Kulturmiljöutredning nr 18 Näs Ett riksintresseområde för kulturmiljövården 2016
Kulturmiljöutredningar Norrtälje kommun 2011-2016 I Norrtälje kommun finns höga kulturmiljövärden, något som avspeglas i det stora antalet riksintresseområden för kulturmiljövården som Riksantikvarieämbetet pekat ut. I Norrtälje finns det finns 26 sådana områden och 2011 beslutade Norrtälje kommun att göra en kulturhistorisk utredning av 22 av dessa områden, dels för att skapa ett bättre beslutsunderlag för kommunen och dels för att informera om riksintresseområdets kulturmiljövärden till allmänheten. Följande områden ingår i den kulturmiljöutredning som genomförts: Skärgårdsmiljöer 1. Arholma 2. Backbyn 3. Barnens Ö 4. Svartlöga Rödlöga Farleds- och kommunikationsmiljöer 5. Grisslehamn 6. Väddö kanal Landsbygd, förhistoria till stormaktstid 7. Estuna Lohärad 8. Häverö 9. Kristineholm 10. Länna 11. Norsjö 12. Roslagsbro 13. Skederid Husby-Sjuhunda 14. Skedviken 15. (Skepptuna) Närtuna Gottröra 16. Söderby-Karl 17. Vagnåla Herrgårds- och slottsmiljöer 18. Näs Industrimiljöer 19. Edsbro 20. Hallstavik 21. Herräng 22. Skedbobruk
Innehållsförteckning Inledning 4 Presentation av riksintresseområdet 6 Riksintresset Näs 8 Landskapet 9 Herrgårdslandskap 10 Stormaktstidens säteri och reduktion 11 Värden att bevara och utveckla 24 Riksintressebeskrivningen 24 Kärnvärden i riksintresset 25 Tips och råd för dig som bor 26 Planering på landsbygden 27 Källor 32 3(34)
Inledning Norrtälje är en expansiv kommun. Det medför ett ökat exploateringstryck på attraktiva områden med närhet till Norrtälje stad och i kommunikativt fördelaktiga områden. I kommunen finns bland annat mycket höga kulturmiljövärden, vilket avspeglas i att det finns 26 riksintresseområden för kulturmiljövården i kommunen. Flera av dem ligger i områden som är attraktiva för framförallt exploatering för nya bostäder. Att kommunen har många områden med höga kulturhistoriska värden är en tillgång och det är viktigt att planering och hänsyn tas så att ny bebyggelse inte påtagligt skadar dessa specifika miljöer och karaktärer. Kommunen beslutade 2011 och 2013 om medel för utförande av kulturmiljöanalyser för att klargöra förutsättningarna för förändring av markanvändningen i samspel med de kulturvärden som finns i dessa områden. Huvudsyftet har varit att skapa ett beslutsunderlag för kommunens bygglovgivning och planarbete samt att informera om riksintresseområdets kulturmiljövärden till allmänheten. Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras natur- eller kulturmiljövärden eller med hänsyn till friluftslivet skall enligt miljöbalkens 3 kap 6 så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. De områden som lyfts fram som riksintressanta i landet från kulturmiljösynpunkt, är de som på ett tydligare sätt än andra, visar upp en lokal karaktär och kvalitet genom att det går att avläsa tidsdjup, särprägel eller representativitet för den specifika karaktären eller kvaliteten. Riksintresseområdena ska kunna ge betraktaren ett utsnitt av en pedagogisk, spännande och levande berättelse om landets och befolkningens utveckling. 4(34) Utsikt över sjön Sparren och Näs från södra sjösidan.
Det är ett av riksintresse-instrumentets styrka att kunna anlägga ett nationellt perspektiv på en lokalt vanligt förekommande företeelse. Fysisk planering går i mångt och mycket ut på att väga olika samhällsintressen i den fysiska miljön, mot varandra, för att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Välgrundade avvägningar förutsätter kunskap om dessa olika samhällsintressen. Det här dokumentet avser att beskriva och belysa de kulturmiljövärden som finns så att de bevaras och utvecklas i samklang med samhällsplaneringen. Vårt kulturarv är inte bara en självklar del av en god och stimulerande livsmiljö, utan även en viktig resurs för rekreation, friluftsliv, turism- och besöksnäringen. När vi gör förändringar i den fysiska miljön är det allas vårt ansvar att ta tillvara och utveckla kulturarvet, så att det kan föras vidare till kommande generationer. Det nuvarande urvalet av riksintresseområden gjordes till största delen år 1987 i samband med tillkomsten av naturresurslagen (NRL), då begreppet riksintresse fick en juridisk innebörd. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är ansvarig myndighet för riksintresseområden för kulturmiljövården. De befintliga motiv- och värdebeskrivningar för de befintliga riksintresseområdena beslutades under åren 1996-97. Länsstyrelsen i Stockholms län har påbörjat en översyn av länets riksintressen. Det arbetet skall vara slutfört 2019. De 22 analyser som nu är framtagna för Norrtälje kommun kommer att vara ett viktigt underlag för eventuella förändringar avseende innehåll och avgränsningar. Riksintresset Näs är representativt för den mindre typ av herrgårdar som uppfördes i Roslagen under 1700-talets slut. Beskrivningen till riksintresset framhåller herrgårdsmiljön med bland annat lusthus, brygga, park, allé, ekonomibyggnader, arbetarbostäder, torpbebyggelse samt det omgivande odlingslandskapet präglat av herrgårdsdriften. 5(34)
Presentation av riksintresseområdet Riksintresseområdet Näs är beläget i Rö socken intill en vik av sjön Sparren söder om Rimbo och illustrerar pedagogiskt levnadsförhållandena på en mindre herrgård vid slutet av 1700-talet. Näs ligger strategiskt i anslutning till viktiga förhistoriska kommunikationsleder. Sparren ingick i en farled som sträckte sig från kusten via Penningbyån utmed en lång kedja av sjöar och vattendrag in mot landet. Genom bygden löpte också avstickare mot Långhundraledens vattensystem från Östersjökusten till det inre av Uppland. På krönen av moränhöjderna kring den forntida havsviken finns enstaka spridda rösen som vittnar om bosättningar under bronsåldern. I parken intill herrgården finns ett mindre järnåldersgravfält och ett stycke söder om detta ligger en ovanligt stor gravhög på över 20 meter i diameter, en av få storhögar inom Norrtälje kommun. Herrgården ligger ståndmässigt placerad på en bergshöjd med utblick över sjön och det omgivande landskapet. Näs bestod ursprungligen av två gårdar som slogs samman till ett säteri på 1630-talet. Tiden som säteri blev dock kortvarig. Gården drogs in till kronan i samband med 1680-talets reduktion och Näs gjordes till rusthåll för Livregementet till häst. Huvudbyggnaden som uppfördes på 1770-talet flankeras av ett äldre flygelpar. I herrgårdsmiljön ingår också en park, lusthus, ekonomibyggnader och flera arbetarbostäder. Utmed Sparrens södra sjösida finns lämningar efter en såg och kvarn som avspeglar godsets industriella näringar. På Näs marker låg tidigare Sparrens hållplats och banvaktarstuga intill den numera nedlagda sträckan av Stockholm-Rimbo järnväg anlagd på 1880-talet. Det omgivande herrgårdspräglade odlingslandskapet utmärks av den raka alléprydda uppfartsvägen och det rika inslaget av gamla grova ekar och andra ädellövträd. I utkanten av produktionsmarkerna finns spåren efter Näs tidigare dagsverkstorp som vittnar om herrgårdslandskapets sociala skiktning och verksamheter. 6(34) Arbetarbostäder på den så kallade Statarbacken söder om Näs herrgård.
7(34)
Riksintresset Näs Motivering: Herrgårdsmiljö som är ett bra och pedagogiskt exempel på levnadsförhållandena på en mindre herrgård vid slutet av 1700-talet. Uttryck: Huvudbyggnaden, uppförd 1773-75 till de något äldre flyglarna, efter mönsterritningar av C Wijnblad, med liten park, allé, lusthus och brygga. Dess inplacering i landskapsrummet, på ett berg med utsikt över sjön Sparren. Ekonomibyggnader, arbetarbostäder och torpbebyggelse samt det av herrgårdsdriften präglade kulturlandskapet. 8(34) Torpet Nora ligger på åshöjden norr om herrgården.
Landskapet Mellan Sparren och Rösjön utbreder sig ett öppet småkuperat odlingslandskap. Näs ligger i den östvästliga sprickdal som sträcker sig över sjön Sparren. Den uppodlade dalgången flankeras av lövrika skogsklädda moränhöjder och berg i dagen. I riksintressets norra del löper Noraåsen. I söder bryts dalgången upp av ett större trädklätt våtmarksområde som utgör en rest av den forna sjön Träsket. Näs ligger som namnet också anger på en utskjutande udde i sjön Sparren. Det herrgårdspräglade landskapet utmärks av större åkerfält och av sitt rika inslag av ek och andra ädellövträd på moränholmar och i skogsbrynen. En rak alléprydd väg strålar ut från Näs i en rak axel mot det omgivande landskapet. Längre ut från herrgården slingrar vägarna fram anpassade till sprickdalsterrängens topografi. I dalgångens södra del löper en stig som följer den nedlagda järnvägen mellan Rimbo-Stockholm. Norr om herrgården och kring Sparrens södra strand är det öppna odlingslandskapet mer uppbrutet och småskaligt. Här, i utkanten av godsets odlingsmarker, låg de underliggande dagsverkstorpen. Noratorpet som ligger på åshöjden norr om herrgården är ett av få kvarvarande dagsverkstorp. Trots att de flesta av torpen idag är borta finns spåren av ett småbrukarlandskap i form av övergivna odlingar och husgrunder. Söder om herrgården ligger flera arbetarbostäder med tillhörande uthus samlade på den så kallade Statarbacken. Längs den gamla landsvägen i östra delen av riksintresseområdet finns ett stråk med yngre småhusbebyggelse som har vuxit fram i anslutning till en tidigare handelsträdgård och en äldre torpmiljö. Näs strategiska och ståndsmässiga placering med utblick över sjön och det omgivande landskapet, med en zon fri från övrig bebyggelse är uttryck för ett medvetet gestaltat högreståndslandskap. Herrgårdsmiljön med den representativa herrgårdsbyggnaden och omgivande park med lusthus, intilliggande ekonomibyggnader och arbetarbostäder speglar sammantaget det sociala livet inom ett mindre gods. Nyckelkaraktär Småkuperat odlingslandskap med rikt inslag av äldre träd och lövskog De öppna fälten erbjuder överblickbarhet, bitvis långa siktlinjer och tydliga riktningar. Ståndsmässig herrgårdsbebyggelse, ekonomibyggnader och arbetarbostäder Allé som bildar huvudaxel i herrgårdsanläggningen Småskaligt landskap kring den äldre torpbebyggelsen 9(34)
Herrgårdslandskap 10(34) En av flygelbyggnaderna till herrgården.
Stormaktstidens säteri och reduktion Under stormaktstiden stärktes staten och stora reformer genomfördes i rikets administration och förvaltning. Statliga verk och kollegier etablerades för att skapa en effektiv kontroll av landet. En ny ämbetsmannaadel växte fram som ett resultat av den nya statliga byråkratin. Eftersom statskassan var hårt ansträngd av stormakttidens krig tilldelades adeln och de höga ämbetsmännen jord och rätt till innehav av skatt och ränta som betalning för den statstjänst som de utförde. Den förda politiken ledde till att adeln fick stor makt. Under 1600-talet kom adeln så småningom att kontrollera omkring två tredjedelar av ränteinkomsterna från all mantalssatt jord. En speciell ställning intog säteriprivilegierna som ökade rekordartat under denna tid. Villkoren för att en gård skulle räknas som säteri och bli befriad från skatt var att ägaren tillhörde frälset och att gården var ståndsmässigt bebyggd. Statens skatteunderlag urholkades alltmer och Karl XI:s så kallade reduktion på 1680-talet blev den avgörande vändpunkten då kronan drog tillbaka en stor andel av adelns gods och jordinkomster. Reduktionen ökade kronans tillgångar och bidrog till att skapa en fast grund för organisationen av den svenska staten. Kronans återtagande av gods och gårdar var nära kopplad till den stora militära reformen, indelningsverket, som inrättades för att förbättra rikets militära organisation. Den nära kopplingen framträder genom att många av de säterier som drogs in till kronan blev indelade som rusthåll eller officersboställen. Säteri och rusthåll Näs var ursprungligen en by som bestod av två skattegårdar. På 1620-talet förlänades Näs till borgmästaren i Stockholm och Näs bebyggdes till säteri där även Ösby och Byle ingick. Efterhand utökades skatterätten till flertal gårdar i socknen. Näs tid som säteri blev inte långvarig. I samband med den stora reduktionen drogs säterifriheten in eftersom den dåvarande ägaren inte var adlig. Efter att Näs indragits till kronan gjordes det till rusthåll för Roslags kompani av Livregementet till häst. Innehavaren av rusthållet svarade för att underhålla en ryttare med häst och utrustning i utbyte mot skattefrihet och kunde därigenom behålla huvuddelen av de tidigare privilegierna på godset. Om rusthållet inte själv kunde bära hela kostnaden fick andra gårdar i närheten hjälpa till, så kallade augmentshemman. Ägarna till rusthållen var ofta ståndspersoner eller välbeställda bönder som tack vare skattefriheten kunde bygga upp stora egendomar. Näs genomgick under sin tid som rusthåll flera ägarbyten. Ståndsmässig herrgård På 1770-talet köptes Näs av krigsrådet och statssekreteraren C E Wadenstierna som lät uppföra huvudbyggnaden i en våning av trä efter mönsterritningar av C Wijnblad. Placeringen vid sjön var ingen tillfällighet. Det gav goda möjligheter till fiske men framförallt ett symboliskt värde av ett ståndsenligt läge och en vacker sjöutsikt. Huvudbyggnaden uppfördes på en bergshöjd 11(34)
I fonden av uppfarten till herrgården ligger två likformiga magasin med för miljön tongivande läge mellan slottsträdgården och odlingsoch betesmarken. Det södra spannmålsmagasinet flyttades till sin nuvarande plats omkring 1830. flankerad av flyglar. Det flygelpar som låg närmast herrgården finns kvar i dag och är äldre än huvudbyggnaden. Den norra flygeln som inrymde köket stod färdig först, omkring 1690. Intill herrgården ligger en ännu äldre drängstuga med tillhörande vagnslider för besökande. I herrgårdsanläggningen ingick också en lång infartsväg som sträckte sig i en rak axel över åkergärderna fram till huvudbyggnaden som låg placerad som fondbyggnad i slutet av axeln. Tidigare nådde man Näs via en slingrande väg som gick från landsvägen förbi torpet Ekelund. Kring herrgården fanns flera byggnader som var nödvändiga för att driva ett gods av Näs storlek. Jordbruket utgjorde själva basen för herrgårdens ekonomi. Ladugårdsplatsen var därför en representativ del av herrgårdsanläggningen. Stallar, logar och magasin hyste gårdens kapital, den bärgade skörden, vinterfoder, dragare och kreatur, fordon och redskap, vittnade om gårdens tillgångar. Byggnaderna formgavs med omsorg. Samtidigt fanns en klar avgränsning mellan herrgården och gårdens ekonomibyggnader. Ladugårdsplatsen låg på avstånd från mangården med byggnaderna samlade i en sluten gårdsfyrkant. Ekonomibyggnaderna följer ännu samma mönster och åtminstone en av längorna härrör troligtvis delvis från 1700-talet. Det karakteristiska öppna vagnslidret uppfördes 1791. I början på 1800-talet förnyades komplexet med en ny ladugård och stallbyggnad i sten. Ladugårdsmiljön bildar en betydelsefull länk mellan herrgården och arbetarbostäderna på Statarbacken och vittnar om den vardagliga verksamheten inom godset. En stor lada och ett tröskverk låg tidigare ovanför den sk. Riabacken norr om vägen, kvar på platsen finns ett litet timrat hus. 12(34) Ekonomibyggnaderna placerade i vinkel ligger nedanför herrgården. Vägen leder upp till Statarbacken.
Karta över Näs från 1740-talet. Den gamla byn låg i slåtterhägnaden kallad Opgårdshagen. På Näs marker låg ett flertal dagsverksorp. 13(34)
Näs huvudbyggnad Adeln skulle bebygga och arrangera sina gods ståndsmässigt för att inte få sina privilegier indragna. Arkitekturen hade stor betydelse som politiskt instrument i stormaktstidens nationsbygge. Det låg i statens intresse att ge landet en representativ fasad genom ståtliga byggnader som utstrålade makt, kultur och rikedom och som också speglade en välordnad statsmakt. Ett medvetet planerat landskap Samhällets övre skikt manifesterade sin ställ ning och sitt välstånd i arkitektritade slott och herrgårdar. Den målinriktade planeringen påverkade också det omgivande landskapet genom anläggande av parker och trädgårdar, storskalig markarrondering och ett strukturerande vägnät. Mönsterritningar framtagna av arkitekten Carl J Winblad har i många fall fungerat som stöd i planeringen av det sena 1700-talets herrgårdsmiljöer. Hans arbete var förankrat i tiden och trähusvarianterna som i Näs kännetecknas ofta av en kompakt siluett med mansardtak. En självklar utgångspunkt i kompositionen var uppfartsallén som bildade en lång rak huvudaxel i herrgårdsanläggningen. Långa raka och alléprydda vägar, tydliga axlar, entréer Flyggoto över Näs 1936. Fotograf: Ahrenbergsflyg Bildkälla: Stockholms läns museum 14(34)
och rikt ningar utgjorde en del av herrgårdskulturens stilideal och hade en stor symbolisk betydelse. Genom gestaltade vyer och blickfång skapades förväntningar hos betraktaren. De raka axlarna och riktningarna bidrog till känslan av att träda in i en annan värld. Med långa siktstråk skapades upplevelser av storslagenhet och rymd med symboliska restriktioner för hur man skulle röra sig och åt vilka håll blickarna skulle vända sig. Byggnader placerades efter deras praktiska funktion men också utifrån rang och värdighet. Vägen fram mot herrgården mynnade vanligtvis ut i en förgård eller yttre gård där ofta stall- och ladugårdskomplexet låg. Förgården följdes av en korsningspunkt där uppfartsallén mötte en tvärväg som ledde ut till jordbruksfälten. Nästa led var själva mangården med huvudbyggnaden i fonden. Manbyggnadens ståndsmässighet underströks genom placeringen av flyglar på var sin sida om gårdsplanen. Näs allé Näs uppfördes efter mönsterritningar av C Wijnblad på 1770-talet. 15(34)
Den avhysta byn Troligen låg den ursprungliga byn norr om herrgården enligt äldre kartor. Byn som bestod av Västergården och Östergården avhystes i samband med säteribildningen. I en karta från 1740-talet berättas att gårdarna forna tider legat i en ängs- och slåtterhägnad kallad Oppgårdshagen. Platsen kallades senare Paradiset och inom området finns röjningsrösen och spår efter äldre igenväxta odlingar och röjningar. Det saknas dock gravfält i närheten av den gamla bytomten. Ett mindre järnåldersgravfält finns däremot i anslutning till herrgården. Strax söder om gravfältet ligger en av Roslagens få storhögar på över 20 meter i diameter. På bergshöjderna kring dalgången finns även enstaka spridda rösen och stensättningar. Torpare och statare En stor del av arbetet på herrgården utfördes av statare, torpare och tjänstefolk. Inom egendomen fanns en tydlig skillnad mellan de som ägde och de som arbetade. Bostädernas storlek, läge och utformning åskådliggjorde skillnader i arbetsuppgifter och social ställning. Bostäder för arbetarna låg på behörigt avstånd till herrgården. Under 1600-talet tillkom flera torp i utkanten av de sammanhängande odlingsmarkerna. Torpen Nora, Ekelund, Stora och Lilla Vreta låg i utkanterna av Näs åker- och ängsgärden öster om herrgården. Torpet Sunnanbro låg tillsammans med Västanbro söder om Sparren. Torparens bostad med tillhörande små åkrar, ängstäppor och inhägnade beteshagar betalades i form av dagsverken till huvudgården. Torparna gjorde mellan 2-3 dagsverken i veckan och resten av tiden ägnades åt torpets småjordbruk. Intill herrgården ligger drängstugan (bilden t v). Strax intill stranden nedanför gården ligger ett hus som flyttats till platsen från Noratorpet (bilden t h). Den lägre huskroppen är ett f.d. grishus som använts som sommarhus sedan 1930-talet. Den högre huskroppen var tidigare Noratorpets boningshus. Noratorpets boningshus stod tidigare på platsen för det nybyggda huset. Den röda s.k. Lillstugan är en f.d. ladugård 16(34) som byggdes om då torpet i början av 1900-talet blev sommarhus för delar av ägarfamiljen.
När stordrift och rationella brukningsmetoder började införas räckte ofta inte torparnas dagsverken till. Statarsystemet blev vanligt på större gårdar under den agrara omvandlingen på 1800-talet. Statarna var egendomslösa, årsanställda, gifta lantarbetare och ofta var både mannen och kvinnan i familjen anställda. Deras bostäder tillhörde arbetsgivaren och de hade arbetsersättning i form av stat som innebar att lönen till största delen betalades in natura. På Statarbacken intill sjöstranden finns tre arbetarbostäder och ett flertal mindre bodar och uthus. Bebyggelsemiljön ligger samlad och har en enhetlig karaktär i skala, färgsättning och fasadmaterial. Byggnaderna representerar en successivt framvuxen boendemiljö från 1700-talet och framåt med bevarade drag av det gamla månghussystemet. Mittöver Statarbacken vid sjöstranden nedanför herrgården finns ett stort brygghus som vänder sig mot gårdens ekonomibyggnader och arbetarbostäder. Bebyggelsemiljön med arbetarbostäderna på Statarbacken utmärks av äldre gårdsbebyggelse med rödmålade timrade hus och bevarade drag av det gamla månghussystemet. Huset på den övre bilden byggdes 1795 och innehöll liksom flertalet hus på Statarbacken bostäder för flera arbetarfamiljer. 17(34)
Jordbruk och industrier Under 1700-talets mitt utmärktes odlingslandskapet av en stor andel ängsmark. Storängen bredde ut sig i dalgångsbotten utmed den forna sjön Träsket. Odlingsmarken var uppsplittrad i ett finmaskigt nät av diken och renar med angränsande ängsmarker och gärdesbackar. Kring torpen vidtog ett småskaligt mosaiklandskap med omväxlade åkrar, små beteshagar, ängs- och slåtterhägnader. Dikningen var ett arbetskrävande företag som påbörjades under 1700-talet vid många större gårdar. Enligt kartan från 1740-talet lät den dåvarande ägaren på Näs leja arbetsvandrande dalkarlar för att röja fram slåttermarker i Kvarnängen, Stor- och Lilldammen på utmarken söder om Sparren. Dalkarlarna var kända för sin skicklighet och kunskap i röjning, rothuggning och dikesgrävning. De var dyra att anställa och anlitades därför i huvudsak vid större egendomar. Bodlänga för djurhållning med uthus för flera hushåll (t v). Gravhögen belägen på Statarbacken. I högens södra del är en jordkällare inbyggd (t h). Lämningar efter Näs såg och kvarn. Hagmarksartat skogsparti närmast allén i den tidigare Björkhagen. 18(34)
Ekar Kring Näs, liksom kring många andra herrgårdar, finns ett rikt inslag av äldre ekar och andra ädellövträd. De står som fristående solitärträd, i alléer och i skogsbrynen. Att det är just i herrgårdslandskapet vi finner de flesta riktigt gamla och grova ädellövträden, hör till stora delar samman med ägande, ideal och värderingar. Eken var ett trädslag som sågs som särskilt värdefullt. Eftersom eken behövdes för rikets flotta ville kronan säkra tillgången till ekvirket. Med undantag för ekskogen på frälseägd jord, var eken kronans egendom. Adeln hade rätt att sin enskilda skog nyttja och bruka som honom bäst synes. På bondejorden var det förbjudet att hugga, fälla, bryta eller barka ek. Ekens växtplats intill åkrar och ängar skuggade växtligheten, och den svårnedbrytbara lövförnan vållade tidsödande arbetsinsatser i form av lövröjning. Löven var inte heller lämpade som djurfoder. Bland bönderna fanns därför ett utbrett ekhat, som omvittnas i 1700-talets ordspråk Unga ekar och unga adelsmän skall man hata. När bestämmelserna lättades ledde det till att många ekar höggs ned, framförallt de som stod på åkrarna och konkurrerade med grödan om ljus och vatten. Eken på frälsejorden fick ofta stå kvar som en markör för status och rikedom. Vidkroniga träd och grova grenar berättar om att trädet vuxit upp på en ljus växtplats där grenarna fått plats att breda ut sig. Vidkroniga hagmarksträd som idag står i en sluten skog vittnar om en tidigare betespräglad gles och luckig skog. I anslutning till det forna torpet Ekelund finns flera gamla grova ekar och en stor tall som utgör naturminnen. Namnet Ekelund tyder på att torpet fått sitt namn efter de många ekarna på platsen. 19(34)
En stor del av utmarken öster om gården upptogs av beteshagar för gårdens djur. I Björkhagen var marken till största delen röjd från träd med undantag för underkvistade björkskogen. Underkvistning innebar att man kvistade av träden utmed stammen för att få mer ljus att tränga ner till grässvålen. Ännu idag har delar av området en öppen hagmarkskaraktär. Utmarken söder om Sparren användes för vedfångst, virke till byggnader och gärdesgårdar, byggnadstimmer och för mulbete i sänkorna mellan höjdstråken. Vid torpet Nora utmed bäcken ner till sjön fanns på 1700-talets mitt en skvaltkvarn. På Sparrens södra sida fanns en mjöl- och sågkvarn med flera regleringsdammar utmed Sågbäcken. Kvarnen var en viktig ekonomisk investering. Att äga mark och vattendrag med gott fall och strömmar gav möjligheter till stora intäkter. Rätten att bygga och driva en kvarn blev tidigt föremål för regleringar. Kvarnen finns omnämd på 1690-talet som en del i Näsryttarens underhåll. Troligen togs Näs kvarn ur bruk under 1800-talet senare hälft. Idag finns lämningar efter den industriella verksamheten kvar. Tiden under 1800-talet präglades av en rad tekniska innovationer och nya idéer inom lanthushållningen. Den godsägande klassen var ofta tidiga med att realisera nya idéer som moderniserade jordbruket. Med jordbrukets ökade rationalisering förändrades odlingslandskapet. Ängar lades under plogen eller övergick till betesmark. Större utfallsdiken grävdes ut som skapade stora sammanhängande åkrar. När dagsverkssystemet försvann förlorade torpen sin roll i det ekonomiska systemet. Mindre brukningsenheter som inte länge var bärkraftiga lades ned. Torpens marker infördes under herrgårdens drift och flikiga och svårbrukade åkrar lades igen eller övergick till betesmark. Noratorpet är ett av socknens äldsta torp omnämnt på 1650-talet. Torpet är det enda kvarvarande dagsverkstorpet inom riksintresseavgränsningen och omges av ett småskaligt odlingslandskap. Ett dragontorp finns också kvar längs den gamla landsvägen i områdets östra del. Park & trädgårdskultur Utmärkande för godsen var en ständig växelverkan mellan nyttotänkande, representationsbehov och estetiska principer. Trädgården hade en rent ekonomisk nytta för hushållningen genom 20(34) Lusthuset Sanspareillen och omgivande park. En alleprydd stig leder ned till ytterligare ett lusthus.
odlingen av nyttoväxter men var också en plats att exponera sin ställning. En påkostad trädgård visade på god ekonomi och insikt i tidens intellektuella intressen. Herrgårdsparken anlagd för promenader och förströelse var en naturlig del i societetslivet. Trädgårdar och parker gestaltades som en del i en arkitektonisk helhet, enligt tidens uppfattning av stil och god smak och utifrån de senaste nyheterna inom arkitektur, trädgårdsodling och parkestetik. På 1740-talet låg en mindre trädgård mellan ladugårdsplatsen och herrgården. Senare anlades en park i engelsk stil omkring herrgården. Parken gav en inramning av lummig grönska och utformades med slingrande promenadvägar utmed stranden och på höjderna som erbjöd omväxlande scenerier och vyer. I den branta sluttningen mot sjön uppfördes ett lusthus i tre våningar som försågs med gångbroar från parken, den så kallade Sanspareillen, vilket betyder utan jämförelse. Längre ned vid stranden finns ytterligare ett mindre lusthus som ansluter till herrgårdens klassiska formspråk. Trädgårdsanläggningar tillkom på vardera sidan av allén som ledde fram till Näs. Trädgårdskvarteren skapade en större förgård som bidrog till upplevelsen av trädgården som en förlängning av huset. Näs tillföll 1787 Wadenstiernas äldsta dotter Sofia gift med Lars A. Mannerheim. Under Mannerheims tid ägnades mycket energi åt skötseln av godset och en rad olika byggnader tillkom, bland annat Sanspareillen, lusthuset, brygghuset, lada och loge på Riabacken och vagnslidret vid Ladugårdsbacken. Landsväg och järnväg I anslutning till Johan Nådigs väg som utgör en rest av den gamla landsvägens sträckning låg tidigare en handelsträdgård som kallades Byle trädgårdar. På 1830-talet övergick godset i släkten Silfverstolpes ägo och vid1800-talets slut påbörjades utförsäljningen av mark i området kring landsvägen som bland annat berörde Byle trädgårdar. Rester efter handelsträdgården finns kvar i form av växthus och odlingsytor. I samma område på andra sidan landsvägen inrättades senare en plantskola som var i drift långt in på 1950-talet. Lusthus som ansluter till hergårdens klassiska formspråk. Invid vattnet ligger ett stort brygghus och en jordkällare. 21(34)
Den gamla landsvägen inramas av en rik trädmiljö. I anslutning till vägen ligger ett par torp och Johan Nådigs stuga. Mittemot stugan finns ett äldre putsat hus och flera mindre uthus. Rester efter Byle trädgård finns kvar i form av växthus och odlingsytor. Den gamla landsvägen som löper fram till Väsby gård präglas numera av småskalig bebyggelse. Närmast Väsby gård finns det gamla Dragontorpet som fortfarande tillhör herrgården. Till den äldre bebyggelsen hör även Johan Nådigs stuga som dock är ditflyttad. Mitt över stugan finns ett putsat hus som sägs vara av hög ålder och flera mindre uthus. Områdets småaskalighet förstärks av grusvägens slingrande karaktär i en rik omgivande trädmiljö som ger ett lummigt gaturum. Under 1800-talets senare anlades järnvägen mellan Stockholm- Rimbo över Näs marker. Järnvägen tillkom genom privata initiativ för att i första hand underlätta transporterna av malm, jordbruks- och sågverksprodukter från Roslagen mot huvudstaden. Kring sekelskiftet 1900 växte Stockholms befolkning kraftigt med ökande behov av livsmedel som spannmål, potatis, mjölk, smör, kött och ägg. Banan kom med tiden att ingå i ett betydligt större järnvägsnät som sträckte sig över stora delar av Roslagen. Utbyggnaden av järnvägsnätet skapade nya möjligheter som bidrog till tillväxt och framtidstro. För många verksamheter gav närheten till järnvägen stora fördelar. 22(34)
Rö station Banvaktarstuga F d Byle trädgård Johan Nådigs stuga Dragontorpet Johan Nådigs väg Sparrens hållplats med banvaktarstuga Järnvägen mellan Stockholm - Rimbo finns kvar som stig genom hela området. I korsningen mellan den gamla landsvägen och järnvägen finns en banvaktarstuga. På den ekonomiska kartan från 1950-talet syns järnvägen, Rö station, Sparrens hållplats och plantskolan. Järnvägen och landsvägen drog till sig bebyggelse som sedan har kompletterats fram till idag. En järnvägsstation byggdes i Rö och på Näs marker anlades Sparrens hållplats med banvaktarstuga. Den dåvarande ägaren till Näs var drivande i hållplatsens placering. Godsägarna hade inflytande och goda förutsättningar att investera i affärsmässiga verksamheter. Tågen stannade vid hållplatsen fram till 1920-talet. Trafiken på sträckan upphörde på 1980-talet och spåret mellan Kårsta och Rimbo revs upp. Den gamla banvallen lever idag kvar som stig. Vid Sparrens hållplats finns rester av plattformen och husgrunder som utgör lämningarna efter banvaktarstugan, jordkällare och dressingarage. Kring lämningarna finns även rester av den omgivande trädgårdens växter och planteringar. I strategiskt läge vid korsningen mellan den gamla landsvägen (Johan Nådigs väg) och järnvägen finns en bevarad banvaktarstuga som tillsammans med den gamla banvallen och övergångens grindstolpar vittnar om järnvägsepoken. 23(34)
Värden att bevara och utveckla Riksintressebeskrivningen Följande kapitel ska beskriva och förklara de värden som motiverar riksintresset, och hur de kulturhistoriska värdena kan bevaras och utvecklas. Den tillhörande kartan utgör en del av analysen som avser att underlätta möjligheten att utveckla och förstärka riksintressets karaktärer och kvaliteter. I kartan har riksintressets värdekomponenter uttolkats och förstärkts geografiskt. Motivering: Herrgårdsmiljö som är ett bra och pedagogiskt exempel på levnadsförhållandena på en mindre herrgård vid slutet av 1700-talet. Uttryck: Huvudbyggnaden, uppförd 1773-75 till de något äldre flyglarna, efter mönsterritningar av C Wijnblad, med liten park, allé, lusthus och brygga. Dess inplacering i landskapsrummet, på ett berg med utsikt över sjön Sparren. Ekonomibyggnader, arbetarbostäder och torpbebyggelse samt det av herrgårdsdriften präglade kulturlandskapet. Riksintressebeskrivningen tar fasta på följande nyckelbegrepp: Herrgårdsmiljö Herrgårdsmiljö Miljömässiga sammanhang med karakteristisk kulturprägel kring en herrgård. Utmärkande för herrgårdskulturen är bland annat monumentalt anlagda gårdsanläggningar i huvudsak framvuxna under perioden 1600-1800-tal (corps-de-logi, park, trädgård/ orangeri, allésystem, storskaliga, ofta idéalt formgestaltade ekonomianläggningar och enhetliga personalbostäder), med för storskalig egendrift inrättade produktionsmarker, samt omgivande ädellövskog där särskilt ekbestånden har symbolvärde. Det kulturhistoriska motivet till riksintresset utgörs av herrgårdsmiljön. I de fysiska uttrycken för riksintresset framhävs enligt gällande beskrivning: Herrgårdsmiljön med äldre flyglar och huvudbyggnad, omgivande park, allé, lusthus och brygga Ekonomibyggnader, arbetarbostäder och torp som speglar godsets sociala skiktning och verksamheter Placeringen i landskapet på ett berg med utsikt över Sparren Det av herrgårdsdriften präglade landskapet 24(34)
Kärnvärden i riksintresset Näs är en välbevarad herrgårdsmiljö som tydligt speglar godspolitikens påverkan på det agrara landskapet och bebyggelsen. Näs ger uttryck för en historia som på flera sätt är utmärkande för många av 1600-talets godsbildningar. Herrgården ligger strategiskt på en höjd vid sjön Sparren centralt i odlingslandskapet som är tydligt präglat av stordriften. Herrgårdsmiljö Herrgårdsmiljön dominerar det omgivande landskapet genom en strategisk placering med utblick över sjön och odlingsmarken. Anläggningens symmetri samverkar med en omgivande zon som är fri från bebyggelse. Gårdsmiljön följer ett medvetet ordnat bebyggelsemönster med huvudbyggnaden som central fond för den raka uppfartens mittaxel. Parställda flyglar och magasin förstärker huvudbyggnadens centrala position. Parken och förgårdens trädgård ramar in den representativa herrgården och bildar en skärm till intilliggande ekonomibyggnader och arbetarbostäder. Ladugårdsplatsen ligger på avstånd från herrgården i anslutning till arbetarbostäderna på Statarbacken. Det herrgårdspräglade odlingslandskapet utmärks av den raka alléprydda uppfartsvägen och det rika inslaget av gamla grova ekar och andra ädellövträd. På de omgivande ägorna finns Näs tidigare dagsverkstorp, varav flera idag är övergivna, läget för den avhysta byn, lämningar efter kvarn och sågverksamhet. Sammantaget speglar helhetsmiljöns enskilda delar herrgårdens drift och godsmiljöns sociala skiktningar. Det mer storskaligt präglade landskapet kring herrgården och det mer småskaliga landskapet kring torpmiljöerna. 25(34)
Tips och råd för dig som bor Följande tips och råd kan fungera som inspiration och vägledning för dig som bor i området. Råden tar fasta på åtgärder som kan vidtas för att tillvarata och utveckla bärande kulturhistoriska kvaliteter i miljön. Generella råd och tips vid ändring/tillägg av befintlig bebyggelse: Variationer i bebyggelsen bör bevaras. De ursprungliga materialen berättar om byggnadernas historia, äldre hantverksskicklighet, materialkvalitet och byggnadsteknik. Gamla fönster bör i så stor utsträckning som möjligt bevaras. Utbyte av gamla fönster till moderna kan ofta förändra hela fasadens gestaltning. Utbyte av hela locklister, panelbrädor eller hyvlad fasadpanel bör endast utföras i nödfall. Överväg i första hand att skarva nedifrån. Färgval bör göras i enlighet med den lokala traditionen. På landsbygden är de flesta rödfärgade fasader av faluröd slamfärg. Övriga snickerier bör målas med linoljefärg. Taktäckning bör väljas med hänsyn till lokal tradition och byggnadens funktion. Taktäckningen var traditionellt sett ofta av tjärat spån på ekonomibyggnader och torp. Senare kom det enkupiga teglet på bostadsbebyggelse och plåt och tvåkupigt tegel blev den vanligaste taktäckningen på ekonomibyggnader. Järnplåt och lertegel var dyrt och tillhörde herrgårdarna fram till 1900-talet. De få knuttimrade byggnader som fortfarande förekommer innehar stort kulturhistoriskt värde. Underhåll med traditionella material och metoder. Eventuell tillbyggnad eller andra nytillskott som fönster, dörrar och fasadpanel anpassas till den befintliga byggnaden när det gäller utformning, placering och materialval. Äldre fönstersnickerier är ofta utförda av trä med hög kvalitet. Fönsteromfattningar samt fönstersnickerier målas i linoljefärg. Renovering av befintliga fönster är ett föredra framför utbyte. Tänk på placering och utformning av belysning, staket och stolpar. Att tänka på om du ska bygga nytt: Kontrollera om din planerade tomt ligger inom fornlämningsområde. Prioritera att bygga nytt i anslutning till befintlig bebyggelse och vägar. Titta på den närmsta omgivningen när det gäller den befintliga bebyggelsens skala, färgsättning, formspråk, byggnadernas placering på gårdstomten och tomtens utformning. Tänk på dörr- och fönstersättningens utförande, dimensioner och symmetri för att ge byggnaden ett harmoniskt fasaduttryck. Anpassa takets form och lutning efter husets proportioner. 26(34)
Låt tomtstruktur och trädgård inspireras av den omgivande bebyggelsemiljön. Sök möjligheten att återanvända formelement som gamla odlingslotter, samt inlemma bestånd av äldre träd och trädgårdsväxter, blommande och bärande buskar i den nya miljön. Sträva efter att ta tillvara nivåskillnader i topografin för att knyta an till den äldre miljön. Tänk på att tomten inte bör se för anlagd ut, låt utkanterna på ett naturligt sätt smälta in i omgivningen. Andra tips och råd för att utveckla befintliga kulturhistoriska kvaliteter: Vägdiken kan underhållas och slås på ett sätt som gynnar konkurrenssvag flora. Tillvarata pedagogiska möjligheter genom att sätta upp lättillgänglig information om intressanta målpunkter för boende och besökare som kan bidra till att berika upplevelsenn. av landskapets kulturhistoriska kvaliteter. Planering på landsbygden Bebyggelsen i landskapet Ett nyuppfört hus syns mer på landsbygden än i staden. Placeringen, karaktären och skalan på nybyggda hus har stor betydelse för hur det påverkar landskapet. Hus som uppförs isolerat i landskapet med krav på nya tillfartvägar kan riskera att fragmentera odlingslandskapet och försvåra möjligheterna till fortsatt jordbruksdrift och förvaltning av viktiga natur- och kulturmiljökvaliteter. Nytillkommen bebyggelse kan också ge upphov till en uppluckring av bebyggelsebilden och gradvis omvandling av landsbygden. Landsbygdens karaktär kan förändras och tappa en del av sin attraktionskraft när bostäder med villastandard utan anknytning till den agrara miljön uppkommer. På sikt kan möjligheterna att tolka och uppleva historiskt framvuxna strukturer och samband i landskapet försvåras. Av tradition är höjdlägen eller sluttningar naturliga platser att lägga bebyggelse på. Vid placering av byggnader i höjdlägen är det samtidigt viktigt att tänka på att byggnaden kan riskera att bli exponerad och alltför dominerande i landskapet. Det ställer särskilt höga krav på en genomtänkt placering och utformning av huset. Den äldre bebyggelsen har historiskt vuxit fram utmed vägar och stråk. Att förtäta och komplettera befintlig bebyggelse längs vägnätet knyter an till den äldre byggnadstraditionen och gör att nytillskott smälter in på ett naturligt sätt i miljön. Vid komplettering av bebyggelse i anslutning till vägar är det viktigt att bevara gaturummets lantliga karaktär. Ny bebyggelse bör därför läggas ett stycke in från vägen. Huset på tomten När det gäller de enskilda byggnadernas placering på tomten bör man förhålla sig till bebyggelsemönstret på den specifika platsen och hur byggnaderna traditionellt sett placerats 27(34)
på gårdstomten. I de äldre bymiljöerna är bebyggelsen i regel placerad utmed byvägar med husen grupperade runt en mer eller mindre öppen gårdsplan. Förhållanden som väderstreck, sol och vind har också betydelse. Traditionellt sett placerades husen för att tillgodose tillgång på värme och kyla på ett naturligt sätt. Vanligtvis placerades huvudbyggnaden på gårdstomtens högsta punkt med framsidan orienterad åt söder. Uthusen lades i regel lite lägre och inte alltid med utgångspunkt från huvudbyggnaden. Istället kunde uthusen vara anpassade efter bygatans eller vägens sträckning. Eftersom byggnadernas placering kan variera från plats till plats är det viktigt att titta på den närmsta omgivningen. Sträva efter att ta tillvara topografins förutsättningar. Tomten bör bygga vidare på nivåskillnader i topografin för att skapa en varierad gårdsbild som samspelar med den omgivande miljön. Man bör också tänka på att tomten inte ser för anlagd ut. Det är en fördel om utkanterna av tomten på ett naturligt sätt smälter in i omgivningen. Tomtgränser kan med fördel utformas diskret med buskar, låga häckar eller staket. Mjuk vegetation av naturkaraktär ansluter till det omgivande landskapet. De äldre bymiljöerna ramas ofta in av äldre träd, trädridåer och buskar. Vid nybyggnad eller vid ändring och tillägg till befintliga byggnader bör det planeras med utrymme för växtlighet för att knyta an till den äldre miljön. Att spara äldre träd och vegetation invid ett nybyggt hus ger anknytning till platsen. Det tar tid för nyplanterade träd att växa sig stora. Uppväxta träd bidrar till en lummig miljö och har en storlek som kan samspela med huset. Nya hus bör förhålla sig till och inspireras av skala och byggnadstraditioner hos omgivande bebyggelse. Undvik stora byggnadsvolymer som riskerar att bli dominerande i landskapet. Det kan i vissa fall vara bättre att bygga fler enheter på tomten. Garage och eventuellt förråd bör utformas enkelt och underordna sig boningshuset. Husens proportioner, takvinkel, färgsättning och material är byggnadsdetaljer som påverkar helhetsintrycket. Val av fönster har också stor betydelse för byggnadens uttryck och förmåga att samspela med den äldre traditionella bebyggelsen. Generella riktlinjer för ny bebyggelse Orienteringen av nya byggnader bör ske efter väderstrecken i landskapet. Nya tillägg anpassas i skala och planform till omgivande bebyggelse med förankring på platsen. Komplementbyggnader underordnar sig boningshus både när det gäller placering och storlek. Takets form och lutning anpassas efter husets proportioner. Taket bör utgöra högst hälften av hela fasadens höjd. Fasaden kan hämta inspiration från omgivande bebyggelse och målas i färgskala med 28(34)
förankring på platsen. Vanligt förekommande i på landsbygden är träpanel i faluröd och naturanpassad färgskala i dämpade, ljusa jordfärger. Grunden bör utföras förhöjd och vara väl markerad. Val av fönster har stor betydelse för byggnadens uttryck och eventuella anpassning till en äldre bebyggelsemiljö. Naturliga tomter som följer terrängen. Trädgårdar bör ansluta till områdets lantliga karaktär, varva öppet med slutet. Eventuella avskärmningar i tomtgräns bör utformas diskret med buskar, låga häckar eller staket. Traditionen med vårdträd kan med fördel hållas levande, likaså föryngring och komplettering av alléer. Vid plantering förordas för platsen traditionella val av växter, fruktträd och bärbuskar. Generella riktlinjer för ny bebyggelse längs väg Ny bebyggelse längs med det äldre vägsystemet bör knytas till höjdlägen och inte placeras på odlingsmark. Utgå från gaturummets karaktär avseende indrag från gatan eller gatunära placering. Generella riktlinjer för ny bebyggelse i skogsmark Ny bebyggelse i skogsmark bör ha den småskaliga torpmiljön som förebild när det gäller placering och skala. Bebyggelsen ligger ofta i brynet mellan skog och åker, med indrag från vägen. I skogsmark och brynzoner bör tomter utformas naturnära utan skarpa avgränsningar. Illustration till förslag på riktlinjer för ny bebyggelse. Boningshuset ligger indraget från vägen med en till tomten anpassad placering. Uthusen underordnar sig boningshuset. Varierande takhöjd och siluett skapar en dynamisk anpassad gårdsmiljö. Mjuk vegetation av naturkaraktär ansluter till det omgivande landskapet. Av Ezequiel Pinto- Guillame. Takets höjd bör inte överstiga vägglivets höjd. Av Ezequiel Pinto-Guillaume. 29(34)
Exempel på karaktär och placering av äldre bebyggelse Torp placerat i skogsbryn Bebyggelse utmed väg i höjdläge Den Kringbyggd täta placeringen gårdsmiljö av med byggnader manbyggnad och staket och ger ekonomibyggnader bygatan en karaktäristisk som inramar småskalig gårdstunet och sluten inramning Exempel på trädkantad bygata Herrgårdsmiljöerna utmärks av ståndsmässig utformning med huvudbyggnad och flankerande flyglar I herrgårdsmiljöerna är ekonomibyggnadesdelen placerad avskilt från mangården Rak uppfartsväg bildar karaktäristisk axel i gårdsanläggningen Grönt gaturum utmed alléprydd väg 30(34)
31(34)
Källor Litteratur Bebyggelsehistorisk tidsskríft. Nr 31-32. 1996. Trädgårdar och parker: Historia, dagsläge. Bergström B. & Bergström A. B, Rö hembygdsförening, http://www.rosocken.se: Näs: by, säteri och rusthåll. Sparrens banvaktsstuga och hållplats Två torp och deras historia Vretatorpen Ekelund Johan Nådig Näs såg och kvarn Byle Morger, K. 1990: Kulturminnesvårdsprogram för Norrtälje kommun. Del 1 och 2. Byggnadsnämnden och kulturnämnden i Norrtälje kommun. Svenska Gods och Gårdar. XI. Stockholms län. 1938 SNA Stockholm Mälarregionen. 2008 Tham,W. Beskrifning öfver Stockholms län, 1850 Kartor By Åtgärd Årtal Aktbeteckning Arkiv Braheberg Konceptkartan till den 1859-63 J112-84-20 RAK Häradsekonomiska kartan Rö Konceptkartan till den 1901-06 J112-85-61 RAK Häradsekonomiska kartan Sparren Ekonomiska kartan 1952 J133-11i4i54 RAK Näs nr 1-2 Ägomätning 1746 A83-18:1 LMV Webadresser http://www.upplandia.se/ http://runeberg.org/ http://stockholmslansmuseum.se/ http://www.rosocken.se/ 32(34)
33(34)
KONTAKTUPPGIFTER Norrtälje kommun Box: 800, 761 28 Norrtälje Telefon: 0176-710 00 E-post: norrtalje.kommun@norrtalje.se norrtalje.se 34(34)