Ekonomi Uganda Uganda har goda ekonomiska förutsättningar: ett gynnsamt klimat, bördiga jordar, rika naturtillgångar och en relativt välutbildad befolkning. De senaste 20 åren har landet uppvisat en hög tillväxt, men den har skett från en låg nivå och Uganda räknas fortfarande som ett fattigt land. Oljefynden i västra Uganda lär ge fart till landets ekonomi. Den ekonomiska utvecklingen hämmas dock av en rad problem, däribland svår korruption och dålig infrastruktur, inte minst för elförsörjningen samt fortsatt hot om gerillakrig. På 1960-talet var Uganda ett av Afrikas rikaste länder, med ett framgångsrikt jordbruk och en betydande förädlingsindustri. Det relativa välståndet föröddes helt under Idi Amins regim 1971 1979. Då fördrevs invånare av asiatisk härkomst, vilka hade dominerat näringslivet. Ett viktigt bidrag till den ekonomiska återhämtningen kom när de fördrivna asiaterna 1991 inbjöds att återvända och få tillbaka sin egendom. Sedan början av 1990-talet har regeringen bedrivit en framgångsrik reformpolitik i enlighet med riktlinjer från Internationella valutafonden (IMF). Statsutgifterna har minskats genom uppsägningar av statstjänstemän samt bättre organisation och kontroll av den statliga förvaltningen. Så gott som alla tidigare statsägda företag är privatiserade. Uganda betraktas idag som en av IMFs mönsterelever. Ugandas ekonomi har sedan början av 1990-talet hört till de starkaste i Afrika med över 6 procents tillväxt årligen 1995 2005 och över 5 procent under de följande fem åren. Inflationen sjönk från tresiffriga nivåer under 1980-talet till 2 3 procent per år runt millennieskiftet för att ta fart igen. 2009 2011 var inflationen åter tvåsiffrig och prisökningarna på mat och bränsle var en utlösande faktor till de folkliga protesterna 2011. Motorn i utvecklingen har varit det privata näringslivet som satts fart på pga avregleringarna inom den statliga sektorn. Beroendet av en enda exportprodukt, kaffe, har också brutits. Tillväxten bromsades dock av stora problem med elförsörjningen, vilket begränsade industrins möjlighet att öka sin produktion när efterfrågan ökade. Detta förvärrades av några år av torka i mitten av 00-talet. De oljefynd som gjorts i västra Uganda är så stora att
Utrikeshandel skatteintäkterna enligt vissa beräkningar kan fördubbla statens inkomster när produktionen kommit igång. Men även om ekonomin i stort har förbättrats snabbt sedan reformpolitiken inleddes väntar majoriteten av ugandierna fortfarande på att få det bättre. Framstegen skedde först i söder medan livsvillkoren snarast försvårades i de krigshärjade norra delarna. I genomsnitt sjönk andelen mycket fattiga ugandier de som lever på mindre än en dollar om dagen till 35 procent i början av 00-talet från 56 procent tio år tidigare. Tillförlitlig statistik tycks inte finnas publicerad för läget under 00-talet På landsbygden lever ugandierna främst på att odla för eget bruk, medan många stadsbor försörjer sig på gatuhandel och andra tjänster utanför den formella ekonomin. Jordbruket stod i slutet av 00-talet för en fjärdedel av BNP men försörjde 70 procent av befolkningen. Den ugandiska staten har haft stora utlandsskulder, framför allt från Idi Amins tid, men de har till stor del avskrivits genom senare års internationella satsningar på skuldavskrivning. De pengar som Uganda sparat i räntebetalningar har bland annat gått till utbildning. Uganda har under en följd av år haft ett underskott i handeln med utlandet. Importen av varor och tjänster var under 2000-talet ofta ungefär dubbelt så stor som exporten. Underskottet täcktes med lån och bistånd. Under många år stod kaffe för nästan hela exporten. Men under 1990-talet minskade dess andel då världsmarknadspriset sjönk samtidigt som exporten av andra varor ökade. Kring 2005 hade kaffets andel av exportinkomsterna sjunkit till omkring en sjättedel. Fisk svarade samtidigt för ungefär en tiondel av exportinkomsterna. Bistånd svarade i slutet av 00-talet för omkring 30 procent av statsbudgeten. USA, EU, Storbritannien, Danmark och Sverige är stora biståndsgivare. Biståndsgivarna har strömmat till efter Ugandas framgångsrika reformer, men å andra sidan har flera, bland annar Sverige, minskat sitt engagemang på grund av korruption och bristande demokrati i Uganda. Uganda
Näringsliv och handel En stark och konkurrenskraftig privat sektor är en förutsättning för att skapa sysselsättning och inkomstmöjligheter för fattiga grupper och i Uganda är jordbruket basen i ekonomin. Att förbättra dess produktivitet och konkurrenskraft är prioriterat i det svenska stödet som har som övergripande mål att förbättra företags- och investeringsklimatet och att öka handeln. Förbättringar i företagsklimatet sker på nationell och lokal nivå och i samarbete med statliga och privata aktörer. I de tidigare konfliktdrabbade områdena kompletteras stödet med direkta insatser som gör det möjligt för tidigare internflyktingar att åter kunna försörja sig. Målet ökad handel uppnås dels genom utveckling av lokala företag och deras organisationer, dels genom att utveckla och anpassa institutioner och regelverk så att det uppfyller internationella krav och standarder. Utrikeshandel Uganda har länge haft ett underskott i sin utrikeshandel. Underskottet täcks med bistånd och lån. Uganda är medlem av Östafrikanska gemenskapens tullunion. Under många år stod kaffe för nästan hela exporten. Men under 1990-talet minskade dess andel då världsmarknadspriset sjönk samtidigt som exporten av andra varor ökade. I mitten av 00-talet hade kaffets andel av exportinkomsterna sjunkit till omkring en sjättedel. Fisk, den normalt näst största exportvaran, svarade samtidigt för omkring en tiondel av exportinkomsterna. Andra viktiga exportvaror är guld, bomull och te samt under senare år grönsaker och snittblommor. Uganda importerar i första hand maskiner, oljeprodukter och råvaror. Landets viktigaste handelspartner är Kenya, något som även påverkas av att så gott som all export utanför Afrika sker via kenyanska hamnen Mombasa. De senaste åren har östra Kongo-Kinshasa och södra Sudan blivit allt viktigare exportmarknader, även om mycket av denna export sker utanför myndigheters kontroll. En rad EU-länder och USA är andra viktiga exportmarknader. Kina, Förenade arabemiraten och Indien är stora importländer.
Arbetsmarknad De allra flesta ugandier bedriver jordbruk, boskapsskötsel eller fiske för egen konsumtion. Bara en minoritet av invånarna har en formell anställning. Tjänstesektorn har vuxit kraftigt i Uganda snabbare än industrin som skapar fler arbetstillfällen. Under president Musevenis styre (1986 ) har antalet statsanställda bantats kraftigt. De som bor i städerna försörjer sig i allmänhet utanför den formella ekonomin. Det kan handla om försäljning i liten skala, mikroföretag som tillverkar kläder, skor eller möbler för den lokala marknaden eller att köra taxt eller mindre byggjobb. Från slutet av 1990-talet har inkomstklyftorna ökat i takt med att främst stadsbefolkningen har fått högre inkomster. Fackförbunden är svaga och företag respekterar sällan kollektivavtal. http://www.landguiden.se/lander/afrika/uganda/ekonomi
Handel och ekonomi Export Uganda exporterar framförallt naturprodukter i form av kaffe, som står för 97% av exportvarorna (http://www.sida.se) fisk och fiskprodukter, te, guld, blommor och bomull. Men även elkraft, 174 miljoner kwh. Detta beror på att landet har en rik tillgång till vatten och på så sätt kan man exportera mycket elkraft ifrån vattenverk (http://www.odci.gov). De länder som handeln riktas mot är i första hand I-länder som Tyskland, Holland, USA, Spanien och Belgien. Hela exporthandeln uppgick till 367 miljoner US Dollar 2001 (www.odci.gov). Källa: REGIONALGEOGRAFISKT ARBETE UGANDA av: Christoffer Rönnmark Michael Svensson
Sveriges förbindelser med Uganda Sverige har goda förbindelser med Uganda. Handeln är blygsam men har ökat de senaste åren. Ericsson är största svenska företag i landet. Tolv svenska högskolor samarbetar med universitet i Uganda, vilket bidragit till god högre utbildning och forskning i landet.uganda har sedan slutet av 1980- talet varit ett samarbetsland för svenskt bistånd. Det övergripande målet är en ökad respekt för och åtnjutande av de mänskliga rättigheterna, med särskild betoning på kvinnors och barns rättigheter och de demokratiska principerna Uganda i dag Merparten av Ugandas 34 miljoner invånare livnär sig inom jordbruket men service- och finanssektorn växer kraftigt. Hälften av befolkningen är under 15 år och befolkningsökningen tillhör världens snabbaste. Ugandas ekonomi har under det senaste årtiondet visat höga tillväxttal på 7-9 procent. Fattigdomstalen har sjunkit till ca 25 procent men samtidigt växer inkomstklyftorna. Biståndsberoendet har sjunkit till under 30 procent av statsbudgeten. Ugandas ekonomi är beroende av grannländerna, bl a Kenya för import och Sudan för export. Regional fred och stabilitet är av yttersta vikt för en fortsatt ekonomiskt hållbar utveckling. Den gemensamma marknaden inom Östafrikanska gemenskapen (East African Community, EAC) innebär ökade möjligheter för fortsatt regional handel och integration. Uganda är rikt på naturresurser. Oljefyndigheter i västra Uganda väntas kunna utvinnas kommersiellt från 2017. Förhoppningar finns om att oljan ska ge inkomster för den ugandiska statskassan på upp till 2-4 miljarder dollar per år under flera decennier. Flerpartival infördes när grundlagen reviderades 2005. Samtidigt avskaffades begränsningar för hur länge en person kan stanna vid makten. Landets president sedan 1986, Yuweri Museveni, och hans parti National Resistance Movement (NMR) har vunnit valen 2006 och 2011. Oppositionen har båda gångerna protesterat mot valfusk och kritiserat Museveni för maktfullkomlighet. Drygt två tredjedelar av de röstberättigade i Uganda är 18-30 år gamla. Under 20 år pågick ett lågintensivt men brutalt krig i norra Uganda mellan rebellrörelsen Lord's Resistance Army (LRA) och regeringen. Mer än 1,9 miljoner människor tvingades bo i flyktingläger. LRA drevs ut ur landet 2007 och även om ett avtal om vapenvila från mars 2008 inte undertecknats så har människor i norra Uganda under 2010 kunnat lämna flyktinglägren och återgå till ett normalt liv, om än ofta med mycket små resurser.