1 UPPSALA UNIVERSITET Juridiska institutionen Juridik och förvaltningspolitik i socialt arbete Kommentar till skriftlig tentamen 2 juni 2010 på delkursen Allmän förvaltningsrätt och socialrätt, 15 hp, den 31 maj 2011 Här kommer en utförlig kommentar till tentafrågorna. När vi bedömt svaren har vi krävt hänvisning till lagrum för att ge poäng, vilket också framgick av skrivningsfrågorna. Ofta är det inte så svårt att föra ett resonemang som leder till ungefär rätt resultat i sak (juridiken är ju rimlig). Men eftersom kursens syfte är att etablera en juridisk metod en förtrogenhet att arbeta med rättsregler i ett regelstyrt system som socialtjänsten är så räcker det inte med allmänt förnuftiga resonemang utan att ange stöd i relevanta lagrum. I flera av frågorna går det att komma fram till lite olika lösningar, och det viktiga är då att visa att man kan föra juridiska resonemang baserade på relevanta rättsregler. För VG krävdes 29 poäng och för G 19 poäng, 18 poäng och under är underkänt. Maxpoängen på tentan var 32 poäng (8 poäng på varje fråga). Därtill kunde man maximalt få 8 poäng för PM, vilket tillsammans ger maxpoängen 40 poäng. Några studenter som tenterat har inte fullgjort obligatoriet och resultatet registreras inte förrän det är klart. Det kan gälla PM, opposition eller missade seminarier. Oscar Nyrén har koll på vem som måste komplettera. Lars Bejstam Thérèse Fridström Montoya Marianne Dahlén Fråga 1 (8 poäng) Inledningsvis kan vi nämna att frågan bygger på ett autentiskt fall som utspelades helt enligt vad som nämns i beskrivningen. En ledamot av tillståndsutskottet glömde helt enkelt bort ett sammanträde och därför beviljades restaurangen vid busstationen serveringstillstånd. Poängen har fördelats så att delfrågorna a), c), e) och f) kunde ge 1,5 poäng var och b) och d) 1 poäng var. a) Av frågan framgår att fullmäktige har uppdragit åt socialnämnden att fatta beslut i frågor om serveringstillstånd. Det är alltså inte fråga om delegation från kommunfullmäktige eftersom fullmäktige inte har någon beslutanderätt i dessa ärenden; det enda fullmäktige kan göra är att bestämma vilken eller vilka nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt alkohollagen.
2 Först kan sägas att rätten att inrätta utskott regleras i 6 kap. 20 KL. Om inte fullmäktige beslutat något angående detta har en nämnd rätt att själv besluta. Här vet vi förstås inte om och i så fall vad fullmäktige kan ha beslutat, men det finns i vart fall inget lagligt hinder mot att inrätta ett utskott. I 6 kap. 21 hänvisas till 33 angående möjligheten att delegera beslutanderätt inom en kommunal nämnd och ytterligare regler om delegation inom en nämnd finns i 6 kap. 34-38. I 33 sägs att delegation får ske bl.a. till ett utskott och i 34 anges att beslutanderätten inte får delegeras i ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet, vid framställningar eller yttranden till fullmäktige liksom yttranden med anledning av att beslut av nämnden i dess helhet eller av fullmäktige har överklagats, i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt, och i vissa ärenden som anges i särskilda föreskrifter. I 35 anges att beslut som fattats efter delegation skall anmälas vid nämndens sammanträde. Ett ärende om serveringstillstånd rör myndighetsutövning mot enskild, nämligen den person som ansökt om tillståndet. Att det är fråga om myndighetsutövning följer av att rätten till sådant tillstånd är reglerat i offentligrättslig lagstiftning och att besluten fattas av en myndighet. Den begränsning i rätten att delegera som kan bli aktuell här är alltså beroende av om ärendet är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Givetvis kan man ha olika uppfattning i frågan om ett ärende om serveringstillstånd är av principiell beskaffenhet eller av större vikt, men man måste nog ändå anse att den sortens fråga knappast har sådan tyngd. De principiella riktlinjerna om hur serveringstillstånd skall meddelas kan ju nämnden dra upp, men sedan överlåta på utskottet att avgöra de enskilda ärendena. Socialnämnden får alltså delegera sådana frågor till ett utskott. Avgörande för bedömningen av svaren är dock inte vilket ställningstagande man gjort i denna fråga utan att man uppmärksammat problemet och hur man argumenterat. b) Vi vet att utskottet har fem ledamöter och att fyra av dessa är närvarande. Reglerna om beslutsförhet i nämnder m.m. återfinns i 6 kap. 23 KL. Där framgår att en nämnd är beslutsför när fler än hälften av ledamöterna är närvarande. Dessa regler tillämpas även för utskott. Det är då lätt att konstatera att utskottet kan hålla sitt sammanträde när fyra av fem ledamöter är närvarande. Några bestämmelser om hur många ledamöter det skall finnas i en nämnd eller ett utskott finns inte i KL, förutom att det i 6 kap. 9 föreskrivs att kommunstyrelsen skall ha minst fem ledamöter. Men det är ju inte tillämpligt i det nu aktuella fallet. c) De ledamöter som är närvarande och deltar i sammanträdet är också skyldiga att delta i beslutet i detta ärende om serveringstillstånd, eftersom ärendet avser myndighetsutövning mot enskild. Detta anges i 4 kap. 21 KL. Om en ledamot är missnöjd med beslutet kan denne enligt 22 reservera sig mot detta.
3 d) Om det vid omröstning inträffar att två förslag får lika många röster har ordförande utslagsröst. Detta framgår av 6 kap. 28 KL som hänvisar till 5 kap. 44. Det är inte rätt att hänvisa till 18 FL, eftersom det finns särskilda bestämmelser i detta ämne i KL och då FL enligt vad som anges i 3 FL är subsidiär till annan lagstiftning. e) Eftersom beslutet är gynnande för den enskilde som ansökt om serveringstillstånd vinner beslutet negativ rättskraft. Det betyder att beslutet inte får ändras till den enskildes nackdel. Utskottet kan alltså inte ta upp ärendet på nytt och ändra detta. Undantagen från detta är om den enskilde vilselett myndigheten och detta har påverkat utgången i ärendet, att beslutet har försetts med ett återkallelseförbehåll eller att beslutet kan medföra allvarlig fara för liv eller hälsa. Inget av dessa undantagsfall tycks vara för handen. Det går inte att säga att servering av alkohol innebär fara för liv eller hälsa, utan det ska föreligga en omedelbar och allvarlig risk. Ändring med stöd av 27 FL kan inte bli aktuellt, eftersom det förutsätter att beslutet är uppenbart oriktigt, vilket det inte finns anledning att tro i detta fall. Och dessutom får inte en ändring enligt 27 bli till nackdel för den enskilde, vilket det skulle bli om ett tillstånd återkallas. f) Av informationen i frågan framgår att beslut om serveringstillstånd får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, dvs. förvaltningsrätten. Vidare förhåller det sig så att beslut om serveringstillstånd utgör myndighetsutövning mot enskild. Av detta kan man sluta sig till att det är fråga om s.k. förvaltningsbesvär, vilket enligt 22 FL innebär att endast den som är direkt berörd av beslutet har klagorätt, under förutsättning att beslutet har gått honom eller henne emot. En person som i största allmänhet anser att beslutet är olämpligt har alltså inte besvärsrätt. Att beslutet kan överklagas genom förvaltningsbesvär innebär vidare att möjligheten till laglighetsprövning enligt 10 kap. KL (kommunalbesvär) är utesluten. Kommunmedlemmar i Sjösala kan alltså inte överklaga beslutet att ge serveringstillstånd till restaurangen vid busstationen. Lagrum är 10 kap. 3 KL där det anges: Föreskrifterna i detta kapitel gäller inte om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande. Och här finns det ju särskilda bestämmelser i alkohollagen, där det sägs att kommunens beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det förhåller sig på precis samma sätt om en person skulle beviljas bistånd enligt 4 kap. 1 socialtjänstlagen. Av 16 kap. 3 SoL framgår att sådana beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, vilket bara kan göras av den som beslutet angår. Någon möjlighet till laglighetsprövning finns inte då heller, även om någon skulle hävda att beslutet är olagligt av någon anledning. Beslutet att ge serveringstillstånd kan alltså inte prövas utifrån att det är olämpligt att servera alkohol på busstationen.
4 Fråga 2 (8 poäng) På denna fråga var delfrågorna a) d) värda 1,5 poäng var medan frågorna e) och f) kunde ge 1 poäng vardera. a) Enligt 2 kap. 1 tryckfrihetsförordningen, TF, har varje svensk medborgare rätt att ta del av allmänna handlingar. Sedan kan den rätten enligt 2 kap. 2 begränsas med hänsyn till vissa angivna intressen. De handlingar som det nu är fråga om åtnjuter sekretess enligt 26 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen, OSL. Frågan är då om denna sekretess gäller också gentemot Alicia. Av 12 kap. 1 OSL framgår att sekretess till skydd för en enskild inte gäller i förhållande till den enskilde själv. Huvudregeln är alltså att den som uppgiften rör har rätt att ta del av den, oavsett uppgiften är sekretessreglerad eller ej. Så långt kan vi alltså konstatera att kontorschefens beslut att inte lämna ut samtliga allmänna handlingar till Alicia är felaktigt. Det anges dock även i samma mening att om det finns någon bestämmelse i OSL om sekretess gentemot den enskilde så tar det undantaget över. Och i 26 kap. 5 OSL sägs att sekretess gäller för uppgift i anmälan eller utsaga av en enskild om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, i förhållande till den som anmälan eller utsagan avser, endast om det kan antas att fara uppkommer för att den som har lämnat uppgiften eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Det innebär att i den mån det i Alicias journal finns uppgifter som lämnats av andra privatpersoner och det finns grundad anledning att anta att dessa personer kan utsättas för våld eller hotelser eller trakasserier eller liknande allvarligt men från Alicias sida ska hon inte få veta vem som lämnat dessa uppgifter. Det kan ju t.ex. tänkas att någon i hennes bekantskapskrets lämnat uppgifter om hennes och dotterns leverne och att socialtjänsten har anledning tro att denna person kommer att utsättas för hot, våld etc. Svaret på frågan är alltså att kontorschefen kan på den grund vi nu anfört besluta att Alicia inte får ta del av vissa uppgifter rörande henne själv. Det bör tilläggas att det även i socialtjänstlagen finns bestämmelser om detta. I 11 kap. 5 anges dokumentationsskyldigheten och i 11 kap. 6 att dokumentationen skall utformas med respekt för den enskilde och att denne bör hållas underrättad om anteckningarna. Dessa bestämmelser i SoL kan dock inte ersätta eller ta över bestämmelserna i TF och OSL, utan frågan om Alicias rätt att ta del av handlingarna måste besvaras utifrån dessa regler. I uppgiften framgår att Alicia åberopar bestämmelserna om partsinsyn i 16 förvaltningslagen. Även denna rättighet kan dock inskränkas, se 10 kap. 3 OSL. Dessutom är det tveksamt om Alicia kan åberopa partsinsynen eftersom ärendet är avslutat. Och bestämmelsen i 10 kap. 3 OSL kan inte åberopas som grund för
5 rätt till partsinsyn utan den innebär enbart att i de fall en person har rätt till partsinsyn, t.ex. enligt 16 FL, får sekretessen som huvudregel vika. b) Sekretess till skydd för underåriga i förhållande till vårdnadshavare regleras i 12 kap. 3 OSL. Huvudregeln är att sekretess till skydd för en underårig gäller även i förhållande till vårdnadshavaren. Sekretessen gäller dock inte i den utsträckning vårdnadshavaren enligt 6 kap. 11 föräldrabalken har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga angelägenheter. I de flesta fall torde en vårdnadshavare behöva tillgång till uppgifter som finns angående sina underåriga barn, eftersom det kan vara nödvändigt för att kunna fatta de beslut som behövs rörande barnet i olika avseenden. I det nu aktuella fallet kan man ju lätt tänka sig att Alicia är viktig för dotterns fortsatta utveckling, men beslutet att Alicia inte ska få ta del av uppgifter rörande sin 13-åriga dotter kan vara i enlighet med gällande lagstiftning. I 12 kap. 3 finns dessutom ytterligare bestämmelser om sekretess till skydd för barn i förhållande till vårdnadshavaren. Innebörden är att även om vårdnadshavaren enligt 6 kap. 11 FB har rätt till uppgifterna skall detta inte gälla om det kan antas att den underårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren, eller om det anges någon annanstans i OSL. Ett exempel på detta är 26 kap. 2 OSL som gör det möjligt att hemlighålla var ett barn som vårdas enligt LVU har placerats. Det finns dock kanske inte anledning anta att detta skulle vara aktuellt i fråga om Alicia och hennes dotter. Det ska betonas att avgörande för bedömningen har inte varit om ni anser att Alicia skall få ta del av uppgifterna eller inte utan hur ni har resonerat och motiverat ert ställningstagande. c) Något stöd i TF eller OSL för att uppställa ett villkor om att en socialsekreterare eller annan tjänsteman måste närvara för att en person skall få ta del av allmänna handlingar finns inte. Det spelar i detta sammanhang ingen roll om handlingarna avser sökanden själv eller någon annan person. Frågan har också prövats i Regeringsrätten som sa att sådana villkor inte fick uppställas (RÅ 1977 Bb 190). Svaret är alltså att klinikchefen inte kan ställa detta villkor. Man kan dock tänka sig speciella situationer som gör att svaret måste modifieras. En sådan kan vara att hindret för utlämnande i 26 kap. 5 OSL upphävs av tjänstemannens närvaro, men det är kanske oklart om detta är aktuellt i Alicias fall. Ett annat undantag kan vara att det finns risk för att Alicia skulle komma att förstöra eller ändra i originalhandlingar om hon får ta del av dem utan bevakning. Detta har stöd i RÅ 1969 Ju 17 och anges även i Clevesköld m.fl. Handläggning inom socialtjänsten s. 361, men tycks inte vara grunden för kontorschefens beslut om närvaro av socialsekreterare. Dessutom kan ju denna risk undanröjas genom att Alicia enbart får del av kopior som då förstås får bekostas av socialtjänsten. En annan sak är om Alicia erbjuds närvaro av någon tjänsteman för att kunna få information m.m. angående innehållet i journalen. Detta är tillåtet och kanske t.o.m.
6 önskvärt men får inte vara ett villkor för att hon skall få utöva sin rätt att ta del av allmänna handlingar. d) Kontorschefen kan inte vägra Alicia att få kopior av de handlingar hon har rätt ta del av. Alicia kan ju dessutom själv fotografera av eller skriva av eller på annat sätt avbilda handlingarna. Den som önskar ta del av allmänna handlingar kan ju själv välja om han önskar enligt TF 2 kap. 12 ta del av handlingen eller enligt TF 2 kap. 13 erhålla en kopia. I båda fallen är dessutom bestämmelserna om överklagande i TF 2 kap. 15 och 6 kap. 7 OSL tillämpliga. Frågeställningen kompliceras av rättsfallet RÅ 82 2:50. Där säger Regeringsrätten Högsta förvaltningsdomstolen att det enligt 14 kap. 9 i 1980 års sekretesslag (numera 10 kap. 14 OSL) är möjligt uppställa ett sådant villkor och att detta går att överklaga enligt 15 kap. 7 SekrL (nu 6 kap. 7 ). Innebörden är rimligen att förbehållet gör det möjligt för den enskilde att få ta del av sådana handlingar som annars skulle vara sekretessbelagda med stöd av t.ex. 26 kap. 5 OSL. e) Beslutet att socialnämnden inte lämnar ut vissa handlingar som Alicia begär att få ta del av kan överklagas hos kammarrätten. Det framgår av 6 kap. 8 1 st. OSL. Det är inte fråga om vilket många svarat laglighetsprövning (kommunalbesvär) enligt 10 kap. kommunallagen i detta fall, eftersom den överklagandemöjligheten enligt 10 kap. 3 KL endast kan användas om det inte finns andra bestämmelser om överklagande. Och sådana bestämmelser finns alltså beträffande rätten att ta del av allmänna handlingar. f) Det är lätt att förstå att man spontant tänker att Alicia inte har rätt att få ta del av dessa handlingar rörande andra personer och att kammarrätten därför avslår hennes yrkande. Men om hon i sitt överklagande besvär begär att få ut uppgifter utöver de hon tidigare begärt hos socialförvaltningen, skall detta inte avgöras utifrån de materiella bestämmelserna i OSL, t.ex. 26 kap. 1. I stället skall kammarrätten avvisa besvären i denna del. Något direkt lagrum att hänvisa till finns inte utan detta följer av att det inte finns något beslut att överklaga i den delen, eftersom denna begäran inte har prövats av socialförvaltningen den har ju inte ens fått någon begäran om detta. Man kan alltså säga att det brister i de s.k. sakprövningsförutsättningarna. Fråga 3 (8 poäng) Delfråga a) (6 poäng) Varför befinner sig Acke där han är? Av förutsättningarna i frågan framgår att det är sannolikt att samtalet med åklagaren avsåg förutsättningar för åtalsunderlåtelse med stöd av 16 och 17 LUL. Åtalsunderlåtelse får beslutas om den unge enligt 17 p. 2 LUL får vård med stöd av LVU. (1p) Eftersom det kom två socialtanter och körde iväg honom
7 utan föregående domstolsförhandling så måste detta ha skett med stöd av 6 LVU, genom ett beslut av socialnämnden om ett så kallat omedelbart omhändertagande. Med 12-hem avses ett hem för unga som vårdas med stöd av 3 LVU (beteendefall) och av någon anledning behöver stå under särskilt noggrann tillsyn (Acke kan alltså inte vara vårdad med stöd av 2 ). Det är av Statens institutionsstyrelse (SiS) som driver 12-hemmen och placering sker efter begäran från socialnämnden när vård med stöd av 3 LVU har beslutats antingen omedelbart av socialnämnden med stöd av 6, eller av förvaltningsrätten enligt 5 LVU. (1p) Det kan också tänkas att domstolsförhandlingen var ett brottmål i tingsrätten (åklagaren kanske inte beslutade om åtalsunderlåtelse). Här finns två möjliga förklaringar till att Acke befinner sig på ett 12-hem. Alternativ 1: Acke har dömts till ungdomsvård med stöd av 32 kap 1 BrB (kan vara vård enligt LVU). Själva vårdbeslutet enligt LVU kan endast förvaltningsrätten fatta vilket medför ytterligare en domstolsförhandling. (1p) Alternativ 2: Acke har dömts till sluten ungdomsvård enligt 32 kap 5 BrB. Enligt 1 lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård ska nämligen verkställighet av sluten ungdomsvård ske vid 12-hem. (1p) Ackes lagliga väg till frihet Svaret beror av vilken anledning Acke befinner sig på 12-hem. Redovisning av ett alternativ räcker för full poäng här. Om Acke vårdas med stöd av LVU bestämmer socialnämnden efter omprövning enligt 13 LVU var sjätte månad om vården enligt 3 LVU skall fortsätta och i vilken form. Om vården skall upphöra därför att den inte längre behövs ska beslut fattas enligt 21 LVU. Acke får alltså försöka övertyga socialnämnden om att han är färdigbehandlad. Om Acke istället är dömd till sluten ungdomsvård så framgår vårdtiden av tingsrättens beslut (lägst 14 dagar och högst fyra år enligt BrB 32:5 st. 2). Ackes enda möjliga lagliga väg ut här är att överklaga domen till högre instans.(1 p) Mohammed Av 21a LVU framgår att beslut om LVU inte hindrar beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen. Det är sannolikt att ett sådant beslut har fattats avseende Mohammad. Inom socialtjänsten, som inkluderar SiS verksamhet, råder sekretess med omvänt skaderekvisit för uppgift om enskilds personliga förhållanden, 26 kap. 1 OSL. Beslut om vård enligt LVU är undantaget, 26 kap.1 andra meningen OSL. Detta innebär att Acke kan få del av beslut i vården, men inte om något annat. (1p)
8 Delfråga b) (2 poäng) Frågan gällde om det fanns något annat sätt att hantera frågorna som kunde ha lett till ett annat resultat för Hasses (och hustruns) del. Frågor om eftervård, sekretess i förhållande till hustrun m.m. faller därför utanför frågan. Om någon för kortare tid vårdas enligt LPT hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt LVM, 4 sista st. och 24 2 st. och 3 st. LVM. Om någon behöver komma till sjukhus under vårdtiden skall sådan möjlighet ges. Om missbrukaren önskar lämna sjukhuset skall SiS genast underrättas och missbrukaren ska hindras att lämna sjukhuset tills han/hon kan föras över till LVM-hemmet. (1p) Tvångsvården ska upphöra när syftet med vården är uppnått eller senast efter sex månaders vårdtid, 20-26 LVM. Vården upphör genom beslut om utskrivning. SiS beslutar om utskrivning, men skall hålla socialnämnden underrättad om hur vården fortskrider samt samråda före utskrivning. (1p) Fråga 4 (8 p) Frågan innehöll tre delfrågor som behövde redas ut på följande sätt. 1. Kan Nisse få till stånd en ändring? Egentligen har inget beslut fattats ännu. Inledningsvis borde således rekommendationen till Nisse vara att lämna in en skriftlig ansökan (även om kommunen faktiskt är skyldig att inleda utredning om den får kännedom om något som kan föranleda en åtgärd från nämndens sida, 11 kap. 1 SoL). Sen beror det på enligt vilken lag sakfrågan prövas. Om det ett ärende enligt SoL kan detta i vissa fall överklagas med förvaltningsbesvär enligt 16 kap. 3 SoL, beroende på vad ärendet rör och enligt vilken regel det prövats, se uppräkningen i 16 kap. 3. Ett ärende enligt LSS överklagas enligt 27 LSS. Hänvisning till förvaltningslagen (FL) är inte tillräckligt, eftersom denna generella bestämmelse anger som förutsättning för överklagande att ärendet kan överklagas, och svaret på den frågan måste sökas i respektive speciallagstiftning. (2 p) 2. Vilka skäl kan anföras? Formella skäl: Socialnämnden har i det här fallet inte fattat något formellt beslut (20 FL) ännu, utan endast lämnat ett muntligt besked om hur ärendet troligen skulle komma att bedömas. När en myndighet avgör ett ärende genom beslut ska den sökande, klagande eller annan part underrättas om innehållet, om det rör myndighetsutövning mot enskild, 21 FL. Om beslutet går parten emot och kan
9 överklagas ska han/hon underrättas om hur det kan överklagas, 21 FL. Beroende på om sakfrågan prövas enligt SoL eller LSS framgår av 2 kap. 2 SoL att det är vistelsekommunen som ansvarar för bistånd enligt SoL, och av 16 LSS att det är bosättningskommunen som svarar för insatser. (2p) De flesta har ansett att Nisse vänt sig till rätt kommun med stöd av 2 kap. 3 SoL. Men den bestämmelsen är bara tillämplig för den som har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig där utan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser. Med omfattande behov avses kontinuerliga insatser som behöver ges dygnet runt för att tillgodose behov av personlig omvårdnad, tillsyn, skydd och sjukvård. Hjälp i form av enbart städning, inköp, matlagning och liknande service är inte att anse som vård- och omsorgsinsatser enligt denna bestämmelse. (Norström & Thunved, Nya sociallagarna). Bestämmelsen gäller därför inte i det här fallet, eftersom det inte av frågan kan utläsas att någon av dem skulle ha behov av det slag som avses. Paragrafen har ändrat lydelse från den 1 maj 2011. SoL har också fått ett nytt 2akapitel där man samlat reglerna om ansvarig kommun. Före den 1 maj 2011 låg reglerna dels i 2 kap. SoL, dels i 16 kap SoL. Numer framgår kommunens ansvar av 2 kap. 1 och av 2a kap.1 SoL. Av 2a kap.8 p.1 SoL framgår att detta vistelsekommunens ansvar. Den som är beroende av omfattande vård- och omsorgsinsatser i den nya kommunen för att kunna flytta, får ansöka i inflyttningskommunen. Ansökan ska behandlas som om den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen, 2a kap. 9 SoL. Sakliga skäl: Till att börja med bör man resonera kring vilken lag som kan vara tillämplig på Elnas fall, SoL eller LSS. Båda lagarna kan tänkas vara tillämpliga. Varken SoL eller LSS ger dock någon rätt för Elna och Nisse bo tillsammans deras enda möjlighet är att de själva ordnar en bostad och ansöker om hjälp till Elna i det gemensamma hemmet.(1p) För rätt till insatser enligt LSS krävs att den enskilde faller inom någon av personkretsarna i 1 och uppfyller övriga kriterier i 7 (den enskilde ska ha ett behov av insatsen för sin livsföring, vilket inte redan är tillgodosett). (1p) För rätt till insatser som äldre/funktionshindrad finns särskilda målstadganden i 5 kap. 4-5 och 7 LSS, men rätt till bistånd prövas enligt 4 kap. 1 LSS. För insats enligt SoL krävs att man har behov av hjälp med sin försörjning eller livsföring i övrigt vilket inte kan tillgodoses av den enskilde själv eller på annat sätt. Målstadgandena utgör inte grund för några rättigheter för den enskilde utan anger endast nämndens skyldigheter, och stadgandena kan därför inte kan läggas till grund för biståndsbeslut. Bara beslut enligt 4 kap. 1 SoL kan överklagas. (1p)
3. Till vilken/vilka instanser ska Nisse vända sig? I första hand bör Nisse vända sig till socialnämnden och begära att få ett skriftligt beslut på en formell ansökan. Först om detta beslut går honom emot kan han överklaga beslutet. Besvärsskrivelsen ska ställas till förvaltningsrätten men lämnas in till socialnämnden, 22 23 FL. (1p) 10