UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen

UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen Gentrifiering av den gotländska landsbygden En fallstudie om deltidsboendens inverkan på Fårö, Östergarnslandet & Storsudret Ludvig Svedjer

ABSTRACT Svedjer, L. 2017. Gentrifiering av den gotländska landsbygden: En fallstudie om deltidsboendes inverkan på Fårö, Östergarnslandet & Storsudret. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet. The purpose of this study is to examine the second-home owners of three peripheral parts of Gotland; Fårö, Östergarnslandet and Storsudret. Who they are, what consequences their presence give the local society and if they have contributed to a process of gentrification. Both qualitative and quantitative research methods have been used to answer the research questions. There have been five semi-structured interviews and the quantitative research was a samplestudy intended to show the age, income, and primary residence of the second-home owners. The results showed that the second-home tourism of peripheral Gotland has led to a set of consequences; the creation of a seasonal society, a decrease in local taxes and loss of municipal services. There is however uncertainty that the houses would be inhabited by year-round residents if the second-home owners were not living there. The second-home owners are elderly people, many in retirement age. They have high incomes and most of them have their primary residence in metropolitan Stockholm. Many of them are willing to help with local projects and use their knowledge from their professions and are seen as a resource by the interviewees. There are indications that gentrification have indeed happened in the areas when looking at income-levels, but more research variables need studying, such as levels of education and housing prices. Keywords: Gotland, second-homes, gentrification, countryside, municipal services. Handledare: Jan Amcoff

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 4 1.1 Syfte & Frågeställningar 4 1.2 Disposition 4 2. LITTERATURÖVERSIKT 5 2.1 Gentrifiering 5 2.2 Tidigare forskning om delårsboende 6 3. METOD OCH MATERIAL 8 3.1 Intervjuer 8 3.2 Material för kvantitativ analys 9 3.3 Geografisk indelning 11 4. OMRÅDESBESKRIVNINGAR 12 4.1 Fårö 12 4.2 Östergarnslandet 12 4.3 Storsudret 13 4.4 Befolkningsförändring på Gotland 13 5. RESULTAT KVANTITATIV ANALYS 14 5.1 Ålder 14 5.2 Fritidshusägarnas hemvist 14 5.3 Inkomstnivå 15 5.4 Reflektioner 17 6. RESULTAT INTERVJUSTUDIE 18 6.1 Presentation av intervjupersonerna 18 6.2 Kommunal service 19 6.3 Att locka till inflyttning 19 6.4 Deltidsboende 21 6.5 Det administrativa systemet 22 6.6 Kommersiell service 22 6.7 Reflektioner baserade på intervjuerna 23 7. SLUTSATS & DISKUSSION 24 7.1 Vilka är de deltidsboende på den gotländska landsbygden? 24 7.2 Har den gotländska landsbygden gentrifierats? 24 7.3 Konsekvenser av deltidsboendet 25 8. SLUTORD 27 9. TACK 27 REFERENSER 28 BILAGOR 30

1. INLEDNING Enligt svensk lag ska man vara folkbokförd i den kommun där man spenderar merparten av sin dygnsvila minst 6 månader av året, och det är i den kommunen man betalar kommunalskatt (SFS: 1991:481). Då blir det så att delårsboende som är folkbokförda någon annanstans använder sig av kommunala tjänster i en kommun man inte betalar för (Hall & Müller, 2003, s.24). Vilka konsekvenser får en stor mängd delårsboende för de kommunala tjänsterna? Om delårsboendet vore proportionellt lika stort i alla Sveriges kommuner skulle detta inte vara problematiskt, men så är givetvis inte fallet. För kommuner med många delårsboende riskerar det att bli bekymmersamt när de inte bara går miste om inkomster från kommunalbeskattningen utan även de pengar från staten som de distribuerar baserat på folkbokföringen. Kommunen får årligen en viss summa för varje folkbokförd invånare från statligt håll. I Sverige finns det i taxeringsregistret information om hur många fritidshus det finns i landet, men inte hur mycket de används. Och i många delar av världen har officiell folkbokföring och administrativa processer svårt att kartlägga den komplexa bild som mobiliteten kring människors flera olika boenden skapar (Ibid). Detta kan enligt Frost (2004, s.165) skapa en osynlig jätte som inte syns i befolkningsstatistiken, men som i vissa fall är större till antalet än den bofasta befolkningen på vissa platser. Gotland lockar med sina natur- och kulturhistoriska värden stora mängder besökare varje år. Det är främst på sommaren som turisterna besöker ön. Under 2016 noterades det över en miljon gästnätter på de kommersiella boendeanläggningarna på ön (Region Gotland, 2017b) Men alla som besöker Gotland är inte turister, det finns också de som är så kallade sommargotlänningar, de personer som äger en fastighet för delårsboende men har sitt primära boende på annan ort. Region Gotland har identifierat att deras tre mest perifera områden; Fårö, Östergarnslandet och Storsudret, också är deras mest attraktiva platser för delårsboende. Dessa tre områden kommer vara utgångspunkten i uppsatsen. 1.1 Syfte & Frågeställningar Studiens syfte är att undersöka deltidsboendets omfattning i en attraktiv regions perifera delar. Samt vilka konsekvenser det får för lokalsamhället. Tre perifera bygder på Gotland kommer att fungera som fokusområden för fallstudien. Dessa är studiens frågeställningar: 1. Vilka är de deltidsboende på Fårö, Östergarnslandet & Storsudret? 2. Finns det indikationer på att det skett en gentrifieringsprocess på den gotländska landsbygden? 3. Vilka konsekvenser får detta deltidsboende för lokalsamhället? 1.2 Disposition Uppsatsens disposition ser ut så att den börjar med en litteraturdel som syftar till att presentera de centrala begreppen och tidigare forskning. Sedan följer metodkapitlet som redogör för studiens två metoder som används. Efter det beskrivs de tre geografiska områdena kortfattat. Därnäst presenteras de empiriska resultaten, resultatkapitlen avslutas med kortare reflektioner. Till sist följer slutsatsen där forskningsfrågorna besvaras följt av en diskussionsdel. 4

2. LITTERATURÖVERSIKT Detta kapitel ämnar att förklara de centrala begrepp och teorier som min studie utgår ifrån. Gentrifiering och delårsboende är båda viktiga grundstenar för min studie. Nedan följer först en litteraturöversikt över vad som skrivits tidigare om gentrifiering och landsbygdsgentrifiering. Därefter kommer det en genomgång av den för studiens mest relevanta forskningen gällande delårsboende, vilket innebar forskning om gentrifiering och landsbygdsgentrifiering i en svensk kontext. 2.1 Gentrifiering Gentrifiering är ett omskrivet begrepp inom kulturgeografin, det nämndes för första gången av Ruth Glass (1964, s.7) som tog inspiration från ordet gentry. Gentry betyder herrskap på engelska, en sorts välbärgad samhällsklass. Hon menade att Londons gamla arbetarklassområden invaderades av medel- och överklassmänniskor. De tidigare nedgångna husen renoverades och rustades upp. Detta ledde till prishöjningar och till slut fanns det inga från arbetarklassen kvar i området. Då var den så kallade gentrifieringsprocessen fullbordad. Smith (1979, s.540) har studerat processen bakom gentrifiering och har lyft den ekonomiska aspekten. Han förklarar utvecklingen med hjälp av The rent gap, som kan översättas till hyresgapet. Gapet består i skillnaden mellan den nuvarande hyresnivån och potentiella hyresnivån som kan bli verklighet om ett område eller en fastighet rustas upp. När gapet blir tillräckligt stort kommer det finnas intressenter som vill rusta upp och renovera (Smith, 1979, s.543). Smith (1979, s.547) menar att det finns tre olika sorters exploatörer som väljer att renovera ett område eller en fastighet. Den första sorten är byggbolag, som köper upp fastigheter, renoverar och sedan säljer för vinst. Den andra är privatpersoner som rustar upp en fastighet och väljer att bo kvar där efter att renoveringen är färdig. Den tredje och sista kan vara både privatpersoner och byggbolag, som inte säljer den renoverade fastigheten utan hyr ut hela eller en del av den (Ibid). Vidare menar Smith (1982, s.141) att den ojämna ekonomiska utvecklingen som skapas av den kapitalistiska världsekonomin ligger till grund för gentrifiering. Den ojämna utvecklingen sker inte endast på en global skala, utan även på den regionala och lokala nivån. Den enskilt viktigaste faktorn bakom gentrifiering markhyra eller markpriser (Smith, 1982, s.143). Gentrifiering har marknadsförts som en utveckling som ska göra områden mer beboeliga, men dessa områdena var redan drägliga boenden för arbetarklassen. De som trängts undan på grund av gentrifiering i USA är övervägande personer ur arbetarklassen (Ibid). Gentrifiering avhandlas oftast i vetenskapen som ett negativt fenomen som skapar ojämlikhet och segregation menar Atkinson (2002, s.14). Samtidigt finns det möjliga aspekter av gentrifieringen som kan vara positiva ur ett samhällsperspektiv. Den fysiska miljön rustas upp och höjer standarden på de byggda miljöerna, skatteintäkterna ökar i området och skapar förutsättningar för bättre offentlig service. Men avsaknaden av studier på positiva aspekter av gentrifiering gör att detta inte har bevisats tillräckligt för att kunna tas som en sanning att det är en samhällsekonomisk vinst (Atkinson, 2002, s.15). Gentrifiering har traditionellt behandlats som ett urbant fenomen, i Sverige brukar man nämna Södermalm i Stockholm och Haga i Göteborg som typiska gentrifierade områden (Boverket, 2008). Enligt Hjort (2009, s.92) har landsbygden vanligtvis studerats utifrån perspektiven utflyttning och befolkningsminskning. På senare tid har dock intresset ökat för att undersöka om gentrifiering också sker på landsbygden. Phillips (2004, s.23) diskuterar bland annat att landsbygdens bebyggelse 5

omvärderas. Nedgångna jordbruksfastigheter, skolor, lador, tågstationshus och gamla kyrkor får nytt liv när de köps upp, renoveras och används till boende eller till kommersiell verksamhet. Detta är enligt Phillips (2004, s.28) det tydligaste exemplet på hur landsbygdens gentrifiering ter sig i verkligheten. I Hjorts (2009, s.99) studie om landsbygdsgentrifiering kunde hon inte slå fast att landsbygden i Sverige på ett generellt sätt genomgått en gentrifieringsprocess, men att i vissa områden nära medelstora städer kunde en sådan utveckling skönjas. Hjort (2009, s.92) operationaliserade gentrifieringsbegreppet genom att undersöka inkomstnivån och utbildningsnivån hos populationen. Detta genomfördes med registerdata, om områden huserade höginkomsttagare och högutbildade individer var det en indikator på ett gentrifierat område. Vi kan alltså konstatera att om den gotländska landsbygden har gentrifierats eller inte beror på om fastighetspriserna har ökat och att det flyttat in personer av högre socio-ekonomisk status än vad som funnits där innan. Denna studie ämnar att undersöka gentrifieringen genom att studera inkomstnivåer hos de deltidsboende, detta förklaras mer ingående längre fram i uppsatsen. 2.2 Tidigare forskning om delårsboende Det andra benet som studien står på är det så kallade delårsboendet, med det menas ett boende som inte är det primära. I engelskspråkiga vetenskapliga artiklar kallas delårsboende för second homes alternativt second home tourism, i denna uppsats används orden delårsboende, deltidsboende och fritidshusägare. Detta litteraturkapitel redogör för tidigare forskning med Sverige som fokus, men också om internationell forskning på ämnet. Av den tillgängliga litteraturen att döma så har forskning på ämnet genomförts övervägande om västerländska länder (Västeuropa & Nordamerika), detta påverkar således min litteraturgenomgång till att fokusera på länder i dessa delar av världen. Sverige har en lång historia av delårsboende, enligt en uppskattning med hjälp av folkräkning och forskning finns det mellan 500 000 och 700 000 fritidshus i landet (Jansson & Müller, 2004, s. 265). Anledningen till denna stora summa är två centrala processer. 1.Urbaniseringen har skapat ett överskott av landsbygdsfastigheter och dessa har omvandlats från fasta boenden till fritidshus (Hall & Müller, 2003, s.254). Ett vanligt exempel på detta är att man ärver en fastighet på landsbygden av sina föräldrar eller mor/farföräldrar och använder det som fritidshus (Aronsson, 2004, s.76). 2.Välfärdssamhällets framväxt har gett människor möjligheten att skaffa sig fritidshus och genom dessa ge sig chansen att spendera tid i landsbygdsmiljöer trots att man bor i tätort eller stad (Hall & Müller, 2003, s.258). Landsbygden associeras inte längre främst med jordbruk och skogsindustri, den ses istället som en värdefull plats som ska nyttjas för fritidsaktiviteter (Hall, Keen & Müller 2004, s.23), en lantlig idyll om man så vill. Om vi flyttar blicken mot Nordamerika kan vi se att det i USA inte finns samma långa historia av deltidsboenden som i Europa, men det börjar bli mer vanligt och de senaste årtiondena har antalet fritidshus ökat. Likt Sverige är det i USA medelklassens framväxt som ligger till grund för att fler har fått möjlighet att köpa ett fritidshus (Timothy, 2004, s.140). Resultaten av en enkätstudie av Suffron (1998, s. 39) visar vilka motiv amerikaner har att skaffa sig ett fritidshus. Några av dessa motiv är; att finna lugn och ro, njuta av naturen, spendera tid med familjen, förbättra hälsan och vara med vänner. Halseth (2004, s.36) har studerat fritidshus i Kanada, han har sett att tillgången till fastigheter på landsbygden är begränsad men samtidigt högt eftertraktad. Detta har pressat upp priserna på landsbygdsfastigheter i landet och därför är det främst höginkomsttagare som haft möjlighet att köpa fritidshus. Detta har skapat vad Halseth kallar för elite landscapes i Kanada. I dessa områden isolerar sig de förmögna fritidshusägarna från den bofasta befolkningen och inkorporerar sina 6

urbana värderingar på landsbygden, vilket skapar en landsbygdsgentrifiering (Halseth, 2004, s.50). Detta kan man återkoppla till vad Hjort (2009, s.99) skrev om landsbygden i Sverige, här ser situationen annorlunda ut. Vi har så stor mängd bebyggd landsbygdsmiljö att landsbygden i sig inte kan anses vara gentrifierad. Därmed inte sagt att vissa platser på den svenska landsbygden kan vara väldigt exklusiva. Utanför de nordiska länder brukar ett fritidshus vara starkt kopplat till rikedom, men i Norden kan det inte dras några sådana slutsatser rent generellt (Hall, Keen & Müller, 2004, s. 27). En annan aspekt som är intressant att ta i beaktning gällande delårsboende är platstillhörighet. Man skulle kunna se det som att den delårsboende är ett slags mellanting mellan den bofasta individen och turisten, detta skapar ett intressant förhållande gällande tillhörighet (Aronsson, 2004, s.76). Innan det moderna samhällets framväxt var människors livsmiljö relativt geografiskt begränsade och deras sociala nätverk var bundna till hemtrakten. Moderniteten har möjliggjort större mobilitet. Med mobilitet menas att vi kan röra oss längre och längre på kortare tid. Inom samhällsvetenskapen står vanligtvis platstillhörighet och mobilitet i motsats till varandra, den ökade mobiliteten tros urholka platstillhörigheten (Aronsson, 2004, s.75). En intervjustudie som utfördes i Göteborgsområdet visade att människor är mer benägna att ha sociala relationer med sina grannar vid sina fritidshus än vid sina primära boende i staden eller tätorten. Anledningen till detta är enligt studien, koncist sammanfattat, att man spenderar mycket tid på trädgårdsarbete och byggprojekt vid sitt fritidshus och exponeras inför sociala kontakter med sina grannar (Jarlöv, 1999, s.233). Det faktum att fritidshusägare i stor grad lägger ner mycket tid och pengar på sina fritidshus gör att de känner tillhörighet trots att de inte är fasta boende. Ibland till och med mer platstillhörighet än vid sitt primära boende. Lägg därtill det faktum att fritidshus ofta ärvs från äldre släktingar, då har man en långvarig relation till platsen som härstammar från barndomen (Aronsson, 2004, s. 86). En annan inverkan som ett ökat delårsboende kan leda till är undanträngning, tanken att mindre bemedlade personer inte kan bo kvar i ett område på grund av höga fastighetspriser när efterfrågan ökar. Generellt åsyftas då att det är barnfamiljerna som blir tvungna att flytta eller inte har möjlighet att flytta in. En sådan utveckling sägs leda till att platser som tidigare varit levande året runt istället blir säsongssamhällen. Denna förklaringsmodell tycker dock Hall, Keen & Müller (2004, s.17) är för simpel, istället ska man studera hur samhällsekonomin har omstrukturerats i och med globaliseringen och ny teknologi. Detta är den egentliga anledningen till varför jobb försvinner på landsbygden och varför det har skett en avfolkning. Författarna menar att det finns tecken på att de delårsboende egentligen bara fyller de luckor i landsbygden som utflyttningen har skapat. Om inte de hade köpt fastigheterna på landsbygden, hade de istället stått tomma (Hall, Keen & Müller, 2004, s.20). Sammanfattningsvis kan vi konstatera det i Sverige finns en långtgående tradition av fritidshus, som inte direkt är kopplad till rikedom. Men hur det ser ut på den gotländska landsbygden återstår att se. 7

3. METOD OCH MATERIAL Studien består av både kvalitativ metod och kvantitativ metod, så kallad flermetodsforsking. Forskningsfrågorna har besvarats genom att bland annat triangulering har tillämpats, det kvalitativa resultatet jämfördes med det kvantitativa resultatet och de antingen stärker varandra eller pekar mot två olika svar (Bryman, 2011. s, 562). I kapitel 2. genomfördes det en litteraturöversikt där det undersöktes vilken tidigare forskning på ämnet som gjorts och vilka teorier som finns, dessa kommer diskuteras med de empiriska resultaten i slutet av uppsatsen. 3.1 Intervjuer Den kvalitativa delen av studien består av intervjuer. Intervjustudiens främsta syfte är att svara på vilka konsekvenser som deltidsboendet har gett för bygderna. Den ska också ge en uppfattning om vilka de deltidsboende är, och detta har jämförts med vad den kvantitativa intervjun gav för resultat. Fem intervjuer av semistrukturerad karaktär har genomförts, vilket betyder att det förbereddes ett antal frågor och ämnen, men att det fanns utrymme för frihet beroende på hur intervjupersonerna svarade (Dalen, 2015, s.34). Urvalet av vilka som har intervjuats har skett utifrån deras relevans för mina forskningsfrågor. Till att börja med har tre personer valts som på ett sätt eller annat är engagerade inom sina respektive hembygder. Dessa personer är intressanta både som permanent boende i områdena, men också för sina åtaganden i föreningar som ger de kunskap som är av relevans. Detta är vad man menar är ett målinriktad urval (Bryman, 2011, s.195). Man kan alltså säga att de tre personerna representerar den bofasta befolkningen i sina områden, men också sig själva. Det är såklart så att en större antal intervjuer hade kunnat ge en högre reliabilitet, men det finns alltid en tidsmässig aspekt att ta i beaktning. Om de intervjuade är av stor relevans med sin kunskap om frågorna säkras reliabiliteten oavsett. Dessa tre intervjuer genomfördes i intervjuobjektens egna hem eller kontor, detta var positivt eftersom det inte fanns några särskilda störningsmoment under intervjuns genomförande. Ett annat sätt att angripa forskningsämnet hade kunnat vara att intervjua fritidshusägarna själva för att få deras egna perspektiv, men detta har inte gjorts i denna studie eftersom att det inte hade svarat mot uppsatsens syfte och frågeställningar. Ytterligare två intervjuer genomfördes med lokala matvaruhandlare i två av de tre områden (Östergarnslandet & Storsudret), detta för att få perspektivet från den kommersiella servicen. En tredje intervju med matvaruhandlare på Fårö söktes, men hen hade inte tid att intervjuas. Målet med dessa intervjuer var att få insikt hur detaljhandeln påverkas av att det är många i området som inte är året-runt boende. Matvaruhandlaren i området har sannolikt stor kännedom om vilka det är som bor i området och vad deras preferenser är gällande kommersiell service, detta kan också liknas vid ett målinriktat urval (Ibid). Intervjuerna genomfördes i slutet av november 2017 och tog mellan 10-40 minuter. Intervjuerna med matvaruhandlarna gick snabbare, mestadels på grund av att de respondenterna intervjuades under sin arbetstid. Alla intervjuer spelades in och lyssnades på i efterhand. Det skedde en delvis transkribering, där vissa delar valdes ut som skulle kunna tänkas vara viktiga för min studie. Att skriva ner talspråk kan vara ett kritiskt moment, där kan det ske misstolkningar (Bryman, 2011, s, 430). Att vara medveten om detta faktum gör förhoppningsvis att risken för felaktigheter minskar. Med forskningsintervjuer kommer det etiska aspekter att ta i beaktning. Därför har intervjuobjekten frågats om de accepterade att intervjuerna spelades in och att deras namn skrevs ut i uppsatsen. De har blivit informerade om vad materialet kommer att användas till och de har fått 8

kontrollera att det som skrivs om de i uppsatsen stämmer (Dalen, 2015, s, 25-27). Intervjuns resultat framställs tematiserat, det är ett vanligt tillvägagångssätt som innebär att intervjuaren har identifierat vissa teman som för undersökningen är relevanta (Dalen, 2015 s, 86). 3.2 Material för kvantitativ analys Den huvudsakliga funktion som den kvantitativa analysen har är att visa på vilken typ av personer det är som har fritidshus på den gotländska landsbygden. Den ska alltså visa hur den demografiska sammansättningen ser ut och om man kan dra slutsatser kring huruvida det har skett en gentrifiering. Gentrifiering undersöks i denna uppsats utifrån inkomstnivå. Utbildningsnivå hade också varit en lämplig variabel givet tidigare forskning på ämnet. Men det har inte undersökts, på grund av att fritidshusägare inte finns i folkbokföringen, därför saknas det data. Den kvantitativa analysen ska dessutom jämföras med det resultat som intervjustudien gav. För att få fram information kring vilka personerna är som är ägare av fritidshus måste man göra begränsningar. Problemet med denna information är att den inte syns i folkbokföringen. För att kunna få fram data användes Lantmäteriets besöksdator och informationen om fritidshusägarna lades manuellt in i ett exceldokument. På grund av omfattningen var det svårt att kunna få in alla fritidshusägare i undersökningen, därför skedde det en avgränsning. Det har genomförts en stickprovsundersökning istället för en totalundersökning (Eliasson, 2006, s.34). Undersökningens population är delårsboende på Fårö, Östergarnslandet och Storsudret, och urvalet består 150 fritidshusägare. Från vardera område har det genom ett obundet slumpmässigt urval plockats 50 fastigheter som kan antas vara för delårsboende, således 150 stycken fastigheter totalt. Detta antagande har gjorts genom att undersöka folkbokföringsadressen, om den inte är densamma som fastighetens adress, klassificeras den som ett fritidshus. Detta är såklart inte helt oproblematiskt, vissa personer kommer av privatekonomiska skäl folkbokföra sig vid sitt fritidshus för att betala mindre skatt (Hall & Müller, 2003, s. 257). Detta strider såklart mot folkbokföringslagen, men är svårt att kontrollera. Eftersom att kommunalskatten på Gotland är högre än rikssnittet (SCB, 2017a), görs ett antagande att detta får ses som väldigt ovanligt om inte helt obefintligt. Av tidsskäl har ett val gjorts att inte ta med fritidshus som har fler än två ägare. Sökandet fortsatte till att 150 fritidshus hade registrerats. Figur 1 visar hur stort bortfallet var i varje område, således hur många fastigheter som var året-runt boende eller med flera ägare till antalet än två: Fårö Östergarnslandet Storsudret Totalt Fritidshusägare 50 st 50 st 50 st 150 st Bortfall 11 st 41 st 28 st 80 st Figur 1. Tabell över bortfall. Data: Lantmäteriet Nästa steg var att undersöka fritidshusägarnas deklarerade inkomster, detta för att undersöka om gentrifiering har skett. Denna data insamlades hos Skatteverket. Inkomst kan anses vara ett trubbigt mått på hur förmögna personer är, då räknar man inte in annat kapital som till exempel fastigheter. Detta till trots är sammanräknad förvärvsinkomst en indikator på hur en individs privatekonomi ser ut. En faktor som försvårade insamlandet av inkomstdata var att många av fritidshusägarna i de tre fokusområden var i pensionsålder, således har de inte längre lön som primär inkomstkälla. Dessa individer har jämförts med andra pensionärer, så att resultatet inte blir missvisande. När en fastighet 9

haft två ägare, har den första i ordningen valts ut. De ägare som inte är skrivna i Sverige saknas det inkomstuppgifter på, de är helt enkelt inte med i den undersökningen. Jag har klassificerat alla som är 65 år eller äldre som pensionärer. Det blir en generalisering, vissa går i förtidspension medan andra fortsätter jobba efter de fyllt 65 år. Således är variablerna som har undersökts varit ålder, inkomst och folkbokföringsadress. Tabellen nedanför är en sammanställning av det material som ligger till grund för resultatet gällande inkomstnivåerna bland fritidshusägarna. Man kan man se att det finns extremvärden i mitt källmaterial, maxvärdet är 31 140 238 kr. Därför används medianen snarare än medelvärdet i min analys av inkomster. Medelvärdet är känsligt för extremvärden och riskerar att ge en felaktig bild. Kronor Minvärde 18 159 Q1 272 995 Median 449 518 Q3 661 503 Maxvärde 31 140 238 Figur 2. Tabell över källmaterialet. Data: Skatteverket 10

3.3 Geografisk indelning De tre geografiska områden som studeras i arbetet behöver definieras. Fårö är lätt att definiera, det är helt enkelt den ö lokaliserad nordost om Gotlands fastland, tillika Fårö socken. Socken är ett gammalt begrepp som syftar på den indelning som skapades av kyrkan runt medeltiden. Socknarnas administrativa funktion upphävdes i och med kommunindelningen 1952, men socken har bevarats som ett begrepp (Nationlencyklopedin, 2017). Det är inte lika självklart var gränsen ska dras för Östergarnslandet och Storsudret. Dessa områden benämns vanligtvis för att beskriva den östliga utbuktningen av ön samt den sydligaste delen av Gotland, men de har ingen officiell gräns. För att kunna genomföra undersökningen sker därför en indelning av dessa två områden baserat på sockenindelningen. Östergarnslandet innefattas i studien av dessa socknar: Östergarn, Gammelgarn, Ardre, Kräklingbo och Anga. Storsudret består i detta arbete av socknarna: Fide, Öja, Vamlingbo, Hamra och Sundre. Figur 3. är en översiktskarta där de tre områdena är inringade och även Visby är markerat. Fårö Visby Östergarnslandet Storsudret Figur 3. Översiktskarta över Gotland. Data: Lantmäteriet 11

4. OMRÅDESBESKRIVNINGAR Nedan följer en kortfattad beskrivning av varje geografiskt område som avhandlas i uppsatsen samt en kort redogörelse för hur befolkningen på Gotland har förändrats över tid. 4.1 Fårö Fårö socken är Gotlands största socken till ytan, det är dessutom Sveriges åttonde största ö. Med sin säregna natur är Fårö ett av Gotlands mest besökta turistmål. Här finns det långa sandstränder, ett flertal raukfält och sanddyner. I början av det förra århundradet var fiske, säljakt, jord- och skogsbruk de vanligaste sysselsättningarna för Fåröborna. Idag är det jordbruk, djurhållning och turism som dominerar näringslivet på ön. Det finns ungefär 550 personer bosatta på ön, den bofasta befolkningen har minskat under en lång tid, år 1895 bodde där drygt 1 500 personer (Region Gotland, 2014). Under andra världskriget fick Fårö en stark militärstrategisk betydelse och verksamheterna som Försvarsmakten utförde på ön omgavs av stor sekretess. Utlänningar var förbjudna att besöka Fårö ända fram till 1998. Försvarsmakten är den enskilt största arbetsgivaren som någonsin funnits på Fårö (Ibid). Fårös förbindelse med resten av Gotland består av färjetrafik, det har länge diskuterats huruvida en bro ska byggas och Trafikverket utreder frågan, men till dags dato är ingenting bestämt. Region Gotland anser att en fast förbindelse skulle öka tillgängligheten till ön för service, verksamheter och handel, samt att fler skulle vilja bli fast bosatta på Fårö (Trafikverket, 2013). Tabellen nedanför visar att Fårö har en minskande och åldrande befolkning, invånare i åldrarna 0-44 har minskat markant de senaste 30 åren. Ålder 0-5 6-15 16-24 25-44 45-64 65-84 85- Totalt [st] Förändring [%] Antal 12 26 36 85 9 34 3 113 22,6 Figur 4. Befolkningsförändring 1985-2016 på Fårö. Data: SCB 4.2 Östergarnslandet Det område som kallas Östergarnslandet är ungefär 180 kvadratkilometer stort och innefattar Östergarnsholm, en liten ö en dryg kilometer från kusten som är obebodd. Naturen i området karaktäriseras av pittoreska fiskelägen, populära sandstränder och naturreservaten Torsburgen och Grogarnsberget. Katthammarsvik är huvudorten i området och har en lång historia av kalkindustri, fiske och de senaste 50 åren, turism. Detta gör att gamla jordbruksgårdar samsas med mindre torp och sommarstugor. Det bor 933 personer i Östergarnslandet, 125 av dessa bor i orten Katthammarsvik (Region Gotland, 2017a). Östergarnslandet har de senaste 30 åren haft en befolkningsminskning, trots att den äldre delen av befolkningen har ökat. Det är främst i åldrarna 25-44 som befolkningen har minskat, men relativt sett har minskningen bland invånare mellan 0-15 år varit lika stor. Ålder 0-5 6-15 16-24 25-44 45-64 65-84 85- Totalt [st] Förändring [%] Antal 27 53 38 114 5 86 13 138 12,5 Figur 5. Befolkningsförändring 1985-2016 i Östergarnslandet. Data: SCB 12

4.3 Storsudret Storsudret är beläget längst söderut på Gotland, det innefattas av den södra halvön. Trots sitt namn är Storsudret inte särskilt stort, benämningen kommer från en gammal form av gotländska och betyder ungefär den allra längst ut liggande södra delen. Områdets natur kännetecknas bland annat av småskalig jordbruksbygd, raukområden, ängen och lågvuxen tallskog. Centralorten i området är Burgsvik, den är utpekad som serviceort i området, där bor det idag 355 personer (SCB, 2017b). Stenindustrin har historiskt sett varit den viktigaste näringen för Storsudret och trots att det idag är vanligare att jobba inom serviceyrken och handel finns det verksamheter kvar i området som har med stenindustrin att göra. Turism är idag en viktig inkomstkälla för Storsudret. De vanligaste besökarna är barnfamiljer och de brukar under sommaren besöka kultur och natursevärdheter i området (Region Gotland, 2013). De senaste 30 åren har befolkningen på Storsudret minskat med ungefär en fjärdedel och i Figur 6 kan vi se att befolkningen också har åldrats. Ålder 0-5 6-15 16-24 25-44 45-64 65-84 85- Totalt [st] Förändring [%] Antal 28 84 54 155 13 34 28 246 26,5 Figur 6. Befolkningsförändring 1985-2016 på Storsudret. Data: SCB Sammanfattningsvis kan man se att de tre områdena har haft en snarlik befolkningsutveckling de senaste 30 åren. Invånarantalen har minskat, befolkningen har åldrats och de har liknande perifera lägen på Gotland. 4.4 Befolkningsförändring på Gotland Gotland har över de senaste 30 åren haft en svag befolkningsökning, under dessa år har nettoökningen varit ungefär 1800 personer. I Visby har befolkningen ökat med ungefär 3600 personer. Detta tyder på att det har skett en urbaniseringsprocess, det vill säga att folk har flyttat in till Visby från landsbygden. Detta tyder också på att Gotland har fått fler delårsboende, så till vida att landsbygdsfastigheterna inte står tomma året om (SCB, 2017b). 13

5. RESULTAT KVANTITATIV ANALYS Resultatet av den kvantitativa studien presenteras med text, tabeller och diagram, följt av en kort analysdel. 5.1 Ålder Åldern hos fritidshusägarna är hög, av figur 23 kan man avläsa att över hälften av stickprovet är i pensionsålder och ungefär 90 procent är äldre än 44 år. Ålder 25-34 År 35-44 45-54 55-64 65-74 75- Totalt Fritidshusägare [st] 4 10 30 29 53 24 150 Figur 7. Fritidshusägarnas ålder indelat efter ålderskategorier. Data: Lantmäteriet I alla områden är fritidshusägarnas medelålder över 60 år. Figur 2. visar att medelåldern hos de delårsboende är ungefär åtta år högre än de bofasta i samma områden. För att sätta siffrorna i kontext så är medelåldern i Sverige drygt 41 år och i Visby är medelåldern ungefär 44 år (SCB, 2017b). Medelåldern är alltså hög hos både de delårsboende och året-runt boende. Fårö n = 50 Östergarnslandet n = 50 Storsudret n = 50 Totalt n = 150 Medelålder delårsboende 61,1 år 63,1 år 60,2 år 61,5 år Medelålder året runt-boende 54,7 år 52,5 år 53 år 53,4 år Figur 8. Tabell över Medelålder. Data: Lantmäteriet & SCB. Vi kan konstatera att den bofasta befolkningen har blivit äldre samtidigt som den har minskat i antal. Till råga på det är de som har fritidshus i områdena väsentligt äldre än de som bor året runt. 5.2 Fritidshusägarnas hemvist En intressant aspekt för att kartlägga vilka som personerna är som äger fritidshus är att se var de kommer ifrån. Sättet att få fram detta är att studera folkbokföringen, där man är skriven får antas vara ens hemort. I Figur 1. är fritidshusägarna från alla de tre områdena sammanslagna och vi kan se att en majoritet kommer från Storstockholm. När alla områdena delas upp var för sig är det alltjämt Storstockholm som är den största andelen i alla tre områden. På Storsudret är det så många som 80% i mitt urval som har sitt primära boende i Storstockholm. Utländska fritidshusägare verkar vara sällsynt på den gotländska landsbygden och endast en femtedel av fritidshusen ägs av gotlänningar. 17 procent av fritidshusägarna kommer från andra delar av Sverige än Gotland och Storstockholm. 14

Övriga Gotland Övriga Sverige Storstockholm Utlandet 17 % 2 % 19 % n = 150 61 % Figur 9. Diagram över fritidshusägarnas hemvist. Data: Lantmäteriet 5.3 Inkomstnivå För att undersöka om det finns indikationer på att den gotländska landsbygden är gentrifierad har metoden varit att undersöka inkomstnivån. Med tanke på att populationen (se Figur 1.) har en hög medelålder är det så att vissa har gått i pension, och vissa är i slutet av sin yrkeskarriär. Yrkeserfarenhet brukar innebära en högre lönenivå, så att bara studera inkomstnivån gentemot den genomsnittliga nivån i Sverige riskerar att bli missvisande. Således har istället för att räkna samman 600 000,00 kr Sverige Fritidshusägare på Fårö, Östergarnslandet eller Storsudret i arbetsför ålder 450 000,00 kr 300 000,00 kr 150 000,00 kr 0,00 kr 25-44 år 45-54 år 55-64 år Figur 10. Medianinkomst uppdelat i ålderskategorier. Data: SCB & Skatteverket 15

alla inkomster och jämföra dessa med genomsnittet i Sverige har de delats upp i tre ålderskategorier som jämförs med varandra. I stapeldiagrammet utläses att i den yngre ålderskategorin är medianinkomsten faktiskt lägre hos fritidshusägarna än för hela riket. Viktigt att poängtera är att antalet personer i den undre kategorin är lågt. Ålderskategorin 25-44 år består det endast av 14 individer. Detta riskerar att resultatet har blivit missvisande för de grupperna. I den äldre delen av urvalet som fortfarande är i arbetsför ålder kan vi se att medianinkomsten är substantiellt högre än i resten av riket. De individerna tjänar ungefär 30 procent mer än vad andra personer i samma ålder gör. Hur många av fritidshusägarna är höginkomsttagare? Det finns inget officiellt kriterium av var gränsen går för vad som kallas höginkomsttagare, en möjlig gräns skulle kunna vara en årslön överstigande 625 800 kronor, ungefär 54 000 kronor i månaden. Denna summa är år 2017 den övre skiktgränsen som gör att man ska betala den högsta möjliga statliga inkomstskatten, som ligger på 25% (Skatteverket, 2017). Motsvarande en marginalskatt på 55-60%, beroende på hur hög kommunalskatten är. Med denna definition är 27% av fritidshusägarna i arbetsför ålder på Fårö, Östergarnslandet & Storsudret höginkomsttagare, således en relativt hög andel. Ett annat förekommande kriterium av höginkomsttagare är att inkomsttagare över den 90:e percentilen av alla inkomsttagare, alltså vad den rikaste tiondelen tjänar om året. Den siffran ligger på ungefär 557 000 kr om året (46 400 kr i månaden) år 2017. Om man använder sig av denna definition så är 33 % av fritidshusägarna höginkomsttagare. Skillnaden mellan kriterierna är marginell och påverkar inte slutsatsen att en betydande andel av fritidshusägarna har höga inkomster. I Figur 11 kan vi se att också de fritidshusägarna på den gotländska landsbygden som är i pensionsålder har en rejält högre pensionsinkomst än genomsnittet i Sverige. De får in ungefär 45% mer om året än vad den genomsnittliga pensionären gör. Pensionsinkomst 2016 Genomsnittlig pension i Sverige Medianpension Fritidshusägare på Fårö, Östergarnslandet & Storsudret n = 78 Kronor 214 800 387 664 Figur 11. Pensionsinkomster 2016. Data: Pensionsmyndigheten & Skatteverket Fritidshusägarna på Fårö, Östergarnslandet och Storsudret har en högre inkomst än den bofasta befolkningen på Gotland, det visar figur 12. I figur 13 utläses att de delårsboende som är gotlänningar enligt folkbokföringen tjänar mindre än icke-gotlänningar. Medianinkomst 2016 Bofasta gotlänningar Fritidshusägare - Gotlänning n = 27 Fritidshusägare - Icke Gotlänning n = 124 Kronor 243 033 316 388 466 000 Figur 12. Medianinkomsten hos fritidshusägarna uppdelat gotlänningar och icke-gotlänningar. Data: SCB & Skatteverket 16

5.4 Reflektioner Till att börja med så verkar fritidshusägarna bestå av personer i den äldre delen av befolkningen. En kommentar till detta faktum är att fritidshusägarna ofta får besök av yngre släktingar, så som barn och barnbarn. Detta innebär att den reella medelåldern av de som spenderar tid vid fritidshuset sannolikt är lägre än den som presenteras i kapitel 5.1. Men det visar samtidigt att det är personer runt pensionsålder som äger fritidshusen. De deltidsboende på den gotländska landsbygden har höga inkomster. De har högre lön än andra i samma ålder har i Sverige, och var tredje person i arbetsför ålder är en höginkomsttagare. Fritidshusägarna i pensionsålder har även de en högre inkomst än vad pensionärer i allmänhet har. Med tanke på att inkomstnivåerna är så höga, talar det för att det för att det kan ha skett undanträngning. Speciellt med tanke på att deras inkomster så högt över den bofasta gotlänningens. Gotlänningen måste helt enkelt konkurrera med en rikare motpart på marknaden om landsbygdsfastigheterna. Oftast handlar det om icke-gotlänningar, för endast var femte fritidshusägare i stickprovsundersökningen är skriven på Gotland. De allra flesta kommer från Stockholm med omnejd även om andra delar av Sverige också finns representerade i urvalet. 17

6. RESULTAT INTERVJUSTUDIE Här redovisas resultatet av de fem intervjuerna, följt av reflektioner kopplade till litteraturöversikten och tidigare forskning. 6.1 Presentation av intervjupersonerna I Östergarnslandet startades utvecklingsbolaget Nygarn Utveckling AB efter beslutet att låg- och mellanstadieskolan i Östergarn skulle läggas ned år 2005. Gunnar Bendelin som bor i Katthammarsvik var med och startade bolaget och det drivs som ett icke vinstdrivande SVB-Bolag1. Bolaget har under sin levnadstid drivit ett flertal projekt som på något sätt rör de lokala utvecklingen i bygden. Sedan 2008 huserar Nygarn Utveckling AB i skolhuset i Östergarn. Kerstin Kalström bor året runt på Fårö, intervjun med henne genomfördes i hennes hem. Hon är delaktigt inom ett flertal föreningar som på olika sätt fokuserar på Fårös framtid men hon är framförallt ordförande i Fårö Utvecklingsbolag AB. På Storsudret startades det ett utvecklingsbolag 2002 vid namn Heligholm Utveckling AB, även det ett SVB-bolag. Bolaget startades av sju året runt-boende och fyra deltidsboende. De kände att utvecklingen i bygden gick åt fel håll och att läget var kritiskt. Jan Larsson var en av initiativtagarna, han har själv har erfarenheter av utvecklingsfrågor efter sina år som anställd på Region Gotland. Heligholm Utveckling AB består idag av ungefär 400 aktieägare, varav hälften är deltidsboende. Nuförtiden är Larsson ordförande i Forum Östersjön, en ideell förening som arbetar med frågor relaterade till Östersjöns Havsmiljö. Marika Gardarfve är butikschef på Tempo i Katthammarsvik (Östergarnslandet) och Dag Hoffman är butikschef på ICA Hoburgshallen i Burgsvik (Storsudret). Figur 13. Fotografi på skolhuset i Östergarn. Foto: Ludvig Svedjer 2017 SVB-bolag är ett aktiebolag som drivs av ett annat syfte än att ge aktieägarna vinstutdelning. Företagsformen är tänkt för verksamheter som tidigare drivits i offentlig regi (Bolagsverket, 2014). 18 1

6.2 Kommunal service I de tre intervjuerna med engagerade medborgare har alla respondenterna liknande anledningar till varför de från första början valde att engagera sig i sin hembygds framtid. Det är att en kommunal tjänst har försvunnit eller varit på väg att försvinna från bygden. Bendelin säger att han är nöjd med vissa delar av den befintliga kommunala servicen i området, men att det såklart finns brister. De lokala vägarna underhålls inte tillräckligt menar Bendelin, Östergarnslandet är ett attraktivt besöksmål och det sliter på vägarna. Dessutom är det svårt för gång och cykeltrafikanter att transportera sig på ett säkert sätt, där sker det inte tillräckliga investeringar (Bendelin, 2017) De positiva sakerna gällande service i området som Bendelin tar upp är att det finns ett äldreboende som också fungerar som en trygghetspunkt, det vill säga att man kan gå dit om man vill träffa en sjuksköterska om man har något besvär. I övrigt från skolan som lades ner är det egentligen ingen annan kommunal verksamhet som lagts ner i närtid, men han menar att närheten till beslutsfattare och tjänstemän successivt har försämrats för de boende på landsbygden. Förr i tiden fanns det kommunkontor på fler ställen än i Visby. Idag sker beslutsfattandet längre ifrån landsbygdsborna (Bendelin, 2017). På frågan om Larsson är nöjd med den kommunala servicen säger han att det finns ett område han absolut inte är nöjd med, och det är räddningstjänsten. Den är alldeles för tunn, det är ett bekymmer när man vill locka folk att flytta till Storsudret: Om man kommer från en stad där man har 15 minuter till närmsta ambulans kanske man tvekar att flytta till en plats där man kommer få vänta mycket längre än så på att få hjälp. Det finns inte heller någon akutläkare i närheten. Det har skurits i dessa tjänster, och det finns inte ens en distriktssköterska kvar (Larsson, 2017). En viss del av servicen har flyttats till Hemse, men det får man köpa, det tar inte så lång tid att ta sig dit trots allt. Så länge skolan får vara kvar och biblioteket håller öppet är Larsson relativt nöjd. Men han är väldigt mån om att man inte börjar avveckla dessa verksamheter, det är viktigt. Den kommunala servicen i Östergarnslandet ligger nu på en miniminivå av vad Larsson tycker är acceptabelt. Kalström (2017) kan inte säga att hon är nöjd med den kommunala servicen på Fårö. Det finns det som är lagstadgat, det finns hemtjänst och skolbuss. Men sophämtningen betalar de själva för och bussförbindelsen går inte längre till Fårö under lågsäsong. Viss kommunal service har dessutom försvunnit helt från ön, förr hade de skolor, förskolor, och distriktsköterska men detta finns inte längre kvar. Det största hotet just nu är enligt Kerstin att Region Gotland funderar på att lägga ned högstadieskolan i Fårösund, och då är det närmsta högstadiet i Slite, tre mil söderut. Om det lägger ner är det spiken i kistan för de med barn, barnfamiljerna är väldigt viktiga för Fårö (Kalström, 2017). De tre intervjupersonerna har en liknande uppfattning hur utvecklingen sett ut i deras bygd. De har märkt av hur kommunala tjänster som tidigare funnits där har lagts ned eller hotats av nedläggning, vilket lett dem till att engagera sig för bygdens utveckling. 6.3 Att locka till inflyttning Att bygderna skulle gynnas av att det skulle flytta in flera året-runt boende är alla respondenter överens om. Bendelin (2017) säger att han vet åtskilliga personer som vill flytta till Östergarnslandet, men som tvekar av olika anledningar. Det kan vara för att de tycker att det ligger 19

för långt ifrån Visby eller att familjesituationen hindrar dem. Han säger detta om vilka personer som är mest tänkbara att flytta till Östergarnslandet: Det man bör ska rikta in sig på när det gäller att få människor att flytta till Östergarnslandet är de personer som redan har någon förankring till bygden, de kan ha väldigt starka känslor till platsen. De är de mest tänkbara att flytta hit som året-runt boende (Bendelin, 2017) Bendelin vill lyfta fram de anledningar som gör att man flyttar ut på landsbygden trots allt. Han säger att den goda livsmiljö som landsbygden erbjuder lockar människor till Östergarnslandet. Det är svårt för gotlänningarna att konkurrera om de befintliga husen, säger Bendelin, men markpriserna är inte så höga, så om man kan låta bygga sitt eget hus är det lättare att bosätta sig i Östergarnslandet. Många upplever att urbaniseringen är ett stort problem, Bendelin får ofta frågan hur man kan bromsa utvecklingen. Han brukar säga att det absolut viktigaste är att jobba stenhårt för sin bygd och göra den så attraktiv som möjligt. De som kommer i kontakt med bygden är positivt inställda och det är de potentiella inflyttarna i framtiden menar han (Bendelin, 2017). Larsson poängterar vikten av långsiktiga löften från politiskt håll för att locka människor till Storsudret: Om det ständigt ligger ett stängningshot över skolan och biblioteket, då kanske man väljer bort att flytta hit. När jag frågar Larsson om han vill att antalet bofasta på Storsudret ska öka säger han så här: Jag vill absolut att antalet året runt boende ska öka, det är centralt i hela den här frågan. Nu har vi ett säsongssamhälle i väldigt stor utsträckning. Om vi är 1000 personer här på vintern är det nog 5000 här på sommaren. Varenda kåk är ett litet pensionat då vi får hit våra barn på besök med deras familjer. Säsongsamhällen i sig är egentligen inget att sträva efter, så det är såklart mycket bättre om vi blir till exempel 2000 personer på Storsudret, ur många aspekter (Larsson, 2017) Dag Hoffman säger att delårsboendet har ökat och året-runt boende har minskat. Detta tror han beror på de höga fastighetspriserna: Barnfamiljer har inte råd att flytta ner hit även om de hade velat göra det, det kostar ju multum. Hoffman bor inte själv på Storsudret, han bor på mellersta Gotland. Han har heller aldrig bott på Storsudret och säger att det känns för dyrt att flytta dit. Men han är inte heller säker på att lägre fastighetspriser hade lett till att människor hade flyttat till Storsudret, det finns väldigt få arbetstillfällen (Hoffman, 2017). Kalström är inne på samma resonemang som Hoffman, de dyra priserna gör att husen riskerar att stå tomma om de inte hade haft sina delårsboende. Kalström säger att det är en svår uppgift att få personer att flytta till Fårö som bofasta, men nämner Fårö bygdegård som ett gott exempel, det är en samlingsplats där man kan ha fester, där folk träffas och känner gemenskap. Att det händer saker i bygden är också viktigt, att man har saker man jobbar för tillsammans. Om man flyttar in till Visby, då är det ingen som frågar efter dig, men om man flyttar ut hit på landsbygden, då fångas man upp. Och jag tror att gemenskapen på landsbygden håller på att ersätta köphysterin, jag tror att det kommer att gå åt det hållet. Men vi har problemet att det är så dyrt att bo här, det är ett aber för oss. Men vi som bor här måste lyckas med att få våra egna barn och barnbarn att stanna, till någon del iallafall (Kalström, 2017) 20

Hon tror inte att Fårö skulle vara särskilt attraktivt om det inte fanns bofasta, då riskerar det att bli ett reservat. Priserna på fastigheter på ön är så höga att det är svårt att bo på Fårö, hantverkarna som arbetar här kommer hit med färjan. I Fårösund är ett hus en eller två miljoner billigare. Jag vet personer som har varit på väg att flytta ut till Fårö, men som hittat ett annat ställe att bo på grund av de höga priserna (Kalström, 2017). Höga fastighetspriser nämns som en stor anledning till att det är svårt att få personer att flytta in som året-runt boende i flertalet av intervjuerna. Men också det faktum att det finns få arbetstillfällen verkar spela in för många. Det mest effektiva sättet att få personer att flytta in är att fokusera på de de som redan har en relation till bygden. Det gäller att göra sin bygd attraktiv att flytta in till och gemenskapen på landsbygden är en anledning till varför folk vill bo där. 6.4 Deltidsboende I alla intervjuerna fanns uppfattningen att de delårsboende har ökat över åren. Bendelin säger så här om utvecklingen i hans hembygd; Delårsboendet har ökat väsentligt, men man kan säga att de bor här större delar av året än bara på sommaren, de kommer hit oftare och de är lite äldre så de kan vara här längre. Infrastrukturen gällande bredband har byggts ut i Östergarnslandet, så att även personer med jobb kan också spendera mer tid här än vad man kunnat göra innan (Bendelin, 2017). Kalström belyser också detta, på Fårö finns det numera bredband via fiber och det har möjliggjort för de delårsboende att spendera en större delen av sin tid vid sitt fritidshus än tidigare och ändå få arbete gjort. Även om många av de delårsboende är i pensionsålder (Kalström, 2017). Jan Larsson har detta att säga om de delårsboende på Storsudret: I någon mån finns det flera kulturer i ett säsongssamhälle som Storsudret. Den fasta befolkningen bär på de lokala traditionerna och sederna och de engagerar sig ofta ideellt. Många deltidsboende är lyssnande och är måna om att få delta i det befintliga föreningslivet och i frågor som rör bygdens utveckling. Andra ytterligheten är deltidsboende som behåller sina befintliga sociala ordningar, vänkretsar och attityder från storstaden och visar mycket litet intresse för Storsudrets historia och framtid. En viktig mötesplats för alla dessa kulturer är hembygdsföreningen och utvecklingsbolaget Heligholm. Interaktionen mellan de olika grupperna är angelägen och den kompetens och erfarenhet som många deltidsboende besitter är det angeläget för oss att ta till vara på (Larsson, 2017). Intervjuerna tyder på att det finns en stark vilja bland de delårsboende att engagera sig i olika projekt i sina områden. Bendelin (2017) ser projekten som en mötesplats för de bofasta och de delårsboende. De har starka känslor kopplade till platsen och är väldigt glada när det händer saker. Även Larsson påstår att att de deltidsboende är villiga att hjälpa till, inte minst när det gäller utvecklingsbolaget Heligholm AB. Ofta har de goda kompetenser som bygden kan dra nytta av. Till exempel är det en fritidshusägare som har skapat och driver en nyhetssida på internet om Storsudret (Larsson, 2017). Att de delårsboende besitter kunskap som gagnar den lokala bygden är något som också Gunnar och Kerstin nämner i sina intervjuer. De ser helt enkelt de delårsboende som en resurs snarare än en belastning (Bendelin, 2017; Kalström 2017). Larsson (2017) slår fast att det ändå kan uppstå konflikter, fritidshusägarna har inte alltid samma intressen som de bofasta. Ibland kan det uppstå friktion, men det är alltjämt förhållandevis sällan det händer. 21