STAL HENDRIX När jag blev uppkallad bland de andra tjejerna för att höra om vi fått utlandspraktik eller inte var jag väldigt förhoppningsfull men samtidigt nervös. Så fort vi klivit in i rummet fick vi höra att vi skulle få åka, lycka! Jag fick veta att jag skulle få åka till stal Hendrix i Holland och blev väldigt nöjd eftersom det var ett utav stallen jag önskat att få komma till. Jag fick också veta att jag skulle få åka ihop med Felicia, min klasskompis, vilket kändes betryggande men samtidigt hade det varit roligt om jag fick åka med någon från de andra skolorna. Det var mycket tankar kring hur min tid i Holland skulle bli innan resan och jag var väldigt taggad. Jag tvekade aldrig på att åka eftersom jag förstod vilken stor möjlighet och upplevelse detta skulle bli. Vi blev hämtade på söndagmorgon av skolpersonalen som körde oss varbergare med alla väskor till tågstationen i Varberg. Vi pratade om hur mycket våra väskor vägde då vi inte visste och var lite nervösa eftersom ingen av oss hade haft en våg hemma att väga med, och heller ville ingen betala extra. Det visade sig att min väska knappt vägde någonting och jag som i panik innan personalen hämtade oss hade tömt min väska på saker jag var rädd skulle väga för mycket, helt i onödan. Felicias och Sofias väskor vägde för mycket men de slapp undan med att betala på både dit och hemresan, vilket de var nöjda med. Vi tog först tåget till Kastrup sedan därifrån flög vi till Düsseldorf i Tyskland. Det gick ganska smidigt för oss med att hitta vart vi skulle på flygplatsen i Danmark eftersom vi var några stycken. Flygresan tyckte jag gick väldigt fort, kanske för att jag sov, och Jessica klarade sin första flygtur galant. När vi landade i Düsseldorf fick vi leta upp någon från Stal Hendrix som skulle hämta oss vilket vi tillslut gjorde när vi såg en tjej i en blå Stal Hendrix- T-shirt stå och titta efter oss. Edris, som hon hette var det som hämtade oss, en trevlig, svensk tjej som det sedan visade sig jobbade i Kessel, Hendrix-stallet där Felicia hamnade. Hon körde oss direkt till stallarna som låg lite mer än en kilometer ifrån varandra och visade oss
runt innan vi blev körda till vårt boende. I Kessel blev vi mötta av Emile Hendrix och hans fru Hilda som hälsade och var jättetrevliga. Hilda hade handlat en kartonglåda med mat till oss då affärerna redan var stängda när vi kom dit. Sedan körde hon oss till vårt boende som låg några hundra meter från Kessel-stallet. Vi hade fått höra att vi skulle bo på Bed & Breakfast men tydligen skulle vi bo på en liten mysig camping vars namn jag aldrig kan komma ihåg. Hyresvärden var världens mysigaste och snällaste gubbe som dessutom bjöd oss på rökt fisk en dag som han fiskat själv. Något av det första han visade oss var cyklarna som vi använde oss väldigt mycket utav under vår tid i Holland. När vi packat upp allt och installerat oss i vårt boende ville vi utforska byn Kessel, och bestämde oss för att promenera in till centrum. Vi fick uppleva mycket utav naturen när vi cyklade hela tiden och den var otroligt vacker. Holländarna är väldigt måna om att trägårdar osv ska vara välskötta och vart vi än var så var det prydligt och fint. Det var inte riktigt som i Sverige där man är duktig ifall man klippt gräset utan här var det en massa klippta buskar, blommor och andra växter som var välskötta. Och hästar var det verkligen överallt, tom i trägårdar gick det små minishettisar och betade. Vårt boende. Kessel. På måndagen skulle praktiken börja på riktigt och det var väldigt nervöst. Vi tog cyklarna på morgonen och åkte iväg till stallarna. Felicias stall låg väldigt nära vårt boende medan jag fick cykla en ganska bra bit längre till mitt stall som låg i Barloo. Bara att cykla dit första dagen var nervöst, även om vägen var väldigt lätt. Tänk om jag cyklar fel första dagen på praktiken och blir vilse i Holland. Men det gick bra och jag såg den vita anläggningen på vänster sida där jag gled in med min cykel. Emile mötte mig och visade stalldelen där några av personalen jag senare skulle komma att arbeta med jobbade på flitigt med att mocka boxar. Jag blev snabbt introducerad och fick direkt ta tag i en grep och börja arbeta. Personalen jag fick jobba med var jätte trevlig och redan första dagen fick jag rida tre hästar. Det hade jag verkligen inte räknat med då jag hört från de som haft praktik på Hendrix förut inte fått göra det. Men det visade sig att det var just i Kessel man inte fick rida. Jag hade inte tagit med mig mer ridgrejer än hjälm och handskar men de tog fram ett par tajta shaps som hade legat och skräpat i sadelkammaren. Eftersom jag fick rida varje dag och shapsen jag fått låna var tajta gick de tillslut sönder en dag. Men det brydde inte personalen sig så mycket om. På hemresan när vi
fick skjuts av Hilda till flygplatsen visade det sig att det var hennes shaps jag lånat och råkat ta sönder Ja, det blev ju lite pinsamt att få reda på då och berätta att de hade gått sönder, men hon var som tur inte bitter över det! Dagen började med att man fodrade hästarna och sedan började man mocka och alla hjälptes åt, även ryttarna. Efter att man var klar med mockningen och fodringen gick man och tittade på tavlan vilka hästar som skulle ridas och vem som skulle rida dem, så tog man hästen och gjorde i ordning den. Sedan satte man ut hästar som skulle gå i skritten, gick tillbaka till stallet för att sadla av och duscha en häst som nyss blivit riden och sedan sätta den i solariet. Samtidigt gör man i ordning en annan häst som ska ridas. Bellatines e.cardento Det var även en häst som hade en skada och behövdes ledas för hand några gånger om dagen, vilket var mitt uppdrag. Bellatines, som hästen hette blev snabbt min lilla favorit och jag fick även bli den första till att rida den när den lätt skulle sättas i gång.
Vid ettiden var det fika med mackor man kunde toasta och gott pålägg till. Och trevligt sällskap fick man! Efter att man ätit klart och fått sin paus gick man ut i stallet igen för att göra i ordning hästar, longera eller rida en häst själv. Man förstår nog inte riktigit under tiden man är där att man får med sig så mycket som man faktiskt gör, utan det är nu i efterhand man förstår att det har gett en så otroligt mycket! Bara att vara i ett annat land utan sina föräldrar var en upplevelse. Jag känner mig mer säker på att jag klarar av att jobba utomlands. Att arbeta och sköta saker inom hästhantering på deras sätt och på ett mer proffsigt sätt är otroligt lärorikt, och en bra erfarenhet att ha med sig. Man vågar ta mycket mer initiativ och man blir säkrare på det man gör. Man får ut så otroligt mycket utav att arbeta i ett så stort försäljningsstall, och att ta del utav en annan kultur av hästhantering. Jag har fått med mig mer erfarenhet av att bara longera eftersom det är någonting jag inte gjort särskilt mycket mer än i skolan. Bara att mocka i halm har gett mig erfarenhet eftersom det är något jag aldrig gjort tidigare. Att ha engelskan som enda kommunikationsväg med de flesta har jag också fått mer kunskaper ifrån. Det jag lärt mig i skolan har jag självklart fått användning utav i Holland, bl.a. longering och hur jag hanterat de vanliga stallsysslorna. Erasmus praktiken är någonting som definitivt kommer följa med mig hela livet och någonting jag känner att jag har utvecklats av efter! Just att jag blivit mycket säkrare i det jag gör kommer vara mig till så stor tjänst, t.ex. i arbetslivet men också i vardagen. Jag har vuxit mer som person. Jag är så glad för att jag gjorde detta och för att jag fick chansen!
Ellen Andersson Sveriges Ridgymnasium Varberg 2015-02-09