Foto: Henrik Sjöman Stadens hårdgjorda miljöer som växtplats Det är en komplicerad uppgift att hitta lämpliga växter som kan användas i anslutning till stadens hårdgjorda ytor. Dessa miljöer uppfattas allmänt ha fler nackdelar än fördelar för att växter ska trivas. De kännetecknas bland annat av höga mark- och lufttemperaturer, förorenad jord, torr mark och luft samt högt ph. I detta Gröna Fakta beskrivs de mest avgörande ståndortsfaktorerna som påverkar stadens vegetation. Vi presenterar en rad trädarter som utvecklas väl och långsiktigt i hårdgjord stadsmiljö utifrån två typsituationer, som betraktas och upplevs som besvärliga och ibland till och med omöjliga att hantera. Av Henrik Sjöman och Tomas Lagerström GRÖNA FAKTA 5/2007 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium
Staden en miljö med många olika växtplatser Stadens hårdgjorda miljöer är mycket varierande och komplexa vilket ställer krav på djup kunskap och förståelse för vilka arter som är lämpliga att använda samt vilka förhållanden som påverkar den specifika ståndortssituationen. Klimatet och odlingsförutsättningarna i staden har förändrats betydligt under 1900-talet. Med allt varmare och torrare förhållanden, ojämna vindförhållanden, en försämrad luftkvalitet och dåliga markförhållanden skiljer sig den moderna stadsmiljön avsevärt från den som gällde för 100-150 år sedan. Förändringarna påverkar förstås växtligheten och effekterna syns först och är tydligast i de hårdgjorda miljöerna. Det är därför idag en större utmaning att finna lämpliga växter för dessa miljöer än för stadens parker. Den hårdgjorda staden Med hårdgjord stadsmiljö menar vi de rum i staden där träden ofta står i och utmed gator, trottoarer, gång- och cykelvägar, i refuger, rondeller och i torgmiljöer. En relativt ny men i framtiden mycket vanlig situation, med liknande ståndortsförhållanden, är de torg och innergårdar som vilar på betongbjälklag. Där finns vanligen tunna jordlager som under sommarhalvåret kan bli väldigt torra, vilket ställer stora krav på det växtmaterial som används. Stadens träd idag Både gamla och nya studier visar att våra städers trädbestånd domineras av ett fåtal arter/kloner. Jämför man artdiversiteten mellan parkmark och gatumiljö så finns det vanligen en något större variation i parkmark. Det är framförallt ståndortsskillnaderna som möjliggör ett större arturval i parkmark jämfört med den ofta extrema situationen i gatumiljö. Riskerna med ett begränsat växtsortiment är flera. Den allvarligaste är det som vi Den hårdgjorda stadsmiljön är för många arter ganska extrem med torra och magra förhållanden vilket kan resultera i dålig utveckling och lågt upplevelsevärde. Bilden är tagen i augusti 2005 då lindarna på bilden normalt skall vara friskt gröna. Foto: Henrik Sjöman. upplever idag i spåren av almsjukan. Genom att almen var och fortfarande är det vanligaste trädsläktet i många städer har almsjukans härjningar medfört att hela gaturum och parkområden numera helt saknar stora volymbildande träd, vilket tyvärr kommer att ta lång tid att åtgärda. Vi har nya hot med allvarliga sjukdomar och skadedjur som har börjat drabba några av våra viktigaste stadsträd, som bland annat ask och hästkastanj. Vi bör av strategiska och förebyggande skäl framöver använda oss av en större mångfald av arter och sorter för att undvika att vi får uppleva liknande situationer som den med almsjukan. En varierad växtanvändning kan också vara till hjälp i en strävan att skapa gatumiljöer med lokala och unika uttryck. Med dagens slentrianmässiga användning av ett begränsat växtsortiment påminner de flesta trädplanteringar om varandra med liknande säsongsvariationer, formuttryck, ljus- och skuggeffekter, etc. Detta skulle mycket enkelt kunna motverkas med en större artvariation. En annan aspekt som fått allt större uppmärksamhet och betydelse är den rekreativa och hälsofrämjande funktionen som utemiljön har. Undersökningar har visat att bland annat artmångfald är en positiv upplevelse- och hälsofaktor. Kunskapsutvecklingen för växtanvändning i hårdgjord stadsmiljö har hittills huvudsakligen fokuserat på olika tekniska lösningar med växtbäddar, som möjliggör större rotvolymer och bättre vattentillgång, och inte så mycket på lämpligt växtmaterial. Den utveckling som trots allt skett kring stadsträden har hittills inriktats på kloner med exempelvis smalväxande trädkronor för att bättre passa in i gaturummen och förenkla skötseln. Anpassning av växtmaterial för ståndorten har inte haft samma prioritering. I framtiden måste kunskaperna om goda tekniska lösningar kombineras med ökade kunskaper om de olika växternas krav och tolerans för växtplatsförhållandena för en utveckling av varierande och långsiktigt hållbara vegetationskoncept. II
Många faktorer avgör ståndortens egenskaper Det finns en rad faktorer som påverkar växtligheten negativt i hårdgjorda miljöer. Andra stånd - ortsfaktorer kan vara positiva om rätt växtmaterial används. Stadens hårdgjorda miljö är speciell ur odlingssynpunkt jämfört med park- och trädgårdsmiljöer. Varje plats i staden är dock unik och därför ska man vara försiktig med att generalisera alltför mycket när det gäller olika ståndorters egenskaper. Hänsyn måste alltid tas till platsens specifika klimat och markförhållanden. Många olika faktorer påverkar växtligheten i en modern hårdgjord stadsmiljö. Flertalet av dessa har oftast en negativ inverkan på vegetationen. En del av de negativa faktorerna kan åtgärdas via ny infrastrukturplanering, nya energikällor och andra tekniska innovationer till en troligtvis rimlig kostnad. Andra faktorer får vi leva med även framöver så länge vi bygger och lever i städer av den karaktär som vi gör idag, dit hör till exempel jämförelsevis höga mark- och lufttemperaturer, torr mark och luft, förorenad jord samt högt ph. Det är främst dessa faktorer som vi måste möta med ett växtmaterial och en växtanvändning som klarar förutsättningarna. Till detta kommer även påverkan på växtligheten genom påkörningsskador och vandalism. Klimatfaktorer av betydelse Städerna är i genomsnitt varmare än omgivande landskap. Detta brukar refereras till som staden som värmeö ( urban heat island ). Värmeö-intensiteten är skillnaden mellan de varmaste delarna av staden och den samtidigt uppmätta temperaturen på den omkringliggande landsbygden. Den främsta anledningen till de höjda temperaturerna är den höga andelen hårdgjort material i staden. Sten, asfalt och betongmaterial i beläggningar och byggnader har jämfört med till exempel trä- och plåtmaterial en högre värmeabsorberande förmåga. Värme magasineras under dagen som successivt avges under kvälls- och nattetid. Andra temperaturhöjande faktorer kan vara värmeläckage från industrier, ventilation och trafik. Den effektiva bortledningen av regn- och smältvatten i staden gör att marken är torrare i gatumiljön och därmed betydligt varmare än i gröna gräsbevuxna parkområden, där man har stora och snabba värmeförluster kvälls- och nattetid genom bland annat växternas transpiration. Upptork - ning efter regn går snabbare i hårdgjorda miljöer med en lägre luftfuktighet som följd, vilket också bidrar till de varma innerstadsförhållandena. Temperaturen påverkas även av vindförhållandena. Generellt blåser det mindre i staden än i omgivande landsbygd eftersom byggnader utgör barriärer för vinden. Men byggnaderna i staden kan också förstärka vinden höga byggnader som sticker upp över sin omgivning kan föra ner kraftiga turbulenta vindar till gatunivån och lokalt ge riktigt blåsiga förhållanden, med allvarliga brytskador på träden som följd. Dessa vindar får ökad kraft om de leds genom långa, öppna gaturum med släta och lin- Hårdgjord stadsmiljö har ett mikroklimat som lokalt är mer gynnsamt i temperaturhänseende jämfört med omkringliggande landsbygd. Vegetationsperioden blir längre vilket gynnar exotiska värmekrävande trädarter. Foto: Henrik Sjöman. III
järt stående husfasader. Därför kan skyddade innergårdar vara betydligt varmare än gatan utanför, som kyls av vinden. Förhållanden som berör marken Marken är många gånger den mest problematiska faktorn som avgör om etableringen och den långsiktiga utvecklingen av växterna i den urbana miljön blir lyckad. Ofta varierar markförhållandena mellan olika extrema värden från extremt torra och väldränerade situationer till fuktigt täta och blöta jordar. I hårdgjord stadsmiljö är det allvarligaste problemet utrymmet för växternas rötter, då växtbäddarna ofta är väldigt begränsade och dåligt syresatta. Ett annat problem är att täta markmaterial som asfalt eller betongplattor hindrar infiltrationen av smält- och regnvatten. Markförhållandena i staden kan sammanfattas i följande punkter: Stor vertikal och rumslig variation Istället för gradvisa övergångar mellan olika skikt i marken så är övergången i de urbana jordarna ofta mycket abrupta. Exempel på detta kan vara en kabelgrav fylld med sand eller material med grova partiklar som löper genom eller jämsides med en plantering. Störning av jordstruktur som leder till packning Urbana jordar är förknippade med faktorer som förstör jordstrukturen såsom mekanisk bearbetning, låg mullhalt (vilket leder till dålig biologisk aktivitet) samt brist på marktäckning. Skorpbildning på bara ytor Utan täckning av till exempel marktäckande vegetation eller mulch, utsätts bar jord för kompaktering av regndroppar och ackumulering av olika kemiska ämnen och petroleumbaserade föroreningar. Detta leder till att en vattenavstötande yta uppstår och på så sätt minskar infiltrationen av vatten till underliggande jordvolymer. Ändrad kemisk reaktion i jorden Urbana jordar har i allmänhet ett högre ph än de hade före urbaniseringen och jämfört med stadens omgivning. Detta beror till viss del på det salt som används vid halkbekämpning i städerna vilket påverkar vittringen av byggnadsmaterial som cement och murbruk. Hög förekomst av avfall och föroreningar Avfallsmaterial som murbruk, glas, metall, betong, asfalt och trä är vanligt förekommande i urbana jordar. Rester av kemiska bekämpningsmedel kan också finnas. Begränsad genomluftning och dränering Jordkompaktering och hårda, täta markbeläggningar begränsar genomluftning och vatteninfiltration. Avbrutna näringsämnescykler Påfyllning av näring genom organiskt material och vittring av oorganiskt material är begränsad i många urbana jordar. Nedfallna löv städas bort och jordarna är ofta täckta av täta markbeläggningar som försvårar ackumuleringen av förna. Ändrade jordytetemperaturer Det är inte bara de ovanjordiska temperaturerna som påverkas av värmeö-fenomenet utan även jordtemperaturen. Genom de väldränerade förhållandena i staden, tillsammans med hårdgjorda material som leder värmen nedåt i markhorisonten, är jordytetemperaturen betydligt högre i stenstadens mark än i till exempel parkmark. Detta påskyndar den biologiska nedbrytningen, förlänger vegetationsperioden och ökar graden av uttorkning av jorden. Lägre grundvattennivåer i staden Grundvattennivån är betydligt lägre i hårdgjord stadsmiljö jämfört med parkmark och näraliggande landsbygd. Dräneringen kring byggnader ligger ofta väldigt djupt, vilket medför torrare förhållanden jämfört med en grundare dränering. Föroreningar av olika slag Med allt högre miljökrav kommer inte luftföroreningar att bli ett alltför akut problem för svenska förhållanden framöver, men lokalt kan påverkan på växtligheten förekomma framförallt i vindskyddade och lugna miljöer. I mer vindutsatta miljöer brukar inte problemen bli så allvarliga. Faktorer som är avgörande är trafikintensiteten och utsläpp från lokala industrier. En betydligt mer allvarlig förorening för stadens vegetation är vägsaltet. Saltet (NaCl) som används för att smälta snö och is påverkar växterna genom att kloridjoner- Vägsalt som används i halkbekämpningen kan ge allvarliga skador samt försämra ståndortsförhållandena för stadens träd. Det är möjligt att vintertid skydda planteringarna med tillfälliga stänkskydd. Foto: Henrik Sjöman. IV
Stadens komplexa struktur av byggnader leder till mycket varierande ståndortsförhållanden inom korta avstånd vilket är viktigt att beakta vid växtval. Förhållandena kan skilja sig tydligt beroende på vilken sida av gatan som träden står på. Illustration: Dana Hladikova. na (Cl-) verkar förgiftande. Natriumjon - erna (Na+) påverkar ståndorten genom att förstöra strukturen i aggregerade jordar (lerjordar) vilket gör att de blir kompakta och syrefattiga. Mikroklimatet kan avgöra växtval Trots de många begränsningarna erbjuder hårdgjord stadsmiljö också stora möjligheter som ståndort. Genom stadens varierande struktur med bebyggelse, gaturum och innergårdar skapas det lokalt väldigt gynnsamma förhållanden. Staden som värmeö har en jämnare dygnsmedeltemperatur jämfört med omkringliggande landskap, där temperaturskillnaderna mellan dag och natt är större med en hastigare nedkylning nattetid (se föregående avsnitt om klimat). Särskilt vintertid är tendensen tydlig i staden med lokalt relativt jämna temperaturförhållanden. Stadens uppvärmande effekt har också betydelse för vegetationsperiodens längd med en tidigare start på våren och en senare avmognad på hösten för stadens träd. Vegetationsperioden kan vara flera veckor längre jämfört med omkringliggande landskap och man kan lokalt finna miljöer med ett klimat som är flera odlingszoner bättre. Många exotiska växter, som kräver långa och varma somrar för en god utveckling, kan få en bättre och säkrare användning inne i staden. Stadens mikroklimat kan också ställa till med mer oanade effekter. Genom stadens varierande bebyggelse kan situationen variera betydligt beroende på vilken sida av en gata eller ett torg som träden befinner sig på. På gator eller torg som exponeras mot söder bör man välja arter som gynnas av mycket solljus och som är toleranta för varma och torra förhållanden, medan man bör välja mer skuggtåliga arter på den nordexponerade sidan. Skuggsidorna av en gata eller ett torg har heller inte samma uttorkning som på sydsidan och är svalare. Detta är extra viktigt att tänka på när man planterar på båda sidor av gatan och särskilt om gatan går i öst-västlig riktning. En påtaglig effekt kan bli att konditionen och utvecklingen bland träden varierar mycket beroende på vilken sida av gatan de står. Ett exempel: den för hårdgjord stadsmiljö mycket odlingsvärda robinian GRÖNA FAKTA 5/2007 (Robinia pseudoacacia) är en ljuskrävande och värmegynnad art och ett lyckat val för den varma sydsidan. I norrsidans svala och på grund av byggnaderna skuggiga miljö får robinian en sämre utveckling vilket gör att gatan eller torget får en haltande träd - arkitektur. En gata som går i nord-sydlig riktning ger jämnare växtbetingelser för träden. En annan aspekt är stadens belysning vilket senarelägger höstfärgning och invint - ringen bland träden. Den förlängda växtsäsongen i innerstaden innebär dock inte något problem för härdigheten. Med insikt om mikroklimatets påverkan och betydelse är varje enskild plats förutsättningar och förhållanden av stor betydelse för växtvalet. I framtiden bör vi ställa som krav att med större säkerhet kunna förutse den framtida utvecklingen hos en art för att kunna skräddarsy vegetationslösningar för varje unik situation, istället för de slentrianlösningar som ofta dominerar idag. Att kombinera en lämplig markbyggnad med ett för platsen lämpligt växtmaterial är ett vinnande koncept för långsiktigt hållbara planteringar. Bilden visar en lämplig art för hårdgjord stadsmiljö, pagodaträdet (Sophora japonica), i fin höstfärg. Foto: Henrik Sjöman. V
Vägledning i trädvalet för två typ Långsiktigt hållbara växtuttryck i gatumiljöer skapas främst av träd som naturligt accepterar varma och torra förhållanden. I sökandet efter intressanta men också funktionella arter för hårdgjord stadsmiljö kan man ha som utgångspunkt naturliga vegetationssystem med en liknande klimatoch ståndortssituation. Vi vet av erfarenhet att många av de arter som får en god eller acceptabel utveckling i hårdgjord stadsmiljö naturligt förekommer i torra och varma miljöer i till exempel Sydosteuropa, Balkan och östra Nordamerika. Naverlönn (Acer campestre) och robinia (Robinia pseudoacacia) är exempel på sådana arter, som visserligen växer snabbare och till större dimensioner på näringsrika ståndorter med god vattentillgång. Men de har en god plasticitet, det vill säga en bred anpassningsförmåga att klara torra och relativt fattiga stånd - orter med bibehållen acceptabel tillväxt och skönhet, och detta bör utnyttjas i torra stadsmiljöer. Studier av hed- och stäppmiljöer med varma och torra förhållanden och en selektering av arter, ekotyper och kloner från dessa miljöer kan vara en fungerande växt - valsmetod för torr, relativt kvävefattig, ofta svagt sur till alkalisk och varm stadsmiljö. Arter som däremot dominerar och är som mest konkurrenskraftiga i närings- och vattenrika miljöer får vanligen en påtagligt försämrad utveckling under magra och torra förhållanden. Detta gör att till exempel hästkastanj (Aesculus hippocastanum) och bohuslind (Tilia platyphyllos) är mindre lämpade för den hårdgjorda stadens torra miljö. Även om man väljer en för platsen och situationen lämplig art är etableringsfasen känslig. Därför måste förberedelserna inför planteringen samt skötseln under etableringsfasen vara minst lika noggrann och generös som för ett exklusivt parkträd. Att välja arter som är tåliga och kan klara av besvärliga ståndortssituationer innebär inte att man behöver anstränga sig mindre vid etableringen. Bland de tåliga arterna kan etableringen vara extra besvärlig eller långsam. Därför måste man veta att ett torktåligt träd inte är torktåligt förrän det är väl etablerat. Trädens uttryck ger upplevelse Träd i gatumiljöer har stor betydelse för stadens uttryck och upplevelse. Vi beskriver nu två relativt vanliga typsituationer, där valet av trädart tillsammans med lämplig teknik och planering har stor betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling. Vi anger först vilka odlingsförhållanden som dessa situationer vanligen representerar och därefter följer en lista på trädarter som vi har valt ut och som är lämpliga för de olika Illustration av typsituation 1: I en smal mittrefug erbjuder växtbädden oftast ett begränsat rotutrymme för träden. Foto: Henrik Sjöman. situationerna. Det finns en mängd sorter bland dessa arter med en mångfald av karaktärer eller kombinationer av karaktärer som gör dem intressanta som gatuträd. Dessa egenskaper kan vara smalväxande habitus, en effektfull blomning eller en ännu exklusivare höstfärg. De arter som vi anger i listorna skall ses som en vägledning och rekommendation även i valet av träd för situationer som liknar typfallen. Som tidigare nämnts är klimatet i stadens inre delar betydligt varmare än i det omgivande landskapet. Dagens klimatzonkartor tar inte hänsyn till detta. Visst kan det betraktas som mikroklimatiska effekter men i och med att dessa områden i städerna blir allt större skapar detta i södra Sverige zoner som faller utanför zonkartan. Hur skall en zon med ett betydligt bättre klimat än zon 1 betecknas? Längre norrut i landet skapar detta mindre problem och i en mellansvensk stad belägen i zon 3 skulle innerstaden enligt detta förenklade resonemang kunna ha ett klimat motsvarande zon 1 eller 2. Utgår man från detta kan man hålla fast vid dagens härdighetsangivelser, även om flera av träden i listorna är relativt oprövade i landet. Det är angeläget att vi i framtida innerstadsplanteringar provar nya växtmaterial och ökar beredskapen för ett varmare och mer stressande stadsklimat. Typsituation 1 Träd i mittrefug En mittrefug kännetecknas framförallt av att det finns en tydlig begränsning av utrymmet under mark för träden. Med två kraftigt trafikerade körbanor på vardera sidan om träden får rötterna huvudsakligen koncentrera sig på det utrymme som finns mellan träden. Därför bör man i denna situation välja att göra en stor gemensam växtbädd av hela mittrefugen vilket ger en totalt större tillgänglig rotvolym för träden jämfört med individuella växtbäddar. Valet av trädart bör göras utifrån rotutrymmets storlek. Stora och breda refuger har ett generöst rotutrymme som möjliggör användning av mer krävande arter medan man på platser med ett begränsat utrymme bör välja arter som tolererar förhållanden som emellanåt kan bli väldigt torra och även näringsfattiga. Det finns stora fördelar med trädplanteringar i mittrefuger, särskilt om det finns VI
situationer i gatumiljö Tabell 2. Trädarter för mittrefug med större rotutrymme Acer pseudoplatanus cv. zon 3 (4) Acer rubrum zon 4 Acer saccharinum cv. zon 4 Alnus x spaethii zon 2 (3) Fraxinus pensylvanicum zon 4 Juglans cinerea zon 4 Juglans mandshurica zon 4 Juglans nigra zon 3 Metasequoia glyptostroboides zon 2 (3) Populus balsamifera Elongata zon 7 Populus simonii zon 4 Populus x wilsocarpa Beloni zon 3 Prunus avium Plena zon 4 För träd som planteras i trånga gaturum, enligt typsituation 2, är det ofta svårt att använda öppna växtbäddar eftersom det inkräktar på utrymmet för gång- och cykeltrafikanter. Foto: Henrik Sjöman. Tabell 1. Trädarter för mittrefug med begränsat rotutrymme Acer campestre cv. zon 3 (4) Ailanthus altissima zon 1 Alnus cordata zon 2 Carpinus betulus cv. zon 4 Catalpa bignoides zon 2 Catalpa speciosa zon 2 Corylus colurna zon 4 Gleditsia triacanthos cv. zon 2 (3) Pinus nigra zon 4 Platanus x acerifolia zon 2 (3) Prunus mahaleb zon 3 Prunus sargentii cv. zon 4 Prunus x schmittii zon 3 Quercus cerris zon 3 Quercus coccinea zon 3 Quercus frainetto zon 3 Quercus palustris zon 3 Quercus petraea zon 4 Quercus robur zon 5 Quercus rubra zon 5 Robinia pseudoacacia cv. zon 2 (3) Sophora japonica zon 1 Sorbus aria Magnifica zon 4 Sorbus intermedia zon 5 Tilia cordata Rancho zon 4 Tilia tomentosa cv. zon 3 Tilia x vulgaris cv. zon 5 gott om utrymme för bredväxande, stolta trädkronor. Man skall dock vara medveten om att träden måste genomgå en noggrann uppbyggnadsbeskärning för att kunna fungera tillsammans med trafiken. Man skall undvika att ha ett tätt lager av asfalt eller betongplattor ovanpå växtbädden utan bör istället välja öppna lösningar. Genom att använda grus, gräs, perenneller buskplanteringar under träden får man en mer effektiv infiltration av regnoch smältvatten samt underlättar luftutbytet mellan luft och växtbädd. Fördelen med perenn- eller buskplanteringar under träden är att det blir en tillförsel av näring och mullämnen från nedvissna blad, vilket förbättrar markförhållandena för träden. Mittrefuger brukar vanligen bli väldigt utsatta för vägsalt då de intilliggande körbanorna ofta halkbekämpas. Denna påfrestning för träden kan motverkas genom att vintertid skydda planteringarna med tillfälliga stänkskydd samt genom att använda ett salttåligt växtmaterial. Planteringar av perenner och buskar under träden har visat sig fungera effektivt för att undvika en alltför stor saltpåverkan på trädrötterna. Man skall även vara försiktig med att planera för att smält- och regnvatten leds till växtbäddarna då man kan riskera att få en väldigt hög koncentration av salt i dessa vintertid. De trädarter som listas i tabell 1 är sådana som kan tolerera förhållanden liknande de som illustreras i bilden på sid. VI, med ett något mer begränsat rotutrymme. Listan i tabell 2 innehåller trädarter som också är användbara och lämpliga ifall förhållandena är sådana som bilden på sid. VIII visar. Gemensamt för de i listorna nämnda trädarterna är att de kan tolerera magra markförhållandena när de väl etablerat sig samt att flera av dem med tiden får stora, breda trädkronor. Detta är fullt möjligt i denna situation, vilket självklart bör utnyttjas. Typsituation 2 Träd mellan gångväg och bilväg Träd som delar in gaturummet och separerar gång- och cykelväg från bilväg är ett vanligt inslag i våra städer. Denna situation är något mer komplex eftersom det finns ett begränsat utrymme för trädkronorna i relation till husfasaderna samt svårigheten att använda öppna växtbäddar, då det skulle inkräkta alltför mycket på utrymmet för gång- och cykeltrafikanter. Dessa situationer måste vanligen mötas med en teknik och en planering som möjliggör bättre förhållanden för träden. Ett alternativ för att utveckla en större rottillgänglig volym är att konstruera större växtbäddar med skelettjord även under gång- och cykelvägen. Skelettjord består av ca 2/3 stenkross och 1/3 växtjord vilket VII
möjliggör att växtbädden även kan fungera som överbyggnad för gång- och cykeltra - fiken. Nya studier visar dock att denna lösning inte är särskilt långsiktig utan bädden bör göras om efter 10-15 år genom så kallad rotvitalisering. Det finns möjligheter med öppna lösningar ifall man använder ett genomsläppligt marklager av grus i till exempel Pelleplattan mellan och kring träden för en effektiv infiltration. Här bör man välja arter och sorter som naturligt utvecklar smalkroniga trädkronor så att en konflikt om utrymmet intill husfasaderna inte uppstår. Tyvärr ser man ofta fall där man valt en för platsen alltför storväxt art eller sort som kraftigt har skurits tillbaka för att få plats, vilket vanligen inte resulterar i ett vackert och långsiktigt hållbart uttryck. Förutom att träden bör passa in storleksmässigt på platsen bör de även kunna tolerera periodvis mycket torra och med tiden näringsfattiga förhållanden. De täta markbeläggningarna, vanligen av asfalt eller markbetong, försvårar infiltrationen av regn- och smältvatten. Dessutom begränsas ansamlingen av organiskt material i form av nedfallna löv och därmed mullbildningen. Ytterligare ett alternativ för träd i denna situation är att genom beskärning få träden att passa in på platsen. Träd med en be - gränsad trädkrona behöver inte ett lika stort rotsystem för att bli försörjd med vatten och näring som ett stort friväxande träd. Det medför att man genom exempelvis formklippning av trädkronor kan få dem att nöja sig med den begränsande växtbädden på platsen. Detta medför även att man genom beskärning kan använda arter och sorter som är lämpliga för stånd - orten men som friväxande blir alltför stora. I tabell 3 har träd med smala trädkronor, genomsläppligt bladverk och begränsade kronstorlekar valts ut för att passa in i typsituation 2. Vi anger också några trädarter som kan passa in i gatumiljön med lämplig beskärning. Litteratur Craul J.C. (1999) Urban Soil Applications and Practices, Canada. Konijnendijk C., Nilsson K., Randrup T.B. & Schipperijn J. (2005) Urban Forests and Trees, Springer. Landsberg H.E. (1981) The Urban Climate, International Geophysics Series, Volume 28, New York. Lorentzon K. (1996) Våra Trädgårdsväxter, Natur och Trädgård Bokförlag. Trowbridge P. & Bassuk N. (2004) Trees in the urban landscape, site assessment, design and installation. John Wiley & Sons, inc. Hoboken. http://skud.ngb.se Tabell 3. Exempel på trädarter lämpliga för trånga, hårdgjorda gatumiljöer Acer campestre cv. zon 3 (4) Alnus cordata zon 2 Carpinus betulus Frans Fontaine zon 3 (4) Cornus mas zon 4 Crataegus x lavallei zon 3 Fraxunis ornus cv. zon 3 Gingko biloba Fastigiata & Tremonia zon 1 (2) Koelreuteria paniculata zon 1 Malus tschonoskii zon 2 (3) Ostrya carpinifolia zon 3 Prunus x gondouinii Schnee zon 4 Prunus sargentii cv. zon 4 Prunus Sunset Boulevard zon 2 Quercus robur Alnarp & Fastigiate Koster zon 4 Sorbus aucuparia Fastigiata zon 6 Sorbus decora zon 6 Sorbus incana zon 3 Sorbus x thuringiaca Fastigiata zon 4 (5) Träd som passar in som beskurna: Carpinus betulus zon 4 Platanus x acerifolia zon 2 Robinia pseudoacacia zon 2 (3) Sorbus intermedia zon 5 Tilia americana zon 5 Tilia x vulgaris cv. zon 5 Illustration av en bredare mittrefug enligt typsituation 1. Här finns det bättre rotutrymme vilket gör att mer krävande trädarter också går att använda. I en refug i centrala Köpenhamn växer dessa ståtliga kinesiska sekvojer, Metasequoia glyptostroboides. Foto: Henrik Sjöman. Detta Gröna Fakta...... har skrivits av Henrik Sjöman, landskapsingenjör och universitetsadjunkt vid SLU Alnarp område Landskapsutveckling, och Tomas Lagerström, landskapsarkitekt, universitetsadjunkt och forskare vid institutionen för stad och land, SLU Ultuna. Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp. Telefon 040-41 50 00. Redaktör: Göran Nilsson. ISSN 0284-9798. Publicerat i Utemiljö 5/2007.