Institutionen för akvatiska resurser Abborre Perca fluviatilis Fiskbestånd i hav och sötvatten Resursöversikt 213 Abborre Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren UTBREDNINGSOMRÅDE Abborren finns allmänt i sjöar och vattendrag över hela Sverige med undantag för fjällregionen. I kustområdet förekommer den i hela Östersjön och Bottniska viken. LEKOMRÅDE Leken sker under april-juni på grunt vatten. Rommen fästs på vegetation eller annan struktur. Det är vanligt att kustbestånd vandrar upp i sötvatten för att leka. VANDRINGAR Abborren är relativt stationär under uppväxttiden men vandrar till lekplatser, för det mesta kortare än 1 km. I Östersjön kan abborre vandra mellan olika kustavsnitt. Genetiska studier längs kusten visar att släktskapet mellan abborrar är starkt inom avstånd under 1 km. ÅLDER VID KÖNSMOGNAD Hanen blir könsmogen vid 2-4 års ålder och honan vid 3-5 år. MAXIMAL ÅLDER OCH STORLEK En ålder av 26 år har konstaterats. Vid kusten blir den vanligtvis inte äldre än 1-15 år. Honan kan uppnå en längd kring 5 cm och vikt över 3 kilo. Hanen väger sällan över ett halvt kilo. BIOLOGI Abborrens rekrytering gynnas av höga sommartemperaturer. Sommartid samlas abborren gärna i vegetation på grunt vatten. Under vintern finns abborren på djupare bottnar. Första året lever den av djurplankton och övergår sedan till att äta insektslarver, kräftdjur och små fiskar. Vid 15-2 cm längd övergår den ofta till enbart fisk och kräftdjur som föda. Yrkes- och fritidsfiske Uppskattningsvis fångas mer abborre i fritidsfisket än i yrkesfisket. Enligt en SCB:s och Fiskeriverkets uppskattning för år 26 fångades i fritidsfisket 41 ton i de fyra största sjöarna, medan yrkesfiskets fångster samma år var 114 ton. Abborre är en eftertraktad art i fritidsfisket under hela året. Yrkesfisket efter abborre i de fyra sjöarna har minskat det senaste decenniet, från totalt 25 ton under toppåret 1997 till 85 ton 212 och 77 ton 213. Riktat yrkesmässigt fiske efter abborre förekommer numera i liten omfattning. Sannolikt var yrkesfisket i högre grad riktat efter abborre i början av 19-talet, då fångsterna var högre än idag i alla fyra sjöarna. Numera tas abborre till vara som bifångst i yrkesfisket, mest från bottengarn. I Vänern var abborrfångsterna i yrkesfisket mindre än 2 ton per år under första hälften av 197-talet, och ökade därefter till som mest cirka 1 ton under 1997 1998. Därefter har trenden för årsfångster minskat. År 212 fångades knappt 41 ton och 213 endast 33 ton i Vänern. I Vättern förekommer abborre företrädesvis i de varma skärgårdsområdena där ett riktat fiske med nät förekommer i liten skala under vår och försommar. Åren 29-213 fångades i medeltal 1,7 ton per år i yrkesfisket i Vättern. Som jämförelse har fritidsfiskets fångster av abborre under år 23 beräknats till cirka 15 ton i Vättern, alltså cirka 9 gånger högre än yrkesfiskets fångster. I Kontraktsnummer 733-214 Projektnummer 27
Mälaren ökade yrkesfiskets fångster från omkring 1 ton årligen under 196- och -7- talen till över 55 ton i slutet av 199-talet. Därefter har fångsterna minskat kraftigt. Åren 29-213 fångades 6-7 ton abborre per år i yrkesfisket i Mälaren. Hjälmaren uppvisar en lite annorlunda utveckling då fångsterna i yrkesfisket pendlat i intervallet cirka 3-7 ton per år sedan 198-talet. Åren 29-213 fångades i medeltal 41 ton abborre per år i yrkesfisket i Hjälmaren. Fångst per ansträngning i yrkesfisket av abborre i Hjälmaren har minskat med cirka 6 procent sedan 27. Både i Mälaren och i Hjälmaren uppskattas fritidsfisket på abborre vara omfattande. Preliminära siffror från en enkätundersökning från 213 antyder att fritidsfiskets fångster av abborre är cirka 8-1 gånger större än yrkesfiskets fångster i Mälaren och cirka hälften så stora som yrkesfiskets fångster i Hjälmaren. Abborre är en art där beståndets storlek och dess storleksstruktur kan variera kraftigt över tid, beroende på ekologiska interaktioner inom populationen och samspel med andra arter. Starka årsklasser av abborre vissa år kan ha stort genomslag i populationen och medföra större fångster under ett antal år. Resultat från provfisken visar att fångsterna av abborre kan variera betydligt mellan år och även mellan olika områden i sjöarna. Abborrar större än 25 cm var sällsynta i provfisket. I områden med relativt låg fångst per ansträngning, exempelvis Mälaren, Ekoln och Vänern, Rackeby skärgård, var andelen abborrar större än 2 cm relativt större än i andra områden. Antal per nät 4 3 Provfiske Ton 2 Landningar 2 15 1 1 5 1914 1934 1954 1974 1994 Vänern Vättern Mälaren Hjälmaren Figur 1. Totalfångster per år i yrkesfisket i de fyra största sjöarna under perioden 1914-213. (Åren 1926-1962 saknas data.) Miljöanalys och forskning Resultat från provfisken utförda av SLU visar att flera goda årsklasser har producerats de senaste åren i Vänern, Hjälmaren och Mälaren och inget problem med föryngring av abborrbestånden kan urskiljas. Provfisken i Vättern görs på djupare områden och provfisket är därför inte representativt för mindre storlekar av abborre. 212 211 Vänern RS 21 211 21 Mälaren P 29 211 21 Mälaren RB 29 211 21 Mälaren E 29 211 21 29 Hjälmaren (Storhj.) 28 28 Hjälmaren (Ö. Mellanfj.) 12-2 cm 2-25 cm >25 cm Figur 2. Antal per nät av abborrar >12 cm i olika storleksklasser från standardiserade provfisken i olika områden: Hjälmaren (Ö. Mellanfjärden); Hjälmaren (NV Storhjälmaren); Mälaren E (Ekoln); Mälaren RB (Ridöfjärden-Blacken); Mälaren P (Prästfjärden) och Vänern RS (Rackeby skärgård-spårön). Fisken har fångats i kustöversiktsnät, fångst från maskstorlekar 1, 12, 15, 19, 24, 3, 38, 48, 6 mm är inkluderade. Beståndsstatus Utifrån yrkesfiskets fångster i Vänern och Mälaren ser det ut som att abborrbestånden
där har minskat sedan 199-talet. Minskningen kan sannolikt delvis förklaras med att riktat abborrfiske knappast förekommer i yrkesfisket numera. Samtidigt tas för det mesta säljbar abborre till vara som bifångst i bottengarnsfiske efter gös och ål. Minskningen av fångster i både Vänern och Hjälmaren under de senaste åren antyder därför en viss minskning av beståndens storlek i dessa två sjöar, även om det kan bero på naturlig variation. I nätprovfisket från de senaste åren kan inga entydiga nedåt- eller uppåtgående trender i abborrbeståndet observeras. Baserat på resultat från de senaste årens provfisken i Vättern finns indikationer på att föryngringen är god och att beståndets status är stabil och svagt ökande. Tillgången på större abborre är generellt förhållandevis låg. Inexakta uppgifter över fritidsfiskets uttag och fångstutveckling gör det svårt att bedöma abborrbeståndens status, särskilt eftersom fritidsfiskets uttag bedöms vara större än yrkesfiskets. Biologiskt råd Den negativa trenden i yrkesfiskets fångster i Vänern och Mälaren och den minskande fångsten per ansträngning i Hjälmaren gör att man bör vara fortsatt observant på förändringar i beståndsstatus, även om föryngringen är god. Fisketrycket kan vara oförändrat. Bättre underlag från fritidsfisket behövs som underlag för rådgivning. Förvaltningsstrategier bör övervägas för arten i framtiden för att möjliggöra ett optimalt och uthålligt nyttjande. Förvaltning Inga specifika regler gäller för abborre i de stora sjöarna. Egentliga Östersjön och Bottniska viken Yrkes- och fritidsfiske Den totala landningen av abborre inom yrkesfisket längs Sveriges ostkust har minskat sedan slutet av 199-talet, från i genomsnitt 125 ton per år till knappt 8 ton per år under perioden 29-213. Minskningen är störst i mellersta och norra Egentliga Östersjön. Den största delen av landningarna sker för närvarande i Bottenhavet. Där ökade fångsterna sedan 1994, men har legat på en stabil nivå de senaste 16 åren. I Bottenviken har landningarna varierat under mätserien från en toppnotering på 5 ton år 23 till 1-12 ton per år de fem senaste åren. Förändringar i yrkesfiskets fångster ger inte en rättvisande bild av hur bestånden utvecklats då fiskevanorna förändrats under den studerade perioden. Yrkesfiskets landningar av abborre sker i dag främst med nät och till en liten del med fällor och ryssjor i Egentliga Östersjön, Ålands hav och Bottenhavet. I Bottenviken bedrivs nästan hälften av fisket med mjärdar och den resterande delen med garn, fällor och ryssjor. I övriga havsområden är fångsten liten. Andelen abborre fångad i garn ökar, medan fångsterna i mjärdar, fällor och ryssjor minskar, sett till hela Östersjön. Frivillig journalföring från ett fåtal yrkesfiskare i de mellersta delarna av Egentliga Östersjöns skärgård ger mer detaljerade data om fiskeansträngning och landningar av abborre större än 2 cm under den senaste tjugoårsperioden. Dessa data indikerar minskad fångst per ansträngning i både nät och fiskbottengarn under tidsperioden. Vad som orsakat minskningarna av abborre i dessa områden kan inte fastställas och kan bero på en mängd faktorer. Fisketrycket från det kustnära yrkesfisket har inte ökat, men det har skett stora ekosystemförändringar samtidigt som fångsterna minskat. Bland annat har populationerna av säl och skarv ökat. Enligt en svensk enkätundersökning för år 21 var fritidsfiskets fångster omkring nio gånger större än fångsterna inom yrkesfisket i de svenska delarna av Östersjöns kustområde. Fritidsfiskets tyngdpunkt i Östersjön ligger i mellersta Egentliga Östersjön, där över hälften av fisket sker. Av abborren som behålls fångas
ungefär lika mycket med handredskap som med mängdfångande redskap. Fritidsfisket efter abborre är betydande men uppskattningarna om hur mycket fritidsfisket tar är osäkra. Ton 25 2 Landningar, fördelat på område Om man ser till ett längre tidsperspektiv, så har mängden abborre per ansträngning i provfiskena ökat under de senaste fyra decennierna i södra Bottenhavet och mellersta Egentliga Östersjön. Orsaken till minskande provfiskefångster i norra Bottenhavet under den senaste tioårsperioden är ännu inte klarlagd, men kan sannolikt kopplas till de förändringar som Östersjöns ekosystem genomgått under de senaste decennierna. 15 1 5 1979 1984 1989 1994 1999 24 29 Östersjön totalt (omr. 25 + 27-31) Bottenviken och norra Kvarken (omr. 31) Bottenhavet (omr. 3) Ålands hav (omr. 29N) Mellersta och norra egentliga Östersjön (omr. 27) Figur 3. Yrkesfiskets landningar av abborre i Östersjön, uppdelat på de huvudsakliga fångstområdena Miljöanalys och forskning Provfisken utförda eller koordinerade av SLU, visar att mängden fångad abborre per ansträngning varierar kraftigt mellan olika områden och år. Det finns ingen enhetlig bild över beståndsutvecklingen, men i flera delar av Östersjön har förändringar skett under den senaste tioårsperioden. I Bottenviken är fångst per ansträngning stabil eller ökande. I Bottenhavet är trenderna nedåtgående längst i norr, medan fångst per ansträngning i de södra delarna av bassängen är stabil eller ökande. I Egentliga Östersjön finns få förändringar som pekar i någon tydlig riktning. På vissa provfiskelokaler har förekomsten av stor abborre ökat. Ökningen hänger samman med en högre tillväxthastighet i de aktuella områdena. Även en minskad dödlighet till följd av ett lägre fisketryck eller en minskad predation skulle kunna bidra till förändringen. Provfiske, mellersta Egentliga Östersjön Avvikelse i FpA 8 4-4 1963 1973 1983 1993 23 213 Avvikelse i FpA 5 2-1 Provfiske, södra Bottenhavet -4 1975 1985 1995 25 Figur 4. Provfiskefångster av abborre i mellersta Egentliga Östersjön (Kvädöfjärden), 1963-213 och södra Bottenhavet (Forsmark), 1975-213, med undantag för 21. Figuren visar det provfiske som bedrivits längst. Staplarna representerar årliga avvikelser från samtliga års medelvärde.
Beståndsstatus Migrationsstudier och genetiska analyser visar att abborren är en stationär fisk och att bestånden är lokala. Deras status påverkas i stor utsträckning av lokala förutsättningar och rådande klimatförhållanden. Förekomsten av stora årsklasser, som gynnas av bland annat varma somrar, har stor inverkan på beståndens utveckling och status. I Bottniska viken utmärker sig årsklassen från 27, medan årsklasserna från 26 och 28 har varit viktiga i södra Egentliga Östersjön. Studier av larver och yngel visar att stora delar av Egentliga Östersjöns kust, främst ytterskärgårdsområden, har svag reproduktion. Vilka effekter detta har på det vuxna beståndet är oklart, men kuststräckan sammanfaller med det område där yrkesfiskets fångster minskat starkt. Under de senaste åren har förekomsten av årsyngel av abborre varit god i de inre och mellersta delarna av skärgården i södra Bottenhavet, Ålands hav och norra Egentliga Östersjön. Generellt har abborren inte visat tecken på minskande bestånd i innerskärgården. I exponerade områden och ytterskärgård har förekomsten varit mindre. Biologiskt råd Fisketrycket kan vara oförändrat i skärgårdens inre och mellersta delar, eftersom abborrbestånden för närvarande inte tycks vara reglerade av fiske utan av stora årsklasser och lokala faktorer. På grund av fortsatt låg förekomst av årsyngel och antydan till minskande bestånd vid öppna kuststräckor och ytterskärgårdar bör fisket här inte öka. Stor variation mellan områden och lokala populationer gör att det är svårt att ge generella förvaltningsråd och abborren bör förvaltas lokalt. Förvaltning Fredningstid 1 mars 31 maj Kustvattenområdet inom Gotlands län. 1 april 31 maj Kalmar sund och Öland. I mindre utsträckning även lokala lekfredningsområden längs andra kuststräckor. Fotograf: Anna Lingman Lästips Alm, G. 1946. Reasons for the occurrence of stunted fish populations with special regard to perch. Report / Institute of Freshwater Research, Drottningholm 25. Appelberg M, Bergenius M, Bergström U, Casini M, Gårdmark M, Hjelm J, Huss M, Kaljuste O, Olsson J, Sahlin U, Wennhage H, Werner M. 213. PLAN FISH: Planktivore management - linking food web dynamics to fisheries in the Baltic Sea. Slutrapport för Skarpsillsprojektet till Havs- och vattenmyndigheten. http://www.slu.se/documents/externwebben/akvati skaresurser/nyheter/slutrapport_plan_fish_med_miss iv.pdf Bergström U, Sundblad G, Hansen J 213. Kustfiskens uppväxtområden viktiga men dåligt skyddade. Havsutsikt 213 (2): 7-9 Fiskeriverket, 27. Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet Heibo, E. & Magnhagen, C. 25. Variation in age and size at maturity in perch (Perca fluviatilis L.), compared across lakes with different predation risk. Ecology of Freshwater Fish 14: 344-351. Horppila, J., J. Ruuhijärvi, et al. 2. Seasonal changes in the diets and relative abundances of
perch and roach in the littoral and pelagic zones of a large lake. Journal of Fish Biology 56: 51-72. Huss, M. 29. Ontogenetic scaling and the development of within-cohort size structure. Akademisk avhandling, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet. 34 s. ISBN 978-91-7264-836-4. Persson, L. & De Roos, A. M. 212. Mixed competition predation: potential vs. realized interactions. Journal of Animal Ecology 81: 483-493. Persson, L. & Greenberg, L. 199. Juvenile competitive bottlenecks: the perch (Perca fluviatilis)- roach (Rutilus rutilus) interaction. Ecology 71:44-56. Olsson med flera, 212. Abiotic drivers of coastal fish community change during four decades in the Baltic Sea. ICES Journal of Marine Science. Sundblad G, Bergström U, Sandström A, Eklöv P 213. Nursery habitat availability limits adult stock sizes of predatory coastal fish. ICES Journal of Marine Science, in press. doi: 1.193/icesjms/fst56 http://www.slu.se/faktablad-kustfisk