27.4 FREDAGSSERIEN 13 Musikhuset kl. 19.00 Sakari Oramo, dirigent Anu Komsi, sopran Claude Debussy: En fauns eftermiddag Hanna Kinnunen, flöjt Karol Szymanowski: Sex sagoprinsessas sånger, op. 31 10 min 15 min Sångerna 1, 2 och 4 orkestrerade av Karol Szymanowski (1933) Sångerna 3, 5 och 6 orkestrerade av Sakari Oramo (2012) I Den ensamma månen II Näktergalen III De gyllene tofflorna, IV Dans V Böljans sång, VI Fest PAUS 20 min Erkki Melartin: Symfoni nr 3 F-dur op.40 38 min I Allegro moderato II Andante III Scherzo (Vivacissimo), IV Largo Paus ca kl. 19.45. Den egentliga konserten slutar ca kl. 20.50. 1
Kvällens kammarmusik börjar i Konsertsalen efter en paus på ca 10 minuter. Publiken ombeds söka sig till parketten för att lyssna på kammarmusiken. Platserna är onumrerade. Johannes Brahms: Pianokvintett f-moll op. 34 40 min I Allegro non troppo II Andante, un poco adagio, III Scherzo (Allegro) IV Final (Poco sostenuto Allegro non troppo Tempo 1 Presto non troppo) Jouko Laivuori, piano Mirka Malmi, violin Annika Palas-Peltokallio, violin Jussi Tuhkanen, viola Miika Uuksulainen, cello Sänds direkt i YLE Radio 1 och på Internet yle.fi/rso. 2
CLAUDE DEBUSSY (1862 1918): EN FAUNS EFTERMIDDAG Inom musiken är impressionismen ett begrepp som i allmänhet på rak arm förknippas med Claude Debussy, trots att vissa saker i det sammanhanget minst sagt tål funderas på. Med detta avser jag frågan om huruvida Debussy överhuvudtaget kan betraktas som impressionist och naturligtvis den fundamentala frågan, vad impressionismen inom musiken i grund och botten är. Det är kanske säkrast att använda termen impressionism, då man avser vissa egenskaper som förekommer här och där i många olika kompositörers produktion och inte som ett kännetecken för någon kompositörs hela produktion. Exempelvis Maurice Ravel, Paul Dukas, Karol Szymanowski, Frederick Delius, Ottorino Respighi och Väinö Raitio är alla kompositörer som har tangerat impressionismen, mer eller mindre. Låt oss för att vara Debussy till lags och undvika att kalla honom för impressionist. Vi kan t.ex. ersätta ordet med den titel som han bar så stolt: un musicien français, en fransk musiker. Efter att ha berett terrängen kan jag nu tryggt konstatera, att En fauns eftermiddag är den komposition som satte i gång diskussionen om impressionismen inom musiken. I bakgrunden finns en dikt av Stéphane Mallarmé, som Debussy ursprungligen ville göra till en komposition för orkester i tre satser. Den skulle heta Prélude, Interlude et Paraphrase Finale pour L après-midi d un faune. Efter att ha fullbordat preludiet år 1894 konstaterade Debussy, att det inte behövdes någon fortsättning. Ett mästervek hade blivit till. Nuförtiden glömmer man ofta att det är ett preludium och talar enbart om En fauns eftermiddag. Men det är uttryckligen karaktären av preludium som gör stycket impressionistiskt. Debussys Faun suckar i ett lättjefullt, melankoliskt men lyckligt sinnestillstånd. I Frankrike har man i Baudelaires fotspår kallat dylikt för spleen (vilket inte skall förväxlas med det engelska ordet som betyder mjälte) (fastän man på svenska nog talar om mjältsjuka i betydelsen svårmod, övers. anm.). Med Debussys egna ord: --- musiken är en mycket fri tolkning av Mallarmés vackra dikt. Den gör på intet vis anspråk på att vara någon syntes. Snarare är det fråga om på varandra följande scener, som förmedlar faunens lustar och drömmar i eftermiddagens hetta. Faunen blir snart trött på att jaga blygt flygande nymfer och najader och försänker sig i en berusande sömn, där han slutligen kan förverkliga sina drömmar och ta den universella Naturen i besittning. ERKKI MELARTIN (1875 1937): SYMFONI NR 3 Erkki Melartin arbetade på sin Tredje symfoni vid samma tid som han komponerade operan Aino, men symfonin fick ändå inga ekon av Kalevala. Just vid denna tidpunkt var samtidigheten 3
tydligast med Sibelius. Bägge tonsättarnas tredje symfonier blev färdiga år 1907. Melartins symfoni uruppfördes i april och Sibelius i september och dessa symfonier var den sjätte och den sjunde symfonin som skrivits av en finländsk tonsättare. Det lönar sig inte att jämföra dem med varandra, så pass olika är deras utgångspunkter, men om man tänker på saken utgående från den samtida publikens perspektiv och inom ramen för det exceptionella symfoniska utbudet år 1907, så kan man konstatera att Melartins verk är ca tio minuter längre och mera robust till uttrycket. Å andra sidan saknar den Sibelius stilistiska framsteg. Alla Melartins symfonier har jämna tiotal som opusnummer, vilket nästan verkar som om det var planerat så: de två första bildar tillsammans opus 30, den fjärde opus 80, den femte opus 90 och den sjätte opus 100. Symfoni nr 3 F-dur bär opusnumret 40. Den är fyrsatsig men dess förlopp är inte riktigt traditionellt. Scherzot är överraskande nog den längsta satsen och dess ställning i helheten är ovanligt tungt vägande. Finalen är ett långsamt Largo, som har en hel del viktigt och vackert att komma med, men den är klart kortare än den föregående satsen och får, trots sin stigande båge och sina syntetiska drag, karaktären av en avrundande avslutning. Allegro moderato börjar med ett motiv med tomma kvinter, som för tankarna till Bruckner, precis som Melartins fyra år tidigare Första symfoni. Färgsättningen är emellertid annorlunda. Fastän temat återkommer i alla satser liksom ett «fatummotiv» à la Tjajkovskij, så är det inte av detta slag. Det är ingen storvulen ödesmättat musik utan livligare och ljusare klanger. Efter fortsatt bearbetning får temat mörkare nyanser men i grunden förblir det optimistiskt. Till de övriga temana hör ett originell ropande motiv, som senare gör en avstickare i det allra djupaste registret, samt ett sidotema som introduceras av soloviolinen. Andantet domineras av en passage som avlägset påminner om en mahlersk sorgmarsch, men det innehåller även vackert klingande klarare stunder. Scherzots tempo är Vivacissimo och huvuddelens musik befinner sig således i ett tillstånd av livligt myller. Hela satsen har behandlats med stark kontrapunktisk prägel. I Trion återkommer första satsens motto, som nu underkastas fugamässig behandling. Det mest överraskande är att ett mörkt basunmotiv dyker upp som fugans cantus firmus. I partuturet kallar kompositören det för en dödskoral. Den långsamma sista satsen börjar utgående från ett eteriskt pianissimo för stråkar med en slingrande stegring som rycker med sig både mottot och den långsamma satsens tematiska material och slutar till sist i en klar, befriad klang. Kritiken efter uruppförandet var mest enhällig i sitt beröm av just denna sats. Jouni Kaipainen (sammandrag) 4
SAKARI ORAMO Sakari Oramo inledde sin period som chefsdirigent för Radions symfoniorkester RSO) i augusti 2003. Han började sin karriär som violinist och blev alternerande konsertmästare vid RSO år 1991. Han avlade sitt diplom i orkesterdirigering i Jorma Panulas dirigentklass. Utöver RSO är Oramo också chefsdirigent för Kungliga Filharmoniska Orkestern i Stockholm och dirigent för Karlebyoperan. Han har även valts till chefsdirigent för BBC:s symfoniorkester och han tillträder tjänsten år 2013. Oramo har regelbundet dirigerat också Mellersta Österbottens Kammarorkester och tillträder hösten 2013 som orkesterns konstnärlige ledare. Oramo avslutade sin tioårsperiod som musikchef för City of Birmingham Symphony Orchestra (CBSO) år 2008, men fortsätter som orkesterns förste gästdirigent. Oramo har dirigerat bl.a. Wiener Filharmoniker, Berliner Filharmoniker, New York Philharmonic, Los Angeles Philharmonic, Chicago Symphony Orchestra, Concertgeboworkestern, Orchestre de Paris, Minnesota Orchestra, Cleveland Orchestra och Staatskapelle Dresden. Under spelåret 2011 2012 dirigerar han bl.a. Tyska symfoniorkestern i Berlin, Wiener Symphoniker och Frankfurter Rundfunkorchester. Oramo och RSO har gästspelat bl.a. i Benin, Wien, Prag, Tyskland och Spanien, vid musikfestspelen på Kanarieöarna, i Edinburgh och Bergen samt vid Proms i London. I Japan turnerade Oramo och RSO åren 2005 och 2007. År 2004 gavs Sakari Oramo doktorstiteln honoris causa vid University of Central England, Birmingham. Sommaren 2008 fick han den prestigefyllda Elgar-medaljen och år 2009 förlänade Order of the British Empire honom titeln OBE för hans arbete till förmån för det brittiska musiklivet. I december 2010 beviljade republikens president Sakari Oramo Pro Finlandiamedaljen. Sakari Oramos period som RSO:s chefdirigent slutar våren 2012. Han efterträds av Hannu Lintu, som blir orkesterns åttonde chefsdirigent hösten 2013. ANU KOMSI Anu Komsi hör till vårt lands internationellt mest kända koloratursopraner. Hon har blivit berömd för sin musikaliska mångsidighet och sin dynamiska koloraturstämma. Komsi uppträder regelbundet i de betydande konsertsalarna och operahusen på olika håll i världen. Som solist och kammarmusiker omfattar hennes repertoar musik från renässansen via progressiv jazz till den allra senaste nutidsmusiken. Komsi har framträtt som solist med bl.a. New York Philharmonic, Berliner Philharmoniker, Los Angeles Philharmonic, Deutsches Symphonie Orchester Berlin, Wiener Symphoniker, Orquestra Sinfônica de São Paolo, San Francisco Symphony Orchestra och City of Birmingham Symphony 5
Orchestra. Hon har samarbetat med berömda dirigenter, bl.a. Esa-Pekka Salonen, Sir Roger Norrington, Jukka- Pekka Saraste, Sakari Oramo, Peter Eötvös, Franz Welser-Mölst och Allan Gilbert. Hon har sjungit operaroller på Finlands Nationalopera, samt vid New York City Opera, Opéra Bastille i Paris samt operahusen i Stuttgart, Frankfurt och Bremen, m.fl. Anu Komsis operarepertoar omfattar över 40 roller. Till dem hör titelrollen i Alban Bergs Lulu, Nattens drottning i Mozarts Trollflöjten, Gilda i Verdis Rigoletto och titelrollen i Janáčeks Den listiga lilla räven. Den engelske nutida kompositören George Benjamin skrev sopranrollen i sin opera Into the Little Hill speciellt för Komsi. Hennes insats i Morton Feldman opera Neither var en stor framgång vid operafestivalen i Salzburg 2011. Till Anu Komsis senaste skivinspelningar hör CD:n Being Beauteous med musik av bl.a. Britten och Schönberg för skivmärket Alba samt en skiva med musik av John Zorn tillsammans med Sinfonia Lahti och Sakari Oramo för skivmärket BIS. Anu Komsi är konstnärlig ledare och eldsjäl för West Coast Kokkola Opera. RADIONS SYMFONIORKESTER Radions symfoniorkester (RSO) är Rundradions orkester med uppgift att bidra till och främja den finländska musikkulturen. Sakari Oramo har varit orkesterns chefsdirigent sedan 2003. Hannu Lintu, som under spelåret 2011 12 är orkesterns förste gästdirigent, tillträder hösten 2013 som RSO:s nye chefsdirigent. RSO:s hedersdirigent är Jukka-Pekka Saraste. Han var chefsdirigent för RSO åren 1987 2001 och fortsätter sitt intensiva samarbete med orkestern. Radioorkestern grundades år 1927. Den ursprungliga tiomanna ensemblen utvidgades på 1960-talet till en fulltalig symfoniorkester. RSO:s tidigare chefsdirigenter är Toivo Haapanen, Nils- Eric Fougstedt, Paavo Berglund, Okko Kamu, Leif Segerstam och Jukka-Pekka Saraste. Den nya inhemska musiken utgör en viktig del av RSO:s repertoar. Varje år uruppför orkestern ett flertal verk som beställts av Rundradion. Till RSO:s uppgifter hör också att spela in all finländsk orkestermusik för Rundradions bandarkiv. Med Sakari Oramo har RSO spelat in på skiva verk av bl.a. Bartók, Hakola, Saariaho, Respighi, Kaipainen och Kokkonen samt premiärinspelningen av Armas Launis opera Aslak Hetta. Skivinspelningen (Ondine) av Nordgrens 3:e och 5:e symfoni fick det franska priset Académie Charles Cros. Inspelningen av Magnus Lindbergs klarinettkonsert fick BBC Music Magazines pris 2006. 6
Skivan med Lindbergs och Sibelius violinkonserter med Lisa Batiashvili som solist (Sony BMG) fick MIDEM Classical Awards 2008. Samma år valde New York Times en inspelning med orkesterverk av Lindberg till årets skiva. RSO turnerar regelbundet på olika håll i världen och har gett över 300 konserter utomlands. Under säsongen 2011 2012 uppträder RSO bl.a. vid den prestigefulla Beethovenfestivalen i Bonn och i Concertgebow i Amsterdam. RSO:s radiokanal YLE Radio 1 radierar alla orkesterns konserter. I allmänhet sänds både de inhemska och utländska konserterna direkt. Konserterna kan också avlyssnas runt om i världen på RSO:s webbsidor (yle.fi/rso). 7