Förtroendeskadliga bisysslor

Förtroendeskadliga bisysslor En intern komparativ studie av den statliga respektive den privata sektorns reglering av förtroendeskadliga bisysslor PA-programmet Arbetsrätt B 7,5hp Författarnamn: Avdelningen för juridik 1. Ronja Jonsson Arbetsrätt B (RVGB21) 2. Jannice Larsson Termin: HT15 3. Filippa Jansson Uppsatsgrupp:21 Handledare: Gunvor Axelsson Karlstad Business School Karlstad University SE-651 88 Karlstad Sweden Phone:+46 54 700 10 00 Fax: +46 54 700 14 97 E-mail: handels@kau.se www.hhk.kau.se

Innehållsförteckning 1. Introduktion... 3 1.1 Ämnesbeskrivning... 3 1.2 Problemformulering... 3 1.3 Syfte... 3 1.4 Frågeställning... 3 1.5 Beskrivning av avgränsningar... 4 1.6 Metodbeskrivning... 4 1.7 Beskrivning av använt material... 5 1.8 Disposition... 5 2. Regelbakgrund... 6 2.1 Lagen (1994:260) som offentlig anställning... 6 2.2 Lagen (1982:80) om anställningsskydd... 7 2.3 Eventuella påföljder... 7 2.4 Politiska demokration... 7 2.5 Jäv... 8 2.6 Avtalsbrott... 8 3. Domfall... 9 3.1 AD- Domen 45/14, Mål nr A 95/12... 4. Exempel från privat sektor... 10 5. Analys... 11 6. Slutsats... 13 Referenser... 14

1. Introduktion 1.1 Ämnesbeskrivning Ämnesområdet som kommer att beröras i detta arbete är hur en arbetstagares förtroendeskadliga bisysslor kan komma att kollidera med arbetet vid den arbetsplats där arbetstagaren är verksam. Vi kommer att göra en jämförelse mellan arbetstagare som är statligt anställda respektive privat anställda, detta för att kunna få en tydligare bild av likheter och skillnader mellan dessa två sektorer. Beskrivning av vad bisysslor är förklaras i nationalencyklopedin: bisyssla,, extraknäck, juridisk term för arbete vid sidan av ordinarie anställning. Som huvudregel gäller att arbetstagare får använda sin fritid efter behag, vilket innebär att bisysslor tillåts. Fritiden får dock inte användas så att det ordinarie arbetet inte kan utföras på ett fullgott sätt. 1 1.2 Problemformulering Vi har valt detta ämne då vi ser en tydlig problematik inom området. Problem som kan tänkas uppkomma när en arbetstagare ägnar sig åt en förtroendeskadlig bisyssla är att verksamhetens anseende kan ta skada. Den offentliga sektorn karaktäriseras av den politiska demokratin som genomsyrar hela verksamheten, därför är av stor vikt att den har ett gott anseende då välfärdssamhället vilar på den offentliga sektorn. 2 Jämförbart med den privata sektorn som inte har ett lagrum som förbjuder förtroendeskadliga bisysslor ligger det i företagets eget intresse att genom avtal eller andra bestämmelser reglera vad som kan anses som förtroendeskadligt för deras verksamhet. 3 1.3 Syfte Syftet i detta arbete är att få en större förståelse av hur en arbetstagares bisyssla kan komma att påverka verksamheten samt hur en arbetsgivare har rätten till att förbjuda en arbetstagares bisyssla om den anses förtroendeskadlig. Med stöd utifrån en AD-dom angående en statligt anställd samt ett anställningsavtal inom den privata sektorn är syftet att påvisa hur en bisyssla kan komma att bedömas i praktiken utifrån de lagrum som vi senare i arbetet kommer att belysa. 1.4 Frågeställning Vad är det som kan komma att gör en arbetstagares bisyssla förtroendeskadlig? Inom statlig respektive privat sektor regleras arbetstagarnas bisysslor olika, vad är likheterna och skillnaderna? 1 Fahlbeck, Reinhold. Bisysslor, Nationalencyklopedin 2 Andersson, Kommunal arbetsrätt, s 113 3 Källström & Malmberg, Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten, s 77-78 3

1.5 Beskrivning av avgränsningar Vi har valt att specificera denna uppsats på AD-domen 45/14, mål nr A 95/12. Då AD-domen behandlar en statlig arbetstagares eventuella förtroendeskadliga bisyssla har vi valt att specificera oss på detta område, vi kommer utifrån detta jämföra statlig sektor med privat sektor. Vi har valt att avgränsa arbetet från ytterligare bisysslor, vilket är de konkurrerande eller arbetsförhindrande bisysslor. 4 I denna uppsats kommer vi inte att behandla kommunaleller landstingsanställningar. På grund av begränsningar i både tid och sidantal har vi funnit det nödvändigt att specificera oss till ovannämnd frågeställning för att kunna utföra arbetet på ett välgjort sätt. 1.6 Metodbeskrivning Vi har valt att använda oss av en kvalitativ litteraturstudie då vi anser den mest lämpligt för uppsatsen. Både enkätundersökning eller en intervjustudie skulle vara för omfattande och ge oss för mycket information och dessutom finns inte den tiden till för att väl utföra dess studier. Mer utförligt beskrivet gick tillvägagångssättet till som så att vi till en början studerade olika AD-domar för att kolla upp potentiella ämnen till uppsatsen, det var så vi uppmärksammade ämnet bisysslor som vi fann stort personligt intresse att utforska djupare. När vi beslutat att fokusera arbetet på bisysslor hittade vi en intressant AD-dom som har legat till grund för vårt arbete. AD-domen berör en tvist om en statligt anställd vid kronofogdemyndigheten och om dennes bisyssla ska anses tillåten eller otillåten. För att få den förståelse som krävs för att genomföra studien har vi tidigt under arbetets gång fördjupat oss i 7-7d LOA som är de lagrum som reglerar bisysslor för statligt anställda. Dessa lagrum är de som varit av relevans när målet tagits upp i AD och det som rör tvisten och legat till grund för domskäl och domslut. Därför har det varit av vikt att tidigt förstå sambandet mellan domen och lagrummen. Efter att ha satt AD-domen i väl utförlig kontext till lagrummen som reglerar bisysslor för statligt anställda behövde vi finna hur detta ter sig inom privat sektor. Då vi inte är helt nya inför arbetsrätt som ämne visste vi sedan innan att det inte finns några speciella paragrafer som reglerar just bisysslor i LAS. Däremot ligger lojalitetsplikten som en dold klausul som kommit till stånd genom rättspraxis i 18 LAS. Detta blir då grunden för att studera ämnet inom den privata sektorn i relation till den statliga. Att vi valt att utförligt studera lagrummen och under hela arbetets gång varit måna om att finna korrelation mellan dessa är för att vi velat undvika ett av de vanligaste misstagen inom juridiken. Det är vanligt att man förhastat vill komma fram till en slutsats vilket kan leda till att man missar viktiga aspekter och tolkningar av lagarna. 5 Uppsatsen genererar inga resultat som kan generaliseras på en större population. Vad som kännetecknar arbetsrätten är att alla fall bedöms individuellt och beror på hur lagarna och tolkas och i tillämpas i aktuella fall då 4 Bisysslor, Arbetsgivarverket, s 43-47 5 Iseskog, Juridisk metod tillämpad inom arbetsrätten, s 65-66 4

det finns flera olika rättskällor utöver lagrummen, exempelvis praxis, sedvänja och doktrin. 6 Därför bör man ställa sig kritisk till och på ett restriktivt sätt använda slutsatsen och analysen i denna uppsats till andra tvister eller som en generaliserbar och nyanserad bild av hur hela den privata och statliga sektorn fungerar, i och med det faktum att arbetsrätten bedömer alla fall individuellt. 1.7 Beskrivning av använt material Den litterära grund vårt arbete vilar på är den svenska arbetslagstiftningen där båda LOA och LAS behandlas. Hinn & Aspegren behandlar utförligt i och förklarar i boken Offentlig arbetsrätt de relevanta lagrum vi använt oss av i LOA. Detta har gett oss en klarare bild av hur lagrummen kan tolkas och vilka faktorer som spelar in när de tillämpas. Som tidigare nämnt har vi använt oss utav en AD-dom som är av betydelse för vårt valda område, då den tydligt exemplifierar ett reellt rättsfall inom vårt område. Vi har dessutom valt att använda oss av ett privat anställningsavtal som en av oss i gruppen har lydigt under, detta för att kunna exemplifiera med stöd från privat sektor för att kunna sätta AD-domen i relation till detta. 1.8 Disposition I denna uppsats kommer vi först att diskutera grunden för arbetet samt vilka lagar som är av relevans inom området. Vi kommer under punkt två att redogöra för LOA och LAS. Vidare i punkt tre och fyra kommer vi redogöra för AD-domen och Cellits anställningsavtal, (se bilaga 1 och 2). Därefter har vi utifrån dessa lagar och med grund i den aktuella AD-domen samt anställningsavtalet genomfört en analys av hur regleringen av bisysslor ter sig inom den statliga och privata sektorn. Slutligen redogör vi för vår slutsats och diskuterar om våra egna reflektioner om studien som behandlas i denna uppsats. 6 Garpe, Arbetsrätt en introduktion, s 15 5

2. Regelbakgrund 2.1 Lagen (1994:260) som offentlig anställning Enligt 2 Lagen (1994:260) om offentlig anställning (som vidare i arbete kommer att förkortas LOA) beskrivs det vilka som omfattas av denna lag. De instanser som omfattas av denna lag är de anställda inom stat, kommun, kommunalförbund och landsting. Anledningen till att det inte enbart är de instanser som lyder direkt under regeringen som berörs är för att man inte kan riskera förtroendeskada på någon nivå som arbetar på ett uppdrag av den politiska demokratin. 7 Bisysslor inom den statliga sektorn regleras främst i 7-7d LOA. Dessa paragrafer kommer beskrivas utförligt nedan. 7 LOA förbjuder förtroendeskadliga bisysslor, det innebär att arbetstagaren eller annan arbetstagare på grund av personliga intressen inte får ägna sig åt bisysslor som kan skada verksamhetens anseende. Att en bisyssla ska klassas som otillåten behöver inte vara en konsekvens av en förtroendeskada utan enbart misstanke om eventuell förtroendeskada kan resultera i att bisysslan räknas som otillåten och därmed måste upphöra. 8 Exempel på bisysslor som i större grad bör tillåtas är politiska eller ideella förtroendeuppdrag och statliga eller kommunala uppdrag i allmänhet. Bisysslor granskas hårdare inom arbeten som kopplas samman med direkt maktutövande. En bisyssla som har nära koppling till det ordinarie arbetsområdet anses mer riskfyllda och därför mer troliga att klassas som otillåtna. Däremot kan en bisyssla tillåtas även om den har högre risk att bli förtroendeskadlig om arbetstagaren personligen brinner för uppgiften som till exempel vid ideella uppdrag. 9 7a LOA behandlar att arbetsgivaren väl ska upplysa arbetstagaren om vilka bisysslor som kan bli förtroendeskadliga, vilket är en viktig faktor i det förebyggande arbetet gällande att undvika dess typer av bisysslor. 10 7b LOA förklarar att arbetstagaren på arbetsgivarens begäran ska delge information om bisysslor så att arbetsgivaren kan göra en bedömning. Lagregeln ska tillämpas restriktivt från arbetsgivarens sida med respekt för arbetstagarens rättigheter och friheter. 11 I enlighet med 7c LOA om en arbetsgivare ska klassa en bisyssla som otillåten så att arbetstagaren måste sluta med den alternativt tacka nej till bisysslan krävs att arbetsgivaren motiverar detta i ett skriftligt besked. 12 I 7d LOA framgår att domare och chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen självmant måste rapportera om de bisysslor de ägnar sig åt. Anledningen till detta 7 Hinn & Aspegren, Offentlig arbetsrätt, s 26-27 8 Ibid, 36-38 9 Ibid, 40-41 10 Ibid, 53 11 Ibid, 54 12 Ibid, 55 6

är att öka insikten för privatpersoner i verksamheterna och på så sätt arbeta proaktivt för att minimera risken för förtroendeskada. 13 2.2 Lagen (1982:80) om anställningsskydd Bisysslor regleras inte i Lagen (1982:80) om anställningsskydd (som vidare i arbetet kommer att förkortas LAS) i specifika paragrafer så som det görs i LOA. Däremot finns det en lojalitetsprincip som är en allmän lära och innebär att avtalsparterna ska hålla sina avtalade löften och inte försvåra för motparten att fullfölja sin del av avtalet. Denna princip har utvecklats genom arbetsdomstolens praxis och förarbeten. 14 Flera AD-domar som rör ämnet illojalitet har dömts genom stöd av 18 LAS. 15 Om arbetstagaren inte följer de regleringar som avtalet avser finns det risk för eventuella påföljder som kommer att tas upp i nästa stycke. 2.3 Eventuella påföljder Följer man inte regleringen kring bisysslor eller går emot en arbetsgivares beslut om upphörande av bisysslan kan detta få konsekvenser. Konsekvenserna ser olika ut beroende på om verksamheten är i statlig eller privat sektor, det har också stor betydelse för hur grovt arbetstagaren har åsidosatt sina arbetsskyldigheter. Den vanligaste disciplinpåföljden är tjänsteförseelse. Tjänsteförseelse regleras i 14-16 LOA och gäller därmed enbart för den statliga sektorn. Utöver denna lag kan även tjänsteförseelse för den offentliga sektorn regleras i de aktuella kollektivavtalen som finns för den specifika verksamheten. Tjänsteförseelsen inom den privat sektor regleras genom anställningsavtal såväl som kollektivavtal för verksamheten. Grövre form av disciplinpåföljd kan även resultera i löneavdrag enligt 13 arbetsförordningen (1994:373) (AF). Påföljden kan vid en tjänsteförseelse bli att arbetstagaren blir skild från sin anställning om arbetstagaren väljer att gå emot arbetsgivarens slutgiltiga bedömning av bisysslans karaktär och fortsätta med den otillåtna bisysslan. 16 I enlighet med LAS kan avskedande eller uppsägning med omedelbar verkan bli en konsekvens om en av avtalsparterna grovt åsidosatt sina skyldigheter i enlighet med 4 3 st. LAS. Om en arbetsgivare vill säga upp en arbetstagare gäller som alltid att det ska ske på saklig grund enligt 7 1st LAS. Blir en tvist inom privat sektor om giltigheten av en uppsägning gäller enligt 34 LAS att anställningen ska fortlöpa tills dess att tvisten lösts. Dessutom måste arbetsgivaren under en sådan process fortsätta betala ut lön och arbetstagaren behåller övriga förmåner tills dess att tvisten nått ett slut. Domstol kan dock under tvisten i enlighet med 34 3 st. LAS fatta ett beslut om huruvida anställningen ska avslutas eller inte. 2.4 Politiska demokratin Den politiska demokratin innebär att alla med rösträtt i landet ska kunna vara med och påverka hur den offentliga sektorn styrs. Därför kan inte kollektivavtal avtala bort sådana principer som ska omfattas av den politiska demokratin såsom till exempel kvalitetsfrågor och verksamhetens inriktning. Att statligt och övriga anställda inom offentlig sektor skulle kunna 13 Ibid, 57 14 Källström & Malmberg, Anställningsförhållandet, s 77-78 15 Gabinus Göransson & Garpe, Arbetslagstiftning, 98-99 16 Hinn & Aspegren, Offentlig arbetsrätt, s 65 7

avtala om sådana frågor skulle alltså innebära att den inte vore politiskt styrd om inte alla med rösträtt kan göra sin mening hörd om hur de vill se verksamheten styras. 17 2.5 Jäv Jäv är en situation som uppstår då arbetstagarens opartiskhet kan komma att ifrågasättas. Den arbetstagare som hamnar i en sådan situation kallas för jävig. 18 De regler som behandlar jäv återfinns i 11 och 12 i förvaltningslagen (1986:223) (som vidare kommer att förkortas FL). Jäv kan uppkomma när en person behandlar sin uppgift till sin egen fördel, det kan till exempel vara om personen i fråga väljer att vinkla saken till vinning för sig själv, nära anhörig eller en familjemedlem och därmed frångår det objektiva synsättet. Jävsreglerna, får enligt 11 2 st. FL, enbart användas i fall då opartiskhet är av betydelse. Därför ska inte fråga om jäv tas upp om den inte är av relevans inom aktuellt fall. 12 1 st. FL börjar med att klargöra att en jävig arbetstagare inte får handlägga ärenden i en fråga som hen anses vara jävig i. Finns det dock inte en annan arbetstagare som har samma kompetens och därmed inte kan utföra de arbetsuppgifter som den jäviga arbetstagaren gör, så kan speciella fall utgöra ett undantag från denna regel. Vidare står i 12 FL att om en arbetstagare själv känner till något som riskerar att sätta hen i en jävssituation ska hen självmant ge den informationen till känna. Slutligen säger 12 4 st. att vid ett beslut om det föreligger jäv kan beslutet enbart ändras om hela fallet där jävsfrågan har varit inblandad omprövas. 2.6 Avtalsbrott Om en part bryter mot någon punkt i anställningsavtalet kan detta ligga till grund för uppsägning alternativt avskedande. I 7 LAS framgår det att man måste göra en utförlig bedömning av vikten av de överträdelser mot vad som står i avtalet. Det krävs alltså att arbetstagaren inte klarat av att uppfylla eller tydligt misslyckats med en eller flera förpliktelser denne har genom underskrivet avtal. Arbetsgivare måste göra en tydlig avvägning av arbetstagarens förmåga att kvarstå i tjänsten. Exempelvis bör inte enstaka tillfällen av mindre förseelser som sen ankomst bli grund för upphävande av avtalet. Däremot kan upprepade förseelser som ålagts av en varning från arbetsgivarens sida eller grova överträdelser av avtalet bli grund för skiljande från anställningen enligt reglerna i LAS. 19 17 Andersson, Kommunal arbetsrätt, s 113 18 Ibid, 286-296 19 Ramberg, Malmströms Civilrätt, s 295 8

3. Domfall 3.1 AD-domen 45/14, mål nr A 95/12 Målet handlar om en kronoinspektör som vid sidan av sitt ordinarie arbete har åtagit sig att vara god man åt ett antal personer. Arbetsgivaren som står som svaranden i fallet yrkar på att detta är en otillåten bisyssla, medan kärande yrkar på att denna bisyssla ska anses tillåten. P- A.E. är kronoinspektören vars bisyssla det råder oenighet om. För att få en djupare förståelse av domen kommer vi mer ingående att beskriva kärandes och svarandes yrkanden samt domskäl och den slutgiltiga domen. Staten vill att bisysslan ska anses otillåten i enlighet med 7 LOA. De yrkar även på att särskild försiktighet bör omfatta ärendet då P-A.E. Arbetar med myndighetsutövning. De hänvisar även till kronofogdens nya riktlinjer som säger att bland annat god man får ett direkt beroendeförhållande till sin uppdragstagare. Därför anses det att skada kan ske samt att det åligger en risk för att allmänhetens förtroende sjunker. P-A.E. har jobbat hos aktuell arbetsgivare under väldigt lång tid och därför har han befogenhet att fatta viktiga myndighetsbeslut. Det nämns också i domen att kärande får ta del av känsliga och viktiga uppgifter i sitt arbete som omfattas av Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). Det kan tänkas att P-A.E. kan få fördel i sin bisysslas verksamhet vilket kan vara oförenligt med 7 LOA. Då bisysslan har en tydlig korrelation till P-A.E:s ordinarie arbete finns en tydlig risk för jävssituationer. Staten menar också att P-A.E. bör bedömas som extra partisk då en av hans huvudmän fick ett inkassoärende. Fackförbundet som för P-A.E:s talan yrkar dock på att bisysslan inte bör anses som otillåten enligt 7 LOA. Det är relativt vanligt att kronoinspektörer arbetar som god man utöver sitt vanliga arbete. Fackförbundet hävdar då att det finns ett allmänintresse att personer med goda kunskaper om ekonomi, som P-A.E. har, åtar sig dessa uppgifter. Dessutom betalade P-A.E. huvudmannens inkassoärende så for det kom till hans kännedom och därmed menar förbundet att han inte bör anses som partisk. Anledningen till att P-A.E. inte har belyst arbetsgivaren om inkassoärendet är för att han inte ser frågan som något som kan få en rättslig påföljd. AD:s slutgiltiga dom blev att P-A.E. får fortsätta med sin bisyssla då den inte kan klassas som otillåten. Detta på grund av att P-A.E:s bisyssla inte kolliderar med hans ordinarie arbete. Han har också visat prov på att han inte blivit partisk och därför heller inte utgjort någon risk för försämrad arbetsprestation i sin myndighetsutövning. 9

4. Exempel från privat sektor I ett anställningsavtal som en av oss uppsatsförfattare skrivit under (se bilaga 2) finns ett särskilt sekretessavtal där det står en tydlig lojalitetsförklaring. Den förtydligar att det förväntas av arbetstagaren att inte lämna ut någon form av information om företaget till utomstående part som kan önskas hållas enbart inom företaget. Det står även att lojaliteten inte enbart ska gälla gentemot företaget under anställningstiden utan även om arbetstagare blir skild från sin anställning ska denne inte under några omständigheter baktala företaget eller tidigare arbetskamrater. Information som kan skada företagets fortlöpande verksamhet eller utveckling får inte delas med utomstående av varken nuvarande anställda eller tidigare anställda som skiljts från sin tjänst. Vid skiljande från anställning ska den tidigare anställda på eget initiativ lämna tillbaka alla handlingar denne har som handlar om bolaget, exempelvis egna anteckningar och annan information. Om arbetstagaren under eller efter sin anställning bryter mot några av dessa föreskrifter som framgår av sekretessavtalet kan denne bli skadeståndsskyldig gentemot bolaget för den skada denne har varit grunden till. Dock får arbetstagaren självfallet använda sig av de färdigheter denna fått genom tjänstgöring hos bolaget i tjänstgöring hos ny arbetsgivare. 10

5. Analys I denna uppsats framgår att det finns någon form av reglering inom både statlig och privat sektor gällande förtroendeskadliga bisysslor, oavsett om det finns reglerade i lagstiftning, kollektivavtal eller i avtal alternativt policys mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det finns alltså ett stort intresse för både privata bolag och statliga verksamheter att bibehålla ett gott anseende då en förtroendeskada kan få stora konsekvenser. Konsekvenserna inom den statliga respektive privata sektorn kan dock te sig olika vilket vi kommer att diskutera möjliga anledningar till nedan. Inom den statliga verksamheten tänker vi att en anledning kan vara förknippad med den politiska demokratin och att det finansieras av skattepengar. Däremot inom den privata sektorn kan en förtroendeskada leda till en bojkott av företagets produkter eller tjänster. Konsumenterna kan då medvetet utesluta enskilda företag inom den privata sektorn och istället vända sig till en konkurrent medan inom den statliga sektorn så finns bara en representant i varje kategori, till exempel polismyndigheten eller försäkringskassan. Detta resulterar i att konsumenterna kan känna missnöje för verksamhetens tjänster. Oavsett vad syftet med verksamheten är kan ett skadat förtroende försvåra att verksamhetens mål uppnås och därmed inte kan leverera tjänsterna de tillhandahåller på ett tillfredställande sätt. Varför bisysslor endast är lagligt reglerade inom den statliga sektorn tror vi har ett samband med den politiska demokratin som nämnt ovan samt att detta är en viktig grundsten till det svenska välfärdssamhället. Dock ser vi tydligt från det privata anställningsavtalet i bilaga 2 att det även ligger i arbetsgivarens intresse att reglera förtroendeskadliga bisysslor inom den privata sektorn. Att förtroendeskadliga bisysslor inte är lagligt reglerat inom privat sektor gör att arbetsgivaren självmant kan reglera vad som ska anses som förtroendeskadliga bisysslor i enskilda avtal eller i andra bestämmelser för att skydda sin verksamhet. Inom statlig verksamhet kan förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor aldrig avtalas bort då det gäller i alla typer av offentlig verksamhet enligt regleringen i LOA. Att bryta mot ett avtal både inom privat och statlig sektor kan resultera i skiljande från anställningen i enlighet med vad som framgår i punkt 2.6. 7-7d LOA som behandlar förtroendeskadliga bisysslor inom statlig sektor tolkar vi som motsvarighet till den lojalitetsförklaring i det privata anställningsavtalet som i denna uppsats representerar den privata sektorn. En arbetstagare som valt att åta sig en bisyssla där hen kan få fördel av information från ordinarie arbetsplats kan göra att hen blir partisk, eller i juridiska termer jävig. Om en sådan situation uppstår kan det resultera i att arbetstagaren bortser från lojalitetsprincipen som kännetecknar den svenska arbetsmarknaden. Därefter är det upp till verksamheten om bisysslan ska förbjudas eller inte. För att sätt detta i relation till AD-domen 45/14, mål nr A 95/12 så framgår det att det skulle kunna råda en jävssituation, vilket staten åberopar i fallet, då P-A. E. kan ha ett intresse i både sin anställning och sin bisyssla som kan göra honom partisk i sitt utförande av ordinarie arbete. Staten menar på att det inte är acceptabelt då det strider mot jävsreglerna, 11-12 FL och dessutom kan skada förtroendet gentemot kronofogdemyndigheten enligt regleringarna i 7-7d LOA. Däremot dömer AD att det inte föreligger jäv i P-A. E:s fall. Detta påvisar den 11

komplexitet som kännetecknar jävssituationer och otillåtna bisysslor då dessa måste bedömas från fall till fall. Det finns alltså inte en hård linje mellan hur dessa fall ska dömas utifrån rådande praxis, och det finns ingen konkret mall för när man ska bedöma en bisyssla som förtroendeskadlig och förbjuda den. Vad gäller AD-domen förstår vi uppsatsförfattare båda parters yrkanden och argument. Dels förstår vi att staten kan misstänka att situationen som P-A. E. befinner sig i skulle kunna leda till förtroendeskada, då P-A. E:s bisyssla ligger inom samma område som ordinarie arbete. Samtidigt sympatiserar vi med fackets ståndpunkt som staten yrkar på kan göra P-A. E. jävig då han direkt betalade det inkassoärende en av P-A. E:s huvudman fick fakturerat. Detta visar på den komplexitet som präglar området då båda parter lägger fram väldigt starka argument som styrks genom lagrum. Vad vi kan se från AD-domen är att båda parterna utgår från samma lagrum vilket är 7 LOA för att stödja sina yrkanden. Samma lagrum används alltså för att styrka två motsatta ståndpunkter vilken visar att det är ett nyanserat område som inte kan tydas svart på vitt. Därför måste båda parter ta hänsyn till specifika händelser och omständigheter som rör just det aktuella fallet, såsom P-A. E:s lojalitet mot arbetsgivaren under sin långa anställningstid, hur P-A. E. hanterade inkassoärendet och liknande. I och med det kan man ännu en gång se hur området präglas av individuella bedömningar, trots att de utgår från samma lag. Vi som uppsatsförfattare anser att det är de specifika händelserna som är grunden för detta domslut, då domen säkerligen skulle kunnat ha dömts annorlunda om P- A. E. tidigare inte visat på stark lojalitet gentemot arbetsgivaren. Därför är det viktigt att väga in alla aspekter som rör arbetstagaren som kan vara av betydelse när fallet ska få en slutgiltig dom. Med utgångspunkt från Cellit anställningsavtalet som representerar den privata sektorn i denna uppsats (se bilaga 2) belyser arbetsgivaren på sida 2 punkt 8, punkt 10d-e samt sekretessavtalets lojalitetsförklaring upprepade gånger att skada mot bolaget inte får uppkomma. Att arbetsgivaren finner lojalitet för företaget är ytterst viktigt då det visar på att även bolag inom den privata sektorn värdesätter ett högt förtroende som i stor del påverkas av de anställda. Exempelvis om man upplever dålig service hos ett företag så generaliseras det på hela företaget även om det enbart härrör sig till en specifik arbetstagare. Vad som framgår av uppsatsen och analysen, som sätter regelbakgrunden i relation till ADdomen 45/14, mål nr A 95/12 och Cellits anställningsavtal, är att det finns tydliga skillnader om hur förtroendeskadliga bisysslor regleras. 12

6. Slutsats Avslutningsvis har vi i detta arbete, genom att besvara vår frågeställning, kommit fram till att förtroendeskadliga bisysslor ofta kännetecknas av komplexitet. Vad som tidigare nämnts i uppsatsen är att de lagrum som reglerar förtroendeskadliga bisysslor är av tolkningskaraktär då det kommer till vad som kan vara skadligt för verksamheten eller inte. Detta gör att vårt svar på vår första frågeställning är att det inte finns något konkret svar för vad som är att klassas som en förtroendeskada, utan att det måste bedömas utifrån det specifika fallet i fråga. Domslutet i AD-domen kom fram till att P-A. E. inte ska dömas för otillåten bisyssla, detta samtycker vi med då vi ser att han har varit lojal mot arbetsgivaren så att bisysslan och det ordinarie arbetet inte krockar. Han har dessutom agerat i samråd med rådande lojalitetsprincip i situationer som uppkommit, såsom inkassoärendet hos en av hans huvudmän. Vår slutsats utifrån AD-domen som vi har studerat är att vi samtycker med ADs domslut. Varför vi håller med om detta domslut är för att för att han är objektiv i utförande av ordinarie arbete trots bisysslan, och att vi inte ser eventuella risker som skulle skada förtroendet för kronofogdemyndigheten. Däremot om P-A. E. hade haft en historik av upprepade fel bakom sig som hade påvisat illojalitet eller partiskhet med negativa påföljder för verksamheten tycker vi som uppsatsskrivare att fallet kunnat dömas annorlunda, då de specifika omständigheterna ligger till stor grund i bedömningen. För att besvara vår andra frågeställning har vi kommit fram till att det finns flertalet olikheter mellan privat och statlig sektor. Olikheterna som påvisas i uppsatsen är främst hur bisysslor regleras. Vi har även kommit fram till att ett skadat förtroende kan få olika konsekvenser för statlig respektive privat verksamhet, samt att de eventuella påföljderna för den enskilda arbetstagaren som förtroendeskadan härrör sig till kan se olika ut. Utifrån de olikheter vi ser är våra reflektioner att en förtroendeskada för den statliga sektorn kan uppfattas mer skadlig för samhället och allmänhetens tillit till staten. Vi tror personligen att det är svårare att reparera ett minskat förtroende för en statlig verksamhet eftersom den är mer svårföränderlig, då det måste ske genom politiska beslut. Den gemensamma nämnaren och likheterna för de olika sektorerna som tydligt påvisats i denna uppsats är att båda parterna har ett stort intresse av att skapa och bibehålla ett högt förtroende både inom och utanför verksamheten. Detta kan vi styrka utifrån Cellit anställningsavtal (se bilaga 2). Vår slutgiltiga kommentar för detta arbete är att båda sektorerna strävar efter samma sak, vilket är att de vill undvika förtroendeskadliga bisysslor som kan komma att skada verksamheten. Det är alltså inte av större betydelse ifall det är privat eller statlig sektor, det är endast tillvägagångssätten som skiljer sektorerna åt för att på bästa sätt kunna nå sina mål. För att återigen belysa går resultatet att inte generalisera på arbetsmarknaden i stort. Grunden för arbetet är enbart en AD-dom som fått representera den statliga sektorn, och ett anställningsavtal från den privata sektorn vilket utgör ett för tunt material för någon form av generaliserbart resultat. För att kunna göra ett arbete som skulle kunna generalisera en slutsats hade fler fall som varit representativa för båda sidor behövts. 13

Referenser Litteratur Andersson, Anderz, Kommunal arbetsrätt, 4., [rev.] uppl., Lund, 2014. Hinn, Eskil & Aspegren, Lennart, Offentlig arbetsrätt: en kommentar till lagreglerna om statlig och kommunal anställning, 2., [uppdaterade] uppl., Solna, 2009. Garpe, Bengt, Arbetsrätt en introduktion, upp., Karlstad, 2012. Göransson, Håkan Gabinus & Garpe, Bengt (red.), Arbetslagstiftning: lagar och andra författningar som de lyder 1 juli 2014. 41., rev. Uppl., Stockholm, 2014 Iseskog, Tommy, Juridisk metod tillämpad inom arbetsrätten, Stockholm, 2008. Källström, Kent & Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet: inledning till den individuella arbetsrätten, 3., [rev.] uppl., Uppsala, 2013. Ramberg, Christina, Malmströms Civilrätt, 23., [rev.] uppl., Stockholm, 2014. Rättsfallsregister Arbetsdomstolens dom AD-dom nr 45/14 Mål nr A 95/12 2014-06-11 Offentligt tryck Hemsida Fahlbeck, Reinhold, Bisysslor, Nationalencyklopedin (2015). [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bisyssla [2015-10-14] Bisysslor, Arbetsgivarverket (2012). [Elektronisk]. Tillgänglig:http://www.arbetsgivarverket.se/upload/AvtalSkrifter/Skrifter/bisysslor20120704.p df [2015-10-16] 14

Bilagor Bilaga 1 ARBETSDOMSTOLEN Dom nr 45/14 Mål nr A 95/12 Fråga om en kronoinspektörs uppdrag som god man och förvaltare var en otillåten bisyssla enligt lagen om offentlig anställning. Postadress Telefon Expeditionstid Box 2018 08-617 66 00 Måndag-fredag 103 11 STOCKHOLM Telefax 09.00-12.00 Besöksadress 08-617 66 15 13.00-15.00 Stora Nygatan 2 A och B kansliet@arbetsdomstolen.se www.arbetsdomstolen.se 15

ARBETSDOMSTOLEN DOM Dom nr 45/14 2014-06-11 Mål nr A 95/12 Stockholm KÄRANDE Fackförbundet ST, Box 5308, 102 47 Stockholm Ombud: förbundsjuristen Anders Hult, adress som ovan SVARANDE Staten genom Arbetsgivarverket, Box 3267, 103 65 Stockholm Ombud: arbetsrättsjuristen Brita Hybbinette, adress som ovan SAKEN bisyssla Bakgrund och yrkanden m.m. Mellan staten och Fackförbundet ST (förbundet) gäller kollektivavtal. Enligt 7 lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. En arbetsgivare ska besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en sådan bisyssla ska upphöra med eller inte åta sig bisysslan (7 c LOA). P-A.E., som är medlem i förbundet, är anställd hos Kronofogdemyndigheten som kronoinspektör i Jönköping. Han har ett flertal uppdrag som god man och förvaltare. Kronofogdemyndigheten har anmodat P-A.E. att lämna en redogörelse för sina bisysslor. Efter att P-A.E. inkommit med en sådan redogörelse beslutade Kronofogdemyndigheten den 5 april 2012 att P-A.E. ska upphöra med bisysslorna så snart som möjligt. Parterna är oense om bisysslorna är tillåtna enligt 7 LOA. Förbundet har väckt talan mot staten och yrkat att Arbetsdomstolen ska upphäva Kronofogdemyndighetens beslut av den 5 april 2012 rörande P- A.E. i ärende 832 8822-12/239. Staten har bestritt förbundets talan. Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader. 16

Arbetsdomstolen har i beslut den 30 maj 2012 förordnat att Kronofogdemyndighetens ovan nämnda beslut för tiden fram till dess att ett lagakraftägande avgörande föreligger tills vidare inte ska gälla. Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsak följande. Staten Grunden för talan P-A.E:s bisyssla som god man och förvaltare kan rubba förtroendet för hans opartiskhet i arbetet eller skada Kronofogdemyndighetens anseende. Bisysslan är därför inte tillåten enligt 7 LOA. Kronofogdemyndighetens riktlinjer Arbetsgivaren är skyldig att förbjuda bisyssla som är förtroendeskadlig (7 c LOA). Detta gäller oavsett hur länge den pågått och oavsett tidigare bedömning av bisysslan. Arbetsgivaren ska också informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten (7 a LOA). Av förarbetena framgår visserligen att uppdrag på grund av domstols förordnande enligt föräldrabalken mindre ofta torde omfattas av förbudet om förtroendeskadliga bisysslor. Det framgår emellertid också av förarbetena att särskild försiktighet bör iakttas beträffande bisysslor som kan påverka allmänhetens förtroende för tjänstemän eller myndigheter som har maktutövande eller rättsvårdande uppgifter, däribland utmätningsmän. För sådana tjänstemän torde anställning hos enskild i stor utsträckning vara förbjuden, men även enskilda uppdrag med rättslig anknytning kan för deras del ofta vara otillåtna (prop. 1970:72 s. 75 f.). Även om det är tingsrätten som beslutar om god man och förvaltare får ett sådant uppdrag anses utgöra sådant enskilt uppdrag med rättslig anknytning eftersom det innebär rättsliga åtaganden i förhållande till enskild. Särskild försiktighet bör iakttas när myndigheten har uppgifter som innebär myndighetsutövning och arbetstagarens eget intresse för att åta sig en bisyssla kan då endast undantagsvis medföra att en något högre risk för förtroendeskada kan godtas (se SOU 2000:80 s. 166 och 169). Kronofogdemyndigheten antog 2011 nya riktlinjer om bisyssla som bl.a. god man och förvaltare. I riktlinjerna anges bl.a. följande. Risk för förtroendeskada finns om du har uppdrag som god man och uppdrag som förvaltare. Ett uppdrag som god man eller förvaltare försätter huvudmannen i ett direkt beroendeförhållande till sin uppdragstagare. Huvudmannens ekonomiska situation kan komma att rubbas helt eller delvis när eller om, uppdragstagaren inte utför sina åtaganden på ett korrekt sätt. Ur Kronofogdemyndighetens perspektiv skulle innehav av ett eller flera uppdrag som god man eller förvaltare kunna medföra risker för att rubba allmänhetens förtroende för Kronofogdemyndigheten. Eftersom beskaffenheten av både 17

myndighetens och den anställdes arbetsuppgifter har stor betydelse för bedömningen av vilken risk för förtroendeskada som är acceptabel, kommer dock varje anmälan om innehav av uppdrag som god man att prövas individuellt i vanlig ordning. En generösare bedömning görs om huvudmannen är en nära anhörig. P-A.E:s arbete och bisysslor P-A.E. har i sin anställning som kronoinspektör långtgående befogenheter att fatta myndighetsbeslut. Han handlägger ärenden om utmätning av obetalda skulder, verkställighet av betalningsanspråk, avhysningar och annan handräckning. P-A.E. får i sitt arbete del av känsliga uppgifter om enskilda personer och näringsidkare. P-A.E. har tillgång till samtliga datasystem inom Kronofogdemyndigheten. Merparten av uppgifterna i dessa databaser omfattas av sekretess. Arbetet ska präglas av opartiskhet gentemot såväl borgenärer som gäldenärer. I detta ligger ett krav på att en kronoinspektör inte får dra fördel av sin statliga anställning i sin privata verksamhet. Det är inte, som förbundet påstår, vanligt att anställda hos Kronofogdemyndigheten har uppdrag som god man och förvaltare. P-A.E. var när det aktuella beslutet meddelades god man åt 13 huvudmän. Han har nu uppdrag för tolv huvudmän. Bisysslan ger en inkomst om 50 000 100 000 kr per år. Huvudmännen bor runtom i landet, men främst i Eksjötrakten där P-A.E. själv bor. Bisysslan är förtroendeskadlig P-A.E. har kvalificerade arbetsuppgifter på Kronofogdemyndigheten och ägnar sig åt myndighetsutövning i betydande omfattning varför särskild försiktighet måste iakttas i detta fall. Det är fråga om ett stort antal uppdrag som pågår kontinuerligt och bisysslan är av kvalificerat slag. Han får även en personlig kontakt med huvudmannen. Bisysslan har beröringspunkter med Kronofogdemyndighetens verksamhet. Om huvudmannen skulle bli föremål för Kronofogdemyndighetens handläggning är P-A.E. skyldig att tillvarata huvudmannens intresse. Som kronoinspektör måste han däremot vara opartisk och bevaka borgenärernas intresse. I detta ligger att P-A.E. ska undersöka och kräva in hemliga uppgifter från andra myndigheter samt fatta beslut som eventuellt går huvudmannen emot. Även om det är en liten risk att en sådan situation skulle uppstå finns det en risk för att allmänheten ifrågasätter om P-A.E. och hans kollegor, och därmed även Kronofogdemyndigheten, kan hantera hemlig information, eventuell delgivning och/eller utmätning avseende huvudmannens tillgångar på ett objektivt och sakligt sätt. P-A.E. får i sin anställning tillgång till sekretessbelagd information som inte får ligga till grund för annan verksamhet än vad den är avsedd för. 18

Det är inte möjligt för enskilda att få information om och insyn i om en viss handläggare på Kronofogdemyndigheten har uppdrag som god man eller förvaltare. Allmänheten måste kunna förlita sig på att Kronofogdemyndighetens handläggare inte har några beröringspunkter med borgenärer eller gäldenärer, åtminstone inte i ekonomiska eller rättsliga hänseenden, än de rent professionella. Kronofogdemyndigheten kan inte kontrollera vilka uppdrag P-A.E. åtar sig. Myndigheten kan inte heller kontrollera uppdragens tidsåtgång eller svårighetsgrad eller få insyn i bisysslans ekonomiska betydelse för P-A.E. Det är mot denna bakgrund som det stränga förbudet måste ses. Allmänheten ska inte behöva förlita sig på den enskilde arbetstagarens goda omdöme. Om P-A.E. i sin roll som god man och förvaltare skulle vidta felaktiga åtgärder finns det en risk för att detta agerande förknippas med Kronofogdemyndigheten. En förtroendeskada kan uppstå på felaktiga grunder, t.ex. på grund av rykten via sociala medier och medias granskning. Jävsreglerna är inte tillräckliga för att förhindra risken för förtroendeskada. De är relativt snäva och tar enbart sikte på enskilda fall. Jävsreglerna och bisysslereglerna kompletterar varandra och utgör en helhet tillsammans i syfte att bibehålla allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen. P-A.E. har inte anfört några personliga skäl som medför att bisysslan kan tillåtas. P-A.E. har dessutom alltjämt för många uppdrag för att de ska kunna godtas som bisyssla. Staten har inte bara att utgå ifrån de faktiska omständigheterna som rör P- A.E. och hur just hans uppdrag kan uppfattas utan även utifrån hur bisysslan i allmänhet kan uppfattas. Ett inkassoärende Den 11 januari 2012 inkom en ansökan om betalningsföreläggande till Kronofogdemyndigheten som rörde en person för vilken P-A.E. är god man. Ansökan gjordes av ett inkassobolag och avsåg en fordran om 2 489 kr. Fakturan var adresserad till P-A.E:s hemadress, dit P-A.E. hade ställt huvudmannens post. Enligt P-A.E. hade han ingen kännedom om skulden innan han fick del av betalningsföreläggandet. Han säger sig inte ha mottagit vare sig faktura, betalningspåminnelse eller kravbrev från inkassoföretaget. När P-A.E. delgavs betalningsföreläggandet betalade han beloppet och bestred föreläggandet. P-A.E. hävdar att fallet är unikt för honom. P-A.E. har berättat om händelsen först efter förfrågan från Arbetsgivarverket. 19

Det kan inte uteslutas att P-A.E. missat att betala räkningen. Som kronoinspektör är P-A.E. exekutiv i de system där det finns uppgifter om ansökningar om betalningsföreläggande. Ärendet avslutades i samband med att skulden betalades. Det går därför inte att ta reda på vem som gjort slagningar i det aktuella ärendet. Staten påstår inte att P-A.E. de facto utnyttjat sin ställning som kronoinspektör, i syfte att tillvarata sin huvudmans intressen, men konstaterar att risken i vart fall fanns vid den aktuella tidpunkten. Staten kan alltså endast förlita sig på förbundets uppgifter. Enda sättet att undvika att utomstående ens ska kunna misstänka att en kronoinspektör, tillika god man, gör slagningar på sin huvudman i Kronofogdemyndighetens datasystem, med möjlighet att också göra korrigeringar, är således att arbetsgivaren förbjuder bisysslan. Förbundet Grunden för talan P-A.E:s bisyssla som god man och förvaltare kan inte rubba förtroendet för hans opartiskhet i arbetet eller skada Kronofogdemyndighetens anseende. Det föreligger inte någon konkret risk för förtroendeskada. Även om det skulle finnas en sådan är den så pass låg att den bör tålas av arbetsgivaren. Bisysslan är därför inte otillåten enligt 7 LOA. P-A.E:s arbete och bisysslor P-A.E. har varit anställd hos Kronofogdemyndigheten sedan 1976 med ett avbrott under 1987 1993, då han hade en annan anställning. Han har haft förordnanden som god man och förvaltare sedan 1991, vilket myndigheten haft kännedom om sedan 1993. Kronofogdemyndigheten har aldrig ifrågasatt hans opartiskhet eller att han inte skulle följa gällande regler om jäv och sekretess. Han har som mest haft 20 förordnanden samtidigt, men har idag sju uppdrag. Den totala tidsåtgången för uppdragen uppskattar han till 5 10 timmar per månad. Han vill genom uppdragen göra en samhällsinsats och ha en meningsfull fritidssyssla. Hans privatekonomi är god och han är inte beroende av inkomsten från bisysslan. År 2011 fick han 80 000 kr i arvode, vilket motsvarar ungefär 6 500 kr per uppdrag. Alla hans huvudmän har ordnad ekonomi och risken är liten att de skulle bli föremål för Kronofogdemyndighetens handläggning. Det är riktigt att han kan se vilka som har skulder registrerade hos Kronofogdemyndigheten, men det är sådan information som alla kan få del av. Bisysslan är inte förtroendeskadlig 20

Det är förhållandevis vanligt att anställda hos Kronofogdemyndigheten har uppdrag som förvaltare och/eller god man. I början av 2011 fick förbundet kännedom om att Kronofogdemyndigheten ansåg att uppdragen kunde vara förtroendeskadliga. Myndigheten ansåg då att en bedömning skulle göras från fall till fall. Det ligger i samhällets intresse att personer med särskild kompetens som är väl skickade för uppgiften åtar sig uppdrag som god man och förvaltare. Uppdraget kräver ansvarsfullhet, kompetens och engagemang. Förbundet kan inte dela statens uppfattning att uppdrag som god man och förvaltare utgör enskilda uppdrag med rättslig anknytning. Det saknas därför anledning att iaktta särskild försiktighet vid bedömningen om bisysslan är förtroendeskadlig. P-A.E. kan inte dra fördel av sin anställning vid utövandet av bisysslan. Det är riktigt att han i tjänsten får del av känsliga uppgifter, men det har ingen påverkan på hur han sköter sina uppdrag. Risken för intressemotsättningar mellan P-A.E:s anställning och hans bisyssla är liten. Hans uppdrag som god man och förvaltare syftar till att huvudmännen inte ska bli föremål för Kronofogdemyndighetens handläggning, men om de likväl skulle bli det är det möjligt för en icke jävig tjänsteman att handlägga det ärendet. P-A.E. och hans kollegor är vana vid att hantera känslig information och de känner väl till jävsbestämmelserna. För att förtroendeskada ska uppstå krävs att den anställde gör sig skyldig till sekretessbrott. Det finns inga skäl att anta att PA.E. inte skulle sköta sina åligganden. Den riskbedömning som ska göras kan inte ske med utgångspunkt i att arbetstagare ska begå lagbrott eller på annat sätt missköta sitt arbete. Inkassoärendet De faktiska omständigheterna som lämnats av staten såvitt avser det av staten åberopade inkassoärendet är riktiga. P-A.E. hade inte sett fakturan innan ärendet om betalningsföreläggande aktualiserades. Orsaken till det har inte gått att utröna. Så snart P-A.E. fick fakturan såg han till att den betalades. Något liknande har aldrig tidigare hänt för P-A.E:s del. Det är riktigt att P-A.E. inte tagit upp denna fråga med arbetsgivaren. Han, liksom förbundet, har svårt att se vad saken har för rättslig relevans. Förbundet har under tvisteförhandlingarna uppgett att P-A.E. inte själv har gjort några otillåtna slagningar eller något annat olagligt eller otillåtet i ärendet. Staten har inte skäl att ifrågasätta denna uppgift. Domskäl Tvisten 21

Frågan i målet är om P-A.E:s uppdrag som god man och förvaltare är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i arbetet eller kan skada Kronofogdemyndighetens anseende. Staten har gjort gällande att så är fallet medan förbundet har bestritt detta. Målet har med stöd av 4 kap. 10 tredje stycket arbetstvistlagen avgjorts utan huvudförhandling. Rättsliga utgångspunkter Lagen om offentlig anställning innehåller bestämmelser om förtroendeskadliga bisysslor för bl.a. statligt anställda. Enligt 7 LOA får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. Bestämmelsen fick väsentligen sin utformning 1970 genom ändringar i 1965 års statstjänstemannalag, vilka sedermera har förts över till 1976 års och 1994 års lagar om offentlig anställning. År 2001 gjordes reglerna tillämpliga även för arbetstagare hos kommuner och landsting. Samtidigt infördes vissa regler som syftade till att skärpa kontrollsystemet för förtroendeskadliga bisysslor (prop. 2000/01:147). Bland annat ska arbetsgivaren på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten (7 a LOA). Om arbetsgivaren begär det ska arbetstagaren lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren ska kunna bedöma arbetstagarens bisysslor (7 b LOA). Vidare ska en arbetsgivare besluta att en arbetstagare som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 ska upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet ska vara skriftligt och innehålla en motivering (7 c LOA). Förarbetena till 1970 års lagändringar innehåller allmänna riktlinjer för hur prövningen av om en bisyssla är förtroendeskadlig enligt 7 LOA ska gå till (se SOU 1969:6 och prop. 1970:72, vars innehåll redovisas i bl.a. AD 2011 nr 83 och AD 1989 nr 123). Arbetsdomstolen har tillämpat bestämmelsen i ett flertal mål (se AD 2011 nr 83, AD 2005 nr 55, AD 2004 nr 108, AD 2000 nr 116, AD 1999 nr 106, AD 1991 nr 99 och AD 1989 nr 123). Av förarbetena och Arbetsdomstolens praxis framgår i korthet följande. Regleringen om förtroendeskadliga bisysslor syftar till att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndigheternas opartiskhet och är avsedd att tillgodose det allmänna intresset av saklighet och opartiskhet i utövandet av offentlig verksamhet (prop. 2000/01:147 s. 10). Det är inte nödvändigt att allmänhetens förtroende för tjänstemannen eller myndigheten i verkligheten har rubbats eller ens att något har inträffat som är ägnat att sätta allmänhetens tilltro på spel. Det kan vara tillräckligt att förtroendet kan undergrävas på grund av bisysslans blotta existens. 22

Frågan om en bisyssla är förtroendeskadlig eller inte ska avgöras efter en samlad bedömning av de omständigheter i det enskilda fallet som kan ha betydelse för att bevara allmänhetens förtroende för myndighetens opartiskhet. Tillåtligheten bedöms med hänsyn till risken för förtroendeskada. I första hand är prövningen inriktad mot att bedöma graden av risk för förtroendeskada. Vidare bedöms om graden av risk för förtroendeskada är försvarlig. Vid den samlade bedömningen har arten av myndighetens verksamhet stor betydelse. Om myndigheten t.ex. har typiskt maktutövande funktioner kan bara förhållandevis små risker för förtroendeskada accepteras. Vidare beaktas arbetstagarens ställning och arbetsuppgifter. Om arbetstagaren i huvudsysslan har mer kvalificerade uppgifter kan redan en förhållandevis låg risk för konflikter mellan bisysslan och huvudsysslan vara tillräcklig för att arbetstagaren ska avstå från bisysslan. Även bisysslans omfattning och beskaffenhet har betydelse för bedömningen. Detta inbegriper även vem som är huvudman eller avnämare till den verksamhet som bisysslan avser. En annan omständighet som har stor betydelse är vilka beröringspunkter och intressekonflikter som finns mellan myndigheten och bisysslan. Vidare beaktas bisysslans betydelse för arbetstagaren personligen. Om arbetstagaren har ett starkt personligt intresse för att utföra en viss bisyssla är detta något som talar för att något större risker för förtroendeskada bör accepteras. Som exempel har nämnts bisysslor som är uttryck för en arbetstagares ideella intressen, t.ex. socialvårdande eller annars välgörande verksamhet. Däremot anses inte intresset att bedriva näringsverksamhet i förvärvssyfte tala för att risker för förtroendeskada ska accepteras. Tvärtom uttalades i förarbetena att bisysslor som ger arbetstagaren eller honom närstående fördelar av ekonomisk art kan vara mer riskfylld än om sådana fördelar inte är förbundna med bisysslan. Det förhållandet att det finns allmänna intressen för att bisysslan utförs kan däremot tala för att en relativt sett högre risk för förtroendeskada måste accepteras (AD 2011 nr 83 och AD 2004 nr 108). Det bör erinras om att frågor om arbetshindrande bisysslor och s.k. konkurrensbisysslor inte regleras i LOA utan i kollektivavtal. Är P-A.E:s bisyssla förenlig med 7 LOA? Kronofogdemyndighetens verksamhet innefattar myndighetsutövning med stor betydelse för enskilda. Det måste därför ställas höga krav på att allmänhetens förtroende för myndighetens opartiskhet kan upprätthållas. P- A.E. är anställd som kronoinspektör. I hans arbetsuppgifter ingår att handlägga ärenden om utmätning av obetalda skulder, verkställighet av betalningsanspråk, avhysningar och annan handräckning. Mot bakgrund härav är riskgraden för förtroendeskada på grund av bisysslor hög när det gäller kronoinspektörer, och endast förhållandevis små risker för förtroendeskada bör accepteras vid tillämpningen av 7 LOA. God man och förvaltare utses bl.a. om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp 23