ACP-EU/101.149/slutlig RESOLUTION1 om Prisvolatilitet hur de globala marknaderna för jordbruksprodukter fungerar och hur de påverkar AVS-ländernas livsmedelsförsörjning Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen utfärdar denna resolution med beaktande av sitt sammanträde i Horsens (Danmark) den 28 30 maj 2012, med beaktande av artikel 18.1 i arbetsordningen, med beaktande av AVS EU-partnerskapsavtalet som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och som ändrades 2005 och 2010, med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, som fastställer millennieutvecklingsmålen som av världssamfundet gemensamt fastställda mål för utrotning av fattigdom och svält, särskilt millennieutvecklingsmål 1 om principen att extrem fattigdom och hunger ska utrotas, med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd som undertecknades i London den 13 april 1999, vars mål är att bidra till livsmedelstrygghet i världen och förbättra världssamfundets förmåga att agera vid livsmedelskriser och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländerna, med beaktande av FAO:s frivilliga riktlinjer för att stödja det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen, med beaktande av Maputodeklarationen om jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, som undertecknades 2003, i vilken afrikanska regeringar åtog sig att avsätta minst tio procent av sina årliga statsbudgetar för jordbruk, med beaktande av EU:s riktlinjer för markpolitiken från november 2004, med beaktande av det sjunde särskilda sammanträdet i FN:s råd för mänskliga rättigheter som ägde rum i Genève den 22 maj 2008 och behandlade de negativa konsekvenser som den globala livsmedelskrisen, vilken orsakats av bland annat stigande livsmedelspriser, haft för förverkligandet av rätten till mat, 1 Antagen av gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen den 30 maj 2012 i Horsens (Danmark).
med beaktande av det gemensamma uttalandet från toppmötet i L Aquila om den globala livsmedelssäkerheten som antogs den 10 juli 2009, med beaktande av FN:s initiativ om socialt grundskydd, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 januari 2009 om den gemensamma jordbrukspolitiken och en globalt tryggad livsmedelsförsörjning, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 26 november 2009 om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning, med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (KOM(2010)0127), som antogs den 31 mars 2010, och rådets slutsatser av den 10 maj 2010, med beaktande av sin resolution om tryggad livsmedelsförsörjning, som antogs i Kinshasa den 4 december 2010, med beaktande av de åtta rekommendationerna till G20-gruppen, som FN:s särskilda rapportör för rätten till mat offentliggjorde den 29 januari 2011, med beaktande av den gemensamma myndighetsrapporten till G20-gruppen av den 2 juni 2011, Price Volatility in Food and Agricultural Markets: Policy Responses, som samordnades av FAO och OECD, med beaktande av rapporten från juli 2011 om prisvolatilitet och tryggad livsmedelsförsörjning, framlagd av en högnivåpanel bestående av experter på livsmedelssäkerhet och näringslära, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 september 2011 om att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomisk utveckling, finanser och handel (ACP-EU/101.149/slutlig), och av följande skäl: A. Enligt FAO led 925 miljoner människor av svält år 2010. B. Endast 62 av 118 utvecklingsländer är på väg att uppnå millennieutvecklingsmål 1, och 29 av världens länder har för närvarande problem med livsmedelsförsörjningen och är i behov av livsmedelsbistånd utifrån. C. Den globala efterfrågan på jordbruksprodukter förväntas öka med mellan 70 och 100 procent fram till 2050 och enligt prognoserna förväntas världsbefolkningen nå nio miljarder vid samma tidpunkt. D. En osäker livsmedelsförsörjning som leder till hungerkravaller och som kan skapa säkerhetsproblem för samhället överallt i världen förvärras ytterligare genom marktvister, brist på lämplig jordbrukspolitik, markförstörelse, klimatförändringar, osäkra villkor för markägare, efterfrågan på jordbruksbränslen och energipolitik,
råvaruspekulation samt till stor del artificiellt stigande priser framkallade av spekulation på livsmedel. E. Det har skett en månatlig ökning av livsmedelspriserna sedan augusti 2010, och priserna ligger nu på en nivå som är högre än den pristopp som registrerades 2008. F. I Världsbankens rapport från augusti 2011 om livsmedelspriser uppges att de höga livsmedelspriserna och deras volatilitet hotar de fattigaste befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna och förvärrar nödläget på Afrikas horn. G. Volatila råvarupriser drabbar inte bara konsumenter utan även producenter, och gör det ytterst svårt för AVS-jordbrukare att planera för produktionen och marknadsföringen av sina produkter. Den andel av jordbrukarnas inkomster som kommer från livsmedelsförsörjningskedjan har minskat avsevärt, samtidigt som bearbetningsföretagens och återförsäljarnas vinster ständigt har ökat. H. Jordens bördighet har sjunkit till en alarmerande nivå i många områden, vilket har lett till en minskad avkastning och en överexploatering av utsugna marker. Vetenskapliga bevis visar att det är möjligt att återställa jordens bördighet, öka avkastningen, skapa en buffert för bondgårdarna mot extrema väderförhållanden, öka den biologiska mångfalden och diversifiera och öka småbrukarnas inkomster genom ekologiska jordbrukssystem som kombinerar grödor med träd och boskap. I. Utvecklingsbiståndet till jordbruket har minskat drastiskt sedan 1980-talet, och har sjunkit till endast 3,8 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Andelen offentliga utgifter till jordbruket har också sjunkit till i genomsnitt 7 procent i utvecklingsländerna. J. De flesta afrikanska regeringarna har uttryckt oro över att fördelarna med världshandelns avreglering tenderar att vara ytterst få för Afrika söder om Sahara på grund av en för tidig exponering av växande jordbruksindustrier för verklig konkurrens från producenter i utvecklings- och industriländerna. De menar att marknaden bör avregleras gradvis i stället för plötsligt. K. Ökade markförvärv, huvudsakligen av utländska investerare, har gjort AVS-ländernas instabila jordbruks- och livsmedelssystem ännu mer sårbara. L. Jordbruksprodukter används alltmer som biobränslen, vilket innebär att oljemarknadernas volatilitet kopplas till råvarumarknadernas volatilitet och bidrar till stigande livsmedelspriser och osäker livsmedelsförsörjning. M. Finansiella spekulationer och en ökad liberalisering av finansmarknaderna och handeln med jordbruksprodukter bidrar i hög grad till prisvolatiliteten. Derivatinstrument som bygger på marknaderna för livsmedel och jordbruksvaror har blivit extremt populära och lättillgängliga för investerare världen över, och de utgör inte längre nischinstrument för professionella investerare. 1. Gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen påpekar att tillräckligt med mat är en universell mänsklig rättighet. Församlingen uppmanar alla länder att genomdriva FAO:s frivilliga riktlinjer om rätten till föda.
2. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen betonar att politisk stabilitet också är ett nödvändigt villkor för utveckling och därmed ökad livsmedelstrygghet och kräver att alla berörda parter visar politisk vilja att garantera en sådan stabilitet. Jordbruk och investerares uppköp av stora landytor ( land-grabbing ) 3. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att en större andel av EU:s officiella utvecklingsbistånd bör inriktas på jordbruk och landsbygdsutveckling i AVS-länderna, så att livsmedelsförsörjningen kan ges en kraftig skjuts framåt. Församlingen uppmanar eftertryckligen världssamfundet att fullgöra sina åtaganden från toppmötet i L Aquila att bekämpa svält och betala ut 22 miljarder US-dollar till stöd för jordbrukare i utvecklingsländer, varav hittills bara en femtedel har utbetalats. 4. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att betydande bidrag från AVS-ländernas regeringar också behövs för att komma till rätta med bristen på investeringar i landsbygdsutveckling i dessa länder, så att ett integrerat jordbrukssystem kan utvecklas som gör det möjligt att utveckla självförsörjning. 5. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att småjordbruk kan vara ett svar på utmaningen att trygga livsmedelsförsörjningen och uppmanar EU att upphöra med subventionerad export som destabiliserar familjejordbruket i utvecklingsländerna samt öka stödet till hållbara småbruk och medelstora jordbruk, som är den huvudsakliga grunden för livsmedelstrygghet. 6. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen understryker den grundläggande roll som kvinnor och ungdomar spelar för livsmedelsförsörjningen och näringstryggheten samt för jordbruksproduktionen. Församlingen uppmanar kommissionen och regeringarna i AVS-länderna att investera i program som särskilt stöder kvinnor och ungdomar som är småbrukare (t.ex. utbildnings- och yrkesutbildningsprogram inriktade på hållbart och miljövänligt jordbruk, förenklad tillgång till lån och mikrokrediter utan vinstsyfte). 7. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen betonar att det är mycket viktigt att småbrukare och de lokala jordbruksorganisationerna deltar i genomförandet av AVS-ländernas jordbrukspolitik, och att EU bör sträva efter att samarbeta med och stärka småbruk och övriga lokala organisationer för att garantera att lokalbefolkningens intressen tillvaratas. 8. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen betonar behovet av ökade offentliga investeringar i forskning om hållbara agroekologiska produktionssystem som innefattar grödor, träd och boskap och uppmanar EU och AVS-länderna att bedriva gemensam forskning i, utbildning om och öka möjligheterna att utnyttja hållbara jordbruksmetoder och ny teknik, särskilt genom offentlig-privata partnerskap och gemensamma företag. 9. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uttrycker sin djupa oro över de storskaliga markförvärv som för närvarande görs av utländska investerare i utvecklingsländerna, vilket även skadar lokala små och medelstora jordbruk.
Församlingen uppmanar EU att uppmuntra regeringarna i AVS-länderna att genomföra markreformer för att skydda markrättigheterna för inhemska jordbrukare med små och medelstora jordbruk, särskilt kvinnor, och förhindra att bolag köper upp stora landytor. 10. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar AVS-länderna att se över sin markpolitik för att kartlägga och utse vissa områden till jordbruksområden, samtidigt som man tar hänsyn till de problem som är kopplade till utnyttjandet och förvaltningen av marken. 11. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar kommissionen att främja en oberoende utvärdering av hur politiken för öppning av handeln påverkar ökningen av den andel jordbruksmark som övergår från att tillgodose nationella livsmedelsbehov i utvecklingsländer till att tjäna exporterande jordbruksföretag, samt att lägga fram konkreta förslag för att hejda denna företeelse och därmed sammanhängande problem såsom investerares uppköp av stora landytor och en snabb urholkning av livsmedelstryggheten. 12. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar kommissionen att uppdatera sina riktlinjer för markpolitik med avseende på investerares uppköp av stora landytor och att lägga fram förslag på åtgärder för att förbättra rapportering om och övervakning av storskaliga markförvärv som involverar europeiska investerare. Finansmarknadernas spekulation på råvarumarknaderna 13. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att öppenheten på de globala jordbruksmarknaderna bör förbättras avsevärt. I detta avseende lovordar parlamentet upprättandet av AMIS (Systemet för information om jordbruksmarknaden), som efterlystes av G20-ländernas jordbruksministrar i syfte att ta itu med livsmedelsprisernas volatilitet genom aktuell, korrekt och tydlig information rörande de globala livsmedelsmarknaderna. 14. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar FN och G20-gruppen att öka sina ansträngningar att nå en global överenskommelse som sätter stopp för otillbörlig spekulation i jordbruksprodukter och samordna införandet av mekanismer som förhindrar alltför stora prissvängningar i de globala livsmedelspriserna. 15. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterfrågar en klar och tydlig identifiering av de aktörer som deltar i handeln på marknaderna för livsmedel och jordbruksprodukter och en ingående undersökning av hur effekterna av spekulationerna på de lokala och internationella livsmedelsmarknaderna sprids. 16. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen betonar att det största hindret för små och medelstora jordbrukare i AVS-länderna är tillträde till marknader, och att det finns ett brådskande behov av att avveckla ofördelaktiga handelsordningar och handelshinder, särskilt de som hindrar AVS-länderna från att exportera till industriländernas marknader.
17. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen anser att den nuvarande handelspolitiken, särskilt jordbruksstödet i rika länder och exportrestriktioner under krisperioder, måste ses över för att begränsa effekterna av livsmedelsprisernas volatilitet. Församlingen understryker EU:s åtagande om att gradvis fasa ut exportbidragen, samtidigt som liknande åtgärder vidtas av andra WTO-medlemmar. Församlingen uppmanar EU att ytterligare förbättra samordningen av sin utvecklings- och handelspolitik. 18. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen understryker att en ökad regional handel kan trygga livsmedelsförsörjningen och skapa stabilare marknadsförhållanden för producenter. 19. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen kräver att snedvridande skatteincitament och subventioner till stöd för biobränslen upphör, vilket skulle leda till att biobränslen bara producerades där det är ekonomiskt genomförbart. Därmed skulle biobränsleproduktionens inverkan på livsmedelsförsörjningen minskas. 20. Gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen anser att det är viktigt att hitta rätt balans mellan rätten till livsmedel och energimålen. Församlingen uppmanar EU att undersöka vilka konsekvenser de strategiska målen för biobränslen får för livsmedelstryggheten, och se över dessa mål i förhållande till resultatet av denna konsekvensbedömning. 21. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar regeringarna i AVS-länderna att analysera eller förstärka åtgärder avsedda att lindra följderna av prisvolatiliteten, till exempel genom att ge fattiga människor subventionerad mat eller kontanter genom flexibla skyddsnät. 22. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen efterlyser ökade spannmålsreserver och katastrofreserver för livsmedel på nationell och regional nivå samt bättre hantering och lagring av dessa samt en förstärkning av den internationella samordningen och kontrollen av priser och reserver (lager), för att på detta sätt motverka fluktuerande livsmedelspriser och bättre och snabbare kunna reagera på livsmedelskriser. 23. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att bidra till att bevara, förbättra och främja utsäden av lokala sorter som ofta är mer anpassade till den lokala befolkningens behov och klimatförhållandena i utvecklingsländerna, att garantera böndernas rätt att utvinna eget utsäde samt förhindra att reglerna om immateriella rättigheter gör det möjligt för någon att lägga beslag på detta utsäde. 24. Gemensamma parlamentariska AVS EU-församlingen uppdrar åt medordförandena att översända denna resolution till AVS EU:s ministerråd, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Europeiska rådets ordförandeskap, FAO och G20-gruppen.