STENBRYTNING PÅ 1950-TALET I början av 1950-talet bildade 5 bönder i Blekinge (Per Petersson, Pungsmåla, Hjalmar Olsson, Råsen, Karl Olsson, Gåsamåla, Josef Holmberg, Björsmåla och Hilmer Holmberg, Älmteryd) och 5 bönder i Småland (Karl Olsson, Gåsabo, John Olsson, Slätafly och Oskar Olsson, Trollefjäll och två andra) en förening (bolag) som skulle bedriva stenbrytning. Bolaget inköpte en stenvagn som var en ombyggd lastbil och som hade två stabila stödben med fjädrar. En traktor, som var en begagnad Fordson Major, drev en kompressor med borrmaskin. Traktorn startades på bensin och därefter slog man över till fotogen.
Ordförandeskapet var på ett år och cirkulerade mellan ägarna. Ordföranden skulle driva in avgifterna, 2:50 kronor/sten, och betala ut lön till arbetslaget. Maskinskötaren hade 3 kronor/timma och borraren fick 2:50 kronor/timma. Staten betalade ut en ersättning till de lantbrukare som gjorde sina åkrar stenfria. Det första arbetslaget som anställdes var Tage Carlsson, Trollemåla (maskinist), Verner Petersson, Slätafly (borrare) och Hjalmar Svensson, Slätafly. Från vänster: Verner P, Tage C, Hjalmar S Tage Carlsson
Verner Petersson, som var borrare, hade till uppgift att i stenar, som skulle lyftas bort, borra ett hål 15-20 cm djupt. Hjalmar fäster stenbrytarvagnens krok i en dobbe. Dobben sattes fast med hjälp av en sprint eller bleck.
Här är några s k dobbar, som man använde. Dessa tillverkades i smedjan i Slätafly. Stenbrytningen började så tidigt på sensommaren som möjligt efter det att skörden bärgats på de åkrar, som skulle bli stenfria. Man höll på så länge man kunde och avbröt inte förrän vädret satte stopp för verksamheten. För att slippa besvärliga förflyttningar tog man alla gårdar i en by i en följd. Det var stor efterfrågan på stenbrytning och därför hade man arbete hela tiden. Det var lättare att bryta stenen på hösten än på sommaren. Stora stenar fick sprängas. Dynamiten med tillbehör inköptes i Nävragöl. Verner borrar här en sten som ska sprängas.
Hjalmar och Verner besiktigar en sprängd sten. För att avgöra hur stor en sten var kunde man köra med borret runt stenen. Blev det ett stort hål efter en sten kunde hålet fyllas i bottnen med mindre stenar. Mindre stenar kunde bara lyftas upp och bonden fick själv transportera bort dem. Ibland sprack stenen och man fick borra om den. Vid ett tillfälle gick det inte att lyfta av en stor sten från vagnen, varför man fick borra ett nytt hål och spränga stenen uppe på maskinen. Här har Verner och Hjalmar lyckats få upp en jättesten på vagnen. En gång skulle en stor sten sprängas i Holma utanför Torsås men den täcktes inte tillräckligt utan elledningen intill sköts av. Arbetet med stenbrytning upplevdes som ganska fritt. Arbetstiden var för det mesta mellan klockan 7 och klockan 17. På den här tiden arbetade man även på lördagarna. De som arbetat med stenvagnen under de här åren på 50-talet kan inte komma ihåg att någon olycka inträffade. När säsongen var slut ställdes utrustningen in i ett garage i Pungsmåla.
Hjalmar och Tage pustar ut. Arbetslaget har fått besök av Olle Andersson, som efterträdde Tage C som maskinskötare under några år.
Olle, en mycket välkänd fotbollsprofil från Slätafly och mycket engagerad i Gullaboås, tillträdde som maskinskötare i mitten av 50-talet. Det var Olle som svarade för sprängningen. Sprängmedlet skulle förvaras någonstans, och det gjorde man i Olles bil. Under två år, 1955-56, var Bernt Oskarsson borrare i Olles arbetslag. Bernt kommer från Trollefjäll. Han spelade många år fotboll i Slätafly och blev bl a kommunmästare 1955 med Slätafly IF. Nu är hans stora intresse att sköta skogen på sin och hustru Evys gård i Lillö.
Mellan åren 1957 och 1959 var Arne Petersson borrare. Arne kommer från Pungsmåla. Han har varit ägare till gården Strågen, som han nu har överlåtit till en son. Arnes stora intressen har alltid varit skogsbruk och jakt. I mitten av 50-talet inköpte Verner och hans svåger Olle "Borr-Olle" Olsson en egen stenvagn.
Här kommer några bilder på stenvagnar, som sett sina bästa dagar.
1959 avvecklades stenvagnsföretaget och maskinerna och utrustningen såldes.