Alice Eklund, Vallkärra åk 5 Dennis svarade det var Maria. -Heeej sa en tveksam Dennis. Det tog lite tid innan Maria svarade men Dennis kunde höra att hon var ledsen när hon sa - Hej Dennis jag ville bara tacka dig för att du räddat Joel idag. - Joel? Vem är det undrade Dennis - Ja det min brors barn fortsatte Maria. Dennis hade precis tänkt fråga Maria om hon ville komma upp när hon sa - Dennis det var oförlåtligt det du gjorde mot mig. Men jag hoppas att du någon gång hittar ditt kall i livet och någon som gör dig lycklig men jag kan tyvärr inte vara med någon som inte accepterar mig för den jag är sa hon och la på. Dennis undrade vad han skulle göra nu. Han hade ju lovat sig själv att bli en bättre människa men var skulle han börja? Dennis gick med tunga steg hem medan han tänkte på sin framtid. När Dennis kom hem orkade han inget annat än att ligga framför teven och zappade mellan kanalerna på teven. Telefonen ringde men Dennis orkade inte svara, Blixt snarkade och det var en dålig dokumentär på teven så Dennis somnade. Dennis vaknade mitt i natten av att Blixt skällde på någon eller något ute i hallen. Dennis försökte somna om men Blixt fortsatte skälla och Dennis kunde inte sova längre så han gick upp. Dennis öppnade dörren och där stod en man troligt vis en säljare. Nej tack jag vill inte sa Dennis men mannen avbröt honom och sa - Dennis jag är din pappa. Dennis flämtade plågat till vad var nu detta? Någon som spelade honom ett spratt? - Mannen sa, Dennis jag vet att detta kan va förvirrande men jag måste prata med dig om en viktig sak snälla släpp in mig. De gick in och satte sig i soffan och mannen började prata

- Dennis jag såg hur du räddade barnet och jag har ett förslag till dig - Jaaaa sa Dennis - Mannen sa jag vill att du börjar på läkarlinjen.

Blodig Ha mnd Vallkärra skola klass 5 Hampus Edvardsson Dennis svarade. Det var Maria -Hej, sa Maria -Hej, sa Dennis -Tack för du räddade min brorson, hoppas vi kan ses igen, sa Maria -Visst på fiket eller kanske i bowlinghallen, sa Dennis -Klockan 20:00 ska vi ses då?, sa Maria -Okej hejdå, sa Dennis och la på. Han blev lycklig, han gick hem och kastade kniven. Han gjorde sig i ordning. Han duschade och tog parfym på sig och fixade pengar. Han var rätt nervös, men han samlade mod. Han tittade på klockan och såg att den var 19:39 nästan tjugo i. Han började gå till bowlinghallen. Dom skulle bowla på KingBowl. De bowlade till dem stängde. Han kände sig nöjd och han kände att det var något på gång mellan de två. Utanför var det beckmörkt. Klockan var 00:36 på natten. De hörde sirener längre ut på bryggan där ett tivoli låg. De gick hem. De blev kära, de fick ett barn som fick namnet Alvin. När Alvin var runt 8 år skulle han gå ut med Blixt på en morgon promenad. När han kom hem så hörde han sina föräldrar skrika åt varandra. Han kikade in och smög förbi in på sitt rum. Sen hörde han någon knacka på dörren. Där stod två poliser som pratade om att någon har sett dem våldta varandra så poliserna omhändertog Dennis och Maria. Vad skulle Alvin göra nu? Hur skulle han klara sig?

Han fick ta det som fanns och äta i skafferiet och när han fick slut skulle han gå till Marias bror och berätta om vad som hänt. Han väntade tills hans mamma och pappa skulle släppas ur fängelse men hans föräldrar kom aldrig ut.

Dennis svarade, det var Ronny... Hugo/Vallkärra skola 5. - "Vill du hänga med till parken"? - "Nej, jag tror inte vi ska träffas mer - "DET SKA DU FÅ ÅNGRA!!!... Dennis tryckte bort samtalet och gick vidare. När han öppnade dörren till lägenheten hoppade Blixten upp och slickade honom i ansiktet. Det ringde igen, det stod "okänt nummer". Han svarade... Det var en chef för ett konditori. Han sa att de hade ett jobb och att det var tydligen bra lön. Dennis tackade ja. Chefen sa att första arbetsdagen var redan imorgon kl 06.30. Dennis gick ut i köket och tog en macka med jordnötssmör och gick sedan och la sig. Väckarklockan ringde och han gick upp ur sängen och tog på sig kläder. Dennis tog nästa buss till konditoriet. På bussen var det en full man som gick runt och slog på grejer. Han tyckte det var otrevligt. Men det var nog precis så han hade varit i parken själv. När han kom fram till konditoriet var det en man han som jobbade där som verkligen inte gillade, han sa hela tiden alla fel han gjorde. Det låg en kniv bredvid honom. Den dumma kollegan var ungefär två meter ifrån honom... Han tog tag i kniven. Han höjde den. Han slog ner den i... Ett bröd och började skära. Slut

Julia klass 5 vallkärra Samtalet. Dennis svarade. Det var en av hans före detta vänner Philip. - hej, sa Philip. - vad vill du!? Svarade Dennis. - Jag vill bara säga förlåt för... - För att ni gjort mitt liv till ett helvete!? - Precis. - Då får du komma med en bra ursäkt. - Förlåt för att jag har varit så elak, det var grupptrycket. Jag var feg och rädd. Dennis tystnade, men till slut så svarade han: - Jag vet hur det känns. - Fred har alltid varit ledaren, alla är rädda för honom. Dennis svarade inte. - Du var riktigt modig! Som räddade pojken menar jag. Jag stod vid trottoaren längre bort... Är du kvar? - Jag är kvar. - Bra! Förlåter du mig? - Jag vet inte... Det ringde på dörren. - Jag måste lägga på nu, sa Dennis. - Hejdå. Dennis satte ner telefonen i telefonhållaren. Han gick långsamt fram till dörren och öppnade den. Hej! Sa en röst som han väl kände igen. Det var Maria. - tack för att du räddade min brorson, han är på sjukhuset nu. Dennis skämdes, han var ju där för att döda Marias bror men istället hade han räddat hennes brorson. - Är du fortfarande arg på mig? Frågade Dennis och tittade ner i marken. - Vadå? Som om jag bara skulle förlåta dig? Ja! Jag är fortfarande arg på dig! Jag... Jag kom bara för att säga tack. - Hejdå, sa Dennis dystert och stängde dörren. Han satte sig ner i den fula gamla soffan. Han såg sig omkring i den fula lilla lägenheten och inuti sitt huvud hörde han en röst

säga: jag måste skaffa pengar. Just då ringde telefonen. Dennis ville egentligen inte svara men han kände att han behövde prata med någon. Det var Philip igen. - Hej! - Men vad vill du nu då!? Dennis skrek nästan i luren. - Jag bara undrade om du vill träffas igen någon dag. - Varför skulle jag vilja det tror du? - För att du kanske känner dig ensam just nu. Philip hade rätt, han var ensam. - Visst, sa Dennis till slut. - Okej, kom till det gamla tivolit. Jag väntar på dig där. Han lade på. Dennis gick till det gamla tivolit. Det låg ganska nära. När han kom fram så stod Philip, Mike och Fred där. De höll kassar med öl i händerna. Dennis hade blivit lurad.

Linus Johansson Vallkärra Skola klass 5 Dennis svarade. Det var Maria. Kan vi träffas på resturangen om en timme? Visst sa Dennis. När han kom till resturangen så var Maria redan där men vem var det som stod bredvid? Ånej det var Marias bror. När dom hade beställt maten så ringde det i Dennis mobil. Han tog upp mobilen men det var inte mobilen istället råkade han ta upp en av knivarna. Brodern reste sig hastigt upp vad ska detta betyda? Oj förlåt sa Dennis. När de hade ätit färdigt så gick alla hem. Men när Dennis var hemma så ringde det i hans mobil det var veterinären. Han sa att Dennis kunde hämta Blixten nu. Dennis blev riktigt glad men hur svårt skadad är blixten? Bara ett skadat ben. Okej sa Dennis. På vägen dit så mötte han sina gamla vänner. Tja sa Filip hur mår hunden sa Douglas ja hur mår hunden sa Freddy? Låt mig va sa Dennis med arg röst. Oj vi menade ju inget illa sa Freddy. Dra åt helvete sa Dennis jag vill aldrig se er mer inte nån av er. Killarna sprang i väg. Tur att de sprang i väg annars hade jag sparkat dem mellan bena en efter en. Nu skulle Dennis äntligen hämta Blixten. På djursjukhuset fick Dennis vänta en stund till slut kom de med Blixten och de kunde gå hem. Det är bäst om Blixten tar det lugnt ett tag och vi har satt ett bandage på Blixten. Blixten måste också ta denna tablett två gånger om dagen sa veterinären. På kvällen så fick Dennis ett sms av Maria där stod det Hej jag undrar om du vill bli ihop med mig från Maria. Dennis hjärta slog ett extra slag. Han blev glad.

Otto Bornäs 5 Vallkära skola Aldrig mer Dennis svarade det var Edmund han ville hänga men jag bad honom att dra åt helvete. Jag fortsatte det här är dagen att ändra mig. Jag började skolan igen och studerade till polis så att jag kan hjälpa andra som jag så att dom aldrig kommer på samma mörka plats som jag har varit på. Jag gick hem för att sova klockan var 23 och mörkret hade sedan länge lagt sig över husen. Jag vaknade vid tio åt en stadig frukost och gick till universitets höga hus. Det kändes konstigt att vara där nu två år senare från kort och tjock till lång och vältränad. Jag började prata med rektorn hans namn var Gunnar han var 63 år överviktig och hade glasögon. Jag anser att du borde börja här sa Gunnar. Dennis mumlade tillbaka att han anser att borde börja på diet.han lyssnade inte till det örat. Vilken linje vill du gå fortsatte Gunnar. Till polis svarade Dennis. Jag förstår fortsatte Gunnar du kan börja på onsdag. Ok sa Dennis resten av dagen flöt på. Han städade lägenheten hällde ut spriten i kanalen en luffare skakade på huvudet av missnöje. Nästa dag vaknade han av väckarklockan. Ahrg tänkte han den enda baksidan av att börja skolan. Man mister sov morgonen. Han kom sovande på fötter duschade och åt frukost mjölken var nästan slut. Han skrev upp det på att göra listan då han upptäckte att han först var tvungen att göra en att göra lista. Han skrev det på sin hand istället. Den första lektionen var rolig den andra med Dennis upptäckte att allt var roligt han var glad. Från nästintill mördare till polis inom bara några dagar. Han fick bra lön kunde köpa sig en riktig lägenhet och Blixten fick en vän som hette Storm. Allt var bra och en tjej vid namn Elsa jobbade också som polis och snart bodde dom ihop. Dom var glada tillsammans.

Maja Hansson Vallkärra Dennis Dennis svarade, det var en man som hette Krister. Han sa att han hade sett Dennis rädda livet på den lilla pojken och frågade om han ville gå en läkarutbildning. Dennis tänkte en stund; vad skulle han säga? Ja jag tycker du har den där talangen för det och vi har gott om platts här på lundsunivarsitet sa Krister. Dennis fortsatte tänka, kanske skulle maria höra av sig då och kanske skulle han lämna det bakom sig att han nästan mördaten människa.-okej det kan jag väll sa Dennis. Bra då ses vi på lundsunivarsitet imorgon kl.9:00. Sedan la han på. Det blev helt tyst i rummet. Dennis gick in i köket och hällde upp hundmat i hundskålen och kallade på Blixt. Då kom han halvhaltande med svansen viftande glatt. Blixt åt upp all hundmat som fanns i hundskålen Dennis log lite mot Blixt som verkade ha förlåtit Dennis för länge sedan. Dagen därpå gick Dennis till lunsunivarsitet. Det var inte så långt för Dennis bodde ganska nära. När han kom in stod en man och väntade på honom, det var Krister. Han var ganska lång, hade kort välklippt hår och en dyr grå kavaj. Välkommen Dennis till din nya skola! Sa Krister med ett perfekt leende på läpparna. Tack mumlade Dennis blygt. Följ med mig här, sa Krister. De kom in i en stor sal. Det såg ut att vara hans nya klass. Krister ropade på dem i salen att lyssna. Sedan sa han: ja som ni kanske hört så har vi fått en ny här på läkarutbildningen. Jag vill att ni visar honom välkommen. Jag måste gå och hämta lite papper, jobba på så länge sa Krister och sedan vände han på klacken och gick ut i koridåren. Alla började prata hysteriskt och ställa frågor till Dennis. Hej Jag heter Dennis mumlade han. Ingen verkade höra honom utan fortsatte bara ställa frågor till honom och prata hysteriskt. Jag heter Dennis sa han så högt att alla tystnade och log vänligt åt honom. Då kom Krister tillbaka. Efter lektionen gick Dennis ut ur salen. Alla på utbildningen var snälla. Dennis trivdes värkligen och tyckte det verkade spännande att vara läkare. Då hörde han en röst bakom sig som sa Dennis? Dennis vände sig om och såg Maria! Vad gör du här? undrade Maria. Jo eh jag går en utbildning till läkare här svarade Dennis. Vad gör du här då? Jo jag har letat överallt efter dig och ja. Förlåt för att jag varit en sådan idiot Maria, det var värkligen jätte korkat av mig. Ja jag kan inte förneka ditt förlåt efter vad du gjort för min brorson, det kommer jag aldrig att glömma!

Maja Hansson Vallkärra

Maja Paulin Vallkärra 5:an Dennis svarade. Det var Dennis gamla polare Rick - Tjenare Dennis! Läget? Dennis hade inte träffat Rick sen dom var i parken den kvällen, när dom druckit och blivit tagna av polisen. - Hej.. Vad vill du?, sa Dennis. Dennis hade inte lust att prata och ville inte ha med honom att göra mer. - Vill du hänga? sa Rick. - Du, jag har slutat dricka och vill inte hålla på som jag gjorde förr, sa Dennis. - Kom igen då Dennis! Chilla! sa Rick med ett försök att få honom med. - Fan lägg av! sa Dennis och la sen på. Han stod kvar i hamnen och vinden blåste mot hans ansikte, vågorna blåste upp mot kajen där han stod med blod på sin tröja och sina händer. Han hade bestämt sig. Han skulle inte fega ur, han skulle göra som han själv ville i livet. Han gick upp mot Storgatan och svängde in mot Marias kvarter som låg mellan rosenbuskar och körsbärsträd. Han såg fortfarande blodfläcken från gatan från den hemska stunden. Vissa personer stod kvar från kvarteret och pratade tystlåtet med varandra. En av dem var Maria, hon stod ensam vid en rosenbuske nära blodet som var kvar på marken. Hon tittade mot Dennis när han kom gående mot henne. - Hej Maria, sa Dennis - Hej, sa Maria medans hon tog en klunk från sin vattenflaska i sin vänstra hand. - Tack för att du hjälpte Jonatan, min brorson, fortsatte hon - Ingen orsak, sa Dennis - Vad var det som hände egentligen?, sa Maria frågande till Dennis. - Du menar olyckan?, sa Dennis - Hm, mm, sa Maria - Bollen åkte ut på gatan när dom spelade fotboll och Jonatan sprang efter för att hämta den, och då kom bilen.., sa Dennis.

- Okej, ett tag trodde jag att det var du som kört över honom när jag hört smällen, sa Maria och tittade ner mot rosenbusken åt höger. Marias bror kom fram till Maria och Dennis. Det syntes att han hade gråtit och ögonen var svullna och röda. - Tack så hemskt mycket, sa Marias bror samtidigt som han skakade hand med Dennis med darrande röst. - Ingen orsak, det var det bästa jag kunde göra, sa Dennis. Nu stod dem alla tre och tittade på blodfläcken från den hemska olyckan som hände Jonatan för några timmar sedan. Maria och hennes bror började ännu en gång få tårar i ögonen och dem båda två kramade om varandra. Nu skulle Dennis börja om sitt liv, och detta skulle bara vara hans start.