TEKNISK BESKRIVNING SVERIGE. Utläggning och drift av rörledningssystemet Nord Stream 2. September Ref.nr: W-PE-AUE-PSE-REP-800-TECHDESW

of 84 TEKNISK BESKRIVNING SVERIGE Utläggning och drift av rörledningssystemet Nord Stream 2 September 2016 Ref.nr: W-PE-AUE-PSE-REP-800-TECHDESW

of 84 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 5 1.1. Definitioner 5 1.2. Förkortningar 5 2. INTRODUKTION 6 2.1. Projektbakgrund 6 2.2. Projektets tidsplan 6 2.3. Dokumentets syfte och omfattning 7 3. UTVECKLING OCH VAL AV RÖRSTRÄCKNING 9 3.1. Urvalskriterier för val av sträckning 9 3.2. Den planerade sträckningen för NSP2 10 4. UNDERSÖKNINGSARBETEN 13 4.1. Allmänt 13 4.2. Geofysisk bottenundersökning 13 4.3. Geoteknisk bottenundersökning 14 4.4. Detaljerad geofysisk bottenundersökning 14 4.5. Stridsmedelsundersökning 15 4.6. Kulturarvsundersökning 16 4.7. Ankarkorridorsundersökning 16 4.8. Förundersökning inför utläggandet 17 4.9. Undersökning till stöd för anläggningsarbetet 17 4.10. Efterläggningsundersökning 17 4.11. Undersökning av färdiglagda ledningar 17 4.12. Övriga undersökningar 17 5. TEKNISK DESIGN 18 5.1. Generellt 18 5.2. Teknisk entreprenör 18 5.3. Oberoende verifiering och certifiering 18 5.4. Normer och standarder 18 5.5. Bottenprofil 18 5.6. Teknisk design vid landföringarna 19 5.7. Teknisk design till havs 21 5.8. Rörledningsmaterial 25

of 84 5.9. Arbeten på havsbotten 36 5.10. Korsningar av existerande infrastruktur 39 5.11. Riskhantering 41 6. PROJEKTLOGISTIK 43 6.1. Logistikkonceptet 43 6.2. Logistikdetaljer 43 6.3. Transport av rörsegment och material till beläggningsanläggningarna 46 6.4. Rörleveranser 47 6.5. Transport av stenmaterial 48 7. ANLÄGGANDE 49 7.1. Rörläggningsfartyg 49 7.2. Tentativa rörläggningssekvenser 51 7.3. Arbeten ombord på rörläggningsfartygen 53 7.4. Anläggande av rörledningar till havs 57 7.5. Bottenarbeten 62 8. AVTESTNING OCH KONTROLL FÖRE IDRIFTTAGNING 66 8.1. Alternativ 1 Torr 66 8.2. Alternativ 2 Våt 66 9. IDRIFTTAGANDE 68 9.1. Grundalternativ 68 9.2. Alternativ 68 10. DRIFTKONCEPT 69 10.1. Allmän systembeskrivning 69 10.2. Rörledningarnas styr- och kommunikationssystem 69 10.3. Normal drift av rörledningarna 72 10.4. Naturgastransport och drift 73 10.5. Underhåll 73 10.6. Reparationsstrategi 74 11. AVVECKLING 75 BILAGA KOORDINATER FÖR STRÄCKNINGARNA 76

of 84 1. DEFINITIONER OCH FÖRKORTNINGAR 1.1. Definitioner Nord Stream AG Företaget som driver NSP NSP Rörledningssystemet Nord Stream (i drift sedan 2011) Nord Stream 2 AG Företaget som installerar NSP2 NSP2 Rörledningssystemet Nord Stream 2 NSP2 A Nord Stream 2 rörledning A NSP2 B Nord Stream 2 rörledning B 1.2. Förkortningar A&R Abandonment and Recovery Process för nedäggning och upptagning av rör AHT Anchor handling tugs Ankarhanteringsfartyg AUT Automated Ultrasonic Testing Automatiserad ultraljudsprovning AWTI Above Water Tie-In Fältskarv ovan vatten BCM billion cubic metres Miljarder kubikmeter BAR unit of pressure Måttenhet för tryck BARG gauge pressure in units of bar Tryck mätt i bar enheter BUCC Back-Up Control Center Reservkontrollcenter CS Compressor Station Kompressorstation CPT Cone penetrometer Konisk penetrometer DMA Dead Man Anchor Förankring med betongblock DNV Det Norske Veritas Det Norske Veritas DNV GL Det Norske Veritas - Germanischer Lloyd DNV - Tyska Lloyd DP Dynamically Positioned Dynamiskt positionerad EEZ Exclusive Economic Zone Exklusiv Ekonomisk Zon ESD Emergency Shut Down Nödavstängning FJC Field Joint Coating Beläggning av svetsfog GPS Global Positioning System Globalt positioneringssystem GRS Gas Receiving Station Gasmottagningsstation HDPE High Density Polyethylene Högdensitetpolyetylen HSS Heat Shrink Sleeve Värmekrympkrage HTI Hyperbaric Tie-In Fältskarv under vatten IP Internet Protocol Internetprotokoll KP Kilometre Point Kilometerpunkt MCC Main Control Center Huvudkontrollcenter NDE Non Destructive Examination Oförstörande undersökning PD Pressure Design Designtryck PIG Pipeline Inspection Gauges Inspektionsdon PPM Parts per Milion Miljondel PSS Pressure Safety System Trycksäkerhetssystem PTA Pig Trap Area Station för inspektionsdon PTAR Pig Trap Area Russia Station för inspektionsdon i Ryssland PTAG Pig Trap Area Tyskland Station för inspektionsdon i Tyskland ROV Remotely Operated Vehicle Fjärrmanövrerad farkost SAWL Submerged Arc Welding Longitudinal Längsgående bågsvetsning under vatten SCADA Supervisory Control And Data Acquisition Överordnad kontroll- och datainsamling SDV Shut Down Valve Avstängningsventil SMYS Specified Minimum Yield Stress Specificerad minsta sträckgräns SMTS Specified Minimum Tensile Strength Specificerad minsta draghållfasthet TW Territorial Waters Territorialvatten VPN Virtual Private Network Virtuellt privat nätverk

of 84 2. INTRODUKTION 2.1. Projektbakgrund Nord Stream 2 (NSP2) är benämningen på ett cirka 1 200 km långt naturgasledningssystem bestående av två 48 tums rörledningar genom Östersjön från den ryska till den tyska östersjökusten, närmare bestämt från Narvabukten väster om Sankt Petersburg till Lubminområdet i Tyskland. Sträckningen för NSP2 är huvudsakligen parallel med Nord Stream med undantag för den ryska sektionen. Den årliga transportkapaciteten kommer att uppgå till cirka 55 miljarder kubikmeter naturgas. Nord Stream 2 liksom det befintliga naturgasledningssystemet Nord Stream transporterar naturgas från de ryska norra gasfälten på Jamalhalvön, t.ex. från det omfattande naturgasfältet Bovanenkovo. Produktionskapaciteten i dessa fält har ökat jämfört med befintliga fält i det äldre Urengoy-området i västra Sibirien. Både naturgasledningssystemen från Bovanenkovo och Nord Stream 2 är effektiva, toppmoderna naturgasledningssystem med ett drifttryck omkring 120 bar på land, som kommer att ha 220 bar vid den ryska landföringen in till Nord Stream 2. Den vidare transporten av naturgasen från NSP2 från den tyska landföringen till knutpunkter i det europeiska gasnätverket kommer att säkras genom uppgraderingar av befintliga system (NEL-rörledningen) och ny transportkapacitet (EUGAL-rörledningen), som utvecklas samtidigt med NSP2 av separata transportsystemsoperatörer. NSP2 baseras på de framgångsrika erfarenheterna och miljöresultaten från anläggande och drift av det befintliga rörledningssystemet Nord Stream. NSP2 kommer emellertid att installeras och drivas av ett nytt bolag, Nord Stream 2 AG. 2.2. Projektets tidsplan Utläggningen av rörledningarna planeras att påbörjas under 2018. I nuläget beräknas konstruktionsfasen för båda rörledningarna att ta ungefär 1,5 år. Förberedande havsbottenarbeten kommer att utföras för båda rörledningarna i början av anläggningsfasen. Båda ledningarna planeras vara klara för gasleverans vid slutet av 2019. Bild 2.1: Nord Stream 2 Tidsplan

of 84 2.3. Dokumentets syfte och omfattning Genomförandet av NSP2 förutsätter tillstånd enligt lagen (1966:314) om kontinentalsockeln kontinentalsockellagen för installation och drift på svensk kontinentalsockel utanför svenskt territorialhav. Denna tekniska beskrivning har tagits fram för att utgöra en bilaga till den svenska tillståndsansökan. Syftet är att beskriva de viktigaste tekniska aspekterna av projektet. Vid sidan av den tekniska beskrivningen och den formella ansökan, biläggs till ansökan en miljöredovisning (motsvarande en miljökonsekvensbeskrivning) inklusive bilagor och en atlas över områden som berörs av projektet. Denna tekniska beskrivning presenterar nyckelaspekter av NSP2 projektet (till havs så väl som på land) på en övergripande nivå. Dokumentet fokuserar dock på de tekniska aspekter och aktiviteter som planeras ske inom svensk ekonomisk zon och på kontinentalsockeln. En schematisk bild över projektets gränser och sektioner visas i bild 2.2. Bild 2.2: Projektets gränser och sektioner (per rör) 2.3.1. Dokumentets innehåll I denna tekniska beskrivning presenteras inledningsvis i kapitel 3 NSP2-sträckningen mer ingående, med fokus på den havsbaserade delen i den svenska exklusiva ekonomiska zonen (EEZ). Genomförda och planerade bottenundersökningar som bland annat används för att finna den bästa möjliga sträckningen presenteras i kapitel 4. Utifrån resultaten av dessa undersökningar (och i linje med relevanta normer och standarder, som tillämpas under projektet av NSP2 och dess entreprenörer), blir det tekniska designarbetet allt mer detaljerat i en iterativ process, allt eftersom mer data blir tillgänglig. Den tekniska utformningen av projektet och materialet som används beskrivs i kapitel 5. En viktig del av projektet är att säkerställa en sömlös och strömlinjeformad logistisk verksamhet, från rörproduktionen och betongbeläggningen till transporten av rör till rörläggningsfartygen, till och från utvalda hamnar längs med sträckningen. Logistikkonceptet beskrivs i kapitel 6.

of 84 När förberedelsearbetet har slutförts kan anläggningsfasen påbörjas. I kapitel 7 presenteras projektets olika typer av konstruktionsaktiviteter, med en beskrivning av exempelvis hur rörutläggningen kommer att genomföras, vilka typer av fartyg som planeras att användas samt hur havsbottenarbetena (dikning och stenläggning) kommer att genomföras. När anläggningsfasen är avslutad kommer rörledningarna att testas innan naturgas leds in i rörledningssystemet. Detta beskrivs i kapitel 8 som handlar om avtestning och kontroll före idrifttagning. Efter framgångsrika tester genomförs förberedelser för att fylla rörledningssystemet med naturgas, vilket beskrivs i kapitel 9 som handlar om idrifttagande. I kapitel 10 beskrivs de aktiviteter och kontrollåtgärder som kommer att ske under driften av rören. Strategin för underhåll och reparation av rörledningarna tas också upp i detta kapitel. I kapitel 11, det sista kapitlet, beskrivs möjliga alternativ för att ta rörledningarna ur drift när de inte längre behövs.

of 84 3. UTVECKLING OCH VAL AV RÖRSTRÄCKNING Under arbetet med förstudien samt konceptutvecklingen av NSP2 identifierades ett antal alternativa sträckningar för naturgasledningssystemet. Vidare utvärderingar av dessa sträckningar har lett fram till en referenssträckning, som utgångspunkt för den fortsatta planeringen och som startpunkt för sträckningen av NSP2. I den svenska miljöredovisningens (W-PE-EIA-PSE-REP-805-020100SW, som är bilaga B till ansökan) kapitel 4, presenteras historien och utvecklingen bakom valet av sträckning på svensk kontinentalsockel. Koordinaterna för den valda sträckningen på den svenska kontinentalsockeln återfinns i bilagan till detta dokument. Detaljer kring NSP2:s planerade sträckning presenteras i följande avsnitt. 3.1. Urvalskriterier för val av sträckning För att kunna planera en sträckning för rörledningssystemet NSP2 var det först nödvändigt att identifiera tekniska och miljömässiga begränsningar i syfte att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt och resonemang så långt som möjligt utefter hela sträckningen. De tekniska kriterier som låg till grund för utvecklingen av sträckningen inkluderade bland annat vattendjup (för stabilitet och vid behov av reparation), rörledningens minsta böjradie, avståndskrav (mellan de två NSP2 rörledningarna A och B samt till rörledningssystemet Nord Stream), kriterier för hur kablar och rörledningar bör korsas, avstånd till samt korsning av farleder samt havsbottens utformning. Miljökriterierna å andra sidan är relaterade till bland annat nödvändiga avstånd till definierade miljöskyddade områden, annan infrastruktur, militära riskområden, sjöfart, kulturarv samt definierade områden för utvinning av mineraler och kolväten. Antagandena listade nedan var de primära övervägandena för valet av rörledningskorridor: rörledningen ska börja vid den ryska kustlinjen och sluta vid den tyska östersjökusten; avståndet mellan de båda valda landföringarna ska minimeras; områden med begränsat tillträde eller med oklar legal status ska undvikas; samt ett antal alternativa landföringsplatser ska utvärderas. Följande principer måste vara uppfyllda för att garantera att sträckningen är genomförbar: sträckningen måste kunna uppfylla legala krav; ledningssträckningens radie måste vara stabil under anläggningsarbetet, dvs. havsbottens sidofriktion måste vara större än de horisontella krafter, som skapas vid rörläggning i en kurva; samt allt arbete som krävs på havsbotten för att korrigera fria spann (statiska/dynamiska), rörskador under drift, korsningar av annan infrastruktur, etc. ska vara stabila och funktionsdugliga under rörledningens hela livslängd. Följande allmänna principer låg också till grund för urvalet: minimera antalet böjar i sträckningen; minimera havsbottenarbeten; undvika/minimera korsningar av områden för fiske och farleder;

of 84 undvika/minimera korsningar av militära områden; minimera störningar från tredjepartskonstruktioner och havsbottenhinder, t.ex. block, berg, bergsryggar, jordskredsärr, gropar, vrak eller andra hinder, som skulle kunna försvåra anläggningsarbetena för rörledningen; optimera placeringen av korsningar med andra rörledningar och kablar, dvs. beakta den lokala morfologin för att minimera nödvändigt arbete på havsbotten; använda största möjliga böjningsradie där sträckningen svänger; optimera placeringen av horisontella böjningar i förhållande till rörledningens vertikala konfiguration, för att undvika/minimera att böjar avslutas i områden med fria spann; identifiera den bredaste anläggningskorridoren i de mest kritiska och ojämna områdena (för att få utrymme för ytterligare optimering vad gäller arbeten på havsbotten); optimera rörledningens fria spann i områden med bottenerosion och/eller instabila sandvågor (om sådana finns); minimera antal, längd och höjd av bottenojämnheter, som orsakar fria spann; optimera anläggningsarbeten (t.ex. rörläggning ut från landföringarna, fältskarvar över eller under vatten m.m.); minimera områden med grunt vatten, som potentiellt kan vara kritiska på grund av bottenstabilitet och åtkomstmöjlighet för fartyg; samt minimera miljöpåverkan där tekniskt möjligt och lämpligt. 3.2. Den planerade sträckningen för NSP2 Den planerade NSP2-sträckningen, se bild 3.1, startar vid landföringen i Narvabukten i Ryssland, korsar de båda befintliga NSP rörledningarna och passerar genom Finska viken i finsk ekonomisk zon (EEZ) norr om NSP, innan NSP2-sträckningen går in i svensk EEZ norr och väster om de befintliga NSP-rörledningarna. Sträckningen korsar sedan NSP-rörledningarna och fortsätter genom svensk ekonomisk zon och på kontinentalsockeln, öster och söder om de befintliga rörledningarna. Efter att ha passerat öster om Natura 2000 området Hoburgs bank fortsätter visserligen sträckningen öster om NSP-rörledningarna, men den svänger mot sydväst på dess väg mot Bornholm. NSP-rörledningarna korsas på nytt söder om Bornholm och NSP2-sträckningen fortsätter därefter väster om NSP på dess väg mot landföringen i Lubmin området. Huvuddata för sträckningen är: sträckningens längd till havs: ca 1 200 km; samt länder som passeras är: Ryssland, Finland, Sverige, Danmark, Tyskland.

of 84 Bild 3.1: Den planerade NSP2 sträckningen 3.2.1. Sträckningen på svensk kontinentalsockel I början av den svenska sektorn, vid finska gränsen, viker sträckningen söderut och går genom egentliga Östersjön i en sydsydvästlig riktning. Inledningsvis går NSP2-rörledningarna nordväst om de befintliga NSP-rörledningarna. Därefter, ca 50 km in på svensk kontinentalsockel, korsas NSP-rörledningarna. Därefter fortsätter NSP2-rörledningarna i stort sett parallellt med NSP-rörledningarna, sydost om dem, ner till den danska gränsen. Sträckningen i den svenska sektorn uppvisar varierande bottenförhållanden. Längs sträckningen finns långa områden med slät botten, som består av mycket lös lera omväxlande med mindre områden där ytan består av grövre material, i huvudsak sand, grus och glacial morän. De nordligaste och sydligaste delarna domineras av mycket löst sediment på havsbotten, i kombination med en kraftigt vågformad havsbotten i den nordligaste delen och plan sjöbotten i den sydligaste delen. Sydost om Gotland dominerar grövre sediment. Sedimentär berggrund utgör den geologiska grunden i centrala Östersjön. Denna berggrund återfinns dock sällan längs den svenska delen av NSP2-sträckningen. I den nordligaste delen av svensk EEZ når sträckningen det största vattendjupet, ca 210 m. Det minsta vattendjupet i svensk EEZ, ca 30 m, återfinns i den södra delen av sträckningen. Längden på sträckningen i den svenska sektorn är ca 510 km.

of 84 Bild 3.2: Planerad NSP2-sträckning genom svensk EEZ

of 84 4. UNDERSÖKNINGSARBETEN 4.1. Allmänt Ett flertal marina bottenundersökningar har genomförts med anledning av de planerade NSP2- rörledningarna för att samla specifik kunskap om bottenförhållanden, topografi, batymetri samt artefakter, såsom vrak och stridsmedel. Mer än 40 000 linjekilometer har redan undersökts av NSP2 fram till sommaren 2016. Informationen har använts för planering av sträckningen, teknisk design, anläggningsmetoder samt som underlag för den svenska miljöredovisningen (motsvarande en miljökonsekvensbeskrivning), miljökonsekvensbeskrivningar i de andra jurisdiktionerna samt den s.k. Esbodokumentationen. NSP2 har därigenom inhämtat den data som behövs för den detaljerade planeringen inför utläggning av de två rörledningarna. Diverse kompletterande undersökningar kommer dessutom att genomföras. En kortfattad översikt av projektets olika typer av bottenundersökningar ges i följande avsnitt. Konceptet för bottenundersökningarna är liknande det som NSP genomförde inför det projektets konstruktion, men är inte identiskt bland annat beroende på den tekniska utvecklingen sedan dess. Data och resultat från genomförda undersökningar har levererats till svenska myndigheter och NSP2 kommer att fortsätta att förse myndigheterna med information allt eftersom mer färdigprocessad data blir tillgänglig. 4.2. Geofysisk bottenundersökning Syftet med den geofysiska bottenundersökningen (även kallad rekognoseringsundersökning) var att ta fram tillförlitliga undersökningsdata för att kunna identifiera en optimal sträckning för rörledningarna. Havsbotten är inte en plan yta utan objekt. Den uppvisar varierande morfologi med sten och klippblock, diken mm. De två rörledningarna är inte speciellt flexibla och kan inte vridas och vändas för att undvika sådana hinder. En noggrann granskning av havsbotten bidrar därför till att identifiera den bästa tänkbara sträckningen för rörledningarna och för att reducera bottenarbetena. Den geofysiska bottenundersökningen täckte en ca 1,6 km bred korridor och omfattade sidoseende sonar, bottenpenetrerande ekolod, multibeam-ekolod och magnetometer. Sidoseende sonar används för att scanna av havsbotten och datan användas för att klassificera typer av bottensediment samt för att identifiera objekt på havsbotten. Bottenpenetrerande ekolod används för att identifiera de översta geologiska lagren under havsbotten. Multibeam-ekolod används för batymetrisk kartering och mätning av vattendjup. Magnetometer används för att genomföra magnetiska mätningar för att upptäcka objekt av metall. Den slutliga digitala bottenterrängmodellen hade 2 x 2 meters storlek, med 200% täckning längs sträckningen (vilket exempelvis kan jämföras med den geofysiska undersökningen som NSP genomförde som hade 5 x 5 meters storlek med 100% täckning, dvs var mindre detaljerad). Detaljrikedomen från denna mätning var mycket bra och gav en stor informationsbas inför övriga undersökningar. Denna initiala undersökning gav bland annat tydlig information kring vrakfynd längs hela sträckningskorridoren.

of 84 Bild 4.1: En bild från den geofysisk bottenundersökningen från NSP2 (där NSP rörledningarna är synliga) jämfört med en bild från samma position i NSP:s geofysiska undersökning (bakgrunden) 4.3. Geoteknisk bottenundersökning Den geotekniska undersökningen av kontinentalsockeln genomfördes för att inhämta nödvändig information för det detaljerade tekniska designarbetet, inklusive behov av arbeten på havsbotten som krävs för att garantera rörledningssystemets hållfasthet på lång sikt, samt för att optimera rörledningarnas sträckning. Platser för undersökning med konisk penetrometer (CPT) och vibrationslod valdes ut för att säkerställa en bättre förståelse för de geologiska och tekniska bottenförhållandena längs den planerade sträckningen. CPT tester utfördes till ett djup av 6 m i havsbotten och vibrationslodstester till ett djup av 5 m. I områden med mycket mjuk havsbotten utfördes också s.k. T-stångstester (ett alternativ till CPT vid mjuk botten med stänger i T-formation). 4.4. Detaljerad geofysisk bottenundersökning En mycket detaljerad geofysisk undersökning genomfördes längs med de föreslagna rörledningssträckningarna. Dessa sträckningar är mer noggrant definierade, baserade på resultaten av den inledande geofysiska undersökningen. Undersökningen genomfördes för att säkerställa att alla viktiga objekt har upptäcks, för att få fram detaljerade bottenprofiler längs centrallinjen för varje planerad rörledningssträckning och för att minska risken för positioneringsfel orsakade av den s.k. pyknoklinen, som förekommer i stora delar av Östersjön (ett gränsskikt som bildas mellan olika vattenmassor med olika täthet beroende på olika salthalt och temperatur). Undersökningen täckte en ca 130 m bred korridor och omfattade liksom den inledande geofysiska undersökningen sidoseende sonar, bottenpenetrerande ekolod, multibeam-ekolod och magnetometer. Den slutliga digitala bottenterräng modellen hade 0,2 m x 0,2 m binstorlek, med 200% täckning längs med sträckningarna. Med denna mycket detaljerade geofysiska undersökning underlättades arbetet med att identifiera potentiella stridsmedelsfynd på havsbotten inför den dedikerade stridsmedelsundersökningen.

of 84 4.5. Stridsmedelsundersökning En stridsmedelsundersökning har genomförts i fyra riskområden som täcker kända minlinjer (baserat på data från NSP och information från Försvarsmakten) på svensk kontinentalsockel längs med NSP2-sträckningen. Undersökningen genomfördes för att identifiera potentiella äldre stridsmedel som kan utgöra en fara för rörledningarna under anläggningsarbetena och/eller under rörledningssystemets drift. Undersökningen genomfördes i huvudsak längs en 15 m (+/- 7,5 m) bred korridor, centrerad över respektive rörlednings centrallinje. En bredare undersökning (+/- 21 m) kommer att genomföras senare i sektioner inom minriskområden där det är bekräftat att rörledningen kommer att behöva dikas ner eller andra bottenarbeten krävas. Ytterligare stridsmedelsundersökningar kan därutöver komma att genomföras utifran behov för att säkra sträckningen och minimera risken för ett behov av röjningsinsatser. Den genomförda stridsmedelsundersökningen innefattade en utförlig gradiometerundersökning med sensorer monterade på en speciell ram på en ROV (Remotely Operated Vehicle). Undersökningens linjeavstånd var av storleksordningen 5 m, så sträckningsområdet passerades tre gånger för att täcka 15 m. Alla magnetiska avvikelser över ett kalibrerat tröskelvärde undersöktes sedan visuellt med video och stillbildskamera monterade på en ROV. Två minor hittades i den norra delen av svensk EEZ och en projektil hittades öster om Gotland. Objekten positionerades och filmades, och sträckningen kommer att anpassas för att undvika dessa objekt. Bild 4.2: Bilder av två funna minor och en projektil under stridsmedelsundersökningen

of 84 4.6. Kulturarvsundersökning Under de bägge geofysiska undersökningarna påträffades vrak och andra objekt på havsbotten. Vart och ett av dessa objekt har utvärderats både av NSP2 och externt (av Statens Maritima Museer för objekt inom svensk EEZ). Totalt definierades 118 indikationer som möjliga kulturarv. Av dessa är 23 indikationer klassificerade som tydliga vrak medan övriga indikationer kan vara sönderbrutna eller fragmenterade vrak, skräp eller andra typer av objekt skapade av människan. De mest intressanta fynden längs rörledningssträckningarna kommer att filmas med ett fjärrmanövrerad farkost (ROV) och användas som utgångspunkt för beslut om lämpliga säkerhetsavstånd under anläggandet samt för att möjliggöra för- och eftergranskningar av fynden. Bild 4.3: Sonarbild av ett vrak i den södra delen av den svenska sträckningen 4.7. Ankarkorridorsundersökning Före anläggandet av rörledningarna, i de områden där rörledningen anläggs med ankarpositionerat rörläggningsfartyg, kommer en ankarkorridorsundersökning att genomföras för att säkerställa att det finns en fri korridor för ankringen av rörläggningsfartyget. Syftet med undersökningen är att identifiera och kartlägga alla hinder som ska undvikas vid utläggningen. Undersökningen kommer att utföras inom en korridor på ca 1 km på vardera sidan om sträckningen. På grundare vatten (mindre än 100 m djup) undersöks en korridor på ca 800 m. Bredden på undersökningskorridoren är beroende av det valda rörläggningsfartyget och vattendjupet. Undersökningens mål är att identifiera och kartlägga potentiella fynd av äldre stridsmedel, kulturarv och geologiska egenskaper, som skulle kunna påverka anläggningsarbetena för respektive rörledning. Granskningen förväntas omfatta gradiometer-undersökning och visuella inspektioner med ROV.

of 84 4.8. Förundersökning inför utläggandet En förundersökning inför utläggningen av rörledningarna förväntas genomföras strax innan anläggningsarbetena påbörjas. Förundersökningen syftar till att bekräfta de tidigare sträckningsundersökningarna och säkerställa att inga nya hinder finns på havsbotten. En förundersökning inför utläggningen består vanligtvis av en batymetrisk undersökning med ROV (för att bland annat fastställa bottenförhållandena före bottenarbeten samt behov av ytterligare stenläggning innan rörledningen läggs ut) samt visuell besiktning med ROV före utläggningen. 4.9. Undersökning till stöd för anläggningsarbetet Kapacitet för att genomföra undersökningar under anläggningsarbetena samt eventuella andra behov, kommer att finnas tillgänglig. Undersökningen planeras omfatta: sidoseende sonar, multibeam-ekolod, magnetometrar, rörspårare (instrument för att verifiera rörens positionering); samt ROV för visuella granskningar. 4.10. Efterläggningsundersökning En efterläggningsundersökning kommer att genomföras så snart rörledningarna har lagts ut på havsbotten av rörläggningsfartyget. Undersökningen kommer att fastställa rörledningarnas position samt att de är oskadade efter utläggningen och kommer att omfatta: batymetriundersökningar och mätningar med sidoseende sonar; samt ROV för visuella granskningar. 4.11. Undersökning av färdiglagda ledningar En undersökning av de färdiglagda rörledningarna kommer att genomföras som en slutlig dokumentation av anläggningsarbetet. Den kommer att genomföras efter att samtliga arbeten på havsbotten, inklusive dikning och stenläggning, har slutförts efter att rörledningarna har installerats. Undersökningen av färdiglagda ledningar, tillsammans med efterläggningsundersökningen, kommer att användas för att bekräfta att rören har dikats till erforderligt djup, att omfattningen av stenläggning är enligt anvisningar och att rörledningarna är oskadade. Undersökningen inbegriper normalt en visuell inspektion av rörledningarna med hjälp av en ROV. Även batymetridata mäts och kontrolleras igen. 4.12. Övriga undersökningar Utöver de genomförda och planerade tekniska undersökningarna, utförs också miljöundersökningar i respektive land längs sträckningen. Omfattningen av dessa undersökningar varierar mellan länderna, till exempel beroende på rättsliga krav, närheten till känsliga områden och receptorernas känslighet. Mer information om miljöundersökningarna i svensk EEZ finns i miljöredovisningen.

of 84 5. TEKNISK DESIGN 5.1. Generellt Under tiden som bottenundersökningar har genomförts samt med beaktande av inkommen data har det tekniska designarbetet utvecklats. NSP2 och dess tekniska entreprenör har bland annat definierat rörledningsdesignen, hur rören bäst stabiliseras på havsbotten och i vilken utsträckning, samt sett till att arbetet framskrider i samklang med relevanta normer och standarder. 5.2. Teknisk entreprenör Det italienska företaget Saipem S.p.A. har utsetts till teknisk entreprenör för att utföra projektets grundläggande tekniska design. Saipem S.p.A är en av de största entreprenörerna inom olje- och gasindustrin och har bland annat ansvarat för den tekniska designen av gasledningarna för Langeled-projektet mellan Norge och England, Blue Stream-projektet mellan Ryssland och Turkiet samt Nord Stream-projektet mellan Ryssland och Tyskland (tidigare under firman Snamprogetti; bolaget som senare fusionerade med Saipem). 5.3. Oberoende verifiering och certifiering Nord Stream 2 AG har utsett DNV GL (Det Norske Veritas Germanischer Lloyd) till oberoende tredjepartsexpert för att bekräfta att hela rörledningssystemet, från Ryssland till Tyskland, har designats, tillverkats, installerats och avtestats enligt gällande krav avseende teknik, kvalitet och säkerhet. DNV GL kommer att övervaka verksamheten i projektets alla faser och upprätta ett redogörelsedokumentet för att bekräfta kravuppfyllelsen för varje fas. När DNV GL har genomfört tredjepartsverifiering av alla faser och när rörledningen utan anmärkning avtestats och kontrollerats, utfärdar DNV GL ett certifikat om överensstämmelse för varje Nord Stream 2 rörledning i enlighet med DNV GL:s certifieringssystem DNV-OSS- 301. Utöver ovanstående, så kommer ryska och tyska myndigheter, för sina respektive territorialvatten och genom sina utnämnda tekniska expertorganisationer, att verifiera rörledningarnas hållfasthet och säkerhet. 5.4. Normer och standarder Nord Stream 2 kommer att designas, konstrueras och drifthållas enligt DNV:s standard OS- F101, Submarine Pipeline Systems (Undervattens-rörsystem), från 2013, utgiven av Det Norske Veritas (DNV) /1/. DNV OS-F101 innehåller kriterier och riktlinjer för design, material, produktion, tillverkning, installation, avtestning, driftsättning, drift och underhåll av gasledningar. DNV:s standard OS-F101 kommer även att stödjas av sekundära internationella normer. För arbeten i tyska vatten ska t.ex. även DIN EN 14161 - Petroleum and natural gas industries - Pipeline transportation systems (ISO 13623:2009, modifierad) följas. Uppdateringar till OS-F101 och tillhörande dokument kommer att följas under projektets gång. 5.5. Bottenprofil Östersjöns havsbotten beskrivs i detalj i miljöredovisningen. Informationen inhämtad genom bottenundersökningarna, som beskrivs i kapitel 4 av detta dokument, har analyserats för att

of 84 identifiera förhållanden av vikt för valet av sträckning och för den tekniska designen av rörledningssystemet. Längs sträckningen inom svensk ekonomisk zon är havsbotten ojämn i norra delen pga. spår från istiden och närvaron av topografiska toppar, medan den södra delen är relativt jämn. En mängd ärrbildningar på havsbotten har blivit tolkade som trållinjer från bottentrålning. De huvudsakliga bottensedimenten i svensk ekonomisk zon har tolkats som lera, sandig lera (ofta blandade med en mängd stenblock) och sand. Hård bergsgrund har också observerats på olika platser i den svenska zonen. Vattendjupet längs med den planerade NSP2-sträckningen inom svensk EEZ varierar mellan ca 30-210 m, se bild 5.1 nedan. Bild 5.1: Vattendjupet längs den planerade NSP2-sträckningen 5.6. Teknisk design vid landföringarna De ryska gasnätverken kommer att kopplas samman med PTAR vid den ryska landföringen, där systemet även kopplas samman med de havsbaserade rörledningarna. På motsvarande sätt kopplas de havsbaserade rörledningarna ihop med de europeiska gasnätverken vid den tyska landföringen. En översikt av projektets olika gränser och sektioner, illustreras i bild 2.2. PTAR kommer att anslutas med rörledningar av mindre diameter till en uppströms kompressorstation i Ryssland, utrustad med instrument för mätningar och tryckkontroll. På samma sätt kommer PTAG att kopplas samman med rörledningar med mindre diameter till en nedströms mottagningsstation i Tyskland, också den utrustad med instrument för mätningar och tryckkontroll.

of 84 Huvudfunktionen med områdena för inspektionsdon i Ryssland och Tyskland (PTA) är att tillhandahålla utrustningen för utskickning och mottagning av inspektionsdonen, isolerings-, tryckavlastnings- och nödstängningsventiler samt övriga instrument som behövs för att kontrollera och skydda NSP2 systemet. Bild 5.2: Station för Inspektionsdon för NSP i Ryssland Liksom för de existerande NSP rören, kommer NSP2 rörens integritet att kontrolleras regelbundet med hjälp av s.k. inspektiondon (Pipeline Inspection Gauges - PIGs). De upptäcker minimala förändringar orsakade av korrosion eller mekaniska skador och registrerar även rörledningens eventuella rörelser på grund av yttre påverkan. Inspektionsdonen matas in i rörledningen vid PTAR, färdas med gasflödet och tas omhand på ett säkert sätt i Tyskland. Bild 5.3: Typiskt inspektionsdon (PIG) Isolerings- och nödavstängningsventilerna (SDV) säkerställer att rörledningarna hålls åtskilda från den ryska kompressorstationen liksom den tyska gasmottagningsstationen.

of 84 Tryckavlastningsventilerna möjliggör snabb tryckminskning till atmosfäriskt lufttryck vid en nödsituation. Trycket i rörledningarna kommer att kontrolleras konstant från huvudkontrollcentret i Schweiz (MCC). De stora huvudventilerna vid de ryska och tyska landföringarna utrustas båda med nödavstängningsventiler och om trycket i ledningarna blir för högt/lågt kan ventilerna stängas vid en eller båda landföringarna. 5.7. Teknisk design till havs Rörledningarnas tekniska design kommer att vara mycket lik rörledningarna som lades ut av NSP. Varje rörledning kommer att bestå av stålrör som svetsas samman och skyddas av ett korrosionsskydd och en betongbeläggning. De huvudsakliga konstruktionsparametrarna för 48-tums rörledningarna som sträcker sig från PTAR till PTAG anges i tabell 5.1. Parameter Rörens storlek Max. hydraulisk kapacitet Transporterade fluider Designtryck vid referensnivå (+50m MSL) Landföring i Ryssland Sektion till havs Landföring i Tyskland 48 tum med konstant inre diameter på 1 153 mm 27,5 bcm³/år per rörledning Torr naturgas (> 98 % metan) 220 barg 220/200/177,5 barg 177,5 barg Konstruktionstemperatur +60 C max -38 C min +40 C max -10 C min Tabell 5.1: NSP2 huvudsakliga konstruktionsparametrar +60 C max -38 C min 5.7.1. Design tryck, rörledningstjocklek och diameter Rörledningssystemets tekniska design är i enlighet med kraven i DNV:s: DNV-OS-F101 Submarine Pipeline Systems. Enligt denna standard kan rörledningen delas in i sektioner (eller segment ) med olika konstruktionstryck utan fysiska avgränsningar mellan sektionerna, förutsatt att ett lämpligt trycksäkerhetssystem har installerats. Detta är en fördel för långa rörledningar, som NSP2:s rörledningar, eftersom tryckfallet från inlopp till utlopp är markant och stora besparingar i stål kan uppnås genom en minskning av rörets väggtjocklek. Detta tryckfall för rörledningssystemet NSP2 illustreras av den blå linjen i bild 5.4. Rörledningssystemet Nord Stream 2 kommer att delas in i tre segment med ett konstruktionstryck på 220 barg, 200 barg och 177,5 barg. Den svarta linjen i bild 5.4 anger det tillåtna designtrycket per segment. Den gröna kurvan anger det stationära tillståndet för utjämningstrycket, vilket motsvarar trycket i rörledningen när in- och utloppsventilerna är stängda samtidigt, dvs. när rörledningarna är fyllda med gas men utan flöde. Bild 5.4 är baserad på högsta tillåtna designflöde. Den svenska delen av sträckningen (ungefär mellan kilometrarna 500-1 000 på bilden nedan) kommer under dessa förutsättningar att ha ett rörledningstryck på ca 180-130 barg.

of 84 Bild 5.4: NSP2:s driftskoncept med tre trycksegment Eftersom trycket i rören kommer vara ca 220 barg i den ryska delen av sträckningen behöver rören vara tjockare där än vid andra delar av sträckningen eftersom trycket avtar på vägen till Tyskland. Vid den tyska landföringen kommer trycket normalt att vara ca 105 bar. Rörledningens väggtjocklek varierar beroende på de olika designtrycken, vilket innebär att det finns tre olika väggtjocklekar i rörledningarna (34,6, 30,9 och 26,8 mm) till havs. För landföringarna och de landbaserade delarna, kommer väggtjockleken i vissa delar vara 34,6 mm och i andra 41,0 mm för att uppfylla kraven enligt DNV-OS-F101 samt ryska designstandarder. I den svenska delen av sträckningen planeras väggtjockleken att variera mellan 30,9 och 26,8 mm. Där det finns behov av rörförstärkningar (se sektion 5.8.1) kommer dock väggtjockleken att att vara mellan 34,6 och 41,0 mm. Innerdiametern är konstant längs hela rörledningen, men ytterdiametern varierar dels på grund av olika väggtjocklek, dels på grund av betongbeläggningens varierande tjocklek över rörledningarnas längd (fastställt med utgångspunkt från kraven på stabilitet på botten). Rörledningarnas ytterdiameter kommer att vara cirka 1,4 m genom svensk EEZ.

of 84 Rörledningsdimensionerna visas i Tabell 5.2. Parameter Innerdiameter på stålrören Landföring i Ryssland Sektion till havs Landföring i Tyskland 48 tum med konstant inre diameter på 1 153 mm Väggtjocklek på stålrören 41,0 / 34,6 mm (Konstruktionstryck = 220 barg) 34,6 / 30,9 / 26,8 mm (Konstruktionstryck = 220/200/177,5 barg) 34,6 / 41,0 mm (Konstruktionstryck = 177,5 barg) Betongbeläggningens tjocklek Tjocklek: 60 till 110 mm Total längd ca 1 200 km Tabell 5.2: NSP2 rörledningens dimensioner 5.7.2. Temperaturen i rörledningen Kilometerpunkterna (KP) i bild 5.1 ovan, hänvisar till platsen längs rörledningens längd som startar från KP 0 vid den ryska landföringen och ökar i riktning mot den tyska landföringen. I den svenska sektionen som börjar vid ungefär KP 500 och slutar vid ungefär KP 1000 kommer temperaturen att vara tämligen stabil med en inloppstemperatur på 5 8 grader Celsius och en utloppstemperatur på 5 15 grader Celsius, bägge i linje med den omgivande vattentemperaturen. 5.7.3. Avståndskriterier mellan rörledningssystemen NSP2 och NSP Den tekniska designen för NSP2 har lagt stor vikt vid att fastställa det minsta avståndet mellan de båda rörledningssystemen för att säkerställa en pålitlig och tekniskt lämplig position för rören. Bedömningen av det lämpliga avståndet mellan rörledningssystemen beaktar risker under anläggandet så väl som under drift. Det är även av vikt att beakta avståndet mellan rörledningssystemen NSP och NSP2 utifrån ett (oplanerat) behov av reparation. Riskfyllda scenarier och begränsningar, som påverkar valet av rörledningssystemens minsta avstånd under anläggningsfasen för NSP2-projektet, listas nedan och de relevanta avståndskraven anges i tabell 5.3: system för fixering av rörläggningsfartyg: ankarpositionering eller dynamisk positionering. Användning av förankrade rörläggningsfartyg kräver ett större avstånd mellan rörledningssystemen; föremål som kan tappas från anläggningsfartygen; flexibilitet för att tillfälligt lägga ned rörledningen längs sträckningen (t.ex. på grund av dåligt väder eller mekaniska problem); störningar från havsbottenarbeten i närheten; säkerhetsavstånd vid minröjning; lämpligt avstånd vid fältskarvsarbeten; samt lämpligt avstånd vid kabel- och rörkorsningar.

of 84 De farliga scenarier, som påverkar behovet av minsta avstånd mellan rörledningssystemen under drift, är sådana som är relaterade till fartygstrafik. Draggande ankare Sjunkande fartyg Det minsta avstånd mellan rörsystemen NSP/NSP2 (i normalfall) sammanfattas nedan i tabell 5.3. Vattendjup [m] NSP/ NSP2 minsta separeringsavstånd [m] Ankarpositionerat rörläggningsfartyg Läggningsfartyg med DP - 30 1 000 500 30-100 1 200 500 100-200 1 400 500 Tabell 5.3: NSP/NSP2 minsta avstånd mellan rörsystemen 5.7.4. Avståndskriterier mellan NSP2 rören Bedömningen för minsta lämpliga avstånd mellan de båda NSP2-rörledningarna beaktar samma risker som nämnts ovan, under anläggande så väl som under drift. Kraven på minsta separeringsavstånd mellan de två rörledningarna i NSP2 sammanfattas i tabellerna nedan: Vattendjup [m] Minsta avstånd mellan rörledningarna [m] 0-200 55 Tabell 5.4: Ankarpositionerat rörläggningsfartyg - minsta avstånd mellan NSP2:s rörledningar Vattendjup [m] Minsta avstånd mellan rörledningarna [m] 0-100 75 100-200 105 Tabell 5.5: Dynamiskt positionerat rörläggningsfartyg - minsta avstånd mellan NSP2:s rörledningar

of 84 5.8. Rörledningsmaterial NSP2:s rörledningar till havs svetsas samman av rörledningssegment av stål på ca 12,2 m. Rörledningen är längsgående svetsad och bågsvetsas (vid ett behov av en fältskarv HTI) samman under vatten med enkelsömsvets enligt SAWL 485 FD(U) och DNV-OS-F101. Stålrörets väggtjocklek baseras på (inre) konstruktionstrycket under drift, förebyggande av yttre kollaps och motståndskraft mot yttre påverkan och har därför fyra varierande tjocklekar mellan 26,8 och 41,0 mm. Data för rörledningsmaterialet: Parametrar Värde Rördimension 48 tum Rörinnerdiameter (konstant) 1 153mm Tillåten korrosion 0,0 mm Materialspecifikation DNV OS F101 SAWL 485 FD(U) Gradering Tilläggskrav U för rör med 26,8 mm väggtjocklek Väggtjocklekstolerans +/-1,0 mm Orundhet (rörform) 1,5 %, begränsad till max. 10 mm Specificerad minsta sträckgräns (SMYS) 485 MPa Specificerad minsta draghållfasthet (SMTS) 570 MPa Densitet stål 7 850 kg/m3 Elasticitetsmodul stål 2,07 x 10-5 MPa Poissons konstant 0,3 Termisk utvidgningskoefficient 1,16 x 10-5 / C Termisk konduktivitet 49 W/m K Specifik värmekapacitet 460 J/kg K Tabell 5.6: Parametrar för rörledningsmaterialet

of 84 För den ca 510 km långa sträckan genom svensk EEZ kommer ca 845 000 ton stål att användas för rören respektive rörförstärkare. Stål Dimensioner och mängder ca Längd (m) Diameter inre (mm) Väggtjock -lek (mm) ca Total vikt (ton) Rör A 183 837 1 153 30,9 165 910 324 965 1 153 26,8 253 482 Rör B 183 826 1 153 30,9 165 900 324 903 1 153 26,8 253 434 Rörförstärkare Rör A 2 172 1 153 41,0 2 623 256 1 153 34,6 260 Rörförstärkare Rör B 2 172 1 153 41,0 2 623 268 1 153 34,6 272 Total vikt - Stål ~844 510 ton Tabell 5.7: Väggtjocklekens variation i svensk EEZ 5.8.1. Rörförstärkare För att minska risken för skador på rören så kommer förstärkningar på rören att monteras på bestämda avstånd i utsatta områden. Risken för att rören kollapsar föreligger endast vid utläggningen. Förstärkningarna kommer att svetsas fast på rörledningarna i sådana områden där det finns risk för att rörbrott kan fortplanta sig, dvs. i djupa vatten. Rörförstärkarna är utformade i enlighet med DNV-OS-F101. De kommer att tillverkas i samma stålkvalitet som rörledningarna och kommer att ha samma längd som rörlängderna (ca 12,2 m). De har dock en grövre väggtjocklek som smalnar av i ändarna, se bild 5.5 för en illustration av ett typiskt rörförstärkningssegment. Bild 5.5: NSP2 Rörförstärkare

of 84 Rörförstärkningarnas väggtjocklek kommer att vara upp till 41 mm, och ha samma invändiga beläggning och utvändiga korrosionsskydd som anslutande rörledning. En betongbeläggning på 60 mm appliceras utvändigt. Rörförstärkningarna längs NSP2 sträckningen visas nedan: Rörsektion Första segmentet (Pd=220 bar(g)) Andra segmentet (Pd=200 bar(g)) Tredje segmentet (Pd=177,5 bar(g)) Vald väggtjocklek för rörförstärkningar (mm) -- 41,0 41,0 eller 34,6 Rörförstärkningar Kriteriet för rörförstärkning är alltid uppfyllt, dvs. rörförstärkningar krävs inte eftersom maximalt förväntat vattendjup i Finska viken (de första 300 km) är mindre än det kritiska djupet, som är 156,6 m Kriteriet för rörförstärkning är inte uppfyllt, dvs. rörförstärkningar krävs för avsnitt som ligger djupare än 119,8 m Kriteriet för rörförstärkning är inte uppfyllt, dvs. rörförstärkningar krävs för avsnitt som ligger djupare än 89,0 m Tabell 5.8: Rörförstärkningar längs NSP2-sträckningen 5.8.2. Svetsning av rörledningen Det tillsatsmaterial som används i svetsen, ska vara liknande och kompatibelt med den materialsammansättning som rörledningen har. Svetsfogen kommer att ha minst samma stålkvalitet som rörledningen. Inga andra material tillförs under svetsningen. 5.8.3. Rörledningens inre beläggning Rörledningen beläggs invändigt med en antifriktionsbeläggning för att öka flödet i rörledningssystemet. Den invändiga epoxybeläggningen har följande specifikation: Parametrar Värde Typ av beläggning Epoxybaserad vätska utspädd med lösningsmedel Nominell tjocklek (μm) Min. 90 mikron, Max. 150 mikron Beläggningens densitet (kg/m 3 ) 1 500 Beläggningens ytfinhet (μm) 5 Tabell 5.9: NSP2 - data för invändig beläggning av rörledningarna

of 84 Bild 5.6: NSP2 - invändig beläggning av rörledningarna Rörets svetsändar ska lämnas obehandlade över en längd på cirka 50 mm från ändarna för att möjliggöra svetsning och oförstörande undersökning (NDE) under konstruktionsarbetet. Den invändiga beläggningen appliceras hos rörtillverkaren. 5.8.4. Rörledningens utvändiga korrosionsskydd Ett utvändig korrosionsskydd appliceras på rörledningen för att skydda den utvändiga stålytan mot korrosion. En beläggning med polyeten i tre skikt (3LPE) kommer att användas. Data för det utvändiga korrosionsskyddet ges nedan: Parametrar Värde Typ 3 LPE Minsta tjocklek (mm) 4,2 Minsta densitet för beläggningen (kg/m 3 ) 930 Ändområde fritt från 3 LPE (mm) 240 ± 10 Tabell 5.10: NSP2 - data för utvändigt korrosionsskydd av rörledningarna Bild 5.7: Utvändigt korrosionsskydd av rörledningarna

of 84 Rörets svetsändar ska lämnas obehandlade över en längd på cirka 240 mm från ändarna för att möjliggöra svetsning under konstruktionsarbetena. När svetsningen är utförd appliceras beläggningen på svetsfogen för att även skydda den obehandlade rördelen från korrosion. Den utvändiga korrosionsskyddande beläggningen appliceras hos rörtillverkaren. 5.8.5. Rörledningens betongbeläggning Rörledningarna kommer att täckas med en betongbeläggning (som även innehåller järnmalm för att öka vikten) med en tjocklek på mellan 60 och 110 mm, enligt tabell 5.11. Betongbeläggningen appliceras utanpå den externa korrosionsbeläggningen. Parametrar Värde Typ av beläggning Stålbursarmerad betong Nominell tjocklek (mm) 60 110 Densitet (kg/m 3 ) 2 250 3 200 Vattenabsorbering (viktprocent) 2 4 Termisk konduktivitet (W/m K) 1,82 Specifik värmekapacitet (J/kg K) 840 Tabell 5.11: Parametrar för rörledningarnas betongbeläggning (för ökad vikt) Betongbeläggningens huvudsakliga syfte är att göra rören tyngre och därmed stabilisera rörsektionen, som vilar på havsbotten, mot hydrodynamiska laster som skapas av vågor och strömmar och mot krafter vid drift (tryck och temperatur), som kan orsaka horisontell eller vertikal instabilitet när rörledningen är i drift. Bild 5.8: NSP2 stålbursarmerad betongbeläggning Rörets svetsändar ska lämnas obehandlade (utan betong) över en längd på cirka 385 mm från ändarna för att möjliggöra svetsning under konstruktionsarbetena. Betongen består av en blandning av cement, vatten och tillsatser (inerta fasta material, såsom krossad sten, sand, grus). Den högsta kloridhalten i blandningen ska vara mindre än 0,4 %. Betongbeläggningen förstärks med stålstänger sammansvetsade till burar. En tillsats av järnmalm ökar densiteten hos viktbeläggningen. Järnmalmen får inte innehålla lera eller

of 84 skadliga mängder av alkali, stegämnen eller organiska orenheter, som kan påverka betongens styrka. Järnmalm utgör 70% av beläggningens vikt. Återstående 30 % utgörs av betong (cement och tillsatser). Den cement som används till betongen kommer att vara Portland-cement, som är lämplig för marin användning. Inga additiver tillsätts i cementblandningen med undantag för kvartsstoft, med materialtestcertifikat, som får utgöra upp till 10% av cementvikten. Betongbeläggningen appliceras på rörsegmenten i viktbeläggningsanläggningar.

of 84 I Tabell 5.12 nedan, presenteras en summering av hur mycket betongbeläggningsmaterial som NSP2 planerar att använda för rörläggningen i svensk EEZ: Betongbeläggningskvantiteter Betongbeläggningar (förstärkt betong) ca Längd (m) Rörtjocklek (mm) Beläggning tjocklek (mm) ca Total vikt (ton) 129 973 30,9 60 95 603 53 864 30,9 80 53 650 Betongbeläggning Rör A 85 482 26,8 70 73 459 42 108 26,8 100 52 901 133 019 26,8 110 185 223 64 356 26,8 90 72 213 Betongbeläggning Rörförstärkningar - Rör A 2 172 41,0 60 1 622 256 34,6 80 257 130 643 30,9 60 96 096 53 183 30,9 80 52 972 Betongbeläggning Rör B 85 469 26,8 70 73 449 42 131 26,8 100 52 930 132 992 26,8 110 185 185 64 311 26,8 90 72 162 Betongbeläggning Rörförstärkningar Rör B Total vikt 2 172 41,0 60 1 622 268 34,6 80 269 ~1 069 620 ton Tabell 5.12: Betongbeläggningskvantiteter inom svensk EEZ

of 84 5.8.6. Beläggning av svetsfog När rörledningssegmenten har överförts till rörläggningsfartyget, svetsas de antingen direkt på den tillgängliga rörledningen eller svetsas samman i dubbelsegment innan de sammankopplas med rörledningen. Sedan rörfogarna svetsats samman och den oförstörande provningen genomförts, appliceras en fogbeläggning som korrosionsskydd över de obelagda rörändarna. Systemet för beläggning av svetsfogar använder en värmekrympkrage gjord av högdensitetspolyetylen. Svetsfogen värms upp innan krympkragen sätts på. Värmekrympkragen består av sådant material att plasten tvärbinds, vilket ger den elastiska egenskaper som gör att den sluter tätt mot svetsfogen. Tack vare tvärbindningen kommer materialet att återfå sin ursprungliga längd när det svalnar och således sluta tätt kring svetsfogen och förhindra veckbildning, se bild 5.9. En stålplåt eller en polyetylenform monteras runt svetsfogen för att bibehålla en oförändrad ytterdiameter. Stålplåten eller polyetylenformen överlappar betongbeläggningen och fästs permanent på röret. Tvåkomponents högdensitets polyuretanskum (HDPU) injiceras i tomrummet mellan värmekrympkragen och formen genom en öppning på ovansidan av formen. Skummet sväller och härdas för att fylla ut skarvutrymmet, se bild 5.9. Fas 1 Värmekrympkragen sätts över svetsfogen för att hindra korrosion av de delar av röret, som lämnats utan beläggning för att kunna svetsas samman. Fas 2 En stålplåt eller en polyetylenform monteras runt svetsfogen. Dessa formar fixeras med stål- eller polyetylenband. Fas 3 Tvåkomponents högdensitets polyuretanskum (HDPU) injiceras i tomrummet mellan värmekrympkragen och formen genom en öppning på ovansidan av formen. Skummet sväller så att det fyller skarvutrymmet och härdas. Beläggningen av svetsfogen har en jämn övergång till betongbeläggningen och får samma tjocklek som betongbeläggningen på angränsande sektioner. Bild 5.9: Beläggning av svetsfog, schematisk bild av appliceringen

of 84 Nyckeldata (volym och materialegenskaper) för en typisk svetsfogsbeläggning ges nedan: Parametrar Värde Typ av beläggning Värmekrympkrage (HSS) - HDPE Beläggningens minsta tjocklek (mm) 1,5 Beläggningens minsta densitet (kg/m 3 ) 930 Tabell 5.14: Data för svetsfogsbeläggning Typ 1 Parametrar Värde Typ av fyllnad Polyuretanskum Densitet, indränkt med havsvatten (kg/m 3 ) 1 000 Typ 2 Typ av fyllnad Parametrar Värde Massiv polyuretan Beläggningens minsta densitet (kg/m 3 ) 900 Tabell 5.13: Data för fyllnadsskum i svetsfogsbeläggning Typ 1 (polyuretanskum) fyllnaden är främst tänkt för rörledningar till havs. Typ 2 (massiv polyuretan) fyllnaden övervägs för strandnära sträckningar. 5.8.7. Katodiskt skydd av rörledningarna - offeranoder Utöver det yttre korrosionsskyddet kommer ytterligare korrosionsskydd att användas i form av galvaniska offeranoder för att garantera rörledningarnas hållbarhet under deras livstid. Detta sekundära skydd är ett oberoende skydd, som kommer att skydda rörledningen om det yttre rostskyddet skadas. Utformningen av det katodiska skyddssystemet tar hänsyn till olika parametrar, specifika för NSP2-rörledningarna, såsom hur rörledningarna ska läggas ut, driftförhållanden, rörledningarnas livslängd och möjlig nedbrytning av beläggningen på grund av Östersjöns speciella miljöförhållanden. På så sätt garanteras att det finns tillräckligt skydd under rörledningarnas hela livslängd. Utöver dimensionsmått beaktar gjorda beräkningar konstruktionslivslängd och rörets beläggningsmaterial, typ av beläggning av svetsfog, stålytans temperatur, anodytans temperatur, omgivningens elektrolytiska egenskaper, begränsningar av anodens mått på grund av gjutningsbegränsningar och anodernas avstånd längs rörledningarnas sträckning. Resultatet av tester utförda under NSP visar att zinklegering bör väljas för de delar av rörledningssträckningarna som har en mycket låg genomsnittlig salthalt. I övriga delar planeras indiumaktiverat aluminium att användas. Det katodiska skyddssystemet består av: zinkanoder och indiumaktiverade aluminiumanoder (två halvor per anod); elektriska ledningskablar till anoderna (två kablar per halva); samt material som behövs för att kunna svetsa fast ledningskablarna mellan anoder och rör.

of 84 För att systemet med rörledningsanoder ska kunna monteras problemfritt och kunna passera genom rörläggningsfartygets åtdragningsanordningar (även kallat spännanordningar eller Tensioners) och över stödanordningens (även kallad Stinger eller extern ramp) rullar, ska anoderna vara väl anpassade och anodens ytterdiameter vara densamma som betongbeläggningens, se bild 5.10 nedan som visar en typisk anod monterad på en rörledning med betongbeläggning i NSP. Bild 5.10: NSP rörledning med påmonterad anod

of 84 Totalt kommer ca 3 600 ton offeranoder att användas till de båda rörledningarna i svensk EEZ. Offeranoder Rörledning A ca Längd (km) ca Avstånd Antal ca Total vikt (ton) Aluminiumbaserade offeranoder 31 var 12e skarv / Al - A2 214 43 Aluminiumbaserade offeranoder 50 var 12e skarv / Al A3 339 97 Aluminiumbaserade offeranoder 64 var 12e skarv / Al - A2 439 88 Aluminiumbaserade offeranoder 4 var 12e skarv / Al A3 29 8 Aluminiumbaserade offeranoder 36 var 8e skarv / Al - A2 371 74 Aluminiumbaserade offeranoder 87 var 10e skarv / Al - A7 710 220 Aluminiumbaserade offeranoder 11 var 9e skarv / Al - A5 100 45 Zinkbaserade offeranoder 28 var 9e skarv / Zn - Z3 255 300 Aluminiumbaserade offeranoder 3 var 8e skarv / Al - A5 33 15 Aluminiumbaserade offeranoder 50 var 8e skarv / Al - A6 509 234 Zinkbaserade offeranoder 12 var 7e skarv / Zn - Z4 136 149 Aluminiumbaserade offeranoder 72 var 8e skarv / Al - A6 734 338 Aluminiumbaserade offeranoder 64 var 12e skarv / Al - A4 440 160 Rörledning B ca Längd (km) ca avstånd Antal ca Total vikt (ton) Aluminiumbaserade offeranoder 31 var 12e skarv / Al - A2 213 43 Aluminiumbaserade offeranoder 49 var 12e skarv / Al - A3 338 96 Aluminiumbaserade offeranoder 64 var 12e skarv / Al - A2 441 88 Aluminiumbaserade offeranoder 4 var 12e skarv / Al - A3 25 7 Aluminiumbaserade offeranoder 37 var 8e skarv / Al - A2 376 75 Aluminiumbaserade offeranoder 87 var 10e skarv / Al - A7 710 220 Aluminiumbaserade offeranoder 13 var 9e skarv / Al - A5 115 52 Zinkbaserade offeranoder 28 var 9e skarv / Zn - Z3 255 300 Aluminiumbaserade offeranoder 2 var 9e skarv / Al - A5 14 6 Aluminiumbaserade offeranoder 50 var 8e skarv / Al - A6 510 235 Zinkbaserade offeranoder 12 var 7e skarv / Zn - Z4 135 147 Aluminiumbaserade offeranoder 72 var 8e skarv / Al - A6 735 338 Aluminiumbaserade offeranoder 64 var 12e skarv / Al - A4 439 160 Total vikt av anoder ~3 600 ton Tabell 5.14: Planerad mängd offeranoder inom svensk EEZ

of 84 5.9. Arbeten på havsbotten NSP2-rörledningarna kommer att utsättas för utmanande förhållanden som kräver bottenarbeten för att motverka konstruktionsproblem, såsom: statisk överbelastning av rörledningen på grund av ojämnheter i botten; rörledningens fria spann överskrider tillåtna utmattningsgränser (på grund av vågrörelser och vibrationer); rörledningen blir instabil på grund av tryck- och temperaturlaster (i den första sektionen av sträckningen, i den ryska sektorn); rörledningen blir instabil på havsbotten på grund av vågor och strömmar, särskilt i områden med grunt vatten och/eller hård lera; samt rörledningssektioner kan i grunt vatten under vintern komma i kontakt med is (dock inte troligt i svensk EEZ). 5.9.1. Stenläggning För att minska rörledningens statiska överbelastning och att tillåtna utmattningsgränser överskrids vid fria spann (dvs. att rören hänger över två höjder på havsbotten utan kontakt med havsbotten däremellan), används grus- och stenstöd för att minska längden på spannet, se typiskt utförande i bild 5.11. Bild 5.11: Typiskt grusstöd (rött = huvudstöd, grönt = stödstabilisering)

of 84 Grus- och stenstöd kan även behövas för att öka tyngden på ett rörledningsavsnitt, för att öka rörledningarnas stabilitet på havsbotten samt vid kabel- och rörledningskorsningar. Stenläggning kan genomföras som förberedande bottenarbeten inför rörläggning eller som efterarbeten på botten efter rörläggningen, beroende på rörledningssystemets speciella behov: Om rörledningarna utsätts för oacceptabla förhållanden omedelbart efter anläggandet på havsbotten (t.ex. i tomt tillstånd) eller om det kritiska tillståndet, oberoende av i vilken fas det inträffar, inte kan lösas genom bottenarbeten efter rörledningens anläggning, måste bottenarbetena utföras före rörledningens anläggning. Om rörledningarna endast utsätts för oacceptabla förhållanden i senare faser av projektet (t.ex. under driftförhållanden), kan bottenarbetena utföras efter rörledningens utläggning. Stenläggning är för tillfället planerat vid ca 200 platser till havs längs med den svenska sträckningen, för alla typer av stenläggning som innefattar korsningar av rörledningar, fria spann-korrigeringar, bottenarbeten vid fältskarvar och vid rörstabilisering. Mer information om hur stenläggningen går till är beskrivet i kapitlet om anläggandet 7.5.2. I nedanstående tabell finns de uppskattade mängderna av sten: Stenmängder Ungefärliga konservativa volymer (m3) Korsningar av NSP rörledningar ~ 17 300 m 3 (Ledning A) ~ 17 300 m 3 (Ledning B) Fria spann korrigeringar Bottenarbeten för fältskarv under vatten Stabiliseringsarbeten på botten ~ 286 000 m 3 (Ledning A) ~ 300 400 m 3 (Ledning B) ~ 80 000 m 3 (en gemensam stenvall för båda rörledningarna, ifall en fältskarv behövs) ~ 193 000 m 3 (för båda rören) Tabell 5.15: Planerade stenläggningsmängder i svensk EEZ Sten som används kommer att vara ren och fri från lera, slam, kalk samt kontamination som t.ex. tungmetall som är upplöslig i vatten. Listan nedan definierar minimum kriterierna för sten för stenläggningsarbeten: Mål Min Max D max - - 125 mm D 90 100 mm 90 mm 115 mm D 50 60 mm 50 mm 70 mm D 5 22 mm 16 mm 32 mm Tabell 5.16: Graderingstabell för stenstorlekar

of 84 5.9.2. Dikning Rörledningens instabilitet på havsbotten på grund av krafter från vågor och strömmar motverkas antingen genom stenläggning, som ovan nämnt (i allmänhet på korta sträckor) eller genom att rören dikas ner i havsbotten (i allmänhet på längre sträckor, t.ex. tiotals kilometer). Dikningsarbetet kan utföras före nedläggningen (främst i grunda områden) eller efter nedläggningen (t.ex. med hjälp av en plog). Inom svensk EEZ kommer dikning enbart ske efter rörläggningen. För att reducera påverkan på havsbotten till följd av dikning planeras användning av en plog, där sedimentet flyttas upp försiktigt längs rörledningen, för att undvika okontrollerad spridning av sediment. Plogen skär ca 1,5 meter i havsbotten i en V-formation. Ett exempel på en rörledningsplog finns i bild 5.12 nedan. Bild 5.12: Exempel på dikning med plog Dikningsarbeten på svensk kontinentalsockel bedöms bli nödvändigt för ca 72 km per rörledning längs sex sektioner av sträckningen, samtliga i den södra delen av svensk EEZ. En konservativ bedömning av den totala volymen påverkad havsbotten för bägge rörledningarna är ca 900 000 m3, se tabell 5.17. Mer information om hur dikning går till finns i kapitlet om anläggandet 7.5.1. Dikningsarbeten inom svensk EEZ Dikning efter rörutläggning (dikningsdjup ca 1,5 m) Total volym påverkad havsbotten Längd Volym påverkad havsbotten 3 72.4 km Rör A 448 519 m3 72.4 km Rör B 448 390 m3 ~ 900 000 m 3 Tabell 5.17: Dikningsarbeten längd och volymberäkning

of 84 5.10. Korsningar av existerande infrastruktur Längs sträckningen korsar NSP2-rörledningarna många aktiva kablar samt kablar tagna ur drift. För kabelkorsningarna förutses de två korsande systemen hållas separerade med hjälp av betongmadrasser. Minsta avstånd, som måste garanteras mellan NSP2:s rörledningar och befintliga korsade kablar eller rör, är 300 mm. En typisk kabelkorsningskonfiguration visas i bild 5.13. Rörledningens sträckning korsar cirka 46 befintliga kablar och cirka 18 planerade framtida kablar, av vilka vissa kanske genomförs innan/under NSP2:s anläggningstid. I svensk EEZ planeras sju aktiva kablar att bli korsade. Listan nedan är baserad på de senaste revisionerna av den designade sträckningen för båda rörledningarna (A och B). Korsningarna har undersökts under rekognosceringsundersökningen (november 2015 till mars 2016) och i den detaljerade geofysiska undersökningen (april / maj 2016): TYP Vattendjup (m) NAMN Infrastruktur Underordnad TYP ÄGARE Kabel 56 SEA LION* Telekom Cinia Group Kabel 55 SEA LION* Telekom Cinia Group Rörledning 54 Nord Stream Gas Nord Stream Rörledning 54 Nord Stream Gas Nord Stream Rörledning 57 Nord Stream Gas Nord Stream Rörledning 58 Nord Stream Gas Nord Stream Kabel 102 LV-S1 Telekom LatTelecom Kabel 102 LV-S1 Telekom LatTelecom Kabel 121 Baltkom Telekom LVRTC Kabel 122 Baltkom Telekom LVRTC Kabel 156 BCS EW Telekom TeliaSonera Kabel 157 BCS EW Telekom TeliaSonera Kabel 59 NordBalt HVDC Link Kraft Svenska kraftnät Kabel 59 NordBalt HVDC Link Kraft Svenska kraftnät Kabel 79 SWEPOL HVDC Kraft Svenska kraftnät Kabel 79 SWEPOL HVDC Kraft Svenska kraftnät Kabel 79 SWEPOL MCRC Kraft Svenska kraftnät Kabel 79 SWEPOL MCRC Kraft Svenska kraftnät Tabell 5.18: Förväntade korsningar av aktiva kablar och rörledningar i den svenska EEZ för båda NSP2 rörledningarna. * Inkluderar även korsningar av förgreningskabel. Följande metoder är föreslagna för korsningarna: Typ Rörledning Kraft- och Telekommunikationskablar Inaktiva kablar Korsningsmetod Stenvallar, betongmadrasser och sten Betongmadrasser och sten Kapas och avlägsnas, om nödvändigt Tabell 5.19: Korsningsmetoder

of 84 Betongmadrasser används generellt för att stödja rörledningar under vatten. De läggs under rörledningarna för att undvika eventuella rörskador som kan uppstå vid ogynnsamma bottenförhållanden, ungefär som de betongblock som läggs under en järnvägsräls. Vanligtvis utgörs korsningarnas konstruktion av en kombination av flexibla och fasta betongmadrasser. Typiska dimensioner på sådana madrasser ges nedan: flexibla betongmadrasser: 6 m x 3 m x 0,3 m, fasta betongmadrasser: 10 m x 3 m x 0,3 m. NSP2 planerar att använda ungefär 122 betongmadrasser för att korsa de sju aktiva kablarna inom svensk EEZ, se tabell 5.21 nedan. Betongmadrasser Kabelkorsningar Madrasstyp och diameter Flexibla multi-block betongmadresser med rundade hörn 6m x 2.5m x 0.3m tjock Statiska betong vall madrasser 10m x 3m x 0.3m thick 72 50 Totalt antal madrasser 122 Tabell 5.20: Planerat antal betongmadrasser för bägge rörledningarnas korsningar i svensk EEZ Bild 5.13 nedan visar ett exempel på en typisk korsningsdesign. De specifika korsningslösningarna som fastställs under detaljutformningen, kommer att bero på de lokala bottenförhållandena samt till vilken grad som kablarna är nedgrävda och kommer att överenskommas med de respektive kabelägarna. Lösningar utan betongmadrasser (t.ex. om en kabel är djupt nedgrävd) kan också komma att övervägas. Bild: 5.13 Typisk design av en kabelkorsning Utöver kabelkorsningar, så kommer NSP2 även att behöva korsa rörledningar. Inom svensk EEZ kommer de två NSP rörledningarna att behöva korsas (från väst till öst) ca 50 km från den finska EEZ-gränsen. Bilden nedan, 5.14, är en samling grafiska skisser som visar en typisk rörledningskorsning för NSP2.

of 84 Bild 5.14: Typisk rörledningskorsning 5.11. Riskhantering NSP2 kan komma att ge upphov till oplanerade händelser som har möjlighet att påverka miljön. Dessa oplanerade händelser skulle kunna ske under genomförandet av projektets normala aktiviteter under anläggnings- respektive driftsfasen, så som fartygskollisioner under anläggandet (som bl.a. kan leda till personskador och/eller oljeutsläpp) eller skador på rörledningen under driftsfasen (som bl.a. kan leda till gasläckage). Ett antal riskbedömningar har genomförts av NSP2 för att säkerställa att rörledningarna kommer att vara säkra och miljövänliga, samt att projektets konstruktionsarbeten inte kommer att leda till någon signifikant risk för inblandad personal eller annan sjöfart. Möten och s.k. Hazids (Riskidentifikationsmöten) har genomförts för att identifiera risker, utvärdera konsekvenser och analysera hur eventuella risker bäst kan motverkas. Liksom för NSP täcker de genomförda riskbedömningarna ett antal olika aspekter av anläggnings- och driftfaserna (direkta liksom indirekta risker) och har, där tillämpligt, utvecklats i enlighet med IMO:s risklinjer, FSA (Formal Safaty Assessment) metodologi samt DNV:s standarder. Detta har därutöver kompletterats av ett flertal DNV-rekommendationer (RP:s) som behandlar specifika tekniska aspekter, som t.ex.:

of 84 - DNV-RP-H101 Riskhantering vid arbeten till havs och på havsbotten (Risk Management in Marine and Subsea Operations) - DNV-RP-F105 Rörledningar med sektioner med fria spann (Free-Spanning Pipelines) - DNV-RP-F107 Riskbedömning kring skydd för rörledningar (Risk Assessment of Pipeline Protection) - DNV-RP-F109 Stabilitetsdesign mot naturliga risker som strömmar och vågor (On-bottom Stability Design of Submarine Pipelines) - DNV-RP-F110 Risker för skador på rörledningar, bland annat pga. temperatur och driftsförhållanden (Global Buckling of Submarine Pipelines) - DNV-RP-F111 Påverkan mellan trålutrustning och rörledningar (Interference between Trawl Gear and Pipelines) Flera viktiga risker för NSP2 att ta hänsyn till under anläggning och drift av rören inom svensk EEZ, har behandlats i rapporterna nedan (alla dessa rapporter är tillgängliga som bilagor till den svenska miljöredovisningen): Pipeline Construction Risk Assessment av Global Maritime, behandlar risker under anläggningsfasen, Offshore Pipeline Risk Assessment - Sweden av Saipem, behandlar risker under driftsfasen inom svensk EEZ, Assessment of Navigational Risks in the Swedish Southern Sector for Nord Stream 2 Routes av SSPA, utreder t.ex. riskerna för fördröjd ankring i nödankringsområdena söder om Gotland pga. närvaron av två ytterligare rörledningar, Seabed Stability Assessment along Pipeline Route in Sweden av Saipem, behandlar havsbottens geotekniska stabilitet, med eller utan ytterligare tyngd från stenläggningsarbeten, Seismic design Basis av Snamprogetti och D Appolonia, utvärderar risken för ett rörledningsläckage orsakat av en jordbävning i Östersjön. Ingen av de genomförda riskbedömningarna gällande konstruktion (t.ex fartygskollisioner), drift (t.ex. tappade föremål eller sjunkande fartyg som kan skada rörledningarna), indirekta risker (t.ex. effekter av misslyckad nödankring), stabilitetsaspekter (t.ex. skred) samt jordbävningsrisker har klassificerat någon risk för projektet som hög eller oacceptabel. I riskbedömningen för konstruktionsfasen har en risk på medelnivå lyfts fram (kollision med tredjeparts fartyg), vilken NSP2 kommer att motverka genom att tillse att lämpliga åtgärder implementeras för att minska risken. För de bedömda direkta och indirekta riskerna under driftsfasen har ALARP (As Low As Reasonably Practicable - så långt som det är praktiskt rimligt) bedömningen visat att acceptansnivåerna nås. Detta gäller både för rörledningarnas säkerhet men även för tredje part. Utöver de åtgärder som NSP2 redan har genomfört rekommenderar Saipem bland annat att projektet följer utvecklingen av fartygstrafiken i Östersjön samt att NSP2 utarbetar en nödsituations- och reparationsplan.

of 84 6. PROJEKTLOGISTIK Storskaliga anläggningsarbeten för rörledningar till havs kräver avsevärt stöd från landbaserade serviceanläggningar, t.ex. betongbeläggningsfabriker och rörlagrings-/ omlastningshamnar för rörsegment. Förutom betongbeläggning och lagring av rörsegment kommer serviceanläggningar även att utgöra allmänna förråd för förbrukningsmaterial till konstruktionsfartygen till havs samt vara en stödfunktion för Nord Stream 2 AG och dess entreprenörer. Det logistiska tillvägagångssättet och placeringen av knutpunkter som planeras att användas, liknar det som visade sig fungera bäst under Nord Stream-projektet. Detta är logiskt eftersom de två projekten liknar varandra både vad gäller geografisk utbredning och omfattning. 6.1. Logistikkonceptet Konceptet har tagits fram speciellt för detta projekt och omfattar: transport av korrosionsskyddade rörledningar och material till betongbeläggningsfabrikerna; transport av betongbelagda rör till rörlagringshamnarna; transport av betongbelagda rör från rörlagringshamnar och direkt från betongbeläggningsfabriker till rörläggningsfartygen; samt transport av stenläggningsmaterial från stenbrott till stenläggningsplatserna. Ett primärt fokus under utvecklingen av logistikkonceptet har varit att minimera miljöeffekterna (till havs och på land) och att reducera transportavstånden. Detta kapitel fokuserar på arbetena till havs, men även information om landbaserade aktiviteter inkluderas för att ge en bättre förståelse för projektlogistiken. 6.2. Logistikdetaljer Valet av placering för betongbeläggningsfabrikerna och rörlagringshamnarna bygger på en grundligt utförd analys av ett stort antal faktorer för att minimera de land- och havsbaserade transportbehoven och därigenom minimera miljöpåverkan. Nord Stream 2 AG och dess entreprenörer valde ut ett antal platser från en lista av hamnar i hela Östersjöområdet. Lämpligheten för dessa hamnar utvärderades på grundval av faktorer som avstånd till rörens tillverkningsplatser, förbindelser med tåg och annan infrastruktur, vattendjup i hamnen, möjligheter att använda anläggningen för andra industriella ändamål samt avstånd till rörledningssträckningen, huvudsakligen för att reducera transportavstånd på alla nivåer. Logistiken för rörsegmenten kommer att bygga på att utnyttja befintliga hamnar i Östersjöområdet. Hamnen i Hamina-Kotka (Mussalo) i Finland kommer både att handha betongbeläggning och agera som rörlagringshamn för den östra delen av rörsträckningen. Hamnen i Mukran i Tyskland har på samma sätt valts att hantera betongbeläggning och agera som rörlagringshamn för rörsträckningens västra del. Därutöver kommer Hangö (Hanko- Koverhar) att fungera som rörlagringshamn för den västra delen av finska viken medan följande två hamnar planeras fungera som rörlagringshamnar för den svenska delen av rörsträckan: Slite (på Gotland) Karlshamn (i Blekinge)

of 84 Bild 6.1: NSP2 - Logistikkoncept 6.2.1. Kotka, Finland Alla viktiga utrymmen och utrustning, som tidigare användes för Nord Stream, är tillgängliga även för NSP2, t.ex. den befintliga anläggningen för betongbeläggning, förrådsområdena, tågstationen och kajplatserna. Bild 6.2: Kotka hamn (bilden visar området i samband med Nord Stream projektet) Efter betongbeläggningen kommer rören på nytt att lagras nära anläggningen. Från Kotka kommer rören att transporteras direkt till utläggningsfartyget eller till rörlagringshamnarna i Hanko-Koverhar och/eller Slite.

of 84 6.2.2. Hangö, (Hanko-Koverhar), Finland Hamnen Hanko-Koverhar erbjuder lämpliga kaj- och lagringsområden för NSP2. Hamnen är beredd att tillhandahålla tillräckliga kajplatser (en in och två ut) och ett lagringsområde på upp till 30 hektar. Hamnmyndigheterna har även lagt fram en plan för att ytterligare utveckla hamnen i ett längre tidsperspektiv (oberoende av NSP2). Bild 6.3: Bilder av hamnen i Hangö (Hanko-Koverhar) 6.2.3. Slite, Sverige Slite planeras förse ca 370 km rör (per rörledning) av den ca 510 km långa sträckningen i svensk EEZ. Slite har en gynnsam placering i mitten av NSP2-sträckningen, men en utmaning är att undvika ett scenario där mer än ett rörläggningsfartyg arbetar samtidigt inom Slites sektor, se bild 6.1, eftersom kajplatser och hamnutrymmen är begränsade. Omlastningar "fartyg till fartyg" (S2S) är möjliga och kommer sannolikt att genomföras. Det är planerat att lagra upp till 6 000 betongbelagda rör på en lagringsplats (Vikhagen) nära Slite hamn som en reserv. Bild 6.4: Hamnen i Slite samt fartyg till fartyg lastning (S2S)

of 84 6.2.4. Karlshamn, Sverige Hamnen i Karlshamn har goda resurser tillgängliga med en kajplats, vid behov, för försörjningsfartyg med 10,5 m djupgående och två dedikerade kajplatser för utlastning, vardera 7,5 m djupa. Hamnområdets tillgängliga yta är upp till 30 hektar och NSP2 planerar att låta 30 000 rör passera denna hamn. De hamnutrymmen som NSP2 kan komma att utnyttja visas i bilderna nedan: Bild 6.5: Hamnen i Karlshamn 6.2.5. Mukran, Tyskland Hamnen i Mukran har 25 hektar redo för användning och upp till 66 hektar kan göras tillgängliga. Fartyg som anländer, med rör och annat projektmaterial, kan hanteras i den norra hamnen. Utlastning av rör planeras ske från 2018 och framåt i den nya södra hamnen. Från Mukran kommer rören att transporteras direkt till utläggningsfartyget eller till rörlagringshamnarna i Karlshamn och/eller Slite. Bild 6.6: Hamnen i Mukran 6.3. Transport av rörsegment och material till beläggningsanläggningarna Rörsegment kommer att tillverkas av rörfabriker i Ryssland och Tyskland (i mängdproportionerna 55% / 45%). Rörsegment kommer att tillverkas i olika rörfabriker som ett resultat av ett internationellt anbudsförfarande. Det finns endast ett fåtal tillverkare i världen som kan tillverka rör med så stor diameter och väggtjocklek. I rörfabrikerna kommer rören

of 84 även sprutmålas med den invändiga beläggningen och beläggas utvändigt med korrosionsskydd. Därefter transporteras rören till anläggningar för betongbeläggning i Kotka (Finland) och Mukran (Tyskland). Huvuddelen av rören kommer att transporteras direkt med tåg från rörfabrikerna till betongbeläggningsanläggningarna. Material som behövs för betongbeläggningen, som cement och andra tillsatser, kommer även det att levereras med tåg (eller med lastbil för korta distanser) till beläggningsanläggningarna, framför allt från lokala leverantörer. Järnmalm kommer att transporteras från internationella destinationer, t.ex. från Narvik i Norge med lastfartyg. Alla rörsegment kommer att lagras nära beläggningsanläggningarna och därefter transporteras till anläggningarna där rören beläggs med stålbursförstärkt betong. Trafiken på land till och från beläggningsanläggningarna och rörlagringsplatser kommer att bli begränsad. Målsättningen är att lagra rörsegmenten så nära kajplatserna som möjligt för att minska transportbehovet. Rörsegment planeras att levereras till de respektive rörlagringshamnarna enligt den preliminära tidsplanen nedan: Bild 6.7: Preliminär tidsplan för leveranser av rörsegment till de respektive hamnarna Rörsegment som levererats från rörproduktionsanläggningarna kommer att lagras i närheten av beläggningsanläggningarna. För att kunna hålla det planerade rörläggningsschemat måste ca 1 200 km med rör ha försetts med betongbeläggning innan anläggningsarbetet påbörjas till havs. Alla rörsegment kommer att vara rengjorda invändigt och utvändigt innan beläggningsarbetet påbörjas. Rördelarna pluggas igen vid varje ände för att hålla dem rena, torra och isfria invändigt under tiden som de lagras, innan de fraktas ut till rörläggningsfartygen. NSP2 har valt Wasco Coatings Europe BV som samarbetspartner för logistik och betongbeläggningsarbetet. Wasco kommer att leda arbetena på beläggningsanläggningarna och deras uppgift är även att hantera transporter och rörlagring runt Östersjön. 6.4. Rörleveranser Rörtransportfartyg kommer att förse rörläggningsfartygen med rör. Målsättningen är att avståndet från de utvalda hamnarna till utläggningsfartygen inte ska vara mer än 100 sjömil, vilket motsvarar ca 185 km. Detta har visat sig vara den mest optimala lösningen, eftersom avståndet motsvarar den sträcka som ett rörtransportfartyg med rör kan ta sig på en dag, tur och retur, mellan rörlagringshamnen och utläggningsfartyget. Rörläggningsentreprenören kommer att fastställa hur många rörtransportfartyg som kommer att behövas för att leverera rören till utläggningsfartyget inom rimlig tid, med utgångspunkt att avståndet på 100 sjömil ska bibehållas.

of 84 Bild 6.8: Planerad logistikkedja för rörtransporter Slite planeras få sina rörleveranser från både Mukran och Kotka. 30 000 av de planerade 58 000 rören i Slite kommer att komma från Mukran och övriga rör (28 000) ska komma från Kotka. Samtliga 30 000 rör till Karlshamn planeras att levereras från Mukran. Utleveranser från alla hamnar kommer att ske parallellt med anläggningsarbetena för båda rörledningarna, med planerad start på våren 2018, och planeras pågå fram tills dess att anläggningsarbetena är färdiga under hösten 2019. 6.5. Transport av stenmaterial Stenmaterialet för arbetena på havsbotten kommer sannolikt att hämtas från flera stenbrott. En förväntad produktionskapacitet, per krossenhet, är omkring 3 000 ton/dag. Aktiviteterna vid stenbrotten kommer att ledas av en entreprenör (ännu inte fastställd) men stenbrotten, stenstorlek och kvalitet ska godkännas av NSP2. Stenbrotten kan komma att finnas i Finland, eller i dess närhet, eftersom större delen av det stenmaterial som krävs för NSP2, kommer att användas för arbeten på havsbotten i Finska viken. Det krossade stenmaterialet kommer att transporteras till hamnar. Det förutsätts att transporterna till hamnarna kommer att ske med lastbilar. Vid ankomsten till respektive hamn, kommer stenmaterialet att lagras i hamnen på kajen. Det lagringsområde som antas behövas är drygt 1 hektar, vilket motsvarar cirka 50 000 ton, eller två till tre fartygslaster. Lastningen görs direkt från kajen med ett eller flera transportband. Lastningskapaciteten antas vara mellan 1 000 och 2 000 ton per timme. Fartygen kommer att vara förtöjda under en halv till en dag under lastningen.

of 84 7. ANLÄGGANDE I detta kapitel om anläggandet beskrivs de olika stegen i rörläggningen ombord på rörläggningsfartyget, olika typer av rörläggningsfartyg, rörläggningssekvenser, rörläggandet till havs, fältskarvar och arbeten på havsbotten som dikning och stenläggning. Proceduren för att avlägsna minor och andra stridsmedel (oförutsedda fynd eller andra) är inte beskriven i detta kapitel och kommer att fastläggas efter att diskussioner med involverande myndigheter har skett i respektive land. I den svenska sektorn förväntas emellertid ingen röjning av stridsmedel att bli nödvändig. 7.1. Rörläggningsfartyg Två olika typer av rörläggningsfartyg kan komma att användas för anläggandet i svensk EEZ ankarpositionerat och dynamiskt positionerat fartyg. I södra delen i Sverige prioriteras ett dynamiskt positionerat fartyg (i syfte att minska separationen mellan rörledningssystemen (NSP och NSP2)). Valet av fartyg kommer att bekräftas efter att upphandlingsprocessen är avslutad. Texten nedan beskriver ett typiskt ankarpositionerat- och ett typiskt DP-fartyg (dessa exempel är utvalda eftersom bägge fartygen användes i NSP). 7.1.1. Typiskt ankarpositionerat rörläggningsfartyg Rörläggningsfartyget Castoro-Sei (bild 7.1) använder ankare och det fartyget lade mesta delen av rörledningarna för NSP. Fartyget kan lägga rörledningar för rör upp till en diameter av 1,524 mm (60 tum) inklusive betongbeläggning. Fartyget kan hantera ett tryck på max ungefär 330 ton. Bild 7.1: Ett typiskt ankarpositionerat rörläggningsfartyg, Castoro Sei (C6)

of 84 Ett ankarpositionerat rörläggningsfartyg hålls på plats med hjälp av ett antal ankare och vajrar, utlagda i ett typiskt ankringsmönster enligt bilden nedan. Bild 7.2: Typiskt ankringsmönster Ankarna placeras på havsbotten av ankarhanteringsfartyg (AHT), som är utrustade med vinschar och speciell utrustning för detta arbete. Ankarhanteringsfartygen har också ett DGPSbaserat navigationssystem, ofta kallat bogserstyrsystem, som gör att ankarna kan placeras ut noga enligt det fördefinierade ankringsmönstret. Efterhand som rörläggningsfartyget rör sig längs sträckningen, lyfter AHT upp ett ankare från havsbotten och placerar det på en ny position. AHT går sedan vidare till nästa position och upprepar förfarandet med nästa ankare. 7.1.2. Typiskt dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg Ett dynamiskt positionerat fartyg har flera propellrar (thrusters) runt fartyget. Propellrarna är placerade för- och akter ut, men också på babord och styrbord sida av fartyget, för att därmed kunna hålla fartyget på plats (med hjälp av GPS) oavsett yttre krafters inverkan oavsett riktning. Ett typiskt DP-fartyg är Allseas Solitaire, nedan (bild 7.3), som användes vid anläggandet av de första 350 km av rörledningarna i Nord Stream i ryska och finska vatten.

of 84 Bild 7.3: Ett typiskt DP-fartyg Allseas Solitaire Ett datoriserat system startar automatiskt de olika propellrarna efter behov. Information om fartygets position kommuniceras från specialsensorer på havsbotten eller via ett vajersystem från fartyget till havsbotten. Dessutom överförs satellitkommunikation samt väder- och vindinformation till datorsystemet för ytterligare hjälp med kontrollen av fartygets rörelser. Med den information som datorn får, ser datorn automatiskt till att fartygets olika propellrar motverkar alla ändringar av fartygets position. 7.1.3. Upphandlingsprocess för rörläggningen Valet av anläggningsentreprenör för NSP2 har, som nämnts ovan, ännu inte fastställts men upphandlingsprocessen pågår. Ett antal anläggningsentreprenörer med erfarenheter från internationella rörledningsprojekt har blivit inbjudna att ge sina anbud. Anbudsinbjudan skickades ut i början av april 2016. Sista datum för inlämnande av anbud var den 15 juni, klargöranden/genomgång av kvalifikationer genomfördes under juli/augusti 2016 och tilldelningen av kontraktet kommer att ske kvartal 4, 2016. Baserat på de inlämnade buden bekräftades tillgängligheten av lämpliga fartyg under den planerade anläggningstiden. Nord Stream 2:s upphandlingsavdelning kommer att säkerställa att den mest konkurrenskraftiga anbudsgivaren med den mest lämpliga tekniska lösningen väljs. 7.2. Tentativa rörläggningssekvenser Anläggandet är planerat att pågå från 2018 till 2019. Detaljerade tidsplaner kommer att bekräftas vid ett senare skede i projektet, efter att en anläggningsentreprenör har kontrakterats och nationella tillståndsprocesser inletts. De nuvarande planerna för rörläggningen genom svensk EEZ beskrivs nedan.

of 84 Ett generellt antagande är att stenläggning initieras ca två månader före rörläggningen och att dikning sker en kort tid efter rörläggningen. Stenläggning kan även ske upp till sex månader efter rörläggningen. 7.2.1. Sekvens 1 Sekvens 1 innebär samtidig rörläggning av olika sektioner av sträckningen med ankar- och DP-fartyg kombinerat. Fältskarvar under vattnet vid ca KP (Kilometer Punkt) 300, i finsk EEZ och ca KP 675, öster om Gotland i svensk EEZ, planeras i denna plan för att möjliggöra avtestning och kontroll före idrifttagning av rörledningen. Ett tentativt tidsschema för sekvens 1 visas i tabell 7.1 och i bild 7.4 nedan: Ledning A Ledning A Ledning B Ledning B startar i mitten av den svenska sträckningen och fortsätter söderut startar i mitten av den svenska sträckningen och fortsätter norrut startar från finsk EEZ och fortsätter söderut till mitten av den svenska sträckningen startar från dansk EEZ och fortsätter norrut till mitten av den svenska sträckningen för fältskarv under vatten Tabell 7.1: Beskriving av rörläggningssekvens 1 Bild 7.4: Tidsschema för rörläggningssekvens 1

of 84 7.2.2. Sekvens 2 Sekvens 2 förenklar anläggningsarbetenas ordningsföljd, eftersom fältskarvar under vattnet (se kapitel 7.5.1) inte är nödvändiga och en mycket längre sträcka kan anläggas utan avbrott. Rörläggningen sker även i denna sekvens samtidigt med ankar- och DPfartyg kombinerat. Ett tentativt tidsschema för sekvens 2 visas i tabell 7.2 och i bild 7.5 nedan: Ledning A Ledning B Ledning B startar från finsk EEZ och fortsätter söderut hela vägen till dansk EEZ startar från norra delen av den svenska sträckningen och fortsätter norrut till finsk EEZ startar i norra delen av sträckningen och fortsätter hela vägen till dansk EEZ Tabell 7.2: Beskriving av rörläggningssekvens 2 Bild 7.5: Tidsschema för rörläggningssekvens 2 Enligt nuvarande plan kan den ena eller båda rörledningarna i den svenska sektorn komma att anläggas i olika sektioner, så att färdiga sektioner (rörändar) behöver kopplas samman med varandra. Det kan göras under vatten, s.k. fältskarv under vatten (HTI), eller genom sammanfogning ovanför vatten (AWTI). I den svenska ekonomiska zonen planeras inte för någon AWTI. Mer om fältskarvar i kapitel 7.4.2. och 7.4.3. 7.3. Arbeten ombord på rörläggningsfartygen Rörenheterna på 48 tum och drygt 12 meter väger cirka 24 ton vardera och levereras till rörläggningsfartygen med rörtransportfartyg. Därifrån lyfts de en och en från rörtransportfartygen. Det finns ingen specificerad vädergräns för rörhanteringen, men den

of 84 stoppas i allmänhet när fartygens inbördes rörelser påverkar säkerheten för riggarna på rörtransportfartyget. Utförandeprocessen ombord på rörläggningsfartyget omfattar följande generella steg, vilka genomförs som en kontinuerlig cykel, som visas nedan i bild 7.11: svetsning av rör i monteringslinjen (och samtidigt i flerfogsstationer om sådana finns); oförstörande provningar av svetsar; samt beläggning av svetsfogar. Den centrala monteringslinjen (skottlinjen) löper genom mitten av fartyget. Här sätts svetsar eller dubbelsvetsar på rörledningen. Anläggningsentreprenören kommer, innan installationen av rörledningen påbörjas, att ha kvalificerat svetsningssystemen, svetsningsförfarandena och svetsarna så att de uppfyller kraven för NSP2 samt berörda tredje parter, inbegripet certifierande organ. Arbetet med att svetsa och försegla rören på rörläggningsfartyget illustreras i bild 7.6. För NSP2 förväntas framför allt dubbelsvetssystem att användas.. Bild 7.6: Svetsning Insvetsning av nya rörenheter till den kontinuerliga rörsträngen utförs antingen med en halveller helautomatisk svetsprocess i flera stationer längs en monteringslinje (kallad skottlinjen). Manuella svetsprocedurer används som reserv och för reparationer vid behov. De färdiga svetsfogarna kontrolleras normalt med automatiserad ultraljudsprovning (AUT), som används för att lokalisera, mäta och registrera defekter. Acceptanskriterier för defekter kommer att fastställas genom att en kritisk teknisk bedömning genomförs före starten av anläggandet som också ska godkännas av aktuella certifieringsorgan. Efter svetsning och automatisk ultraljudsprovning skyddas svetsfogarna mot korrosion med värmekrympkragar, som appliceras manuellt eller halvautomatiskt. Tomrummet runt fogen fylls med skum av högdensitetspolyeten, som sprutas in i en form, som hålls fast runt betongviktbeläggningen med band. Skummet härdar mycket snabbt (se 5.8.6).

of 84 Bild 7.7: Åtdragningsanordningar (tensioners) Under rörläggningsprocessen hålls röret på plats i rörläggningsfartyget av ett antal tunga åtdragningsanordningar (även kallat spännanordningar eller tensioners) som håller det i rätt position för att förhindra att det utsätts för belastningar under installationen. Varje åtdragningsanordning består av ett övre och undre band, som liknar larvband. Bandöglorna håller rörledningen på plats genom att tillföra tryck. Bild 7.8: Slutet på en monteringslinje (skottlinje) och början på en extern ramp (stinger) Monteringslinjen består av en fast ramp för rörutläggningen samt en intern och en extern ramp ( stinger ), eller s.k. sträckare, som båda har en justerbar vinkling för att underlätta rörutläggningen i varierande vattendjup.

of 84 Bild 7.9: Den externa rampen (stingern) på ett rörläggningsfartyg Alla viktiga enheter i rörläggningsutrustningen ombord på anläggningsentreprenörens rörläggningsfartyg (inklusive, men inte begränsat till, åtdragningsanordningar, vinschar, system för dynamisk positionering (om tillämpligt) och monteringslinjens styrrullar) kommer att genomgå ett rigoröst testprogram för kalibrering innan de får användas.

of 84 7.4. Anläggande av rörledningar till havs Utvald entreprenör ska anlägga rörledningarna längs den sträckning, som anges i projektets ritningar för sträckningen, med en maximal läggtolerans på +/-7,5 meter längs centrallinjerna. Läggtoleransen, där sträckningen går över fria spann och korsningar av befintlig infrastruktur, ska vara maximalt +/-2,5 meter längs centrallinjerna. Rörläggningen, kommer att utföras enligt den konventionella S-läggningsprocessen (nämnd efter formen av rörledningen under rörläggningsfasen (se bild 7.10), där en kontinuerlig rörsträng sänks till havsbotten. Bild 7.10: S-läggningsprocess Ett typiskt system för S-läggning består av tre huvudkomponenter: Åtdragningsanordningar (se bild 7.7) håller fast rörledningen under svetsningen och för rörledningen ned till botten på ett kontrollerat sätt medans fartyget kör framåt. Den externa rampen (se bild 7.9) minskar spänningarna i rörledningen på dess väg mot havsbotten. Ett positioneringssystem säkerställer att rörledningen läggs ut inom den godkända korridoren på havsbotten.

of 84 Den planerade standardmetoden för rörläggningsstarten innebär att ett så kallat starthuvud svetsas på början av rörledningen som sedan kontrollerat sänks ned på havsbotten med hjälp av den externa rampen. Fartyget flyttas framåt så mycket som motsvarar en, två eller tre rörenheter (12,2 m, 24,4 m eller 36,6 m) beroende på svetstekniken på de respektive rörläggningsfartygen. När fartyget flyttats, läggs en eller flera rörenheter till i rörsträngen. Anläggningsentreprenören kommer att använda ett rörspårningssystem för att ha kontinuerlig kontroll över rörledningstillverkningen. Systemet registrerar följden av rörfogar och information som identifierar svetsarna, svetsreparationer, extra oförstörande provningar, skador och reparationer och den slutliga placeringen av varje rörfog på havsbotten. Alla kritiska utförandeprocesser ombord på rörläggningsfartyget kommer att inspekteras av entreprenörens kvalitetssäkrings- och kvalitetskontrollpersonal och därefter inspekteras av representanter från certifieringsorgan och Nord Stream 2. En fjärrmanövrerad farkost (ROV) kommer att användas för kontinuerlig övervakning av platsen där rörledningen når botten i kritiska områden som platsen för starten för rörläggningen samt vid korsningar av rörledningar och kablar. Transporten av rör till rörläggningsfartyget utförs av speciella rörtransportfartyg, som kan hålla sin position längs rörläggningsfartyget medan rören lastas över. Detta är mer eller mindre en kontinuerlig process, som krävs för att upprätthålla erforderligt rörförråd på rörläggningsfartyget. Vid utläggningen av rörledningarna kommer en skyddszon att upprättas för att hålla rörläggningsarbetet separerat från övrig sjöfart i området. Samma skyddszoner som tillämpades i Nord Stream-projektet kommer sannolikt att tillämpas, det vill säga en skyddszon om cirka tre kilometer vid användningen av ett ankarpositionerat rörläggningsfartyg. För ett dynamiskt positionerat rörläggningsfartyg kommer skyddszonen kring fartyget sannolikt att vara två kilometer. Både Sjöfartsverket och Kustbevakningen kommer löpande att hållas underrättade om utläggningsarbetet i svenskt vatten. En typisk rörläggningsprocess är beskrivs nedan i bild 7.11.

of 84 Bild 7.11: Rörläggningsprocess

of 84 7.4.1. Process för nedläggning och upptagning (A&R) En temporär, oplanerad, nedläggning av rörledningen kan vara nödvändig om vädret försvårar positioneringen eller när det är för mycket rörelser i rörledningssystemet. Nedläggning av rörledningen kan också förekomma när man vill ändra vinkel på den externa rampen. Ett nedläggnings- och upptagningshuvud svetsas då fast på rörledningsänden och sänks ned på havsbotten med en vajer, samtidigt som läggningsfartyget rör sig framåt. Ett typiskt nedläggnings- och upptagningshuvud är illustrerat i bild 7.12. Bild 7.12: Typiskt nedläggnings- och upptagningshuvud Det utlagda röret plockas upp av rörläggningsfartyget och återförs till skottlinjen med hjälp av en vajer, som är fastsvetsad i röränden, och vinschen på fartyget. När en planerad nedläggning av rörledningen görs innebär det normalt en påsvetsning av ett särskilt utformat nedläggningshuvud, för att användas under avtestningsfasen. Om huvudet ska användas som sändare för inspektionsdon, kommer den att innehålla inspektionsdon redan vid nedläggningen. I annat fall kommer det att användas som en mottagare för inspektionsdon, och läggs då ut tomt. 7.4.2. Fältskarv under vatten Fältskarvssvetsning under vatten kan användas för att ansluta rörsektionerna vid två positioner för varje rörledning, en i finsk EEZ och en i svensk EEZ (öster om Gotland). Fältskarvarna är preliminärt planerade till sista kvartalet 2018, om de behövs. Fältskarvsarbetet består av följande steg: förberedelse av havsbotten för platserna för lyftramar, om sådana behövs; installation av lyftutrustning lyftramar och flytmoduler, om sådana behövs; uppriktning av rörledningarnas ändar; montering av kammare för svetsning under vatten; svetsning och provning; beläggning av svetsfogen med föreskrivet material; demontering av kammare för svetsning under vatten; sänkning av rörledningen; samt borttagning av lyftramar och flytmoduler.

of 84 Svetsningen kontrolleras på avstånd från ett supportfartyg och dykare hjälper till och granskar arbetets gång. Bild 7.13 nedan illustrerar hur fältskarvsarbetet under vatten utfördes i NSP.. Bild 7.13: Fältskarvsarbete under vatten 7.4.3. Fältskarv ovan vatten (AWTI) Fältskarv ovan vatten (AWTI) är en teknik som används för att sammanfoga två rörsektioner, som tidigare lagts ned på havsbotten under olika faser av arbetet. För närvarande planeras för AWTI i tyskt och ryskt vatten. AWTI kommer att utföras av en särskild läggningspråm placerad över sammanfogningsplatsen. Rören, som ska fogas samman, har tidigare lagts ned på sammanfogningsplatsen. Flytmoduler och lyftriggar fästs på rörsektionerna, vilka sedan lyfts av ett antal dävertar på ett kontrollerat sätt, för att hålla rörspänningarna inom tillåtna gränser. När de båda rörsektionerna lyfts upp tillräckligt ur vattnet och hängts upp längs pråmen, placeras och fästs en arbetsplattform strax under rörledningens ändar. Rören mäts sedan upp, nedläggningshuvudena tas bort och rörändarna kapas och förbereds för svetsning. Rörändarna fixeras sedan i en specialkonstruerad fixtur, så att en enkelsidig stumsvets kan utföras. När svetsen är klar och den oförstörande provningen är genomförd, liksom fogbeläggningen, frigörs plattformen från röret. Röret sänks sedan kontrollerat med dävertarna till havsbotten, för att återigen säkerställa att rörets spänningsnivåer hålls inom tillåtna gränser. En typisk rörledningskonfiguration av en AWTI visas nedan.

of 84 Bild 7.14: Typisk rörledningskonfiguration vid fältskarv ovan vatten 7.5. Bottenarbeten I kapitel 5.9 beskrivs varför bottenarbeten är nödvändiga längs den svenska sträckningen och i vilken mängd. Det följande kapitlet beskriver hur bottenarbeten som dikning och stenläggning går till under projektets anläggningsfas. 7.5.1. Dikning Som nämnts i tekniska design kapitlet 5.9.2 är en metod att stabilisera rörledningen att förlägga den i ett dike på botten i områden där det t.ex. finns en risk för instabilitet från vågor och strömmar. För närvarande uppskattas en total längd av ca 72 km, per ledning, att dikas i den svenska EEZ. Dikningsarbeten sker normalt med hjälp av en plog som styrs och dras av ett specialbyggt stödfartyg. Vid behov kan extra dragkraft tillsättas av ett lämpligt utrustat ankarhanterings fartyg, som samarbetar med stödfartyget. Dikningsutrustningen omfattar i allmänhet ett antal säkerhetsanordningar, såsom belastningsmätare, kameror, sonarsystem och djupmätare, med vilka plogoperatören kan övervaka arbetet. Stödfartyget har hanteringsutrustning i form av en A-ram, eller en specialkran, för sjösättning och upplyftning av plogen. Plogen sjösätts på säkert avstånd från rörledningen och sänks till 5 till 10 m över havsbotten innan stödfartyget förs mot rörledningen. Plogen, sänks sedan till startplatsen med hjälp av en ROV och sonar, som styr den över rörledningen och ned på havsbotten.

of 84 När plogen är på plats, frikopplas lyftanordningen, rörledningen lyfts in i de s.k. lagerboxarna och dikningen börjar med att gradvis skära sig ned till avsett plogdjup. När plogen ska lyftas upp, sänks rörledningen från lagerboxarna, lyftanordningarna kopplas på och plogen lyfts från rörledningen tills den är cirka 5 till 10 m över rörledningen. Stödfartyget går sedan åt sidan från rörledningen, innan plogen lyfts upp till ytan. Bilden nedan visar den plog som användes för dikningen av rörledningarna i NSP och en liknande planeras att användas för NSP2. Bild 7.15: Typisk plog för rör med stor diameter 7.5.2. Stenläggning Som tidigare nämnts i tekniska designkapitlet 5.9.1 är en annan typ av anläggningsarbeten, för att stabilisera rörledningarna, att placera stenar ovanpå rörledningarna eller under rörledningarna, direkt på havsbotten. Stenläggning innebär att stenar läggs ut för att lokalt omforma havsbotten och säkerställa rörledningarnas långsiktiga funktion och stabilitet. Stenläggningen kan också kompletteras genom att lägga ut betongmadrasser på utvalda platser. Grus och stenar transporteras med fartyg till varje plats där stenläggning är nödvändigt. Stenmaterialet förs in i stenläggningsrör (även kallat fallrör) via transportband, sedan faller stenen ned i röret mot botten som bilden 7.16 visar nedan.

of 84 Bild 7.16: Typiskt stenläggningsfartyg med stenläggningsrör Stenarnas geometri anpassas efter tekniska specifikationer beroende på bottenförhållandena, vattendjup och strömmar etc. I den nedre delen av stenläggningsröret sitter ett munstycke som sorterar och placerar stenmaterialet precis på rätt plats. Allt observeras noggrant med en fjärrstyrd undervattensfarkost. Geometrin är sedan kontrollerad i ytterligare undersökningar. Stenläggning kan vara nödvändigt vid följande situationer: utjämnande av fria spann (före och efter rörläggningen); stenläggning ovanpå rörledningen för att säkerställa stabiliteten efter rörläggningen; stenläggnings-plattformar för att förbereda undervattens-fältskarvar (HTI) innan rörläggning; stöd och stabilitet vid korsning av rörledningar före och efter rörläggningen. Den vanligaste stenläggningen sker för att begränsa rörledningens spänning över fria spann, för att säkra en dynamisk lokal stabilitet. Om botten är ojämn kan fria spann bildas och vid ställen där oacceptabel vibration eller spänning förekommer regleras detta med stenläggning.

of 84 Bild 7.17: Exempel på stenläggningsdesign för ökad stabilitet