Vattenkontroll i Mörrumsån 2011 Vattenkontrollen i Mörrumsån visade att flera sjöar och vattendrag runt Växjö och Alvesta hade så dålig status att övergödningen måste åtgärdas. På lång sikt har tillståndet på många platser förbättrats, men det når ändå inte kraven som EU ställer i vattendirektivet. Ett annat problem är att grumlighet, brunfärgning och halter av organiska ämnen ökar på lång sikt på många platser. Sjön Salen vid Alvesta är särskilt hårt belastad från Obyån och Opparydsbäcken. Mörrumsåns avrinningsområde Södra och Norra Bergundasjöarna vid Växjö utmärker sig med höga halter av nickel i bottensedimentet, dåliga förhållanden för bottendjur, otillfredsställande näringsstatus för växtplankton, en hög biomassa och med en stor andel cyanobakterier (s.k. blågrönalger). Växjö stad förorenar de små sjöarna rejält och åtgärder för att förbättra förhållandena genomförs löpande, och det arbetet måste fortsätta. Tre lokaler har elfiskats i nedre delen av Mörrumsån och inga stora förändringar mot tidigare år upptäcktes. En av lokalerna är en fin uppväxtlokal för lax och de två andra är lite för blockiga eller djupa. En fjärde lokal föreslås läggas till programmet. På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har Calluna AB genomfört undersökningar av Mörrumsåns olika vattenförekomster för år 2011. Tidigare var det ALcontrol som hade uppdraget. Programmet innehåller vattenkemi, metall- Provtagningsplatserna syns som punkter och aktuella avloppsreningsverk som stjärnor på kartan. 1
halter i vatten och i sediment, fisk, växtplankton och bottenfauna i Mörrumsåns avrinningsområde (se kartan ovan). Förorenande verksamheter Avloppsanläggningar är den vanligaste typen av verksamhet med direkta utsläpp till Mörrumsån. De bidrar med 5,5% av den totala mängden transporterat fosfor och 24% av kvävet. I huvudfåran ökar transporterna successivt ju längre nedströms man kommer, vilket är förväntat. Ökningen är allra störst mellan Helige å uppströms Salen och Salens utlopp Huseby, där vatten från relativt stora delavrinningsområden vid Alvesta, Vislanda, Moheda och Hjortsberga tillkommer. När det gäller fosfor och kväve är det tillflödena i norr som bidrar mest till transportökningen i Salen. Näringstillstånd På kartan ovan kan man se att flertalet provtagningspunkter höll måttlig eller sämre status ur näringssynpunkt och måste åtgärdas. Generellt kan man dock se att halterna av totalfosfor, totalkväve och nitratkväve har sjunkit med tiden, vilket illustreras med grafer över Södra Bergundasjöns utlopp nedan, men halterna runt Växjö och Alvesta ligger fortfarande på en hög nivå. Fosfor är nödvändig för energiomsättningen hos alla organismer och i naturvatten förekommer fosfor i både löst form och bundet i partiklar. Totalfosfor utgör summan av dessa olika former och ses som ett mått på vattnets potentiella näringsinnehåll. Kväve ingår också som en viktig byggsten i alla levande organismer. Totalkväve i naturvatten består av nitrat, organiskt bundet kväve, ammonium och nitrit. 2
,-./01-21-3"43256760" Obyån och Opparydsbäcken bör priori- '!!" &!!" %!!" $!!" #!!" teras för att förbättra tillståndet för Salen. Totalt organiskt kol (TOC) är ett mått på kolinnehållet i det organiska materialet i!" #()*" #(*!" #(*$" #(*&" #(*+" #(**" #((!" #(($" #((&" #((+" #((*" $!!!" $!!$" $!!&" $!!+" $!!*" $!#!" vattnet. I näringsfattiga sjöar kan det användas som ett mått på humushalten. '#!!" '!!!" &#!!" &!!!" %#!!" %!!!" $#!!" $!!!" #!!"!" $()*",-./012324"56784940":;<=0>"?@.6@.AB@.6/.12324"56784940":;<=0>" $(*!" $(*%" Siktdjup $(*'" $(*+" $(**" $((!" $((%" $(('" De flesta sjöarna hade mycket litet eller litet siktdjup. Långtidstrender visar dock att siktdjupet har förbättrats lite i sjöar som haft dåligt siktdjup länge. Detta gäller inte för Örken, där siktdjupet nästan har halverats under de senaste 15 åren, se nedan. Siktdjupet är ett mått på vattnets grumlighet och ger ett mått på hur långt ned i vattnet som solljuset når ned. Vid ett litet siktdjup absorberas eller sprids det nedträngande ljuset kraftigt.!" #" $" %" &" '" (" )" #*))",-./0123"456" #*+$" #**%" #**&" #**'" #**(" #**)" #**+" #***" $!!!" $!!#" $((+" $!!$" $((*" $!!%" %!!!" $!!&" $!!'" %!!%" $!!(" %!!'" $!!)" %!!+" $!!+" %!!*" $!!*" %!$!" $!#!" $!##" Syrgashalter Som man kan se på kartan nedan var syrgasförhållandena överlag bra (gröna och blå markeringar) och sett ur ett långtidsperspektiv är det tydligt att minimihalterna har förbättrats med tiden. Syrgas är ett mått på halten syre som finns tillgänglig i vattnet och mäts i mg/l samt i %. Vattnets syrgas kommer både från luften och från fotosyntesen i vattnet. Syrgas konsumeras både vid kemiska processer och biologisk nedbrytning. Syrgasbrist kan uppkomma då mycket material ska brytas ned eller då omblandningen av vattnet är dålig. Olika organismer är olika känsliga för hur låga syrehalter de tål utan att ta skada. Hur mycket syre som kan lösa sig i vattnet beror på vattentemperaturen. Syrgasmättnad är ett mått i procent på hur mycket syre som finns löst i vattnet jämfört med hur mycket som teoretiskt kan lösa sig vid en viss temperatur. TOC Halterna av totalt organiskt kol (TOC) har ökat med tiden och halter över 40 mg/l har blivit vanligt. Vid tre av mynningarna till Salen stiger halten av TOC extra tydligt och det tycks bero på svårnedbrytbara organiska ämnen från skogs- och myrmark. Åtgärder för att minska belastningen av föroreningar från 3
de fem sjöarna (blå, gröna och gula markeringar i tabell nedan). Buffringsförmåga mot surt vatten Resultat från kalkeffektuppföljningen visar att vid några platser (14 av 92) råder obefintlig buffringsförmåga (alkalinitet) och mycket surt vatten. Dessa punkter är framförallt belägna väster om Mörrums huvudfåra från Svängsta till Rydaholm. Alkaliniteten var överlag god eller mycket god och ph höll sig relativt neutralt i den ordinarie vattenkontrollen. Alkalinitet ger en uppfattning om hur känslig en sjö är för försurning. Halterna av metaller i vatten var låga eller mycket låga på alla provtagningspunkter och de höll sig på ungefär samma nivåer som de gjort längre tillbaka i tiden. De tungmetaller som står i fokus för Mörrumsåns recipientkontroll är aluminium (Al), arsenik (As), bly (Pb), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), nickel (Ni), zink (Zn) och kvicksilver (Hg). Kvicksilver i vatten mäts endast i punkt 219 Forsbacka, men i flera sjösediment. Förutom aluminium räknas dessa som tungmetaller, då de har en densitet över 5 gram/cm 3. De flesta tungmetaller förekommer i mycket låga halter i naturen, men eftersom de är oförstörbara kan de cirkulera i miljön i allt högre koncentrationer. Ändrade pheller syreförhållanden, liksom omrörning av sediment kan frigöra tidigare bundna metaller. Både zink och koppar är nödvändiga för alla organismers ämnesomsättning, men kan också vara giftigt, redan vid låga halter. Metallhalter I Växjösjöns sediment uppmättes hög halt av koppar och i Södra och Norra Bergundasjön var det hög halt av nickel. I övrigt höll sig metallhalterna i sediment på ungefär samma nivå som tidigare. Generellt uppmättes mycket låga till låga halter av arsenik, bly och kadmium samt måttligt höga halter av övriga metaller i 4 Sedimentprover
Mycket låga halter Låga halter Måttlig höga halter Höga halter Mycket höga halter Lokal Nr As Pb Cd Cu Cr Hg Ni Zn mg/kg Ts Växjösjön 469 4,4 130 1,1 120 27 0,55 16 470 Övrasjön 120 4,5 47 1,7 42 27 0,26 16 210 Trummen 468 5,7 72 3,1 70 31 0,14 19 860 S Bergundasjön 313 4,4 74 1,5 61 48 0,43 59 430 N Bergundasjön 316 3,3 72 1,5 54 35 0,16 65 470 Bottenfauna Småkryp som lever vid botten kan användas för att mäta olika miljöproblem och även naturvärde. Bottenfaunan i sjöar visade otillfredsställande näringsstatus i sex av tio sjöar (orange halvcirkel). De flesta sjöar är oförändrade jämfört med tidigare provtagningar av bottenfauna, men några sjöar har försämrats. Norra Bergundasjön har sämre syretillgång än tidigare och Helgasjön har både sämre näringsstatus och syretillgång. Dock finns dock en positiv trend i Mörrumsån/Helige å, Os samt i Bergunda kanal, där eutrofieringspåverkan har minskat och är mindre än på 1990-talet. Bottenfaunan i vattendrag visade en hög eller god sammanvägd ekologisk status (blå och gröna cirklar på kartan nedan). Sett ur ett längre perspektiv verkade inte bottenfaunan i rinnande vatten ha förändrats nämnvärt de senaste 5 åren. Fisk Elfisket visade fortsatt riklig förekomst av uppväxande laxfisk vid den nordligaste lokalen, fyra km uppströms 5
Svängsta. Här var också statusen för vattendragsindex fortsatt god. På de andra två lokalerna längre nedströms fångades endast små mängder lax och statusen för vattendragsindex blev endast måttlig, liksom tidigare år, men de är inte optimala lokaler för uppväxt av lax. Kanske kunde en bättre laxlokal, med lite grundare vatten och mindre stenblock, letas upp och läggas till kontrollprogrammet? Mikroskopiska alger i vattnet undersöks för att mäta olika typer av övergödningsproblem i sjöar. Norra och Södra Bergundasjön hade otillfredsställande näringsstatus för växtplankton, en hög biomassa och med en stor andel cyanobakterier (s.k. blågrönalger). De flesta sjöar hade dock hög eller god näringsstatus under 2011 med hänsyn till växtplankton (blå och gröna cirklar). Mätningar av klorofyllhalten ger ett grovt mått på biomassan av växtplankton i vattnet och alla undersökta sjöar, utom Örken, hade måttlig-dålig status för klorofyll. Växtplankton och klorofyll Calluna AB Linköpings slott 258 28 Linköping 013-12 25 75 www.calluna.se Projektledare: Kenneth Johansson Författare: Annika Delbanco och Håkan Sandsten 6