KONST AKTUELLT 37DALSLAND

KONST AKTUELLT 37DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 24/3 6/5 2018 Oscar Gard Montan

EN PROVOKATÖR FLYTTAR IN Från utställningen»flykten från Antropocen«på Härnösands konsthall. Varifrån kommer vi, och vart är vi på väg? Den svenskrumänske konstnären Dorinel Marc svarar med utställningen»flykten från Antropocen«. En mångbottnad samtidsinstallation i museets övre utställningshall. Utställningen kommer direkt från Härnösands konsthall. Nu är den platsspecifikt byggd för Dalslands konstmuseum. Huvudmaterialet är en mängd flyttkartonger. Staplar, travar av kartonger utmed väggarna. Rektangulära lådor, eller uppsprättade för att användas likt byggnadsmaterial och skydd. På golvet mjölkpapp. Och bland kartongerna finns projektioner, föremål, affischer, större och mindre objekt. Det handlar både om flytt och flykt. Min förhoppning är att besökarna ska se både utställningslokalen och planeten jorden från ett nytt perspektiv. Skapa en slags osäkerhet, flyttar man in eller ut? Visa hur tillfälliga vi är här på jorden, säger Dorinel Marc på telefon från Haninge, en vecka innan vernissage. Efter en timmes engagerat samtal Dorinel Marc pratar mycket snabbt och intensivt måste han ge sig iväg och vi lägger på. I ett sms tackar han för samtalet och skickar samtidigt med ett foto, ett klipp från dagens tidning och skriver:»nu sitter jag på bilverkstan och bläddrar i DN i väntan på att de ska programmera min bilnyckel. Reportage

om bokmässan i Leipzig. Det är viktigt att värna om yttrandefriheten«. Artikeln i Dagens Nyheter handlar om att högerextrema förlag släpps in på bokmässan i Leipzig. Dorinel Marc uppskattar detta och menar att det är ett sätt att värna yttrandefriheten och hålla demokratin levande. Vi har talat om saken tidigare på telefon. Han säger: Jag är ingen politisk konstnär. Det jag gör handlar mer om de mänskliga värdena. Om kärlek och medmänsklighet. Lidande och förtryck, men inte ur ett vänster- eller höger perspektiv. Alla röster måste få höras. Vi har en tendens att vända bort blicken och döma ut människor vi inte tycker om. Mångfald är det viktigaste vi har här i Sverige, det var den som fick mig att stanna kvar, säger Dorinel Marc. Uttrycket»att gå i någon annans skor«är en bra utgångspunkt för att kunna se saker ur nya perspektiv, menar han. Ibland gör han det rent bokstavligt, som att själv, i offentliga sammanhang, bära heltäckande burka. Den innebär inte självklart förtryck, menar han och förklarar; Burkan i sig kan vara en befrielse för den som vill känna sig anonym. Om den är självvald, kan den vara ett skydd. Dorinel Marc kom till Sverige som politisk flykting 1987. Han flydde från Ceausescus Rumänien, en diktatur utan öppning för oliktänkande. Via Ungern hamnade han i Sverige (ett av få länder som då inte krävde visum för inresa) och sökte politisk asyl här. Han kom först till i en flyktingförläggning i skogen utanför Örebro. Fick sedermera jobb på Scania i Södertälje och flyttade dit. Fortsatte den konstnärliga bana han påbörjat i Rumänien och studerade skulptur på Konstfack och gick sedan vidare till Konsthögskolan. Där slutar Dorinel Marc att uppfylla alla traditionella bilder av en konstnär. Hans språk har varit provokatörens. Den som med konstens hjälp tar ställning mot utanförskap och förtryck. Undersöker och visar på andra sätt att tänka och handla, än de enklaste. Också konstvärlden är föremål för hans undersökningar, oftast med en stor dos av humor. Där Dorinel Marc är inblandad blir det ofta tidningsrubriker. Ett av hans senaste projekt var att på en konstmarknad sälja pengar till halva priset! Rea! Kom och köp! 10 kronor för en tjuga. 500 kronor för en tusenlapp! Tusenlappen blev aldrig såld. De som litade på mig hade inte pengar att köpa. Och de som hade pengar trodde att den var falsk! Jag är ingen marknadskonstnär. Det funkar inte för mig att samarbeta med gallerier, jag har för låg prissättning och vill inte göra begränsade upplagor, säger Dorinel Marc och menar att konstnärsyrket»kanske är det mest kapitalistiska som finns«. Han gillar det inte. Om jag ska lyckas med mitt projekt i livet, får det inte gå för bra för mig, säger Dorinel Marc och det låter som om han har glimten i ögat. Foto: Sara Molin

TEXTILT GLAS FÖRUNDRAR VÄRLDEN»Blinds«Ditte Johansson är textilkonstnären som tidigt bytte material, från mjukt till hårt. Nyss deltog hon i en stor glasutställning på Dunkers hus i Helsingborg och nu finns flera av verken i Dalsland. Utställningen heter»realiteter«och handlar om flykt och förskjutning av reella och mentala gränser. Den tar sitt avstamp i kriget i Syrien och den skrämmande känslan av hur attityden till flyktingar, bara på något år, förändrades i Sverige. Från den öppna famnen,»refugees welcome«, till hur det är idag, då människor på flykt närmast beskrivs som ett hot vi måste skydda oss mot. Den typen av gränsförskjutning intresserar mig, säger Ditte Johansson och visar fyra rumsliga verk i ämnet och som snarare kan förstås som bilder eller skeenden av händelser än separata skulpturala verk. Ditte Johansson jobbar med ett flertal tekniker inom glasfacket. Kortfattat kan man säga att jag utgår från kallglas i motsats till varmt flytande glas. Till den här utställningen har jag skurit, borrat, sågat, slipat och blästrat glas, säger hon och syftar bl a på verket»blinds«, de persiennliknande lamellerna i planglas och aluminium. En annan teknik har hon använt i»west«, ett västlikande plagg, gjutet i kristallglas. Minne och tid är andra teman som fascinerar och som hon jobbat med i flera utställningar.

Kjell Espmarks bok Johanssons mormor var en»minnena ljuger«har varit flitigt handarbetande min stora inspirationskälla. kvinna. Också mamma Att vi formar vår identitet jobbade med textil, hon var med minnenas hjälp. Och hemsömmerska (och syr att man hela tiden gör om fortfarande sina egna minnena för sig själv efter kläder!). Så steget till att vilka behov och erfarenheter Ditte Johansson skulle man har. Det är intressant. söka till Textilkonst på Ditte Johansson är uppväxt i Göteborg och hennes och konsthantverk, var inte HDK, Högskolan för design ateljé ligger i Sockerbruket långt. 1996 avslutade hon vid Klippan i Göteborg. I det sina studier där. gamla bruket finns många Då, när vi gick ut, var konstnärsateljéer. Det är här det inte en människa som vi träffas en gråkulen marsdag. En liten ugn har hon inne konst, så vi fick söka oss nya var intresserad av textil- Detalj från verket»west«. hos sig. Ska hon göra större arbeten finns vägar. Jag gick då en kurs på Konstnärernas KKV, Konstnärernas Kollektivverkstad i kollektivverkstad som hette»experimentera närliggande hus. med planglas«och blev helt tagen. I blickfånget då man kommer in i ateljén, Så började hon arbeta med glas och så har hänger från taket, en samling transparenta det fortsatt. båtformer av vitt,»virat«glas, i olika storlekar. Båtformerna ska komplettera de övriga tagit i många utställningar både i Sverige och Ditte Johansson är född 1958 och har del- verken, och nu lägger hon sista handen vid internationellt. Hon är representerad på flera dem, innan transport till Dalsland. museer, bl a Nationalmuseum och Röhsska, Tillverkningsprocessen är omständlig. och har gjort flera offentliga utsmyckningar, Av en utsliten yogamatta formar hon senast på ett äldreboende i Göteborg. båtskrov i olika storlekar. Med hjälp av gips och chamotte gjuter hon av orginalformarna. Över dem virar hon sedan ett glest trådverk av glasull och bränner därefter»paketen«i ugnen. Allt förutom glasmassan i ullen bränns bort och kvar är den lindade båt formen som nu är hård och stel och med synliga»trådar«av glas. Metoden, hon kallar den Textilt glas, har hon funnit ut själv, framvuxen genom år av experimenterande. Jag får förfrågningar från hela världen från personer som vill veta hur jag gör. Men det håller jag för mig själv Ditte Johansson har länge varit mycket upp märksammad för sitt textila glas, det vill säga, glasformer, kläder etc, med tydligt textilt uttryck och referens till textila tekniker. Det har sina rötter. Inte bara det att Ditte Ditte Johansson i ateljén i Sockerbruket vid Klippan i Göteborg

BLÅVITT PORSLIN AV BLÅVIT SUPPORTER Graffiti och keramik är lika på många sätt. Båda har regler som man måste bryta emot om man vill komma någon vart, säger Oscar Gard Montan. Nu visar han en samling kinesiska vaser i Galleriet. Porslinsmåleri är hans senaste grej. Och vasernas blåvita dekor är minst sagt udda. Han började som graffitimålare i 14 15 årsåldern. Gick sedan förberedande konstskola och avslutade studierna med en master i keramisk konst på HDK, Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg 2010. Har därefter deltagit i många utställningar, både separat och i grupp. Men traditionell keramikkonst har egentligen aldrig intresserat honom, hans dragning ligger mer åt den»fula konsten«. Den som aldrig varit avsedd för de fina salongerna. Oscar Gard Montans keramiska karriär speglar intresset för dåligt pixlade tevespel, seriefigurer, fantasy och Fan-konst. Han är hängiven IFK Göteborg-supporter också, och han har dykcertifikat. Allt behöver inte vara gulligt konsthantverk som passar till soffan, som han uttrycker saken. 2014 var han två månader i Kina på ett stipendium i en keramisk studio; The Pottery workshop i Jindezhen. Intrycken från denna vistelse fyller fortfarande hans tankar och skapande. Den mångtusenåriga kinesiska traditionen, att dekorera porslinsvaser med blå kobolt, för han nu vidare på ett alldeles eget sätt, också med en varm tanke till sin mormor som så många andra förr, målade porslin med»tanterna«. Jag har alltid tecknat och skulpterat mycket, teckning är min bas, berättar Oscar Gard Montan och visar runt i ateljén som ligger i Sockerbruket i Göteborg. Ingen drejskiva i syns till. Nej, jag drejar inte, säger han och tillägger att han arbetar som i Kina, där varje moment

Tatuerade vaser. görs av olika hantverkare. Det är det tecknade motivet som är huvudsaken för honom. Vaserna i porslinslera är redan skröjbrända när han tar vid. Först tecknar han med blyerts på urnan, därefter fyller han i linjerna med pensel och koboltblå. Därefter en glasyr. Slutmomentet är en reduktionsbränning i 1300 grader. Varje vas har sin egen berättelse. På en av dem i genren Fan-konst berättar han historien om Blåvitt. Här finns både en laguppställning (från 1925), emblem, Gunnar Green och Bebben Johansson. Allt efter autentiska fotoförlagor. Han har gjort två versioner av vasen. Den första blev misslyckad, glasyren flöt ut i bränningen och motivet raderades delvis. Man kan ta det symboliskt, IFK har inte vunnit allsvenskan på elva år, säger Oscar och skrattar. Humor är en viktig ingrediens i hans konst. Så finns det också två dekorerade urnor med inspiration från tatueringskonsten, en annan inte så väl sedd konstart som Oscar Gard Montan gärna lyfter fram. Ej heller de tryckta bilder som finns på LSD-frimärken räknas som konst i de fina salongerna. Men Oscar gillar dem och har gjort två urnor som hämtat sina motiv från dessa frimärken. Lite lättsamhet skadar inte, allt kan inte vara blodigt allvar. Urnan han är mest nöjd med heter»namazu«och det är namnet på en japansk kattfisk som simmar i havet under Japan. Berättelsen är hämtat från den japanska mytolgin och den säger att när Namazu blir arg skakas Japan av jordbävningar. På vasen finns, förutom Namazu, många andra fantasi djur och fiskar i undervattenslandskapet. Längst upp, ovan vattenytan, syns ett fjäll-landskap i fjärran. Utmaningen med den här typen av måleri är att få bilden så lättavläst som möjligt. Dessa vasformer har kineserna arbetat med i tusentals år. De är mycket funktionella för dekorativa motiv, säger Oscar Gard Montan. Oscar Gard Montan berättar om arbetsprocessen med vaserna.

»Valley«2017 Kronprinsessan i fåtölj»norrsken«. Foto: Robert Eldrim Missa inte nästa utställningsperiod 19 maj 12 augusti Övre utställningshallen & Galleriet: Mats Theselius Nedre utställningshallen: Tova Mozard VÄLKOMMEN TILL ETT NYTT ÅR PÅ MUSEET! Även om vädret signalerar något annat, är det enligt kalendern vår och Dalslands konstmuseum slår upp sina dörrar. Ännu en säsong med intressanta utställningar ligger framför oss. Nu först tre konstnärer som samtliga går på tvärs med konstnärliga traditioner. Jag inser också att mitt första år som chef för museet är avverkat. Det gick verkligen fort. Vi har ändå hunnit med alla saker som vi skrev i den årsplanering som gjordes för ett år sedan. Ett av målen var att få en bättre budget. Tack vare ökade anslag från museets huvudfinansiärer, Melleruds kommun och Västra Götalandsregionen har vi nu fått lite större ekonomiskt svängrum. Ett annat mål var att arrangera ett seminarium för lokala politiker. En lördag på sensommaren föreläste kulturskribenten och kritikern Mikael Löfgren och idéhistorikern David Karlsson om betydelsen av kultur i ett samhällsperspektiv. Av kommentarerna att döma var det uppskattat av de närvarande politikerna. Museets fastigheter har i flera år varit eftersatta och museets budget har inte medgett några renoveringar. En byggnadsantikvarie som bjöds in för att inspektera byggnaderna menade att de äldre husen, kaféet och bagarstugan, var i akut behov av åtgärder. Som två räddande änglar kom våra nyanlända vänner från Syrien och undsatte oss. Via statligt stöd har Rashad och Ahmed gjort ett fantastiskt jobb med våra fönster. Arbetet kommer att fortsätt hela året och förmodligen nästa också. Vi är så tacksamma! Vidare har vi under året genomfört ett Artist-In-Residence då den amerikanske konstnären Mark Brest van Kempen bodde och verkade i vår ateljébostad under en månad. Vi har även jobbat med en ändrad marknadsföringsprofil men också tittat på hur man ska kunna få till ett pedagogiskt arbete på museet. Nu ser vi fram emot att våren på allvar tar vid och att fler upptäcker det fantastiskt vackra Upperud och Dalslands konstmuseum. Museichef Jörgen Svensson ÖPPETTIDER: Onsdag söndag kl 11 17 MUSEICAFÉ Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun och vänförening. Nybakat och hemlagat med utsikt över Dalslands kanal. Upperud 464 40 Åsensbruk 0530-300 98 www.dalslandskonstmuseum.se