Telematic möte per videokonferens Jenna Eriksson Karin Laine Jenni Malmlund Jimena Miettunen Yrkeshögskolan Sydväst Programmet för vård Arbete inom kursen för informations teknik Våren 2004
INLEDNING... 1 1. VAD ÄR VIDEOKONFERENS?... 1 2. INTERVJU... 2 3. FALLBESKRIVNINGAR... 4 4. ANVÄNDANDET AV TELEMATIC I PRAKTIKEN... 4 5. UTVECKLING AV TELEMATIC... 6 KÄLLFÖRTECKNING... 8
- 1 - Inledning Syftet med detta arbete är att förklara vad videokonferens är och hur man kan använda det i vården. Vi tror att datatekniken kommer att användas allt mer inom vården. Därför har det varit intressant att skriva arbetet och använda egna idéer i utvecklingen av videokonferens. Vi vill också belysa andra hur stor nytta man kan ha av videokonferens. För att samla material och kunskap kring ämnet har vi intervjuat sökt på internet samt använt artiklar. 1. Vad är videokonferens? En videokonferens är ljud- och bildkontakt via telefonnätet eller datanätverk. Bilden ser man i en vanlig TV- ruta. Videokonferenstekniken kan vara datorbaserad eller bestå av en kamera och en TV- monitor. En videokonferens kan ordnas mellan en eller flera punkter. Det viktiga i kommunikationen mellan människor är mimik och gester, därför är det viktigt att se varandra under en diskussion. Videokonferens kan erbjuda den kontakten och motsvarar i det närmaste en situation där deltagarna befinner sig i samma rum. Det är en enkel teknik som gör att det känns som ett normalt samtal trots att deltagarna finns på olika platser. Det som behövs är ett lämpligt utrymme, ett videokonferenssystem och tre ISDN- linjer. Det går att hålla kontakt med en eller två ISDN- linjer men då kan bilden och ljudets kvalité påverkas. Kontakten går genom telefonlinjerna och motsvarar kostnaden för telefonsamtal. Varje ISDN- linje består av två telefonlinjer. Dagens bredbandsnät som nu byggs upp gör så att man kan börja ansluta konferenser till sitt eget datanät. Då skulle IP (Internet Protocol) och/eller ATM användas, vilket skulle ställa stora krav på nätverket. Vid kontakt mellan ISDN och IP system behövs en brygga. (Möten med videokonferens 2003: 2) I en större studio är tekniksystemet mycket omfattande, det innehåller bland annat grafikdatorer, stor projektionsvägg och professionell ljudanläggning. I en mindre studio är tekniken den samma men i en mindre skala. Där finns exempelvis en dator, videokamera och stora plasmaskärmar. (www.ditra.se) Då flera punkter skall delta i konferensen behövs kontakt via en s.k. brygga. En brygga är en dator som kan sammanföra deltagarna till samma konferens. Bryggtiden skall bokas i förväg gärna genom ett e-mail. Det är viktigt att hålla reda på bryggtiden eftersom man automatiskt
- 2 - kopplas bort från bryggan då tiden är slut. Det går också att boka bryggtid för en obegränsad användnings tid. Vid en flerpunktskontakt skall man dela rutan med de andra deltagarna. Då går det inte att vara för många deltagare, helst inte flera än fyra. Är man flera som tagit kontakt så är bryggan ljudstyrd och endast den som talar syns i rutan. De andra deltagarna skall då ha sin mikrofon avstängd för att undvika störningar i sändningen. (Möten med videokonferens 2003: 2) I Lappland har man under åren 1997-2001 haft ett projekt vid namn Tel Lappi och fått bra erfarenheter av videokonferens i sjukvården. Eftersom avstånden är långa och kommunerna är små så har man genom projektet försökt förbättra vårdens tillgänglighet och kvalitet. Förutom specialläkare och vårdkonsultation har de haft en målsättning att ge Lappland en överensstämmande första hjälp system. Meningen är bl.a. att minska hjärtinfarkt komplikationer genom att ge trombolysvård på platsen. En annan målsättning är att försnabba service tillgängligheten åt vårdtagarna och göra så att remisserna och annan patient information tryggt kan förmedlas till olika dator enheter. Förutom detta har man även planerat att förverkliga digitaliska patient informations arkivering. (Tel Lappi) 2. Intervju Projektledaren Birgit Karlsson på mentalvårdsbyrån i Pargas berättar att det numera är möjligt till videokonferens i 8 Åbolänska kommuner. Dessa komunerna är Iniö, Houtskär, Korpo, Nagu, Kimito, Dalsbruk, Västanfjärd, Hitis, Åbolanssjukhus och Pargas. Det första projektet år 1997 finansierades av social- och hälsovårdsministeriet och hette Dialog. Där användes 800 timmar av videokonferenskontakter. De som använde detta var till 34 % social arbetare inom barnpsykiatrin samt personal från avdelningarna., 30 % bestod av patientkontakt och konsultation av läkare. Kostnaderna för en videokonferens apparat var då 70 000 mk och nu ca 5000e. Karlsson menar att det numera hålls föreläsningar från Uleåborg varje vecka och deltagarantalet är ca 300 personer från olika orter. Genom videokonferens underlättas kommunikationen och deltagarna kan ställa frågor till föreläsarna. Karlsson förklarar att initiativet till att starta det första projektet kom från barnpsykiatern Björn Lundström. (Karlsson, 20.4.2004) I artikeln: Clara Puranen (2003), står det att Lundström med sina egna erfarenheter som utgångspunkt är övertygad om att vård per distans kan ges med hög kvalitet, samtidigt som
- 3 - man sparar pengar och arbetsglädje. Han menar också att då patienten har tillfälle att vara närvarande då läkaren konsulterar en expert via videokontakt kan stärka patientens självförtroende. Man kan fråga experten och få svar direkt. I slutändan är det medborgaren eller patienten som vinner genom att få större delaktighet och dessutom i bästa fall vinna både tid och pengar. Lundström påpekar att en broms i utvecklandet av videokonferens är att vård branschen inte ens har tid at fundera på vad som skulle kunna spara pengar. Personalen har fullt upp att klara av de dagliga sysslorna. En uttröttad personal orkar inte vara nyfiken på nya möjligheter. Karlsson berättar vidare läkaren inte får ställa diagnos utan att ha träffat patienten, men kan däremot efter att ha träffat patienten fortsätta kontakten via videokonferens. De flesta patienter har varit positiva till detta. På psykiatriska avdelningen har man även nytta av videokonferens. Personalen kan tillsammans med patientens anhöriga eller med hemvårdare planera vården inför t.ex. intervall vård. Kontakten kan hållas även efter en vård period för att följa med vården i hemmet. Karlsson förklarar att det alltid handlar om telemedicin då man använder data och medicin ihop. En läkare kan till och med skicka över röntgen bilder till en annan läkare för att få en annan åsikt om diagnosen. Sjukhus kan via videokonferens få rapporter från ett annat sjukhus då en patient skall flyttas. Detta underlättar arbetet och vården är därmed förbered tills patienten anländer. (Karlsson 20.4.2004) Vidare berättar Karlsson ett exempel om hur man i undervisningen har använt sig av videokonferens. Då hade lärare och speciallärare befunnit sig i skärgården och barn samt förälder i Pargas, för att få veta hur det skulle ordas för barnet. Genom att använda sig av tekniken hade resor från och till mötet med lärarna blivit sparade. Karlsson tillägger att barn- och ungdomspsykiatrin får konsultation från TYKS och att det finns special läkare på Åbolands sjukhus som kan kontaktas vid behov. Avslutningsvis nämner Karlsson att tolkning kan även ordnas för invandrar familjer och döva. Behovet av tolkar är stort och därför är det bra att man kan kommunicera via videokonferens. (Karlsson, 20.4.2004)
- 4-3. Fallbeskrivningar Fall1: En 80 årig kvinna som bor i Skärgården hade allvarliga utslag på ena armen. Hälsocentral läkaren visste inte om operation var nödvändig. Eftersom det skulle ha varit onödigt att åka av och an till Åbo bara för att visa upp utslagen för en special läkare, visades utslaget via videokonferens. De kunde zooma in utslaget så att special läkaren såg att operation var nödvändig. På detta sätt sparade man tid och pengar för den gamla kvinnan som dessutom hade dåligt hälsotillstånd. Fall 2: På en psykiatrisk avdelning hade man ordnat lektioner via videokonferens åt en ung vuxen patient. Patienten hade inte grundskolbetyg, så personalen ordnade undervisning från en skola i Åbo. På detta sätt fick patienten både rehabilitering och ett avgångsbetyg. Fall 3: Det var en liten flicka som skulle opereras. Föräldrarna var somalier som inte kunde annat än deras eget modersmål. De var mycket rädda och oroliga över flickan, framförallt då de inte visste vad som skulle hända under operationen. Vårdpersonalen bestämde sig för att kontakta en tolk som berättade på somaliska det som föräldrarna ville veta. Tolkningen skedde via videokonferens. (Karlsson, 20.4.2004) 4. Användandet av Telematic i praktiken Vi ville få en inblick i hur Telematik används i praktiken och tog då kontakt med Nagu hälsovårdscentral och fick intervjua ledande skötare Sirkka- Liisa Malmlund. Malmlund började med att berätta att de varit mycket glada och tacksamma över att de fått all Telematic apparatur gratis och kunnat få använda den kostnadsfritt i många år. Det har varit möjligt på grund av att STAKES haft projektpengar att andvända på Telematic projektet i Åbolands skärgård. Nu är projekt pengarna trots allt slut och andvändningen av Telematic börjar kosta för Nagu kommun. Telematic används mycket inom vården i skärgården, det började med att använda Telematic vid Pargas Mentalvårdsstation men nuförtiden används det speciellt på Iniö och Hitis var avstånden är långa och det är svårt att ta sig till läkarmottagningen. Telematic används förutom inom vården även i Nagu av Skolväsendet och Medborgarinstitutet.
- 5 - Den största fördelen med Telematic är att man kan nå varandra utan att behöva resa. I Nagu använder man Telematic vid mötes situationer mellan flere kommuner, man sparar tid, pengar och så kan flere delta i möten säger Malmlund. De har även haft flere gemensamma skolningar med hjälp av Telematic. Oftast har man möjlighet att bara skicka en eller två personer på skolning men på det här sättet så kan en stor del av personalen delta och effekten av skolningen blir mycket bättre. Patienter i Nagu använder sig av Telematic främst för att kontakta special läkare eller som ett exempel talterapeut vid Åbolands sjukhus. Så det fungerar ej åtminstone ännu på det sättet att patienten kan kontakta sin läkare hemifrån i Nagu med hjälp av Telematic, för apparaturen finns endast på Hälsovårdsstationen. Idén med Telematic är mycket bra, men enligt Malmlund så fungerar det inte så bra ännu i praktiken, åtminstone inte i Nagu. Det beror ju inte endast på apparaterna utan även på människorna som använder eller rättare sagt inte använder Telematic. I Nagu anser de att bilden är för oskarp och att ljudet kommer efter bilden i sån mån att det är något irriterande. På det sättet är det omöjligt att konsultera special läkare i många fall. Det skulle vara bra om bilden vore så skarp att man t.ex. kunde visa upp hudexem för en hudläkare via kameran eller visa upp röntgen bilder. En annan negativ sak är att det behövs mycket planerande i god tid. Det är inte bara att ta kontakt med exempelvis Åbolands Sjukhus. Man måste i god tid se till att läkaren har tid att ta emot samtalet. Läkaren har ännu inte Telematic utrustning i sitt arbetsrum utan skall flytta sig till ett annat rum kanske till och med till ett annat hus. Allt detta gör att det för läkarna absolut inte är tidssparande utan snarare tvärt emot. Jobbigt är också att komma ihåg att inte bara bli överens med mottagaren om en passlig tidpunkt utan det skall även beställas så kallade bryggor, som tidigare nämnts i arbetet, från Sonera. Bryggorna skall beställas i god tid och till exakt tidpunkt vilket kan orsaka problem många gånger. Det krävs ofta flera telefonsamtal för att komma överens om en passlig tidpunkt som passar alla. Detta är mycket tidskrävande men i Skärgården med dessa långa sträckor så vinner man trots allt tid när man inte behöver resa. Av någon anledning blir det för Naguborna att använda sig av Telematic alldeles för sällan. Dyrbar apparatur blir ibland långa tider bortglömd och bara står i en knut utan att användas. Folk känner att det är osäkert på grund av att det inte alltid fungerar så som det skall. Som exempel kan ljudet ibland inte höras eller så får man inte kontakt alls. Folk vill ej använda, de
- 6 - anser att personliga kontakten trots allt är så värdefull. Största problemet är att folk är ovana och att det inte blivit en vana att använda Telematic, dessutom är de flesta fortfarande trots att vi lever på 2000 talet rädda för datorer och har ingen vilja att lära sig och bli bekant med tekniken. I Nagu är det bara två av personalen som kan använda sig av Telematic. Men trots all kritik så vill Malmlund ändå poängtera att Telematic är mycket värdefull för skärgården och att det inte är fel på systemet utan mera på människorna som använder, eller rättare sagt, som inte använder Telematic säger Malmlund. 5. Utveckling av Telematic Hur skulle man kunna utveckla systemet för åldringar som bor på servicehem? Man skulle kunna skapa en känsla av trygghet och säkerhet om det skulle finnas i lägenheten flera styrbara kameror. Personalen skulle kunna,ed jämna mellanrum kolla hur boenden har det, om allt är okej. Om patienten skulle t.ex. ha fallit i badrummet skulle personalen kunna agera snabbare och patienten skulle få vård i ett tidigae skede. Detta skulle också kunna tillämpas för åldringar som ännu kan bo hemma, och bor ute i t.ex. skärgården. Systemet skulle i detta fall kopplas till det närmaste hälsocentralen och skulle i sådant fall också innefatta ett alarmsystem i stil med ett alarmarmband. Alarmarmbandet skulle ta kontakt till hälsocentralen om man tryckte på en knapp på armbandet. Utveckling för sociala kontakter möijligt? I dagens läge är det mycket tal om att åldringar lider av isolering, ett sätt för att minska isoleringen skulle vara att tillämpa videokonferenssystemet för åldringar. Åldringarna skulle ta kontakt med sina gamla vänner och med sin familj via detta system. Det skulle säkert hämta en känlsa av riktigt umgänge om man skulle se den man talar med. Och det skulle i sin tur förebygga isolering. Hur skulle det vara med att ordna läkarmottagningar? Genom att ordna läkarmottagningar via videokonferens-systemet skulle åldringarna som bor i skärgården spara på både tid och i längden på pengar då de inte skulle måsta ta sig till den närmaste hälsocentralen som i värsta fall ligger flere kilometer ifrån. Åldringen skulle kunna visa för läkaren t.ex. ett sår eller
- 7 - utslag. Men detta skulle kräva att bilden på åtminstone läkarens skärm skulle vara skarpare än vad den är nu för att han skulle kunna ordinera möjlig vård och mediciner på basen av bilden. Alla dessa ovannämda utvecklings möjligheter och alternativ kräver mycket pengar för att bli verklighet. Det skulle också krävas att systemanläggningarna skulle bli billigare så att så gott som alla äldre, och varför inte yngre skulle ha råd att skaffa sysemet. Realistiskt sätt blir detta endast en idé på grund av kostnaderna.
- 8 - Källförteckning www.ditra.se. Hämtad 23.4.2004 Karlsson, Birgit, projektkordinator. Intervju om videokonferens. Pargas 20.4.2004. Malmlund, Sirkka-Liisa, avdelningsskötare. Intervju om Telematic. Pargas 17.4.2004. Möten per videokonferens? Hur?. Utbildningsdag 14.2.2003 Puranen, Clara 2003. Vård per distans sparar pengar och höjer kvaliteten. Finlands Kommuntidning 03.2003.