1. Barrskogsmesarnas samband Artexempel: tofsmes, talltita (entita) Bebyggelse och hårdgjord mark. Undersökningsområde. Öppet vatten.

Transkript

1 1. Barrskogsmesarnas samband Artexempel: tofsmes, talltita (entita) 1. Barrskogsmesarnas samband Årstaskogen är tillräckligt stor och har tillräckliga kvaliteter för att kunna härbärgera Stockholmstraktens barrskogsmesar. Tofsmesen och kungsfågel häckar troligen regelbundet och svartmes har iakttagits. Rödstjärt har iakttagits under häckningstid. I området saknas dock talltita. Analysen visar att det inte finns något direkt samband mellan biotoperna i Årstaskogen och dem i Tyrestakilen. Närmaste värdekärna för barrskogsmesar finns i Nackareservatet. Svag spridning kan uppenbarligen ske via spridningsöar, men då måste även områden med ej gynnsam spridningsmiljö överflygas (t.ex. Nynäsvägen). Frånvaron av talltita i Årstaskogen kan troligen delvis förklaras av att spridningssambandet är för svagt. Ett förbättrat spridningssamband skulle sannolikt gynna förekomsten av barrskogsmesar i Årstaskogen. Barrskog > 25 ha Avstånd mellan biotoper < 600m Skog > 0,25 ha Halvöppen mark Ej gynnsam spridningsmiljö Bebyggelse och hårdgjord mark Övrig mark

2 2. Barrskogsinsekternas samband Artexempel: vanlig svartsvampbagge 2. Barrskogsinsekternas samband Barrskogsinsektsambanden representeras här av en mycket liten skalbagge. Kunskapen om dess förekomst saknas, men teoretiskt finns såväl tillräckligt stora biotoper som tillräckliga kvaliteter. Biotoperna bedöms också kunna fungera som värdekärnor. Spridningsförmågan hos denna art, och troligen för många andra flygande barrskogsinsekter, är större än 2 km över ogynnsam biotop. Med sådana spridningsmöjligheter blir spridningssambanden sällan begränsande. Analysen visar att det finns ett bra spridningssamband för denna typ av flygande barrskogsinsekter. För att gynna dessa arter är insatser i biotopen avgörande, medan åtgärder i spridningssambandet inte har någon större effekt. Barrskog >3ha, >60 år Avstånd mellan biotoper < 2000m Barrskog > 0,25 ha Ej gynnsam spridningsmiljö Bebyggelse och hårdgjord mark

3 3. Lövskogsmesarnas samband Artexempel: entita, stjärtmes 3. Lövskogsmesarnas samband Sambandet omfattar flygande stannfåglar med relativt god spridningsförmåga (ca 1 km.). Årstaskogen är tillräckligt stor för att kunna härbärgera lövskogsmesar. Trots detta saknas entita, medan stjärtmes och trädkrypare har observerats. Nötväckan häckar i Årstaskogen. Fågelfaunan är således något begränsad, men kan inte kallas utarmad i jämförelse med liknande biotoper i staden. Analysen visar att det borde finnas ett fungerande spridningssamband mellan Tyrestakilen och Årstaskogen, då det finns tillräckligt gott om biotoper med rimliga spridningsavstånd. Närmaste värdekärna (200 ha bland- och lövskog) finns i Nackareservatet. En del ej gynnsam spridningsmiljö måste överflygas på väg tilll Årstaskogen, vilket i viss mån försvagar sambandet. Entita finns trots sambandet inte i Årstaskogen. Orsaken kan finnas i att miljöerna inte har tillräcklig kvalitet, men också i att Nynäsvägen upplevs som en barriär av fågeln. Lövskog, sammanhängande > ca 10 ha, > 60 år / grova träd Avstånd mellan biotoper < 1000m Lövskog > 0,25 ha Ej gynnsam spridningsmiljö Bebyggd och hårdgjord mark

4 Ej gynnsam spridningsmiljö Bebyggd och hårdgjord mark 4. Lövskogsinsekternas samband Artexempel: jättesvampmal Lövskog > 3ha, 60 år 4. Lövskogsinsekternas samband Jättesvampmal står modell för flygande insekter knutna till lövträd. Den har en relativt dålig spridningsförmåga. Det saknas uppgifter kring artens förekomst i Årstaskogen. Analysen visar på dåliga samband mellan Tyrestakilen och Årstaskogen. Artgruppen kräver ett nära avstånd mellan biotoperna, en förutsättning som inte kan uppfyllas mellan målområdet och Tyrestakilen, där närmaste värdekärna ligger i Nackareservatet. Det finns heller ingen tillräckligt bra biotop inom själva målområdet. För att gynna artgruppen krävs således åtgärder såväl inom målområdets biotoper som inom spridningssambandet. Artgruppen bör rimligen inte prioriteras för åtgärder. Avstånd mellan biotoper < 500m Lövskog> 0,25 ha Övrig skog

5 Bebyggd och hårdgjord mark 5a. Ädellövskogssamband Artexempel: bredbandad ekbarkbock 5a. Ädellövskogssamband Bredbandad ekbarkbock Bredbandad ekbarkbock är en symbolart för Djurgårdens biologiska mångfald. Denna art har samma biotopkrav (och troligen likartad spridningsförmåga) som flera rödlistade ädellövskogsarter. Ädellövträdsbestånden i Årstaskogen saknar de gamla, grova träd med död ved som skulle kunna härbärgera representantarten bredbandad ekbarkbock. Analyserna visar att det finns spridnigsmöjligheter för dessa arter mellan ädellövskogsområden i Tyrestakilen och Årstaskogen. Representantarten har bekräftad värdekärna endast på Djurgården, utanför Tyrestakilen, men för många arter i artgruppen finns goda värdekärnor inom grönkilens ädellövskogsbestånd. Åtgärder i spridningssambandet kommer knappast att stärka artgruppens möjligheter i målområdet särskilt mycket, utan här behövs snarare åtgärder för att ge biotoperna tillräckligt god kvalitet (fler grova, solbelysta träd, fler träd med död ved). Ädellövskog >0,25 ha med tillgång på död ved Avstånd mellan biotoper 3000m Ädellövskog> 0,25 ha

6 Bebyggd och hårdgjord mark 5b. Ädellövskogssamband Artexempel: läderbagge 5b. Ädellövskogssamband 2, Läderbagge Läderbagge är en art som är mycket lokal. Den är modell för mycket svårspridda insekter beroende av ädellövträd med död ved. Det finns endast enstaka fynd av läderbagge från Stockholm och inget från Årstaskogen. Kartorna visar att det inte finns något samband mellan Årstaskogen och Tyrestaskogarna. I kilen saknas värdekärnor som helt uppfyller läderbaggens krav, men för andra arter i gruppen kan ekbestånden vid t.ex. Sickla Udde och Flaten fungera som värdekärnor. Det är knappast möjligt att skapa tillräckligt goda spridningssamband mellan grönkilen och målområdet för dessa svårspridda arter. Dessutom är biotopernas kvaliteter i målområdet för svaga för att kunna hysa arterna., då ädellövskog med grova träd och död ved är ganska ovanlig i området. I detta fall finns knappast möjligheter att skapa tillräckligt goda kvaliteter inom målområdet. Artgruppen borde därför inte prioriteras med åtgärder inom målområdet, men givetvis prioriteras där det finns bättre förutsättningar. Ädellövskog >0,25 ha, med tillgång på död ved Avstånd mellan biotoper 200m Ädellövskog> 0,25 ha

7 Barriär Tätbebyggd och hårdgjord mark 6. Skogssamband Artexempel: ekorre Skog > 4ha 6. Skogssamband ryggradsdjur Ekorren representerar skogslevande arter som är känsliga för barriärer. Arten finns i Årstaskogen, där också grävling och skogshare har observerats. Observationer av bl.a. räv och smågnagare saknas, men det kan bero på bristande uppgifter. Analysen visar att Årstaskogen är tillräckligt stor för at hålla populationer av många av gruppens arter. Skogen är dessutom tillräckligt stor för att kunna fungera som värdekärna för populationerna. Dessa är dock avskurna från populationer i Tyrestakilen, såväl av barriärer (bebyggelse och vägar) som av brist på biotoper inom rimliga avstånd. Artgruppen kan gynnas av ett förbättrat spridningssamband, vilket då måste innefatta ett överbryggande av Nynäsvägen och Hammarby fabriksväg som barriärer. Avstånd mellan biotoper 100m Skog > 0,25 ha Halvöppen mark Ej gynnsam spridningsmiljö Öppen mark

8 Barriär Tätbebyggd och hårdgjord mark 7. Skogssamband marklevande djur Artexempel: snäckor 7. Skogssamband marklevande småkryp Många marklevande småkryp har mycket dålig spridningsförmåga, inte minst landsnäckor. Arterna kräver ett omedelbart samband mellan biotoperna och är känsliga för barriärer. I Årstaskogen finns ett myller av småkryp, men vilka arter som förekommer är inte känt. Analysen visar att det finns gott om biotopen skog och att denna är stor nog att kunna fungera som värdekärna för artgruppens populationer. Däremot är populationerna avskurna från Tyrestakilen, då det saknas spridningsförbindelse över nynäsvägen. Åtgärder i spridningssambandet skulle gynna arten, men det skulle kräva ett överbryggande av Nynäsvägen som barriär. Skog > 1ha avstånd mellan biotoper 0m Skog> 0,25 ha Ej gynnsam spridningsmiljö

9 Barriär Sluss Tätbebyggd och hårdgjord mark på land 8. Vattensamband Artexempel: fiskar, sötvattenssnäckor 8. Vattensamband Fiskar och sötvattenssnäckor representerar arter knutna till vatten. För vattenmiljön finns ingen biotopkarta som visar bottensubstrat och vattenförhållanden på ett sätt som möjliggör bedömningar av hur lämplig miljön är för olika arter. Kartan visar således endast öppet vatten som i vissa fall kan vara en lämplig fortplantningsmiljö, men i andra fall endast kan fungera för spridning. Analysen visar att vattensambandet mellan Årsta och Tyrestakilen utgörs av Mälaren- Järla sjö. Slussarna vid Hammarby och Sickla sjö utgör dock en barriär för de flesta större djurarter, varför dessa har ett bättre spridningssamband med Mälaren och andra vattendrag som ansluter till denna. Här finns också värdekärnor för artgruppens populationer. Möjligheterna till spridning utgör troligen inte främsta begränsningen för vilka arter som förekommer i målområdet, utan det är snarare tillgången på lämpliga vattenbiotoper som avgör. dike, bäck, å, sjö

10 Barriär Sluss Tätbebyggd och hårdgjord mark 9. Våtmarkssamband Artexempel: grodor 9. Våtmarkssamband Våtmarkssambanden representeras av spridningsmöjligheter för vanlig groda. Artgruppen har dels krav på våta miljöer för fortplantning, men har möjligheter till spridning i landmiljöer. I praktiken krävs också tillgång till goda övervintringsbiotoper för att arten ska kunna fortplanta sig. Det finns inga rapporter om groddjur från målområdet. Biotoper som fungerar för fortplantning av groddjur saknas inom målområdet. Möjliga leklokaler finns dock vid Årsta holmar. I Tyrestakilen återfinns lekmiljöer i skogsvåtmarker men också i vassmiljöer i Hammarbyhamnen. Större våtmarker och vegetationsrika sjöar inom Tyrestakilen fungerar som värdekärnor. Det finns idag inget fungerande spridningssamband mellan målområdet och Tyrestakilen. Samtidigt saknas möjligheter till fortplantning för arterna inom målområdet. Artgruppen bör inte prioriteras för åtgärder inom målområdet. Våtmark och vattenområde med vass > 0,25ha Avstånd mellan biotoper 1000m Naturmark > 0,25ha

11 Ej gynnsam spridningsmiljö Barriär Tätbebyggd och hårdgjord mark 10. Gräsmarkssamband Artexempel: brun gräsfjäril 10. Gräsmarkssamband Samband för arter knutna till naturliga gräsmarker representeras av fjärilen brun gräsfjäril. Artgruppen har specifika krav på sina biotoper, samtidigt som de är känsliga för barriärer. Fjärilsfaunan i målområdet är inte känd. Gräsmarkerna i målområdet är små och splittrade. De kan fungera som biotoper, men någon värdekärna finns inte i målområdet. Spridningssamband med Tyrestakilen saknas, eller är, för mer lättspridda arter, mycket svagt. För medelmåttiga flygare som brun gräsfjäril är avstånden för stora för en spridning mellan Årstaskogen och Tyrestakilen, medan större fjärilar som t.ex. citronfjäril och påfågelöga inte har problem med avstånden mellan Årsta och Tyrestakilen. För dessa större fjärilar kan åtgärder i spridningssambandet vara fruktbara. För denna biotop bör ett spridningssamband med Årstafältet också analyseras, eftersom det här finns vidsträckta gräsmarker på nära håll. Naturlig gräsmark > 0,5 ha Avstånd mellan biotoper 600m Naturligt gräsmark > 0,25 ha

12 Barriär Våtmark Tätbebyggd och hårdgjord mark 11. All naturmark inklusive trädgårdar Artexempel: igelkott 11. Naturmarkssamband Igelkotten representerar arter som har möjligheter att leva och sprida sig i ett stort spektrum av biotoper, men som är känsliga för barriärer. Arten förekommer i Årstaskogen. För marklevande arter utan stora krav på biotopen som igelkottar utgör hela Årstaskogen och trädgårdar och parkmark i söder en god biotop. Sambanden med Tyrestakilen saknas dock eftersom Nynäsvägen och Hammarbybacke/Hammarby allé utgör kraftfulla barriärer. Naturmark > 5ha Avstånd mellan biotoper 4km Naturmark > 0,25 ha