Benin https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/ Benin utgörs av en smal landremsa vid Guineabukten i Västafrika. På en landyta motsvarande en fjärdedel av Sveriges lever uppemot elva miljoner människor. Efter självständigheten från kolonialmakten Frankrike 1960 blev Benin först beryktat för militärkupper, och därefter känt som en marxist-leninistisk enpartistat. Men sedan tidigt 1990-tal är landet något av ett demokratiskt föredöme i regionen. Ekonomin baseras främst på bomullsodling. Geografi Benin i Västafrika gränsar i öster till Nigeria, i norr och nordväst till Niger och Burkina Faso samt i väster till Togo. I söder har det långsmala Benin en kort kuststräcka längs Atlanten, vid den del av Guineabukten som kallas Beninbukten och som gett landet dess namn. Höjdskillnaderna är små i landet, som är ett av Afrikas minsta. Från den endast drygt 12 mil långa kusten i söder sträcker sig landet 70 mil rakt norrut. Kustremsan utgörs av en lång sandrevel. Bakom denna finns stora laguner och sjöar med utlopp i Beninbukten. Därpå följer Terre de Barre, som är ett bördigt slättlandskap. I övrigt består Benin av låglänt savann, som längst i nordväst avbryts av Atakora-bergen med landets högsta punkt, drygt 600 meter över havet. I nordöst utgör floden Niger en del av gränsen mot grannlandet Niger. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/30
Yta 112 622 km2 (2017) Tid svensk Angränsande land/länder Togo, Burkina Faso, Niger, Nigeria Huvudstad med antal invånare Porto Novo 267 000, presidenten och regeringen finns dock i Cotonou 779 000 (uppskattning 2012) Övriga större städer Abomey-Calavi 453 000, Djougou 237 000, Parakou 207 000 (uppskattning 2012) Högsta berg Atakora-bergen (601 m ö h) Viktiga floder Ouémé Klimat Klimatet i södra Benin är hett och fuktigt med två regnperioder (främst april mitten av juli men också mitten av september slutet av oktober). I norr är klimatet tydligare indelat i en torrperiod från december till mars, då ökenvindar (så kallade harmattan) kan blåsa in från Sahara, medan regntiden infaller mellan juni och början av oktober. Mars och april är de varmaste månaderna; svalast och torrast är det mellan november och februari. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/30
FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Porto Novo 28 C (jan), 26 C (juli) Medelnederbörd/år Porto Novo 1300 mm Befolkning och språk Södra Benin är ett av Västafrikas mest tätbefolkade områden. Här bor omkring tre fjärdedelar av landets snabbt växande befolkning på något mer än en tiondel av landytan. Snabbast växer städerna och den stora inflyttningen från landsbygden har bidragit till att antalet stadsbor fördubblats sedan 1990. Benin har också en ung befolkning: av de drygt tio miljonerna invånare beräknas närmare en tredjedel vara mellan 10 och 24 år. Fon i söder är den största av landets cirka 40 olika etniska grupper. Andra större grupper är adja-folket, till största delen bosatt i sydväst, och yoruba som lever i sydöstra och centrala Benin. Fon och yoruba gynnades framför invånarna i norr under landets tid som fransk koloni (se Äldre historia) och de fick bland annat utbildning och arbete inom den koloniala förvaltningen. De etniska grupperna i norr bland andra bariba, dendi och somba är mindre västerländskt influerade än folken i söder. I Benin finns också ett mindre antal indier och libaneser som främst är sysselsatta inom handeln. På senare tid har det även skett en invandring från grannländer som Togo och Nigeria. I samband med politiska oroligheter i Togo 2005 flydde drygt tjugotusen togoleser till Benin. Idag har de flesta återvänt. Trots att det finns så många olika folkgrupper, och trots att man kan se en viss uppdelning mellan söder och norr, har det i Benin till skillnad från i flera grannländer inte uppstått några allvarliga etniska motsättningar. I landets norra del har dock under senare år rivalitet mellan bofast befolkning och boskapsskötande nomader (fulani eller peul) ibland lett till våldsamheter. Franska är officiellt språk. Det talas dock i första hand i städerna. Till vardags använder de olika folkgrupperna ofta sina egna språk men de flesta är minst tvåspråkiga. I norr är bariba och fulani de viktigaste inhemska språken, i söder talas framför allt fon och yoruba. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 10 872 298 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 94 (2014) Andel invånare i städerna 44,4 procent (2016) Nativitet/födelsetal 37,4 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 9,5 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 2,6 procent (2014) Fertilitetsgrad 4,8 antal födda barn per kvinna (2013) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/30
Andel kvinnor 50,1 procent (2014) Förväntad livslängd 61 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 62 år (2015) Förväntad livslängd för män 59 år (2015) Folkgrupper fon ca 39 %, adja 15 %, yoruba 15 %, bariba 9 % Språk franska är officiellt språk Religion 2 1. övriga bl a fulbe, otamari, dendi, somba, mina, goun, mindre grupper av indier och libaneser (folkräkning 2002) 2. fon, yoruba, mina, bariba, dendi, haussa är störst bland ett 50-tal inhemska språk 1 Närmare hälften av befolkningen beräknas vara anhängare till traditionella afrikanska religioner. Dessa trosföreställningar präglas av andetro och förfädersdyrkan (animism) och kallas ofta voodoo efter fonspråkets ord för ande, vodun. Voodoo-kulten har förts vidare av slavar från Benin till bland annat Västindien och Brasilien. Kristendomen är landets näst största religion. Av beninierna beräknas 30 40 procent vara kristna. De flesta av dessa är katoliker och lever huvudsakligen i söder. Katolikernas antal har stadigt ökat, och Benins betydelse för katolska kyrkan manifesterades 2011 i ett besök i landet av påven. Omkring en fjärdedel av invånarna bekänner sig till islam, som fördes in framför allt i norr och bland yoruba-folket av arabiska köpmän, medan kristendomen kom med europeiska missionärer. Många kristna och muslimer har dock inslag av animism i sin trosutövning. Under den marxistiska militärregimen på 1970- och 1980-talen motarbetades religionen, inte minst den traditionella andetron. Sedan 1990 garanteras dock religionsfrihet i författningen och respekteras också i praktiken. Några allvarliga religiösa motsättningar har inte uppstått i Benin till skillnad från i flera av grannländerna. Den årliga voodoo-festivalen har så smått börjat locka besökare från utlandet till Benin, inte minst afroamerikaner från USA som vill veta mer om sin bakgrund (många slavar på den amerikanska kontinenten skeppades ut just från Benin, se Äldre historia). Utbildning Officiellt råder skolplikt för barn mellan sex och tolv år. Skolsystemet bygger på det franska och barnen börjar den sexåriga grundskolan vid sex års ålder. Den statliga grundskolan är numera avgiftsfri. Ett av regeringens främsta mål är att höja kvaliteten inom hela utbildningssektorn, som länge varit eftersatt. I Benin finns visserligen en välutbildad elit men det stora flertalet beninier har saknat tillgång till god utbildning. Usla arbetsförhållanden har lett till otaliga strejker bland lärarna. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/30
Regeringen har under senare år försökt öka antalet flickor i grundskolan och läskunnigheten bland Benins flickor har ökat något i takt med att fler går i skolan. Bland barn i skolåldern börjar idag närmare 100 procent av pojkarna men bara 88 procent av flickorna i lågstadiet. Ungefär hälften av pojkarna och en tredjedel av flickorna läser vidare på ett fyraårigt fortsättningsstadie som följs av ytterligare tre års studier. Benins första universitet grundades 1970 och ligger i Cotonou. År 2001 startades ett universitet också i Parakou och därutöver finns några högskolor i landet. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 94,9 procent (2012) Antal elever per lärare i grundskolan 43,7 (2013) Läs- och skrivkunnighet 28,7 procent (2006) Kostnader för utbildning i andel av BNP 4,4 procent (2014) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 22,2 procent (2014) Kultur Benin är känt för sina silver-, brons- och tennfigurer. Fram till 1900-talet tillverkades dessa endast i det kungliga slottet i den gamla huvudstaden Abomey, medan vanligt folk fick göra figurer av trä eller kalebasser. I Abomey gjordes också unika vävnader, som berättar de gamla kungarnas historia. Palatset i Abomey finns med på FN-organet Unescos världsarvslista. Voodoo-kulten spelar en viktig roll i landets kulturliv och en voodoo-festival hålls årligen strax efter nyår i staden Ouidah, som är centrum för voodoo-kulten och tidigare utskeppningshamn för slavar. Den internationellt kända sångerskan Angélique Kidjo härstammar från Benin. Jean Pliya är en av landets mest ansedda författare. Hans romaner har belönats med flera utmärkelser och boken Repslagarna finns på svenska (1996). 1987 publicerades för första gången en roman av en kvinnlig beninsk författare, Gisèle Hountandji. Massmedier Sedan övergången till ett demokratiskt styre 1990 kan medierna verka förhållandevis fritt i Benin. Press- och yttrandefriheten finns inskriven i författningen och respekteras för det mesta. Kritik mot makthavare är vanlig i landets tidningar och förekommer även i de privata etermediernas sändningar. En särskild mediemyndighet (HAAC) har till uppgift att övervaka medierna och se till att de följer rådande presslagar men också att pressfriheten inte sätts ur spel. Journalister kan åtalas för förtal, till exempel för att ha förolämpat presidenten, vilket gör att många praktiserar självcensur. Förtal av statschefen kan sedan 2015 inte längre ge fängelsestraff, men myndigheterna har https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/30
fortsatt att dra in eller på andra sätt bestraffa tidningar som publicerat kränkande material. Ändå råder idag i Benin ett av regionens mer livaktiga medieklimat med ett stort antal dagstidningar och tidskrifter. Bland viktiga dagstidningar märks statsägda La Nation samt oberoende Le Point au Quotidien, Les Echos du Jour, Le Matin, Le Matinal, Fraternité och Le Républicain. De ges alla ut i Cotonou men även Porto Novo har sedan början av 2000-talet egna dagstidningar, däribland L Adjinakou och La Tribune de la Capitale. Dessutom finns ett antal veckotidningar, varav den största, La Gazette du Golfe, 1987 blev landets första oberoende tidning. Men för majoriteten av beninierna som bor på landsbygden, saknar tillgång till städernas tidningar och dessutom ofta inte kan läsa är pressen av liten betydelse. Viktigare som nyhetskälla och med större påverkan på den allmänna opinionen är istället radio och TV, eftersom de förutom på franska också sänder på många olika lokala språk. Radiosändningar täcker numera hela landet. Sedan det statliga TV- och radiomonopolet upphörde 1997 finns förutom en statlig TV-kanal och två statliga radiostationer många privata radiokanaler och en handfull TV-stationer, som La Chaine 2 (LC2) ochgolfe TV. Utländska radio- och TV-sändningar finns också. Regeringen utövar stark kontroll över statstelevisionen som är den enda TV-kanalen som är rikstäckande. Benin var ett av de första västafrikanska länderna som fick tillgång till internet och myndigheterna försöker inte begränsa denna. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 29,2 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 101,7 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 5,3 (2014) Äldre historia Det område som idag utgör Benin blev en enhet först på 1700 1800-talen. Vissa delar ingick tidigare i större stater, andra i småriken. Området var under lång tid centrum för den inkomstbringande slavhandeln till de amerikanska kontinenterna. I slutet av 1800-talet tog fransmännen över; 1960 blev Benin en självständig stat, då under namnet Dahomey. På 1600-talet blev det lilla kungadömet Abomey gradvis allt mäktigare, bland annat till följd av den lönsamma handel som inletts med europeiska uppköpare längs kusten. I utbyte mot slavar fick man tyger, alkohol och, framför allt, vapen. Med hjälp av dessa kunde Abomey angripa grannstaterna och erövra fler slavar. Först portugiser, sedan fransmän, engelsmän men även danskar grundade fort i staden Ouidah, som kom att bli centrum för den lukrativa slavhandeln. Härifrån skeppades sammanlagt närmare en miljon slavar ut och området där Ouidah ligger blev känt som Slavkusten. I början av 1700-talet erövrade Abomey flera närliggande kungadömen, däribland Allada vid atlantkusten. Det utvidgade riket kallades Dahomey, ett namn på landet som skulle leva kvar till 1976. Under kung Guezos styre (1818-1858) nådde riket sin storhetstid, till stor del genom inkomsterna från slavhandeln. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/30
Från mitten av 1800-talet stoppades gradvis handeln med slavar, då alltfler europeiska regeringar började betrakta den som brutal och orättfärdig. Dahomey övergick till att exportera palmolja. Detta var dock inte lika lönsamt och riket drabbades av ekonomisk nedgång. Fransmännen lyckades ta kontroll över kustlandet, och 1892 blev Dahomey ett franskt protektorat. Området kom att spela en undanskymd roll i kolonin Franska Västafrika, utan särskilt ekonomiskt värde för moderlandet. År 1958 fick Dahomey omfattande självstyre inom det franska samväldet och 1960 erhöll landet full självständighet. Modern historia Benins tid som självständig stat har i hög grad präglats av Mathieu Kérékou, som med ett kort avbrott styrde landet från 1972, när han tog makten i en militärkupp, fram till 2006, då han enligt författningen inte tilläts ställa upp för omval som president. Unikt för Benin är dock att landet under Kérékou i början av 1990-talet fredligt gick från marxist-leninistisk, länge militärstyrd enpartistat till demokratisk flerpartistat, och demokratin tycks numera vara djupt förankrad bland beninierna. Benin, eller Dahomey som landet då ännu hette, blev självständigt 1960. Första decenniet som självständig republik blev stormigt på grund av maktstrider. En serie till stor del militärstödda regimer avlöste varan dra fram till oktober 1972, då major (kort därefter general) Mathieu Kérékou grep makten i spetsen för en grupp unga officerare. Därmed inleddes en 18 år lång diktatur och ett ännu längre maktinnehav för Kérékou personligen. Kérékous regim drog snabbt till sig vänsterinriktade intellektuella och radikaliserades. 1974 antogs marxismleninismen som officiell statsideologi och företag, banker och försäkringsbolag nationaliserades. 1976 döptes landet om till Folkrepubliken Benin. Året därpå antogs en grundlag som gjorde landet till en enpartistat. President Kérékou satt säkert under första halvan av 1980-talet. Han slog ned flera kuppförsök och lät sig väljas om ett par gånger. Men när Nigeria stängde sin gräns 1984 i ett försök att stoppa smugglingen mellan länderna kastades Benin in i en ekonomisk kris. Regeringen vände sig då till väst och sökte stöd hos Internationella valutafonden (IMF). Men när sparplaner genomdrevs på inrådan av IMF växte det folkliga missnöjet. I januari 1989 strejkade statstjänstemän som inte fått betalt på flera månader. Bankerna kollapsade. I augusti omvaldes ändå Kérékou som enda kandidat, men nu som civil president. I slutet av året övergav Kérékou marxism-leninismen efter påtryckningar bland annat från långivarna i väst. Vid en nationell konferens i april 1990, där representanter för alla landets aktiva krafter var närvarande, beslutades att byta ut den gamla författningen. En hög tjänsteman i Världsbanken, Nicéphore Soglo, kallades hem och gjordes till premiärminister i en övergångsregering. Politiska partier tilläts. Kérékou satt dock kvar som president. Kérékou besegras I en folkomröstning i december 1990 antogs en ny författning som införde ett demokratiskt styrelseskick. I februari 1991 hölls val till en lagstiftande församling. Därmed hade landet, vars namn nu var Republiken Benin, som första afrikanska stat fredligt gått från en länge militärstyrd enpartistat till flerpartisystem. I parlamentsvalet gick flest mandat till en partigruppering som stödde Soglo. I presidentvalet i mars 1991, det första med mer än en kandidat, besegrades Kérékou av Soglo. I parlamentsvalet 1995 blev Soglos Benins pånyttfödelseparti (RB) största parti. Men tillsammans fick oppositionspartierna majoriteten av platserna i national församlingen. Oppositionens framgångar sporrade Kérékou till att åter ge sig in i politiken. Han besegrade Soglo i presidentvalet 1996 och utsåg Adrien https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/30
Houngbédji, ledare för partiet Demokratisk förnyelse (PRD), till premiärminister. Efter meningsmotsättningar med presidenten avgick Houngbédji 1998. Någon ny premiärminister utsågs ej. I parlamentsvalet 1999 fick RB och den övriga oppositionen knapp majoritet i parlamentet, vilket gjorde det svårt för Kérékou att bilda regering. Först efter flera månader kunde en ny regering tillträda. I presidentvalet 2001 besegrade Kérékou Bruno Amoussou, regeringsmedlem och ledare för Socialdemokratiska partiet (PSD), med 84 procent av rösterna i andra omgången. Amoussou fick en ministerpost i den nya regeringen. 2002 blev Amoussou partiledare för det nybildade partiet Unionen för Benins framtid (UBF), som bestod av partier som stödde Kérékou. UBF hade framgångar i parlamentsvalet 2003 medan RB nästan halverades. Oppositionspartiet PRD gick efter valet över till presidentsidan som därigenom fick en betydande majoritet i nationalförsamlingen. Boni Yayi blir president Kérékou hade efter två mandatperioder inte rätt att ställa upp i presidentvalet våren 2006. Istället för att rösta på någon av de andra välkända politikerna valde många väljare att satsa på ett oprövat kort, den tidigare chefen för västafrikanska utvecklingsbanken Boni Yayi, som ställde upp som oberoende kandidat. Yayi fick över 35 procent av rösterna i första omgången medan Adrien Houngbédji kom tvåa med 24 procent. I den andra valomgången segrade Yayi stort. Som president ville han bekämpa korruption och fattigdom, blåsa nytt liv i ekonomin och genomföra författtningsändringar för att effektivisera styret i landet. Inför parlamentsvalet våren 2007 bildade ett tjugotal partier som stödde Yayi alliansen Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE). Traditionella partier som RB, PSD och Madep samarbetade i stället inom Alliansen för en demokratisk dynamik (ADD). Valet blev en framgång för Yayis stödkoalition FCBE. Hans ovana vid det politiska spelet ledde dock till att han successivt förlorade småpartiernas stöd. Hans förslag blockerades och inte mycket blev uträttat. År 2010 avskedade Yayi sin inrikesminister som anklagades för att ha deltagit i en finansskandal där företagare, många av dem kvinnor, förlorat pengar när de investerat i ett företag som utlovat extremt höga räntor. Så småningom drogs Yayi själv in i skandalen. Över hälften av parlamentets ledamöter skrev under ett upprop om att ställa honom inför riksrätt. Antalet underskrifter räckte dock inte för att få igång processen. Hösten 2010 drabbades Benin av de svåraste översvämningarna på över fyrtio år. Mer än en fjärdedel av landet lades under vatten och 200 000 människor tvingades lämna sina hem. I presidentvalet 2011 segrade Boni Yayi med 53 procent av rösterna. Även i parlamentsvalet gick det bra för Yayi och hans stödallians FCBE, som kunde räkna med stöd från 61 av de 83 parlamentsledamöterna. I maj samma år återinrättade president Yayi en premiärministerpost. Den nya regeringschefen Pascal Irénée Koupaki, en av presidentens närmast förtrogna, skulle sköta det dagliga regeringsarbetet medan presidenten fortsatt skulle ha sista ordet. Politiskt system Efter en lång period av totalitärt styre har demokratin fått ett allt starkare fäste i Benin under de senaste två årtiondena. I författningen från 1990 infördes flerpartisystem och skydd för de mänskliga rättigheterna. Presidenten kan tillsätta en premiärminister för att leda det dagliga regeringsarbetet, men har ofta själv valt att ha denna uppgift. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/30
Presidenten har en stark ställning: han/hon är statschef och tillsätter ministrarna i regeringen. Presidenten väljs i direkta val på fem år med möjlighet till omval en gång. Landets parlament, nationalförsamlingen, stiftar lagar. Dess 83 ledamöter väljs i allmänna val på fyra år. Det finns ett mycket stort antal politiska partier men skillnaderna dem emellan är ofta inte så stora; viktigare är vem som är partiledare och varifrån han/hon kommer. För att få så mycket inflytande som möjligt brukar många partier samarbeta i breda koalitioner men de har samtidigt haft lätt att byta allianspartner när det passat dem. Den främsta politiska skiljelinjen gick fram till 2006 mellan motståndare till presidenten Mathieu Kérékou och de partier som stödde honom. Kérékou hade sitt starkaste stöd i norr medan hans motståndare dominerade i söder. Den oberoende ekonomen Yayis seger i presidentvalet 2006 skakade om det politiska etablissemanget och de traditionellt viktigaste partierna i dess grundvalar. Men politiker har fortsatt att till viss del kategoriseras utifrån om de hör till norr eller söder. Yayi är av blandad härkomst men räknades ändå som norr. Politiska partier Den viktigaste poiitiska kraften har sedan början av 00-talet varit Caurikrafterna för ett framträdande Benin (Forces Cauris pour un Bénin émergent, FCBE) (cauri = en snäcka som traditionellt använts som betalningsmedel). FCBE är en allians bestående av ett tjugotal mindre partier och bildades till stöd för president Yayi inför parlamentsvalet 2007. Redan i det valet blev FCBE största gruppering. I valet 2011 stärktes dess ställning i parlamentet ytterligare, men i parlamentsvalet 2015 tappade partiet mark även om det ännu fick flest röster (se Aktuell politik). Benins pånyttfödelseparti (Parti de la renaissance du Bénin, RB) var ett betydelsefullt oppositionsparti under Mathieu Kérékous presidenttid. Partiet bildades i början av 1990-talet av den tidigare presidenten Nicéphore Soglos hustru Rosine. Det leds idag av paret Soglos son Léhady, som var RB:s kandidat i presidentvalet 2006. RB, som har sitt främsta stöd kring Cotonou, har präglats av inre splittring under 2000-talet. Partiet valde efter parlamentsvalet 2011 att stödja Yayi sedan det lämnat den största oppositionsalliansen, Unionen gör nationen (Union fait la nation, UN). Partiordföranden Léhady slöt inför presidentvalet 2016 upp bakom FCBE:s kandidat, premiärminister Lionel Zinsou (se Aktuell politik). Ett annat av de större partierna är Demokratisk förnyelse (Parti du renouveau démocratique, PRD) som leds av Adrien Houngbédji och har flest sympatisörer kring Porto Novo. PRD fick 10 mandat i parlamentsvalet 2015. Houngbédji stödde även han premiärminister Zinsous kandidatur inför valet 2016, eftersom han själv var förhindrad att ställa upp som kandidat, något som han gjort i flera tidigare val. PRD har periodvis ingått i oppositionsalliansen UN. Andra partier i denna allians är Socialdemokratiska partiet (Parti social démocrate, PSD), under ledning av Bruno Amoussou, samt Afrikanska rörelsen för demokrati och framsteg(mouvement africain pour la démocratie et le progrès, MADEP). UN fick 13 mandat i parlamentsvalet 2015. De bägge dominerande allianserna i Benin präglas vid mitten av 2010-talet av inbördes spänningar och har haft problem att enas om strategier och mål samt hur ledare ska utses. I slutet av 2002 och i början av 2003 hölls Benins första val till lokala församlingar sedan början av 1990-talet. Valen var ett led i en pågående decentralisering av landets styre. Då lokala val åter hölls våren 2008 stördes de av en rad felaktigheter och anklagelser om valfusk och valen fick göras om i en rad valkretsar. Lokalval skulle ha hållits i april 2013, men sköts upp flera gånger på grund av att en uppdatering av vallängden drog ut på tiden. Valet ägde rum först i juni 2015. Administrativt delas Benin in i 12 departement. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/30
Rättsväsen Rättsväsendet är uppbyggt efter fransk förebild. Dess oberoende ställning skyddas i författningen men i praktiken lär politisk påverkan förekomma. Presidenten utser landets domare. Författningsdomstolen, som övervakar att lagarna överensstämmer med konstitutionen, har en mer självständig ställning. Den har under senare år fått en viktig roll när den har medlat i konflikter mellan parlamentet och regeringen. Det finns en Högsta domstol och även en särskild domstol som har rätt att väcka åtal mot presidenten eller regeringsmedlemmar i händelse av exempelvis landsförräderi eller korruption. På landsbygden dominerar traditionell afrikansk rättsskipning. Det förekommer också så kallad pöbelrättvisa, där grupper tar lagen i egna händer gentemot en misstänkt brottsling, ofta utan någon rättslig påföljd. Ineffektiviteten inom rättsväsendet är stor och många fångar får vänta länge på rättegång. Godtyckliga gripanden förekommer liksom misshandel av misstänkta brottslingar. Situationen i fängelserna är mycket bristfällig med överbelastning och undermålig sanitet. Dödsstraffet avskaffades 2012 men då hade ingen avrättning genomförts på närmare 25 år. Korruptionen är ett stort problem inom rätts- och polisväsendet men också i hela samhället (se Aktuell politik). Under senare år har det rapporterats om barnarbete och om handel med barn (se Sociala förhållanden). FAKTA POLITIK Officiellt namn République de Bénin/ Republiken Benin Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Patrice Talon (2016 ) Regeringschef vakant sedan 2015 Viktigaste partier med mandat i senaste val Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE) 33, Unionen gör nationen (UN) 13, Demokratisk förnyelse 10, övriga tillsammans 27 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE) 41, Unionen gör nationen (UN) 31, övriga tillsammans 11 (2011) Valdeltagande 65 % i andra omgången av presidentvalet i mars 2016, 66 % i parlamentsvalet 2015 Kommande val parlamentsval 2019, presidentval 2021 Aktuell politik President Boni Yais andra och sista mandatperiod präglades av maktkamp med oppositionen, korruptionsskandaler och strejker. Yayi misslyckades med försök att driva igenom författningsreformer. Allmänt missnöje med fortsatt dålig https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/30
ekonomi och arbetslöshet ledde till att befolkningen 2016 ratade regeringspartiets kandidat och valde den framgångsrike affärsmannen Patrice Talon till ny president. President Boni Yayi utsåg efter att han blivit omvald som president för en andra mandatperiod 2011 en av sina närmaste förtrogna, Pascal Irénée Koupaki, till regeringschef. Koupaki skulle sköta det dagliga regeringsarbetet medan presidenten fortsatt skulle ha sista ordet. Men redan två år senare, i augusti 2013, fick Koupaki och stora delar av regeringen avgå och i den nya regering som tillträdde kort därefter ingick ingen premiärminister. Det gick rykten om att skälet till att Koupaki fick gå var att han hade kopplingar till en framstående affärsman, Patrice Talon, som bland annat arbetat inom bomullsbranschen och varit chef för hamnen i Cotonou. Talon hade tidigare varit en av Yayis bundsförvanter men var nu misstänkt för att ha konspirerat mot presidenten. Vintern 2012 hade beninska myndigheter begärt att Talon skulle utlämnas från Frankrike där han befann sig. Han misstänktes för att ha planerat att förgifta president Yayi tillsammans med tre andra i presidentens närmaste krets: förutom chefen för det halvstatliga bomullsföretaget även presidentens husdoktor och Yayis brorsdotter. Ett halvår senare avslöjades även vad som sades vara ett planerat kuppförsök. Också det uppgavs ha koppling till Talon; en kusin till denne hade gripits liksom en tidigare polischef i Cotonou. Efter internationell medling valde president Yayi våren 2014 att benåda samtliga misstänkta. En del oppositionspolitiker hävdade att konspirationerna uppfunnits av Yayi som ett sätt att komma åt politiska motståndare. Det gick rykten om att Talon hade planer på att ställa upp i presidentvalet 2016. I slutet av 2013 och under 2014 präglades landet av social oro. Ett bidragande skäl var att säkerhetsstyrkor i december 2013 använt våld för att kväsa en fredlig regeringskritisk demonstration organiserad av fackliga grupper. Under de kommande månaderna höll fackföreningar demonstrationer i protest mot säkerhetsstyrkornas agerande samtidigt som strejker organiserades med krav på höjda löner. Att lokala val gång på gång sköts upp utlöste också återkommande gatuprotester från oppositionen. En omgörning av vallängden drog ut på tiden. Först sommaren 2015 kunde valet hållas. Demonstrationer pågick även för och emot att Yayi försökte genomföra ändringar av författningen. Presidenten ville bland annat göra tillägg i författningen om att bilda en domstol som skulle granska de statliga räkenskaperna. Men lagförslag om detta stötte på motstånd i parlamentet. Oppositionen befarade att presidenten skulle försöka ta tillfället i akt och driva igenom en utökning av antalet mandatperioder som en president får sitta vid makten från två till tre. Författningsdomstolen beslöt hösten 2014 att paragrafen om högst två mandatperioder för presidenten inte fick ändras. Trots detta fortsatte rykten om att Yayi försökte införa en tredje mandatperiod att prägla kampanjen inför parlamentsvalet i april 2015. Presidentens allians Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE) backade till 33 mandat i valet, medan oppositionsalliansen Unionen gör nationen (UN) fick 13 platser. Ett par månader senare utsåg Yayi åter en premiärminister, den franskfödde bankmannen Lionel Zinsou. Hösten 2015 blev det klart att premiärminister Zinsou skulle bli FCBE:s kandidat i presidentvalet i februari 2016. Han besegrades emellertid i andra omgången av valet, som hölls i mars, av Patrice Talon som fick omkring två tredjedelar av rösterna. FAKTA POLITIK Officiellt namn République de Bénin/ Republiken Benin Statsskick republik, enhetsstat https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/30
Statschef president Patrice Talon (2016 ) Regeringschef vakant sedan 2015 Viktigaste partier med mandat i senaste val Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE) 33, Unionen gör nationen (UN) 13, Demokratisk förnyelse 10, övriga tillsammans 27 (2015) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Caurikrafterna för ett framträdande Benin (FCBE) 41, Unionen gör nationen (UN) 31, övriga tillsammans 11 (2011) Valdeltagande 65 % i andra omgången av presidentvalet i mars 2016, 66 % i parlamentsvalet 2015 Kommande val parlamentsval 2019, presidentval 2021 Utrikespolitik och försvar Sedan demokratiseringen i början av 1990-talet har Benin stärkt relationerna till väst, framför allt till den forna kolonialmakten Frankrike och till USA. Benin har också spelat en aktiv roll i försöken att lösa konflikter i regionen och deltagit med trupp i flera regionala och FN-organiserade militära insatser. Som ordförande i den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas medlade Benins dåvarande president Nicéphore Soglo i konflikterna i Liberia och Togo i början av 1990-talet. Benin deltog också i organisationens fredsoperation i Guinea-Bissau 1999 och skickade ett förband till den fredsbevarande Ecowas-styrkan i Elfenbenskusten i början av 2003 liksom till Liberia senare samma år. Landet skickade även trupp till FNoperationerna i Sudan och Kongo-Kinshasa 2005, Centralafrikanska republiken och Tchad 2007 2010 samt en polisstyrka till FN-insatsen i Haiti från 2004. Omkring 600 beninska soldater deltog i Ecowas-operationen i Mali 2013, som senare blev en FN-insats, och även i FN-styrkan i Centralafrikanska republiken från 2014. För att möta hotet från den militanta islamistiska gruppen Boko Haram samarbetar Benin, Kamerun, Tchad, Niger och Nigeria sedan 2014 genom att utbyta underrättelseinformation. Terrorrörelsen har sitt ursprung i Nigeria men rör sig allt mer över gränserna. Sommaren 2015 enades länderna om att bilda en gemensam militärstyrka under Nigerias ledning för att bekämpa Boko Haram. Benins förhållande till sina grannar är i stort sett gott men osämja har förekommit om gränsdragningen mellan staterna, däribland med Niger om rätten till 25 småöar i floden Niger. Denna tvist överlät dock de båda länderna gemensamt åt den Internationella domstolen i Haag att besluta om och bägge accepterade domstolens utslag som kom 2005: 16 öar tillföll Niger, nio Benin. Landet har även anklagat Burkina Faso för att ha flyttat sina gränsmarkeringar in på beninskt område. 2009 hänfördes också denna dispyt till Internationella domstolen i Haag. Det omstridda gränsområdet administreras gemensamt av de två länderna fram till det att dom faller. Goda relationer med den regionala stormakten och betydelsefulla handelspartnern Nigeria är viktiga för det lilla Benin. Frågor om gränsdragningen, både till lands och till havs, har lösts mellan länderna själva. Däremot har Nigeria tidvis kritiserat Benin för att inte tillräckligt bevaka gränsen mellan länderna och sätta stopp för den omfattande smugglingen av nigeriansk olja och kapitalvaror eller förhindra handeln med kvinnor och barn (se Sociala förhållanden). Trots gemensamma åtgärder från de två länderna har problemen längs gränsen fortsatt. 2007 upprättade de båda tillsammans med Togo en gemensam tillväxtzon i syfte att integrera ländernas ekonomier och främja fred, säkerhet och ekonomisk utveckling. Som ett led i detta förser Nigeria https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/30
sina samarbetspartner med billig energi. Benin har också inlett ett utökat säkerhetssamarbete med Nigeria sedan piratverksamheten tilltagit i vattnen utanför länderna. Under 2011 och 2012 genomförde pirater 22 attacker mot fartyg utanför Benins kust och i nio fall lyckades piraterna kapa skeppen, som ofta hade olja som last, vilken piraterna sedan sålde på svarta marknaden. Den för Benin så viktiga hamnverksamheten i Cotonou drabbades hårt när antalet fartyg som kom till hamnen minskade kraftigt som en följd av piratkapningarna. FN:s säkerhetsråd uppmanade i resolutioner regeringar, regionala organisationer och omvärlden att samarbeta för att hantera frågan och Benin och Nigeria inledde gemensam övervakning av farvattnen med patrullbåtar. Sedan 2013 har inga kapningsförsök rapporterats. Relationerna med Togo ansträngdes i samband med det togolesiska presidentvalet 2005 (se Togo: Modern historia) då mer än 26 000 togoleser flydde till Benin. De flesta har sedan dess återvänt, men minst ett par, tre tusen har blivit kvar i Benin. Militären, som under många år diktatoriskt styrde landet, har sedan länge dragit sig tillbaka till kasernerna. Militärtjänsten är 18 månader och har tidigare baserats på ett urvalssystem. Regeringen införde dock åter obligatorisk värnplikt i maj 2007. Regeringen har satsat på att stärka militärens förmåga att stoppa piratverksamhet under 2010-talet och bland annat införskaffat höghastighetsbåtar för dessa ändamål, Kina har bidragit med medel till en patrullbåt. FAKTA FÖRSVAR Armén 6 500 antal man (2015) Flottan 200 antal man (2015) Flygvapnet 250 antal man (2015) Militärutgifternas andel av BNP 1,1 procent (2015) Militärutgifternas andel av statsbudgeten 7,5 procent (2012) Ekonomisk översikt Benins ekonomi, som främst är uppbyggd kring jordbruk och handel, är starkt beroende av omvärlden. Även bistånd spelar en viktig roll för landet. Benin är känsligt för yttre faktorer som varierande världsmarknadspriser på den främsta exportvaran bomull eller naturkatastrofer. En stor del av handelsutbytet med grannländerna är smuggling och kommer aldrig till myndigheternas kännedom. Övervägande delen av denna handel, som beräknas motsvara en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP), sker med den stora grannen Nigeria. Från Nigeria smugglas bränsle, som är subventionerat i Nigeria och därför lönsamt att sälja i Benin. Från Benin skickas istället stora mängder varor som importerats från olika delar av världen vidare till Nigeria. En gemensam tullsats för import som de västafrikanska länderna inom Ecowas införde januari 2015 väntades kunna påverka den lukrativa informella handeln mellan länderna. Eftersom tullsatsen då skulle bli densamma i länderna skulle den svarta gränshandeln bli mindre attraktiv. Det skulle innebära ett inkomstbortfall för Benin, men samtidigt skulle ökande tillgång till Ecowasländernas marknader skapa nya möjligheter till handel. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/30
Även transithandeln till kustlösa länder i området, främst Burkina Faso och Niger, är betydelsefull. Det starka omvärldsberoendet gjorde att den globala finanskrisen i slutet av 00-talet blev mer kännbar för Benin än för många av grannländerna. En svår översvämning 2010, då en stor del av landet lades under vatten och inte minst bomullsodlingarna drabbades hårt, innebar ett ytterligare avbräck för ekonomin (se Jordbruk och fiske). Men från 2012 växte BNP åter med drygt 5 procent och utvecklingen höll i sig de närmast tre åren. Den ekonomiska uppgången fick draghjälp av en modernisering av hamnen i Cotonou och av förbättrade rutiner kring verksamheten där, bland annat när det gällde indrivning av tullar. Samtidigt hölls inflationen på en låg nivå medan regeringen också hade kontroll över landets skulder. FAKTA EKONOMI BNP per person 762 US dollar (2015) Total BNP 8 583 miljoner US dollar (2016) BNP-tillväxt 4,0 procent (2016) Jordbrukets andel av BNP 24,1 procent (2016) Industrins andel av BNP 23,4 procent (2016) Servicesektorns andel av BNP 51,1 procent (2016) Statsskuldens andel av BNP 39,3 procent (2015) Valuta västafrikansk franc Bytesbalans -884 914 660,2 miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 61,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror bomull, cashewnötter, textilier, oljepalmsprodukter, skaldjur Största handelspartners Indien, Kina, Frankrike, Niger, Nigeria, USA, Malaysia Naturtillgångar och energi I norra Benin finns bland annat fyndigheter av fosfat, krom, uran och järnmalm. Inom gruvnäringen utvinns dock hittills endast kalksten (till cementtillverkning), marmor och mindre kvantiteter guld. Utländska gruvbolag har fått tillstånd att utforska guldtillgångarna. 1982 inleddes, med hjälp från bland annat Norge, oljeutvinning i havet utanför Cotonou. 2003 och åter 2009 upptäcktes nya oljefyndigheter på beninskt vatten. Oljeutvinningen har dock hittills varit marginell. 2013 sade regeringen att en oljekälla som bedömdes innehålla 87 miljoner fat hade upptäckts under havet. Naturgasfyndigheter finns i havet utanför Benins kust och utvinns i liten skala. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/30
Landets energibehov täcks till större delen av brännved och andra traditionella bränslen. En stor del av Benins elektricitet kommer från Akasombo-dammen i Ghana. Det har dock inneburit vissa avbrott i elförsörjningen eftersom vattenståndet i dammen ibland sjunker till följd av torka. År 2007 sammanlänkades Benins, Togos, Ghanas, Elfenbenskustens och Burkina Fasos elnät med Nigerias och Nigers som ett led i ett regionalt projekt att bilda en integrerad marknad för energi till 2020. En del i projektet var även en ledning som förser Benin, Togo och Ghana med naturgas från Nigeria. Miljöfrågorna ägnas än så länge relativt liten uppmärksamhet och Cotonou är en av Västafrikas mest luftförorenade städer. Omfattande avverkning av skog är ett problem för miljön liksom jorderosion. På en del områden nära städer pågår återplantering av snabbväxande trädsorter. Ett växande miljöproblem är också den gradvisa förstörelsen av kusten. Hamnbyggen, dammanläggningar nära kusten och bortfraktandet av sand från stränderna har bidragit till att havet gradvis ätit sig in i landet. På en del håll har kusten flyttats tillbaka så mycket som 15 meter om året under de senaste två decennierna. I ett försök att motarbeta havets framfart har regeringen börjat bygga kraftiga staket som ska hindra sanden från att förflyttas av havsströmmarna. FAKTA NATURTILLGÅNGAR OCH ENERGI Utsläpp av koldioxid totalt 6 318,2 tusen ton (2014) Utsläpp av koldioxid per invånare 0,61 ton (2014) Energianvändning per person 404,5 kilo oljeekvivalenter (2014) Elkonsumtion per person 97 kilowattimmar, kwh (2014) Jordbruk och fiske Jordbruket står för omkring en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP) och sysselsätter större delen av befolkningen. De flesta beninier odlar för eget bruk eller lever av boskapsskötsel i norra delen av landet. Bomull är den viktigaste exportgrödan. Benin är numera i det närmaste självförsörjande med baslivsmedel. De viktigaste grödorna är kassava, jams, majs, ris och durra. Även bönor, ananas, tomater, lök och andra grönsaker odlas i större skala. Exporten av livsmedel, framför allt till Nigeria, växer. Under många år var oljepalmen den viktigaste kommersiella grödan; den gav palmolja och palmkärnor som exporterades. Under 1990-talets slut minskade produktionen, bland annat på grund av sjunkande priser på världsmarknaden, men ökade åter under 2000-talet. Idag har dock bomullen, som svarar för cirka 70 procent av Benins exportinkomster, ersatt oljepalmen som den viktigaste exportgrödan. Gemensamt för båda är att de främst odlas på stora plantager, oljepalmen i söder och bomullen i mellersta delen av landet och i norr. Bomullsproduktionen, som är mycket beroende av rätt väderförhållanden, växte snabbt i slutet av 1900-talet och år 2000 låg den kring närmare 500 000 ton. Sedan dess har produktionen gradvis sjunkit, dels beroende på för lite nederbörd men även på grund av omfattande översvämningar 2010. Trots nyplantering av bomull efter dessa och en rad åtgärder för att göra produktionen mer effektiv har landet inte lyckats nå de höga produktionssiffrorna från 2000-talets början. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/30
Ett problem utgör de skiftande världsmarknadspriserna på bomull. Sjunkande priser hade redan under början av 2000-talet medfört att en del bönder gått över till andra grödor. Benin har också tillsammans med andra västafrikanska bomullsproducerande länder försökt påverka rika i-länder, som exempelvis USA, att sluta stödja sina bomullsodlare ekonomiskt (subventionerna bidrar till att världsmarknadspriserna hålls nere) och med stöd från EU agerat för att få Världshandelsorganisationen WTO att förbjuda bomullssubventioner allt dock hittills förgäves. Omkring två miljoner människor i Benin är på något sätt beroende av bomullsproduktionen och för att komma ifrån detta uppmuntrar regeringen till odling av andra exportgrödor, som cashew- och sheanötter, kaffe och kakao. Benins skogar täcker omkring en femtedel av landet. Avverkning sker framför allt för att ge bränsle åt befolkningen. Många beninier fiskar för att få föda, ofta i floder och sjöar i inlandet. Något större kommersiellt fiske bedrivs inte. Landets några tusen registrerade fiskare drabbas hårt av det illegala fiske som bedrivs av stora utländska fartyg på beninskt havsområden. FAKTA JORDBRUK Andel av landytan som används för jordbruk 32,8 procent (2012) Industri Industrisektorn är fortfarande liten. Den är uppbyggd kring behandling av landets råvaror, främst jordbruksprodukter, och framställning av enklare konsumtionsvaror. Bland annat produceras textilier, tvål och diverse livsmedel och drycker. Bearbetning av bomull dominerar och med stöd från Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) har regeringen under 2000-talet försökt minska det statliga ägandet inom branschen för att nå ökad effektivitet och konkurrenskraft. Detta har bara delvis varit framgångsrikt: omkring hälften av bearbetningen sker idag i privat regi. Överkapaciteten är också stor, då bomullsskördarna minskat kraftigt under senare år. Det finns även fabriker som framställer palmolja eller bearbetar majs, cashewnötter och grönsaker. Den tyngre industrin domineras av cementframställning. Denna har under 2000-talet fått ett uppsving i takt med att allt fler byggprojekt påbörjats, bland annat nya vägar och bostäder. Åtstramningar i den statliga budgeten, tillsammans med en ny skatt på cement, väntades dock 2012 och framåt få en hämmande inverkan på denna sektor. Franska och nigerianska privata intressen tog 2010 över driften av det statliga cementföretaget Onigbolo. Utrikeshandel Benin har sedan länge ett underskott i handeln med omvärlden. Underskottet har delvis kompenserats med pengar från beninier i utlandet och av utländskt bistånd. Bomull står för omkring hälften av exportintäkterna. Som alla råvaruexporterande länder känner Benin kraftigt av svängningar i råvarupriserna på världsmarknaden (se Jordbruk och fiske). Den mesta bomullen säljs till Indien och Kina samt till textilindustrier i Sydöstasien. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/30
Benin åtnjuter som ett av världens fattigaste länder (LDC, least developed countries, klassificering av FN) fri tillgång till EU:s marknad för landets exportvaror. Handeln med grannländerna svarar för mellan en fjärdedel och en tredjedel av bruttonationalprodukten (BNP). Eftersom en stor del av handeln sker genom smuggling, och därför inte registreras, finns inga exakta uppgifter. Direkt vidareexport av importerade varor är också en betydelsefull inkomstkälla. Sådan handel, liksom smuggling, har främst skett med den stora grannen Nigeria. Benin har tillsammans med andra västafrikanska bomullsodlarländer krävt att Världshandelsorganisationen WTO ska göra villkoren för bomullshandeln mer rättvisa, hittills förgäves (se Jordbruk och fiske). Viktiga importvaror är olja, livsmedel och kapitalvaror. Importen kom vid mitten av 2010-talet framför allt från Indien, Kina, Thailand och Frankrike. Kina och Indien är viktiga exportländerna. FAKTA UTRIKESHANDEL Bytesbalans -884 914 660,2 miljoner US dollar (2014) Varuhandelns andel av BNP 61,0 procent (2015) Viktigaste exportvaror bomull, cashewnötter, textilier, oljepalmsprodukter, skaldjur Största handelspartners Indien, Kina, Frankrike, Niger, Nigeria, USA, Malaysia Arbetsmarknad Mer än hälften av beninierna arbetar inom jordbruket och är inte fackligt organiserade. Det är inte heller de som är sysselsatta inom den stora informella (svarta) sektorn, inte sällan kvinnor som sysslar med handel. De många statsanställda är däremot i stor utsträckning med i facket. Numera är de grundläggande fackliga rättigheterna grundlagsfästa, även om strejkrätten är något begränsad. Centralorganisationen UNSTB (Union nationale des syndicats de travailleurs du Benin), var landets enda tillåtna fackförbund under Kérékou-diktaturen på 1970- och 1980-talen. Idag finns ytterligare en handfull centralorganisationer. Fackföreningarna är en viktig politisk kraft. De bidrog till demokratiseringen i början av 1990-talet och har senare bland annat genom strejker lyckats stoppa flera regeringsinitiativ, däribland ett försök att skjuta upp presidentvalet 2006 (se Modern historia), och sommaren 2011 lyckades de tvinga fram en 25-procentig höjning av de statsanställdas löner. Polisens brutala agerande mot en fackligt arrangerad demonstration i slutet av 2013 ledde till att en generalstrejk hölls i protest och till att flera fackförbund genomförde strejker under 2014. Våren 2013 genomfördes en höjning av den lagstadgade minimilönen till strax över 500 kronor i månaden. Inom den stora informella sektorn tjänar de flesta mindre än minimilönen. Den officiella arbetslösheten är låg. FAKTA ARBETSMARKNAD Arbetslöshet 1,0 procent (2017) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 17/30
Ungdomsarbetslöshet 1,7 procent (2013) Andel kvinnor av arbetsstyrkan 47,0 procent (2013) Sociala förhållanden Benin är ett fattigt land, om än inte det värst drabbade i Västafrika. Minst en fjärdedel saknar tillgång till rent dricksvatten och sanitetsförhållandena är undermåliga. Ändå har situationen förbättrats under 2000-talet, mycket tack vare de åtgärder som vidtagits för att bekämpa fattigdomen. Barnadödligheten minskat kraftigt, men undernäring är fortfarande ett stort problem bland beninska barn medan också mödradödligheten är fortsatt hög. Benin rankades på plats 166 av 187 länder i FNs utvecklingsorgan UNDPs välfärdsindex 2014. Sjukvården har stora brister. Bristen på läkare är mycket stor. Malaria är den mest spridda sjukdomen och skördar ännu flest offer, medan en procent av befolkningen beräknas leva med hiv/aids. Situationen är allmänt sett sämre på landsbygden än i städerna. Något allmänt socialt skyddsnät att tala om existerar knappast. Människor litar i stället till fristående organisationer (NGO) och till släkten/klanen om de behöver hjälp. Trots att jämställdhet mellan könen finns inskriven i författningen är kvinnorna i Benin diskriminerade, särskilt på landsbygden där traditionell lagstiftning förekommer (se Politiskt system). Bland annat förvägras de ofta rätten att ärva egendom eller äga mark. Omkring var åttonde kvinna beräknas ha utsatts för könsstympning, trots att det är förbjudet i lag, men upplysningskampanjer bidrar till att minska antalet ingrepp. Benin har utpekats som något av en regional knutpunkt för handel med barn till plantager, gruvor och hushåll eller för prostitution. Regeringen har genom bland annat lagstiftning, mediekampanjer och ökade polisinsatser försökt bekämpa människohandeln. Benin och flera andra västafrikanska länder har undertecknat en överenskommelse om att gemensamt bekämpa barnhandeln. Barnarbete är vanligt också inom Benin, trots att det är förbjudet för barn under 14 år att arbeta. Framför allt är det flickor som tvingas arbeta i stället för att gå i skolan. En utbredd tradition bland fattiga familjer på landsbygden är att skicka barn till släktingar eller rika familjer i städerna som behöver hjälp i hushållet. Ofta tvingas barnen leva under svåra förhållanden och sexuellt utnyttjande förekommer. Homosexualitet är inte olagligt men knappast socialt accepterat. FAKTA SOCIALA FÖRHÅLLANDEN Spädbarnsdödlighet 63 per 1000 födslar (2016) Andel HIV-smittade 1,1 procent (2015) Andel HIV-smittade bland unga kvinnor 0,4 procent (2015) Andel HIV-smittade bland unga män 0,2 procent (2015) https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/benin/skriv-ut-alla-kapitel/ 18/30