Dikter: Robab Moheb Översättning från persiska: Sohrab Rahimi 1 Skorpion på månen i dimma skorpion i taket i dimma skorpion på husets tak i dimma i skorpionens dimma förbryllad garnnystan faller mellan gömda rader faller inte här på vitt papper fäller skinn på vitt papper som om en orm har gått i skorpionsskalet där blodkärlen hoppar bakom kärlen, väggen hoppar: den dödes plats är inte på kyrkogården det är i lederna i skorpionen i ormens skal har den gått. 2 Döden är årets och skuggans ljud på stenen tillsammans med ögonlockets plötsliga hopp 1
fingrarna stänger alla fönster och detta är det enda ljudet av katastrofens fotsteg då en saga slutar i min hals med skuggorna på mina läppar har bara gått ett år - de tommaste drömmarna eller illusion jag har kastats till en sten och sedan stenen är ett ljus när den går uppför min strupe är den ensamårets och skuggans fotsteg på stenen och jag är medresenär till en fingertopp som stänger ögonlockens vinge. 2
3 Död under olivträden När jag lyssnar med denna penna är din röst vacker annars med en sned tanke har jag kastat ankare vid sidan av lerklockor naken när jag andas med denna penna är ditt skratt luft annars är inte mitt brösts vinge något tak för mina händers djupa med denna penna om jag drömmer är din skugga synlig annars mitt huvud är det havets stumhet vid sidan av mina fötters havslika acceleration i en timme då det inte blåser i timmen om det inte blåser det som går fortsätter inte i tanke stannar den som går, går inte med mig med mig är jag främling bekantvatten och eld och vind och jord 3
- sten och sjö var skall jag lägga punkten pennan är en olivträd det är en död som sover under mina händer i en timme då det inte blåser om det inte blåser i klockan som går fortsätter inte i tanken stannar den som går, går inte med mig med mig är jag främling bekantvatten och eld och vind och jord - sten och sjö var lägger jag punkten mina händer är olivträd det är en död sovande under denna pennas händer 4 Jag föredrar att skriva mjölkbägaren och dricka dikten och låta pennan skriva om hela mig jag föredrar att inte vara denna själv som ni känner vara mig själv: en poet vid skuggan av sina bröst slickar ordens slut föredrar detta enbart vara början på en dikt: en dikt i mjölkens bägare. 4
5 en krok lika lång som aldrig existerade Shahrzads hårfläta i tusen och en natt av de falska nyheternas materia vi är sköra satirer vi har blivit beska i vår historias hals som de upprepade förfalskningarna av samma meningar vilka tider det förflutna- vi tog slut i en marginals gråtfulla punkt tacka vet jag jorden- vi blev strukna vid sidan av den som inte liknar någon och våra id-kort stiftar fortfarande lagar utav tandfulla råttor och nu har vår bakgrund börjat i en framtid då ingen liknar någon och var och en vill vara någon annan och var och en samma beska historiska smak i lagliga förfalskningar har id-korten alla, samma bilder av dig och mig och vi liknar inte vår egen bild 5
I mörka salonger ändrar vi utssende tills de frånvarande pronomen blir större som legendariska maskar med bred mun kränkta av jagets presens pronomen vid varje fönster en värld vid varje fönster säger don Quixote: Jag vid varje fönster när det inte blåser vid varje fönster- i mörka salar. I mörka salar reser alla don Quixote i dig när det inte blåser och tanken har slocknat och ögat kommer från mardrömmen och du i din illusion bunden spinner fönstrets tanke vid fönstret i mörka salar vid fönstret är det dimma i din röst. när du förblir i icke-passerande igenom tusenfaldiga trädgårdar med denna kråka som växer ända till din rösts smala som don Quixotes stannande i mig som min stannande i dig 6
som din stannande i vanan som din vana i dig vid fönstret. 6 Passerade igenom förbudets världar era förbud går igenom mina klor och era förbud som passerar mina vinkningar gör tvivlet till min ståndpunkt på mina fingertoppar mina cirklar och varje cirkels hals- där världen gick under i mig där rötter ruttna, i mina vattnars grannskap och världen gick igenom smärtan era smärtor går igenom mina fingrar och era smärtor passerar igenom mina sagor riktas nollan med tre språk mot min övre som era smärtor i mina klor på mina fingerspetsar mina cirklar 7
och varje cirkels strupe där världen blev mitt tak där tre berättares berättelse- i samma nivå som mina drömmar: födelse livet döden på mina fingerspetsar berättarens dans och mina cirklars berättelse. 8