RAPPOR 2017:1 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING KV RUDDAMMEN 7 RAÄ 96:1 KV RUDDAMMEN 7 NORRKÖPINGS SAD OCH KOMMUN ÖSERGÖLANDS LÄN HELÉN ROMEDAHL
Kv Ruddammen 15 Innehåll Sammanfattning......................................................... 2 Inledning................................................................ 4 Områdesbeskrivning...................................................... 4 Syfte.................................................................... 5 Metod och dokumentation................................................ 6 Resultat................................................................. 6 Sammanfattning och resultat............................................. 21 Åtgärdsförslag........................................................... 29 Referenseer............................................................. 30 ekniska uppgifter...................................................... 31 Appendix 1. Makrofossilanalys - Stefan Gustavsson........................ 32 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar....................................... 34 Bilaga 2. Kalibrerad 14 C-datering......................................... 35 Bilaga 3. Fyndlista.......................................................36 Bilaga 4. Ritningar......................................................40 Bilaga 5. Sektioner......................................................50 Omslagsbild: ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013-23 03 00 www.ostergotlandsmuseum.se 1
Sammanfattning Östergötlands museum utförde under oktober månad år 2016 en arkeologisk förundersökning i kv Ruddammen 7, Norrköpings stad och kommun. Undersökningen föranleddes av en planerad exploatering av den norra delen av fastigheten Ruddammen 7. Undersökningsområdet utgörs idag av en delvis asfalterad och delvis grusad parkeringsyta med låga buskar mot omgivande gatumark. Exploateringen planeras av EBAB Fastighetsutveckling AB på uppdrag av fastighetsägaren Förvaltnings AB Ståhl Invest 7. Den arkeologiska förundersökningen visade att det inom området fanns kulturlager och lämningar från 1600- och 1700-talen bland annat i form av stenfundament, timmerkista (alternativ brunn), källare, syll samt odlingskontexter. illvarataget fyndmaterial var framförallt yngre rödgods, kakelugnskakel, fajanser och stengods. Östergötlands museum rekommenderar att en arkeologisk undersökning föregår nyexploatering. Helén Romedahl antikvarie Finspång Motala Norrköping Linköping Vadstena Mjölby Söderköping Ödeshög Åtvidaberg Valdemarsvik Boxholm Kinda Ydre 2
569000 569500 Sankt Johannes 126:1 Sankt Johannes 126:1 Sankt Johannes 106:1 Sankt Johannes 102:1 6495500 Norrköping 373 Norrköping 374 6495500 Sankt Johannes 98:1 Sankt Johannes 96:1 Sankt Johannes 109:1 6495000 6495000 Sankt Johannes 110:1 Sankt Johannes 111:1 Sankt Johannes 103:1 Norrköping 360 Norrköping 359 Lantmäteriverket MS2008/06551 569000 569500 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:5 000. 3
Inledning Östergötlands museum utförde under perioden 3-14 oktober 2016 en arkeologisk förundersökning i kv Ruddammen inom Norrköpings historiska stadslager, RAÄ 96. Detta inför en planerad exploatering av den norra delen av fastigheten Ruddammen 7. Uppdragsgivare var Länsstyrelsen i Östergötlands län. För de arkeologiska kostnaderna svarade Förvaltnings AB Ståhl Invest 7. Ansvarig för förundersökningen var Ann-Charlott Feldt, antikvarie på Östergötlands museum. Rapporten har utformats av undertecknad. Områdesbeskrivning Undersökningsområdet är beläget inom den östra delen av Strandkvarteren, ett kvarter söder om Motala ström. Det tillhör den del av staden som sannolikt hör till Norrköpings hus, en kungsgård uppförd av Gustav Vasa på 1500-talet. Motala ström har alltid spelat en viktig roll för Norrköpingstrakten, vilket såväl förhistoriska boplatser som hällristningar i området visar, t ex Pryssgården, Himmelstalund och den vikingatida kultplatsen vid Borg (Feldt m fl 2009 och där anförda källor). Vattendraget har sannolikt varit viktig för kommunikationen mellan Östersjön och Östergötlands inland. Norrköping omnämns för första gången i medeltida dokument från år 1283 och vid mitten av 1300-talet fick orten stadsprivilegier. Det bevarade skriftliga källmaterialet från den medeltida perioden är mycket sparsamt men sannolikt var fiske och kvarndrift viktiga näringar under medeltiden (Broberg 1984). Medeltida lämningar, med undantag för kyrkorna, har endast hittats på ett fåtal platser inom stadsområdet. Avsaknaden av större, välundersökta ytor inom de områden där medeltida lämningar kan förväntas samt en omfattande urschaktning, bidrar till den bristfälliga kunskapen om stadens medeltid. De kända medeltida lämningarna pekar dock på att staden under medeltiden har varit flerkärnig och med bebyggelse såväl vid strömmen som intill de medeltida kyrkorna (Lindeblad 2008). Norrköping expanderade kraftigt mellan 1567 och 1655. Förutom utförselhamnen för järn, fisket och kvarndriften, utvecklades vapensmidet och slutligen även pappers- och textilindustrin i Norrköping. Stadens utveckling från en mindre medeltida stad till en av Sveriges största industristäder gick förhållandevis snabbt. Från 1570-talet och till 1620-talet tredubblades stadens befolkning (Broberg 1984; Lindeblad 2008). Stadens expansion under 1600-talets början avspeglas i det arkeologiska materialet. Runt om i staden har under senare år flera stadsgårdar, som etablerats vid denna tid, undersökts (t ex Carlsson & Runder 2012; Carlsson 2014; Feldt arbetsmaterial; Helander & Konsmar 2013). År 1655 brann stora delar av staden på södra sidan om strömmen (Helmfrid 1971:702). Efter ödeläggelsen genomfördes en helt ny stadsplan med fyrkantiga kvarter och raka gator. Nästa stora katastrof kom 1719 då hela staden ödelades i samband med ryska truppers härjningar och bränder (Helmfrid 1984). Året efter återuppbyggdes Norrköping ännu en gång med en delvis ny stadsplan. Norrköpingshus Mot slutet av Gustav Vasas regering uppfördes en kungsgård i Norrköping. Gården var avsedd att fungera som mönsterjordbruk och replipunkt vid hovets resor genom landet. Den kom även att härbärgera förvaltning och diverse kungliga gäster och ämbetsmän. Det exakta läget för gården är okänt men sannolikt har gården legat ungefär där Hedvigs kyrka är belägen i dag. Placeringen av gården grundas på kvartersnamnen i området, såsom Väktaren, Ruddammen och Vattenkonsten men även på kartstudier och arkeologiska iakttagelser (Helmfrid 1992). I samband med Nordiska sjuårskriget brändes gården år 1567. Johan III lät återuppbygga gården som därefter kom att benämnas Norrköpingshus eller slottet. År 1604 brann gården ner igen varefter ruinen användes som tegeltäkt vilket resulterade i att alla synliga spår efter byggnader snart var borta. Enligt de skriftliga källorna ska slottet ha bestått av två eller tre murade källare och minst ett större och ett mindre torn. Slottet kan ha omgärdats av en vallgrav, med vindbrygga in mot staden. Det finns också uppgifter om att en trädgård och en ruddamm legat i slottets omedelbara närhet. I samband med undersökningar vid Hedvigs kyrka 1957 och 1958 påträffades byggnadslämningar, bl a en stentrappa, vilka tolkades tillhöra Norrköpings hus (Broberg 1984; Helmfrid 1992). Vid en undersökning år 1983 framkom kulturlager, tegelmurar och ett kalkstensgolv direkt väster om kyrkan. Även dessa lämningar bedömdes höra till Norrköpingshus (Broberg 1984). Vid ledningsschaktningar, utförda 1995 i Flemminggatan, längs med Hedvig kyrka har grusiga kulturlager med bl a bränt fönsterglas påträffats, liksom raseringslager. Huruvida dessa fynd har med branden på 4
Norrköpingshus 1604 eller med rysshärjningarna 1719 att göra är osäkert (Hörfors 2010b). Vid schaktningar för fasadbelysning till Hedvigs kyrka 2014 påträffades raseringslager med svartglaserat taktegel, kalkbruk och småstenstegel. Lagret tolkades som antingen raseringslager efter kungsgården eller 1700-talets ombyggnader av kyrkan (Hedvall 2015). Arkeologiska undersökningar i närområdet Under 2010 genomfördes en arkeologisk förundersökning och undersökning i kv Ruddammen 5 (Bertheau & Dardel 2010; Carlsson & Runer 2012). Vid dessa framkom såväl bebyggelse som odlingslämningar som fördelades på sex olika faser från början av 1600-talet till nutid. Den äldsta fasen representerades av odling och småskalig trähusbebyggelse. Från tiden efter stadsbranden 1655 fanns spår efter den nya stadsplanen med tomtdiken och staket. ill denna tid hörde bl a ett välbyggt stenhus med källare. Efter rysshärjningarna 1719 uppförs ny bebyggelse och det finns spår av odling av tobak och medicinalväxter. Vid en undersökning i kv Vattenkonsten, direkt norr om det nu aktuella undersökningsområdet, påträffade bl a ett hus som uppförts under andra hälften av 1600-talet. Huset bedömdes utifrån konstruktionsdetaljer som högreståndsbebyggelse (Helander & Konsmar 2013). Vid undersökningar i kv Vattnet, väster om kv Ruddammen, påträffades lämningar efter en källare som kunde dateras till första hälften av 1600-talet. I övrigt var området utschaktat i modern tid (Karlsson m fl 2001). Under 1995 genomfördes ledningsschaktningar i Flemminggatan (Hörfors 2010a-b). Kulturlagren i den västra delen av sträckningen framkom på 0,5 m djup och var upp till 0,7 m tjocka. Längs kv Elden och Vattenkonsten fanns dock endast sentida fyllnadslager ner till vad som bedömdes vara orörd mark på 0,6 m djup. Syfte Syftet med förundersökningen var att undersöka huruvida det fanns bevarade arkeologiska lämningar inom exploateringsområdet. Målsättningen var att om lämningar påträffades skulle förundersökningen fastställa och beskriva deras karaktär, datering, utbredning, omfattning, sammansättning och komplexitet. Resultatet från den arkeologiska förundersökningen ska ligga till grund dels för Länsstyrelsens bedömning av kunskapspotentialen inför ett eventuellt beslut om arkeologisk slutundersökning, dels för exploatörens vidare planering. Förundersökningens resultat ska utmynna i förslag till fortsatta åtgärder där bl a slutundersökningens storlek och innehåll skall framgå. Vidare ska de påvisade fornlämningarnas vetenskapliga potential kopplas till det aktuella forsknings- och kunskapsläget. För att uppnå det önskade resultatet formulerade Östergötlands museum ett antal frågeställningar som den aktuella undersökningen, tillsammans med analyser av arte- och ekofakter, bedöms kunna besvara: När etableras bebyggelsen inom området? Finns det flera bebyggelsefaser? Vilka typer av bebyggelse har funnits på platsen och kan de bestämmas närmare avseende karaktär, datering och funktion? Finns det lämningar som kan kopplas till Gustav Vasas kungsgård och Norrköpings hus inom området? Kvartersnamnet antyder att det i området kan ha funnits fiskdammar som hört till kungsgården. Finns det spår efter den gata som är markerad på 1640 års karta? De två västliga tomterna (tomt 8 och 9) på 1728 års karta anger att dessa då utgjordes av trädgård respektive bakgård. För de två tomterna i öster finns vid detta tillfälle ingen uppgift om funktion. Vilka spår av verksamheter (odling, djurhållning, trädgårdsodling, hantverk etc) finns inom området? Förekommer preurbana och/eller förhistoriska lämningar inom området? idigare har lämningar från bronsålder påträffats vid Carl Johans park, norr om Motala ström (Helander 2009). Även på andra platser i staden har spridda förhistoriska lämningar framkommit under kulturlagren, t ex de kokgropar från bronsålder som påträffades i Kungsgatan (Lindgren-Hertz 1999). Målgrupper för förundersökningen är i första hand Länsstyrelsen och exploatören. Resultaten kan även ha intresse för forskarsamhället, lokalhistoriskt intresserad allmänhet och den kommunala kulturförvaltningen. 5
Metod och dokumentation Inför undersökningen gjordes kart- och arkivstudier på material som bedömdes vara relevanta, dels inför fältarbetet för att på så sätt kunna göra strategiska val vid placering av sökschakt, dels för tolkningarna av de lämningar som kunde framkomma vid undersökningen. ill detta hörde en inventering av förekommande störningar som ledningsschakt. Förundersökningsområdet omfattade en ca 1 700 m 2 stor yta. Undersökningen genomfördes som en sökschaktgrävning med maskin. otalt grävdes tolv schakt om totalt dryga 200 m 2. Några av de påträffade lämningarna i form av konstruktioner, kulturlager och nedgrävningar mättes in digitalt, med antingen RK-GPS eller med totalstation. Inmätningarna fördes sedan över och finns nu lagrade i dokumentationssystemet Intrasis 3.0. Inmätta kontexter beskrevs och tolkades på en speciellt framtagen blankett. Huvuddelen av kontexterna ritades emellertid på sektionsritningar i skala 1:20 där de numrerades och beskrevs avseende utseende och karaktär. Några av lagerkontexterna handgrävdes delvis, detta bland annat i syftet att hitta daterande fynd. Efter avslutad undersökning lades fiberduk över ett par av konstruktionerna. Samtliga schakt återfylldes slutligen med de uppgrävda massorna. Övrig dokumentation utgjordes av digitalfotografering samt fynd och jordprover. Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum Resultat Nedan redovisas lagerföljderna i schakten så som de beskrevs på sektionsritningarna ute i fält (se även bilaga 3). Profilerna i schakt 1, 5 och 12 dokumenterades inte; Schakt 1 och 5 eftersom de enbart innehöll rasmassor från sentida byggnader och schakt 12 eftersom det var stört av sentida ledningar. Lagerföljderna beskrivs i korrekt stratigrafisk ordning; det vill säga från de äldsta till de yngsta skikten. De lager som inte mättes in med totalstation utan endast sektionsritades benämns L. Lager och konstruktioner inmätta med GPS benämns A. De bokstäver och siffror som står inom parantes efter schaktnumren är de mätkoder som schakten fick vid den digitala inmätningen. Efter varje avsnitt följer en kort presentation av det fyndmaterial som tillvaratogs i respektive schakt. Lantmäteriverket MS2008/06551 Figur 3. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet och schakten markerade. Skala 1:1 500. 6
Schakt 11 884 Schakt 12 908 Schakt 10 745 Schakt 9 621 Schakt 5 397 Schakt 1 Schakt 4 110 188 Schakt 2 Schakt 8 Schakt 3 104 509 Schakt 6 100 461 Schakt 7 499 503 Figur 4. Schaktens beteckningar. Skala 1:600. Schakt 1 (2 OS 110) 28m 2, grävdes till ett djup om 2,5 m. Detta schakt upprättades i undersökningsområdets allra östligaste del och grävdes till ett djup om 2,5 m. Schaktet var fyllt med raseringsmassor i form av tegelstenar, träbitar och diverse recent skräp. Rasmassorna härrör bland annat från en raserad källare. Vid det djup vi stannade på fanns en ansamling av stillastående och illaluktande vatten. Schaktet grävdes därför inte till botten. Sannolikheten för att det ska finnas bevarade kontexter under nämnda rasmassor bedömdes som mycket liten. Figur 5. Schakt 1. Foto mot S, Helén Romedahl. 7
Schakt 2 (2 OS 104) 17,76 m 2, grävdes till ett djup om 1,50 m. vå sektionsritningar upprättades i detta schakt, en mot söder och en mot öster. Södra sektionen: Över den naturliga blåleran som började på ett djup om 0,80 m under dagens marknivå, fanns ett 0,20 m tjockt lerlager (L10) som liknade bottenleran med det undantaget att den inte var ren. Därpå följande nivå var ett 0,20 m tjockt skikt med brun sandig kulturjord som innehöll tegel (L9). Ovan detta fanns ett 0,20 m tjockt kollager som innehöll tegel, bränd sand, djurben och keramik (L5). De två närmaste skikten (L6 och L3) under dagens marknivå bestod av ett tunt lager innehållande bland annat taktegel och ovan detta ett 0,20 m tjockt sättsandslager bestående av ljus finsand. Mot väster fanns en 1 m djup störning (ca 0,30 m under dagens marknivå) som grävts för ett Höganäsrör. Ovan beskrivna sättsand överlagrade toppen av denna nedgrävning. Östra sektionen: I stort sett samma lagerföljd som i den södra sektionen med undantag för att det här inte fanns några spår av det 0,20 m tjocka kollagret som låg som ett skikt mellan två nivåer innehållande jord med tegel. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Supglas L9 64 1700-tal Kruka av yngre L5 19 Ljust grön glasyr rödgods Kakelugnskakel L5 20 Figur 6. Västra profilen i schakt 2. Foto Ann-Charlott Feldt. 8
Figur 7. Supglas (Fnr 64). Foto Lasse Norr. Figur 8. Glaserad rödgodskruka (Fnr 19). Foto Lasse Norr. 9
Schakt 3 (2 OS 100) 25 m 2, grävdes till ett djup om 1m. I detta schakt började den naturliga blåleran på en nivå om ca 0,80 m under dagens marknivå. Ovan detta fanns ett kulturlager (L5/A160) bestående av brun humös jord. Ett jordprov (PM187) samlades in för analys, men någon analys utfördes inte. L5 överlagrades av ett raseringslager (L4). Nästföljande nivå, under bärlager till recent stenläggning och asfalt, var ett upp till 0,20 m tjockt sandlager (L3) vilket sannolikt utgjort underlag för storgatsten (L2). Efter att profilen dokumenterats utvidgades schaktet åt väster och en provruta togs upp i lager A160 med syftet att hitta daterande fyndmaterial. I norr begränsades schaktet av en betongmur till en källare som ingått i en byggnad från 1940-talet. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Kritpipa A160 (L5) 18 1700-talets andra hälft Yngre rödgods A160 (L5) 41 Spjälkade och dåligt bevarade skärvor. En med hemringsdekor. Jordprov (PM187) i A160. Figur 9. Kritpipa (Fnr 18) från Olof Lindahls tillverkning i Norrköping 1756-1760 (Åkerhagen 2012:37), upphittad i lager A160, schakt 3. Foto Lasse Norr. 10
Schakt 4 (2 OS 188) 14,8 m 2, grävdes till ett djup om 0,70 m. I detta schakt fanns två recenta byggnadsrester i schaktets östra och västra del; i öster en nord-sydligt orienterad källarmur (A118) av betong som tillhört en numera riven byggnad från 1940-talet och i väster ett betonggolv (A196) (z-värde = 3,71). Bevarade äldre lämningar var belägna mellan dessa båda störningar. Mellan ovan beskrivna störningar uppdagades ett kraftigt stenfundament (A221) med en utbredning på 1,80 x 1,60 m. Stenmaterialet i fundamentet varierade mellan ca 0,30 och 0,63 m. Preliminärt tolkas anläggningen som rester efter en spis. En sektionsritning upprättades i schaktets norra profil. Över den sterila leran, som började på ett djup om 0,70 m under dagens marknivå, fanns ett mörkbrunt och humöst lager (L4) som eventuellt kan tolkas som rester efter hårt nedbrutet trä eller annat organiskt material (observera likheten med lager L3/A486 i schakt 6). Ovan detta följde sedan ett mörk och kompakterat lager innehållande kakelkross samt lera och sten (L3). Lagret direkt under dagens asfaltsyta utgjordes av ett upp till 0,30 m tjockt sandlager (L2). Figur 10. Stenfundament A221 i schakt 4. Foto mot N, Ann-Charlott Feldt. 11
Schakt 5 (2 OS 397) 10 m 2, grävdes till ett djup om 1 m. Detta schakt togs upp i den källare som tillhört det rivna 1940-talshuset. Målsättningen var att spräcka sönder källarens betonggolv för att kunna göra en bedömning huruvida fanns bevarade kulturlager under golvet. Det visade sig emellertid inte görligt att slå sönder betongen så schaktet återfylldes därför utan vidare åtgärder. Sannolikheten för att det finns bevarade lämningar under källaren bedöms emellertid som liten då golvet nivåmässigt sammanfaller relativt väl med nivån för den orörda bottenleran. Figur 12. Skräpet som fyllde schakt 5. Foto Ann-Charlott Feldt. Figur 11. Schakt 5. Foto mot Ö, Ann-Charlott Feldt. 12
Schakt 6 (2 OS 461) 18,4 m 2, grävdes till ett djup om 1,40 respektive 1,70 m. Ungefär i mitten av detta schakt, i öst-västlig riktning, löpte resterna efter en husgrund av betong, tillhörande en 1800-talsbyggnad. Lagerkontexterna på respektive sida av betongen skiljde sig åt och två profiler upprättades därför. Profil 617A (norr om betonggrunden, västra schaktväggen). Ovan den sterila bottenleran som här började på en nivå om ca 1,40 m under dagens marknivå, fanns ett mörkbrunt och kraftigt organiskt lager (L3) som tolkades utgöras av kraftigt nedbrutet trä och/eller gödsel. Ovanliggande stratigrafiska nivå utgjordes av ett ca 0,50 m tjockt utfyllnadslager bestående av tegel, kalkbruk och sten (L2) Lagret närmast under dagens marknivå var ett 0,70 m tjockt bär-/utfyllnadslager (L1). Lager 3 (A486) mättes även in med totalstation och grävdes för hand. Ett jordprov (PM498) samlades in för analys (Appendix 1).Under den organiska nivån fanns ett skikt med tegel, tegelkross och bränd lera, A616, vilken gick ner i en fördjupning/nedgrävning, A598 (endast synliga i den norra profilväggen, som inte ritades). Nedgrävningen mätte 1,20 x 0,8 m. Vilket djup den har gick inte att avgöra då tegelfyllningen inte grävdes bort. Klart är emellertid att den fortsätter norrut, under schaktväggen. Möjligen kan det röra sig om ett tegelfyllt dike? Det organiska lagret (L3) tolkas som ett markförberedande lager. Profil 617B (söder om betonggrunden, västra schaktväggen). Ovan den sterila leran, ca 1,20 m under dagens marknivå, fanns ett matjordsliknande kulturlager (L7) med en tjocklek på 0,2-0,4 m. Matjorden överlagrades av ett lager med påförd sjösand (L6). Nästa stratigrafiska nivå var ytterligare ett matjordsliknande kulturlager (L5) betydligt tunnare än föregående, endast ca 0,1m tjockt. På detta fanns två sandlager (L3 och L4). Sista nivån under dagens asfalt utgjordes av ett 0,60 m tjockt utfyllnadslager bestående av sten och tegelkross (L2). Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Yngre rödgods A486 (L3) 10? Sekundärbränd skärva Jordprov PM498 i A486. Yngre rödgods A486 (L3) 11? Mörkbrun glasyr Spik A486 (L3) KASSERAD Läderfragment A486 (L3) KASSERA Profil 617A. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Yngre rödgods L7 30 Yngre rödgods L5 27 Fajans L5 28 och 29 Porslin L5 26 1700-talets mitt* Kritpipa L2 42 Spikar L5 och L7 KASSERADE Profil 617B. * Datering av porslinet; Göte Nilsson Schönborg, Göteborgs universitet. 13
Figur 13. Del av den västra profilen i schakt 6. Foto mot V, Ann-Charlott Feldt. Figur 14. Organiska lagret A486 samt tegelnivån A616. Foto mot Ö, Helén Romedahl. Figur 15. Lilla tunna porslinsskärvan (Fnr26) i schakt 6; daterad till ca 1700-talets mitt. Foto Lasse Norr. 14
Schakt 7 (2 OS 499) 12,9 m 2, grävdes till ett djup om 1,60 m. Ovan den sterila leran som tog vid på ett djup om ca 1,50 m under dagens marknivå fanns en nivå med mer kulturpåverkad, infiltrerad lera (L9), ca 0,1m och ovan denna en tunn horisont med brandlager (L8) som överlagrades av brun och lerig kulturjord (L7). Över kulturjorden fanns ytterligare en lernivå (L6). Nästa skikt (L5) utgjordes av ett fett, ca 0,12 m tjockt och brunt kulturlager som innehöll linser av sand samt enstaka kolstänk. Överlagrande (L4) tolkas som en nivå med odlingsjord, drygt 0,2 m tjockt. Sista stratigrafiska nivån, innan fyllnads-/och bärlager (L 2 och 1) bestod av ett 0,3 m tjockt lager med fin sand. I schaktets västra del fanns en 1,20 m bred och 0,7 m djup störning i vars botten det fanns ett gjutjärnsrör. Störningen började på en nivå om ca 0,4 m under dagens marknivå, under moderna bärlager (L1). Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Kritpipor L4 43 Endast skaft Yngre rödgods L4 44 Dåligt bevarade/ spjälkade Figur 16. Profilen i schakt 7. Foto mot S, Ann-Charlott Feldt. 15
Schakt 8 (2 OS 509) 16,2 m 2, grävdes till ett djup om 1,80 m. Ovan blåleran som började på en nivå om 1,70 m under dagens markyta fanns ett tunt lager med mörkbrun, homogen och lerig jord (L8), ca 0,08 m tjockt. Kulturjorden överlagrades av två lager innehållande träflis, träbitar, näver, mossa och kol (L7 och L6); båda med en sammanlagd mäktighet på totalt ca 0,30 m. Nästa nivå (L5), ca 0,04-0,12 m, var ett lager med brun lera som innehöll tegel. Därpå följande stratigrafiska skikt var L4 som utgjordes av fet mörkbrun jord som även denna innehöll träflis och eventuellt även gödsel (mörknade när det exponerades för syre). Sista nivån, innan moderna bärlager, bestod av fyllnadsmassor (L2) innehållande tegel, takpannor och grus. Lager 6 och 7 handgrävdes delvis och L7 (A513) visade sig gå ner i en välavgränsad nedgrävning/fördjupning där vatten kom upp. Ett jordprov (PM536) samlades in för analys (Appendix 1). Vad nedgrävningen representerar är inte helt klarlagt; antingen rör det sig om en brunn eller om en timmerkista. I nedgrävningens östra kant fanns två trästolpar med fyrkantigt tvärsnitt (endast en av dessa mättes in; A574) och i den västra kanten fanns en nedrasad och kraftig trästock, A 570. Även två kraftiga stenar, A 537, fanns i nedgrävningens/fördjupningens kant. Dessa kan eventuellt tolkas som brunnsstenar men kan lika gärna ha ingått i fyllningen i en eventuell timmerkista. Nedgrävningens vidare utsträckning åt öster gick inte att avgöra eftersom det fanns två störningar där. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Flintgods L2 49 Yngre rödgods L2 50 Glasflaska L2 65 Bottendel. Kraftigt mörkgrönt glas Yngre rödgods A513 (L6 & L7) 3 och 6 Jordprov PM536 i A513 Fajans A513 (L6 & L7) 4 Stengods A513 (L6 & L7) 5 vinnat handtag Kakelugnskakel A513 (L6 & L7) 7 Oglaserat Glaskärl A513 (L6 & L7) 9 Grönt tunt glas Figur 17. Södra profilen i schakt 8. Kalkstenen till vänster i bild har ett fyrkantigt hål. Foto mot S, Ann-Charlott Feldt. 16
Schakt 9 (2 OS 621) 16 m 2, grävdes till ett djup om 1,80 m. Ovan den sterila leran, som började på en nivå om 1,50 m, fanns ett 0,1 m tjockt lager med kulturpåverkad lera (L9) innehållandes kol- och sotstänk. Nästa stratigrafiska nivå (L8) var ett brunt, ca 0,1 m tjockt organiskt lager (även inmätt som A683) med innehåll av, kolstänk, träflis och eventuellt även gödsel. Ett jordprov (PM744) samlades in för analys (Appendix 1). Lagret täcktes av ett grått, 0,1 m tjockt siltigt lerlager (L7, A648) som innehöll en del kol. Överlagrande jord (L6 och L5, A625) tolkas som ett odlings-/gårdslager. Gränsen mellan de båda var relativt otydlig i såväl plan som i profil men L6 upplevdes som något sandigare samt med mindre inslag av kol och tegelkross. Deras sammanlagda tjocklek uppgick till ca 0,4 m. Odlingsjorden-/gårdslagret överlagrades av ett raseringslager (L4) som innehöll kalkbruk, kol, tegelkross och partier med kol och sot. Överlagrande L3 utgjordes av brun homogen, siltig och kompakt sand, ca 0,15 m tjockt. Sista nivån, under moderna bärlager var ytterligare ett skikt med rasering (L2) som innehöll rikligt med taktegel samt sot och kol. I odlings-/gårdslager A625 grävdes en provruta, detta för att om möjligt hitta daterande fyndmaterial. Ett jordprov (PM647) samlades in för analys (Appendix 1). Lager A648 handgrävdes av samma anledning. Underliggande organiska lager (L8; A683) visade sig sedan ligga i tre välavgränsade öst-västligt riktade stråk. En av dessa organiska mörkfärgningar handgrävdes och visade sig gå ner i en ca 0,1 m djup svacka med delvis ojämn botten. I fält tolkades dessa fördjupningar som odlingsbäddar något som senare också kunde bekräftas utifrån innehållet i det jordprov som togs härifrån (Appendix 1). Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Porslinskopp A625 (L5) 32 1700-talets första hälft. Möjligen före 1730.* Div. yngre A625 (L5) 33 rödgods Fajanser A625 (L5) 34 Flintgodsfat A625 (L5) 46 Yngre rödgods A683 (L8) 22 Ca sent 1500-, tidigt 1600-tal Fajans A683 (L8) 23 idigt 1700-tal? Gul, blå och svart glasyr Kakelugnskakel A683 (L8) 24 Ca sent 1500-, tidigt 1600-tal Reliefkakel Stengods A683 (L8) 38 1600-tal Westerwald Kritpipor A683 (L8) Endast skaft * Datering av porslinet; Göte Nilsson Schönborg, Göteborgs universitet. Jordprov PM647 i A625 Jordprov PM744 i A683 17
Figur 18. Odlingsbäddar, A683, i schakt 9. Foto mot Ö, Helén Romedahl. Figur 19. Södra profilen i schakt 9. Foto mot S, Helén Romedahl. 18
Schakt 10 (2 OS 745) 13,6 m 2, grävdes till ett djup om 2,20 m. Över den sterila leran, som började på ett djup om 2 m under dagens marknivå, låg ett 0,16 m tjockt gruslager (L15) som överlagrades av ett tunt smetigt organiskt lager (L14). Ovan det en nivå med blålera (L13) som liknar den sterila leran men som i den här kontexten måste tolkas som uppgrävd och påförd. På denna lera låg sedan ett skikt med granris (L12). Ett 14 C-prov togs, vilket gav en datering till 1600-talets mitt eller senare (Bilaga 2). Granriset överlagrades av ett mörkt och grusigt lerlager (L11). Nästa stratigrafiska nivå var ett 0,1 mtj grusigt sandlager (L10) som innehöll enstaka tegelkross. Ovan detta följde ett utjämnande skikt med ren vit sjösand (L9). Flera tunna skikt med olika lagerkontexter överlagrade sedan sjösanden; L8-0,05 m tj silt med inslag av träflis; L7-0,04 m tj grusskikt; L6-0,10 m tj lager med lerig silt som innehöll enstaka träflis och träkol. I lagrets övre del var en lins med trä; L5 - grå siltig sand, upp emot 0,02 m tj; L4 - ännu ett skikt med vit sjösand, 0,06 m tj; L3 - grå siltig sand med innehåll av tegelkross, kalkbruk och träkol. Fyndrikt lager; L2-0,10 m tj vit sand och längst upp L1 - matjordsliknande utfyllnadslager, ca 0,60 m tj, som utjorde underlag för en 1800-talshusgrund. Figur 20. Norra profilen i schakt 10. Foto mot N, Helén Romedahl. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Fajanser L3 12 47 fragment Yngre rödgods/div. kärl L3 14, 15, 16 och 21 Stengods L3 13 Ca 1700-tal Seltzerflaska Stengods L3 37 Ca 1600-1700-tal Westerwald Flintgods/ L3 31 tallrik Kritpipor L3 17 Huvud och skaft Figur 21. Några av de tillvaratagna fynden (Fnr 12 och 37) från L3, schakt 10. Foto Lasse Norr. 19
Schakt 11 (2 OS 884) 13,8 m 2, grävdes till ett djup om 2,60 m. Ovan den sterila leran, som började på en nivå om ca 1,60 m under dagens marknivå, fanns golvplankor och en golvbjälke, A828. Dessa har ingått i en källare. Golvnivån överlagrades av flera lagerskikt innehållandes grus, sand, silt samt taktegel och tegelbrockor. Väster om källaren fanns ett lager med påfört grus i detta grävdes en provgrop ner till ett djup om 1,40 m under dagens marknivå varvid det konstaterades att gruset fortsatte under detta djup. Ovan gruset fanns ett 0,10 m tjockt kompakt lager med kalkbruk, A815, som utgjorde underlag för ett 0,04 m tjockt lerlager, A770. Leran överlagrades av vad som tolkas som syllstenar, A790. Öster om syllstenarna låg ett upp till 0,15 m tjockt kalkflisblandat jordlager, A762, i vilket det även låg två flata kalkstenar (golvsten?). Över leran och syllstenarna låg ett brand-/raseringslager (L4) och ovan detta ett 0,40 m tjockt lager (L3) med sand, grus och jord. Fynd Lager/kontext Fyndnummer Ungefärlig datering Kommentar Prover Porslin A828 (L13) 47 1700-talets första hälft.* Porslin L3 39 Fajans L3 40 Yngre rödgods/div. A770 (L5) 36 * Datering av porslinet; Göte Nilsson Schönborg, Göteborgs universitet. Figur 22. Källarmur och golvplankor A828 i schakt 11. Foto mot Ö, Ann-Charlott Feldt. 20
Schakt 12 (2 OS 908) 6 m 2, grävdes till ett djup om 1,20 m. På ett djup om ca 1,20 m framkom tre olika ledningar och det beslutades därför att inte gräva vidare här. Sammanfattning och resultat Kvarteret och kartmaterialet Ruddammen ligger i den östra delen av strandkvarteret som också kallades för Östantill, utanför det som varit stadens medeltida kärnområde. Utifrån kvartersnamnen i området, Väktaren, rädgården, Ruddammen och Vattenkonsten, har det föreslagits att kungsgården Norrköpingshus (förstörd i en brand 1604 och aldrig återuppbyggd) kan ha legat någonstans i närområdet. Det skriftliga källmaterialet berättar för oss att kungsgårdens huvudbyggnad hade två eller tre murade källare och minst ett större och ett mindre torn. Det berättas vidare om att en trädgård och en ruddamm hörde till kungsgården. roligtvis har den också varit omgärdad av en vallgrav. (Helmfrid 1995) Enligt den äldsta bevarade kartan över Norrköping från år 1640 ligger undersökningsområdet helt inom stadsområdet. Emellertid är kartan så pass svårtolkad att det inte går att dra några långtgående slutsatser utifrån den stadsbild som redovisas; det finns t.ex. inga uppgifter hur kvartersmarken var uppbyggd eller brukad vid den aktuella tiden. Men det ska nämnas att kartan visar en gata som löper diagonalt över kvarteret, dessutom ansluter området i norr till den stora yta längsmed Motala ström där det inte finns några kvartersfigurer markerade och som skulle kunna tolkas som hamnområde. År 1655 drabbades Norrköping av en stadsbrand varefter det ansågs lämpligt att göra en stor stadsplaneförändring där de rätlinjiga kvarter vi ser än i dag blev rådande. Kvartersnamnet Ruddammen uppträder i kartmaterialet från år 1719 och på kartan från 1728 ser man hur kvarteret är uppstrukturerat i tomter. På 1728 års karta framgår det då att undersökningsområdet berör fyra tomter; tomt 6-9 (figur 24). År 1783 är tomtstrukturen något förändrad då tomterna 4, 5 och 7 slagits samman till en större tomt (figur 25). Under senare hälften av 1800-talet och fram till 1910 blev Ruddammen centrum för Norrköpings fattigvård med bland annat ett fattigvårdshus och ett sjukhus. vå av dessa byggnader finns kvar och ligger med gavlarna mot undersökningsområdet. 21
Figur 23. Undersökningsområdet och schakten mot bakgrund av 1728 års kvarterskarta. Skala 1:1 000. Figur 24. Undersökningsområdet och schakten mot bakgrund av 1728 års tomtkarta. Skala 1:1 000. 22
Figur 25. omtägare angivna på 1728 års karta. Figur 26. Undersökningsområdet och schakten mot bakgrund av 1768 års tomtkarta. Skala 1:1 000. 23
Bebyggelsen Stadskartan från år 1728 visar, som tidigare nämnts, att undersökningen berörde fyra tomter; tomt 6-9 (se figur 24). omterna 6 och 7 ägdes av Skepparen Åke Påhlsson respektive Madame Ekhoff. omterna 8 och 9 uppges vara Johan Ekboms trädgård (figur 25). Men när etableras bebyggelsen i området, går det att belägga flera bebyggelsefaser och slutligen; vad rör det sig om för bebyggelse? Kvarteret tillkom någon gång efter stadsbranden 1655 efter vilken Norrköping fick grunden till dagens rutnätsplan. Vid en arkeologisk undersökning år 2010 i kvarterets bakre del, mot rädgårdsgatan, dokumenterades rester efter ett manifest stenhus vilket, utifrån fyndmaterialet, förmodades kunna knytas till högreståndspersoner (Carlsson och Runer 2012:7). Vid en undersökning i kv Vattenkonsten, direkt norr om kv Ruddammen, påträffades bland annat ett hus som uppförts under andra halvan av 1600-talet. Även detta hus bedömdes som högreståndsbebyggelse (Helander & Konsmar 2013). Huruvida de byggnadsrester som framom vid aktuell undersökning också är att betrakta som högreståndsbebyggelse går i nuläget inte att avgöra. Förutom bevarade grunder/murar till 18- och 1900-talshus var det endast tre förmodat äldre byggnadslämningar, samtliga ut mot Nya Rådstugugatan, som påträffades; en källare samt en syll i schakt 11. Även fundamentet i schakt 4 förmodas ha ingått i en byggnad. Mot bakgrund av 1728 års karta framgår att källaren och den stratigrafiskt yngre syllen är belägen i främre delen av tomt 9 och fundamentet i främre delen av tomt 7 (figur 26-28). En porslinsskärva i anslutning till källarens golv placerar sig i 1700-talets första hälft Ytterligare en porslinsskärva, något högre upp i stratigrafin, hamnar inom samma tidsintervall. Huruvida detta daterar brukningen av källaren eller destruktionen av den samma går inte att avgöra. Överhuvudtaget är framkomna byggnadsrester svåra att tidsbestämma och därmed är tidpunkten för den första etableringen av stadsbebyggelsen i den Figur 27. Källarlämningen (A824, 828 och 897) i schakt 11. Skala 1:50. Figur 28. Syllstenar A790 i schakt 11. Skala 1:50. 24
del av kvarteret som omfattades av aktuellt undersökningsområde inte känd. Men grävningar i närliggande och angränsande kvarter antyder att den kan ha påbörjats senast under 1600-talets början. De byggnadslämningar som framkommit låg alla, vilket nämndes här ovan, ut mot Nya Rådstugugatan. Vid en förundersökning i de södra delarna av kvarteret anades en zonindelning av tomterna med en offentlig zon med bostäder närmast gatan och en mer privat zon där man bl. a odlat (Carlsson & Runer 2012:15). Det finns ingen anledning att tro att den del av kvartersmarken som omfattas av aktuell undersökning skulle varit organiserad på ett annorlunda sätt. opografi och utfyllnadslager Det djup på vilket den sterila bottenleran framkom på varierade mellan 0,8 m i undersökningsområdets östra del och 2 m i den västra delen. Detta förhållande behöver inte ha en naturlig härledning utan kan påvisa markavröjningar, kanske i samband med nya bebyggelsetableringar. Det kan också antyda en naturlig terräng som sluttar kraftigt åt väster. Inför exempelvis bebyggelseetablering i denna del av kvarteret kan det därför ha varit önskvärt att nivellera markytan med hjälp av utfyllnadsmassor; exempelvis av det slag som dokumenterades i schakt 10 med varviga skikt av granris, lera och grus. Det 14c prov som togs i granriset kunde tyvärr inte tidfästa utfyllnaden annat än med breda penseldrag från 1640 och framåt (se bilaga 2). Men ca 0,5 m ovan det översta skiktet med utfyllnadsmaterial framkom fynd av 1700-talstyp vilket åtminstone indikerar att markberedningen här mycket väl kan ha skett under 1600-talet. I schakt 8 fanns en lämning som är något Figur 29. Spisfundament i A221 i schakt 4. Skala 1:50. svårtolkad; antingen rör det sig om en brunn eller om en timmerkista. Sett i ljuset från det som nämns ovan; att tomterna har en antydan till zonindelning med bostadshus ut mot gatan, är det kanske orimligt att en brunn placerats så långt fram i gatulivet. Försiktigtvis kan man då hävda att det rör sig om en timmerkista vilket i sin tur antyder att man sett sig tvungen att vidta utfyllnadsarbeten/markberedning i denna del av kvarteret. Rimligtvis bör detta ha skett i samband med husbyggnation något hus fanns emellertid inte bevarat. 570 537 513 537 574 Figur 30. Brunn eller timmerkista i schakt 8. Skala 1:50. 25
Odling och/eller annan verksamhet En av de frågor som formulerades inför undersökningen var vilka verksamheter vi kunde spåra i det arkeologiska materialet; odling, djurhållning, trädgårdsodling och/ eller hantverk? För att få svar på detta valdes fyra jordprover ut och skickades in för analys. Nedan redovisas provresultaten något kort för utförligare beskrivning hänvisas till Appendix 1. Provsvar från jord insamlad från lager A625 i schakt 9. Lagret dateras preliminärt till ca tidigt 1700-tal. Jorden saknade den för odlingsjord karaktäristiska smulstrukturen men förekomst av jordförbättrande material i form av latrinavfall samt djurdynga indikerar ändå odlingsverksamhet. I provet fanns även fröer från bolmört, vicker och åkermolke vilka skulle kunna ha växt som ogräs i odlingsjorden. Provsvar från jord insamlad från lager A683 i schakt 9 I samma schakt men på en stratigrafisk äldre nivå, troligen från tidigt 1600-tal, samlades prover in från lager A683 som syntes som tre välavgränsade spår som gick ner i tre stycken fördjupningar vid undersökningstillfället tolkade som odlingsbäddar. Innehållet i jorden indikerade mycket riktigt också en väl gödslad och bevattnad jord och det kunde fastställas förekomst av flera odlade växter; bondtobak, persilja, dill, kål, kummin och körvel. Således en mycket tydlig indikation på en typisk köksträdgård. Bondtobak har odlats i Sverige från 1600-talets första hälft och i aktuellt fall har sannolikt tobaken odlats för hushållsbehov; det rörde sig därför inte om någon storskalig odlingsverksamhet. PERSILJA DILL BONDOBAK KÅL 683 KUMMIN 683 KÖRVEL 683 Figur 31. Odlingsbäddarna i schakt 9 och de växter som kunde spåras i jordproverna. Skala 1:20. 26
Provsvar från jord insamlad från lager A513 i schakt 8 I schakt 8 togs ett prov ur det organiska lager som (A513) gick ner i en välavgränsad fördjupning tolkad som antingen brunn eller timmerkista. Provet innehöll inga fröer så förekomsten av träflis och träfibrer kan i ljuset av detta snarare tolkas som hantverksavfall som använts till att fylla igen brunnen efter den tagits ur bruk. Om detta sedan indikerar hantverksverksamhet på aktuell tomt eller om avfallet forslats hit från någon annan del av staden för att tjäna som utfyllnad går inte att säga något om. Provsvar från jord insamlad från A486 i schakt 6 I schakt 6 fanns ett fett organiskt lager (A486) från vilket det togs ett prov. Proverna visade att lagret till stor del bestod av gödsel och dessutom verkade hårt trampat. Vid arkeologiska undersökningar på Södermalmstorg i Stockholm har man påträffat flera liknande lager som där tolkas som konstruktionslager. Man har låtit grisar och andra djur böka och trampa runt på tomterna. Efter ett tag flyttades djuren och det gödsel som blivit torkades ut och brändes sedan. Effekten av detta blev en hård och mycket kompakt yta som lämpade sig för exempelvis nybyggnationer. Detta är även intressant ur ett annat perspektiv; lager A486 täckte ett skikt som innehöll rikligt med tegel och tegelkross som gick ner Nya Rådstugugatan Figur 32. omtgränsdike. Skala 1:200. 27
i en 0,80 m djup och 1,20 m bred nedgrävning som fortsatte norrut (utanför schaktkanten). Vad nedgrävningen representerar är oklart men en hypotes är att det rör sig om ett tomtgränsdike. Betyder det i så fall att tomterna först stakades ut och bebyggdes senare? Mot bakgrund av 1723 års karta framgår det emellertid att diket ligger för långt från tomtgränsen för att kunna tolkas som ett tomtgränsdike (se figur 32). Detta kan bero på tre saker; felaktig rektifiering, det rör sig inte om ett tomtgränsdike utan om något annat och slutligen; det kan röra sig om en äldre utstakad gräns, före år 1723. Fyndmaterialet illvarataget fyndmaterial registrerades i sammanlagt 71 fyndposter inkluderat djurbensmaterialet. Huvuddelen av fynden utgjordes av keramiskt material. Keramik Det keramiska materialet registrerades i sammanlagt 47 fyndposter och innefattar yngre rödgods, fajans, porslin, stengods, flintgods, kakelugnskakel samt kritpipor. Vad gäller rödgodset och fajanserna så innehåller dessa fyndposter vanligtvis inte bara än en skärva utan upp till 47 skärvor. Varje fyndpost motsvarar således inte enbart ett kärl. Det keramiska materialet dominerades av skärvor av yngre rödgods, totalt 18 stycken fyndposter. Därefter följde fajanserna, registrerade i total 8 fyndposter. I något mindre antal var porslinet (4 poster), stengodset (4 poster) samt flintgodset (3 poster). Övrigt keramiskt material utgjordes av kakelugnskakel (3 poster) samt kritpipor (7 poster). Metall Järn förekommer i sammanlagt 11 fyndposter och det rör sig i samtliga fall om spik. Efter registrering kasserades dessa. Glas Glasmaterialet registrerades i tre fyndposter; en bottendel av en tjock och mörkgrön butelj, ett fragment av tunt grönt glas samt ett supglas. Djurbensmaterialet Det sammanlagda djurbensmaterialet uppgick till en vikt om totalt drygt 1,5 kg. Efter registrering kasserades dessa. Övrigt Ett läderfragment (kastat) samt ett fragment taktegel (kastat). 28
Åtgärdsförslag Resultatet från denna undersökning ska ligga till grund för beräkning av kostnader för en eventuell arkeologisk undersökning samt ligga till grund för länsstyrelsens vidare bedömning i ärendet. Den arkeologiska undersökningen visade att det inom området fanns kulturlager och lämningar från 1600- och 1700-talen bland annat i form av stenfundament till spis, timmerkista (alternativt brunn), källare, syllar samt odlingsbäddar. Fyndmaterialet rör sig framförallt om keramik från tidigt 1600-tal fram till ca 1800-tal. Östergötlands museum rekommenderar därför att en arkeologisk undersökning föregår en nyexploatering av området som framgår av den röda markeringen på kartan i figur 33. vå delar av undersökningsområdet betraktas som förstörda; bland annat på grund av stor källargrund uppförd under tidigt 1900-tal. Ingen arkeologi behövs därför i detta avsnitt, grön markering på kartan i figur 33. Ansökan om tillstånd enligt Kulturmiljölagen (1988:950) ställs till Länsstyrelsen i Östergötland, vilka beslutar i ärendet. Lantmäteriverket MS2008/06551 Figur 33. Arkeologiskt intressant område (rött) och störda områden (grönt). Skala 1:1 000. 29
Referenseer Broberg B. 1984. Norrköping. Medeltidsstaden 50. Rapport. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Göteborg. Bertheau M & Dardel E. 2010. Äldre bebyggelse i kvarteret Ruddammen. Arkeologisk förundersökning av del av RAÄ 95. Norrköping stad, Östergötlands län. Rapporter från arkeologikonsult 2010:2378. Carlsson M. 2014. På de rikas bord. En arkeologisk undersökning av lämningar från 1600- och 1700-talet i kvarteret Gubben i Norrköping. Arkeologisk undersökning. RAÄ S:t Johannes 96. Kvarteret Gubben, Norrköping stad och kommun, Östergötlands län. Rapporter från Arkeologikonsult 2014: 2486. Carlsson M och Runder J. 2012. Holländare, ryssar och tobak. Odling och bebyggelse inom kvarteret Ruddammen i Norrköping. Särskild arkeologisk undersökning. RAÄ 96 S:t Johannes. Norrköping stad och kommun, Östergötlands län. Rapporter från Arkeologikonsult 2012: 2410. Feldt A-C & Nordman A-M. Arbetsmaterial och rapportmanus. Arkeologisk undersökning i kv Mässingen, Sveaparken och Rodgagatan utförd hösten år 2014. Feldt A-C, Persson A & Svarvar K. 2009. Himmelstalund. Arkeologisk utredning etapp 1. Himmelstalundområdet, Borgs och Östra Enenby socknar, Norrköpings kommun, Östergötlands län. Rapport 2009:64, Östergötlands länsmuseum. Hedvall R. 2015. Hedvigs kyrka. Ett ledningsschakt för fasadbelysning runt kyrkan. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 96:1, Hedvigs kyrka, Norrköping stad, S:t Johannes socken, Norrköpings kommun, Östergötlands län. Statens historiska museer. Arkeologiska uppdragsverksamheten Rapport 2015:7. Helander A. 2009. Carl-Johans park, Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll, RAÄ 96, Norrköpings kommun, Östergötlands län. Riksantikvarieämbetet. UV Öst Rapport 2009:25. Helander C & Konsmar A. 2013. Högreståndshus i kv Vattenkonsten 1. Bebyggelse, brand och ombyggnader sedan 1600-talet. Arkeologisk förundersökning i form av antikvarisk kontroll. RAÄ 96 Vattenkonsten 1, Norrköping stad och kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet. UC Rapport 2013:11. Helmfrid B. 1992. Norrköpingshus. Föreningen gamla Norrköping. Publikationsserie berörande Norrköping och Norrköpingstraktens Kulturhistoria. No 9. Norrköping. Hörfors O. 2010a. Elschakt genom Norrköping, del 4. Flemminggatan samt sträckan Hedvigs kyrka Hamnbron. Arkeologisk förundersökning, RAÄ 96. Norrköping stad och kommun, Östergötland. Rapport 2010: 106. Östergötlands museum. Hörfors O. 2010b. Elschakt genom Norrköping, del 5. Hedvigs kyrka och yska torget. Arkeologisk förundersökning, RAÄ 96. S:t Johannes socken, Norrköping stad och kommun, Östergötland. Rapport 2010:3. Östergötlands museum. Karlsson P, Menander H & Westerlund J. 2001. En 1600-talskällare i kv Vattnet. Arkeologisk för- och slutundersökning. Kv Vattnet, Norrköping stad och kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2001:60. Lindeblad K. 2008. Landskap och urbanisering. Östergötland ur ett centralortsperspektiv 700-1550. Lund studies in historical archaeology 10. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar skrifter 74. Lund. Lindgren-Hertz L. 1999. 1600-tal och äldre bronsålder i stadens utkant, Arkeologisk förundersökning. Kvarngatan-Kungsgatan, stadsdelen Berg, Norrköping stad och kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet. Rapport UV Linköping 1999:7. Åkerhagen A. 2012. Den svaenska kritpipan - pipor, tillverkare och fynd. obaks- och tändsticksmuseum. Kartor Lantmäteristyrelsens arkiv (LMS) D75-1:12. 1728. Laga delning över Norrköping. Lantmätare Sven Ryding D75-1:28. 1768. Dals- strand- bergs- o nordankvarterens kvadrat- o tomtdelning. Helmfrid B. 1971. Norrköping stads historia 1568-1719 2a. idsavsnittet 1655-1719. Stockholm. Helmfrid B. 1984. Norrköping brinner; skildring av några svåra brandkatastrofer i Norrköpings historia. Stockholm. 30
ekniska uppgifter Fastighet Ruddammen 7 Stad och kommun Norrköping Län och landskap Östergötland Fornlämningsnummer S:t Johannes 96:1 Digitala fastighetskartans blad Koordinatsystem Höjdsystem Mätteknik SWEREF 99 M RH90 GPS yp av undersökning Arkeologisk undersökning Länsstyrelsens dnr 431-9586-15 Länsstyrelsens handläggare Malin Svarvar ÖM dnr 491/15 ÖM projektnr 531715 ÖM Intrasisnr 2016010 Beställare Kostnadsansvarig Länsstyrelsen Östergötlands län EBAB Fastighetsutveckling AB, Norrköping Projektledare Ann-Charlott Feldt Biträdande projektledare - Personal Helén Romedahl, Jennilie Svensson Rapportarbete Helén Romedahl Fältarbetstid 2016-10-03 10-14 otalt undersöktes 200 m 2 Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form Förvaras på Östergötlands museum i väntan på fyndfördelning Digitala Makrofossil samt 14 C Helén Romedahl Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial Lantmäteriverket MS2008/06551 ISSN 1403-9273 Rapport 2017:1 Östergötlands museum 31
Appendix 1. Makrofossilanalys - Stefan Gustavsson ARKEOBOANISK ANALYS AV JORDPROVER FRÅN KVARERE RUDDAMMEN 7, NORRKÖPINGS SAD, ÖSERGÖLAND Beställare: Östergötlands museum Analys: Stefan Gustafsson, Arkeologikonsult Inledning På uppdrag av Östergötlands museum har Arkeologikonsult utfört en arkeobotanisk analys av sammanlagt fyra jordprover. Proverna togs i samband med en stadsarkeologisk undersökning i kvarteret Ruddammen 7, Norrköping stad, Östergötland. Proverna vattensållades och det minsta sållet hade en maskstorlek av 0,2 mm. Växtmaterialet bestämdes i vått tillstånd under mikroskop med en förstoring av 4 till 100 gånger. Vid artbestämningen användes referenslitteratur och referenssamling (Berggren 1969, 1981, Jacomet 2006; Digital Seed Atlas of the Netherlands). Resultat kvarteret Ruddammen 7, Norrköping, 1600 1700-tal IPM 498.486 Utjämningslager med träflis Lagret verkar vara hårt trampat och består av en stor del gödsel. Växtmaterialet var så kraftigt nedbrutet att det inte går att artbestämma. Vid arkeologiska undersökningar på Södermalmstorg i Stockholm påträffades flera liknande lager, som där tolkats som konstruktionslager. Man har låtit grisar och andra djur böka och trampa runt på tomterna. Efter en tid flyttade man djuren och lät gödsellagret torka ut och brinna ihop till en mycket hård och kompakt yta som användes för grund för nybyggnationer. IPM 536.513 Fyllning i brunn Lagret innehåller mycket huggspån, träflis, näver och träfibrer. Eftersom det inte finns några fröer i lagret så bör det tolkas som hantverksavfall, som förmodligen producerats inomhus för att sedan användas för att fylla ut brunnen. IPM 647.625 Odlingslager Jorden har lite av den för odlingsjord karaktäristiska smulstrukturen och innehåller en hel del betade växter, ogräs och bär. Svinmålla, starr och hallon dominerar kraftigt över andra arter. Starr kommer förmodligen från djurens dynga, medan svinmållan kan ha växt som ett ogräs på plats. Den stora mängden hallonfrö kan indikera att även latrin användes som jordförbättrare. I provet fanns även ett mindre inslag av frö från bolmört, vicker och åkermolke, vilka skulle kunna ha växt som ogräs i odlingsjorden. IPM 744.683 Odlingsbädd Jorden har en tydlig smulstruktur och innehåller en hel del kol, huggspån och trärester. illsammans med ett stort inslag av maskkokonger, flugpuppor och hinnkräftor visar det på en väl gödslad och bevattnad jord. Förmodligen har man nyttjat dynga, kompost och eventuellt latrin som gödslingsmedel. Även fynd av arter från betade växter som domineras av starr, tyder på att jorden gödslats med kreatursgödsel. Av odlade arter påträffades bondtobak, persilja, dill, kummin, körvel och obestämd kål. Bondtobak har odlats i Sverige från 1600-talets första hälft och är ett relativt vanligt fynd i vissa stadslager (Heimdahl 2014. S. 259 ff). Bondtobaken ansågs något mindre fin jämfört med virginiatobak, men var den första odlade tobaken i Sverige. Övervägande andelen av tobaksfynd har kunnat knytas till perioden 1725 1775, då flera politiska åtgärder gjordes för att stimulera tobaksodlingen i och omkring städerna. Det finns uppgifter om att tobaksodlingen gödslades kraftigare jämfört med andra trädgårdsodlingar och det var inte ovanligt att även latrin användes som gödningsmedel (Heimdahl 2013). Inslaget av frö från hallon, smultron, fläder och rönnbär skulle kunna indikera ett påtagligt inslag av just latrin i den undersökta odlingsbädden. Det fanns också många ogräs och ruderatmarks-växter som svinmålla, bolmört, trampört, åkermolke, penningört och våtarv. Dessa kan dels ha växt som ogräs i odlingen eller i närheten på innegårdar, vägrenar och allmän ruderatmark. 32