{ DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

SV 3514 { DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den xxx MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OM EUROPEISKA SOCIALFONDENS STÖD TILL DEN EUROPEISKA SYSSELSÄTTNINGSSTRATEGIN { DOCPROPERTY "Classification" \* MERGEFORMAT }

SAMMANFATTNING I Agenda 2000 redogjorde kommissionen för planerna på en reform av de europeiska strukturfonderna. Målet var att öka fondernas verkan genom större tematisk och geografisk koncentration som skulle göra det möjligt att effektivt anta de nya utmaningarna när det gäller ekonomisk och social sammanhållning. Vid Europeiska rådets möte i Berlin 1999 nådde statsoch regeringscheferna en politisk överenskommelse om denna reform. Särskilt nämnvärt är att Europeiska socialfonden gavs en ny uppgift, nämligen att stödja den europeiska sysselsättningsstrategi som man tog initiativet till vid toppmötet i Luxemburg 1997. Eftersom ESF:s program för 2000-2006 nu har antagits kommer detta meddelande att behandla hur man i dessa program har beaktat behovet av att integrera ESF med de centrala prioriteringarna i den europeiska sysselsättningsstrategin. Genom Europeiska socialfondens nya program kommer man att investera cirka 60 miljarder euro i människor som en del av moderniseringen och reformen av arbetsmarknaderna. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att integrera marginaliserade grupper i det ekonomiska och samhälleliga livet. Man skall också bidra till övergången till den kunskapsbaserade ekonomin och stärka den europeiska ekonomins konkurrenskraft. I den europeiska sysselsättningsstrategin läggs det stor vikt vid fyra centrala områden, nämligen anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och jämställdhet. ESF:s stöd inom mål 1- och mål 3-programmen kommer att gynna dessa områden på följande sätt: Anställbarhet: Cirka 60 % (34 miljarder euro) av Europeiska socialfondens budget kommer att anslås till åtgärder som förbättrar anställbarheten i hela Europeiska unionen. 9 miljarder Euro har öronmärkts för att motverka social utslagning. Företagaranda: ESF kommer att anslå 8 miljarder euro till åtgärder för att främja företagarandan i avsikt att ge de nödvändiga förutsättningar för att starta nya företag och skapa arbetstillfällen i tjänstesektorn. Anpassningsförmåga: Närmare 11 miljarder euro kommer att anslås till investeringar som främjar den europeiska arbetskraftens anpassningsförmåga. Prioriteringsområdena är utveckling av livslångt lärande, användning av IT och åtgärder som riktas till små och medelstora företag. Jämställdhet: Eftersom jämställdhetsperspektivet skall integrerars i alla delar av strategin är det omöjligt att ange ett exakt belopp som kommer att reserveras för jämställdhetsåtgärder. Budgeten för riktade insatser uppgår emellertid till cirka 4 miljarder euro. Innan förhandlingarna har avslutats är det inte möjligt att ge närmare uppgifter om hur de återstående medlen inom mål 2 kommer att användas för att stödja sysselsättningsstrategin. I detta meddelande beskrivs också hur Europeiska socialfonden stöder de åtaganden som medlemsstaterna har gjort i sina nationella handlingsplaner för sysselsättning. Inriktningen är på förebyggande åtgärder. Målet är att förhindra att personer blir arbetslösa genom att man erbjuder dem en språngbräda till arbetsmarknaden istället för bara ett skyddsnät. I meddelandet belyses vidare hur Europeiska socialfonden fungerar som katalysator för nationella åtgärder som främjar jämställdhet, särskilt åtgärder som syftar till att öka andelen sysselsatta kvinnor och skapa full sysselsättning för såväl män som kvinnor. Sammantaget utgör åtgärderna en solid grund för förstärkning av både den europeiska sysselsättningsstrategin och de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets möte i Lissabon.

Såväl nationella, regionala och lokala myndigheter som arbetsmarknadens parter och Europeiska kommissionen kommer i framtiden att bli tvungna att samarbeta för att dessa nya program för ekonomisk och social förnyelse i Europeiska unionen skall få maximal effekt.

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OM EUROPEISKA SOCIALFONDENS STÖD TILL DEN EUROPEISKA SYSSELSÄTTNINGSSTRATEGIN 1. Inledning Eftersom man vet att investering i människor är en drivande kraft för ekonomisk tillväxt handlar detta meddelande om Europeiska unionens viktigaste finansieringsorgan för utveckling av mänskliga resurser, nämligen Europeiska socialfonden (ESF). ESF har hela tiden förändrats med utmaningarna. De nya sätten att organisera arbetet, de nya kompetensbehoven och den nya tekniken kräver nya insatser från ESF. Trots att sysselsättningen har ökat och de makroekonomiska förutsättningarna är gynnsamma utgör arbetslösheten och den låga sysselsättningen i vissa medlemsstater fortfarande ett hot mot den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Europa. Genom de nya programmen under programperioden 2000-2006 kommer gemenskapen att kunna tillhandahålla avsevärda ekonomiska medel för att stödja medlemsstaterna när de utvecklar och genomför sin sysselsättningspolitik. Inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin 1 kommer EUmedel på cirka 60 miljarder euro 2 att vara tillgängliga genom ESF under de kommande sju åren. Dessa medel skall användas till följande ändamål: Att främja större ekonomisk och social sammanhållning 3 ieu. Att främja skapande av arbetstillfällen och konkurrenskraft i EU genom att investera i kompetensutveckling. Att tillgodose de behov av arbetsmarknadsutveckling som finns i de underutvecklade regionerna i EU 4. Att stödja åtgärder för att främja en dynamisk kunskapsbaserad ekonomi, i enlighet med de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets möte i Lissabon. Att göra nödvändiga investeringar i människor och utbildningsinfrastrukturer som komplement till utvecklingen och införandet av ny teknik. Att se till att alla människor har lika möjligheter att utnyttja fördelarna med den ekonomiska tillväxten. Att minska skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan män och kvinnor. I meddelandet behandlas i första hand hur ESF kan stödja den europeiska sysselsättningsstrategin och dess syften genom mål 1 och mål 3 i strukturfonderna. ESF:s mål 2-stöd 1 Det är viktigt att notera att också de övriga strukturfonderna avsevärt bidrar till den europeiska sysselsättningsstrategin. 2 ESF tillhandahåller 57 miljarder euro inom ramen för mål 1 och mål 3. 3 ESF är en av EU:s fyra strukturfonder. Samtliga verkar för att främja större ekonomisk och social sammanhållning. Se bilaga 1. 4 ESF står för en knapp fjärdedel av strukturfondernas investeringar i mål 1-områden (se bilaga 2).

kommer också att vara av betydelse när det gäller att främja sysselsättningsstrategin i områden där man är tvungen anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden. Förhandlingarna om mål 2-programmen pågår. Innan dessa förhandlingar har avslutats är det inte möjligt att ge närmare uppgifter om stödet från ESF. Kommissionen stöder emellertid aktivt sambandet mellan mål 2-planerna och den övergripande sysselsättningsstrategin för att på detta sätt garantera att man inom alla program strävar mot det gemensamma målet fler och bättre arbetstillfällen. 2. Hur Europeiska socialfonden kan stödja den europeiska sysselsättningsstrategin Vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 enades medlemsstaterna om att införa en ny avdelning om sysselsättning i fördraget, för att härigenom få en bättre koppling mellan sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken. Trots att det är medlemsstaterna som har det främsta ansvaret för att utforma och genomföra sysselsättningspolitiken erbjuder fördraget den rättsliga grunden för en mer strategisk ram för samordning av de sysselsättningspolitiska åtgärderna i Europeiska unionen. Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i november samma år inleddes en process kallad den europeiska sysselsättningsstrategin eller Luxemburgprocessen. Stats- och regeringscheferna enades om en handlingsplan som byggde på att medlemsstaterna åtog sig att fastställa gemensamma kvantitativa och kvalitativa mål för sysselsättningspolitiken. Dessa mål kan inordnas under fyra pelare, nämligen anställbarhet, företagaranda, anpassningsförmåga och jämställdhet. Dessa bildar grunden för ESF:s verksamhet En av grundprinciperna i den europeiska sysselsättningsstrategin är att gå från passiva åtgärder till aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Europeiska socialfonden utgör ett viktigt instrument när det gäller att stödja och uppmuntra medlemsstaterna att vidta aktivare åtgärder. Inom hela EU uppgår ESF:s andel av utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder till uppskattningsvis 8 % 5. Tillsammans utgör medlemsstaternas och gemenskapens insatser en betydande investering i Europas framtid. I samband med förberedelserna inför utvidgningen av EU har den europeiska sysselsättningsstrategin fått ett visst inflytande i öst. Att kandidatländerna deltar i sysselsättningsstrategin prioriteras mycket högt i partnerskapen för anslutning. I dessa partnerskap fastställer man för varje kandidatland på vilka områden det måste göras framsteg och på vilket sätt Phare-programmet skall stödja förberedelserna inför anslutningen. Genom Phare finansieras projekt som handlar om sysselsättning och utveckling av de mänskliga resurserna, dels genom en allmän del som gäller uppbyggnad av institutioner, dels genom en särskild del som gäller ekonomisk och social sammanhållning. I många av projekten förbereds ett framtida deltagande i ESF 6. Det särskilda förberedande programmet för strukturfonderna 7 är också viktigt i detta sammanhang. Syftet med detta program är att bygga upp de central- och östeuropeiska ländernas förmåga att efter anslutningen, när strukturfonderna blir tillgängliga, effektivt förvalta dessa fonder till stöd för sysselsättningsstrategin. 5 Närmare uppgifter finns i bilaga 3. 6 Cypern, Malta och Turkiet kan inte få stöd från Phare. 7 Genomfört inom ramen för Phare under 1998-2000.

3. Stöd till de fyra pelarna i den europeiska sysselsättningsstrategin Hur medlen fördelas 8 mellan var och en av de fyra pelarna i den europeiska sysselsättningsstrategin varierar betydligt från medlemsstat till medlemsstat, eftersom det är möjligt att rikta stödet till olika inhemska prioriteringsområden 9. ESF-stödets storlek och arbetsmarknadsproblemens art i medlemsstaterna påverkar programmens innehåll och fördelningen av stödet mellan de fyra pelarna 10. Avsikten är att koncentrera stödet till de områden där det kommer att ha störst effekt, både när det gäller behov på arbetsmarknaden och befintligt ekonomiskt stöd till viss verksamhet. Planerade utgifter för Mål 1 efter pelare 100% 90% 80% 70% % av programmen 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Frankrike Belgien Grekland Förenade kungariket Österrke Tyskland Nederländerna Spanien EU Portugal Irland Italien Finland Sverige Anställbarhet Företagaranda Anpassningsbarhet Jämställdhet Övrigt Planerade utgifter för Mål 3 efter pelare 100% 90% 80% 70% % av programmen 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Nederländerna Luxemburg Förenade kungariket Frankrike Belgien Österrike Tyskland EU Spanien Danmark Finland Italien Sverige Anställbarhet Företagaranda Anpassningsförmåga Jämställdhet Övrigt 8 Dessa siffror är grova uppskattningar som grundar sig på en intern analys gjord av GD Sysselsättning och socialpolitik. Faktabladen om varje land i slutet av detta meddelande innehåller några grundläggande statistiska uppgifter om ESF och den europeiska sysselsättningsstrategin i de enskilda medlemsstaterna.

3.1 Anställbarhet Ur ekonomisk synpunkt är anställbarheten den viktigaste pelaren för ESF. Den motsvarar cirka 60 % av ESF:s alla medel och uppgår till 34 miljarder euro. Allmänt sett får åtgärder som främjar anställbarhet mindre medel i program i de regioner där den ekonomiska utveckligen (mål 1) ligger mest efter resten av EU än i program för utveckling av mänskliga resurer i resten av EU (mål 3). I enlighet med sysselsättningsriktlinjerna läggs tonvikten i de enskilda programmen helt tydligt allt mer på förebyggande åtgärder 11. I en del medlemsstater kommer de förebyggande åtgärderna att stå för ungefär hälften av socialfondens stöd till aktiva arbetsmarknadsåtgärder inom mål 3 (Danmark och Nederländerna). I områden med relativt hög långtidsarbetslöshet kommer man dock fortfarande att anslå avsevärda medel till åtgärder för att minska antalet arbetslösa (Spanien, de östra delstaterna i Tyskland). Under de kommande sju åren kommer ESF att bidra med cirka 9 miljarder euro när det gäller att främja social integration i medlemsstaterna. Detta skall göras genom att man ökar möjligheterna till utbildning och sysselsättning. Arbetslösheten är den största orsaken till fattigdom och utslagning. Grundtanken bakom socialfondens program är att åtgärder där den enskilde individen står i centrum av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har bättre utsikter att lyckas eftersom de bygger på individuella behov och ambitioner. Denna princip är grunden för en stor del av de föreslagna formerna för socialfondens verksamhet. Den kommer att förbättra socialfondens möjligheter att angripa några av de svåraste problemen när det gäller social utslagning inom Europa. Livslångt lärande genomsyrar ett antal av de områden som prioriteras i socialfondens planer. Minst 12 miljarder euro 12 av medlen kommer att avsättas för att utveckla livslångt lärande under de kommande sju åren. I vissa medlemsstater utgör ESF inte enbart ett komplement till de nationella insatserna för livslångt lärande utan är den viktigaste drivkraften när det gäller att utforma en strategi för livslångt lärande (Portugal, Österrike). De föreslagna utgifterna för livslångt lärande motsvarar i stort sett utbildningsnivåerna i medlemsstaterna. Utgifterna för livslångt lärande utgör en större andel av ESF i de medlemsstater där utbildningsnivåerna är lägre 13. De nya programmen handlar inte längre enbart om att anordna kurser. I stället har man antagit ett vidare synsätt som omfattar skapande av bättre förutsättningar för kompetensutveckling, mer systematisk validering och erkännande av kvalifikationer och kompetens samt insatser för att höja kvaliteten på utbudet av utbildning och utbildningens relevans med tanke på behoven på arbetsplatsen. Programmen stöder med andra ord utvecklingen av en enhetlig syn på hur man kan skapa en utbildningskultur. 9 I bilaga 4 anges ytterligare statistisk information om ESF och de viktigaste indikatorerna för arbetsmarknaden i varje medlemsstat. 10 I bilaga 5 analyseras förhållandet mellan ESF-stödet till var och en av pelarna och de viktigaste indikatorerna för arbetsmarknaden. 11 Syftet med förebyggande åtgärder är att identifiera och på ett tidigt stadium hjälpa de personer som löper den största risken att dras in i långtidsarbetslöshet. 12 Det kan hävdas att största delen av ESF:s stöd är avsett att främja livslångt lärande. Detta belopp är en försiktig uppskattning av stödet och bygger på de föreslagna utgifterna för livslångt lärande, som är ett av de områden som omfattas av ESF:s insatser. 13 Se bilaga 5.

I vissa medlemsstater kommer socialfondens stöd till de offentliga arbetsförmedlingarna att utgöra ett betydande stöd för anställbarheten genom att man försöker bidra till en bättre matchning mellan arbetsgivare och arbetssökande. I länder som Grekland, Italien och Portugal kommer ESF att ha en viktig uppgift när det gäller att främja moderniseringen av de offentliga arbetsförmedlingarna. Tillsammans med Europeiska regionala utvecklingsfonden skall man vidta välbehövliga åtgärder för att förbättra den fysiska infrastrukturen och utbildningen för de offentliga arbetsförmedlingarnas personal samt utveckla bättre resurser för information och rådgivning. I länder som Tyskland, Finland och Irland är ESF mer inriktat på delfinansiering och utveckling av pilotprojekt och innovativa åtgärder när det gäller de offentliga arbetsförmedlingarnas verksamhet. ESF:s insatser för anställbarhet Tidigare framgångar (1994-1999) De åtgärder som vidtogs för allmän och yrkesinriktad utbildning i Portugal under programperioden 1994-1999 gav belägg för det långsiktiga värdet av att integrera utbildning och arbetslivserfarenhet genom ESF. ESF-programmen var avgörande när det gällde att utveckla ett mångsidigare utbud av medel för att föra utbildning och arbetsliv närmare varandra. Erfarenheterna av ESF:s stöd i Nederländerna och i Förenade kungariket visade hur värdefull en integrerad strategi för arbetsmarknadsåtgärder kan vara. Denna strategi hade särskilt positiva effekter för de grupper som var mest missgynnade på arbetsmarknaden. Kommande åtaganden (2000-2006) I Frankrike skall ungdomar och arbetslösa vuxna erbjudas en "ny start" med hjälp av förebyggande, aktiva arbetsmarknadsåtgärder bestående av rådgivning och utbildning. ESF:s stöd till de s.k. "plans locaux d'insertion par l'economique" skall inom ramen för en integrerad strategi erbjuda sysselsättningsåtgärder till förmån för arbetslösa personer som riskerar utslagning. Anställbarhet är den centrala pelaren för ESF i Portugal. Med utgångspunkt i de goda erfarenheterna från tidigare program skall man med hjälp av ett betydande stöd från ESF främja en smidigare övergång från utbildning till arbetsliv genom att utveckla mer och bättre varvad utbildning och genom att erbjuda alternativa utbildningsvägar för personer som inte klarar skolan. I Spanien skall man med hjälp av integreringsåtgärder motverka social utslagning genom särskilda åtgärder för invandrare, personer med funktionshinder och andra marginaliserade grupper som resandefolket. Särskilda åtgärder skall också vidtas för att ge personer som lämnat skolan i förtid möjlighet att skaffa sig grundläggande tekniska färdigheter och arbetslivserfarenhet. Inom själva skolsystemet skall ESF:s stöd mer och mer gå till införande av ny teknik och till att ge eleverna möjligheter att skaffa sig praktiska erfarenheter. I Tysklands östra delstater skall det utvecklas integreringsåtgärder för att råda bot på vissa brister i utbildningssystemet, säkerställa en bra vidareutbildning och underlätta övergången till arbetslivet. Dessutom skall personer som avbryter utbildningen erbjudas ett skyddsnät bestående av individuell rådgivning och ett skräddarsytt utbildningspaket i syfte att förhindra arbetslöshet.

För att ge personer som i vanliga fall inte kan bedriva universitetsstudier möjlighet att delta i kurser på universitetet skall man i Österrike främja distansutbildning via Internet.

3.2 Företagaranda Många av de sysselsättningsriktlinjer som gäller företagaranda ligger utanför ESF:s räckvidd och är snarast inriktade på att skapa bättre institutionella förutsättningar för företagande i medlemsstaterna, till exempel genom att minska företagens administrativa börda enligt nationell lagstiftning eller att främja ett skattesystem som stöder företagande. ESF har dock reserverat knappt 8 miljarder euro för att stödja företagaranda och kan därmed på ett avsevärt sätt bidra till bättre företagsutveckling och konkurrenskraft i EU. Många olika åtgärder kommer att finansieras, bland annat skall man stödja företagande och innovationsförmåga, etablering av nya företag, inrättande av nätverk som på ett bättre sätt stöder företagarandan, främjande av bättre kunskaper om de potentiella positiva effekterna av företagaranda. I normala fall är stödet till åtgärder som främjar företagarandan dubbelt så stort inom mål 1 som inom mål 3. I Spanien, Portugal, Grekland och Irland lägger man större vikt vid att stödja små och medelstora företag än i andra medlemsstater. Detta beror på att behovet av att utveckla företag är större i mål 1-regionerna. Det finns också vissa belägg 14 för att en större andel av medlen används till att främja företagaranda i medlemsstater med låg sysselsättning inom tjänstesektorn. ESF:s insatser för företagaranda Kommande åtganden (2000-2006) I Italien är avsikten med stödet att dra nytta av och understödja de sidoeffekter och möjligheter att skapa arbetstillfällen som erbjuds inom forskning och utvecklingsarbete. I syfte att främja jämställdhet finns det i Danmark, Grekland och Tyskland ett särskilt stöd till kvinnliga företagare som vill etablera företag. Det har gjorts många insatser för att genom den sociala ekonomin stödja sysselsättning på nya områden, till exempel genom att höja kompetensen i organisationer inom den sociala ekonomin (Sverige), uppmuntra arbetsgivarna att skapa stabila arbetstillfällen och erbjuda utbildning åt utsatta personer på arbetsmarknaden (Belgien), uppmuntra organisationer inom den sociala ekonomin att öka anställbarheten för utsatta personer på arbetsmarknaden (Luxemburg). Inspirerade av tidigare framgångsrika projekt i Östberlin har vissa regioner i östra Tyskland inrättat integrerade ESF/ERUF-program för att möjliggöra forskning och utvecklingsarbete vid universitet och bidra till att överföra dessa kunskaper till nya små och medelstora företag inom framtidsorienterade områden (IT, bioteknik osv.). 14 Se bilaga 5.

3.3 Anpassningsförmåga I EU som helhet kommer 11 miljarder euro att anslås till åtgärder som främjar anpassningsförmåga. De olika medlemsstaternas andel av detta totalbelopp varierar stort. Även om också länder som Portugal och Italien planerar att spendera avsevärda belopp på anpassningsförmåga är det de nordiska länderna som tenderar att satsa mest på detta område. Inom ramen för mål 3 i Sverige går exempelvis cirka hälften av ESF-medlen till denna pelare. I de nya programmen läggs större vikt vid stöd till utveckling av mänskliga resurser i och för små och medelstora företag än i tidigare program. Att erbjuda möjligheter till fortbildning är det främsta målet. Dessutom skall man i alla program ta hänsyn till större förändringar i arbetsorganisationen. I den europeiska sysselsättningsstrategin läggs särskild vikt vid arbetsmarknadens parter och deras möjligheter att vara med och ge arbetskraften förutsättningar att anpassa sig till de krav som ställs idag. För att stödja sysselsättningsriktlinjerna skall ESF avsevärt bidra till utformandet av mer innovativa strategier som engagerar arbetsmarknadens parter i utvecklingen av åtgärder som främjar anpassningsförmåga. För att de europeiska företagens konkurrenskraft skall kunna stärkas är det mycket viktigt att man maximerar den potential som informations- och kommunikationstekniken erbjuder. I många av programmen kommer man därför att uppmuntra till effektivare överföring av teknik till små och medelstora företag. Detta skall göras genom personalutbildning, stöd för utveckling av IT-nätverk och förbättrat samarbete mellan små och medelstora företag och centrum för forskning och utveckling på IT-området. Strukturfonderna kommer att investera stort i IT i skolor, men det räcker inte att man enbart utrustar skolor och andra utbildningsanstalter med datorer. Lärarna måste också ha ITkunskaper. Följaktligen är utbildning för lärare ett viktigt inslag i flera ESF-program. Syftet med ESF:s insatser är emellertid inte endast att utbilda vissa grupper. Man vill också bygga upp en fungerande infrastruktur för allmän och yrkesinriktad utbildning. Utveckling av multimediepaket och olika distansundervisningsmetoder som främjar förvärvandet av ITkunskaper i små och medelstora företag ingår i många program. I kampen mot social utslagning har man i de nya ESF-programmen tagit hänsyn till den allt större oron över den s.k. digitala klyftan, dvs. att vissa grupper står utanför de potentiella fördelarna med den nya informations- och kommunikationstekniken. Syftet med programmen är därför att ge fler tillgång till ny informationsteknik.

ESF:s insatser för anpassningsförmåga Tidigare framgångar (1994-1999) Mellan 1996 och 1999 låg sysselsättningen på en stabil nivå i de företag som fick stöd från ESF inom ramen för mål 4 i Tyskland, jämfört med en minskning på mellan 2 % och 6 % i företag som inte deltog i ESF. Utvärderingen i Sverige visade att många företag hade kommit igång med kompetensutveckling tack vare mål 4. I Förenade kungariket fanns det belägg för att andelen arbetstagare som deltog i utbildning hade ökat märkbart till följd av stöd från ESF. Kommande åtaganden (2000-2006) I Sverige skall man vidta en del nya åtgärder för att stödja kompetensutveckling för samtliga anställda i privata och offentliga företag, särskilt i de mindre små och medelstora företagen. För att stimulera kompetensutvecklingen krävs det en analys av hur arbetsorganisationen utvecklas och av vilka utbildningsbehov de anställda har. För kompetensutveckling på arbetsplatsen krävs det en överenskommelse mellan arbetsgivaren och den lokala fackföreningen, eller om en sådan inte finns, med personalen. I Förenade kungariket har man för avsikt att uppmuntra en systematisk integration av ITkunskaper inom all verksamhet, med särskilt inriktning på grundläggande och centrala färdigheter. I andra länder ägnar man särskild uppmärksamhet åt att förbättra ITkunskaperna hos äldre arbetstagare (Finland) eller personer som avbryter sin skolgång (Nederländerna). I Grekland skall man göra betydande insatser för att förbättra infrastrukturen för allmän och yrkesinriktad utbildning genom att skapa bättre kontakter mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden och förbättra certifieringen av fortbildning. Man arbetar också för att utveckla informationssamhället inom utbildning, näringsliv och andra områden av ekonomisk betydelse. Alla skolor skall vara utrustade med datorer före 2002 och lärarna skall ha fått ITutbildning. I mål 3 i Förenade kungariket strävar man efter att finansiera projekt för att bygga upp kapaciteten i syfte att hjälpa arbetsmarknadens parter att aktivt medverka till att ge arbetskraften förutsättningar att anpassa sig till de krav som ställs i dag.

3.4. Jämställdhet Så gott som alla medlemsstater har föreslagit en tudelad strategi när det gäller jämställdhet inom ESF-programmen. I enlighet med sysselsättningsriktlinjerna omfattar detta dels särskilda åtgärder för att stödja jämställdhet, dels ett mer allmänt åtagande att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla åtgärder och prioriteringsområden i programmen. Det är svårt att på detta stadium ange exakt hur mycket man kommer att investera i jämställdhet 15. Mycket beror på hur jämställdhetsperspektivet integreras inom samtliga delar av ESF:s verksamhet. När det gäller särskilda åtgärder kommer ESF emellertid att tillhandahålla nästan 4 miljarder euro för åtgärder som främjar jämställdhet. Om man räknar med medlen för finansiering av integreringsåtgärder kommer detta belopp att vara betydligt högre. En jämförelse av hur stor andel av medlen som anslås till särskilda jämställdhetsåtgärder tyder på att en del medlemsstater har för avsikt att använda en lägre andel av ESF för särskilda åtgärder som främjar jämställdhet än vad som kanske vore nödvändigt enligt arbetsmarknadsindikatorerna 16. En del medlemsstater med stora skillnader mellan kvinnors och mäns sysselsättning eller arbetslöshet planerar till exempel att använda mycket mindre medel än andra medlemsstater där skillnaden mellan män och kvinnor är mycket mindre. Orsakerna till detta är komplicerade. I siffrorna för finansieringen av särskilda åtgärder för kvinnor beaktas inte det stöd som går till kvinnor inom ramen för åtgärderna för att integrera ett jämställdhetsperspektiv. Medlemsstaterna kanske väljer att satsa på integrering snarare än på särskilda åtgärder. Stödet från ESF måste också komplettera medlemsstaternas egna insatser. Om de nationella insatserna till förmån för jämställdhet redan är många är det då kanske eventuellt mer ändamålsenligt att satsa på integrering än att anslå medel till särskilda åtgärder för vilka det redan finns stora resurser. Analysen väcker dock viktiga frågor om jämställdhetsstrategin inom ESF. Det föreslagna stödet till kvinnor täcker hela spektret av arbetsmarknadsåtgärder. Många betonar dock särskilda åtgärder som är avsedda att utveckla och stödja effektiva barnomsorgsstrategier, större flexibilitet vad gäller utbudet av utbildning av olika slag samt inriktning på verksamhet för kvinnor (t.ex. etablering av företag). I nästan alla program införs noggranna projekturvalskriterier med hjälp av vilka man skall fastställa hur väl jämställdheten beaktas i ESF-projekten. Detta kommer att åtföljas av en intensivare övervakning. I de flesta fall ingår numera en företrädare från något jämställdhetsorgan i programövervakningskommittéerna. Genom dessa förändringar skall jämställdhetsfrågorna i högre grad synas och få ett bättre genomslag på samtliga stadier i programmen, allt från planering till genomförande och utvärdering. 15 En bedömning av programkomplementen för strukturfondsprogrammen kommer att tillhandahålla närmare uppgifter om hur stor del av medlen som avsätts för integrering av ett jämställdhetsperspektiv. Dessa dokument kommer att bli tillgängliga inom några månader. 16 Se bilaga 5.

ESF:s insatser för jämställdhet Tidigare framgångar (1994-1999) I Irland ökade andelen kvinnor som deltog i ESF-program 1997 till 54 %, från att 1992 ha utgjort 36 %. Andelen kvinnor som började förvärvsarbeta efter ESF-programmen var nästan lika stor som andelen män, även om många av kvinnorna fick deltidsarbete eller tillfälligt arbete. ESF:s stöd i Frankrike var en bidragande orsak till att man började lägga större vikt vid aktiva åtgärder som stöder kvinnor på arbetsmarknaden. Utvärderingen av ESF i Spanien visade att ESF:s stöd för spridning av material om god praxis på regional och lokal nivå hade startat en trend till större medvetenhet om jämställdhetsfrågor. Kommande åtaganden (2000-2006) Nya program i Irland visar hur viktigt det är med samverkan mellan strukturfonderna, så att de kompletterar varandra när det gäller att öka möjligheterna till barnomsorg. Här kompletteras ESF:s investeringar i kvalitetshöjande program, utbildning och personalkostnader av ett program för kapitalanslag till barnomsorg, vilket delfinansieras av ERUF. Stödet till integrering av ett jämställdhetsperspektiv i programmen i Österrike skall särskilt bidra till att skapa arbetstillfällen för kvinnor på icke-traditionella och nya områden i arbetslivet samt till att det skapas arbetstillfällen inom vetenskap och teknik. Iendelitalienska regioner har man infört en kvalitetsmärkning som ges till företag med god praxis när det gäller möjligheterna att förena familj och yrkesliv, inte enbart dagvård på arbetsplatsen utan också flexibel arbetstid, föräldralediget och andra åtgärder. 4. Genomförande och förvaltning av programmen Europeiska socialfondens verksamhet har inte bara fått en ny inriktning 2000-2006, utan också sättet att genomföra programmen har förnyats. Vissa centrala förändringar syftar till att ge ESF:s stöd bättre verkan. Den viktigaste förändringen är att man skall ägna större uppmärksamhet åt bättre förvaltning av programmen. I programmen anges uttryckligen vilka åtgärder som skall vidtas för att förbättra systemen för uppföljning och utvärdering. Detta är av största vikt för att man skall få ut så mycket som möjligt av ESF. I vissa medlemsstater har detta lett till betydande ändringar av systemen för finansiell kontroll (Nederländerna) och till bättre samordning mellan regionala och nationella åtgärder (Belgien). Uppföljningen skall vara upplagd så att den ger läglig information med hjälp av vilken förvaltarna av programmen och kommissionen vid de årliga översikterna kan göra en välgrundad bedömning av hur programmet framskrider. Genomförandet av programmet har också förbättrats på följande viktiga punkter: Hänsyn till regionala och lokala aspekter vid genomförandet skall göra det lättare att skräddarsy ESF till specifika behov på de regionala och lokala arbetsmarknaderna.

Medlemsstaterna har också uppgett att de har för avsikt att dra nytta av den flexibilitet som det globala stödet 17 medger för att bättre kunna tillgodose lokala behov. En av grundtankarna i strukturfondsprogrammen är att se till att fonderna kompletterar varandra när det gäller att uppnå målen för ekonomisk och social utveckling. Beslutsfattare kan förena investeringar gjorda av ESF och ERUF. Genom att ESF främjar utveckling av mänskliga resurser kan de andra fondernas åtgärder för att uppnå större ekonomisk och social sammanhållning påskyndas. Ett bärande inslag i ESF är att arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer och andra relevanta intressegrupper deltar aktivt. Partnerskap är nyckeln till framgång. Mer än någonsin tidigare har man samrått om utformningen av planerna. Medlemsstaterna har hört många olika intressegrupper, såväl genom traditionella samråd med arbetsmarknadens parter som genom nya kanaler som Internet. Det kommer att vara viktigt att man uppmuntrar partnerskapstänkandet genom att uppmuntra alla parter att delta aktivt. 5. Slutsatser Förhandlingarna om ESF har visat att medlemsstaterna är beredda att använda gemenskapens medel i enlighet med den sysselsättningspolitik som fastställdes inom ramen för Luxemburgprocessen. Tyngdpunkten i ESF har därmed förändrats från ett program som i huvudsak var inriktat på yrkesutbildning till ett strategiskt instrument med ett brett spektrum av åtgärder för investering i människor. Målet är att öka arbetsmarknadsåtgärdernas verkan och flexibilitet med tydligt tonvikt på att underlätta skapandet av arbetstillfällen. Det tydligaste exemplet på detta är att man inom ESF-programmen prioriterar förebyggande åtgärder. I de nya programmen engagerar man sig också starkt för jämställdhet, social integration och förbättrade möjligheter att tillvarata fördelarna med informations- och kommunikationstekniken. För medlemsstaterna består utmaningen i att omsätta programmen i praktiken. De måste se till att ESF också i framtiden kan reagera på ändrade behov och att socialfonden genom ett väl avvägt samspel mellan strategiska instrument och finansiering kan lösa specifika arbetsmarknadsproblem. Att uppföljningen av programmen har fått större betydelse borde ses som ett positivt verktyg för kontinuerliga förbättringar som kan maximera ESF:s verkan. De årliga mötena mellan förvaltarna av programmen och kommissionen är ett tillfälle att regelbundet bedöma behovet av anpassning så att man kan förbättra uppföljningen och förvaltningen av programmen. Vid halvtidsutvärderingen av programmen 2003 kommer man för första gången att göra en fullständig bedömning av hur väl genomförandet av programmen stämmer överens med planerna. Denna utvärdering kommer också att vara ett gyllene tillfälle att se över och ändra programmens inriktning. För att se till att detta arbete står på en stabil grund måste medlemsstaterna ge prioritet åt upprättandet av effektiva system för uppföljning och utvärdering från början av programperioden. Detta måste ske parallellt med insatser för att förbättra kopplingen mellan ESF:s uppföljning och den årliga rapporteringen i de nationella handlingsplanerna. Det räcker inte att man i ESF-programmen införlivar de prioriteringar som 17 Medlemsstaterna kan ge vissa förmedlande organisationer i uppgift att ta hand om fördelningen av mindre belopp till organisationer eller initiativ för lokal utveckling. De flesta föreslår att mellan 0,5 % och 1 % av medlen skall avsättas för detta.

fastställts i den europeiska sysselsättningsstrategin om man i de nationella handlingsplanerna inte tar hänsyn till ESF:s och de andra strukturfondernas bidrag till sysselsättningsstrategin. Förhandlingarna om de nya programmen är ett lämpligt första steg mot ett starkt och tydligt samspel mellan ESF och sysselsättningsstrategin. Det är viktigt att man tar vara på denna goda början och ser till att ESF kan anta de utmaningar som stödet till den europeiska sysselsättningsstrategin och de åtagande som gjordes vid Europeiska rådets möte i Lissabon kommer att medföra.

Bilaga 1 Stöd från strukturfonderna 2000-2006 Det finns fyra strukturfonder: Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och Fonden för fiskets utveckling (FFU). Dessa fonder beviljar ekonomiskt stöd inom ramen för tre målprogram: Mål 1: Främjar utveckling och strukturanpassning i underutvecklade regioner. Från 2000-2006 kommer dessa regioner att få 135 954 miljoner euro från ERUF, ESF, EUGFJ och FFU. Mål 2: Stöder ekonomisk och social omvandling i områden med strukturproblem. Mål 2-regionerna kommer att få 22 454 miljoner euro från ERUF, ESF, EUGJ och FFU. Mål 3: Stöder anpassning och modernisering av politiken och systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning samt sysselsättning i områden som inte hör till mål 1- områdena. ESF kommer ensamt att tillhandahålla 24 050 miljoner euro under programmets varaktighet. ESF står för cirka en tredjedel av allt strukturfondsstöd och finansierar ungefär en fjärdedel av strukturfondernas utgifter i mål 1-områdena och samtliga utgifter i mål 3-områdena. Anslag 2000-2006 (miljoner euro, 1999 års priser) Medlemsstat Mål 1 Mål 2 Mål 3 FFU (exklusive mål 1- områden) Totalt BE 625 433 737 34 1 829 DK 0 183 365 197 745 DE 19 958 3 510 4 581 107 28 156 EL 20 961 0 0 0 20 961 ES 38 096 2 651 2 140 200 43 087 FR 3 805 6 050 4 540 225 14 620 IR 3 088 0 0 0 3 088 IT 22 122 2 522 3 744 96 28 484 LU 0 40 38 0 78 NL 123 795 1 686 31 2 635 AU 261 680 528 4 1 473 PO 19 029 0 0 0 19 029 SF 913 489 403 31 1 836 SV 722 406 720 60 1 908 UK 6 251 4 695 4 568 121 15 635 Hela EU 135 954 22 454 24 050 1 106 183 564 Interreg 4 875 Urban 700 Leader 2 020 Equal 2 847 Nyskapande 994 åtgärder Totalt 195 000

Bilaga 2 { EMBED Excel.Sheet.8 }

Uppskattning av ESF:s andel jämfört med nationella aktiva arbetsmarknadsåtgärder Bilaga 3 ESF:sandelavutgifternaför aktiva arbetsmarknadsåtgärder* Aktiva arbetsmarknadsåtgärders andel av BNP (%) (%) Österrike 7,5 0,52 Belgien 4,0 1,34 Danmark 1,8 1,77 Finland 5,9 1,22 Frankrike 4,1 1,33 Tyskland 5,4 1,30 Grekland 58,4 0,35 Irland 8,8 1,66 Italien 8,3 1,10 Luxemburg 9,7 0,30 Nederländerna 3,5 1,80 Portugal 40,0 0,85 Spanien 24,6 0,81 Sverige 2,8 1,84 Förenade kungariket 14,6 0,37 EU 8,1 1,09 Källa: GD Sysselsättning och socialpolitik; OECD:s Economic Outlook (juni 2000) *Dessa uppskattningar är mycket grova och grundar sig på att man helt enkelt jämfört ESF:s planerade utgifter med de uppgifter som medlemsstaterna lämnat till OECD om utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder. OECD:s siffror omfattar färre åtgärder än ESF:s. Följaktligen ger tabellen förmodligen skenet av att ESF:s andel av de totala utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder är högre än de i själva verket är.

Bilaga 4 FAKTABLAD OM MEDLEMSSTATERNA

ESF i Österrike 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1 & 3) Företagaranda 8% Anpassningsförmåga 9% Anställbarhet 69% Jämställdhet 11% Övrigt 3% CENTRALA UPPGIFTER (A) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 68,2 62,2 76,7 71,6 59,7 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 1,0 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 3,7 9,2 3,1 7,9 4,5 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 1,2 4,4 0,9 3,7 1,6 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 66,4 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 13,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 7,5 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 603,1 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 55,0 32 047,5 - - - - - ESF (Mål 1) i % av Mål 1 totalt 20,3 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 548,1 24 965,6 Equal (miljoner euro) 96 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Belgien 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1 & 3) Företagaranda 10% Anpassningsförmåga 11% Anställbarhet 69% Jämställdhet 5% Övrigt 5% CENTRALA UPPGIFTER (B) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 59,2 62,2 68,0 71,6 50,4 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 1,1 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 9,0 9,2 7,8 7,9 10,7 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 5,0 4,4 4,4 3,7 5,9 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 30,7 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 17,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 4,0 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 957,0 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 192,0 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 29,6 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 765,0 24 965,6 Equal (miljoner euro) 70 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Danmark 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 3) Företagaranda 8% Anställbarhet 53% Anpassningsförmåga 36% Övrigt 3% CENTRALA UPPGIFTER (DK) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 76,5 62,2 81,2 71,6 71,6 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 1,0 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 5,2 9,2 4,5 7,9 6,0 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 1,1 4,4 0,9 3,7 1,2 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 53,1 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 12,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 1,8 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 379,0 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 0 32 047,5 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 379,0 24 965,6 Equal (miljoner euro) - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Finland 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1 & 3) Företagaranda 16% Anpassningsförmåga 37% Anställbarhet 35% Övrigt 3% Jämställdhet 9% CENTRALA UPPGIFTER (FIN) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 66,3 62,2 69,1 71,6 63,4 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 3,5 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 10,2 9,2 9,8 7,9 10,7 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 2,9 4,4 3,1 3,7 2,7 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 40,2 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) n.a. 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 5.9 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 688,8 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 273,0 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 28,8 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 415,8 24 965,6 Equal (miljoner euro) 68 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Frankrike 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1 & 3) Företagaranda 9% Anpassningsförmåga 12% Anställbarhet 72% Jämställdhet 4% Övrigt 3% CENTRALA UPPGIFTER (F) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 60,4 62,2 67,5 71,6 53,5 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 1,5 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 11,3 9,2 9,6 7,9 13,3 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 4,4 4,4 3,6 3,7 5,3 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 40,1 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 16,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 4,1 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 5 646,5 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 932,5 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 23,8 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 4 714,0 24 965,6 Equal (miljoner euro) 301 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Tyskland 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1 & 3) Företagaranda 9% Anpassningsförmåga 14% Anställbarhet 62% Jämställdhet 10% Övrigt 5% CENTRALA UPPGIFTER (D) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 64,8 62,2 72,4 71,6 57,1 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 0,3 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 8,7 9,2 8,3 7,9 9,3 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 4,4 4,4 4,0 3,7 4,9 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) 57,0 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 16,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 5,4 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 10 620,0 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 5 864,0 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 28,3 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 4 756,0 24 965,6 - - - - Equal (miljoner euro) 484 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Grekland 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1) Företagaranda 13% Anpassningsförmåga 8% Anställbarhet 67% Jämställdhet 12% CENTRALA UPPGIFTER (EL) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 55,5 62,2 71,6 71,6 40,2 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 1,2 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 11,6 9,2 7,8 7,9 17,4 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 5,9 4,4 3,1 3,7 10,1 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) n.a. 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 21,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 58,4 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 4 241,2 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 4 241,2 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 19,5 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 0 24 965,6 - - - - Equal (miljoner euro) 98 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd)

ESF i Irland 2000-2006 ESF:s andel per pelare (Mål 1) Företagaranda 17% Anpassningsförmåga 16% Anställbarhet 51% CENTRALA UPPGIFTER (IRL) Alla Män Kvinnor Nationellt EU Nationellt EU Nationellt EU Total sysselsättning (1999) (1) 62,5 62,2 73,6 71,6 51,4 52,9 Total sysselsättningstillväxt (1999) 5,1 1,4 - - - - Arbetslöshet (1999) (2) 5,8 9,2 5,8 7,9 5,8 10,9 Långtidsarbetslöshet (1999) (3) 2,4 4,4 2,5 3,7 2,1 5,4 Utbildningsnivå (1999) (4) n.a. 42,3 - - - - Fattigdom (1996) (5) 18,0 17,0 - - - - ESF i % av aktiva åtgärder (6) 8,8 8,1 - - - - Total finansiering från ESF 2000-2006 1 056,6 57 013,0 - - - - (miljoner euro) - Mål 1 (miljoner euro) 1 056,6 32 047,5 - - - - - ESF(Mål 1) i % av Mål 1 totalt 33,0 22,7 - - - - - Mål 3 (miljoner euro) 0 24 965,6 Equal (miljoner euro) 32 2 847 - - - - (1) Sysselsatta personer i % av befolkningen i arbetsför ålder i samma åldersgrupp (15-64 år). (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (2) Totala andelen arbetslösa i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (3) Arbetslösa (>12 månader) i % av den aktiva befolkningen. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (4) % av befolkningen (15-64 år) som har utbildning på minst gymnasienivå. (Gemensamma sysselsättningsrapporten) (5) % av befolkningen (<60% av medianinkomsterna; EU utom S och FIN) (Eurostat) (6) Genomsnittlig finansiering från ESF per år i % av de offentliga utgifterna för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.(oecd) Övrigt 4% Jämställdhet 12%