NYTTJANDE- OCH VÅRDPLAN

Förslag 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 NYTTJANDE- OCH VÅRDPLAN FÖR SIBBO FISKEOMRÅDE Godkänd..2006 av fiskeområdets styrelse

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 1/ FÖRORD...5 A. PLANERINGSDEL...6 1. ALLMÄN BESKRIVNING AV OMRÅDET...6 2 VATTENÄGOFÖRHÅLLANDEN...8 3. VATTENKVALITETEN...10 4. ÖVRIG VERKSAMHET SOM UTNYTTJAR VATTENOMRÅDET...11 4.1. Fiskodlingar...11 4.2 Farleder...11 4.3. Hamnar...12 4.4. Småbåtshamnar...12 4.5. Rekreationsområden...13 4.6 Naturskyddsområden...13 4.7 Den fasta bebyggelsen...15 4.8. Fritidsbebyggelsen...15 4.9. Säl...16 4.10. Storskarv...16 4.11. Övriga fiskätande fåglar...17 5. SÖTVATTENDRAGEN INOM SIBBO FISKEOMRÅDE...18 6. FISKSTAMMARNA INOM OMRÅDET...21 6.1 Strömming...21 6.2. Vassbuk...21 6.3 Gös...22 6.4. Abborre...23 6.5. Gädda...23 6.6. Sik...24 6.7. Lax...25 6.8. Havsöring...26 6.9. Braxen...28 6.10. Lake...28 6.11.Torsk...29 6.12. Ål...29 6.13 Flundra...30 6.14 Nors...30 6.15 Mört...30 6.16 Regnbåge...30 6.17 Sutare...31 6.19. Övriga fiskarter...31 7. DET YRKESMÄSSIGA FISKET...33

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 2/ 7.1 Strömming...34 7.2. Vassbuk...35 7.3. Lax och Havsöring...35 7.4. Gös...35 7.5. Gädda...36 7.6. Lake...36 7.7. Abborre...36 7.8. Braxen...36 7.8 Sik...36 8. FRITIDSFISKET INOM OMRÅDET....38 8.1 Allmänt...38 8.2 Fritidsfiske baserat på vattenägo...38 8.3. Fritidsfiske baserat på tillstånd....38 8.4. Antalet fritidsfiskare...39 8.5. Fritidsfiskets fångster...39 9. KÄNDA FISKEVÅRDSÅTGÄRDER...41 9.1. Utplantering av fiskyngel:...41 9.1.1. Öring...41 9.1.2. Lax...41 9.1.3. Sik...42 9.1.4. Gädda...42 9.1.5. Gös...43 9.1.6. Ål...43 10. FISKEÖVERVAKNING...44 11. EKONOMI...45 11.1. Verksamhetsbidrag...45 11.2. Ersättningar till vattenägare...46 11.2.1. Pilkfiskemedel...46 11.2.2. Fiskekortsmedel...47 11.2.3. Spinnfiskemedel...47 B. NYTTJANDE OCH VÅRD...49 1. ALLMÄNNA STRÄVANDEN...49 2. NYTTJANDE AV FISKEVATTNEN...50 2.1. Grunderna för nyttjandet...50 2.2. Yrkesfisket...50 2.3. Fritidsfisket...50 3. REGLERING AV FISKET...52 3.1. Förbud av fiske enligt Lag om fiske 11, 2 momentet...52 3.2. Reglering av knutavstånden...54 3.3. Höjning av minimimått...55

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 3/ 3.4. Förbjudande av visst fångstredskap, eller fångstsätt...55 3.5. Grundande av fredningsområden...56 3.5.1 Långvikens fredningsområde...56 3.6. Artvisa rekommendationer...56 3.6.1. Strömming...56 3.6.2. Lax...57 3.6.3. Havsöring...57 3.6.4. Sik...58 3.6.5. Gös...58 3.6.6 Gädda...60 3.6.7. Abborre...61 3.6.8. Lake...61 3.6.9. Braxen och mört...62 3.6.10. Kräfta...62 4. ÖVRIGA ÅTGÄRDER GÄLLANDE STYRNING AV FISKET...63 4.1. Fiskeövervakning...63 4.2. Utmärkning av redskap...63 4.3. Utmärkning av fredningsområden...64 4.4. Regler och råd till fiskare...64 5. VÅRD AV FISKBESTÅNDET OCH FISKEVATTNEN...65 5.1. Allmänna strävanden och åtgärder...65 5.2. Främjande av den naturliga reproduktionen...65 5.2.1. Restaurering och skydd av lekplatser...65 5.2.2. Grundade av fredningsområden...66 5.3. Utplantering av fiskyngel...66 5.3.1. Allmänt...66 5.3.2. Råd till utplanterare...66 5.3.3. Lax...67 5.3.4. Havsöring...67 5.3.5. Sik...68 5.3.6. Gös...69 5.3.7. Gädda...69 5.3.8. Ål...70 5.3.9. Lake...71 5.3.10. Karp...71 5.3.11. Kräfta...71 6. VÅRD OCH NYTTJANDE AV SÖTVATTENDRAGEN...72 6.1. Insjöarna...72 6.2. Sibbo å...72 7. UPPFÖLJNING AV PLANEN...73 7.1. Komplettering och revidering av planen...73

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 4/ 8. KONTAKTUPPGIFTER...75

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 5/ FIGURFÖRTECKNING Figur 1. Karta över Sibbo fiskeområde...7 Figur 2. Vattenfastigheternas storleksfördelning...8 Figur 3. De samfällda vattenområdenas andel...8 Figur 4. Sibbo kommuns rekreationsområden (2005)...13 Figur 5. Helsingfors stads rekreationsområden (2005) inom Sibbo...13 Figur 6. Planerade frednigsområden...14 Figur 7. Områden som fredats enl. naturskydds- eller jaktlagen...14 Figur 8. Sjöar och träsk inom Sibbo fiskeområde...18 Figur 9. Öring, avkastning kg/1 000 st. och återfångst i %, Finska Viken...27 Figur 10. Öring, fångst i %./utsättningsårsklass i Finska viken...27 Figur 11. Sibbo fiskargille, totalfångst i kg åren 1993-2002...33 Figur 12. Sibbo fiskargille, örings- och laxfångsterna i kg åren 1993-2002...33 Figur 13. Sibbo fiskargille, gösfångsterna i kg åren 1993-2002...34 Figur 14. Sibbo fiskargille, strömmingsfångsterna i kg åren 1993-2002...34 Figur 15. Fritidsfiskets fångster, hela Nyland och Sibbo F-o. (1000 kg)...40 Figur 16. Utplanteringar åren 1992-2004, havsöring...41 Figur 17. Inom fiskeområdena gjorda sikutplanteringar åren 1992-2004...42 Figur 18. Utplanteringar åren 1992-2004, ål...43 Figur 19. Sammanställning av fiskeövervakningen åren 1998-2004...44 Figur 20. Verksamhetsbidrag 1994-2005...46 Figur 21. Arealgräns (ha) då ersättningen överstiger 200 mk/30...47

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 5/ FÖRORD Enligt lagen om fiske (286/82) är Finland indelat i fiskeområden. Fiskeområdena är enligt lagen ett fiskeriekonomiskt enhetligt område, där det vid ordnandet av fisket är ändamålsenligt att vidta enhetliga åtgärder. Sibbo fiskeområde har konstituerat sig 1987. Fiskeområdets styrelse är skyldig att låta uppgöra, godkänna och uppfölja, samt vid behov ändra plan för nyttjande och vård av området. Planen för nyttjande och vård utgör en anvisning för vården av fiskbeståndet och ordnandet av fisket inom området. Den föregående planen för nyttjande och vård godkändes av fiskeområdes stämma 19.11.1994. Denna plan är en omskrivning och komplettering av den tidigare. Planen är till största delen uppgjord av iktyonom Gustaf Nordenswan som också är medlem i fiskeområdets styrelse. Delar av planen är uppgjord av iktyonom Gabi Lindholm som är fiskeområdets disponent. Arbetet är utfört i samråd med Sibbo fiskeområdes styrelse.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 6/ A. PLANERINGSDEL 1. ALLMÄN BESKRIVNING AV OMRÅDET. Sibbo fiskeområde är beläget inom Sibbo kommun i östra Nyland. Områdets totala vattenareal är ca 12 162 ha enligt Sibbo fiskeområdes vattenägarregister 2005. Av vattenområdena är 5 365 ha samfällda och 6 800 ha skiftade. Området består i huvudsak av havsområdet utanför Sibbo, men inom området finns också ett tiotal mindre sjöar, i vilka förekommer fisk eller kräftor i någon mån, samt ett tjugotal små träsk eller kärr vilka helt saknar fiskeriekonomisk betydelse. Dessutom rinner följande åar eller bäckar inom området: Sibbo å jämte sidoflöden, Nevas å, Hangelbybäcken, Krabbäcken, samt diverse smärre bäckar och diken. En del av dessa har betydelse som lekområden för fisken. Yrkesfisket hade tidigare stor betydelse för skärgårdsbefolkningen. På 1950-talet hade mer än 50 matlag fisket som sin huvudsakliga inkomstkälla. Ännu i början av 1990-talet levde ca 20 personer av fiske, dessutom fanns det ett antal binäringsfiskare. För närvarande (år 2005) får endast ett fåtal matlag sin huvudsakliga utkomst av fisket, några få binäringsfiskare finns dessutom. Ogynnsam prisutveckling har varit den främsta orsaken till nedgången, åldersstrukturen hos yrkesfiskarna har också bidragit till den negativa trenden, få yngre skärgårdsbor vill satsa på fisket som yrke. De allra senaste åren har de snabbt ökande sälskadorna sänkt lönsamheten ytterligare. Från 1960-talet till slutet av 1980-talet var fisket efter foderströmming för pälsdjursnäringen, främst med ryssjor under våren och försommaren den klart viktigaste fiskemetoden. Sedan detta helt upphört p.g.a. förändringar inom pälsdjursnäringen, har fisket dels skett med laxfällor på statens allmänna vattenområde under sommarhalvåret, dels med nät efter främst gös under höst och vinter. Förutom renodlat yrkesfiske förekommer ett visst binäringsfiske, främst nätfiske efter gös vintertid bland i skärgården bosatta personer, vilka sommartid får sin utkomst på annat sätt. Antalet fritidsfiskare inom området är mycket stort, men går knappast att uppskatta tillförlitligt med användbar noggrannhet, detsamma gäller också detta fiskes fångster. Både yrkesmässigt fiske och fritidsfiske bedrivs baserat på vattenägo, arrendeavtal eller kortvariga tillstånd. Sedan ändringen i lag om fiske år 1997 sker fritidsfiske med drag numera i stor utsträckning med länsfiskekort, medan mete och pilkfiske är allemansrätt som ej kräver tillstånd. Fiske med drag, framförallt trollingfisket efter gös har ökat betydligt sedan lagändringen och ökningen verkar fortsätta. Därutöver ger Lag om allmän fiskerätt samt Lag om fiske 2 kap vissa rättigheter till fiske.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 7/ Figur 1. Karta över Sibbo fiskeområde

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 8/ 2 VATTENÄGOFÖRHÅLLANDEN Sibbo fiskeområdes totala vattenareal omfattar ca. 12 160 ha. De skiftade vattenområdenas sammanlagda areal utgör ca 6 800 ha. Figur 2. Vattenfastigheternas storleksfördelning Antal Storlekskategori % av antalet % av total arealen vattenområden under 1 ha 201 47 % 1 % 1-5 ha 118 28 % 4 % 5-50 ha 64 18 % 17 % 50-100 ha 11 3 % 11 % 100-500 ha 18 4 % 40 % 500-1000 ha 3 1 % 28 % över 1000 ha 0 0 % 0 % Ägare till större vattenområden än 500 ha finns endast två st: Helsingfors stad med sammanlagt c:a 2 000 ha vatten (dessutom huvudsaklig ägare i Fagerö fiskelag; 816 ha), och Föreningen Nylands friluftsområden r.f., med 650 ha. Tillsammans äger dessa två 42,8 % av den totala skiftade vattenarealen. Antalet små skiftade vattenområden är mycket stort, över 3oo st. är under 5 ha, men deras andel av den totala skiftade vattenarealen utgör endast 5 %. Av den totala skiftade vattenarealen ägs ungefär hälften av privatpersoner, medan den andra hälften ägs av städer, kommuner och bolag. För närvarande finns 98 st. samfällda vattenområden med en sammanlagd areal om 5 365 ha. Figur 3. De samfällda vattenområdenas andel Storlekskategori Antal samfällda % av total arealen vattenområden under 1 ha 21 0,2 % 1-5 ha 23 1 % 5-50 ha 40 13 % 50-100 ha 7 9 % 100-500 ha 4 16 % 500-1000 ha 2 28 % över 1 000 ha 1 33 % Endast tre samfälligheter är över 500 ha: Krämarö fl 1 782 ha; Spjutsunds fl, 870 ha (består av två fastigheter), Fagerö fl (i praktiken = Helsingfors stad), 816 ha. Deras sammanlagda areal är 3 470 ha, vilket utgör hela 65 % av den totala samfällda arealen. Endast 13 samfälligheter är över 50 ha, men deras sammanlagda areal utgör ca 86 % av den totala samfällda arealen.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 9/ Emedan många samfällda vattenområden är mycket små och av ringa betydelse, och där delägarna bedriver fiske i mycket liten utsträckning är det svårt att uppmobilisera intresse för fiskelagsverksamhet. Enligt nuvarande lag om samfälligheter är dessa heller inte längre skyldiga att konstituera sig. Hur man skall hindra att konstituerade fiskelag "somnar in", är ett svårlöst problem. Stöd och information från fiskeorådet kan kanske hjälpa upp situationen. Som ovan har framkommit är vattenområdena inom Sibbo fiskeområde långt skiftade och ägostrukturen komplicerad. Detta gäller såväl skiftade som samfällda vattenområden. Detta bidrar att försvåra genomförandet av gemensamma beslut och tänkbara åtgärder.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 10/ 3. VATTENKVALITETEN Enligt Nylands Miljöcentrals allmänna vattenkvalitetsbedömningsskala för åren 2000-2003 är vattenkvalitén inom hela Finska viken nöjaktig (=3). Någon åtskillnad mellan ytter och innerskärgård görs inte numera. Några vatten med klassificeringen 1= utmärkt, finns inte mera, för Molnträsk och Mjödträsk hör numera till kategorin 2= god. Sibbo viken och delar av Nevas å klassificeras som 4= rätt svag. Till den sämsta kategorin 5= riktigt dålig hör hela Sibbo å, Savijärvi träsk och övre loppet av Nevas å. Jämfört med föregående vattenkvalitetsbedömning (Puomio & Braunsschweiler, 1993) förefaller tyvärr ingen förbättring ägt rum. Tvärtom har läget i yttre skärgården och vissa andra områden försämrats ytterligare. Mest påverkas vattenkvaliteten inom området av den allmänna övergödningen av hela Finska viken, men lokalt också av vattnet från Sibbo å, tidigare utsläpp från reningsverket i Söderkulla och den diffusa belastningen av jordbruket. Vattnet i ån påverkas starkt av jordbruket. Muddrings- och byggnadsarbetena på hamnen i Nordsjö är för närvarande det viktigaste enskilda påverkaren i västra Sibbo. Höga halter TBT och andra miljögifter har uppmätts. Också sedan hamnen blivit färdigbyggd kommer den högst sannolikt att påverka vattenkvaliteten och fisket i västra Sibbo skärgård. I den östra delen, främst i Svartbäcksfjärden påverkar utsläppen från industrierna i Sköldvik vattenkvaliteten. Sedan avloppsvattnet från reningsverket i Söderkulla sedan hösten 1994 ledes till det nya centralreningsverket i Viksbacka har en viss förbättring skett beträffande Sibboviken och angränsande områden. Det tar lång tid innan vattnet i Sibboviken blir märkbart renare eftersom stora mängder näringsämnen finns lagrade i bottenslammet. Vattenkvaliteten i Finska viken är genom sin inverkan på näringskedjorna den viktigaste enskilda faktorn som påverkar fiskstammarna. Fiskeområdet har i praktiken inga möjligheter att påverka den allmänna utvecklingen av vattenkvaliteten i Finska viken. På det lokala planet följer fiskeområdet med situationen och avger vid behov utlåtanden och tar initiativ. Fiskeområdet inlämnar vid behov anmärkningar gällande ärenden vid Västra Finlands Miljötillståndsverk, vilka kan tänkas ha en negativ inverkan på fisket inom området.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 11/ 4. ÖVRIG VERKSAMHET SOM UTNYTTJAR VATTENOMRÅDET 4.1. Fiskodlingar Åren 1982-1998 verkade en stor kassodling för uppfödning av regnbågslax vid Komsalö, och en kortare period under samma årtionden tre mindre kassodlingar (vid Söderkullalandet, Norrkullalandet och Stora Svedjeholmen). Samtliga har upphört med sin verksamhet före millennieskiftet p.g.a. olönsamhet. För närvarande bedrivs ingen fiskodling inom Sibbo fiskeområde förutom fiskeområdets gäddkläckning på Granö. 4.2 Farleder Inom området finns följande sjöfartstyrelsens officiella farleder: På Sibbofjärden finns för närvarande minst sju olika utmärkta farleder med djup 2,4-9 meter. Betydande förändringar i farlederna på Sibbofjärden kommer att ske de närmaste åren. Framförallt 2,4 m farleden innanför Svarta Hästen, Stora Högholmen, Skata-Ledholmen och vidare över Svartbäcksfjärden, samt 6,7 m farleden innanför Torra Hästen vidare österut över fjärden är sommartid mycket livligt trafikerade. Vintertid hålles endast skärgårdsdjupfarleden innanför Pörtö österut och upp till Sköldvik, vilken huvudsakligen ligger utanför fiskeområdets gränser, samt ibland farleden upp till Kalkstrand öppna, vilket tidvis försämrar möjligheterna att vintertid röra sig i skärgården och även lokalt försvårar nätfiske under is. Farleden till Nordsjö hamn är under byggnad. Den kommer att ha en stor inverkan på sydvästligaste Sibbo, framförallt på Krämaröarna. Den planerade trafiktätheten är stor och givetvis kommer den att hållas öppen vintertid. I den inre skärgården är småbåtstrafiken sommartid ytterst livlig. Det finns bland annat båtfarleder (2,0-1,2 m) förbi Nordsjö norr om Granö med en avstickare till Storörens brygga, vidare innanför Katrineholm och ut på Simsalöfjärden österut norr om Opanholmen, med en avstickare in till Gumbostrand, huvudleden fortsätter vidare österut innanför Söderkullalandet, norr om Ryssholmen, söder om Bergarholmen ut på Kalkbruksfjärden, söder om Kalkbruket in i Djupsundet och vidare norr om Löparö och Kitö med fortsättning ut genom det senast år 1992 uppmuddrade Kitösundet ut på Svartbäcksfjärden. Utefter farlederna är fiske med fasta bragder åtminstone sommartid nästan omöjligt. Även utanför farlederna är småbåtstrafiken livlig. De officiella farledernas sammanlagda längd inom Sibbo Fiskeområde uppgår för

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 12/ närvarande till ca 65 km varav ca 44 km utgörs av farleder med mindre djup än 4 meter och ca 21 km av farleder djupare än 4 meter. Om man för båtfarleder räknar med en bredd på 20 gånger angivet djup och för de djupare farlederna 40 gånger angivet djup, får man en sammanlagd areal på ca 680 ha. Inom farledsområde är utövande av fiske med fasta bragder begränsat enligt lagen om fiske. 4.3. Hamnar Handelssjöfartens enda hamn i Sibbo är Sibbo Kalkbruks hamn i Kalkstrand. Farleden till hamnen öppnas ibland vintertid, vilket stundom kan inverka menligt på möjligheterna att röra sig på isarna och bedriva vinterfiske. I fiskeområdets omedelbara närhet finns dessutom hamnarna i Sköldvik och Nordsjö. En betydande utbyggnad av hamnen i Nordsjö, alldeles vid fiskeområdets västra gräns, kan få vittgående konsekvenser för fisket i framtiden. 4.4. Småbåtshamnar Småbåtshamnar med många båtplatser finns vid Storören (Östersundom), på östra sidan av Björnsö, i Gumbostrand, i Ängsviken (Gumbostrand), i bottnen av Rågholmsfjärden, väster om Salparviken (Box-Hangelby brygga), samt i Djupsundet (Kalkstrand), och i Sibbo viken genast söder om motorvägen. Allmänna bryggor för tillfälligt bruk finns i Gumbostrand, Kalkstrand, Storören, Ängvik (Eriksnäs), samt i Svartbäck. Någon egentlig fiskehamn finns inte men Storören och Gumbostrand utnyttjas ibland för lossning av fisk. Vid Storören idkar Sibbofiskare direktförsäljning av fisk under lördagar. Bryggorna i Storören, Kalkstrand och Gumbostrand har stor betydelse för i skärgården bosatta för lastning och lossning av varor. Bryggan i Kalkstrand fungerar också som förbindelsebrygga för Pörtö-området utanför kommungränsen. I delgeneralplanen för Sibbo skärgård (1978), upptas dessutom följande platser för hamnverksamhet av skilda slag (såsom servicehamnar, besökshamnar, gästhamnar, naturhamnar mm dylikt): Granö butik (upphört sedan länge), tre platser på norra sidan av Simsalö, Kamsholmen, Girsholmen, Söderkullalandet, två platser på norra sidan av Norrkullalandet, Bärgarholmens butik (upphört 2003) och Torrvedsholmen.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 13/ 4.5. Rekreationsområden Sibbo kommun innehar flera rekreationsområden till vilka det hör vattenområden. Figur 4. Sibbo kommuns rekreationsområden (2005) Rekreationsområde Landareal, hektar Vattenareal, hektar Furuholmen-Östholmen 15,5 108 Norrkullalandet 19,7 73 Möholmen 10,7 16 Tiira (vid Möholmen) 0,6 100 Vilstrand-Söderkullalandet 12,7 Molnträsk-Mjödträskområdet 51 Helsingfors stad innehar flera rekreationsområden inom Sibbo fiskeområde. Områdenas vattenareal är betydande. Figur 5. Helsingfors stads rekreationsområden (2005) inom Sibbo Rekreationsområde Landareal, hektar Estlotan 41,5 571 Fagerö = Fagerö fiskelag 98,7 816 Skogsholmen 5,8 239 Övriga vattenområden 1 173 Vattenareal, hektar Helsingfors stad äger dessutom flera fastigheter vilka inte upplåtits som allmänna rekreationsområden. Delar av Estlotan är utarrenderade till privatpersoner med långtidskontrakt (ca 8,1 ha sammanlagt). I delgeneralplanen finns också stadens markinnehav på Granö reserverat för rekreationsändamål. Vanda stad innehar Krokholmen (norra delen) med andel i Krämarö fiskelag och Tallholmen med ett 26,6 hektar stort vattenområde. Föreningen för Nylands Friluftsområden r.f. innehar Trädgårdsholmarnas vatten som är 650 hektar. 4.6 Naturskyddsområden I delgeneralplanen för Sibbo skärgård finns flera områden upptagna som naturskyddsområden vilka redan bildats eller avses att bildas enligt naturskyddslagen:

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 14/ Figur 6. Planerade frednigsområden Område Kutuhället, Rönnhället Handskholmsklippan Långören, Rönnhället Västerhället, Tallören Korpungen Torrvedshällarna, Alörarna Stora och Lilla Högholmarna Holmarna utanför Ärtsvedsviken Gräsholmarna norr om Skyttenskär Samtliga smågrund söder om Mölandet Rönn Bärholmen, Alörarna Linholmsratet Pellholmen Ratena Lusören och Majsasörarna Lillkallegrund Fjärdhällarna By Estlotan statens allmänning Krämarö Fagerö Träskby Löparö Löparö Löparö Löparö Granö Granö Granö Granö Massby (Simsalö Gesterby (Röysö) Savijärvi (Komsalö) Mårtensby (Ryssholmen) Kyrkoby (Stora Björkhomen) Alla områden är inte ännu bildade. Nedan följer en tabell över de områden som härtill fredats enligt naturskydds- eller jaktlagen: Figur 7. Områden som fredats enl. naturskydds- eller jaktlagen Område Fredat enligt Förbud Handskholmsklippan jaktlagen landstigning förbjuden 1.5-15.7 Bärholmen, Alörarna, Rönn jaktlagen landstigning förbjuden 1.5-15.7 Småklackar söder om Mölandet naturskyddslagen landstigning förbjuden 15.4-15.7 Småholmar söder om Löparö naturskyddslagen landstigning förbjuden 1.4-31.8 Notgistholmen jaktlagen landstigning förbjuden 1.5-15.7 Bruksviken, Torpviken och Kapellviken vilka hör till fastigheterna Husö 1:58 och Kärr 1:42, ägare Helsingfors stad naturskyddslagen Nylands miljöcentrals beslut/ 12.12.2003 Fiske förbjudet året om, förbjudet att röra sig till lands och med båt 1.4-1.7 Sammanlagt 91,7 ha På fastlandet finns två större naturskyddsområden vilka gränsar till vattenområden: skogen mellan Molnträsk och Mjödträsk, samt Pärnäsudden vid Gesterby Storträsk. Sibbo kommun äger områdena som har fredats enligt naturskyddslagen.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 15/ I delgeneralplanen har några områden klassificerats som skyddsområden som bör skyddas på särskilt sätt. Områdena skall skyddas t.ex. på grund av sin naturskönhet, sina säregna naturförhållanden eller med hänsyn till historiskt eller konstnärligt värdefulla minnesmärken. Större delen av stränderna och småholmarna i Löparö by, stränderna av Sibboviken jämte delar av Sibbo ådal och några små holmar vid Fagerö har getts denna beteckning. 4.7 Den fasta bebyggelsen Som annorstädes vid våra kuster har avfolkningen av skärgården varit mycket stor de senaste årtiondena. År 1950 bodde ca 540 personer i Sibbo skärgård, år 2000 var antalet ca 170 personer, varav drygt hälften bor på Kitö och Löparö, som har vägförbindelse med fastlandet. På fastlandet närmast kusten har däremot inflyttningen varit stor p.g.a. närheten till Helsingfors. Enligt delgeneralplanen för skärgården har områden för fast bosättning och dess näringsverksamhet reserverats endast på följande fyra holmar: - Granö, nordöstra stranden - Kamsholmen, nästan i sin helhet - Simsalö, stora områden - Söderkullalandet, ett litet område Flere områden med fast bosättning såsom Komsalö, Stora Svedjeholmen, Sandholmen, vissa delar av Söderkullalandet och Norrkullaholmen har inte upptagits under denna klassificering. 4.8. Fritidsbebyggelsen Fritidsbebyggelsen är mycket omfattande i Sibbo skärgård. De flesta av fritidsbostäderna torde härstamma från 1950-1970- talet, men det finns också många betydligt äldre byggnader, flere t.o.m. från 1800-talet. Fastän stränderna i stor utsträckning är utbyggda ökar antalet fritidshus fortfarande årligen, om än numera rätt långsamt. Obebyggda stränder finns nu i större omfattning endast i Eriksnäs och Löparö byar, de av kommuner och städer ägda friluftsområdena undantagna. Dessutom finns rätt vidsträckta obebyggda områden i Östersundom och Husö byar (Kapellviken, Torpviken m.fl.), men dessa utgörs av vassbevuxna tillandningsområden, till sin natur olämpliga som byggnadsmark, och är numera till största delen fredade som våtmarksskyddsområden.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 16/ Stränderna på fastlandet är förutom i Eriksnäs utbyggda nästan i sin helhet, liksom också de allra flesta holmar. Den omfattande fritidsbebyggelsen utgör en viktig begränsande faktor vid planeringen av fisket. Uppgifterna i kapitlen ovan baserar sig på Sibbo kommuns delgeneralplan för skärgården, godkänd av kommunfullmäktige 11.12.1978. En ny delgeneralplan för skärgården är under bearbetning och torde bli färdig om några år. 4.9. Säl I Finska viken förekommer två arter säl: Gråsäl (Halicoerus gryphus) och vikare (Poca poca). Av dessa är vikaren mycket sällsynt och saknar betydelse för fisket. Gråsälen var under 1960-80-talen såpass sällsynt att den ansågs direkt utrotningshotad. Störd fortplantning p.g.a. miljögifter i kombination med intensiv jakt hade decimerat stammen så att man såg sig tvungen att totalfreda den år 1982. Sälskyddsområden grundades år 2000. Skyddsarbetet har burit frukt och gråsälstammen i Finlands södra havsområden har ökat mycket snabbt, från några hundra år 1990 till drygt 7 000 idag. Stammen ökar för närvarande med ca 20 % årligen. Sedan år 2000 ges tillstånd för jakt på säl i begränsad omfattning. Från att tidigare ha uppträtt sällsynt endast i det yttersta havsbandet har sälarna nu sökt sig inåt i skärgården, höstarna 2003 och 2004 ända till de innersta vikarna. Samtidigt har de blivit allt oräddare. Från medlet av 1990-talet började sälskadorna öka i yttre skärgården, främst på yrkesfiskarnas laxfällor. Hösten 2003 uppträdde första gången allmänt skador på gösnäten i den allra innersta skärgården. Sälen lär sig mycket snabbt var fiskbragder som erbjuder lätt tillgång på föda är belägna. Det behövs därför inte nödvändigtvis särskilt många sälar för att situationen skall bli ohållbar för fisket. Hösten-vintern 2004-2005 var sälskadorna så omfattande att de i praktiken omöjliggjorde allt nätfiske under hela den viktigaste gösfiskeperioden. Läget lär ha varit likadant längs hela den Nyländska kusten (Mika Kiuru, Nylands Fiskarförbund, muntl. 2005). Fortsätter utvecklingen i samma riktning hotar sälen bli den viktigaste reglerande faktorn för allt nätfiske. Jakt på säl i den inre skärgården, för att lära sälarna att de inte hör hemma där torde vara enda möjligheten att hjälpa upp situationen. 4.10. Storskarv Storskarven (Phalacrocorax carbo) har ökat snabbt i Finland sedan den första gången häckade år 1996 vid Jussarö. I Finska viken häckade år 2005 sammanlagt 2 200 par i 8 kolonier, de största vid Aspskär i Pernå (825 par), nära Jussarö i Ekenäs skärgård (tre olika kolonier, tot. 795 par). Övriga större kolonier fanns i Kyrkslätt (360 par) och Ingå (135 par).

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 17/ Stammen har vuxit hela 58 % årligen (Pekka Rusanen, Finlands miljöcentral, muntl., november 2005). I hela havsområdet häckade sammanlagt 4 600 par i 26 kolonier belägna mellan Kvarken och Virolahti. Storskarven häckar tillsvidare inte inom Sibbo, men rastande exemplar förekommer ofta, mest under höstflyttningen som är lång, från juli till november. Skarven lever enbart av fisk ca 0,5-0,8 kg/individ dagligen. Där bestånden är stora går det åt stora mängder fisk. Enligt forskaruppgifter äter den dock mest mindre värdefull fisk, t.ex. mört. Skarven äter förstås den fisk den lättast kommer åt. I Sibbo utgör skarven tillsvidare inget problem. Går det som i södra Sverige, Danmark och Holland, där bestånden ökat till tiotusentals, påverkar detta sannolikt fiskstammarna. I dessa länder förefaller dock taket nåtts, och stammen ökar numera endast långsamt. Hur stor stammen i Finland växer innan ökningen planar ut är svårt att förutspå 4.11. Övriga fiskätande fåglar Många andra fåglar, t.ex. måsar, trutar, tärnor, lommar, doppingar, grisslor, skrakar, fiskgjuse och gråhäger lever huvudsakligen av fisk. De har uppträtt mer eller mindre talrikt skärgården sedan urminnes tid utan att någon påverkan på fiskstammarna konstaterats.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 18/ 5. SÖTVATTENDRAGEN INOM SIBBO FISKEOMRÅDE Inom Sibbo fiskeområde finns en å, tre bäckar vilka rinner ut i havet samt några som rinner ut i ån, ca 25 sjöar, träsk eller dammar vilka enligt de uppgifter som kunnat erhållas har något fiskbestånd överhuvudtaget. Dessutom finns ett antal diken i vilka fisken stiger en kort tid på våren, men dessa har här tagits upp bara om de leder till betydande lekområden. För Sibbo å finns en del uppgifter att tillgå. (Nikiforow 1992; provfisket vid Broböle damm). Det är svårt att få uppgifter om fiskbeståndet i träsken; i de flesta förefaller fisket vara obetydligt. Nedan följer en förteckning över sjöar och träsk i Sibbo. Arealerna uppskattade genom planimetrering från grundkarta. Uppgifterna om sjöar och träsk märkta med * är tagna från fiskeområdets vattenägarregister anno 2005. Figur 8. Sjöar och träsk inom Sibbo fiskeområde Namn Areal, hektar By Ägare * Fiskträsk, norra 18,5 Hindsby Hindsby insjöfl * Katronträsk 1,44 Hindsby Samfällt *Helgträsk 6,33 Hindsby Samfällt * Abborträsk 2,12 Hindsby Samfällt Fiskträsk (s-delen) 6 Immersby Immersby insjöfl Byträsk 12 Immersby Genarträsk 3,5 Immersby 2 fastigheter, privata* Hampträsk 4 Immersby Vägaträsk 5 Immersby Helgträsk 7 Hindsby Hindsby insjöfl Trollträsk 0,8 Hindsby Skiftat,flera Abborrträsk 1,8 Hindsby Hindsby insjöfl Katronträsk 1,2 Hindsby Storträsk 4,5 Gumböle Gumböleträsk (1/2) 0,8 Gumböle Stora Dammen 2 Östersundom M.Borgström mfl Molnträsk 25 Massby Sibbo kommun Mjödträsk 16 Massby Sibbo kommun Grundträsk 16 Massby Sibbo kommun Tasträsk (v-sidan) 8 Massby Sibbo kommun Tasträsk (ö-sidan) 11 Kallbäck Ruxas fiskelag Mörtträsk 4,1 Massby Kuus fiskelag Linnarträsk 3,5 Massby Kuus fiskelag

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 19/ Namn Areal, hektar By Ägare Ormträsk 2 Hitå Hitå gård Storträsket+Kittsträsk 21 Gesterby Gesterby- Savijärvi (v-delen) 22 Savijärvi Savijärvi gård Savijärvi (ö-delen) 18 Nickby Nickby fl Vermijärvi 16,5 Borgby Borgby fl Hangelbyträsket 12 Hangelby Box-Ha-Er fl Byträsket 5 Träskby flera skiften Träsket 2 Norrkullalandet Virtanen, K.I Krokholmsträsket 3,5 Löparö Stråhlmann mfl Långviken 4,5 Löparö E.Melkas, B.Tallgren Större delen av träsken så små och många sannolikt så försurade att de helt saknar fiskeriekonomisk betydelse. Endast Fiskträsket, Gesterby Storträsk, Molnträsk, Mjödträsk, Tasträsk, Vermijärvi och Savijärvi träsk är så pass stora att de i framtiden kunde ha betydelse som fiskvatten. Savijärvi träsk: För träsket finns en vård- och nyttjandeplan (Nylands Miljöcentral, Mika Vinni 2005) Sjön är grund, medeldjup 1,6 m, max, djup 2,6 m. Vattenkvaliteten är dålig, rikligt giftiga blågröna alger uppträder sommartid, och syrebrist uppstår lätt vintertid. Tidigare har sjön hyst gädda, abborre, braxen, mört, sutare och ruda. All fisk utom de små rudorna dog på grund av syrebrist den långa vintern 2002-2003. Vid provfiske i sjön år 2003 fick man 1 145 rudor (tot. 241 kg), och 3 mörtar. Med notdragning har man i september 2003 och 2004 försökt minska den överstora rudpopulationen. År 2003 fick man med not 5 500 kg rudor, 20 st mörtar och två sutare. År 2004 fick man 3 200 kg ruda och 10 st mörtar. Dessutom fick man ca 100 abborrar av vårens utplantering. Mörtarna tros ha överlevt vintrarna i närbelägna bäckar. På basen av notdragningsresultaten har man uppskattat sjöns rudstam till ca 12 000 15 000 kg, och dess andel av sjöns fiskbestånd till 99,9 %. I maj 2004 inplanterades ca 1800 st. små abborrar, som hämtats från Helgträsket. Det är meningen att fortsätta vårdprogrammet, bl.a. notdragning av rudor, och sätta ut även gädda. Om övriga träsk har fiskeområdet följande uppgifter: Fiskträsk och Helgträsk, abborrar och någon gädda finns (Curt Nyman muntl. 2005) Gesterby Storträsk är grund och delvis igenvuxet, vattenkvaliteten sannolikt rätt dåligt (jfr. Savijärvi). Området är Natura-2000 område. Dvärgvuxen abborre och möjligen någon gädda förekommer åtminstone i följande småträsk: Hangelbyträsket, Mörtträsket, Linnarträsket, Vägaträsket. Dessa träsk utnyttjas endast sporadiskt av utomstående pilkfiskare och metare, f.ö. förekommer i praktiken inget fiske (enligt bybor 1993). Gädda och abborre i mindre utsträckning finns åtminstone i Tasträsk, Grundträsk och

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 20/ Vermijärvi. Byträsket i Träskby är mycket grunt och vattenkvaliteten dålig, men träsket har förbindelse till havet via en bäck och betydande mängder fisk stiger varje vår för att leka. Området är Natura- 2000 område. Förr steg också fisk till Norrkullalandets träsk, men landhöjningen har gjort slut på detta. Förbindelsen mellan Långviken (Löparö) och havet har uppgrävts vårvintern 2004, vilket borde förbättra fiskens möjligheter att stiga in för att leka. I Nevas å och i Hangelby bäcken stiger trots rätt låg vattenkvalitet stora mängder fisk under lektiden. I Nevas å fångas gäddor ända upp till Nevas gård, möjligen ännu högre. I dessa fiskleder finns ikull fallna träd, buskar och annat bråte. Där de uppenbart hindrar fisken, borde de avlägsnas.

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 21/ 6. FISKSTAMMARNA INOM OMRÅDET Användbara, tillförlitliga utredningar om fiskstammarna inom området saknas. Vilt och Fiskeriforskningsinstitutet insamlar visserligen fångststatistik, men felmarginalen är stor. Fångsten beror dessutom i lika hög grad på fiskeansträngningen som på fiskstammarna. Sibbo Fiskargille förde fångststatistik bland sina medlemmar t.o.m. år 2002, men också här spelar förändringarna inom fisket så stor roll att man inte på basen av fångststatistiken kan dra alltför långtgående slutsatser om fiskstammarnas storlek. Följande uppskattning av fiskstammarna baserar sig därför, förutom på uppgifter från främst Vilt och Fiskeriforskningsinstitutet gällande situationen i Finska viken överlag, för Sibbos del också på Sibbo Fiskargilles fångststatistik, på intervjuer och på egna erfarenheter. Allmänt taget kan man säga att fiskbeståndet ändrat mycket påtagligt under de senaste 30-40 åren. Den viktigaste orsaken är den alltmer tilltagande eutrofieringen av Finska viken och hela Östersjön. 6.1 Strömming Strömmingen utgör den volymmässigt största resursen inom Sibbo fiskeområde. Under foderströmmingsfiskets guldålder på 1970 och -80-talen utgjorde fångsterna inom Sibbo fiskeområde i medeltal ca 1-1,5 miljoner kilo per år, men är numera obetydlig. Tidigare hördes kritiska röster från forskarhåll om risken för eventuellt överfiske. För närvarande (2003-2005) fiskas nästan ingen strömming i Finska viken öster om Hangö, p.g.a. dålig lönsamhet och låg kvalitet. 2003-2004 har det i stort sätt funnits bara småströmming i Finska viken, som inte lönar sig att fiska. De senaste åren har strömmingen varit mager och tillväxten dålig jämfört med tidigare, vilket sannolikt tyder på näringsbrist. Näringskedjan i Finska viken har rubbats så att förekomsten av större djurplankton lämplig som föda för strömmingen minskat kraftigt. Strömmingen leker på våren-försommaren på vidsträckta områden, främst i yttre och mellanskärgården, men nuläget är inte känt. Eftersom Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet inte de senaste åren utfört provtagning av strömmingsyngel i Finska viken vet man heller inte huruvida leken lyckats (Ari Saura, muntlig uppgift 2005). Fiskeområdet har begränsade möjligheter att påverka situationen. 6.2. Vassbuk Stammarna av vassbuk i Östersjön varierar mycket kraftigt under långa perioder. Under slutet av 1970-talet var stammen mycket stark. Då var fångsterna betydande även i Sibbo, (maximum 187 000 kg år 1977). Under hela 1980-talet och större delen av 1990-talet var vassbuken helt försvunnen. Nu (2000-talet) förekommer vassbuken igen mycket talrikt i Finska viken, i trålfångsterna år 2004 har den tidvis dominerat. Vassbuken leker inte hos oss,

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 22/ utan i mellersta och södra Östersjön, men vandrar till Finska viken i stora mängder sommar och höst de år den är talrik. Vassbuken är en utmärkt råvara för fiskinläggningar (kryddfisk), och för fiskkonservindustrin (bl.a. i Estland). Eftersom denna upphört i Finland går tyvärr största delen av trålfångsten till foder. I Sibbo fiskas mycket små mängder vassbuk till kryddfisk till fiskmarknaden. 6.3 Gös Gösen är numera den klart viktigaste fjällfisken inom Sibbo fiskeområde. Gösstammarna har varierat mycket kraftigt under långa perioder. Långa, varma somrar gynnar gösen. Lekresultatet är uppenbarligen direkt beroende av sommarens temperatur, varma somrar uppnår ynglen betydligt större medelstorlek före övervintringen vilket starkt minskar vinterdödligheten och ger upphov till starka årsklasser. De varma somrarna 1988-1992 orsakade en kraftig ökning av gösstammarna i Finska viken, motsvarande utveckling lär tidigare skett under 1930-talets varma somrar (Ari Saura, muntl. 2005.) Speciellt årsklassen 1988 gick till historien som mycket stark. Även efter detta har starka årsklasser uppstått regelbundet (bl.a. 1995, 1997, 1999, 2000, 2001 och sannolikt också 2002. Av dessa är årsklassen 1997 speciellt stark och jämte årsklass 1999 den som för närvarande är föremål för fiske (Hannu Lehtonen, muntl 2005). P.g.a. att tillväxten varierar mycket hos olika individer inom samma årsklass, kommer en och samma årsklass att vara föremål för fiske under 5-6 års tid. Det har sålunda mindre betydelse om leken helt misslyckas något enstaka år än man skulle tro, bara detta inte upprepas flera år i rad (Ari Saura, muntl 2005). Gösen leker senare, än de flesta andra vårlekande fiskarterna, vanligen först i början-medlet av juni. Leken sker i den inre skärgården i sund eller vikar, på lerbottnar på större vattendjup än de övriga vårlekande fiskarterna, vanligen 1,5-5m. Därför är de också rätt dåligt kända. Vattenområdena innanför Kitö och Löparö och kring Rågholmsfjärden torde hysa flera lämpliga lekområden. Lekområden längre västerut (t.ex. Granöfjärden) kan hotas av hamnbygget i Nordsjö. Storörsbottnet är numera så utbyggt med småbåtshamnar och båttrafiken så livlig att det är svårt att föreställa sig att leken lyckas där Långa varma somrar har gjort att gösens reproduktion har varit mycket god i Sibbo de senaste åren. Gösen klarar sig utmärkt i grumligt vatten, och p.g.a. leken sker på större djup hotas lekbottnarna för närvarande knappast heller av igenväxning. Sett i ett längre perspektiv har sannolikt den tilltagande eutrofieringen av vattnen i Finska viken gynnat gösstammen. Å andra sidan är fisketrycket idag mycket hårt, vilket lett till att medelvikten sjunkit och stor gös har blivit mycket sällsynt. Forskningen har länge antytt att en reglering av maskstorleken vid gösfisket kunde vara motiverad (bla.lehtonen 1992 och 1994). Om kyliga och för gösen ogynnsamma somrar upprepas flera år i följd, och fisketrycket fortsättningsvis är hårt, finns det risk att stammarna minskar. Gösen har sedan slutet av 1990-talet sökt sig allt längre in skärgården och till grundare vatten, sannolikt för att

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 23/ den numera främst livnär sig av småmört som är mycket talrik där. Tidigare förekom gösen höst och vinter mest på 10-20 meters djup på t.ex. Sibbofjärden, men där är den numera sällsynt. Förändringarna i näringskedjan i Finska viken har inverkat också på gösens vanor. 6.4. Abborre Efter en nedgång kring år 1978, enligt allmän uppfattning beroende på torsken återhämtade sig abborrstammarna snabbt under 1990-talet. Först år 1992 nådde fångsterna upp till samma nivå som på 1970-talet. De varma somrarna kring 1990 har gynnat också abborren och skapat starka årsklasser. Tillgången på riktigt stor abborre har dock av tradition varit sämre i östra Finska viken (även Sibbo) än längre västerut, speciellt i Skärgårdshavet. Abborren leker på våren, främst i maj, något senare än gäddan. Kraven på lekplatserna är små, vattendjupet kan variera mellan 0,2 och 2,5 meter, och bottenmaterialet spelar heller ingen roll bara det finns tång eller annan vegetation att fästa rommen på. I allmänhet anses abborren vara en mycket anpassningsbar fiskart. Emellertid har nyligen influtit alarmerande rapporter både från Finland och Sverige om utebliven reproduktion. Vid provtagning i Finska viken 2003-2004 hittades oroväckande lite abborryngel (Hannu Lehtonen, muntlig uppgift 2005). De närmaste åren får utvisa om detta är av tillfällig natur eller inte. 6.5. Gädda Gäddstammarna inom området är sedan länge rätt svaga. Det yrkesmässiga fisket är numera obetydligt och fångsterna har hela tiden minskat. För fritidsfiskarna är gäddan en eftertraktad fiskart, och största delen av gäddorna fångas numera av dessa. Enligt Lehtonen (muntlig uppgift 1994 och 2005) har gäddans minskning både i Finska viken och Skärgårdshavet varit speciellt tydlig i den yttre skärgården, men orsakerna är fortfarande oklara. Tidigare antog man att detta berodde på minskad förekomst av blåstång, men denna har senare återvänt till många platser, medan ingen återhämtning i gäddstammen kunnat iakttas. I den inre skärgården har däremot en återhämtning ägt rum sedan början av 1990- talet (Lehtonen, muntl. 2005). I Sibbo märktes denna också till en början, men de allra senaste åren verkar trenden igen vänt neråt, speciellt tydligt var detta år 2004. Gäddan är en mycket stationär fisk som sällan vandrar ens några kilometer (Autio 1991). Gäddan leker tidigt på våren, från islossningen till slutet av maj, beroende på utvecklingen av vattentemperaturen, senare i yttre skärgården. Leken sker i grunda, vegetationsrika vikar på 0,2-1,5 meters djup. Gäddan stiger gärna upp i åar och bäckar, ofta t.o.m. i små diken. Gäddans lekplatser har troligen mera än andra arters störts av byggda småbåtshamnar, uppgrundning och igenväxning. Fiskeområdet har därför försökt kompensera detta genom

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 24/ utplantering av nykläckta gäddyngel från gäddkläckningsanläggningen på Granö. Dessutom har mynningen till Långviken (Löparö) grävts upp för att gäddorna bättre skall kunna stiga dit. Utbyggnad av flera viktiga lekvikar till småbåtshamnar, störning, uppgrundning och igenväxning, i förening med ett hårt fisketryck har sannolikt varit bidragande orsaker till gäddstammens minskning i Sibbo. Gäddan leker tidigt på våren, men olika bestånd leker olika tid så att lek kan pågå från islossningen till början av juni, beroende på vattentemperaturen. De viktigaste lekområdena finns i den inre skärgårdens grunda, delvis vassbevuxna vikar. Det är svårt att utpeka enskilda, speciellt viktiga platser. Antalet små lekplatser där bara några få gäddor leker är troligen stort. Tillsammans har dessa platser stor betydelse. 6.6. Sik I Finska viken förekommer två former av sik; en i rinnande vattendrag lekande s.k. vandringssik och en havslekande s.k. skärgårdssik. Bägge tillhör emellertid samma art: (Coregonus lavaretus), och de kan inte skiljas åt på basen av yttre kännetecken. Vandringssiken fortplantade sig tidigare i många vattendrag som rinner ut i Finska viken, mest fanns den i Kymmene älv. Den naturliga reproduktionen tog slut i början av 1960-talet p.g.a. utbyggnad och förorening. Utplantering av 1-somriga yngel av vandringssik i Finska viken har gjorts i mynningen av Kymmene älv sedan år 1969 och i Helsingfors, främst i Vanda ås mynning sedan år 1981. Utplantering av skärgårdssik har gjorts inom ett flertal fiskeområden längs kusten sedan år 1995. Utplanteringsvolymerna är mycket stora, åren 1992 2003 utsattes i medeltal 1 227 000 ensomriga sikyngel varje år i Finska viken. Av dessa sattes ca 650 000 årligen ut i mynningen av Kymmene älv, och ca 300 000 i Helsingfors Esbo havsområden. Största delen har varit vandringssik, skärgårdssikens andel av totalmängden är ca 10 %. Tack vare utplanteringarna har stammen stigit till ungefär samma nivå som då vattendragen var i naturtillstånd. Sikfångsterna inom Sibbo var tidigare obetydliga. P.g.a. de omfattande utplanteringarna har fångsterna ökat klart de senaste 10 åren. De stora mängder vandringssik som utplanteras i mynningen av Vanda å verkar på basen av märkningsresultat främst vandra västerut och kommer sålunda bara till en mindre del Sibbovattnen till godo (Mikkola och Saura 1994). Utplanteringarna av 1-somriga vandringssikyngel har gett goda resultat; 120-240kg/1 000 yngel. För skärgårdssiken räknar man med en något lägre återfångst, 100-200 kg/1 000 yngel. Detta beror på att vandringssiken växer något snabbare. Tillväxten är emellertid mycket ojämn, t.ex. kan en 5 årig vandringssik väga från under 0,5 kg till över 2 kg. De allra senaste åren förefaller det emellertid som om tillväxten försämrats liksom resultatet av utplanteringarna. Man antar att detta kan ha ett samband med förändringarna i ekosystemet

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 25/ och näringskedjorna i Finska viken. Men det är också möjligt att arvsmassan hos moderfisken försämrats genom selektivt fiske. De snabbväxande exemplaren fiskas bort före lekvandringen och fiskodlingsanstalterna levereras i huvudsak långsamt växande exemplar. Provfiske i mynningen av Vanda å visar att de flesta fiskar som stiger upp för att leka är 4-5 år gamla. Redan 6 åriga är mycket sällsynta, och äldre exemplar än 8 år har inte påträffats. Den är alltså rätt kortlivad, få exemplar leker mer än en enda gång. Därför är också större exemplar än ca 1,5 kg mycket sällsynta. Skärgårdssik (Bengtsår-sik) har utplanterats sedan mitten av 1990-talet. Det är svårt att dra slutsatser om skärgårdssikens lämplighet som utplanteringsfisk då de båda sikformerna inte kan särskiljas i praktiken. Att märka alla utsatta sikyngel är heller inte praktiskt möjligt. Även om man gjorde detta skulle det vara mycket svårt att insamla tillräckligt stort material för forskningen. Alla uppgifter ovan: (Heikinheimo, Mikkola & Sundman, Uudenmaan rannikon siiat, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2004). Tidigare fanns det havslekande stammar med en naturlig reproduktion längs hela kusten, högst sannolikt också i Sibbo, även om exakta uppgifter saknas. Skärgårdsikens naturliga reproduktion är starkt hotad av den allmänna eutrofieringen i Finska viken som orsakar algpåväxt och slambildning på lekbottnarna. Det finns inga färskare uppgifter om självreproducerande sikstammar i Sibbo skärgård. Riktat sikfiske under lektiden har i praktiken inte förekommit de senaste årtiondena. Leken sker i regel i månadskiftet oktobernovember på ytterskärgårdens grund eller vid sandiga eller grusrika bottnar. Åtminstone i vattnen runt Fagerö torde det funnits viktiga lekområden. Det är osäkert om leken numera överhuvudtaget lyckas öster om Helsingfors, väster om Hangö lyckas leken fortfarande, åtminstone i någon mån. 6.7. Lax Under slutet av 1980-talet och början av 1990- talet ökade laxfångsterna betydligt i Finska viken Detta berodde dels omfattande utplantering av laxsmolt, dels på att fiskeansträngningen p.g.a. strömmingsfiskets kris till en del överflyttats på laxen. Den naturliga produktionen av laxsmolt var tidigare ca 525 000 smolt/år i de vattendrag som rinner ut i Finska viken. Denna upphörde helt och hållet senast i början av 1960-talet på grund av utbyggnad av vattenkraft och förorening. Inom Sibbo har det veterligen aldrig funnits lekplatser för lax. Laxstammarna är helt beroende av utplantering. För att kompensera den uteblivna naturliga reproduktionen har årligen utplanteras ca 0,8-0,9 milj. laxsmolt i Finska viken, med statsmedel. Tidigare var utplanteringarna lönsamma, de gav i medeltal en återfångst av 1 000 kg/1 000 smolt. De senaste åren har emellertid en drastisk försämring ägt rum. Delvis beror detta på att yrkesfisket minskat p.g.a. ogynnsam prisutveckling och ökade sälskador. Men

Styrelsens förslag per 10.8.2006, utskrivet 4.9.2006 A 26/ det är också helt klart att utplanteringarna misslyckats. Under 2000- talet har återfångsterna minskat så, att man numera får knappt 100 kg/1 000 smolt (kortvandrande lax av Nevastammen). Orsaken torde finnas i de förändrade näringskedjorna i Finska viken, smolten klarar sig mycket dåligt här. Provutplantering av långvandrande laxstammar (Torne älv m.fl.) har gett goda återfångster (600kg/1 000 smolt). Dessa vandrar omedelbart efter utplanteringen ner till södra Östersjön för hela tillväxtperioden. Detta tyder på att felen finns i Finska viken. (Ari Saura, muntl. 2005). Laxen har stor betydelse för det yrkesmässiga fisket. Antalet potentiella fällplatser inom Sibbo fiskeområde är begränsat. För närvarande torde samtliga laxfällor finnas på allmänt vattenområde utanför fiskeområdets gränser. Utplantering och reglering av laxfisket sköts centralt för hela Finska viken av fiskerimyndigheterna och ankommer inte på fiskeområdet. 6.8. Havsöring Havsöringsstammarna är helt beroende av utplantering. Naturlig reproduktion sker i mycket liten utsträckning, de flesta älvar, åar och bäckar vid sydkusten gick förlorade för öringen redan på 1960-talet p.g.a. byggnad av dammar och förorening. På norra sidan av Finska viken leker öringen fortfarande i fem vattendrag. Mängden smolt som produceras i dessa är obetydlig, men genetiskt är de återstående vilda stammarna synnerligen värdefulla. De första utplanteringarna ägde rum i slutet av 1960-talet och utplanteringsmängderna ökade i mitten av 1970-talet. Till en början var lönsamheten mycket god, 600 kg/1 000 smolt (Toivonen & al, 1980). Detta märktes överallt i fångsterna, också i Sibbo, och under hela 1980- talet till början av 1990-talet var öringen en regelbundet förekommande fångst för nöjda såväl yrkes som fritidsfiskare Under 1990-talet började fångsterna, liksom lönsamheten av utplanteringarna sjunka: Från ca 250kg/1 000 smolt i början av decenniet till ca 50 i slutet, för att under 2000-talet närma sig 0,25kg/1 000 smolt (Ari Saura/Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2004). Samtidigt har medelvikten hos de fångade fiskarna hela tiden minskat, från 2,5 kg 1991, till under 1 kg 1997. Största delen, 70 % tas numera upp efter bara 1 år i havet, i början av 1990-talet var denna andel 30 %. Delvis beror detta på att yrkesfiskets andel minskat kraftigt. Med laxfällor, ytnät och revar tas i huvudsak fisk vars medelvikt är 2,5-3,2 kg, medan den på bottennät varit 1,2 kg. Vid spöfiske är medelvikten endast 0,8 kg. Bådas andel har hela tiden ökat så att numera 70 % tas med bottennät och 17 % med spö. (Oinonen & Saura/Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, 2002). För att få största möjliga avkastning av utplanteringarna borde öringen få växa minst 2, helst 3-5 år i havet innan den utsätts för fiske. Felriktat fisketryck har sålunda bidragit till de drastiskt minskade utplanteringsresultaten. Man misstänker ändå att de förändrade näringskedjorna i Finska viken är en ännu viktigare orsak till att utplanteringarna misslyckats, många år mer eller mindre totalt. Det förefaller