Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad

Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad

Titel: Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad Datum: Karträttigheter: Solna stad Omslag: Fotografi: Veronica Gelland Boström, Solna stad Beställare: Solna stad (Miljö- och byggnadsförvaltningen, Miljöövervakningsenheten) Beställarens kontaktperson: Veronica Boström Gelland Konsult: Calluna AB (Linköpings slott, 582 28 Linköping) Projektledare: Anna Koffman & Mattias Bovin Rapportförfattare: Victor Johansson, Anna Koffman, Mattias Bovin, Malin Norderman Kartor: Mattias Bovin och Anna Koffman Kvalitetssäkring: Anna Norman Intern projektbeteckning: MBN0008 2 (66)

Sammanfattning Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad Miljökonsultföretaget Calluna AB har genomfört landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad. Syftet med uppdraget var att ta fram underlag som ska kunna vara till stöd i den strategiska grönstrukturplaneringen, den översiktliga planeringen och i detaljplaneprocesserna samt i skötsel av ek- och lindlandskapet. Vid tolkning av analyserna har vi lyft fram områden med höga bevarandevärden och ekologisk funktionalitet; värdekärnor har identifierats. Svaga samband pekas också ut. Analyserna har resulterat i ett kunskapsunderlag för hänsyn till ek- och lindlandskapet vid stadsplanering, för prioritering av skötselinsatser samt pekar ut lägen viktiga för olika typer av förstärkningsåtgärder. Analyserna innefattar konnektivitetsanalyser som illustrerar hur habitatnätverket och spridningslänkarna ser ut för vedlevande skalbaggar med olika habitatkrav och spridningsförmåga. För arter knutna till ek fördjupades även analyserna med en rankning av ekologisk funktionalitet för varje livsmiljöområde. Vidare gjordes även en simulering av framtida eklandskap för perioderna 50 och 100 år framåt i tiden. Generellt visar analyserna på en tydlig uppdelning i en östlig och en västlig del av ek- och lindnätverken, speciellt för svårspridda arter. Den främsta anledningen till detta är att E4:an utgör en kraftig barriär tillsammans med spårområdet och tät bebyggelse. För ek består den östra delen till största delen av Hagaparken, Bergshamra (där området Tivoli är viktigt) och Sörentorp Ulriksdal. Inom dessa tre stora kluster finns en relativt god sammanbindningsgrad och ekologisk funktionalitet. Framförallt för svårspridd fauna knutna till hålekar finns behov att förbättra spridningssambandet mellan alla dessa tre kluster med ekområden. För lind är de viktigaste värdekärnorna Hagaparken, Bergshamra och Ulriksdal, men här saknas tydlig sammanlänkning i ännu högre grad än för ek. Eklandskapet i kommunens västra del består av betydligt mindre och fragmenterade livsmiljöområden, på grund av tätare bebyggelse. För arter med bättre spridningsförmåga finns fler livsmiljöområden och spridningsvägar, även om det också för dessa finns en öst-västlig uppdelning. På några platser finns dock enligt analysen spridningslänkar över E4:an som möjliggörs av gynnsamma lägen i terrängen där E4:an går nedsänkt. Detta gör att Hagaparken binds samman med miljöer på andra sidan E4:an via Hagalund och Norra begravningsplatsen. Dock saknas vidare länk med västra delen (Råsunda och Huvudsta) av nätverket eftersom Solnavägen, Solna centrum och breda spårområden utgör barriärer. För ek finns en länk över E4:an från Sörentorp Ulriksdal till områden kring Överjärva och Järva och en länk från Ulriksdal till norra Bergshamra. Framtidssimuleringar av eklandskapet visar på en generell minskning av träd i åldern 135-200 år inom 100 år. Samtidigt kommer antalet gamla träd (>200 år) och hålträd att öka. Det kommer dock vara en stor skillnad mellan olika bestånd. Viktiga områden som Hagaparken och Sörentorp Ulriksdal kommer att ha ökande eller relativt stabila ekpopulationer, medan i området Tivoli kan populationen förväntas minska om inga åtgärder görs. I stora delar av det västliga nätverket kan vi också förvänta oss kraftiga nedgångar i ekpopulationerna inom 100 år (t ex. i Råsunda och Karlberg). De landskapsekologiska analyserna visar på flera områden med god ekologisk funktionalitet i Solna eklandskap (främst i öster). Ek- och lindlandskapet är fragmenterat. Analyserna visar att det med aktiv skötsel finns potential att etablera spridningsvägar och nya livsmiljöer. Ett exempel är kring Ulriksdal där det svaga spridningsstråket mellan Sörentorp Ulriksdal och norra och södra Bergshamra skulle kunna förbättras. Förstärkningar i de få spridningsstråken som i viss mån knyter ihop landskapen över den kraftiga barriären E4 är motiverade. Förstärkningsåtgärder för lind är motiverade i ungefär samma stråk som för ek. Intressant är att antalet hålekar kan förväntas öka i framtiden i flera av stråken med förstärkningsbehov, enligt framtidssimuleringen. Med en aktiv skötsel och riktade förstärkningsåtgärder finns alltså goda förutsättningar för att upprätthålla dagens värdekärnor och till och med förbättra eklandskapets funktionalitet. 3 (66)

Innehåll 1 Inledning... 5 1.1 Uppdraget... 5 1.2 Bakgrund... 5 2 Metod... 6 2.1 Landskapsekologisk analys... 6 3 Eklandskapet... 9 3.1 Rumslig utbredning av inventerade ekar... 9 3.2 Konnektivitetsanalys för svårspridda arter knutna till ekar med hålighet... 9 3.3 Konnektivitetsanalys för lättspridda arter knutna till ekar med försämrad vitalitet, nydöd ved. 15 3.4 Konnektivitetsanalys med samtliga ekar... 18 3.5 Samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar och särskilt viktiga områden för konnektivitet i eklandskapet... 21 3.6 Scenarioanalys för eklandskapets framtid... 24 4 Lindlandskapet... 41 4.1 Rumslig utbredning av inventerade lindar... 41 4.2 Konnektivitetsanalys för arter knutna till lindar... 41 4.3 Konnektivitetsanalys för arter knutna till lindar med hålighet eller försämrad vitalitet... 43 4.4 Tolkning och rekommendationer för lindnätverket... 45 5 Begrepp... 46 6 Referenser... 49 7 Bilagor... 50 7.1 Tekniskt metodavsnitt och dataunderlag... 50 7.2 Friktionsraster ek- och lindlandskapet... 51 7.3 Framtagande av livsmiljöområden... 57 7.4 Framtagande av funktionskartor... 58 4 (66)

1 Inledning 1.1 Uppdraget Miljökonsultföretaget Calluna AB fick under hösten 2015 i uppdrag av Solna stad att genomföra landskapsekologiska analyser för ek- respektive lindlandskapet i Solna. Projektet delfinansieras genom LONA-bidrag från Länsstyrelsen och projektleds i staden av Veronica Gelland Boström. Syftet med uppdraget var att ta fram underlag som ska kunna användas i den strategiska grönstrukturplaneringen, den översiktliga planeringen och i detaljplaneprocesser samt för skötsel av ek- och lindbestånden. Beställaren har önskat framtagande av många och förhållandevis detaljerade analyskartor som täcker in olika ekologiska frågeställningar och som kan användas i det praktiska arbetet med förstärkning och hänsynsåtgärder i ek- och lindlandskapet. Beställaren har formulerat uppdraget så här: De landskapsekologiska analyserna ska enligt uppdraget: Analysera och gradera funktionella spridningsvägar/spridningssamband i nutid, för valda fokusarter/artkluster. Analysera och gradera funktionaliteten för livsmiljöområden. Analysera trädpopulationens utveckling i ekbestånden 50 och 100 år framåt i tiden. Analysera vilka områden som är särskilt viktiga att bevara från konnektivitetssynpunkt. Redovisa en samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar och ekologiskt kritiskt viktiga områden för bibehållande av nätverken. Lyfta fram strategiska lägen för förstärkning och föreslå möjliga åtgärder. I projektet bestämdes att eklandskapet skulle analyseras mer fördjupat än lindlandskapet och betydligt mer tid har ägnats åt eklandskapet. Vid projektets start ingick även en framtidsanalys för lind. En mycket stor del av lindarna återfinns dock i alléer och parker, där föryngringen av lind är helt beroende av mänskliga beslut (plantering enligt parkplanering etc). Under projektets gång bedömdes att resultaten skulle bli allt för osäkra vid modellering av framtida lindpopulation, eftersom det inte fanns tillgängliga data för föryngringsåtgärder och spontan föryngring inte kunde förväntas. Projektet beslutade därför att istället lägga ännu mer fokus på ekanalyserna. Den långsiktiga situationen för lindlandskapet har härmed bedömts mer översiktligt. Arbetet har utförts av ekolog Anna Koffman (projektledning, analysdesign) och Victor Johansson (modellering av framtida trädbestånd) samt GIS-analytiker Mattias Bovin och Malin Norderman på Calluna (GIS-analyser). Två workshops har hållits med kommunens beställare där vi diskuterat preliminära resultat och tagit gemensamma beslut om slutliga analyser, kartframställning och rapport. Utöver rapporten får kommunen GIS-lager med resultaten från analyserna. Dessa ska användas som handläggarstöd i kommunens GIS-struktur. 1.2 Bakgrund Solna stad är en av Stockholms läns 26 kommuner. Kommunen är en av Sveriges minsta kommuner till landareal och har en area om knappt 20 km 2. Solna stad gränsar till Stockholms stad, Sundbybergs stad, Danderyds kommun och Sollentuna kommun. Solna stad har en befolkning om drygt 74 000 invånare och står inför många stora förändringar. Enligt kommunens hemsida ökar antalet solnabor rekordartat för varje år, och för att möta invånarnas förväntningar utvecklas staden snabbt. I östra Solna finns Kungliga nationalstadsparken med Ulriksdals slottspark, Ulriksdals naturreservat, Tivoli och Hagaparken. I norra Solna ligger Igelbäckens naturreservat. En stor del 5 (66)

av de naturvärden som finns i den skyddade naturen, men även i andra delar av kommunen, är knutna till Solnas ek- och lindlandskap. Dessa landskap utgör ett stort värde för den biologiska mångfalden i Solna och för att bevara artrikedomen är det nödvändigt med fungerande spridningssamband mellan värdekärnor. För att få en överblick av kommunens naturvärden knutna till dessa träd har Staden genomfört en trädinventering. Inventeringen kompletterar och följer samma metodik som den länstäckande inventeringen av särskilt skyddsvärda träd som Länsstyrelsen i Stockholms län genomfört (Veronica Gelland Boström, kommunekolog i Solna). Karta 1. Översiktskarta av Solna stad. (Finmaskig grönstruktur är vegetation som kartlagts med hjälp av laserdata. Det visas i kartan i ljusgrön färg och har lagts in i biotopkartans huvudklass bebyggd mark. Tanken är att den visar finmaskig urban grönstruktur.) 2 Metod I avsnitt 5 finns en begreppslista som förklarar termer som används i rapporten. 2.1 Landskapsekologisk analys Vi har utifrån träddatabasen, biotopkartan mm GIS-underlag analyserat Solnas ek- och lindlandskap. Analyserna har utformats efter fokusarter vi valt och har resulterat i fyra habitatnätverk. Begreppet fokusart används i landskapsekologiska analyser i GIS för att analysera och visualisera landskapet utifrån fokusartens ekologiska krav. Med kunskap om fokusartens ekologiska kriterier och tillgång till en digital biotopkarta skapas genom GIS-analyser livsmiljöområden för fokusarten. Ett livsmiljöområde är ett område där fokusarten kan reproducera sig och föda upp en ny generation. Fokusart är en indikatorart som är knuten till 6 (66)

viss typ av livsmiljö. Förekomsten av en fokusart är en indikator på att en mångfald av andra arter också finns i livsmiljön. I många fall är det inte en viss art som utgör fokusart utan en grupp av arter med liknande ekologi. Analyskartorna med habitatnätverk är inte samma sak som faktiska förekomster av studerad art utan visar var i landskapet det finns vissa eller bra förutsättningar för arten. Kartan är ett prediktionsverktyg som visar landskapet utifrån fokusartens ekologiska krav med hjälp av de GIS-underlag som använts i analysen. Gamla ihåliga träd, framförallt ekar och lindar, hyser ett mycket stort antal hotade arter inom olika organismgrupper, inte minst bland skalbaggar. År 2015 och med fortsättning 2016 undersöks skalbaggsfaunan i ek och lind i Solna i ett LONA-projekt (Snäll 2015). Under 2015 inventerades lokaler i Ulriksdal, Tivolihalvön, Hagaparken, Stockholms norra begravningsplats, Tomteboda postterminal, Ekelund, Huvudsta allé, Jungfrudansen, Solna centrum, Järva krog och Järvastaden. Inventeringen 2015 resulterade i totalt 39 anmärkningsvärda arter av vilka 2 i rödlistkategori EN (starkt hotad); Plagionotus detritus, Bredbandad ekbarkbock och Colydium filiforme, en barkbagge. 2 arter kategori VU (sårbar); Corticeus fasciatus, Brokig svartbagge och Laemophloeus monilis, Ristplattbagge. 18 rödlistade arter av kategori NT (nära hotad) och 17 arter som tidigare funnits på rödlistan. Förutom skalbaggsarter noterades även klokrypare och bland dessa hittades en rödlistad art, Gammelekklokrypare (Larca lata, NT). Bland dessa vedlevande skalbaggsarter tillhör flera av arterna den artgrupp som för larvutvecklingen behöver ekens sena livsstadium där ekarna har bildat håligheter med mulm. Artrikast och bäst förutsättningar för hotade arter är det i hålstadie 5 och 6 (större hålrum, mycket mulm). I analysen har vi dock tagit med även hålstadie 4 (mindre hål) för att inte snäva in analysen alltför mycket. Livslängden för olika typer av död ved varierar och därför borde vedlevande arter ha olika spridningsförmåga beroende på vilken typ av ved den är knuten till (Nilsson och Baranowski, 1997). Hålträdslevande arter har generellt sätt sämre spridningsförmåga än många andra trädlevande insekter, som till exempel arter knutna till nydöd ved. Det är vanligt att samma ek utnyttjas i väldigt många generationer av skalbaggarna. Calluna har tagit fram ett habitatnätverk där fokusarten är skalbaggar knutna till hålekar. Bland de vedlevande skalbaggsarterna i Solna finns de arter vars larvutveckling sker i nydöd ekved. Flaggskeppsarten från inventeringen 2015 är bredbandad ekbarkbock som är starkt hotad och där Solna och Stockholm stad har ett nationellt ansvar för artens fortlevnad. Calluna har tagit fram ett habitatnätverk där fokusarten är bredbandad ekbarkbock. Den lägger ägg i barken på nyligen döda grövre stam- och grendelar och kräver en varm utvecklingsmiljö för larverna. Förmodligen kan arten med lätthet flyga flera kilometer. Det är dock viktigt att inte överdriva artens spridningsförmåga och därmed bilda en för positiv bild om artens överlevnad i landskapet (Ehnström 2005). Som fokusarter till lindnätverket valdes skalbaggar knutna till nydöd ved och hålträdsarterna. En del arterna finns på svampen linddyna. I urvalet inkluderades både skadade och döende träd och hålträden eftersom ett snävare urval hade medfört allt för få träd. Dessutom har ett generellt eknätverk och ett generellt lindnätverk tagits fram, baserat på alla inventerade ekar respektive lindar. För att kunna genomföra analyserna behövs ett heltäckande friktionsraster. Avståndsanalyser baserade på friktionsraster visar s.k. kostnadsviktat spridningsavstånd där hänsyn tagits till hur lätt arten har att sprida sig mellan livsmiljöområden, till skillnad från s.k. euklidiskt avstånd (fågelvägen). Vid framtagandet av ett friktionsraster översätts marktyper eller biotoper till friktionsvärden vilka motsvarar hur framkomligt det är för en utvald fokusart att röra sig genom den marktypen. I en tabell tilldelas varje biotopklass ett s.k. friktionstal eller kostnadsvärde, där talet 1 betyder att biotopen är lätt att sprida sig i (låg energikostnad) och ett högt friktionstal betyder att biotopen är svår att sprida sig i. Klassificeringen av biotoper till friktionsvärden görs enligt litteraturstudier och expertbedömningar. I det här projektet har ett gemensamt friktionsraster använts för både ek- och lindlandskapet eftersom spridningsförmåga och 7 (66)

spridningsbeteende hos vedlevande arter generellt sett fortfarande är ett relativt outforskat område. Friktionsrastret är gjort efter en spridningsprofil där vi antog att för fokusarten lättframkomliga biotoper finns i ädellövmiljöer i skog och andra huvudnaturtyper, gamla löv- eller blandskogar, olika typer av ljusöppna naturliga marker med träd eller buskar, samt gles bebyggelse med träd och buskar, och finmaskig grönstruktur genom bebyggd mark. Framkomliga eller tämligen framkomliga biotoper är anda typer av skogar, intensivt skött gräsmark, öppen mark och odlingsmark, våtmarker, gles bebyggelse med intensiva skötselmetoder, samt av Calluna digitaliserade passager (inklusive bra terränglägen) över väg och järnväg. Svårframkomliga marktyper/ogästvänlig miljö är tät bebyggelse med inslag av vegetation, öppen vattenyta, medelstora vägar och järnväg. Totalbarriärer är tät bebyggelse utan vegetation (inklusive hårdgjord mark) byggnadsytor och vägar med hastighet 70 km i timmen eller mer. Mer information om friktionsrastret redogörs i bilaga 7.2. För alla habitatnätverk som tagits fram har initialt ett urval gjorts från träddatabasen så att de träd valts som fokusarten kan använda för reproduktion. Från de valda träden skapades en buffertzon på 125 kostnadsviktade meter baserat på friktionsrastret. Buffertzonerna visar huruvida en art kan sprida sig mellan två träd som ligger inom 250 kostnadsviktade meter från varandra. Avståndet baseras på metapopulationsforskning om hur den svårspridda arten Läderbagge (Osmoderma eremita) sprider sig i ett fungerande eklandskap (Ranius 2001). Analysen resulterar i sammanhängande trädområden där det finns lämplig livsmiljö för larvutveckling. I rapporten kallar vi dessa ytor för livsmiljöområden. Nästa steg är att göra en konnektivitetsanalys som testar sammanbindningsgraden i landskapet. Konnektivitetsanalysen grundar sig i grafteorin och har tillämpats i ett flertal landskapsekologiska analyser med syftet att analysera grön infrastruktur (Zetterberg et al 2010, Bodin & Zetterberg 2011, Koffman & Bovin 2014, Bovin 2015). Metoden använder nätverksanalyser och baseras på ett koncept där noder är sammankopplade med länkar vilka tillsammans utgör ett nätverk. Översatt i ekologisk terminologi utgör noderna livsmiljöer, även kallat patcher, vilka sammanbinds med länkar inom ett maximalt avstånd som anges i analysen. De länkar som modelleras kallas för spridningslänkar (Least Cost Path) och är den mest kostnadseffektiva vägen mellan två olika livsmiljöområden. Runt om livsmiljöområdena och spridningslänkarna kallas det omkringliggande landskapet för matrix vilket i varierande grad är gynnsamma miljöer eller ogynnsamma miljöer. I analysen skapas även zoner kring varje spridningslänk och tillhörande livsmiljöområde. Zonerna utgörs av ett sammanlagt kostnadsviktat raster där konnektivitetsprogrammet lagt samman alla delanalyser som programmet gjort för varje par av livsmiljöområden som fått en gemensam länk. Dessa zoner kallar vi för spridningsstråk. Runt isolerade livsmiljöområden skapas ingen zon. Calluna har tagit fram pedagogiska och intuitiva kartor för spridningsstråken. Spridningskorridorerna klippts manuellt vid ett värde som bedömts lämpligt. Analysen resulterar också i ett konnektivitetsmått kallat betweenness centrality. Detta mått beskriver hur viktig ett livsmiljöområde eller spridningslänken är för att fokusarterna ska kunna nå andra livsmiljöområden i nätverket. Livsmiljöområden och spridningslänkar med högt index kan sägas ha stor betydelse för sammanlänkning i nätverket eftersom de ligger strategiskt till när det gäller att upprätthålla flödet genom nätverket. Om man skadar eller tar bort sådana områden, eller länkarna så riskerar nätverket snabbt att falla sönder i flera isolerade delar. För att undvika kanteffekter i analysen, det vill säga att missa värdefulla livsmiljöer eller spridningssamband nära Solna stads kommungräns, skapades ett rumsligt analysområde med en 2 km buffertzon runt kommungränsen. Konnektivitetsanalyserna har gjorts i programmet LinkageMapper. Analys har även gjorts i programmet MatrixGreen för att få fram total areal sammanlänkade livsmiljöområden (komponentarea). 8 (66)

I samråd med beställaren har mest tid lagts på analyser av eklandskapet jämfört med lindlandskapet. Detta beror dels på att eklandskapet är mer omfattande än lindlandskapet och att vi har bättre data för ek vad gäller mortalitet och föryngring för framtidssimuleringar. 3 Eklandskapet 3.1 Rumslig utbredning av inventerade ekar Karta 2. Täthetsanalys av inventerade ekar i Solna stad (kommunens inventering) och i angränsade kommuner (länsstyrelsens inventering). En vattenmask har lagts på täthetsanalysen inom analysområdet. 3.2 Konnektivitetsanalys för svårspridda arter knutna till ekar med hålighet 3.2.1 Urval livsmiljö och maximalt spridningsavstånd Av de ekar som inventerats av Solna stad och Länsstyrelsen i Stockholms län gjordes ett urval av alla ekar i hålstadie 4-6 och sammanhängande områden med hålekar skapades enligt beskrivning i avsnitt 2.1. Vedlevande skalbaggar knutna till ihåliga ädellövträd anses ha en begränsad spridningsförmåga Vi valde ett maximalt spridningsavstånd om 500 m för analyserna av konnektivitet mellan livsmiljöområden. 9 (66)

3.2.2 Ranking ekologisk funktionalitet För varje livsmiljöområde gjordes en ranking av ekologisk funktionalitet på en femgradig poängskala för ekologisk funktionalitet för skalbaggar knutna till hålekar. Tre ekologiska faktorer användes: Antal hålekar i livsmiljöområdet. Kvoten antal ekar utan hålbildnig/antal hålekar (stadie 4-6). Kvoten ger en indikation på uppskattad framtida funktionalitet. Det behövs större antal ekar utan hål jämfört med antalet med hål för att det ska fyllas på med nya hålekar över tid. Storlek på tillgänglig livsmiljö. För små ekområden är inte över tid ekologiskt funktionella. Det behövs tillräckligt stor yta med ekmiljö för att det ska finnas både optimala hålekar och ett stort antal ekar i yngre successionstadium som framåt i tiden kan leverera gamla ekar med hål. Studier i Linköping har visat att målet för sammanhängande ekområden bör vara minst 57 hektar för att det ska kunna finnas tillräckligt många ihåliga ekar för att arter från den känsliga insektsfaunan långsiktigt ska kunna finnas i området. Detta resonemang följer Bergman (2008). Vi har räknat ut storleken på tillgänglig livsmiljö genom att addera ytan på alla livsmiljöområden som är sammanlänkande. Varje faktor rankades i en femgradig skala och slutligen viktades de tre faktorerna samman till en faktor kallad ekologisk funktionalitet som visualiserades som poäng 1-5 för ekologisk funktionalitet. För en fullständig beskrivning av kriterier för ekologisk funktionalitet se bilaga 7.4. 10 (66)

3.2.3 Resultat i kartor, hålekar Karta 3. Habitatnätverk för svårspridda arter knutna till ekar med hålighet i Solna stad och omnejd. Maximalt spridningsavstånd 500 m. 11 (66)

Karta 4. Habitatnätverk för svårspridda arter knutna till ekar med hålighet i Solna stad och omnejd. I kartan har livsmiljöområdena visualiserats efter ett konnektivitetsmått kallat betweennesscentrality som visar betydelse för sammanlänkning i nätverket. Maximalt spridningsavstånd 500 m. 12 (66)

Karta 5. Habitatnätverk med hålekar. Funktionskarta där livsmiljöområdena rankats efter ekologisk funktionalitet. Spridningsvägarna har visualiserats klassat på index beteweennesscentrality som visar betydelse för sammanlänkning i nätverket. Maximalt spridningsavstånd 500 m. Se även avsnitt 7.4.1 sista stycket om förklaring av metoden. 13 (66)

3.2.4 Tolkning av landskapsekologiska analyser av hålekar Habitatnätverket för svårspridda arter (Karta 3) visar en tydlig uppdelning i en östlig och en västlig del av nätverket. Den främsta anledningen till detta är att E4:an utgör en kraftig barriär tillsammans med spårområdet och tät bebyggelse. Den östra delen består till största delen av Hagaparken, Bergshamra (där området Tivoli är viktigt) och Sörentorp Ulriksdal. Inom dessa tre kluster finns en relativt god sammanbindningsgrad (Karta 4). Även om Hagaparken och Bergshamra ligger relativt nära varandra saknas länkar mellan dessa områden eftersom Brunnsviken utgör en tydlig barriär och ekmiljöer saknas i nordvästra delen av Brunnsvikenområdet, där motorvägen går nära vattnet. Bergshamra med ekområdet i Tivoli är sammanlänkat med ekmiljöer på östra sidan om Brunnsviken i Stockholms stad. Roslagstullsvägen i Stockholms stad är en känd barriär som försvagar sambandet med Norra Djurgårdens omfattande ekmiljöer. Sörentorp Ulriksdal i norr utgör ett stort kluster men detta är tydligt isolerat från de andra ek-områdena. Eklandskapet i kommunens västra del består av betydligt mindre och fragmenterade livsmiljöområden där främsta orsaken till dålig sammanlänkning är större vägar och tät bebyggelse. Men det är intressant att livsmiljöområden med hålekar insprängt bland bebyggelse finns i stort antal i stadsdelarna Råsunda, Skytteholm och Huvudsta samt söder om Råstasjön. Flera av livsmiljöområdena som ligger i dessa stadsdelar ligger nära varandra men har ända inte fått någon spridningslänk som kopplar samman dem. Analysen visar sannolikt en mer fragmenterad bild än verkligheten. Detta p.g.a. av att lokalgatorna fått högt friktionsvärde när friktionsrastret skapades, eftersom de ligger inbakade i biotopkartans klass för tät bebyggelse utan vegetation. I Karlberg och vid Tomteboda postterminal finns också viktiga ekområden med hålekar. Ekologisk funktionalitet har bedömts för alla livsmiljöområden med hålekar enligt en femgradig poängskala (Karta 5). Ju högre funktionalitetspoäng ett område har desto högre bevarandevärde har det. Klassningen ger i stort sett en bra signal om gradering i en värdeskala, men några kända artrika lokaler har vid jämförelse med insektsinventeringen (Snäll 2015) hamnat i oväntat låg klass avseende poäng för ekologisk funktionalitet. Detta gäller exempelvis Jungfrudansen i Huvudsta. Kända artrika lokaler är givetvis också att betrakta som värdekärnor även om de fått lägre funktionalitetspoäng än 4. I vissa fall, exempelvis i Huvudsta, kan områden i verkligheten hänga ihop något bättre än vad som framkommer av analyserna vilken kan bidra till lite för låg poäng i rankingen. Det finns också artrika ek-lokaler som består av ganska små tämligen isolerade ekområden med ekar i optimalt stadium för arterna. En sådan eklokal har dock dåliga chanser att ge stor artrikedom av håleksfauna över tid. Detta kallas utdöendeskuld. Rankingen av ekologisk funktionalitet avser att gradera Solnas ekområden utifrån potential att över tid hysa livskraftiga populationer av fokusarten. 14 (66)

Områden med poäng 4-5 kan betraktas som värdekärnor, där vi kan förvänta oss relativt goda förhållanden för fokusarternas populationer. Vi kan förvänta oss att förökning och spridning av betydelse sker ut i landskapet av åtminstone några av skalbaggsarterna som ingår i hålträdsfaunan. Understrykas ska dock att alla ekområden även områden med lägre funktionalitetspoäng har bevarandevärde eftersom alla gamla ekar har naturvärde. Främsta värdekärnorna för hålekar i kommunen är de tre stora klustren i öster: Hagaparken, Bergshamra och Sörentorp Ulriksdal, samt det något mindre klustret i Råsunda Råstasjön i väster. 3.3 Konnektivitetsanalys för lättspridda arter knutna till ekar med försämrad vitalitet, nydöd ved 3.3.1 Urval livsmiljö och maximalt spridningsavstånd I den här analysen användes den bredbandade ekbarkbocken Plagionotus detritus som fokusart. Eftersom arten föredrar ekar med nydöd ved gjordes ett urval i träddatabasen med de ekar som var skadade eller döende. Träd som var angivna som helt döda valdes inte, eftersom bredbandad ekbarkbock går på ny död ved, inte sällan där delar av trädet fortfarande lever. Vi satte i konnektivitetsanalysen maximalt spridningsavstånd till 1000 m. 3.3.2 Ranking ekologisk funktionalitet För varje livsmiljöområde gjordes en ranking av ekologisk funktionalitet presenterad i en femgradig poängskala på liknande sätt som för hålträdsnätverket (se 3.2.2). Ju högre funktionalitetspoäng ett område har desto högre bevarandevärde har det. Funktionskartan är ett underlag för att identifiera värdekärnor. Se metodbeskrivning se avsnitt 7.4.2. 15 (66)

3.3.3 Resultat i kartor, ekar med nydöd ved Karta 6. Habitatnätverk för arter knutna till nydöd ved av ek, fokusart bredbandad ekbarkbock. Maximalt spridningsavstånd 1 km. 16 (66)

Karta 7. Habitatnätverk med ekar med nedsatt vitalitet. Fokusart bredbandad ekbarkbock. Funktionskarta där livsmiljöområdena rankats efter ekologisk funktionalitet. Spridningsvägarna har visualiserats med index betweennesscentrality som visar betydelse för sammanlänkning i nätverket. Maximalt spridningsavstånd 1 km. 17 (66)

3.3.4 Tolkning av landskapsekologiska analyser för träd med nedsatt vitalitet, död ved Habitatnätverket för mer lättspridda arter knutna till nydöd ved (Karta 6), där bredbandad ekbarkbock utgör främsta fokusarten, är betydligt mer sammanhängande än nätverket för hålekar. Totalt sett finns fler livsmiljöområden och spridningsvägar. Vad gäller rankingen av funktionalitet framträder i stort sett samma områden som för hålträdslevande arter (Karta 7). De viktigaste och största ekområdena, vilka kan sägas vara värdekärnor, finns i öster, med framförallt Hagaparken, Sörentorp Ulriksdal och Tivoli. I väster finns livsmiljöområden som fått högsta funktionalitetsklass i Ekelund (Pampaslänken), vid Karlbergs slott, vid Dalvägen och söder om Solna centrum. Det finns också flera som fått näst högsta funktionalitetspoäng i västra delen. Områden i karta 7 som fått funktionalitetspoäng 4 och 5 kan betraktas som värdekärnor för art knutna till nydöd ved. Men vi vet genom insektsinventeringen 2015 (Snäll 2015) att det även finns artrik fauna i några områden som fått lägre funktionalitetspoäng och kända artrika lokaler exempelvis Jungfrudansen, är givetvis också att betrakta som värdekärnor. I nätverket finns en tydlig tendens till en öst-västlig separering även här, framför allt p.g.a. E4:an. På några ställen finns dock spridningslänkar över E4:an. Vid Stora Frösunda möjliggörs spridningslänk av gynnsamma lägen i terrängen där ekmiljöerna ligger högt och vägen i en sänka. Det finns också en bro med grönska strax söder om Igelbäcken, som i analysen antagits gynna spridning. Vid Norra begravningsplatsen finns ytterligare ett läge i terrängen där omgivningen är högre än vägen. Detta kan troligen fungera som en passage som leder till Hagaparken. Detta gör att Hagaparkens ekar binds samman med ekmiljöer på andra sidan E4:an. Dock saknas funktionella spridningsvägar vidare västerut, till västra delen av nätverket eftersom Solnavägen och Solna centrum samt breda spårområden utgör barriärer. Det saknas även tydlig spridningslänkglänk mellan Hagaparken och Bergshamra, men spridningsstråken indikerar dock en möjlighet att bredbandad ekbarkbock kan ta sig över Brunnsviken. Klustret kring Sörentorp Ulriksdal i öster innehåller betydligt fler och större livsmiljöområden jämfört med analysen för hålträdslevande arter. Här har en spridningslänk över E4:an skapats i analysen i nämnda läge söder om Igelbäcken. En spridningslänk har också skapats över järnvägen där en bro med åtminstone lite grönska finns och läget i terrängen är ganska bra. Detta gör att flera livsmiljöområden kring Överjärva och Järva inkluderas i klustret med Sörentorp Ulriksdal. Det finns även ett spridningssamband från Sörentorp Ulriksdal söderut till ett ekområde i norra Bergshamra via Ulriksdals naturreservat. Men det saknas spridningslänkar söderut till Tivoli, Norra Djurgården och Hagaparken. Roslagsvägen i Stockholms stad framträder i analysen som en barriär mellan Solnas eklandskap och Norra Djurgården. I västra delarna av Solna finns flera mindre kluster som inte är sammanlänkade sinsemellan. Det är i Råsunda, Skytteholm, Huvudsta, Ingentingområdet och Karlberg. 3.4 Konnektivitetsanalys med samtliga ekar 3.4.1 Urval livsmiljö och maximalt spridningsavstånd I denna analys valdes samtliga inventerade ekar som urval av generella livsmiljöer för arter knutna till ek. Ett maximalt spridningsavstånd om 500 m användes. 18 (66)

3.4.2 Resultat i kartor, alla ekar Karta 8. Habitatnätverk med alla ekar i träddatabasen. Maximalt spridningsavstånd 500 m. 19 (66)

Karta 9. Habitatnätverk med alla ekar i träddatabasen. Maximalt spridningsavstånd 500 m. Livsmiljöområden och spridningslänkar är visualiserade på konnektivitetsmåttet betweennesscentrality, dvs. betydelse för sammanlänkning i nätverket. 20 (66)

3.4.3 Tolkning av landskapsekologiska analyser där alla ekar ingår När alla ekar i träddatabasen får utgöra ett habitatnätverk är en stor andel av alla livsmiljöområden sammanlänkade (Karta 8). Öster om E4:an utbreder sig ett omfattande eknätverk från Sörentorp Ulriksdal i norr ned till Bergshamra och Hagaparken i söder. Ekar och spridningsstråk i Ulriksdals naturreservat och norra Bergshamra har stor betydelse för sammanlänkning. Även Hagaparken tillsammans med Norra begravningsplatsen och Stora Frösunda utgör ett stort kluster. Här finns en viktig öst-västlig länk över E4:an söder om Hagalund, vilken innehåller ett stråk av relativt unga ekar utan hålbildning. Stråket kan med rätt skötsel öka konnektiviteten i Solnas eklandskap och analysen med framtidsscenarier (se nedan, karta 12) visar att antalet hålträd inom 100 år kommer att öka i detta stråk. Därför är detta område viktigt att bevara, sköta och ta hänsyn till i stadsplanering. Nämnda öst-västliga spridningsstråk är i kartan med betweenness centrality bara klassad som måttlig sammanbindningsgrad (se karta 9). Detta beror på att det saknas vidare spridningslänk västerut till klustren med ekar i Huvudsta och Råsunda, främst p.g.a. Solnavägens och Solna centrums barriäreffekt. Om det går att överbrygga denna barriär skulle stråket söder om Hagalund tillsammans med ett nyskapat spridningsstråk västerut, ha en oerhört viktig roll för att sammanbinda östliga och västliga delarna av eklandskapet i Solna. I västra Solna söder om Råstasjön finns många ekområden insprängda bland bebyggelse. Längs Ulvsundasjöns strand finns mycket ek. 3.5 Samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar och särskilt viktiga områden för konnektivitet i eklandskapet Vi har tagit fram en karta som visar en samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar och särskilt viktiga områden/stråk för konnektivitet (Karta 10). Vi har kombinerat resultat från flera av de gjorda analyserna. Livsmiljöområden från hålträdsnätverket med funktionalitetspoäng i femgradig skala. Alla områden med hålekar har bevarandevärde. Ju högre poäng för ekosystemfunktionalitet, desto högre bevarandevärde. De två högsta poängen (4 och 5) är tydliga värdekärnor i eklandskapet. Livsmiljöområden från nätverket med alla inventerade ekar. När detta skikt läggs under hålträdsnätverket, framträder ekområden utan hålekar. Dessa utgör bl.a. gynnsamma delar i spridningsstråk mellan håleksområden och kan i framtiden bli livsmiljö med hålekar. Här finns också ekområden som är livsmiljö för andra arter än de hålekslevande skalbaggarna. Spridningslänkar från eknätverket med hålträd. Dessa spridningslänkar är ett stöd för att identifiera de spridningsstråk i Solna som kan förväntas ha funktion för svårspridd skalbaggsfauna. Som komplement till spridningslänkar från håleksnätverket har även spridningslänkar från nätverket med alla inventerade ekar lagts in. Spridningsstråk skapade från konnektivitetsanalysen för nätverket med alla inventerade ekar är lagda under de andra GIS-skikten. Detta utgör smala till mycket breda zoner runt länkar och sammankopplade livsmiljöområden. Här finns förutsättning att skapa nya ekmiljöer och på olika sätt förstärka spridningsstråken. För den som behöver detaljerad information om eklandlandskapet har punkter för de enskilda hålekarna, jätteekarna, samt alla inventerade ekar lagts in i kartan. 21 (66)

Karta 10. Samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar för eklandskapet. Maximalt spridningsavstånd 500 m. 22 (66)

3.5.1 Tolkning av samlad analys för eklandskapet I karta 10 är en samlad analys av livsmiljöer, spridningsvägar och ekologiskt kritiskt viktiga områden för eklandskapet. Förutom ekologisk funktionalitet kopplad till hålträd på beståndsnivå visas i denna karta även alla enskilda hålekar, vilket är användbart när detaljstudier behövs. Dessutom har jätteekar (>1 m i diameter) särskilt lyfts fram för att ge en samlad bild av jätteträdsvärden (i vissa delar av kommunen finns flera jätteträd i bestånd med få hålekar). Kartan visar också övriga ekar i träddatabasen (som bruna punkter) och livsmiljöområden baserat på dessa som visualiserats i brunt. Dessa utgör i sig generella livsmiljöer för ekarter, samtidigt som de också utgör gynnsamma delar av matrix mellan livsmiljöområden med hålek. De är dessutom viktiga framtidsområden som längre fram kan komma att innehålla hålekar. Spridningslänkar som visualiserats i rött visar länkar som sammanbinder håleksområden och som enligt analysen (betweenness centrality) fungerar för en svårspridd håleksfauna. Dessa spridningsvägar är av särskilt bevarandevärde, eftersom de har funktionalitet i nuläget och möjliggör konnektivitet mellan bestånd för dessa svårspridda specialistarter. Dessa framträder främst inom de stora kluster som nämns ovan. Där dessa länkar går över bruna ekområden (dvs. livsmiljöområden baserat på alla ekar i träddatabasen) är det extra gynnsamt och det finns goda möjligheter att spridningsvägen i en relativt nära framtid kan bli livsmiljö med hålek. Spridningslänkar visualiserat i grönt sammanbinder ekområden baserat på alla ekar i träddatabasen och utgör alltså ett mer generellt eknätverk. Slutligen har spridningsstråk skapats från konnektivitetsanalysen för nätverket med alla ekar. Dessa visas som ljust ockrafärgade ytor. Det är zoner runt länkarna som i varierande grad består av spridningsvänliga biotoper. 3.5.2 Åtgärdsförslag för eklandskapet Förslag på olika typer av förstärkningsåtgärder lämpliga att göra i livsmiljöområdena och spridningsstråken är: Utplacering av mulmholkar. Holkarna möjliggör skapande av mulmmiljöer på kort tid vilket är ett effektivt sätt att minska tidsglapp, dvs brist på hålträd som kommer som efterträdare till nulägets hålträd. Veddepåer. Vid exploatering och riskträdshantering uppstår ekvirke. Det är viktigt at kommunen placerar ut detta virke i strategiskt viktiga lägen. Veteranisering av ännu ej gamla träd. Detta görs genom att skada trädet enligt specifika metoder, så att död ved och håligheter bildas. Gynna eller skapa brynmiljöer med blommande buskar och flora och gärna också död ved. Brynen ger också vindskydd för skalbaggarna när de flyger. I bryn eller andra områden som kan hysa blommor har det betydelse vilken sorts blommor som finns. Visserligen är många av vedinsekterna inte blombesökande men det finns flera arter som är det. Många skalbaggar föredrar vita blommor. Bland buskar med betydelse för blombesökande insekter urskiljer sig hagtorn och rönn som särskilt betydelsefulla. Träd med stor betydelse för blombesökande insekter (här inkluderat även andra grupper än ädellövträdsskalbaggar) är oxel, apel och andra fruktträd, och hägg. Flockblomstriga växter med hundkäx, kirskål, spenört, andra lokor och flokor, brudbröd och älggräs hör till de örter som har störst betydelse för vedlevande insekter. Undvika beskuggning av befintliga träd. Många ekar som dokumenterats i träddatabasen står skuggigt genom att andra träd växt upp runt om eken och det finns behov av frihuggning. Beskuggning som kan skada ekar kan också uppstå vid exploatering där höga hus skuggar ekar i huset närhet. Vid nybebyggelse är hänsyn till befintliga träd och deras ekologiska krav viktigt Vilka åtgärder som är lämpliga var måste studeras i fält. 23 (66)

Strategiskt viktiga lägen för förstärkningsåtgärder är: Generellt gäller att prioritera att göra åtgärder i eller kring befintliga värdekärnor med gamla ekar. En vägledning är områden med funktionalitetspoäng 4-5 i karta 5 och 7. Åtgärderna kan vara friställning av skuggade ekar, plantering av ek, anlägga veddepåer och mulmholkar. Det är givetvis viktigt att uppväxta och åldrande ekar tillåts utveckla döda grenar och håligheter och att så stor hänsyn som möjligt tas till biologisk mångfald vid riskträdshantering (se Mebus 2014). Upprätta skötselplan för prioriterade ekområden där syftet är att säkerställa långsiktig leverans av hålekar och i ett bredare perspektiv leverans av gamla ekar. En vägledning är den framtidsmodellering som gjorts i projektet, se avsnitt 3.6. Där pekas bestånd ut som hotas av snedvriden demografi. Förstärk svagt spridningssamband i Södra delen av Ulriksdals naturreservat och norra Bergshamra. Förstärkningsåtgärder här stärker sambandet mellan Ulriksdal i norr och Tivoli med flera områden i östra Bergshamra. Värna och förstärka spridningsvägen över E4:an som framkommit i analysen vid Norra begravningsplatsen, där E4:an går i sänka. Hela området Norra begravningsplatsen samt anslutande stråk på östra sidan om motorvägen behöver förstärkas med mulmholkar, veddepåer och plantering av ek. Även veteranisering bör övervägas. Värna och förstärka spridningsvägen som går från Norra begravningsplatsen västerut via grönstråket söder om Hagalunds kyrka och Dalvägen till de många oftast små ekområdena i Råsunda/Råstasjön samt i Huvudsta. Det finns många ekar i ekdatabasen som inte klassats till hålträd eller jätteträd. Det bör studeras om en del träd ska veteraniseras. Mulmholkar och veddepåer bör placderas där det är möjligt. Brynmiljöer och bra blombiotioper bör tillskapas och värnas. Analyserna har pekat ut de stora barriärerna; E4:an och trafikpaket runt Karlberg och Tomteboda som svåra barriärer. Ny ekodukt över E4:an eller åtminstone förbättring av de broar som idag har viss vegetation är lämpliga barriärminskande åtgärder. 3.6 Scenarioanalys för eklandskapets framtid 3.6.1 Ekarnas ålder idag För att kunna simulera hur ekpopulationen kommer att se ut i framtiden uppskattades först åldern på alla träd i nuläget. Denna uppskattning baserades på data från 287 åldersbestämda ekar i Östergötland. Vi passade en enkel statistisk modell (regression) där ålder förklarades av trädets diameter (Figur 1a), som sedan användes för att räkna ut åldern för alla träd i träddatabasen. De klenaste träden, dvs. de yngsta, som inkluderades från träddatabasen var 47.7 cm i diameter (150 cm i omkrets) och enligt modellen var dessa 135 år (Figur 1b). För enkelhets skull benämns dessa som ekar med ca 50 cm i diameter genomgående i rapporten. Några få klenare togs bort eftersom ingen systematiskt inventering gjorts för dessa. 24 (66)

Figur 1. a) Modellen för förhållandet mellan diameter och ålder (röd linje) baserat på 287 åldersbestämda ekar (prickar) och b) åldersfördelningen för ekarna i Solna idag. 3.6.2 Mortalitet och föryngring För att sedan kunna simulera ekarnas utveckling behövdes en uppskattning av ekarnas mortalitet (dvs. hur snabbt de dör) och av hur stor föryngringen är (dvs. hur många nya ekar med en diameter större än ca 50 cm som tillkommer varje år). Vi använde en mortalitet på 1.1%, vilket baserades på empiriska studier (Drobyshev 2008) och samma mortalitet har tidigare använts för att göra simuleringar av framtida ekpopulationer i Östergötlands eklandskap (Johansson m fl. 2013). Vad gäller föryngring så antog vi att den kommer att variera beroende på biotoptyp. Vi beslöt att endast inkludera simulering av naturlig föryngring i analysen. I projektet har inte inkluderats eventuell planerad nyplantering av ek som görs av människan i exempelvis stads- och parkplanering. För att ta fram ytor med ekbestånd användes samtliga inventerade ekar i Solna kommun och det friktionsraster som använts i de ekologiska sambanden för eklandskapet. En buffert om 125 m runt varje träd gjordes för att få fram sammanhängande bestånd. Bufferten baserades på friktionsrastret, vilket innebär att bufferten blir liten eller helt uteblir där friktionsvärdet är högt medan det blir upp till 125 m brett där friktionsvärdet är lågt. Vi använde Solnas biotopkarta för att skapa två kategorier med olika sannolikhet för ekföryngring. Vi slog ihop alla biotoptyper på naturmark och gav dem ranking 1 vad avser sannolikhet för ekföryngring (Tabell 1, Karta 11). Föryngringen antogs vara naturlig och relativt konstant i bestånd med ranking 1. De nya ekarna antogs därför totalt sett vara tillräckligt många för att behålla dagens sammanlagda åldersfördelning i dessa bestånd. Vi skapade också en kategori för "icke naturmark". Vi lade ihop biotoptyperna frisk gräsmark med intensiva skötselmetoder, gles bebyggelse (dvs tomtmark och dylikt) och tät bebyggelse och gav dem ranking 2 vad avser sannolikhet för ekföryngring. I bestånd med ranking 2 antogs föryngringen vara låg, bara 10 % av föryngringen i ranking 1, vilket leder till en framtida minskning av dessa ekbestånd. Slutligen sammanslogs de skapade beståndsytorna med ranking 1 respektive 2 avseende föryngring. På så vis fick vi sammanhängande beståndsytor med uppgift om sannolikhet för föryngring (karta 11). Övriga biotoper som inte tilldelades någon ranking för föryngring men som inkluderades när beståndsytorna skapades (t ex. exempelvis vattenområde) exkluderades när det slutgiltiga skiktet togs fram. 25 (66)

Tabell 1. Biotopstyper som inkluderades i bestånden och deras areella fördelning. Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad Biotopstyp Antal Yta (ha) Ranking sannolikhet områden föryngring Ädellövskog 146 113.2 1 Frisk gräsmark, intensiva skötselmetoder 101 71.6 2 Gles bebyggelse 30-50% vegetation 51 56.3 2 Frisk gräsmark, moderata-extensiva skötselmetoder 106 51.4 1 Övrig lövskog 74 48.0 1 Blandskog 74 41.5 1 Hällmark 50 28.4 1* Tät bebyggelse med inslag av vegetation (10-30%) 44 23.6 2 Övrig barrskog 53 23.1 1* Tät bebyggelse utan vegetation (0-10%) 14 10.5 2 Hällmarkstallskog 21 8.3 1* Torr gräsmark, moderata-extensiva skötselmetoder 15 6.7 1 Fuktig gräsmark, moderata-extensiva 8 1.7 1 skötselmetoder Våtmark 5 1.3 1* Sumpskog 2 0.6 1* Övrig mark med avlägsnad vegetation 3 0.6 1 Total area 486.8 *Vi valde att i ranking 1 inkludera mindre lämpliga biotoper exempelvis övrig barrskog (där det idag trots allt finns ekar). Det utgjorde i de flesta fall små fragment som låg insprängda mellan mer lämpliga biotoper för ekföryngring. Anledningen till detta förfarande är att undvika för mycket splittring av bestånden. Några mindre områden av biotoperna med asterix kan också vara feltolkade i biotopkartan. En annan anledning att inkludera dessa biotoptyper i rakning 1 är att förekomsten av ekar i dessa ytor indikerar en historiskt lämplig miljö för ek som eventuellt går att återställa med aktiva skötselåtgärder. 26 (66)

Karta 11. Beståndsytor för ek med olika sannolikheter till föryngring. 27 (66)

3.6.3 Simulering Landskapsekologiska analyser för ek- och lindlandskapet i Solna stad Simuleringarna av framtida ekpopulationen i Solna gjordes för två tidsperioder: 50 och 100 år framåt i tiden. Under simuleringarna dör träd enligt den sannolikhet för mortalitet som beskrivs ovan. Detta görs genom att varje år låta en slumpgenerator dra ett nummer mellan 0 och 1 för varje ek. Om numret är mindre än mortalitetsannolikheten (dvs. 0.011) dör trädet, annars fortsätter det leva. De nya träd som skapades varje år slumpas ut i olika områden baserat på områdets storlek (ett stort bestånd har varje år en större sannolikhet att skapa nya träd) och föryngringsranking (Karta 11). Alla ekars ålder följdes över tid och sammanfattades för varje bestånd i tre olika åldersklasser: <200 år, 200-300 år och >300 år. Observera att åldersklassen < 200 år innehåller träd mellan 135-200 år. Träd yngre än 135 år ingick inte i simuleringen eftersom så pass unga träd inte ingick i nulägets träddatabas. För träd som idag inte är hålträd och för nyskapade träd baserades sannolikheten att vara ett hålträd i något stadie om 50 eller 100 år på hålstadiernas fördelning i de olika åldersklasserna i dagens ekpopulation. För träd som redan idag är hålträd antogs en 15 % sannolikhet att förflyttas till nästa hålstadie under 50 år. Eftersom simuleringarna blir lite olika varje gång de körs (det finns en slumpmässighet i vilka träd som dör och i var nya träd skapas) gjordes 100 upprepningar av varje tidsperiod för att få ett pålitligt medelvärde. För varje bestånd räknades sedan medelantalet träd ut i de olika åldersklasserna och medelantalet hålträd i hålstadierna 4 till 6. 3.6.4 Övergripande trender i ekpopulationen Resultaten för hela kommunen visar att antalet träd yngre än 200 år (vilket i studien är ålderskategorin 135-200 år) kommer att ha minskat inom 50 år för att sedan plana ut på den lägre nivån inom 100 år. Samtidigt kommer antalet gamla träd (>200) att ha ökat något om 50 år och riktigt gamla (>300 år) kommer även att ha fortsatt öka om 100 år (Figur 2). Ökningen av gamla träd kommer att resultera i en ökning av antalet hålträd inom 50 år, som sedan går tillbaka något om 100 år. Längre fram i tiden kan man dock förvänta sig en nedgång i antalet gamla träd, eftersom vi ser en nedgång i antalet träd <200 år om 50 och 100 år. Av samma anledning kommer även antalet hålträd att minska efter 100 år - de träd som är unga idag är helt enkelt inte tillräckligt många för att upprätthålla hålträdspopulationen. Figur 2. Totala antalet träd i olika åldersklasser och totala antalet hålträd med olika hålstadier i nuläget, om 50 år och om 100 år. 3.6.5 Ranking av kontinuitet - hållbara bestånd För att kunna visualisera vilka bestånd som troligtvis kommer att ha ökande eller relativt stabil ekpopulation över tid med en kontinuerligt god föryngring och vilka bestånd man kan förvänta sig en minskande ekpopulation med dålig föryngring delades alla bestånd in i fem olika 28 (66)

kontinuitetsklasser (Tabell 2, Karta 12). Målbilden för god föryngring är att ca 50 % av träden i ett bestånd är i åldersklass 1 (dvs. 135-200 år), vilket krävs för att upprätthålla en stabil ekpopulation. Tabell 2. Kontinuitetsklasser för hela ekpopulationen Klass Skötseltolkning Kriterier 1 Bestånd där antalet ekar ökar Bestånd där ekpopulationen enligt simuleringarna har ökat mer än 20 % efter 100 år och dessutom har en kontinuerlig mycket god föryngring med mer än 50 % träd yngre än 200 år i nutid, om 50 år och om 100 år 2 Relativt stabilt bestånd Bestånd där ekpopulationen jämfört med idag har minskat mindre än 20 % efter 100 år och som dessutom har en kontinuerlig god föryngring med mer än 40 % träd yngre än 200 år i nutid, om 50 år och om 100 år 3 Minskande bestånd med dålig föryngring 4 Kraftigt minskande och/eller där tydliga åldersglapp kan förväntas pga. mycket dålig föryngring Bestånd där ekpopulationen minskat mindre än 40 % efter 100 år och som har kontinuerligt föryngring med mer än 30% träd yngre än 200 år i nutid, om 50 år och om 100 år Bestånd där populationen minskat mer än 40 % och/eller som har kontinuitetsbrott med mindre än 30% unga träd i nutid, om 50 år eller om 100 år 5 För få träd för att analysera Bestånd med färre än 5 träd från början (dessa är så pass små att de inte är intressanta eller möjliga att analysera ur kontinuitetssynpunkt) 29 (66)

Karta 12. Beståndstrender och föryngringskontinuitet för ekar 30 (66)

3.6.6 Framtidens ekbestånd - tolkning och rekommendationer Klass 1 och 2 i karta 12 är bestånd som mår bra, där handlar det framförallt om att tänka på att bibehålla en god föryngring. Exempel är stora delar av Hagaparken och Sörentorp Ulriksdal. Klass 3 är bestånd som minskar. De har dålig föryngring. Här bör man fokusera på att skapa bättre framväxt av träd i den yngsta åldersklassen. Även om man gör detta kan man ändå förvänta sig ett åldersglapp framöver. Exempel är Tivoliområdet. Att aktivt göra insatser för att underlätta föryngring och framväxt av ekar som kan bli gammelekar är dock meningsfullt och prioriterat. Klass 4 är i de flesta fall bestånd med föryngringsranking 2, dvs. i bebyggd mark eller mer intensivt skötta parker, gräsytor (Karta 11), där naturlig föryngring inte är trolig. För dessa krävs plantering av ekar för att öka föryngringen. Exempel är Norra begravningsplatsen. I ganska många fall är anledningen också att de har en väldigt hög täthet av ek idag (många ekar på liten yta), vilket gör att den antagna föryngringstakten som baseras på ranking och yta inte räcker till för att bibehålla denna täthet (även om dessa har föryngringsranking 1). Här bör man försöka öka föryngringen. Exempel är kring Karlbergs slott. I några enstaka fall så är andelen unga träd idag mycket låg (<20 %) och där bör man göra vad man kan för att förbättra föryngringen. Exempel är Ingentingområdets södra del, nära Tomteboda postterminal. Karta 13 nedan visar nulägets täthet av ekar och karta 14 tätheten om 100 år, angivet som antal ekar äldre än 135 år per hektar. 31 (66)

Karta 13. Antalet ekar per ha i nutid för bestånden. Svarta linjer visar beståndsgränser. 32 (66)

Karta 14. Antalet ekar per ha om 100 år för bestånden. Svarta linjer visar beståndsgränser. 33 (66)

3.6.7 Ranking av hålträdskontinuitet För att visualisera kontinuiteten av hålträd i de olika bestånden gjordes även en liknande klassning för dessa (Tabell 3, Karta 15). Tabell 3. Kontinuitetsklasser för antalet hålträd Klass Skötseltolkning Kriterier 1 Bestånd där antalet hålträd ökar Bestånd där antalet hålträd enligt simuleringarna ökat mer än 20 % inom 100 år och bestånd som inte har hålträd i nutid men förväntas ha det om 100 år 2 Relativt stabilt antal hålträd Bestånd där antalet hålträd förändrats mindre än 20 % inom 100 år 3 Minskande antal hålträd Bestånd där antalet hålträd minskat. Minskningen är mindre än 40 % men större än 20 % inom 100 år 4 Kraftigt minskande antal hålträd Bestånd där antalet hålträd minskat. Minskningen är större än 40 % inom 100 år 5 För få träd för att analysera Bestånd med färre än 5 träd från början eller bestånd helt utan hålträd i nutid 34 (66)

Karta 15. Trender i hålträdspopulationen om 100 år jämfört med idag 35 (66)

3.6.8 Förekomst av hålekar i framtiden - tolkning och rekommendationer I klass 1 och 2 i karta 15 kommer bestånden att få ett ökat antal hålträd eller hålla det ganska konstant. Exempel är stora delar av Hagaparken och Sörentorp Ulriksdal. Även i Råsunda kan antalet hålträd förväntas öka enligt simuleringarna. Ökningen här är dock lite mer osäker eftersom många träd här står på privat tomtmark, vilket kan medföra att de anses utgöra en risk och tas bort. Värt att tänka på är också att klassning inte säger något om totala antalet hålträd, bara förändring i relation till sig själv. Så ett bestånd med ett hålträd i nutid och två i framtiden hamnar i samma klass som ett med 10 i nutid och 20 i framtiden. Därför är det här viktigt att jämföra med kartan över totala antalet hålträd i varje bestånd i nutid och om 100 år (Karta 16 och 17). Vi har också för jämförelse, tagit fram täthetskartor för bestånden där antalet hålträd per hektar räknats ut för bestånden för nuläget och om 100 år. (Karta 18 och 19) I klass 3 och 4 kommer antalet hålträd att minska. Här kan man fundera på åtgärder som veteranisering (dvs. man skadar träd för att skapa hål tidigare) för att överbrygga åldersglapp. En annan åtgärd är att sätta upp mulmholkar. Ett exempelområde med mycket hålträd idag är Tivoli. Men eftersom rekryteringen av nya hålträd där är dålig i framtiden kommer vi för detta område se en kraftig nedgång inom 100 år. Dock kommer Tivoli fortsätta vara ett område med många hålträd jämfört med andra områden (Karta 17). 36 (66)

Karta 16. Antalet hålekar i nuläget i bestånden. 37 (66)

Karta 17. Antalet hålekar om 100 år i bestånden. 38 (66)

Karta 18. Antalet hålekar per ha i nuläget för bestånden. 39 (66)

Karta 19. Antalet hålekar per ha om 100 år för bestånden. 40 (66)

4 Lindlandskapet 4.1 Rumslig utbredning av inventerade lindar Karta 20. Täthetsanalys av inventerade lindar i Solna stad (kommunens inventering) och i angränsade kommuner (länsstyrelsens inventering). En vattenmask har lagts på täthetsanalysen inom analysområdet. 4.2 Konnektivitetsanalys för arter knutna till lindar 4.2.1 Urval livsmiljö och maximalt spridningsavstånd I denna analys valdes samtliga inventerade lindar som urval av generella livsmiljöer för arter knutna till lind. Ett maximalt spridningsavstånd om 500 m användes. 41 (66)

4.2.2 Resultat i kartor Karta 21. Habitatnätverk med alla lindar i träddatabasen. Maximalt spridningsavstånd 500 m. 42 (66)

4.3 Konnektivitetsanalys för arter knutna till lindar med hålighet eller försämrad vitalitet 4.3.1 Urval livsmiljö och maximalt spridningsavstånd Från träddatabasen valdes lindar i hålstadie 4-6 uppe eller nere på stammen samt lindar som klassats som skadade eller döende. Livsmiljöområden skapades enligt metod beskriven i avsnitt 2.1. Maximalt spridningsavstånd sattes till 1000 meter i konnektivitetsanalyserna. 43 (66)

4.3.2 Resultat i kartor Karta 22. Habitatnätverk för lindar i hålstadie 4-6 och lindar som klassats som skadade eller döende. Maximalt spridningsavstånd 1000 m. 44 (66)