Bibliotek och SeniorNet Södermalm i DN 2017-10-10 I dag är det nästan nödvändigt att kunna betala räkningar, köpa biljetter eller hålla kontakt med vänner genom internet. Men många står utanför. Stadsbiblioteken har en viktig roll att spela för att öka tillgängligheten. I dag har det blivit mer eller mindre nödvändigt att använda sig av digitala tjänster för att klara av vardagen. Ändå var det 630.000 människor som inte hade tillgång till internet i Sverige förra året, enligt Internetstiftelsen i Sverige. Det är framför allt bland de äldre vi hittar dessa människor. Förra måndagen (2/10) skrev tre forskare på DN Debatt att var femte äldre stängs ute i det digitala samhället. Den här veckan pågår den nationella kampanjen Emedborgarveckan som sätter fokus på att öka tillgängligheten för digitala tjänster. Över hela landet hålls aktiviteter för att öka kunskapen om internet inte minns på många stadsbibliotek. Den digitala tillgängligheten är en av de viktigaste demokratifrågorna. De som inte är med där kommer att stå utanför samhället, säger Julia Larsson, bibliotekarie i Motala och engagerad i Emedborgarveckan. Hon är även projektledare för Digidelcenter, ett treårigt projekt på Motalas bibliotek, som precis inletts för att öka den digitala kunskapen hos medborgarna. Det digitala utanförskapet är ett stort problem. Det finns redan en svart marknad som tar betalt för att hjälpa andra med digitala tjänster, säger hon. På Motala bibliotek kommer besökarna att kunna få gratis hjälp med digital samhällsservice i stort. Det finns ett stort behov av
att få hjälp med digitala bankärenden, att fylla i blanketter digitalt med mera, berättar Julia Larsson. På biblioteket finns redan i dag sju datorer tillgängliga för besökare. Där kan besökarna kolla mejlen, chatta eller leta efter annonser på Blocket. Det är både nytta och nöje. Datorerna används konstant från vi öppnar tills vi stänger, säger Julia Larsson. Stockholms stadsbibliotek lägger under veckan extra kraft på att visa vilka digitala tjänster som biblioteken använder. På huvudbiblioteket finns sedan i juni två it-värdar från Syrien som hjälper besökarna till rätta på eftermiddagarna. De visar hur man lånar och läser e-böcker, digitala tidningar och tidskrifter och strömmar e-ljudböcker bland annat. På förmiddagarna läser de svenska. Projektet drivs i samarbete med Stockholms stad. Det är mest äldre som frågar oss. Vi ska i första hand hjälpa till med biblioteksfrågor, men vi kan också hjälpa till med att ladda ned appar till exempel, säger Osman Osman, en av itvärdarna. Vi lever i en tid med teknik i vardagen hela tiden. Man måste veta hur man googlar och läser tidningar och böcker på nätet. Osman Osman tycker att det är fantastiskt att få möjlighet att arbeta på biblioteket. Det blir första steget in i Sverige. Genom att prata med så många så lär man sig svenska språket mycket snabbare. Det är ett väldigt roligt jobb, säger han på mycket bra svenska. I Sverige står många nyanlända utanför det digitala samhället på grund av språkproblem. Susy Mellström är samordnare för digital tillgänglighet på Stockholms stadsbibliotek. Hon menar att tillgången till digitala tjänster är en demokratisk rättighet och att biblioteken har ett tydligt demokratiskt uppdrag att hjälpa till med detta.
Den digitala tillgängligheten är en mycket viktig fråga inte minst för integrationen. Med det här projektet får våra it-värdar öva på sin svenska samtidigt som de kan hjälpa besökarna till rätta på både svenska, engelska och arabiska, säger Susy Mellström. Även Osman Osman tycker att det är viktigt att alla människor får möjlighet att ta del av alla de digitala tjänster som finns. Vi lever i en tid med teknik i vardagen hela tiden. Man måste veta hur man googlar och läser tidningar och böcker på nätet. Det är viktigt att människor känner till sådana saker, säger han. Osman Osman lämnade Syrien 2012, läste gymnasiet i Egypten och kom till Sverige den 1 september 2015. Här är hans dröm att studera vid Kungliga Tekniska högskolan, helst programmering eller it. Han behöver komplettera med både svenska, engelska och fysik för att kunna söka. Engelskan har han redan klarat av, svenskan håller han på med och sedan återstår fysiken. Jag hoppas kunna vara klar i vår så att jag kan söka till högskolan nästa höst. Även föreningen Seniornet, som DN berättat om i en tidigare artikel, hjälper till på biblioteken under Emedborgarveckan. Södermalmsklubbens stödpersoner svarar på frågor om datorer, mobiltelefoner och surfplattor på Högdalens bibliotek under torsdagen och fredagen. Seniornet fyller en viktig funktion för att öka den digitala kunskapen bland äldre. I dag finns 45 klubbar utspridda över landet. Men det ser väldigt olika ut beroende på var man bor. 21 av klubbarna finns i Stockholmsområdet. De flesta kommuner ser inte möjligheten att öka den digitala kunskapen genom dessa föreningar. På många ställen finns
inga möjligheter alls för äldre att lära sig mer om digitala tjänster, säger Lars Bogren, ordförande för Seniornet på Södermalm i Stockholm. För många klubbar är lokalfrågan ett stort problem. Inte sällan får de hålla sina kurser hos varandra. Seniornet Södermalm har sedan starten för 20 år sedan fått aktivt stöd av sin stadsdelsnämnd. Bland annat har klubben en egen lokal, centralt belägen på Södermalm. Det är ovanligt, och märks också på medlemsantalet. Med sina 950 medlemmar är Södermalm den största klubben i landet. Till lokalen kommer medlemmar och andra med sina digitala bekymmer varje eftermiddag. Många äldre förlitar sig på sina barn, men de har ju annat att hålla på med. Vi som är äldre själva förstår att det går lite långsammare för äldre att lära sig och har nog mer tålamod, säger Lars Bogren. På klubben försöker man nu kartlägga de specialkunskaper som stödpersonerna besitter. Då kan vi hänvisa besökarna till en speciell dag när någon stödperson är särskilt kunnig på till exempel bildbehandlingsprogram, mobilt bank-id eller Skype, säger stödpersonen Sten-Göran Dahlgren. För oss äldre kan det vara oerhört förvirrande att välja rätt i denna uppsjö av tjänster. Lars Bogren har själv en bakgrund i it-branschen och är högst medveten om att utvecklingen går otroligt snabbt och att det som är stort i dag kan vara borta inom kort. Så det gäller att hänga med i denna snabbt föränderliga värld. Det kan vara svårt för vana datoranvändare men än svårare för de som inte är så vana. Det gäller att ha utbildning och hjälp för alla.
System som till exempel Swish är små öar i it-världen. Att välja de appar och system som man har mest nytta av, kan vara svårt för alla. För oss äldre kan det vara oerhört förvirrande att välja rätt i denna uppsjö av tjänster, säger han. I Södermalmsklubbens lokal finns utrustning för det mesta som en besökare kan önska sig. Frågan är om det någonstans finns samma digitala service för yngre människor. En apparat fixar att digitalisera gamla kassettband, en vinylspelare för över gamla lp-skivor i digital form, en annan maskin ger gamla familjefilmer på VHS ett nytt liv genom att föra över dem till dvd eller dator. Här finns också en bra skanner för att rädda alla typer av gamla fotografier och dokument till eftervärlden. I lokalerna hålls dessutom tematräffar som ger en överblick över olika områden och kurser som ger specialkunskaper. Samma förmiddag som vårt besök har det hållits en kurs i digital bildhantering. Vi ser till att aldrig ha fler än sex deltagare på våra kurser för att alla ska hinna få hjälp, säger Lars Bogren. Hittills i år har Södermalmsklubben hållit cirka 40 kurser med ungefär 250 deltagare. Men på andra håll i landet ser det betydligt sämre ut, särskilt i glesbygden. Lars Bogren tycker att det är oroande att så många hamnar i digitalt utanförskap. Han tror att det är fler än 20 procent av de äldre som står utanför. Det stora problemet är hur vi ska nå dessa människor. Många är rädda för tekniken. Sedan är det ju en ekonomisk fråga också. Utrustning och abonnemang kan vara kostsamma. Dorothy Been tycker också att samhället borde ta ett betydligt större ansvar: I dag är det till stor del vi ideella krafter som ser till att de äldre har en möjlighet att hänga med. Sedan Luleåklubben lade ned tror jag vi har 15 medlemmar i hela Norrland. Så där finns
ingen personlig hjälp alls att få. Det är väldigt sårbart och odemokratiskt, säger hon.