Italien 1. Kan bevis tas upp via videokonferens antingen med deltagande av en domstol i den ansökande medlemsstaten eller direkt av en domstol i den medlemsstaten? Vilka nationella förfaranden eller lagar gäller i så fall? I italiensk lagstiftning, och mer specifikt i civilprocesslagen finns inga närmare bestämmelser om direkt bevisupptagning via videokonferens. Det italienska rättssystemet är emellertid inte främmande för videokonferenser. Enligt artikel 202 i civilprocesslagen ska undersökningsdomaren vid bevisupptagning ange datum, plats och metod för verkställighet. En av de metoder som domaren enligt den berörda förordningen kan välja är att verkställa bevisupptagningen via videokonferens. Påpekas bör dessutom att domaren enligt artikel 261 i civilprocesslagen kan besluta om filmupptagning, vilket kräver användning av teknisk apparatur och tekniska förfaranden. Videokonferens nämns uttryckligen i straffprocesslagen (exempelvis i artikel 205 ter). Vad gäller det förfarande som regleras genom artiklarna 10 ff. i förordningen är begränsningen i artikel 10.4 därför inte tillämplig eftersom förfarandet inte är oförenligt med det italienska rättssystemet. Den enda begränsning som kan åberopas mot en begäran om videokonferens är förekomsten av betydande praktiska svårigheter. När det gäller villkoren för att verkställa bevisupptagningar bör gemenskapens bestämmelser och den italienska civilprocesslagen med tillhörande genomförandebestämmelser tillämpas. När det gäller förfarandet som regleras genom artikel 17 ska den anmodade medlemsstaten efter att ha kontrollerat att villkoren i artikel 17.5 är uppfyllda och godtagit direkt bevisupptagning uppmuntra användningen av videokonferenser, som är ett enkelt sätt att ta upp bevis. Den anmodade domstolen bör därför i varje enskilt fall undersöka om metoden kan användas. Om det inte finns några praktiska svårigheter beroende på att den anmodade domstolen saknar tillgång till denna kommunikationsteknik, kan därför all bevisupptagning som grundar sig på en legitim framställning enligt artiklarna 10 ff., eller som har godtagits enligt artikel 17, verkställas via videokonferens. I dagsläget finns det ingen tendens i rättspraxis vad gäller användningen av videokonferenser vid bevisupptagning. 1
2. Finns det några begränsningar för vilka personer som kan höras via videokonferens är det exempelvis bara vittnen eller kan andra, t.ex. sakkunniga eller parter, också höras på detta sätt? Videokonferens är ett användbart instrument för att höra både vittnen och parter i en rättegång. Metoden är i det avseendet absolut inte oförenlig med det italienska rättssystemet, som tvärtom föreskriver vittnesbevis, fria förhör med parterna och att parterna avlägger ed. När det gäller hörandet av sakkunniga bör man först beröra problemet med godkännande av dessa, särskilt vid direkt bevisupptagning (artikel 17). I italiensk lagstiftning regleras användningen av sakkunniga av artiklarna 61 och 191-201 i civilprocesslagen. Sakkunniga skriver i normala fall ett utlåtande (artikel 195.2 i civilprocesslagen), men domaren kan även begära förtydliganden. När en sakkunnig väl har blivit godkänd bör inte möjligheten att höra denne via videokonferens vålla problem. I den italienska civilprocesslagen föreskrivs nämligen att om rättens ordförande bedömer det som nödvändigt ska han bjuda in den sakkunnige att närvara vid förhandlingen och yttra sig i rätten i närvaro av parterna, som kan förklara och utveckla sina motiv via respektive ombud. 3. Vilka begränsningar, om några, gäller för den typ av bevis som kan tas upp via videokonferens? Ur ett praktiskt perspektiv verkar videokonferenser vara ett effektivt sätt att ta upp vittnesbevis, konfrontera vittnesmål och yttranden från parterna i fråga. Det visar sig dock att förordningen inte direkt berör frågan om bevisningens detaljrikedom och tydlighet, vilket kan vålla praktiska problem när det gäller sakkunniga, exempelvis vid grafologiska analyser, sökning efter allmänna uppgifter och telefonbevis. 4. Finns det några begränsningar för var personen i fråga ska höras via videokonferens dvs. måste det vara i en domstol? Det är rimligt att anta att bevisupptagningen bör ske i en domstol som omfattas av den anmodade medlemsstatens territoriella behörighet och som har tillgång både till den utrustning som krävs och till domstolskansliets personal. I dagsläget finns det dock ingen rättspraxis att åberopa sig på i tvistemål. När videokonferenser används i brottmålsförfaranden använder man i normala fall någon av de utrustade lokaler som finns att tillgå inom den berörda domstolens jurisdiktion (rättssal, säkerhetssal eller mindre sal på fångvårdsanstalt). 2
5. Är det tillåtet att spela in höranden via videokonferens och finns det i så fall utrustning för detta? Inspelning av höranden är tillåten enligt italiensk lag. Vid bevisupptagning enligt artiklarna 4 ff. finns dock skäl att tillämpa artikel 126 i civilprocesslagen och artikel 46 i lagens genomförandebestämmelser gällande upprättandet av ett protokoll. Vid brottmålsförfaranden som i dagsläget är de enda där videokonferenser används är det tillåtet att med hjälp av den utrustning som finns i lokalerna och på begäran av parterna göra ljud- och bildinspelningar av videokonferenser. 6. På vilket språk ska hörandet hållas a) när framställningar görs enligt artiklarna 10 12, och b) vid direkt bevisupptagning enligt artikel 17? Denna aspekt behandlas inte direkt i förordningen. Enligt artikel 5 i förordningen ska framställningar och meddelanden göras på den anmodade medlemsstatens officiella språk, vilket kan ge en fingervisning om på vilket språk hörandet ska hållas. När det gäller framställningar enligt artiklarna 10 ff. omfattas de av nationell lagstiftning och hörandet ska därför hållas på italienska. Enligt artikel 122 i den italienska civilprocesslagen gäller följande: Under rättegången har det italienska språket företräde. Om en person som inte talar italienska ska höras kan domaren utse en tolk. I det förfarande som avses i artikel 17 ska däremot den ansökande medlemsstatens lagstiftning tillämpas. Bestämmelsen kan få konsekvenser för valet av det språk som ska användas vid bevisupptagningen. Språket bör dock också vara den ansökande medlemsstatens språk. I det fallet kan det bli nödvändigt att använda sig av tolk. I övrigt kan den myndighet som är behörig att godkänna bevisupptagningen ställa upp villkor för hur förfarandet ska genomföras och särskilt specificera språk. 7. Vem ansvarar för att vid behov tillhandahålla tolkar vid båda typerna av hörande, och var ska de finnas? Förordningen innehåller inga särskilda bestämmelser om detta. I det förfarande som åsyftas i artiklarna 10 ff., då den ansökande medlemsstatens lagstiftning gäller, bör det åligga den anmodade domstolen att utse tolk. I det fallet ska artikel 122.2 i civilprocesslagen tillämpas. 3
Enligt italiensk lag ska en tolk utses om en person som inte talar italienska kallas att inställa sig. Rättegångsspråket (och undersökningsdomarens språk) måste alltså vara italienska. Ersättning utgår inte för utgifterna för tolkarvode, som betalas av den ansökande domstolen (artikel 18). När det gäller förfarandet i artikel 17 hänvisas till punkt 6 ovan. Hörandet bör också hållas på den ansökande medlemsstatens språk. Den ansökande medlemsstatens rättssystem ska därför tillämpas när man utser tolk. Den domstol som ansvarar för bevisupptagningen kan i så fall begära in upplysningar för att kunna utse tolk. 8. Vilket förfarande gäller för anordnandet av hörandet och meddelande av tid och plats till den person som ska höras? Hur lång tid ska medges när datumet för hörandet bestäms för att ge personen i fråga tillräcklig framförhållning? Enligt artikel 250 i civilprocesslagen ska den tjänsteman som bistår den nationella domstolen med delgivning, verkställighet och utredningar på begäran av den berörda parten kalla vittnen att infinna sig på utsatt tid och plats samt ange vilken domare som svarar för bevisupptagning och vilket mål det gäller. Enligt artikel 103 i civilprocesslagens genomförandebestämmelser ska vittnen få kallelsen minst sju dagar före hörandet de kallas att inställa sig till. Bestämmelser om vittnesbevis återfinns i artiklarna 244 257 bis i civilprocesslagen samt i artiklarna 102 108 i civilprocesslagens genomförandebestämmelser. 9. Vilka är kostnaderna vid användning av videokonferens och hur ska de betalas? Kostnaderna för användning av videokonferens enligt artikel 10.4 ska ersättas på begäran av den anmodade domstolen enligt artikel 18.2 i förordningen. Ingen ersättningsskyldighet gäller vid direkt bevisupptagning via videokonferens enligt artikel 17. Eftersom det inte nämns något om ersättning kan man anta att rättegångskostnaderna ska betalas direkt av den ansökande myndighet som tar upp bevis direkt. 10. Vilka bestämmelser, om några, gäller för att säkra att den person som ska höras direkt av den ansökande domstolen har informerats om att bevisupptagningen ska ske på frivillig grund? Det åligger den ansökande domstolen att informera den person som ska höras om att bevisupptagningen ska ske på frivillig grund och om att detta villkor måste vara uppfyllt för att direkt bevisupptagning ska godtas enligt artikel 17. Den anmodade domstolen behöver dock inte uppfylla några skyldigheter av detta slag. 4
11. Vad finns det för förfarande för att kontrollera identiteten på den person som ska höras? När det gäller vittnesbevis regleras frågan om vittnens identitet av artikel 252 i civilprocesslagen, enligt vilken undersökningsdomaren ska be vittnet att uppge efternamn och förnamn för sig själv och sina föräldrar, ålder, yrke samt uppmana honom att ange om han har släktband med parterna eller egna intressen i målet. Vittnets identitet fastställs sedan denne avlagt ed enligt artikel 251 i civilprocesslagen. I praktiken ber undersökningsdomaren även att få se en id-handling och för in uppgifter därifrån i protokollet. När det gäller parter som ska höras måste fullmakt uppvisas om det rör sig om en särskild åklagare. 12. Vilka bestämmelser gäller för avläggande av ed, och vilka uppgifter behövs från den ansökande domstolen när en ed krävs vid direkt bevisupptagning enligt artikel 17? Artikel 251 i civilprocesslagen ska tillämpas. När det gäller förfarandet i artikel 17 finns inga särskilda bestämmelser. Det kan vara värdefullt med uppgifter om straffvärdet för mened och förtigande (i den ansökande medlemsstatens rättssystem). 13. Vilka åtgärder har vidtagits för att se till att det finns en kontaktperson på platsen för videokonferensen för samordning med den ansökande domstolen och en person som på dagen för hörandet finns tillgänglig för att sköta videokonferensutrustningen och hantera eventuella tekniska problem? Det finns inga särskilda bestämmelser om detta eftersom videokonferenser inte uttryckligen står upptagna bland de civilrättsliga förfarandena. När det gäller brottmålsförfaranden ska den behöriga avdelningen inom justitiedepartementet (som ansvarar för fångvårdsförvaltningen) se till att teknisk personal alltid finns tillgänglig på de platser där videolänken finns, och att personalen sköter alla förberedelser (kontakter, tester osv.) och installerar länken den dag förhandlingen hålls. 14. Vilka ytterligare uppgifter, om några, krävs från den ansökande domstolen? När den ansökande domstolen gör sin framställning om internationell rättslig hjälp ska den samtidigt lämna tillgänglig teknisk information om det system för videokonferenser som används i landet. Under alla omständigheter ska namn och telefonnummer till en kontaktperson anges, lämpligen en specialiserad tekniker, och uppgift om språk som ska användas vid dessa kontakter. 5