Kammarmusik-Nytt EN TIDIG MUSIKDAG ÅRSMÖTE I SLOTTSMILJÖ ENGAGERADE SAXOFONKVARTETTER 2/2014 DEN HÖGRE MUSIKUTBILDNINGEN MED HJÄRTA FÖR ROMANSEN
Kammarmusik-Nytt Innehåll 2 Cathja har ordet 3 4 5 Notiser 6 7 8 9 10 11 KAMMARMUSIKFÖRBUNDETS TIDSKRIFT ISSN 2001-2721 ANSVARIG UTGIVARE KANSLI Christina Sejmo REDAKTÖR I REDAKTIONEN GRAFISK FORM OCH PRODUKTION Cathja har ordet Kontraster i musiklivet Kulturen klagar. Det är nedskärningar. Ingen förstår värdet av kultur som en livsviktig ingrediens i människors liv. Men allt är inte bedrövligt och katastrofalt. Musikhögskolan Ingesund i Arvika invigde i april, med pompa och ståt, den nyrenoverade konsertsalen med den absolut senaste tekniken. En lätt knapptryckning förändrar den mest subtila akustik. Därtill har även byggts en ny ljudstudio, lika hämtats från Steinway i Hamburg, donerad av Stenbäcks stipendiefond. Värmlandspubliken har fått en ny, tillgänglig konsertsal med inbjudande foajé. Här kan vi se det goda exemplet på att det inte bara sker nedskärningar. Arvika fastighetsbolag/kommunen och Karlstads en hög standard av kulturutbud även i glesbygden eller mindre orter. Och tänker vi mindre ort ska vi minnas att Piteå musikhögskola för några år sedan invigde sin fantastiska orgel vilket gör att organistsugna studenter söker sig norröver. Sen står storstaden i tur med Kungliga Musikhögskolan. B-huset är rivet och ett nytt campus är på gång. Klart för in- Men på andra plan rör det sig mindre. Det fria musiklivet och arrangörernas föreningar sliter sitt hår. Under många år har anslagen från Kulturrådet stått och stampat på samma nivå trots normala löneökningar och dyrare kostnader i allmänhet. Riksbankens mål är att konsumentpris- vanligt, ja självklart med en uppräkning. Men vad gäller kultu- del för kammarmusiken i Sverige. Om man varje år ska producera och arrangera lika många konserter som året innan med bibehållen kvalitet sker en naturlig utarmning. Verksamheten undermineras och blir så småningom fullständigt omöjlig att genomföra. Våra frilansande musiker har också en självklar rätt till en uppräkning av sin lön och övriga arrangörskostnader minskar inte heller som bekant. Även om vi är många ideellt arbetande musikälskare i landet så kan vi inte få Musiksverige att ljuda och överleva genom kärlek och luft allena. OMSLAGSBILD HEMSIDA CATHJA MÖRNER FÖRBUNDSORDFÖRANDE KAMMARMUSIKFÖRBUNDET Kammarmusik-Nytt 2/2014 2
Årsmöte i slottsmiljö När torra formalia avhandlas i god miljö och med musik på högsta nivå, känns de inte så torra längre, och årsmötet 2014 på Gränsö slott utanför Västervik blev därför en positiv upplevelse för deltagarna. Duo Sandri & Gourman. M berg från Konsertföreningen Tingsryd, och protokollet, fört lika rutinerat av Wera Körner, kommer att föreligga i slutet av juni. Här följer därför bara en kort sammanfattning. Cathja Mörner omvaldes som ordförande, och omval till styrelsen blev det också för Göran Carlbäck, Åke Mattsson och Bo Öhrman. Ett förslag om stadgeändring så att också enskilda personer skulle kunna bli medlemmar återremitterades till styrelsen för närmare utredning av de juridiska konsekvenserna. Per Axelsson, Varbergs Konsertförening, slag fanns också om att hjälpa de medlemsföreningar som saknar en hemsida att etablera en sådan. Till detta lär man återkomma vid nästa övervåningen och restauranglokaler i undervåningen. Gränsö är för övrigt musikhistoriskt på så sätt, att här gjorde Alice Babs sitt första offentliga framträdande, och skrubben hon använde som loge har nu en minnesplakett på dörren. Gränsö ägs och drivs som konferenshotell av Per Johansson, som många år och att man tidigare genom en stiftelse anskaffat en konsertför ett femtiotal personer i huvudbyggnaden också Stallet och Magaen konsert och musiken avnjuts tillsammans med medhavd förtäring. En programkommitté väljer artister bland de talrika erbjudanden en reell minskning av anslagen. Ordföranden kommer att ta upp detta med Kulturrådet och det faktum, att förbundet inte får något bidrag till tidskriften Kammarmusik-Nytt. Av de närvarande svarade nästan alla, att de regelbundet läser tidskriften på nätet. medlemsföreningar, som Cathja Mörner och Martin Q Larsson diskuterat. Martin utvecklade nu idéerna och erbjöd bl.a. de föreningar, fram unga förmågor, såväl lokala som nationella och internationella. Genom Kammarmusikförbundet får man del av de statliga medlen, biljetter till varje konsert, ett anslag från Västerviks kommun och så Gränsö slott, som bjuder på lokaler, reklam och administration! Och håller artisterna genomgående samma professionella klass som vid årsmötet, är Musik på Gränsö verkligen att gratulera. Då spelade pianisten Natalie Gourman och cellisten Sabina Sandri Olsson (Duo Sandri & Gourman) ett program med musik av Robert Schumann, musikupplevelse. kan berätta om sin musik. Dessutom kommer i fortsättningen alla föreningarna att få gratistidningen Tonsättaren. Vartannat år är det styrelsens ambition att förlägga årsmötet hos någon av medlemsföreningarna. I år hade valet alltså fallit på Musik året på Gränsö slott öster om Västervik. Miljön är den bästa tänkbara, Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 3 CALLE FRIEDNER
MED HJÄRTA FÖR ROMANSEN Spänd förväntan i den fullsatta Grünewaldsalen i Stockholms Konserthus. Två av Sveriges största sångstjärnor ska uppträda tillsammans för första gången. De beledsagas av Sveriges meste många Hirvonen: en makalös trio. Varje konsert delades av två sångare med en genomgående pianist, Matti Hirvonen. Imponerande var att programsättningen aldrig gav efter för publikfrieri. Anna Larsson sjöng Edström och Strauss, Stemme Mahler, Brahms och Gefors. Matti Hirvonen ser ackompanemanget som en egen konstart där jag blir ett med texten. En rad i Södergrans text lyder jag är den kalla gryningen. Anna Larssons varma stämma frammanar svalkan. Nina Stemme ställer om från stor opera till intim lyrik av Jon Fosse: Eg ser deg og du ser meg... Musik Hans Gefors. sångare och en pianist gör musik utan förstärkare, utan rökångor eller doakörer. Så uttryckte sig en konsertbesökare i pausen. Han hörde inte till habituéerna. Programmet före med Larsson av Carin Bartosch Edström till texter av Edith Södergran. Romansserien som inleddes i höstas har öppnat ögon och öron på många som tidigare inte förstått att de gått miste om ett kulturarv. Det talas och skrivs om det svenska musikundret. Sveriges största artist presenteras på många sidor i Dagens Nyheter. Kan musikundret gälla Anders Hillborg och Karin Rhenqvist, välkända tonsättare, spelade och prisade till och med i USA? Är artisten någon av hovsångerskorna Nina Stemme eller Anna Larsson som uppträder på de främsta scenerna med de mest framstående orkestrarna och dirigenterna i världen? Nej, vi vet alla att det är pop som gäller och att det är Robyn som är Sveriges största artist, så varför gnälla, det båtar föga. Gör musik i stället, menar Anna Larsson som en dag för något år sedan talade allvar med Stockholms Konserthuschef Stefan hemlandet eftersom åtskilliga sedan länge är engagerade på stora operahus ute i världen. Men de vill uppträda hemma också, och de vill sjunga romanser! Så lyckades Anna Larsson övertyga en från början något tveksam konserthuschef om att en romansserie skulle kunna locka publik. Matti Hirvonen fanns med från början i planeringen. Han hade erfarenheter från romansserien i Musikhistoriska Muséet som han tog initiativ till härom året. Han besitter en enorm kunskap om svensk och internationell reper- i landet som intresserar sig för romanser. Så det blev Matti H som beledsagade alla sångare i den lysande serie konserter under säsong- I liedens hemland I Tyskland liksom i Österrike lever romansen eller lieden, Das Lied, ganska gott. En trägen banérförare är barytonsångaren Thomas Quasthoff. Efter karriären fortsätter han att undervisa och att att leda Das Lied, tävlingen då avhölls för första gången. Sedan dess har sångare och pianister från hela världen tävlat på Musikhögskolan Hanns Eisler i Berlin väljas ur verk av Schumann och Schubert, de det att studera in vardera tre sånger av Debussy, Mahler, Ravel och Strauss. Allt måste framföras utantill på originalspråk. - Ware, USA. bruari. Vilka tonsättares verk som ska stå på repertoaren är ännu okänt. Vågar man spe- väl för mycket begärt att de tävlande skulle tala om den stora, för många nästan okända ryska sångskatten. Inte bara Tjajkovskij och Rachmaninov skapade mästerverk med texter av stora diktare. Den som kan borde ta sig till Berlin och lyssna några dagar. www.das-lied.com är adressen. Tänk om nästa steg i Sverige efter romansseriernas konserter kunde bli en internationell tävling i romanssång! Ett par av Tysklands bästa liedsångare kon- Goehrne är sången det enda betydelsefulla, allt uttrycks med den sammetsmjuka, oklanderligt välljudande och smidiga stämman. Det fungerar perfekt när man lyssnar till en Kammarmusik-Nytt 2/2014 4
inspelning. Det räcker inte på konsert när lyssnaren upplever en sångare med oföränderligt ansiktsuttryck kvällen igenom. Tysk liedkonst innebär minimalism på hög nivå. Christian Gerhaher (i sin en aning för gelkarmen under hela konserten förmedlade tillsammans med pianisten Gerold Huber ändå känsloinnehållet i Schumanns Dichterliebe. Gerhaher inte bara genom sin fulländade sång, utan också med alla skiftande känslor speglade i ansiktet. Schuberts Wien i Oxford stycken, kommer att ljuda i Oxford mellan lång festival som lyfter fram alla tiders störsges med berömda musiker, förutom lieder även alla sorters kammarmusik. Många andra kulturbegivenheter erbjuds och hela programmet kan studeras på webadressen schubert.oxfordlieder.co.uk Fram för romansen Publik och musiker är åter mogna att ta till sig romansens, liedens lågmälda uttryck. Det kan vara högdramatiskt, men samtidigt inåtvänt, eftersinnande, och kräver ibland stillsam koncentration av lyssnaren. Anna Larsson efter repetitionen dagen före mer. Tillsammans med Matti Hirvonen och tonsättaren Carin Bartosch Edström når hon fram till den ton där Carins musik möter Edith Södergrans spröda lyrik. När Nina Stemme anländer några timmar in i repetitionen direkt från Zürich dagen efter en föreställning av Salome är hon uppspelt, glad och energisk. Hon, Anna och Matti leker fram en duett av Brahms Vergebliches Ständchen. Tiderna förändras. Våra artonhundratalsdivor Jenny Lind och Christina Nilsson var i all sin storslagenhet självupptagna och övertygade om sin egenart och om att livet måste levas enbart i musikens tjänst. Världsstjärnor av idag lever familjeliv och handlar på Ica och Coop som alla andra. Minst lika professionella som föregångarna ändå. Den svenska sångskatten växer. Romansseriens artister har uruppfört nyskrivet också av Margareta Hallin och Tebogo Monnakgotgående. Det är välgörande att ädla, tidigare sällan hörda sånger också burits fram. Det kostar inte på för mycket att bli bekant med annat än det sönderälskade. Romansen skall leva och serien i Grünewaldsalen återkommer i höst. Men den och romansens fans förtjänar en landsomfattande turné också! Carin Bartosch Edström t.h. är med inför att hennes sånger sjungs i Sverige ffg. ELISABETH HUSMARK Ich lass Dich nicht ein! (Jag släpper inte in dig!). Hillevi Martinpelto och Ingrid Tobiasson presenterade ett bejublat program med bl.a. sällsynta sånger av Hallnäs och de Frumerie och ljuvliga duetter av Mendelssohn och Tjajkovskij liksom Schubertdramatik och Straussnostalgi. Ett beundransvärt jättearbete har utförts av Gunilla Petersén som svarat för diktöversättningar och artistintervjuer. >>>>> NOTISER Composer in residence hos Camerata Nordica S - Kammarmusikfestival i Umeå I - - Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 5
DEN HÖGRE MUSIK- UTBILDNINGEN I vårt förra nummer berättade vi om musikundervisningen i de kommunala musik- och kulturskolorna. Det sista steget, om man inte räknar t.ex. senare mästarkurser, är musikhögskolan, innan man går ut i musiklivet för att försörja sig på sin musik. Vi har sex musikhögskolor i landet, i Arvika, Göteborg, Malmö, Piteå, Stockholm och Örebro, och de har lite olika utbud. De är i allmänhet integrerade delar av det lokala universitetet och erbjuder undervisning på instrument och musiklärarutbildning. I Göteborg heter skolan Högskolan för scen och musik och utbildar dessutom operasångare och musikalartister. Ett par av högskolorna, Arvika (Ingesund) och Piteå som fått status av musikhögskola. På Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, som är landets enda självständiga musikhögskola, - Rydinger Alin, som inte känner igen att efterfrågan på undervisning i gitarr, piano och sång ökat kraftigt på blåsundervisningens bekostnad, som Håkan Sandh på SMoK anser. Det gäller inte Musikhögskolan i Stockholm, säger hon. bildning i musik efter den grundläggande musikutbildningen fungerar väl, tycker hon. Det är min personliga åsikt att det är bra att man efter avslutat gymnasium ger sig tid att gå på folkhögskola ett eller två år och få en bra grundutbildning och också tiden är det det här jag vill ägna mig åt?, säger hon. Kvalitetsnivån på KMH är mycket hög, och jag är stolt över den bredd skolan konstmusik från andra kulturer), Jazz, Den klassiska institutionen (instrument, sång, orgel), MPS (musik, pedagogik och samhälle, d.v.s. musiklärarutbildning och forskning inom musikpedagogik och musikterapi), KDM (komposition, dirigering och musikteori) samt institutionen för Musik- också en lång rad fasta ensembler i de olika genrerna på KMH, och i den klassiska utbildningen ingår det bl.a. att spela kammarmusik i olika konstellationer. Det råder en skriande brist på musiklärare, så vill man ägna sig åt det är framtiden ljus. Som instrumentalist är det svårare att få en fast tjänst, och därför måste man som musiker lära sig berät- skapa egna projekt och etablera olika former av samarbeten. På KMH är man mycket aktiv på det området. Man talar om musikern som en entreprenör, som själv ska kunna ha kontrollen över sin yrkeslivssituation utan att hamna i klorna på agenter och skivbolagsdirektörer och att utnyttja Internet, inte minst inom Musik- och medieproduktion, där man ofta samarbetar med externa aktörer. Långt ifrån alla musiker som utbildas på musikhögskolorna får någon fast anställning, och många klarar sig bra ändå, medan en anställning i en av landets fasta ensembler är ett mål för andra. Symfoniorkestrarna och operaorkestrarna sysselsätter - de kommunala musikskolorna tidigare i första hand var instru- Stefan Forsberg. mentalutbildningar, men dessa har på senare år har fått stå tillbaka. Det är bekymmersamt eftersom vissa musikhögskoleklasser inte är fyllda, och det kan uppstå en kritisk situation på sikt. Han säger också att det totala antalet svenska musiker som söker orkestertjänsterna blivit betydligt färre, och att de har fått stor konkurrens från musiker från hela världen. staten är mån om musikhögskolorna. Deras utbildningar passar väl för orkestrarnas behov, anser instrumentalister, men som den orkesterman han är skulle han vilja se skolningen in i orkestern förstärkt i form av orkesterakademier och mer orkesterutbildning på musikhögskolorna. Det krävs t.ex. stor repertoarkun- ung, fantastisk instrumentalist till orkestern utan att ha spelat en enda av Beethovens symfonier tidigare. Kammarmusik spelas det mycket på musikhögskolorna på studenterna egna initiativ, farenhet. Det är väldigt utvecklande att lära sig att anpassa sig till varandra, ta initiativ och utforma program, menar han. Här som lärarna bör uppmuntra, och Cecilia Rydinger Alin. kammarmusicerande bör vara en regelbunden del vid sidan av solo- och etydspel, vilket det alltså är enligt Cecilia Rydinger Alin. I Stockholms Konserthus ger man också kammarmusikkonserter, främst med orkesterns egna musiker men också med andra, och publiken till dem ökar år från år. Och här vill ju musikerna inget hellre än att spela kammarmusik, berättar Stefan tensutveckling, och jag ser det som en viktig del i orkesterns kompetensutveckling. Det är ju rimligt att musikutbildningen i första hand ska vara till för musiklivets skull och att de sociala följderna av den ses som positiva bieffekter, inte tvärt om. När därför staten månar om musikhögskoleutbildningen, är det svårt att förstå varför den inte intresserar sig också för de föregående leden i utbildningskedjan och betraktar dem ur ett nationellt perspektiv. Kanske borde staten, oavsett utgången av höstens riksdagsval, ta ett samlat grepp (en känd politikerklyscha, som ändå skulle kunna betyda något i sammanhanget) om musikutbildningen i Sverige från nybörjarstadiet till slutexamen på musikhögskolan. CALLE FRIEDNER Kammarmusik-Nytt 2/2014 6
Romeo & Julia Kören och Drottningholms Barockensemble hörde till de medverkande ensemblerna på Stockholms Central. En tidig musikdag och snart kan den vara världsomspännande! D et är en minifestival under en dag, den delsedag. Då ger man konserter och konfererar i tolv europeiska länder, och det sker inom ramen för REMA (Réseau Européen de Musique Ancienne), som är samarbetsorgan för tidig musik i Europa. Ordförande i REMA är Peter Pontvik, som också är musiker, ledare för Ensemble Villancico i Stockholm och organisatör av den årliga där i början av juni (www.semf.se). Syftet med den Europeiska Dagen för Tidig Musik är att få människor att uppmärksamma den musik som skapats före wienklassicismen. Evenemangen sänds strömmat (direkt) över nätet och även av den europeiska radiounionen, EBU. Det ger ringar på vattnet. Beskyddare av projektet är från och med i år alltså UNESCO, som visserligen inte sponsrar den tidiga musikdagen, men, som Peter Pontvik uttrycker det, ger den en guld- kant, ett erkännande av att det är viktigt att fästa uppmärksamhet på vårt gemensamma kulturarv. UNESCO är ju verksamt i hela världen, och på agendan står det att den här dagen, som sammanfaller med den internationella poesidagen, ska bli internationell gång. I Stockholm fanns festivalen i år på två ställen, på kvällen i Tyska kyrkan där sopranen Maria Koehane och en instrumentalensemble länkade samman konst- och folkmusik, som alltid har haft många beröringspunkter, och dessförinnan framträdde en rad ensembler under sju timmar i avgångshallen på Stockholms Centralstation. Platsen var vald för att man skulle kunna nå en publik som kanske inte kommit i kontakt med den här sortens musik tidigare. Det ligger också peiska Kommissionens program Creative Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 7 man ska inte bara hoppas att publiken ska komma till konsertsalen utan gå ut och möta den i andra sammanhang. Varför är det då så viktigt att spela tidig musik? Jo, för att den representerar tusen år av ett gemensamt kulturarv men har på något sätt hamnat utanför, kanske på grund av okunskap om den och att den romantiska och wienklassiska repertoaren kommit att överskugga den, men nu pågår en renässans där man tillvaratar den äldre musiken också, säger Peter Pontvik. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt invigde på Centralen. Det gav ju festivalen något stöd från Musikverket eller kulturdepartementet. Kanske tycker man att det egna, europeiska kulturarvet inte betyder så mycket i dagens mångkulturella Sverige? CALLE FRIEDNER
Engagerade I år är det 200 år sedan fonkvartetten Rollin Stockholms Saxofon- Belgaren Adolphe Sax uppfann saxo- med den var att skapa ett klangligt mellanting mellan trä- och bläckblås, och den ter vanligen sopran (Bb), alt (Eb), tenor (Bb) och baryton (Eb). Stockholms Saxofonkvartett och Rollin Phones är baserade i Stockholm, men de har olika inriktning. Medan Stockholms Saxofonkvartett har specialiserat sig på ny musik, beställer och uruppför Rollin Phones visserligen också ny musik (tre verk vårvintern - man kan tro) och dels musik arrangerad för dem. Man samarbetar ofta med andra musiker och ensembler, som när man spelar Mozarts Requiem tillsammans med Vantörs kammarkör. Det kan möjligen verka chockerande med Mozart på saxofon, men det är det inte alls! Rollin Phones har alltid haft en stor barnverksamhet som med föreställningen Tone klipper till tillsammans med en mimare. program kallat Vive le saxophone, där sångaren Olle Persson medverkar. Kvinnliga saxofonkvartetter är ingenting unikt, sådana har det funnits många av. Hos Rollin Phones har Neta Norén, barytonsaxo- Kristin Uglar, alt, och Tove Nylund, sopran, sedan kom holländskan Edith Bakker in som tenorsaxofonist. Musikerna har alla fasta anställningar på olika håll, så saxofonkvartetten arbetar bara under vissa perioder, men någon hobbyverksamhet är den inte! Det är fortfarande vår hjärtesak, säger Kristin Uglar, men det betyder ju inte att vi inte tar våra andra jobb på fullt allvar också. Som kontrast är Stockholms Saxofonkvartett en helt manlig, heltidsfrilansande ensemble. Den bildades av sopransaxofonisten och därefter Stockholms Blåsarsymfoniker, rytonsaxofonisten Per Hedlund, tenorsaxofonisten Leif Karlberg och altsaxofonisten Jörgen Pettersson, medan Sven Westerberg numera ersatts av norrmannen Matias Karlsen Björnstad men fortfarande har viktiga uppdrag för kvartetten. Matias har alltså tvingats lära in kvartettens stora repertoar. Det senaste året har det blivit ett sjuttiotal utmanande och utvecklande verk. Att vara med från början och uruppföra ett verk är en helt annan sak, menar han. Stockholms Saxofonkvartett har inga svårigheter att engagera publiken trots att man spelar ny musik. Hemligheten ligger i att musikerna för en dialog med sin publik, men det är något annat också. bland mer känd repertoar, men på en turné till ett nytt stycke av Henrik Strindberg, och då begrep vi att det var det som skulle bli vår melodi. Nu har man ett nära samarbete med kompositörerna, och nästan dagligen kommer tonsättare och ber musikerna pröva nya saker som de aldrig gjort förr, och det är förstås utvecklande för dem. Stockholms Saxofonkvartett har uruppfört spelas en gång och sedan glöms bort? och sedan får det ligga några år, och efter en tid tar vi upp det igen. Några stycken har vi Kvartetten arbetar mycket medvetet med ungdomar t.ex. i projektet Kontra, där ungdomar mellan sex och tjugotre år involveras genom att få komponera musik själva och tillsammans med kvartetten framföra musiken, alltså ta del av musiken och lära sig hur den praktiskt fungerar, och det här har fått internationell uppmärksamhet. En frilansande ensemble måste förnya sin repertoar och arbeta med marknadsföring. Det Kammarmusik-Nytt 2/2014 8
är också viktigt att ingå i olika projekt och föreningar som det isländska projekt, som siktar på att man ska kunna komponera i realtid och samverka mellan olika länder med början i Norden. Genom ett samarbete med Turkiet har kvartetten på några få år fått femtio nya turkiska verk skrivna för sig. Man har besökt om resa till Indonesien. Stockholms Saxofonkvartett har således många bollar i luften, men bileet blir det knappast utöver en ny CD. Det är alltså två mycket livaktiga saxofonkvartetter, som sjuder av entusiasm. Om två och om fem år kommer Stockholms SaxofonIngenting tyder på något annat! CALLE FRIEDNER Alice Tegnér inte bara vistant T ponerat musiken till älskade barnvisor som Ekorrn satt i granen, En sockerbagare, Bä, bä vita lamm skriver där med en sorg och vrede som är alldeles hjärtslitande om hur hon hindrats att skapa det som hon visste fanns inom henne. exten Mörker publiceras först nu under jubileumsåret då Ali- hon föddes. Den vackert himmelsblå bok som nu utges av Alice Tegnérsällskapet innehåller intressanta essäer av olika författare om hennes liv och verk, sköna illustrationer och mängder av hela kompo- Men det kan inte hjälpas att Alices egen text Mörker drabbar Därför hade Alices make, juristen Jacob Tegnér, rätten på sin sida när han inte tillät henne att utbilda sig ytterligare. Han satte villkor för när hon skulle få musicera med vännerna, till och med förbjöd henne att träffa en kär barndomsvän som hon inte sett på tio år. Det gör ont att Naturligtvis bör det inte överskugga hennes enastående gärning som hela Sveriges och många generationers vistant. Minnesboken tar fram hennes oförtröttliga arbete i Djursholms musikliv där mycket kretsade kring skolan och kyrkan. Så har t.ex. Ingemar von Heijne, Djursholm. Med stor entusiasm verkade hon som sånglärarinna på Samskolan, tjänstgjorde gratis som organist, skapade sångkörer, organiserade soaréer och konserter. Hon tjänade inga pengar förrän hon började komponera och publicera sånghäftena Sjung med oss mamma. De inkomster Alice Tegnér drog in tog maken hand om. Några få timmar för tidens välkända musikpedagoger Ludvig Norman och Johan Lindegren lyckades hon tjata sig till, men sen var det stopp. Hon kunde alldeles tillräckligt menade Jacob som ändå själv var musikalisk, försedd med en vacker baryton. Alice Tegnér var genommusikalisk. Hon hade makalöst lätt för sig och med sitt absoluta gehör lärde hon sig tidigt att transponera, d.v.s. direkt på pianot byta tonart om det behövdes, när hon ackompanjerade sångare. Hennes far, sjökaptenen Eduard Sandström, uppmuntrade dottern och hade säkert sett till att hon fått den högre musikutbildning som hon drömde om, om han inte dött tidigt. Då måste Alice förstå att det snarast gällde att få ett arbete och gick på lärarinneseminarium tillsammans med bl.a. Selma Lagerlöf. Alice Tegnér signerade sina viskompositioner med A.T. Orsaken var att hon inte ville besudla minnet av makens store anfader Esaias med sin enkla text. Under livet med Jacob Tegnér, sedermera häradshövding, och sönerna Gösta och Torsten smög sig den skickliga pianisten Alice till att öva på pianot när hon inte skulle störa. Hon sjöng med pojkarna, hon skötte sina husmorsplikter men längtade alltid till musikens värld. Alice Tegnér hade ett häftigt temperament. Sonsonen Björn har berättat om sin farmor att hon inte var den som kramades och gullade med barnbarnen. Hon var kärv, karismatisk, skicklig pedagog och idérik tonsättare. Bland författarna märks bland andra Eva Öhrström, professor emeritus och docent i musikvetenskap, som skriver om Alice Tegnér och konstmusiken. Noter till solosånger, körsånger, pianostycken och några kompositioner för cello och piano är det roligt att bekanta sig med. förnämliga sångare och musiker. Alice Tegnér Musikskapare Gudrun Tegnér Redaktör BO EJEBY FÖRLAG Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 9 ELISABETH HUSMARK
Med gott mod mot nästa Styrelseledamöterna Erika Lindgren, violinist, och Monika Roboz, feldts stora fantasiskapelse. Han är Falukonstnären som blev berömd för En präktig födelsedagspresent till Kammarmusikföreningen Spelrum i Falun har randet. Kommunen kommer framöver att bevilja bidrag för tre år i taget. Hittills, och får man anta, framöver handlar det om 50.000 kronor årligen. musikmotiv. S ådant minskar stress och förbättrar planeringen. Många andra arrangörer får ha is i magen och hoppas hitta lediga ensembler och artister med ibland bara ett halvårs varsel. Sådant är faktiskt ganska oprofesockså Statens kulturråd. Därför är beskedet med en förhoppning om att åtgärden smittar av sig! Spelrum har åtskilligt annat att glädjas åt ler mindre professionella, bidrar förstås med repertoarkännedom och kunskap om artister. ännu högre musikutbildning. Jubileumssäsom två år tidigare får publiken höra tidigare ohört, nämligen tonsättningar av studenter från Tonsättarskolan på Gotland. Man måste ha gått för en Leygrafelev någon gång under utbildningen, upplyser mig pianisten Henrik Berg om. Vi pratar lite om Henrik Berg är uppvuxen i Falun och uppträder gärna i hemstaden. Numera bor han omväxlande i Stockholm och Hamburg. Ibland är det bråttom före konserten Blomkvasten till artisten har bytts ut mot Faluknäcke. Många musiker önskar sig faktiskt något annat än blomster, så varför inte något att tugga på? Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 10
Anna Pettersson, ordförande, är musiker, hornist, men numera undervisar hon mest. Musikhögskolan i Stockholm efter den imponerande recital han just bjudit på i Dalarnas Museum. Leygrafeleven Bengt Andersson var Henriks lärare på Musikkonservatoriet mer kemin med eleven så stannar insikterna kvar och kan också fortplanta sig genom generationerna. Bengt Andersson lade tonvikt framför allt vid klang och anslag, förklarar Henrik Berg. Inte lika mycket vid de tekniska övningarna, även om också gymnasielever spelade virtuosa stycken....hur det gick till undrar jag i efterhand, skriver Henrik i ett mail, jag tror att man så att säga inte hade börjat förstå att det var svårt att spela svårspelad musik. Vi lyckliga som lyssnade medan vårskymningen blånade bakom de stora fönstren i Dalarnas museums kombinerade entré- och musikhall avnjöt ett ytterst välkomponerat program. Ett upplivande Mendelssohnscherzo väckte förväntningar som infriades på alla sätt. Klangmästaren Debussys etyder hör de- häpnadsväckande virtuositet. Det är den franska musiken som ligger Henrik Berg närmast hjärtat. Det märker man, men det hindrar inte att Rachmaninovs färgrika preludier gjorde liksom hans verk är de visserligen upplagda som tekniska övningar men alls inte utan ELISABETH HUSMARK med anlag för det svårspelade förstår man. Den spanske tonsättaren Isaac Albeniz påverkades både av fransk impressionism och spansk folklore, och studerade bland annat av honom avslutade denna härliga konsertkväll. Publiken är trofast och fulltalig men yngre ansikten få. Att inte ens de studerande vid många förklaringar som ju gäller kammarmusikkonserter överallt. Men frågan är som alltill konserter med levande musik av odödliga mästare framförd av unga virtuoser? Från stora världen Tyskland: I en lysande, till dels argsint essä i den tyska Veckotidskriften Die Zeit beskriver Holger Noltze, musikjournalist och professor i Musik och Medier, läget för konsten med betoning på musiken i sitt hemland. Han ondgör sig bland annat över hur lättsmält underhållning alltmer tagit över även vid framförandet av klassisk musik. Jag inskränker mig här till att referera hans recept till förbättring. Först bör man förstå konsten inte bara som något vackert utan framför allt som något komplext, mångfacetterat. Alltså ta bort tabun kring det som kräver ansträngning, och även grundligt studium. Man bör tala om det som alltför ofta förtigs: att konst, musik, kan vara obehaglig, ja både kan och bör vara ansträngande. Beethovens verk skall inte enbart uppfattas som något allmänbildande utan som något som ger en fundamental estetisk erfarenhet. Genom att ge förståelsen av det komplexa en chans vinner vi och nästa generation vad som behövs för att klara vardagen. Alltså: det behövs ett träningsprogram i komplexitetstolerans. Storbritannien: en spännande blogg av pianisten Gary Matthewman. Han arbetar tillsammans med sångare och troligen har både lekmän och professionella glädje av hans insikter. Frågan om genom att betona hur det mesta faktiskt hänger på pianistens skicklighet att hantera instrumentet. Han be- Världen: Några förslag till sommarläsning med musik? BBC Music Magazine påminde i samband med Världsbokdagen om några härliga läsupplevelser: Leo Tolstoys Kreutzersonaten berättar om hur musiken kan inspirera till kärlek, till svartsjuka och som är huvudpersoner men lika framträdande är kammarmusiken som vävs in i intrigerna. musikingrediens i ett drama där en annan är en cellist som studerar musik vid universitetet i Edinburgh. ELISABETH HUSMARK Kammarmusik-Nytt 2/2014 t TJE 11