Resultatet publiceras på kurshemsidan onsdagen den 21 november.

Resultatet publiceras på kurshemsidan onsdagen den 21 november.

Fråga 1 Konstsamlaren Märta Knutsson vill gärna köpa oljemålningen Höst målad av den kände konstnären Eberhard Hillertz. Märta har emellertid inte råd att betala det pris om en miljon kronor som Eberhard begär för målningen. När Märta beklagar sig över det begärda priset inför sin farbror Göte Knutsson svarar Göte: Oroa dig inte Märta, jag ska tala med Eberhard. Göte, som är en erfaren och slipad affärsman, beger sig därför till Eberhard. När Eberhard vägrar att sänka priset säger Göte: Sälj Höst till Märta för 750 000 kr. Annars kontaktar jag grabbarna i Malmö. De vet hur man får tyst på målarfigurer som du. Några dagar senare säljer Eberhard oljemålningen Höst till Märta för 750 000 kr. Han säger till Märta att han ändrat sig och tycker att Märta med sitt konstintresse inte ska behöva betala ett högre pris. A. Har ett giltigt köp kommit till stånd mellan Eberhard och Märta? Kristina Lovars hyr för privat bruk i mitten av maj hästen Kastor av Matilda Abrahamsson, som äger ett företag som bland annat hyr ut hästar. Hyrestiden är juni månad. Enligt det skriftliga avtal som parterna undertecknar ska Matilda transportera Kastor till Kristina den 1 juni. I slutet av maj dör emellertid Kastor. Matilda transporterar därför hästen Pollux den 1 juni till Kristina. Kristina vägrar dock att ta emot Pollux. Hon säger att hon hyrt Kastor och att hyresavtalet inte längre gäller om inte Matilda kan avlämna denna häst. Matilda pekar då på punkt 15 i Matilda Abrahamssons allmänna hyresvillkor som finns tryckta på baksidan av det skriftliga hyresavtalet. Under punkt 15 står Uthyraren har rätt att fullgöra det ingångna hyresavtalet genom att avlämna en häst som enligt uthyrarens bedömning i det väsentliga är likvärdig med den uthyrda. Matilda påstår att Pollux är likvärdig med Kastor och att Kristina gör sig skyldig till ett avtalsbrott om hon inte tar emot Pollux och betalar den avtalade hyresavgiften. B. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Diskutera olika tänkbara argument! Krögaren Elenor Svantesson för den 3 juli förhandlingar med Hugo Hansson, som äger ett företag som bland annat säljer spisar, om köp av en spis för sin näringsverksamhet. Någon dag senare skickar Hugo ett brev till Elenor, där det står: Elenor. Jag vill härmed bekräfta att du vid vårt möte den 3 juli köpte en spis av märket Powercooker för 13 000 kr. Vänliga hälsningar Hugo. Elenor, som inte anser sig ha köpt någon spis under mötet den 3 juli, kastar brevet i sopnedkastat och bryr sig inte om att kontakta Hugo. C. Kan Hugo med framgång hävda att ett köp av spisen i fråga kommit till stånd?

Fråga 2 Amanda Hillman äger en liten frisörsalong och köper i början av april för sin näringsverksamhet en dator av Walter Torstensson, som äger ett företag som säljer datorer. I början av juni slutar dock datorn att fungera. Amanda beger sig omedelbart till Water med datorn. Walter säger då: Innan jag tar emot och tittar på datorn måste du betala en avgift om 750 kr, det är brukligt att så sker. Amanda betalar det begärda beloppet, varpå Walter säger att han hör av sig. Efter några dagar får Amanda beskedet att datorn är lagad och tillgänglig för avhämtning. Amanda beger sig omedelbart till Walters affärslokaler. Walter medger visserligen att datorn varit behäftat med ett tillverkningsfel som han ansvarar för, men när Amanda begär att få tillbaka avgiften om 750 kr som hon betalat vägrar Walter att tillmötesgå hennes begäran. Han säger: Betalt är betalt. Amanda tar då fram det skriftliga avtal som parterna undertecknat och pekar på punkt 8, där det under rubriken Köparens rättigheter står: Säljaren är skyldig att snarast avhjälpa fel som han ansvarar för. Hon tillägger: Jag utgick från att det inbetalade beloppet utgjorde en slags undersökningsavgift som jag skulle få tillbaka om det visade sig att det var fråga om ett fel som säljaren svarade för och som alltså inte berodde på min hantering. Jag har också från säkra källor hört att detta är det vanliga inom branschen. Om du ansvarar för felet ska jag väl inte behöva betala. Walter svarar: Det står inte under punkt 8 att avhjälpandet ska ske kostnadsfritt och det brukliga hos mig är att kunden alltid betalar en avhjälpningsavgift. Du måste vidare beakta punkt 15 i hyresavtalet, där det står: För viktig information, se Walters hemsida. På hemsidan står under länken Walters meddelanden just Avhjälpande: 750 kr. Jag tycker inte att du ska klaga. Utan denna beloppsbegränsning hade du fått betala 1 200 kr. Amanda svarar: Jag kräver att få tillbaka det inbetalda beloppet. A. Gör en rättslig bedömning av tvisten mellan parterna! Kommentera parternas ståndpunkter och analysera olika tänkbara argument som kan ligga till grund för en rättslig lösning av tvisten! I ditt Studiematerial beskriver R.A. Byron m.fl. olika påverkansmetoder. Bland annat uppmärksammar de en metod som kallas för the-foot-in-the-door technique och som försäljare använder för att förmå kunder att ingå avtal. B. Ange vad som kännetecknar den ovan nämnda metoden för påverkan!

Fråga 3 Henrietta Filipsson äger ett företag som tillverkar komponenter till olika typer av maskiner. Hon har under lång tid sålt komponenter till verkstadsföretaget Wilgotssons. I början av april får emellertid Henrietta höra att Wilgotssons har svårt att betala sina räkningar. Hon ringer därför upp Wilgotssons ägare och behörige företrädare Elsa Wilgotsson. När Henrietta frågar om hon kan få betalning i tid svarar Elsa: Inga problem. Jag har fått ett förmånligt lån av Trulsson Bank. Wilgotssons ekonomi är säkrad och du kan alltså leverera i förvissning om att betalning kommer att ske som vanligt under de närmaste månaderna. Efter att ha fått detta lugnande besked ingår Henrietta ett avtal med Wilgotssons om leverans av komponenter under april och maj månad. Henrietta levererar också komponenterna i fråga under de nämnda månaderna. Wilgotssons går därefter i konkurs i juni. Någon betalning för de levererade komponenterna har då inte skett till Elsa. När Henrietta frågar Elsa vad som hänt svarar Elsa: När jag talade med dig utgick jag från att jag skulle få ett lån från Trulssons Bank. Bankens kreditkommitté hade föreslagit detta och jag trodde att bankens styrelse skulle godta kreditkommitténs förslag. Jag blev mycket besviken när jag fick höra att bankstyrelsen avslagit kommitténs förslag. Henrietta hävdar då att det mellan parterna ingångna avtalet om komponentleveranser under april och maj är ogiltigt. Hon tillägger att hon aldrig hade levererat komponenterna utan att först få betalning om hon känt till det rätta förhållandet. Elsa svarar att hon anser att det ingångna avtalet är giltigt. A. Gör en rättslig bedömning av vilka tänkbara grunder som Henrietta kan åberopa som stöd för att få avtalet ogiltigförklarat! Utgå från att Henrietta har separationsrätt i Wilgotssons konkurs om avtalet ogiltigförklaras! Johanna Evertsson köper i början av juli en fritidsfastighet av universitetsadjunkt Osvald Hallman för tio miljoner kronor. Köpet ingås helt i enlighet med jordabalkens formkrav. Efter tillträdet uppmärksammar emellertid Johanna allvarliga fuktskador i golvbjälklaget. När Johanna meddelar Osvald att hon häver köpet svarar Osvald dels att Johanna bort upptäcka fuktskadorna vid sin undersökning av fastigheten innan köpet, dels att det i punkt 8 i köpekontraktet står: Köparen avstår med bindande verkan från att göra gällande påföljder på grund av fel eller brister i fastigheten. Johanna svarar då att hon från trovärdiga källor fått reda på att Osvald kände till fuktskadorna vid köpet. B. Kan Osvald med framgång hävda att Johanna saknar rätt att häva köpet eftersom hon inte uppfyllt sin undersökningsplikt och kan han med framgång hävda att Johanna på grund av punkt 8 i köpekontraktet i vilket fall som helst inte kan häva köpet?

Fråga 4 En omdiskuterad fråga är i vilken utsträckning som skiljedomsklausuler ska godtas. Ett område, där denna fråga har uppmärksammats, är arbetsrätten. I AD 2008 nr 29 som vi gått igenom på en av seminarieövningarna beskrev Arbetsdomstolen vissa allmänna riktlinjer som kan ligga till grund för besvarandet av frågan om en skiljedomsklausul ska betraktas som oskälig i ett anställningsavtal. A. Redogör för de riktlinjer för bedömningen som Arbetsdomstolen beskrev i den nämnda domen! En fråga som vi uppmärksammat under kursen är vad som krävs för att skadeståndsskyldighet ska inträda på grund av avbrutna avtalsförhandlingar (prekontraktuellt ansvar). I en artikel i JT med titeln Skadeståndsgrundande uppträdande vid avtalsförhandlingar (som ingår i Studiematerialet) uppställer Jan Kleineman vissa rekvisit för att skadståndsskyldighet ska inträda. B. Beskriv de rekvisit som Jan Kleineman tar upp i sin artikel för att ett prekontraktuellt skadeståndsansvar ska inträda! I en artikel i JT med titeln Inkorporering av standardavtal (som ingår i Studiematerialet) jämför Christina Ramberg NJA 1980 s. 46 med NJA 2007 s. 962 och drar vissa slutsatser om rättsläget. C. Redogör för Christina Rambergs analys av de nämnda rättsfallen och vilka slutsatser som hon drar! I en artikel i Ny Juridik med titeln Integrationsklausuler och några boilerplateklausuler (som ingår i Studiematerialet) redogör Lars Gorton för bland annat för integrationsklausuler. D. Beskriv kortfattat vad som avses med en integrationsklausul!

Typsvar till skrivningen i allmän avtalsrätt den 31 oktober 2012 Fråga 1 A. Frågan gäller här om ett giltigt köp kommit till stånd mellan Eberhard och Märta. I berättelsen uppmanar Göte Eberhard att sälja oljemålningen till Märta och tillägger Annars kontaktar jag grabbarna i Malmö. De vet hur man får tyst på målarfigurer som du. Med hänsyn till omständigheterna är det möjligt att detta uttalande kan tolkas som ett implicit hot om våld eller liknande. Om det är fråga om våld eller hot som innebär trängande fara är 28 avtalslagen tillämplig. Rättsföljden är då att den tvungne inte är bunden av avtalet, låt vara att det i 2 st. finns en reklamationsplikt för det fall tvånget utövats av en utomstående och motparten var i god tro. Frågan är emellertid om det är fråga om ett hot som innebär trängande fara. I rättsfallet NJA 1997 s. 507 (som vi gått igenom på ett seminarium) framhåller HD att med uttrycket hot som innebär trängande fara förstås att hotet ska avse ett betydelsefullt intresse för den hotade, såsom liv eller hälsa, att faran ska vara omedelbart överhängande och hotet därmed praktiskt taget inte lämnat offret något val. I det nämnda fallet hade personen visserligen blivit utsatt för knivhot, men det förflöt två dagar efter att den akuta hotsituationen upphörde till dess att den hotade delvis efterkom uppmaningen. Enligt HD hade därför hotet inte inneburit trängande fara i den mening som avses i rånbestämmelsen i BrB 8:5. Även om det inte var fråga om en civilrättslig prövning utifrån 28 avtalslagen kan det hävdas att domstolens syn återspeglar den närmare innebörden av rekvisitet trängande fara också i 28 avtalslagen. I vårt fall säljer Eberhard målningen till Märta några dagar efter det att han utsatts för Götes hot och det kan göras gällande att hotet vid försäljningen inte var omedelbart överhängande på det beskrivna sättet och att han därför praktiskt taget inte hade något val. Att det inte är fråga om råntvång enligt 28 avtalslagen hindrar inte att det kan vara fråga om ett rättstridigt tvång av det lindrigare slag som regleras i 29 avtalslagen. Lindrigt tvång enligt 29 avtalslagen är dock en svag ogiltighetsgrund, vilket innebär att Eberhard är bunden om Märta varken insett eller bort inse att Eberhard blivit utsatt för tvång av Göte. Huruvida Märta var i god tro är en diskussionsfråga och vars besvarande beror på om hon haft anledning att misstänka att Göta skulle framföra ett hot av det aktuella slaget och så vidare. En ytterligare möjlighet är att tillämpa 36 avtalslagen eftersom denna regel kan tillämpas i vissa fall när rekvisiten för ogiltighetsreglerna i tredje kapitlet avtalslagen inte fullt ut är uppfyllda. Något direkt stöd för att generalklausulen skulle kunna tillämpas i den aktuella typen av fall finns dock inte och det är därför osäkert i vad mån detta är möjligt. (3 p.) B. Det är här fråga om ett konsumentavtal. Av frågan framgår att hyresavtalet gäller en bestämd häst (Kastor) och att det blivit omöjligt för Matilda att avlämna denna häst eftersom Kastor avlidit. Matilda hänvisar dock till punkt 15 i Matilda Abrahamssons allmänna hyresvillkor, där det står att uthyraren har rätt att fullgöra det ingångna avtalet genom att avlämna en häst som enligt uthyrarens bedömning i det väsentliga är likvärdig med den uthyrda. Frågan är då om denna punkt blivit en del av avtalet mellan parterna. Punkt 15 finns tryckt på baksidan av det skriftliga hyresavtalet. I NJA 2011 s. 600 (som behandlats på ett seminarium) anges att för villkor, som inte varit föremål för någon individuell förhandling, krävs att näringsidkaren vidtagit skäliga åtgärder för att uppmärksamma konsumenten på villkoren senast i samband med avtalsingåendet. Det framhålls också att om standardvillkoren är tryckta på baksidan av avtalsdokumentet krävs det en tydlig hänvisning till villkoren på framsidan för att villkoren ska utgöra en del av avtalet. I det aktuella fallet finns det inget som tyder på att villkoret diskuterats mellan parterna (individuell förhandling) eller att Kristina uppmärksammat villkoret i fråga och det framgår inte heller av frågan om det finns en hänvisning till villkoren på framsidan. Om så inte är fallet kan alltså följden bli att Matildas allmänna hyresvillkor inte är inkorporerade i avtalet. I det nämnda rättsfallet framhålls vidare

att strängare krav än annars ställs upp i fråga om oväntade, överraskande och särskilt tyngande klausuler. Kännetecknande för punkt 15 är att det är en s.k. ensam bestämmanderättsklausul, den ger ju Matilda rätt att avlämna en häst som enligt hennes bedömning i det väsentliga är likvärdig med den uthyrda. Det kan hävdas att en klausul av detta slag kan vara både överraskande och betungande för Kristina. För Kristina som valt att hyra en bestämd häst (Kastor) kan det nämligen ha varit av vikt att det är just denna häst som avlämnas, något som också Matilda kan ha insett eller haft anledning att förstå. Villkor som ger den ena parten en ensam bestämmanderätt är också en typ av villkor som kan åsidosättas eller jämkas med stöd av 36 avtalslagen med hänsyn till de risker som en sådan klausul ger upphov till. I generalklausulen anges vidare att särskild hänsyn ska tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument intar en underlägsen ställning. Vidare kan bilagan till rådets direktiv om oskäliga villkor i konsumentavtal beaktas, där det finns en vägledande lista på villkor som kan anses oskäliga i konsumentavtal. Av denna lista framgår att vissa typer av villkor som ger näringsidkaren en ensam bestämmanderätt kan vara oskäliga, exempelvis att näringsidkaren ges rätt att ensidigt ändra och utan giltigt skäl ändra någon egenskap hos den vara som ska levereras (k) och att näringsidkaren ges rätt att avgöra om den levererade varan eller tjänsten överensstämmer med avtalet, eller ger honom rätt att ensam tolka ett avtalsvillkor (m) (se också t.ex. j). Även om denna lista inte är bindande för en domstol kan den alltså vägleda domstolen även om domstolen också får ta hänsyn till omständigheterna i övrigt. (4 p.) C. I det här fallet kan 21 lagen om handelsagentur tillämpas analogt. Se NJA 2006 s. 638 (som behandlats på ett seminarium). Av frågan framgår att båda parter är näringsidkare, att förhandlingar förts mellan parterna, att Hugo skickat en bekräftelse på att avtal ingåtts under mötet den 3 juli samt att Elenor förhållit sig passiv (inte reklamerat utan oskäligt uppehåll). Om dessa rekvisit är uppfyllda blir rättsföljden att ett avtal presumeras ha ingåtts i enlighet med bekräftelsen, vilket innebär att Elenor har bevisbördan för att något avtal inte ingick under mötet i fråga. Se HD:s sätt att resonera i NJA 2006 s. 638. (3 p.) Fråga 2 A. I den frågan gäller det att besvara om Amanda har rätt att få tillbaka den avgift om 750 kr som hon har betalat till Walter. Förvisso har Amanda gått med på att betala avgiften i fråga. Det kan dock hävdas att hon har haft fog att utgå från att hon skulle få tillbaka den om det skulle visa sig att det är fråga om ett fel som Walter ansvarar för. Amanda har från säkra källor fått reda på att detta är det vanliga inom branschen och när Walter säger, det är brukligt att så sker, kan Amanda ha haft anledning att uppfatta detta som en hänvisning till branschsedvänjan, vilket det kan hävdas att Walter måste eller i vart fall borde ha insett. Vidare står det i punkt 8 i det skriftliga avtal som parterna undertecknat att säljaren är skyldig att snarast avhjälpa fel som han ansvarar för. Om Amanda läst denna bestämmelse kan det hävdas att det är naturligt för henne att tolka Walters uttalande i ljuset av bestämmelsens innebärande att hon ska få tillbaka avgiften om det är fråga om ett fel som Walter ansvarar för, vilket det kan hävdas att Walter måste eller i vart fall bort ha insett. Det finns inget som tyder på att punkt 8 diskuterats mellan parterna och att Amanda av denna anledning bort tolka den på ett annat sätt. Alltså Amanda skulle kunna göra gällande att hennes tolkningsversion ska ges företräde med hjälp av dolusmodellen (alternativt culpamodellen). Visserligen hävdar Walter att det brukliga hos honom är att kunden alltid betalar en avhjäpningsavgift, men det finns inget som tyder på något partsbruk mellan parterna eller att Amanda insett eller bort inse detta bruk. Om det inte finns tillräckligt underlag för en partsinriktad tolkning och vi utgår från en objektiverad tolkning av avtalet kanske inte en språkinriktad tolkning ger något klart besked: enbart ordalydelsen ger ju inte vid handen om ersättning ska utgå, låt vara att det kan hävdas det framstår som mindre närliggande att en säljare som ansvarar för ett fel samtidigt

ska ha rätt att ta betalning för avhjälpande. Om Amanda från trovärdiga källor fått reda på att det vanliga inom branschen är att köparen får tillbaka avgiften om det är fråga om ett fel som säljaren svarar för så talar en branschinriktad tolkning till fördel för Amanda. Om vi vidare utgår från en norminriktad tolkning så talar denna till förmån för Amanda. Enligt köplagen är nämligen en näringsidkare skyldig att kostnadsfritt avhjälpa felet. Eftersom det är fråga om en friskrivning från dispositiv rätt talar detta alltså för en restriktiv tolkning. En ändamålsinriktad tolkning talar i vart fall inte i någon motsatt riktning: punkt 8 om avhjälpande står under rubriken Köparens rättigheter och det kan hävdas att det förnuftiga syftet med bestämmelsen då är att avhjälpandet ska ske kostnadsfritt. Det kan också göras gällande att innehållet i punkt 8 ska läsas i ljuset av rubriken i fråga (Köparens rättigheter) och att detta sammanhang talar för att avhjälpandet ska ske kostnadsfritt (systeminriktad tolkning). När det gäller skälighetsinriktad tolkning kan det hävdas att det framstår som skäligt att Walter kostnadsfritt ska avhjälpa ett fel som han ansvarar för, Amanda har ju betalat för att få en felfri vara. Som ett förstärkande skäl kan vidare oklarhetsregeln åberopas. Det framstår som troligt att avtalet har upprättats av Walter och att han är den av parterna som har bäst möjlighet att undanröja oklarheter i avtalet, vilket innebär att punkt 8 ska tolkas till Amandas fördel. Walter äger ett företag som säljer datorer och Amanda en liten frisörsalong, vilket gör att Walter kan ses som den kunskapsmässigt överlägsna parten i avtalet. Walter hänvisar vidare till punkt 15, där det står För viktig information, se Walters hemsida och på hemsidan står under länken Walters meddelanden just Avhjälpande: 750 kr. Walter skulle kunna hävda att systeminriktad tolkning leder till att punkt 8 bör tolkas i ljuset av denna bestämmelse. Frågan är emellertid om Walters meddelande inkorporerats i avtalet. Det kan hävdas att hänvisningen inte för tankarna till bestämmelser om avhjälpande och därför är vilseledande. Vidare krävs att överraskande och betungande villkor (vilket det är fråga om här) måste klargöras på ett tydligt sätt, vilket knappast har skett. Följden blir att Walters meddelanden inte blivit en del av avtalet mellan parterna. (8 p.) B. Byron m.fl. beskriver the-foot-in-the-door technique på följande sätt: A procedure for gaining compliance in which requesters begin with a small request and then, when this is granted, escalate to a larger one (the one they actually desire all along) (Byron m.fl., Studiematerialet s. 51). En försäljare som exempelvis först erbjuder kunden något gratis kan därmed få kunden mer välvilligt inställd till att köpa varan. Påverkansmetoden i fråga bygger på principen om commitment or consistency. Byron m.fl. skriver: Once we have said yes to the small request, we are more likely to say yes to subsequent and larger ones too, because refusing these would be inconsistent with our previous behavior. (Se Byron m.fl, Studiematerialet s. 52). (2 p.)

Fråga 3 A. Denna fråga har vissa likheter med NJA 1985 s. 178 (som vi behandlat på ett seminarium). En möjlighet är att Henrietta gör gällande att hon blivit svikligen förledd av Elsa och att avtalet därför är ogiltigt enligt 30 avtalslagen. För att så ska vara fallet krävs emellertid att Elsa var i ond tro när hon meddelade Henrietta att Wilgotssons fått ett lån och att hon uppsåtligen framkallat Henriettas villfarelse. Även en tillämpning av 33 avtalslagen förutsätter ont tro hos Elsa. En ytterligare möjlighet är att Elsa var i god tro på så sätt att hon utgick ifrån att hon skulle få ett lån och att bankens beslut enbart var en formalitet och att hon därför inte hade uppsåt att vilseleda Henrietta. Av detta följer emellertid inte att avtalet är giltigt. Henrietta kan nämligen åberopa att hon har rätt att frigöra sig med stöd av förutsättningsläran, vilket är fallet om hon kan visa att hennes felaktiga förutsättning att Wilgotssons fått ett lån var väsentligt för henne, att Elsa insett eller bort inse förutsättningen och dess väsentlighet och att Wilgotssons efter en särskild prövning bör bära risken för förutsättningens felslående. Vad som talar för att Wilgotssons ska bära risken är att detta bolag är den av parterna som har bäst överblick över händelseförloppet, att Elsa genom sitt meddelande, även om detta lämnats i god tro, framkallat Henriettas felaktiga förutsättning, att påståendet minskat Henriettas incitament att göra en egen undersökning av Wilgotssons kreditvärdighet och att Henrietta givits en överdriven uppfattning om möjligheterna att få ett lån (jfr HD:s motivering i NJA 1985 s. 178). Det är vidare möjligt att även om Elsa utgått ifrån att hon skulle få ett lån så borde hon med hänsyn till omständigheterna beaktat möjligheten av att få ett avslag och att hon därför har handlat klandervärt när hon utan reservationen lämnade sitt meddelande om lånet till Henrietta, vilket också kan beaktas vid riskprövningen. I NJA 1985 s. 178 framhöll HD vidare att förutsättningsläran bör prövas före 36 om en part hävdar total ogiltighet i ett fall av det förevarande slaget. (5 p.) B. Det kan göras gällande att Johanna kan åberopa felet även om hon inte uppfyllt undersökningsplikten om Ovald kände till felet, insåg att Johanna inte kände till felet, förstått att avsaknaden av felet kunde vara av avgörande betydelse för Johannas beslut att köpa fastigheten och på ett klandervärt sätt utnyttjat hennes okunskap. I NJA 2007 s. 86 (som vi behandlat på ett seminarium) framhöll HD att det inte krävs att säljaren handlat svikligt eller i strid mot tro och heder för att köparens undersökningsplikt ska neutraliseras av säljarens upplysningsplikt. Domstolen lämnar alltså ett visst utrymme för att säljarens underlåtenhet att lämna upplysning ges relevans vid sidan om svek och ohederlighetsfallen. Om Johanna kan visa att de nämnda rekvisiten är uppfyllda kan hon alltså åberopa felet trots bristande undersökning. När det gäller allmänt hållna friskrivningsklausuler av det ifrågavarande slaget har dessa godtagits när det exempelvis gäller äldre villafastigheter och parterna varit privatpersoner och där säljaren kan ha ett intresse av att friskriva sig från dolda fel. Hänsyn måste emellertid tas till omständigheterna i det särskilda fallet. I motiven till 36 avtalslagen anges vidare att som en allmän princip gäller att en part inte kan friskriva sig från ansvar för uppsåtligt eller grovt vårdslöst handlande. Om det exempelvis är så att Osvald uppsåtligen begagnat sig av Johannas okunskap om felet torde alltså Johanna med framgång kunna hävda att friskrivingsklausulen ska åsidosättas med stöd av 36 avtalslagen. (5p.)

Fråga 4 A. Av AD 2008 nr 29 framgår att domstolen i stor utsträckning godtar skiljeklausuler på arbetsrättens område. Det framhölls att ett jämviktsläge normalt uppkommer eftersom arbetstagaren kan räkna med stöd från sin fackliga organisation. Det angavs också att en arbetstagare har möjlighet att organisera sig fackligt. Domstolen påpekade dock att omständigheterna i det enskilda fallet kan vara så pass särpräglade att en skiljeklausul kan vara oskälig, exempelvis när en arbetsgivare genomdrivit en skiljedomsklausul under sådana omständigheter och på ett sådant sätt att en tillämpning av skiljeklausulen blir oskälig. Det räcker dock inte med att hänvisa parternas till inbördes ekonomiska styrkeförhållanden för att förklara en skiljeklausul som oskälig enligt 36 avtalslagen. Hänsyn tas också till om ett anställningsförhållande är av mer individualiserad karaktär avseende relativt kvalificerade arbetsuppgifter med inslag av förtroendeställning i förhållande till arbetsgivaren. I sådana fall föreligger enligt AD ofta skäl för att i händelse av tvist utnyttja det icke offentliga och förhållandevis snabba skiljeförfarandet. (3 p.) B. Kleineman framhåller att prekontraktuellt skadeståndsansvar i from av culpa in contrahendo är en allmän skadeståndsrättslig princip i svensk rätt. Han skriver att det utmärkande är att skadevållaren i en vid mening vilseleder den skadelidande och att detta förorsakat skadan. Han framhåller att culpabedömningen förutsätter en etisk norm (t.ex. professionsansvarets etiska normer) och att endast kvalificerat oetiska beteenden hos den som avbryter förhandlingarna kan ge upphov till skadeståndsskyldighet. Det fordras dessutom enligt Kleineman att skadevållaren bort inse effekterna av sitt agerande och att den skadelidande haft anledning att förlita sig på den information har erhållit ( eller inte erhållit). Kleineman framhåller att kärnan i ansvaret vid culpa in contrahendo utgör en analys av den faktiska tillitens relevans. (Se Kleinemans analys i Studiematerialet). (3 p.) C. I sin artikel jämför Christina Ramberg NJA 1980 s. 46 med NJA 2007 s. 962. Hon använder dessa fall för att illustrera vilken betydelse som avtalstidpunkten har för fastställandet av avtalsinnehållet. Hon framhåller att HD i NJA 1980 s. 46 ger uttryck för att Lastbilscentralen hade anledning att förvänta sig att det skulle tillkomma allmänna villkor för uppdraget. Hon medger att domstolen visserligen inte använde uttrycket anledning att förvänta sig, men hon framhåller att HD i ett längre stycke redogör för att det är vanligt förekommande med allmänna villkor vid entrepenadavtal och ger på så sätt indirekt uttryck för att parterna har anledning att förvänta sig en hänvisning till standardvillkor. I NJA 2007 s. 962 framkom vidare att en person vid inte helt okomplicerade avtal kan ha skäl att förvänta sig en villkorsprecisering i nära anslutning till avtalets ingående. Ramberg drar slutsatsen att HD inte anser att avtalstidpunkten är avgörande för bestämmandet av avtalets innehåll. Avtalet kan fortfarande påverkas om parterna har anledning att förvänta sig detta. Om så är fallet kan enligt Ramberg passivitet få stor betydelse för avtalstolkningen på så sätt att om motparten inte invänder mot villkorspreciseringen så läggs denna till grund för fastställandet av avtalsinnehållet. Hon påpekar dock att passiviteten får mindre betydelse efter det att part har utfört sin prestation. Detta framgår av NJA 2007 s. 962, där villkorspreciseringen skedde efter det att besiktningen ägt rum. Resultatet blev att det tvistiga villkoret i fråga inte ansågs inkorporerat trots passivitet. I NJA 1980 s. 46 skedde däremot villkorspreciseringen innan prestation och Lastbilscentralen blev bunden av villkoren på grund av att de påbörjat arbetet utan att lämna några invändningar.(3 p.) D. En integrationsklausul är en vanligt förekommande s.k. boilerplate-klausul. Gorton framhåller att även om denna kan utformas på delvis olika sätt har den alltid som föremål att skära bort från avtalstolkningen åtminstone sådana kontraktsrättsliga element som hänför sig

till tiden före avtalets tillkomst. Parterna vill alltså åstadkomma, att domstol vid bedömningen endast ska hålla sig till vad som framgår av avtalstexten. (1 p.)