuus stilla / strömmande vatten Gös Sander lucioperca stilla / strömmande vatten dött / levande organiskt material översvämningsområden dött / levande organiskt material Lake Lota lota strömmande vatten hårda bottnar / öppet vatten Mal Siluris glanis stilla / strömmande vatten Mört Rutilus rutilu stilla / strömmande vatten dött / levande organiskt material översvämningsområden Nissöga Cobitis taenia strömmande vatten dött / levande organiskt material Nors Osmerus eperlanus stilla / strömmande vatten hårda bottnar / öppet vatten nära hotad starkt hotad Vimma Vimba vimba strömmande vatten hårda bottnar nära hotad Ål Anguilla anguilla stilla / strömmande öppet vatten akut hotad vatten Öring Salmo trutta strömmande vatten hårda bottnar

Foto: Jerry Persson Y Kartläggning av livsmiljöer för tjockskalig målarmussla ingår som en del i projektet Foto: Dan Bach Kristensen/Shutterstock Y liksom var det finns lämpliga lekbottnar och biflöden för öringens fortplantning. Öringen behöver steniga, grusiga bottnar och strömmande, klart vatten. 15 Många och viktiga mål I ett första steg kartläggs Nyköpingsån och därtill knutna vattendrag, antalet vandrings hinder och vilka åtgärder som behövs för att underlätta för exempelvis fisk som öring och ål att vandra upp i ån. Kartläggningen redovisas i juni 214, men redan nu står det klart att läget för ålen är katastrofalt och om inte den helt ska försvinna krävs akuta åtgärder för dess uppoch nedvandring i ån. Listan över spörsmål som ska besvaras under projektets första del är annars lång och handlar bland annat om: X Vem som har det juridiska ansvaret för fiskvägar, dammar och andra vattenanläggningar? X Vilka vandringshinder finns och hur är det med vattenkvalitén? X Var finns lämpliga habitat för hotade arter såsom vimma, flodnejonöga, tjockskalig målarmussla och andra skyddsvärda arter? X Var finns lämpliga lekbottnar för öring och biflöden för öringens yngelproduktion? X Vilka fiskarter har förekommit historiskt i ån? X Hur ser nuläget ut för faunan, exempelvis situationen för ålen i Yngaren, Långhalsen och Båven? X Hur ser Nyköpingsåns naturliga flöden ut och hur såg det ut innan ån dämdes upp? X Hur ser infrastrukturen för sportfisket och andra fritidsaktiviteter kring ån ut och hur kan dessa utvecklas? X Hur kan de åtgärder som föreslås finansieras? Det är många frågor som behöver svar och åtgärder som ska föreslås. Åtgärderna för att stärka och i vissa fall rädda bestånden av framför allt vandrande fisk i Nyköpingsån kommer att kräva stora insatser, både praktiskt och ekonomiskt. En viktig del är samverkan mellan vattenkraftsägaren (kommunen) samt mark- och vattenägare, och att ta reda på hur dessa kan bidra. En första steg blir att hitta finansiering för åtgärderna som krävs. EU har flera fonder som man kan söka medel ur för åtgärder som förbättrar den biologiska Fakta Nyköpingsån Nyköpingsån börjar i sjön Långhalsen och mynnar i Nyköpingsfjärden. Längd: 15 kilometer Vattenföring: Varierar mellan 4 11 m 3 per sekund, men är i genomsnitt 24 m 3 per sekund. Antal dämmen: 5 st; Kristineholm, Harg, den nedlagda kraftstationen Perioden, Fors och Storhusfallet. Fallhöjden vid Fors är 2,4 m och Storhusfallet 5 m. mångfalden, dessutom har forspaddlarna idéer om ett omlöp 1 vid Harg där både fisk och paddlare skulle kunna samsas. Läs mer & Not Rapporten om projektet blir klar sommaren 214 och kommer då att kunna laddas hem på www.lvvf.se 1. Ett omlöp är en speciell fiskväg så att fisken ska kunna passera ett vandringshinder. Det konstrueras som en lång bäck som löper runt hindret med svag lutning. Många fiskarter klarar bara 1-2 procents lutning, lax upp till 25 procent i en trappa. Ofta kombineras flera olika typer av fiskvägar förbi ett hinder.

Förbundet storsatsar för bättre vatten 16 Stadsfjärden i Nyköping har pekats ut som ett av de mest övergödda vattnen längs hela Östersjökusten. Arbetet med att åtgärda problemen här har gått väldigt långsamt, samtidigt som resurserna varit knappa. Ingen aktör har tagit något större övergripande ansvar och ingen ordentlig samordning har skett. Detta vill Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund ändra på. I januari 214 ansökte vi om stöd från Havs- och vattenmyndigheten för att ta fram en ansökan om ett stort EU- projekt som ska leda till bättre vatten, inte bara i Stadsfjärden utan i hela avrinningsområdet. Förbundet har nu fått medel för att formulera en bra, genomarbetad ansökan och arbetet med den är i full igång. Det långsiktiga syftet med projektet är att förbättra vattenmiljön i Nyköpings åns, Kilaåns och Svärtaåns avrinningsområden. Genom att få stöd från EU i ett så kallat Integrerat LIFE+ projekt kommer vi att kunna finansiera en rad åtgärder för bättre vattenmiljö. Projektet Fakta vänder sig till alla aktörer i området, då många kommer att behöva samverka för att åtgärderna ska bli kostnadseffektiva och ske på rätt plats. I många fall gäller det även åtgärder som kommuner och andra aktörer ändå kommer att behöva genomföra, med eller utan EU-bidrag, till år 221. Högt satta mål Målen är högt satta och vi hoppas uppnå finansiering av ett stort integrerat LIFE + projekt. Projektets totalbudget beräknas ligga på cirka 3 miljoner kronor fördelat på en rad olika åtgärder i området, under en period om åtta år. För att formulera en bra ansökan och stärka argumentationen för projektet sökte vi under den gångna vintern bidrag från Havs- och vattenmyndigheten. Bidraget beviljades i slutet av mars 214 och det används nu för att författa första delen av ansökan. I mitten av juni kommer nämligen EU att utlysa möjligheterna med dessa LIFE+ Integrerade projekt en helt ny stödform inom EU. Senare under hösten kommer förbundet att lämna in en övergripande ansökan till EU-kommissionen. Går vi där- LIFE Integrerade projekt Projekten ska vara storskaliga och utgå ifrån en regional eller nationell plan eller strategi. Är längre än normala LIFE+ projekt, 6 8 år istället för 3 5 år. Förordar underifrånperspektiv. Bygger på större projekt med budget över cirka 1 miljoner. Medger finansiering upp till 6 procent. Hög grad av delaktighet från andra aktörer är viktigt i projekten. Projekten ska involvera minst en annan finansiär, exempelvis offentliga myndigheter. Foto: Jens Alvin / Södermanlands Nyheter Nyköpingsfjärden är ett av de mest övergödda vattnen längs hela Östersjökusten.

Projektfinansiering Miljöstatusen i området EU-finansiering Nationell finansiering Egen finansiering 4% 6% Katrineholm Båven Nyköpingsån Svärtaån Cirka 6 procent av projektkostnaderna kan finansieras av EU och resterande 4 procent av egna medel i kombination med nationella medel. De nationella medlen är bidrag från myndigheter och de egna medlen kan komma från deltagande kommuner och företag, som ser värdet i att få 6 procents finansiering för en åtgärd man kanske ändå är tvungen att bekosta. Ekologisk status hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status KIlaån Trobbofjärden Nyköping Oxelösund Y Nyköpingsåarnas tre avrinningsområden med den senaste klassningen av ekologisk status. Här syns tydligt att Nyköpingsfjärden är hårt belastad och därför bedöms miljötillståndet som dåligt (rött). efter vidare lämnas en fördjupad ansökan i april 215. Om allt går som vi hoppas kommer projektet att beviljas medel hösten 215. Det är med andra ord en bit kvar tills vi får reda på om allt går i lås, men hittills har projektidén fått mycket positiv uppmärksamhet, både av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och av Naturvårdsverket. Det beror dels på att vi har en regional, heltäckande projektidé med ett tydligt underifrånperspektiv och dels på att vi har väldigt goda kunskaper om området. På så vis kommer alla åtgärder att kunna följas upp på ett bra sätt. HaV vill medverka Sportfiske har alltid varit populärt i Nyköpingsån, men förutsättningarna för vandrade fiskarter behöver förbättras. Foto: Per-Erik Adamsson i projektet som nationell medfinansiär. De och Naturvårdsverket räknar med att Sverige under programperioden 214 22 kommer att kunna utveckla ungefär tre stora integrerade projekt. Idag är det få aktörer i landet som hunnit ta ett helhetsgrepp kring ett så pass omfattande projekt så det finns ett starkt intresse, både lokalt och nationellt, att vi lyckas genomföra detta. Projektets struktur Nyköpingsåarnas Vattenvårdsförbund kommer att agera huvudpart och vara spindeln i nätet för projektet. Kommuner och större företag kommer att kunna gå in som partners med egna fristående projekt, där förbundet endast står för viss samordning. Vi kommer att forma ett antal ramprojekt som till exempel involverar lantbrukare och enskilda. Det kan handla om åtgärder för exempelvis kretsloppsanpassade avloppsanläggningar, strukturkalkning, fosforfällor m.m. Möjliga projekt Listan över möjliga projekt för att förbättra våra vatten kan göras lång och de ska givetvis tas fram i samråd med berörda aktörer. I mitten av juni 214 kommer vi att kunna få reda på exakt vilka typer av åtgärder som är stödberättigande. Men till dess arbetar vi med att ta fram en lista på möjliga åtgärder som vi bedömer har chans att få stöd: X Bräddreningsverk som renar avloppsvatten vid höga flöden. X Uppgradering av mindre kommunala reningsverk som renar bort näringsämnen bättre. X Dagvattenanläggningar som kan rena vissa miljögifter samt hålla vatten vid höga flöden. X Åtgärder till egen jordbruksmark som till exempel: kalkfilterdiken, strukturkalkning och fosforfällor. X Bevarandeåtgärder för vattenlevande hotade arter som till exempel den tjockskaliga målarmusslan och ålen. X Kretsloppsanpassade avloppslösningar. Vinster för regionen Regionen skulle ha mycket att vinna på detta övergripande miljöprojekt om cirka 3 miljoner kronor. Det kan innebära ett fantastiskt lyft för vattenfrågan där flera aktörer har möjlighet att göra stor nytta och samtidigt profilera sig. Det kan ge både nationell och internationell uppmärksamhet, delfinansiering från EU-kommissionen och HaV, en aktiv samverkan kring vattenfrågorna, arbetstillfällen, stärkt miljöprofil och sist men inte minst ett renare vatten. Därför är det oerhört viktigt att så många som möjligt engagerar sig i arbetet. frågor om projektet, kontakta: Anneli Carlén, förbundsordförande anneli.carlen@nykoping.se 17

Ålens bistra verklighet 18 Ålen är idag akut utrotningshotad över hela världen. Antalet ålar har minskat drastiskt och enligt vissa uppskattningar är beståndet i Sverige idag nere på 1 procent jämfört med på 197-talet. I Nyköpingsåarnas avrinningsområde har ålen det lika tufft som på andra håll. Kraftverksdammar gör det svårt för ålen att nå vattendrag där den kan växa till sig. De som ändå kommer upp till sjöarna längre inåt land dör ofta på vägen tillbaka. Det behövs stora kraftansträngningar för att ålen ska kunna fortsätta finnas. Men uppgiften är inte helt lätt och nu utreds var och hur de bästa insatserna bör göras. Orsaken till ålens minskning är delvis en gåta för forskarna. Många hävdar att ålens vandring och orientering störts när strömmarna i Nordostatlanten förändrats. Andra menar att det är under gulålsstadiet (se fakta) som ålen far mest illa när den inte helskinnad når fram till lämpliga platser att växa sig stor på. Till detta kommer ett hårt tryck från fisket eftersom ålen ju är en eftertraktad matfisk. Fiskeförbud i Sverige I ett försök att dämpa ålens drastiska minsk ning infördes den 1 maj 27 ett gene rellt förbud mot att fiska ål i Sverige, med undantag för ett antal yrkesfiskare som har dispens. Övriga fiskare som av misstag får upp en ål ska försiktigt släppa tillbaka den i vattnet. Det yrkesfiske av ål som ändå sker idag är ett mycket begränsat sådant. Ålen fiskas med traditionella metoder av några få fiskare med specialtillstånd, ett tillstånd man bara kan få om man fiskat ål tidigare. Fisket sker delvis för att hålla kunskapen om de urgamla fisketraditionerna vid liv, med bland annat speciella båtar och verktyg. Man fiskar både gulål och blankål. Gulålen fångas framförallt i ryssjor och ålkistor i kustvatten och strömmande vatten. Fångsten sker främst för återutsättning av gulål i vatten där ålens vandring störs av kraftverk eller där fisketrycket är särskilt stort. Blankål fångas i fasta bottengarn och ryssjor längs kusterna. Det är en dyr, men uppskattad matfisk om eller när den når konsumenten. Även i vissa sötvatten är fritidsfiske av ål tillåtet, och bakgrunden är att dåvarande Fiskeriverket bedömt att ålen helt enkelt ändå inte kommer kunna ta sig tillbaka levande ned till kusten, för att påbörja vandringen tillbaka mot Sargassohavet för att fullborda sin livscykel. Foto: Stefan Beskow/Azote

Ål (Anguilla anguilla / europeisk ål) En vuxen ålhanne blir ofta inte längre än 5 cm, honorna kan bli över 1 meter. Ålen väger cirka 2,5 3 kilo. Dess hala, långsmala, cylindriska kropp är gråbrun med ljusare buk. Ryggfenan sträcker sig längs två tredjedelar av kroppslängden och är sammanvuxen med stjärtfenan. Ålen är en nattaktiv allätare. Under dagen ligger den nedborrad i bottensedimenten, men när mörkret faller kommer den fram för att leta insektslarver, bottendjur, kräftdjur och småfisk. Ålen finns i nästan hela Sverige, undantaget fjällregionen och vissa vatten på svenska höglandet. Den finns också längs kusten inklusive kring Öland och Gotland. Sargassohavet Golfströmmen Y Sargassohavet är ett hav i västra delen av norra Atlanten, nordost om Kuba och Bahamas. Det består av en stor, långsam vattenvirvel som påverkas av fyra stora havsströmmar, ett slags stort bakvatten i skuggan av Golfströmmen. Sargassohavet är som djupast 7 meter och i genomsnitt 5 meter djupt. De nykläckta ålynglen färdas därifrån med hjälp av Golfströmmen mot Europas kuster. Ålens vandring Man vet inte så mycket om ålens speciella fortplantningsbeteende annat än att alla världens ålar fortplantar sig i det varma Sargassohavet. När larverna kläckts färdas de med Golfströmmen tillbaka till Europas kuster. Hur lång tid färden tar är oklart, studier visar på allt ifrån 1 månader till 3 år. Under resans gång omvandlas de platta genomskinliga larverna och får en rundare form när de närmar sig kontinentalsockeln. De kallas då glasålar och är cirka 7,5 cm långa. När glasålen fram emot våren närmar sig kusten och vattnet blir varmare förändras den. Den blir gul och kallas då gulål. Många gulålar stannar kvar vid kusterna men en del fortsätter vandringen upp i älvar och åar till insjöar. Ålarna når först västkusten och de som vandrar vidare mot Östersjön och vattendragen här tar ännu längre tid på sig. Efter 1 till 25 år som konstant växande gulål omvandlas ålen igen och kallas då antingen blankål, silverål eller vandringsål. Det är först nu som den närmar sig könsmognad och kan påbörja sin resa tillbaka mot kusten och sen vidare mot födelseplatsen Sargassohavet. Denna färd är från Östersjön räknat ungefär 75 mil lång. Exakt hur den går är inte känt men det troliga är att de tar vägen norr om de Brittiska öarna. Under resan förändras ålens matsmältning så att den inte längre kan ta upp någon näring och hela vägen tillbaka lever den på sina fettreserver. Väl framme i Sargassohavet leker den sedan och dör på flera hundra meters djup. Ålen befinner sig alltså på vandring i mer eller mindre hela sitt liv och vissa ålar kan bli mycket gamla. En svensk ål i akvarium blev 88 år. Ålens yngel är genomskinligt och har en långsträckt kropp med ett oproportionerligt litet huvud. Den kallas för leptocephaluslarv. Larvernas utseende skiljer sig inte bara från den vuxna fisken, något som gäller för många fiskarter, men den har flera unika drag. Den blir till exempel mycket större än någon annan fisklarv, i slutet av 192-talet fångade danska forskare en leptocephaluslarv som var 184 cm lång. Foto: Sönke Johnsen, Duke University 19 Svår att odla Att genom aktiv fiskevård hjälpa ålen verkar vara ganska problematiskt. Ålens delvis okända livsmönster, komplicerade lekbeteende och långa vandring har gjort det svårt att odla ålyngel, något som annars fungerat bra för flera andra fiskarter, till exempel lax och öring. En del försök att konstbefrukta ålhonor har fungerat så långt så att larver kläckts, men sedan har de dött. De har ju inte varit i Sargassohavet I Japan har man lyckats lite bättre genom att utfodra den japanska ålens yngel med hajäggsextrakt och på så vis fått ynglen att överleva och växa till sig. Men det är kanske tveksamt om det är en särskilt hållbar metod. Kraftverken kraftig utmaning Att ålen minskat så mycket på så kort tid är svårt att förklara. Det beror troligen på fler saker än bara fisket. Sveriges många reglerade vattendrag med åtskilliga kraftverk och dammar är alltid en särskild prövning för all fisk som vandrar. Bland annat upp täckte man i Falkenbergs kommun tusentals små ålyngel som på natten förtvivlat försökte kämpa sig uppför kraftverksdammen vid Hertingforsen i Ätran. Laxtrappan bredvid dammen klarade uppenbarligen inte ålarna av att ta sig uppför. Det var ett helt nytt hot mot ålen. Nu har man löst problemet genom bygga om vid kraftverket så att det numera är helt anpassat till fiskars vandring. Det händer att kraftverken försöker reglera de skador som dammarna orsakar på ålen genom att sätta ut gulål ovanför dammarna. Men det här är ett dyrt sätt att tillfälligt rädda den, eftersom man ju inte kan odla fram gulål utan måste fiska upp den vid kusten. Det här borde öka kraftverkens intresse av att på andra sätt hjälpa mindre ålar att överleva. Det finns också i viss mån en handel med ålyngel där de helt sonika köps in från andra delar av Europa, men inte heller detta är givetvis hållbart på längre sikt. Ålen i Nyköpingsån Nyköpingsån är ett viktigt vattendrag med stor potential som livsmiljö för ålen. Den

Uppsamlaren för ålyngel vid Storhusfallet. Här samlas ynglen upp i en bur och transporteras sedan med bil tilll sjöarna ovanför. Foto: Jerry Persson Ålar dog av värmeslag I början av juli 21 dog över hundra ålar i Nyköpingsån av värmeslag. Ålarna kom från ålyngeluppsamlaren på bilden till vänster. Den är, normalt sett, en förutsättning för att få ålarna att överleva eftersom de inte kan ta sig upp ströms förbi dammen själva. I vanliga fall brukar det finnas två-tre ålar i anordningen men i juli 21 var det ovanligt mycket ål, troligen på grund av att alla utplanteringar vid kusten börjat ge resultat. Därför låg det i början av juli hela 2 ålar i uppsamlaren, en knapp vecka senare var det 25 till. Alla ålarna klarade inte av att flyttas så många tillsammans, de fick helt enkelt vad man tror var ett värmeslag. Numer sker kontrollen av uppsamlaren oftare och kärlen som ålen flyttas i är större.!mängden vandrande glasål i Nyköpingsån har minska t från mer än 5 miljoner yngel per år till bara några hundra de senaste 6 åren. 2 beräknade, potentiella produktionen av ål uppgår till närmare 8 ålar per år varav drygt 33 i sjöarna Yngaren, Båven och Långhalsen. Men detta förutsätter att upp växande glasål kan vandra uppåt och lekmogen blankål vandra ut mot havet igen. Från slutet av 195-talet har uppvandringen av glasål i Nyköpingsån minskat från mer än 5 miljoner ålyngel per år till endast ett hundratal ålar under 2-talet. Beräkningarna om ålens utvecklingspotential i Nyköpingsån förutsätter att ett stort antal ålyngel kan vandra upp från havet och spridas i ån. Idag fångas uppvandrande gulål vid Storhusfallets kraftstation (se också faktaruta) för vidare transport upp i avrinningsområdet. I torr fåran nedanför kraftverket har tyvärr flera ålar fångats vilket tyder på att kanske inte alla heller klarar av att ta sig till ålyngeluppsamlaren. Därtill kommer ytterligare några vandrings hinder högre upp i systemet, exempelvis vid Sibro och Broby. Ålens väg från sjöarna ned mot havet igen är också farofylld. Den måste passera fem större dammar, varav tre med kraftverk, där många ålar dör. I praktiken innebär det att det är mycket få, om ens några, ålar som lyckas överleva alla hinder på vägen ned. Satsningar på ålen Under våren 213 påbörjades ett projekt Den levande Nyköpingsån som bland annat har syftet att se över vilka konkreta åtgärder som kan göras för att underlätta för ålens upp- och nedvandring i ån. Att underlätta för ålens fortlevnad kräver akuta och snabba åtgärder och detta kommer att prioriteras inom projektet. Läs mer på sidan 13. Andra hot Det händer givetvis också att ålarna blir sjuka, den så kallade ålsjukan förbryllar forskarna. Man vet inte exakt vad den beror på men ålens skyddande slemskikt skadas, den får stora bölder på kroppen och dör i förtid. Parasiter och miljögifter kan också bidra till dålig hälsa hos ålen. Internationella insatser behövs För att den europeiska ålen ska överleva krävs ett internationellt samarbete mellan alla länder som har ålen som gäst någon gång under dess vandring. Men det är ett arbete som inte alltid visat sig vara så lätt, bland annat har det varit svårt att begränsa exempelvis fransmännens fiske på glasål. I Biscayabuktens kustområden fångas stora mängder glasål. Detta rovfiske på fiskyngel drabbar bara ålen, inga andra fiskarter. Där måste man nämligen ta hänsyn till minimimått på fisken. Tyvärr verkar det vara politiskt omöjligt att begränsa det franska ålfisket. Lästips: Faktabladet Anguilla anguilla, Håkan Wickström 2663, SLU Artdatabanken. Havsutsikt 1/213. Stockholms och Umeå universitet. www.havet.nu Fakta Ålfisket i historien Människan har fiskat ål i tusentals år, både i Sydeuropa och Skandinavien. I Sverige varierade ålfisket över landet och i Bohuslän ansågs ålen vara en ormens broder en ofisk som man inte kunde äta. Här kom ålfisket inte igång förrän under 19-talet och då skickades ålen framför allt på export. I landets södra delar däremot har man fiskat ål sedan medeltiden. Skatteinkomsten från ålfisket i Skåne betydde mycket för de danska kungarna på den tiden. Detta lärde sig Gustav Vasa som införde så kallade kronofisken för bland annat ål. Inkomsterna från detta stod för en femtedel av statens inkomster. Än idag finns resterna av kronofiskena kvar på sina håll i Skåne och Blekinge med en unik status i fiskerättssammanhang och betraktas som fast egendom. Historiskt ålfiske i Nyköpingsån Det finns många historiska källor som vittnar om att ålen fångats i princip i alla sjöar och vattendrag i området. Ända högst upp vid sjön Tisaren på 1 m höjd och efter 14 mils vandring, genom sjöar och åar, finns ålfisket beskrivet år 186: Gården omgifves på två sidor af Skogasjö och en genom egorna gående å, som kommer från sjön Tisaren och gifver tillfälle till betydligt ålfiske. Brunnsålar Ål har ibland släppts ned i brunnar för att hålla denna ren. Ålar som på detta eller andra sätt hindrats från att vandra tillbaka till Sargassohavet kan bli över 5 år gamla. Rekordåldern tros vara närmare 15 år. Så gammal blev den så kallade Branteviksålen som ska ha släppts ned i en brunn i södra Brantevik i Skåne år 1859.