Mitt Sverige Ulf Kristersson den 30 maj 2018
Ulf Kristersson: Mitt Sverige Min mamma Karin växte upp i Helsingborg på 40- och 50-talen. Hon var enda barnet och de bodde, som så många andra på den tiden, i ett rum och kök. Morfar var bondsonen från Småland som blev snickare och byggde vår sommarstuga, mormor arbetade som städerska. Mamma var den första någonsin i vår familj som tog studenten, och sen också den första som läste på universitetet i Lund, där hon blev lärare i matte och fysik. Det gjorde henne inte rik, men det gav henne ändå helt andra möjligheter än dom som mina morföräldrar hade fått. Det här var en tid när Sverige förändrades snabbt. Företagen gick på högvarv, exporten ökade och välståndet växte. Folk fick det bättre. Framtidsoptimismen var stor. Min mamma blev alltså lärare. Andra läste kvällskurser och blev gymnasieingenjörer, några blev sjuksköterskor eller sekreterare. Även i familjer utan utbildningstradition, eller några böcker i bokhyllorna, kunde barnen plötsligt försöka bli vad som helst. För mig är det här en viktig del av berättelsen om Sverige. Ett land där man av egen kraft men ofta med andras hjälp från nästan ingenting kan ta sig nästan hur långt som helst. Där det är egen ansträngning som avgör hur det går. Inte klass. Inte kön. Eller för den delen: inte heller klan. Ett land där rättigheter, skyldigheter och möjligheter är lika för alla. Inget perfekt land, men det är mitt land. Det kan handla om högre utbildning. Eller om att kunna försörja sig och sin familj. Att byta till ett intressantare eller mer välbetalt jobb. Att kunna köpa ett hem. Eller att spara till sina barn. Att Sverige är ett land där det går att få det bättre. Och där vägen till att få det bättre går via jobb, utbildning och företagande. Men jag har också sett vad som händer när drömmar släcks. När jag var socialborgarråd i Stockholm såg jag de brutala konsekvenserna av missbruk, psykisk ohälsa och bidragsberoende. Inte minst såg jag vad det gör med barnen i de familjer som inte fungerar. Eller vad som händer när mamma eller pappa aldrig har ett jobb att gå till. 2
Jag såg också vad klok politik kan åstadkomma. Som leder till att de barn som växer upp under svåra förhållanden, ändå en dag kan stå på egna ben. Så att föräldrarnas problem idag inte blir barnens problem imorgon. Även svåra problem går att lösa. Vi har gjort det förut i vårt land och därför vet jag att vi kan göra det igen. Jag har en vision om Sverige. Ett Sverige där det alltid är rätt att anstränga sig. I skolan, på jobbet, i livet men också för att hjälpa andra. Ett land som uppmuntrar företagande och entreprenörskap. Innovationer och nyfikenhet. Där vi har kraften och viljan att ta hand om varandra när livet är skört. Och där vi ger alla inte minst de barn som fått en tuffare start en möjlighet att ändå lyckas senare i livet. Det kanske inte låter så dramatiskt. Men jag är övertygad om att många av er, känner och tycker ungefär som jag. Visionen om ett samhälle där rättigheter, skyldigheter och möjligheter är lika för alla. Jag vill leva i ett samhälle som fungerar. Där staten gör det som bara staten kan göra och gör det bra. Där alla kan känna sig trygga i sina hem, och på gator och torg för att vi har tillräckligt många poliser, och tydliga lagar med kännbara straff. Där Sveriges gränser och vår nationella demokrati skyddas av ett starkt försvar. Och där vi samarbetar med länder som delar våra värderingar. Där välfärdens kärna fungerar. Där sjukvården är världsledande, men där ingen behöver vänta i långa köer. Där skolan prioriterar kunskap och där föräldrar och elever själva kan välja både förskola och skola. Jag tror helt enkelt på de ideal som gav min mamma, och miljoner med henne, helt nya möjligheter. Det här är ingen revolutionerande idé. Men det är Sverige när vårt land är som bäst. Och för mig räcker det långt. Jag brukar säga att man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Inte minst i politiken. Vi behöver se och förstå det som är så bra i vårt land, att det måste försvaras och utvecklas. Sådant som generationer före oss har byggt upp, och som vi inte har rätt att äventyra eller förstöra. 3
Det handlar om tilliten mellan människor, men också mellan medborgare och myndigheter. En unikt stark tillgång för oss i Sverige. Det handlar också om en urgammal svensk jämlikhetstanke, där vad du gör är viktigare än vem du är. Och om jämställdheten mellan kvinnor och män, som inte är så bra som vi skulle önska - men där vi ändå har kommit längre än många andra länder. Sverige är också ett land som värnar barns rättigheter. Barn är sina föräldrars största ansvar i livet. Men barn är också människor med egen rätt, värda att lyssna på, respektera och ta på allvar. Vi fostrar våra barn till både självständighet och omtänksamhet. Det tror jag rustar dem väl för en globaliserad värld, där fler kommer möta människor från helt andra kulturer. Vi är med rätta stolta över ett enastående näringsliv med världsledande företag. En del har funnits i 150 år, andra bara i fem eller femton. De bygger vårt välstånd, och sätter svenska flaggor på världskartan. Vi förenar stark kärlek till naturen med tro på teknik och vetenskap. Så har vi renat vattnet i våra sjöar och luften i våra städer. Och så kan vi nu också bidra till att rädda klimatet. Allt det här är värt att värna och vårda. Den som inte förstår det - eller bara vill svartmåla - har inte förstått vad Sverige är, och vad som nu står på spel. Hur svensk han eller hon än säger sig vara. Men, att mycket är bra betyder inte att allt är bra. Att skönmåla är lika fel som att svartmåla. Därför ska man inte förminska stora problem och kalla dem för utmaningar. Det lurar ingen. Att åka Vasaloppet är en utmaning. Organiserade brott och gängkriminalitet, det är problem. Låt oss därför tala ärligt om dom. Förra året utfördes 320 skjutningar i Sverige. Nästan en varje dag. Gangstergängen tar kontroll över utsatta stadsdelar, slår klorna i småföretagare, och drar in barn och ungdomar i kriminalitet och missbruk. Samtidigt läggs brottsanmälningar på hög, till och med för våldtäkter. Internationella stöldligor plågar hela bygder. Många drabbas av det som helt missvisande kallas för vardagsbrottslighet. Men brott ska inte vara vardag. Polistätheten i Sverige är nu den lägsta på tio år. På polishögskolorna gapar utbildningsplatser tomma. Det är ingen utmaning. Det är problem. 4
Vi har ett stort och växande utanförskap. Där många vuxna inte går till jobbet på dagarna. Eller på kvällen. Eller någon gång under hela veckan. Trots att de skulle kunna jobba, lever de på bidrag. Det är ett mänskligt och ekonomiskt slöseri. Som skapar sociala problem och som bryter mot det svenska samhällskontraktet. Allra farligast är det för de barn och unga som blir andra generationens bidragsmottagare, andra generationens arbetslösa, andra generationens missbrukare eller kriminella. De här problemen förstärks nu av den misslyckade integrationen. Med nyanlända som inte kan ta sig in i vårt samhälle. Som inte hittar något jobb utan lever på bidrag i åratal. I ett permanent utanförskap, som dessutom riskerar att gå i arv till deras barn. För mig är det självklart att vi i Sverige måste ta vår del av ansvaret för människor som far illa i en trasig värld. Men vi måste också ta det fulla ansvaret för hur det går här i Sverige. Göra den svåra avvägningen mellan vad vi kan bidra med - och vad vi klarar av. Detta har vi aldrig tänkt igenom i Sverige. Det är hög tid nu. Sveriges flyktingpolitik måste därför vara både klok och stram under lång tid framöver. Problemen i Sverige är stora. Gör vi fel eller ingenting alls kommer de bli ännu större. Men vi har löst svåra problem förut. Vi kan göra det igen. Därför är jag hoppfull. Det kommer att kräva uthållighet och förmåga att fatta svåra beslut. Men om nästa generation ska få möta en bättre framtid, ja då måste vi börja nu. Jobben är grundbulten i svensk ekonomi. Ju fler som jobbar, och ju färre som lever på bidrag, desto bättre går det för Sverige. Och desto mer resurser kan vi lägga på skolan, på sjukvården, på vägar och järnvägar, på polisen och försvaret. I den insikten måste de politiska reformerna ta sin början. Arbetslinjen behöver därför stärkas. Den som kan, ska jobba och försörja sig själv. Och det ska alltid löna sig att arbeta och anstränga sig. Därför föreslår vi de största reformerna för nya jobb sedan Alliansens jobbskatteavdrag 2007. Vi sänker skatten särskilt för dem med lägre inkomster. Det ska också löna sig att ha jobbat. Vi sänker skatten för pensionärer. Men också för den som vill fortsätta arbeta, trots att man har passerat den formella pensionsåldern. 5
Vi föreslår den största bidragsreformen sedan Socialtjänstlagen för snart 40 år sen. Med ett tydligt bidragstak som innebär att de samlade bidragen aldrig kan bli högre än lönen när man jobbar. Arbetslinjen handlar också om att fler jobb kräver fler företag. Då måste företagare uppskattas mer än de beskattas. Och vi måste göra det enklare och billigare att anställa dom som inte har haft något jobb förut, eller som inte talar så bra svenska. När stora huvudkontor lämnar landet är Sverige ute på en farlig väg. Sverige behöver en integrationspolitik som gör att människor också kommer in i det svenska samhället, när man väl har kommit in i landet. Därför måste nyanlända snabbt lära sig svenska. Perfekt svenska är inte nödvändigt, men begriplig svenska är faktiskt det. Ska man bo kvar i Sverige har man en skyldighet att försöka lära sig vårt språk. Därför vill vi införa språkkrav, både för permanent uppehållstillstånd och för svenskt medborgarskap. Sverige måste också prioritera välfärden, framför ökade bidrag. Vi lovar helt enkelt inte allt åt alla. Skolan och sjukvården måste gå före bidragen. Vårdköerna ska kapas. Och det behövs mer matte och svenska i skolan. Sverige måste stärka rättsväsendet, och vi föreslår därför den största satsningen på rättsstaten på över tjugo år. Man löser nog inte allt med fler poliser, med skärpta straff eller med nya övervakningskameror. Men för mig är det uppenbart att just nu behövs precis det. Det är val den 9 september. Jag kommer att göra allt jag kan för att få ditt förtroende. Jag vill att det här valet ska handla både om det som är akut viktigt här och nu och om Sverige på längre sikt. Med en debatt som är öppen och ärlig. Ett vuxet samtal där vi varken smutskastar eller vantolkar varandra. Där vi förklarar vår egen politik inte förtalar motståndarnas. Jag är hoppfull. Inte för att vi i Sverige inte har stora problem. För det har vi. Utan för att jag är övertygad om att de går att lösa. Och för att jag tror att vi har en del av svaren. Men också för att det finns så mycket som är bra i vårt land och som vi kan bygga vår framtid på. Så ser jag på mitt politiska uppdrag: Att ta problem på allvar och lägga genomtänkta förslag som kan lösa dem. Att vara långsiktig och uthållig, att inspirera till gemensamma krafttag. Och att pragmatiskt samarbeta med vänner i politiken. Jag har mina i Alliansen. 6
Min vision av Sverige i framtiden ser inte ut som min mammas 50-tal, eller min egen ungdoms 80- och 90-tal. Inte ens som mina barns tidiga 2000-tal. Men den bygger på samma värderingar och på samma stolthet över att vara ett litet land som är framgångsrikt i en stor värld. Ett Sverige med rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Lika för alla. Tack för att Du har lyssnat! 7