ÄRENDE Vattenhushållningsärende, slutsyn gällande byggandet av Öjasjön och ersättningsansökan. 2. Öjasjöns regleringsbolag

ÖVERSÄTTNING VASA FÖRVALTNINGSDOMSTOL BESLUT Korsholmsesplanaden 43 Datum för be- Nummer PB 204 slutets givande 06/0184/2 65101 VASA 21.7.2006 t. 010 36 42611 f. 010 36 42760 Diarienummer e-post vaasa.hao@om.fi 01685-01689/04/5201 ÄRENDE Vattenhushållningsärende, slutsyn gällande byggandet av Öjasjön och ersättningsansökan ÄNDRINGSSÖKANDE 1. Öja fiskelag, Karleby 2. Öjasjöns regleringsbolag 3. Norra svenska fiskeområdet, Larsmo 4. Lars Tjäru, Karleby 5. Lars Sundström, Karleby INNEHAVAREN AV REGLERINGSTILLSTÅNDET ÖVERKLAGAT BESLUT Öjasjöns regleringsbolag Myndighet Datum Västra Finlands miljötillståndsverk 28.5.2004 Nr 16/2004/3 och 17/2004/3 Västra Finlands miljötillståndsverk har med sitt beslut fattat 28.5.2004 avgjort Öja fiskelags ersättningsyrkande gällande oförutsedda fiskeriekonomiska skador orsakade av projektet för byggandet av Öjasjön

samt ärendet gällande den slutsyn enligt 18 kap. i vattenlagen som gäller byggandet av Öjasjön. Öjasjön har byggts till en sötvattensbassäng för industrins och Karleby stads vattenuttag genom att man med dammar har avskiljt området från havet år 1968. Bassängen har en areal på cirka 13 km 2 och består av vattenområdena Jouxfjärden, Bysundet, Träskminnsviken, Ängöfjärden och Bredviken. Vattenområdet hade tidigare haft förbindelse med havet via sunden mellan Palma, Furuskär, Reipsö och Kilsund. Tillstånd för projektet för byggandet av bassängen har beviljats med Västra Finlands vattendomstols utslag nr 96/1969, givet 24.11.1969. 0Västra Finlands miljötillståndsverk har förkastat alla de yrkanden på ersättningar som har hänfört sig till de fiskeriekonomiska skador på havsområdet som har orsakats av byggandet av bassängen samt förkastat alla de yrkanden på ersättningar som har hänfört sig till de fiskeriekonomiska skadorna i Öjasjön och som har gällt tiden innan miljötillståndsverkets beslut har vunnit laga kraft. De fiskeriekonomiska skador som har uppkommit på havsområdet har man haft kännedom om och de har enligt miljötillståndsverket beaktats i det lagakraftvunna utslag som vattendomstolen avgav år 1969. Således är de skador som eventuellt har uppkommit på havsområdet inte oförutsedda. Även om de skulle vara oförutsedda skulle de vara preskriberade, eftersom de enbart beror på byggandet av Öjasjön, inte på vattenregleringen av Öjasjön eller på vattenuttaget från Öjasjön och eftersom 2 kap. 27 i vattenlagen skall tillämpas på preskriptionen av skadorna. I fråga om preskriptionen av de skador som har konstaterats vid slutsynen tillämpas de normala preskriptionsbestämmelserna i vattenlagen. I fråga om de fiskeriekonomiska skador som har uppkommit i Öjasjön har miljötillståndsverket konstaterat att man huvudsakligen hade kännedom om orsakerna till skadorna då beslutet om byggnadstillstånd fattades. Skador som orsakas av byggandet var att fiskens vandring blev förhindrad och att vattnet i bassängen undergick försurning och försötning. Då vattendomstolen hade kännedom om olägenheterna då den fattade sitt beslut kan skadorna inte anses vara oförutsedda. Enligt miljötillståndsverket kunde de skador som orsakades av de förhöjda halterna av tungmetaller i Öjasjön inte beaktas då beslutet om byggandet av sjön fattades, varför de är sådana oförutsedda skador som avses i 2 kap. 27 i vattenlagen. Eftersom dessa skador som har medfört fiskeriekonomiska olägenheter har orsakats av byggprojektet, har skadorna preskriberats. Miljötillståndsverket har ändrat bestämmelserna 14), 15) och 18) i Västra Finlands vattendomstols utslag nr 96/1969, givet

3 24.11.1969, den sistnämnda bestämmelsen sådan som den lyder i vattendomstolens utslag nr 71/1992, givet 7.9.1972, till beslutet fogat de nya bestämmelserna 10 a), 10 b), 10 c), 14 a), 15 a), 15 b) och 24) samt undanröjt bestämmelsen 3) gällande flottning. De ändrade och de nya bestämmelserna lyder på följande sätt: 10 a) Tillståndsinnehavaren skall i Öjasjön och inom det område som påverkas av projektet på havsområdet utanför sjön på ett sätt som godkänns av Österbottens arbetskrafts- och näringscentral utföra observationer i fråga om det fiskeriekonomiska tillståndet och kvicksilverhalterna i gädda samt mängden och artsammansättningen av den fisk som sugs in i vattenuttagstunneln. Ett förslag till observationsprogram skall inges till arbetskrafts- och näringscentralen inom tre månader efter det att detta beslut har vunnit laga kraft. Observationerna kan utföras tillsammans med andra fiskeriekonomiska observationer i området. 10 b) Tillståndsinnehavaren skall utföra observationer i fråga om projektets inverkan på tillståndet i Öjasjön och på havsområdet utanför sjön på ett sätt som godkänns av Västra Finlands miljöcentral. Ett förslag till observationsprogram skall inges till miljöcentralen inom tre månader efter det att detta beslut har vunnit laga kraft. Observationerna kan utföras tillsammans med andra observationer i området. 10 c) Resultaten av observationerna skall på de utsatta tider som nämns i observationsprogrammen inges till Österbottens arbetskrafts- och näringscentral och till Västra Finlands miljöcentral samt till miljövårdsmyndigheterna i Karleby stad och Kronoby kommun. Resultaten skall man på begäran framlägga också för dem vilkas rätt eller fördel ärendet kan gälla. 14) Tillståndsinnehavaren skall årligen under januari månad till Österbottens arbetskrafts- och näringscentral betala 8400 euro i fiskerihushållningsavgift som skall användas för åtgärder som förbättrar fiskerihushållningen i Öjasjön. För det år då detta beslut vinner laga kraft skall avgiften betalas inom 30 dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Det berörda fiskeområdet och delägarlagen i området skall höras i fråga om användningen av avgiften. 14 a) Tillståndsinnehavaren skall utreda möjligheterna att bygga en fiskväg till Öjasjön på ett sätt som godkänns av Västra Finlands miljöcentral. Utredningen skall göras i samarbete med miljöcentralen, arbetskrafts- och näringscentralen, delägarlagen, fiskeområdet och Larsmo-Öjasjöns regleringsbolag och utredningen skall vara klar senast 31.12.2004. Efter att utredningen har färdigställts skall tillståndsinnehavaren senast 31.3.2005 inge en ansökan om byggandet av fiskvägen till Västra Finlands miljötillståndsverk, förutom i det fall att de som har

deltagit i utredningen är eniga om att projektet inte bör genomföras. 15) Tillståndsinnehavaren skall betala följande årliga ersättningar till ägarna av vattenområdena från det år då detta beslut vinner laga kraft fram till dess att den ansökan som gäller justering av ersättningarna och som har nämnts i bestämmelse 24) har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut: euro 200 euro Öja fiskelag 24 400 euro Kronoby fiskelag 7 800 Kvikant fiskelag 7 Karleby stad Finska staten 7 200 euro 360 euro Ersättningarna skall betalas under januari månad varje år. Från ersättningen för det första året skall vid behov avdras den ersättning som eventuellt redan har betalats i enlighet med bestämmelse 15) i Västra Finlands vattendomstols utslag nr 96/1969. Ersättningen för det första året skall betalas inom 30 dagar från det att detta beslut har vunnit laga kraft. 15 a) Tillståndsinnehavaren skall inom 30 dagar efter det att detta beslut har vunnit laga kraft till Kronoby delägarlag betala 2000 euro för de kalkningskostnader som har orsakats av tryggandet av vattenkvaliteten vilket ankommer på tillståndsinnehavaren och 5000 euro i form av en engångsersättning för kostnaderna för anskaffningen av en slåttermaskin. 15 b) Ifall de ersättningar som avses i tillståndsbestämmelserna 15) och 15 a) inte har betalats senast på förfallodagen, skall det på ersättningarna för tiden efter förfallodagen betalas en årlig dröjsmålsränta, vars storlek i enlighet med 4 1 mom. i räntelagen är 7 procentenheter högre än den i 12 i räntelagen avsedda referensränta som vid respektive tidpunkt är gällande. 18) Tillståndsinnehavaren skall på ett sätt som godkänns av Västra Finlands miljöcentral göra en utredning inklusive kostnadsberäkning om de åtgärder med vilka det är möjligt reducera de olägenheter som projektet medför för vattenkvaliteten i Öjasjön. Utredningen skall inges till miljöcentralen före slutet av år 2010. Tillståndsinnehavaren skall dessutom med en 40 procents andel delta i de årliga kostnader som orsakas av anskaffningen av kalk till Kolam kalkningsstation vid Kronoby å. 24) Tillståndsinnehavaren skall senast 31.12.2012 till miljötillståndsverket inge en ansökan om justering av den

5 fiskerihushållningsavgift, de åtgärdsförpliktelser och de ersättningar som avses i tillståndsbestämmelserna 14), 15) och 18). Till ansökan skall bifogas ett sammandrag av de utförda observationerna samt de utredningar som avses i tillståndsbestämmelserna 14 a) och 18) och uppgifter om de åtgärder som har vidtagits på basis av utredningarna samt resultaten av åtgärderna liksom också en utredning om andra omständigheter som inverkar på storleken av ersättningarna och fiskerihushållningsavgiften. Miljötillståndsverket har förpliktat Öjasjöns regleringsbolag att till Öja fiskelag i nödvändiga rättegångskostnader som fiskelaget har orsakats i vattendomstolen, vattenöverdomstolen och vid miljötillståndsverket betala sammanlagt 12.000 euro med dröjsmålsränta från det att en månad har förflutit efter det att detta beslut gavs. Dröjsmålsräntan är i enlighet med 4 1 mom. i räntelagen sju procentenheter högre än den i 12 i räntelagen avsedda referensräntan som är gällande vid respektive tidpunkt. Sitt avgörande gällande rättegångskostnaderna har miljötillståndsverket motiverat på följande sätt: Öja fiskelag har yrkat att de oförutsedda fiskeriekonomiska skadorna skall ersättas. Även om några oförutsedda skador som skall ersättas inte har uppkommit har fiskelagets yrkande varit befogat och till följd av det har man höjt ersättningarna till en nivå som motsvarar de skador som har uppkommit, höjt beloppet av fiskerihushållningsavgiften och ålagt berörda parter en förpliktelse att utreda byggandet av en fiskväg och att utreda andra eventuella åtgärder samt utfärdat en del andra bestämmelser som inverkar på sjöns tillstånd. Om ersättningsärendet inte skulle ha blivit anhängiggjort skulle man sannolikt inte ha förordnat att det skall hållas en slutsyn. Den ansökan som har ingetts av det skadelidande fiskelaget har sålunda lett till att ersättningsskyldighet har ålagts och förutsättningarna i enlighet med 16 kap. 27 3 mom. i vattenlagen för ersättning av kostnaderna uppfylls. Med beaktande av den arbetsinsats som ärendet har krävt och den utomstående arbetsinsats som har anlitats och med beaktande av att frågorna vid slutsynen utreds på tjänstens vägnar bestämmer miljötillståndsverket att kostnaderna skall ersättas med 12.000 euro. Av de nödvändiga kostnaderna består 9.000 euro av kostnader som har uppkommit i vattendomstolen, 1.500 euro av kostnader som har uppkommit i vattenöverdomstolen och 1.500 euro av kostnader som har uppkommit vid vattentillståndsverket. YRKANDENA I FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN 1. Öja fiskelags besvär A) Allmänna yrkanden Öja fiskelag har yrkat att samtliga skador på havsområdet som har orsakats av projektet skall ersättas med laga ränta i enlighet med

fiskelagets skadeståndsberäkning daterad 8.4.2002 (1.445.590 mk/år för tiden 1969 1989 och 1.931.560 mk/år från och med år 1990) eller åtminstone i enlighet med det som har framförts i ansökan daterad 1.2.1994 (621.400 mark/år) från och med år 1969 till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. Sekundärt skall skadorna på ovan nämnt sätt ersättas åtminstone från och med 1.2.1984. Tertiärt skall ärendet återförvisas till en kompletterande slutsyn/syneförrättning, vid vilken samtliga skador på havsområdet som har uppkommit eller kommer att uppkomma skall utredas och till fullo ersättas i form av årsersättningar till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. I varje fall skall de framtida skadorna på havsområdet ersättas på samma sätt som inom Öjasjön men till de ovan nämnda beloppen. Tillståndsbestämmelserna i beslutet skall ändras på följande sätt: Bestämmelserna 10 a) och 10 b): Öja fiskelag och Norra svenska fiskeområdet skall höras innan observationsprogrammen godkänns. Bestämmelse 10 c): Resultaten av observationerna skall årligen inges också till Öja fiskelag och Norra svenska fiskeområdet. Bestämmelse 14): Fiskerihushållningsavgiften skall höjas till 60.000 euro/år. Användningen av fiskerihushållningsavgiften förutsätter godkännande av Norra svenska fiskeområdet och Öja fiskelag. Bestämmelse 14 a): Bestämmelsen skall ändras att lyda på följande sätt: Tillståndsinnehavaren skall senast 31.12.2004 inge en ansökan om byggande av en sådan fiskväg till Öjasjön som har godkänts av Västra Finlands miljöcentral och Österbottens TEcentral. Bestämmelse 18): Öja fiskelag och Norra svenska fiskeområdet skall höras innan tillståndsinnehavarna förpliktas att svara för de kostnader som avses i tillståndsbestämmelsen. Öja fiskelag och Norra svenska fiskeområdet skall beviljas rätt att föra frågan om finansieringen av de åtgärder som avses i tillståndsbestämmelsen att avgöras av Västra Finlands miljötillståndsverk. I bestämmelsen bör man kvarhålla följande villkor: Sökanden är ålagd att ombesörja att vattenkvaliteten i Öjasjön inte menligt försämras på grund av företaget. Tillståndsinnehavarna bör solidariskt förpliktas att ersätta Öja fiskelags samtliga rättegångskostnader med laga ränta i enlighet med det som tidigare har framförts vid

7 miljötillståndsverket. Likaså bör rättegångskostnaderna i Vasa förvaltningsdomstol ersättas med 2.433,90 euro med laga ränta med tillägg för partskostnaden 125 euro med laga ränta. B) Primära yrkanden 1. Alla skador som har uppkommit och kommer att uppkomma inom Öjasjön skall ersättas i form av årsersättningar med laga ränta på det sätt som har framförts i skadeberäkningen daterad 8.4.2002 (881.034 mk/år för åren 1969-1989 och 864.493 mk/år från och med år 1990) eller sekundärt i enlighet med det som har framförts i ansökan daterad 1.2.1994 (387.881 mk/år) till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut.. 2. Sekundärt bör de redan uppkomna och framtida skadorna inom Öjasjön ersättas i form av årsersättningar med laga ränta från och med år 1969 i enlighet med sakkunnige Seppänens skadevärdering korrigerad på det sätt som har framförts i påminnelsen (231.692,22 mk/år) till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. 3. I varje fall bör de skador som har uppkommit inom Öjasjön ersättas med ränta från och med år 1969 i enlighet med sakkunnige Seppänens skadevärdering (146.709 mk/år med laga ränta) till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. C) Sekundära yrkanden 1. Alla skador som årligen har uppkommit och i framtiden kommer att uppkomma inom Öjasjön skall med laga ränta ersättas i form av årsersättningar åtminstone från och med 1.2.1984 i enlighet med skadeberäkningen daterad 8.4.2002 eller sekundärt i enlighet med ansökan daterad 1.2.1994 till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. 2. Sekundärt bör de skador som inom Öjasjön har uppkommit och i framtiden kommer att uppkomma ersättas med ränta i form av årsersättningar från och med 1.2.1984 i enlighet med sakkunnige Seppänens skadevärdering korrigerad på det sätt som har

framförts i påminnelsen till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. 3. I varje fall bör de skador som har uppkommit inom Öjasjön ersättas med ränta från och med år 1969 i enlighet med sakkunnige Seppänens skadevärdering till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) i det överklagade beslutet har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. D) Tertiära yrkanden 1. De skador som har orsakats av den reglering som står i strid med tillståndsvillkoren skall utredas och ersättas i form av årsersättningar med laga ränta. Ifall Vasa förvaltningsdomstol anser att frågan inte kan avgöras på basis av den utredning som redan har framlagts i ärendet skall ärendet återförvisas till en kompletterande slutsyn/syneförrättning. 2. De oförutsedda skadorna orsakade av försurning skall ersättas med laga ränta. 3. De oförutsedda skadorna till följd av förhöjda metallhalter skall ersättas med laga ränta. 4. Samtliga skador som beror på försämringen av vattenkvaliteten skall ersättas med laga ränta, eftersom skadorna har uppkommit till följd av underlåtenheten att iaktta tillståndsbestämmelse 18). 5. Samtliga fiskeriekonomiska skador skall ersättas med laga ränta, eftersom de har uppkommit till följd av underlåtenheten att iaktta tillståndsbestämmelserna 14) och 15). 6. De oförutsedda skador som har orsakats av att fisk vintertid sugs in i tunneln, då risslen har tagits bort, skall ersättas med laga ränta. 7. I övrigt skall de framtida skadorna ersättas och kompenseras i enlighet med de ovan framställda primära eller sekundära yrkandena. Öja fiskelags motivering i sammandrag (de allmänna och de primära yrkandena) Sina yrkanden har Öja fiskelag motiverat med att det av invallningen orsakades och fortfarande orsakas stor skada på fisket både inom Öjasjön och på det närliggande havsområdet.

9 Vattenöverdomstolen hade med sitt beslut 110/1997 redan konstaterat att de skador som hade uppkommit på havsområdet ännu inte hade avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. Det omnämnande som ingår i tillståndsvillkor 17.2 i tillståndsbeslutet från år 1969, dvs. Sökandena är ansvariga för av företaget förorsakad skada, men eller annan förlust av förmån innebär att frågan om skadeståndet har skjutits på framtiden, att tillståndsinnehavaren är ansvarig för all skada som har uppkommit och att de skadelidande inte för att få ersättning behöver visa att den uppkomna skadan var oförutsedd då tillståndsbeslutet fattades. Preskriptionsbestämmelserna har inte någon betydelse i ett slutsynsärende, utan de uppkomna olägenheterna skall prövas och skadestånd skall bestämmas på tjänstens vägnar i enlighet med 16 kap. 21 i vattenlagen. Frågan har fastställts i HFD:s prejudikat HFD:1993 A 50. 2. Öjasjöns regleringsbolags besvär 1. Tillståndsbestämmelserna 10 a) och 10 b) bör ändras på så sätt att från dessa avlägsnas de observationsförpliktelser som gäller det fiskeriekonomiska tillståndet på havsområdet samt verkningarna på havsområdet. Som motivering har regleringsbolaget framfört att ärendet gällande havsområdet tidigare har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. Med observationer som i detta skede skulle utsträcka sig till havsområdet kan man inte komma fram till någon sådan ny information som skulle vara till hjälp för att man på havsområdet skall kunna utreda verkningarna av invallningen eller regleringen. För havsområdet gäller dessutom separata observationsprogram i fråga om vilka man rapporterar om resultaten till myndigheterna. I samband med att projektet med en fiskväg eventuellt genomförs kan observationer på havsområdet vara befogade, men denna fråga avgörs vid en separat behandling av miljötillståndet gällande byggandet av fiskvägen. 2. Den fiskerihushållningsavgift som har ålagts i tillståndsbestämmelse 14) bör undanröjas eller nedsättas eller ändras till att vara gällande för viss tid på så sätt att förpliktelsen upphör att gälla senast då det i beslutet nämnda projektet gällande fiskvägen har slutförts. Regleringsbolaget anser att det är oskäligt att ålägga en fiskerihushållningsavgift då man beaktar de övriga åtgärder som har framlagts i beslutet och som förpliktar till en förbättring av fiskerihushållningen (t.ex. fiskvägen) och de därtill anslutna kostnaderna. Byggandet av fiskvägen torde kosta cirka 170.000

euro. 3. Den årliga ersättning på 7.200 euro som man i tillståndsbestämmelse 15) har ålagt regleringsbolaget att betala till Karleby stad bör undanröjas, eftersom Karleby stad är en av delägarna i Öjasjöns regleringsbolag och på basis av det avtal som delägarna har ingått 12.9.1968 skall det anses att avsikten har varit att det i fråga om det vattenområde som ägs av Karleby stad inte skall betalas några ersättningar. 4. De ersättningar som regleringsbolaget i tillståndsbestämmelse 15) har förpliktats att betala till ägarna av vattenområdet bör nedsättas på så sätt att de motsvarar de verkliga skadorna som har orsakats av invallningen. Regleringsbolaget anser också att den bedömningen är för hög enligt vilken skadeandelen i fråga om olägenheterna orsakade av försurning i Öjasjön skulle uppgå till 80 %. Som motsvarande andel i Larsmosjön under i det närmaste likadana förhållanden har godkänts 30 % i vattendomstolens beslut nr 96/1998/1. 5. Den i tillståndsbestämmelse 18) uppställda förpliktelsen för regleringsbolaget att delta med en andel på 40 % av de årliga kostnaderna som orsakas av anskaffningen av kalk till Kolam kalkningsstation bör undanröjas. De projekt som skall genomföras för att förbättra vattenkvaliteten i Kronoby å är nödvändiga, men invallningen av Öjasjön har inte inverkat på surhetsgraden i Kronoby å. Kalkningskostnaderna bör anvisas att ersättas av dem som förorsakar försurningen i ån. 6. I fråga om rättegångskostnaderna har regleringsbolaget yrkat att den för bolaget uppställda förpliktelsen att med 12.000 euro ersätta Öja fiskelags rättegångskostnader i vattendomstolen, vattenöverdomstolen och vid miljötillståndsverket skall upphävas såsom obefogad eller i varje fall att beloppet skall nedsättas avsevärt. 3. Norra svenska fiskeområdets besvär 1. De fiskeriekonomiska skadorna som på havsområdet har orsakats av byggandet av Öjasjön bör från och med år 1969 ersättas till fullt belopp. Skadorna på havsområdet har utretts till exempel i Minna Uusimäkis utredning Patoamisen ja patoamisen jälkeisten hoitotoimenpiteiden vaikutus Öjanjärven kalastukseen ja kalakantoihin (Vaasan maaseutuelinkeinopiirin tiedote no 4, 1993). 2. I anslutning till tillståndsbestämmelsen 14 a) behövs det i fråga

11 om byggandet av fiskvägen inte längre några andra bestämmelser än tiden för att inge ansökan, eftersom parterna har uppnått enighet om byggandet av fiskvägen vid sitt gemensamma möte i Karleby 7.4.2004. 3. I tillståndsbestämmelserna bör man inkludera observationer i fråga om fiskerihushållningen på havsområdet. 4. Lars Tjärus besvär I egenskap av delägare i Öja fiskelag har Tjäru yrkat på ersättning av alla skador som på havsområdet har orsakats av byggandet av Öjasjön samt på ersättning av de skador som har uppkommit i Öjasjön före miljötillståndsverkets beslut. Tillståndsbestämmelse 14 a) skall ändras att lyda på så sätt att tillståndsinnehavaren omedelbart bör bygga den fiskväg som parterna enhälligt har godkänt för att man skall kunna minska skadorna i Öjasjön och på havsområdet. Tillståndsbestämmelse 18) i beslutet från år 1969 bör kvarhållas som sådan. Tjäru har till grund för sina yrkanden bland annat åberopat att regleringsbolaget har brutit mot bestämmelser i det ursprungliga tillståndsbeslutet. Kontrollerna av vattenkvaliteten har försummats och å andra sidan har man fått tillgång till resultat av dem i ett sent skede. Myndigheterna har försummat att sköta sina uppgifter. Öjasjöns fiskelag vilseleddes och sålunda saknade fiskelaget information för att kunna ansöka om ersättningar i ett tidigare skede. På felaktiga grunder har man ansett att det är enbart det sura vattnet i Kronoby å som har förorsakat problemen orsakade av försurning. Förvaltningsdomstolen bör av Västra Finlands miljöcentral begära ett utlåtande om felaktigheterna i den s.k. slutrapporten om Öjasjön från år 1994, dvs. bland annat de som gäller avsaknaden av rapporter för åren 1969-1979 och utelämnandet av provpunkt 2. Skadorna på havsområdet har inte alls utretts efter år 1969. En betydande del av skadorna på havsområdet skulle ha kunnat undvikas genom att avtappa sötvatten genom dammöppningarna. Tjäru har yrkat att punkten någon annan oförutsedd anledning i 2 kap. 27 i vattenlagen skall tillämpas på ärendet, eftersom underlåtenhet att iaktta lagakraftvunna regleringsbestämmelser inte får utgöra ett hinder för att parternas rättsskydd förverkligas. Tjäru har också yrkat på befrielse från att betala rättegångsavgiften. 5. Lars Sundströms besvär

Lars Sundström har i egenskap av yrkesfiskare yrkat att alla skador som av företaget har orsakats och i fortsättningen kommer att orsakas i Öjasjön och på havsområdet skall ersättas med laga ränta (de uppkomna skadorna sammanlagt 390.633 euro). De framtida skadorna skall ersättas med 16.276 euro per år till dess att den ansökan som avses i tillståndsbestämmelse 24) har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut. Sekundärt skall ärendet återförvisas till en kompletterande slutsyn/syneförrättning. Såsom engångsersättning skall för utökning av fångstredskap ersättas 4 x 4.255 euro, dvs. 17.020 euro med laga ränta. Sundström har ansett miljötillståndsverkets uppfattning vara felaktig i fråga om att man skulle ha haft kännedom om skadorna på havsområdet då tillståndsbeslutet fattades år 1969 eller att de även om de skulle vara oförutsedda är preskriberade. Skada på havsområdet orsakas också av vattenregleringen i Öjasjön. Avtappningarna borde ha skötts mellan Öjasjön och havet för att fiskens vandring från havet till fortplantningsområdet ens till någon del skulle ha varit möjlig. Avtappningarna har dock skett från Öjasjön till Larsmosjön. Sundström har också yrkat att förvaltningsdomstolen skall inhämta fiskeribiolog Minna Uusimäkis utlåtande om att någon fiskevårdsplan inte har genomförts på 31 år. Planen har myndigheterna eller de övriga parterna inte ens haft tillgång till. ÄRENDETS HANDLÄGGNING I FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN Öja fiskelag har avgett ett bemötande med anledning av Öjasjöns regleringsbolags besvär. Fiskelaget har yrkat att 811,30 euro med ränta skall ersättas i rättegångskostnader. 0Öjasjöns regleringsbolag har avgett ett bemötande med anledning av de övriga ändringssökandenas besvär. Västra Finlands miljöcentral har avgett ett bemötande med anledning av besvären. Österbottens TE-central har avgett ett bemötande med anledning av besvären. Byggnads- och miljönämnden i Karleby stad har avgett ett bemötande med anledning av besvären. Kronoby delägarlag har avgett ett bemötande med anledning av Öjasjöns regleringsbolags besvär.

13 Också till de övriga parterna, inklusive Kronoby fiskelag, Kvikant fiskelag, Karleby stad och Finska staten i egenskap av att de är ersättningstagare, har det med anledning av besvären med miljötillståndsverkets brev daterat 18.8.2004 för kännedom sänts en kungörelse, med vilken dessa har getts möjlighet att bemöta besvären. Inga andra bemötanden har ingetts. Västra Finlands miljötillståndsverk har i sitt utlåtande ansett att det varken i besvären eller i bemötandena har framlagts några nya omständigheter som inverkar på ärendet. Miljötillståndsverket har hänvisat till sitt beslut och till motiveringen till detta. Öjasjöns regleringsbolag har avgett en förklaring. Lars Sundström har avgett en förklaring. Lars Tjäru har avgett en förklaring. Han har yrkat att en muntlig förhandling skall hållas för utredande av varför regleringsbestämmelserna inte har iakttagits och varför myndigheterna har hemlighållit uppgifter från vattenanalyserna. Öja fiskelag har avgett en förklaring. Det har yrkat på 1.854,40 euro med laga ränta i rättegångskostnader för avgivandet av förklaringen. ANTECKNING Det beslut av Västra Finlands miljötillståndsverk som gäller avlägsnandet av dammen i den norra grenen av Kronoby å och utredandet och ersättandet av de skador som har förorsakats av dammen har getts 12.12.2005 (numren 134 och 135/2005/3). Förvaltningsdomstolen har vid avgörandet av ärendet haft tillgång till akten 206:1 som hänför sig till Västra Finlands vattendomstols utslag 96/1969 (beslutet om byggandet av Öjasjön) och vari bland annat ingår förrättningsmännens utlåtande daterat 15.2.1969. FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE Processuella avgöranden Förvaltningsdomstolen förkastar yrkandena på att utlåtanden skall inhämtas från Västra Finlands miljöcentral (Lars Tjärus yrkande) och från Minna Uusimäki (Lars Sundströms yrkande). Förvaltningsdomstolen förkastar också yrkandena på att en muntlig förhandling skall hållas samt att ärendet skall återförvisas till en kompletterande slutsyn eller syneförrättning.

Avgörande i huvudsaken Motivering Av handlingarna har förvaltningsdomstolen fått tillräcklig utredning för att avgöra ärendet. Förvaltningsdomstolen förkastar Norra svenska fiskeområdets, Lars Tjärus och Lars Sundströms besvär samt Öja fiskelags besvär till annan del än i fråga om yrkandet på höjningen av fiskerihushållningsavgiften. Med förkastande av Öjasjöns regleringsbolags besvär i övrigt undanröjer förvaltningsdomstolen det andra stycket i bestämmelse 18) samt ändrar bestämmelserna 14) och 15) att lyda på följande sätt: 14) Tillståndsinnehavaren skall årligen under januari månad till Österbottens arbetskrafts- och näringscentral betala 12.000 euro i fiskerihushållningsavgift som skall användas till åtgärder som förbättrar fiskerihushållningen i Öjasjön. För det år då detta beslut träder i kraft skall avgiften betalas inom 30 dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft. Om användningen av avgiften skall fiskeområdet och delägarlagen i området höras. 15) Tillståndsinnehavaren skall betala följande årliga ersättningar till ägarna av vattenområdena från det år då detta beslut vinner laga kraft fram till dess att den ansökan om justering av ersättningarna som nämns i bestämmelse 24) har avgjorts med ett lagakraftvunnet beslut: euro 770 euro Öja fiskelag 2 670 euro Kronoby fiskelag 830 Kvikant fiskelag Karleby stad Finska staten 770 euro 40 euro Ersättningarna skall betalas under januari månad varje år. Från ersättningen för det första året skall vid behov avdras den ersättning som eventuellt redan har betalats i enlighet med bestämmelse 15) i Västra Finlands vattendomstols utslag nr 96/1969. Ersättningen för det första året skall betalas inom 30 dagar från det att beslutet har vunnit laga kraft. På grund av den tid som har förflutit förlänger förvaltningsdomstolen den tid som har utsatts i andra stycket i bestämmelse 14 a) för ansökande om tillstånd för att bygga en fiskväg till att utgå 31.12.2006. Till övriga delar ändras inte miljötillståndsverkets beslut.

15 Motivering A. De förkastade besvären 1. Allmänt om byggandet och regleringen av Öjasjön Öjasjön har byggts till en sötvattenbassäng för vattenuttag för industrins och Karleby stads behov genom att området har avskiljts från havet år 1968. Sjöns areal uppgår till cirka 13 km 2 och den står via dammar i förbindelse med havet samt via en kanal till den tidigare genom invallning bildade Larsmosjön. Före invallningen av Öjasjön hade den norra grenen av Kronoby å som utmynnade i Jouxfjärden i Öjasjön avdämts år 1961 i anslutning till byggandet av Larsmosjön. Regleringsgränserna för Öjasjön var ursprungligen bundna till havsvattenståndet. Avtappningen från Larsmo-Öjasjön har i huvudsak skötts via Larsmosjön genom att man har öppnat luckorna vid Hästgrundet och Gertruds. I tillståndsbeslutet från år 1969 utfärdades bland annat bestämmelser om att portarna i båtslussen mellan Reipsö och Kilsund skulle hållas öppna vid flödestid. Förvaltningstvångsärendet i anslutning till att tillståndsbestämmelserna inte har iakttagits har avgjorts med vattenöverdomstolens beslut nr 107/1997, givet 19.9.1997. Regleringen av Öjasjön är det Larsmo-Öjasjöns regleringsbolag som har varit ansvarigt för från och med år 1998. Bolaget har bildats med Västra Finlands vattendomstols beslut 26.6.1996, nr 56/1996/3. Regleringen är inte längre bunden till havsvattenståndet och avsikten är att vattenytan i sjön så noggrant som möjligt skall hållas inom höjdnivån N 60 +0,10 m - +0,20 m. Larsmosjön och Öjasjön bildar ett vattenområde som står i förbindelse med varandra. Enligt förvaltningsdomstolens synsätt är den omständigheten att det samtidigt existerar tre olika regleringsbolag inte ägnad att klarlägga situationen då man ytterligare beaktar att tillstånden för två av regleringsbolagen, dvs. Larsmosjöns regleringsbolag och Öjasjöns regleringsbolag numera till större delen är anknutna till ledandet av vattnet och att det är Larsmo-Öjasjöns regleringsbolag som på basis av det ovan nämnda beslutet svarar för regleringen av de båda sjöarna. 2. Olägenheterna för fiskerihushållningen enligt 1969 års utslag För byggandet av Öjasjön beviljades tillstånd med Västra Finlands vattendomstols utslag nr 96/1969, givet 24.11.1969. I det utlåtande av förrättningsmännen som hänför sig till utslaget gjordes den bedömningen att till följd av invallningen kommer fångsten av vandringsfiskarna lake, sik och siklöja praktiskt taget helt att upphöra och att försötningen av vattnet tillfälligt kommer att reducera fångstmängderna också i övrigt.

Förrättningsmännen gjorde den bedömningen att den årliga totala fångstmängden i Öjasjön uppgick till 30260 kg/år och att dess bruttovärde uppgick till sammanlagt 52.051 mark. Den totala fångstmängden 30260 kg kom förrättningsmännen fram till på basis av de fångstmängder som fiskelagen hade uppgett för år 1967. I den totala fångsten inräknades inte fångsten genom fiske med håv (delvis olaglig fångst). Förrättningsmännen räknade ut nettovärdet av den totala fångsten genom att avdra en 50 procents andel i kostnader för fisket och på så sätt kom man fram till 26.000 mark/år som värde för den reella avkastningen av fångsten. Andelen för lake, sik och siklöja av detta belopp uppskattades till 10.000 mark/år, som således utgjorde förrättningsmännens beräkning av den skada som skulle ersättas. I tillståndsbeslutet ändrade vattendomstolen inte denna ersättningsgrund. Tillståndsinnehavaren förpliktades att på egen bekostnad låta uppgöra en fiskevårdsplan för bibehållandet av fiskbeståndet i Öjasjön samt att årligen med 10.000 mark delta i genomförandet av fiskevårdsplanen. Tillståndsinnehavaren förpliktades att tillsvidare betala en ersättning på sammanlagt 6.000 mark per år till ägarna av vattenområdena för skador och men som fisket orsakas. Avsikten var att ersättningen skulle betalas tills fiskbeståndet med fiskevårdsåtgärderna helt skulle ha återställts. 3. Förvaltningsdomstolens utgångspunkter vid bedömningen av den skada som har uppkommit i Öjasjön Förvaltningsdomstolen anser att fångstuppgifterna för år 1967 i den form som de har legat till grund för tillståndsbeslutet från år 1969 representerar den genomsnittliga fångstnivån före invallningen. I detta sammanhang konstaterar förvaltningsdomstolen att uppgifterna om vare sig totalfångsten på 30260 kg i året som har använts som grund för tillståndsbeslutet från år 1969 eller värdet av fångsten såsom ersättningsgrund inte vid denna tid har gjorts stridiga genom att man till denna del skulle ha sökt ändring i beslutet. Tiden efter invallningen beskrivs bäst av uppgiften för år 1990 om en fångst på 4222 kg per år (mört och gärs har utelämnats) och denna kan anses vara den genomsnittliga fångst som numera fås i Öjasjön. År 1990 har den sammanlagda mängden i fråga om fångst av sik, lake och siklöja minskat till en tiondedel från år 1967. Fångstmängderna gällande gädda och abborre har båda minskat på så sätt att år 1990 har man av båda fiskarterna fått en knapp tredjedel av fångsten för år 1967. Efter invallningen orsakade försurningen av vattnet fiskdöd under flera år. Med utplanteringar av fisk har man inte lyckats kompensera den förlust av fångsten som orsakades av invallningen. I samband med båtslussen vid Reipsö blev en fiskväg färdigställd år 1991. Den mängd fisk som har tagit sig upp till sjön via fiskvägen har dock förblivit ringa. Bedömningen i

17 anslutning till tillståndsbeslutet från år 1969 om att det endast skulle vara fråga om en tillfällig minskning av avkastningen av fisket visade sig sålunda vara felaktig. 4. Skadebedömning För att beräkna skadan finns det inte något sätt som är det enda riktiga. Förvaltningsdomstolen har ansett det vara motiverat att vid beräkningen av nettovärdet av fångsten använda samma sätt som användes år 1969, dvs. från bruttovärdet har avdragits 50 % i fiskekostnader och på detta sätt har man fått fram nettovärdet av fångsten. Nu har värdet av fångsten vid slutsynen räknats ut genom att man har multiplicerat producentpriset med två och genom att man från detta har avdragit 40 % i fångstkostnader. Användningen av det senare beräkningssättet har allmänt motiverats med att betydelsen av husbehovs- och rekreationsfisket blir särskilt beaktat. Enligt en förfrågan som gäller år 1967 (Maa ja Vesi Oy 1968) fanns det på den nuvarande Öjasjöns område sammanlagt 336 hushåll som idkade fiske, av vilka endast 1 var ett hushåll med yrkesfiske på heltid, 25 var hushåll med yrkesfiske på deltid, 166 var hushåll som idkade husbehovsfiske och 144 var hushåll som idkade rekreationsfiske. Sålunda anser förvaltningsdomstolen att fisket i Öjasjön redan i slutet av 1960-talet i huvudsak utgjordes av husbehovs- och rekreationsfiske och att det med beaktande av också syftet med slutsynen inte är motiverat att vid bedömningen av den fiskeriekonomiska skadan använda något beräkningssätt som i avsevärd grad avviker från de grunder som tillämpades i tillståndsbeslutet gällande byggandet. Fiskbeståndets livsbetingelser i Öjasjön har bland annat påverkats av problem orsakade av försurning. Motsvarande olägenheter orsakade av ökad surhetsgrad har konstaterats allmänt på olika håll i Bottniska vikens kustområde. Fenomenet har visats hänföra sig bland annat till de på 1960-1970 -talen genomförda omfattande torrläggningsprojekten gällande sulfathaltiga markområden på tillrinningområdena för åar som mynnar ut i havet. I Öjasjön konstaterades omfattande fiskdöd under åren 1969 och 1970. Också på tillrinningsområdet för Kronoby å har det utförts utdikningar och ån har rensats upp. I samband med invallningen av Larsmosjön har den norra grenen av Kronoby å uppdämts redan år 1961. På grund av detta har bland annat möjligheten för sik att via Bysundet och Jåksholmsfjärden stiga upp i ån förhindrats. Som sammanfattning kan man göra den bedömningen att också utan invallningen skulle fiskbeståndets livsbetingelser i Öjasjön ha försämrats och värdet av fiskfångsten nedgått i högre grad än vad man har beräknat vid slutsynen (20 %) fram till tidpunkten då tillståndsverkets beslut gavs år 2004. Förvaltningsdomstolen har jämfört värdena av fångsterna för åren 1967

och 1990 enligt penningvärdet för år 2000 genom att multiplicera producentpriserna för fisk enligt fångstmängden för år 1967 med medelvärdet 8,90 mk/kg för år 2000. Värdet av fångsten för år 1967 uppgår då till 269.314 mk. Som värdet av 1990 års fångst år 2000 kan man använda det av förrättningsmännen uträknade beloppet, dvs. 34.310 mk. I Öjasjön skulle det också utan invallningen ha skett en minskning av avkastningen av fisket till följd av landhöjningen, den naturliga sedimenteringen och övergödningen. På grund av detta bör man från värdet av fångsten för år 1967 avdra en andel som skulle ha orsakats av andra faktorer än invallningen. Förvaltningsdomstolen gör den bedömningen att denna andel uppgår till 30 %. Nettovärdet av fångsten, dvs. förlusten av avkastningen av fisket uppgår efter det att det ovan nämnda procenttalet på 30 % först har avdragits från värdet av fångsten för år 1967 till 50 % av skillnaden mellan fångsterna för år 1967 och för år 1990, dvs. 77.105 mark. Som förlorad avkastning av fisket i Öjasjön beräknad enligt penningvärdet för år 2000 kommer man således fram till beloppet 77.105 mark. 5. Förutsedd eller oförutsedd skada 0I 2 kap. 27 i vattenlagen ingår det bestämmelser bland annat om att då det av byggande eller av nyttjande av en anläggning förorsakas en skadlig påföljd som då tillståndet beviljades inte har förutsetts kan man förordna om att ersättning skall betalas för denna även om tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Då tillståndsbeslutet fattades år 1969 kände man till att det i Öjasjön skulle uppkomma fiskeriekonomiska skador till följd av både invallningen och försurningen. En skada kan anses vara oförutsedd om skadan till den storleksklass som har angetts i tillståndsbeslutet senare skulle visa sig vara klart felaktig. Då man omvandlar det belopp på 77.105 mark som man i punkt 4 kom fram till som förlust i fråga om avkastningen av fisket till penningvärdet för år 1967 genom att man använder medelvärdena av producentpriserna år 2000, dvs. 8,90 mk/kg och det genomsnittliga partiförsäljningspris på cirka 1,70 mk/kg som har använts i beräkningarna i förrättningsmännens utlåtande från år 1969 uppgår skadans storlek om 77.105 mark omvandlad till penningvärdet för år 1969 till cirka 14.730 mark. På basis av den ovan presenterade kalkylen och då det för regleringsbolaget i beslutet från år 1969 för att de fiskeriekonomiska skadorna skulle kunna reduceras och ersättas uppställdes en skyldighet att med sammanlagt 16.000 mark delta i ersättningskostnaderna och i fiskevårdskostnaderna för fiskbeståndet med anledning av uppkommande fiskeriekonomiska skador har förvaltningsdomstolen dragit den slutsatsen

19 att det i fråga om de fiskeriekonomiska skadorna i Öjasjön inte har varit fråga om oförutsedda skador. 6. Havsområdet utanför Öjasjön 6.1 Skador på havsområdet Skadorna på havsområdet har enligt miljötillståndsverkets överklagade beslut beaktats i det utslag som vattendomstolen gav år 1969 bland annat därför att yrkandet på att fiskevårdplanen för fiskbeståndet skall utsträckas att gälla också havsområdet har förkastats i detta utslag. Således är skadorna inte oförutsedda. Enligt miljötillståndsverket beror skadorna på havsområdet enbart på byggandet och inte på vattenregleringen av Öjasjön eller på vattenuttaget och att även om skadorna skulle vara oförutsedda är de preskriberade, eftersom 2 kap. 27 i vattenlagen tillämpas på preskriptionen av dem. Skadorna har preskriberats också i slutsynsärendet, eftersom man vid slutsynen i fråga om preskription av skador tillämpar de normala preskriptionsbestämmelserna i vattenlagen. Förvaltningsdomstolen konstaterar att invallningen av Öjasjön förhindrade vandringsfiskarnas tillträde till viktiga områden för förökning och uppfödning av yngel. Fiskvägen vid Reipsö blev färdigställd först 1990-1991 och den har inte heller medfört någon nämnvärd förändring av situationen. Invallningen har således förorsakat en tillbakagång av bestånden av vissa fiskarter på havsområdet. Minna Uusimäki har i sin utredning från år 1993 (Patoamisen ja patoamisen jälkeisten hoitotoimenpiteiden vaikutus Öjanjärven kalastukseen ja kalakantoihin) gjort den bedömningen att fångstförlusten på havsområdet har uppgått till 35000 114000 kg per år. Förvaltningsdomstolen anser att skadan på vattenområdet är sådan att den inte har förutsetts i vattendomstolens tillståndsbeslut. Skadan har framträtt inom några år efter invallningen och den har uttryckligen berott på invallningen och inte på vattenregleringen av sjön. På havsområdet har fiskeriekonomisk skada också orsakats av avloppsvatten från den närbelägna industrin. 6.2 Preskription Preskription av yrkanden på ersättning för oförutsedda skador ingår det bestämmelser om i 2 kap. 27 2 mom. i vattenlagen. Före 1.8.1994 var paragrafen i fråga, dvs. 2 kap. 27 i vattenlagen gällande med följande ordalydelse (den ursprungliga vattenlagen 264/1961): Där av byggande eller anläggnings nyttjande förorsakas skadlig påföljd, som vid tillståndets meddelande ej förutsetts, må, ändå att tillståndsutslaget äger laga kraft, förordnas om utgivande av ersättning eller anläggningens ägare förpliktas att för dess förebyggande eller avlägsnande ändra anläggningen eller eljest vidtaga åtgärder, vilka kunnat åläggas anläggaren, såframt uppkomsten av ifrågavarande

skadliga och menliga verkningar vid handläggningen av tillståndsansökningen kunnat förutses. Sådan föreskrift må gälla även fullgörande av i 15?25 detta kapitel avsedda skyldigheter. Ägarens åläggande att utgiva ersättning eller vidtaga åtgärd, som ovan avses, bör den, som lidit förlust av förmånen, söka i vattendomstolen. Målet skall anhängiggöras, såframt ej i tillståndsutslaget angående byggandet därför utsatts längre tid, inom tio år efter det byggnadsarbetet slutförts. Utan avseende å sagda tid må ersättning dock sökas för skada, som förorsakats av anläggningens ras eller annan oförutsedd anledning. Påkallar allmänt intresse vidtagande av åtgärd, som ovan i denna paragraf avses, må även vederbörande myndighet ansöka därom inom ovan nämnd tid. Dammarna i anslutning till byggandet av Öjasjön har färdigställts redan år 1968. Det är inte fråga om någon sådan skada som har orsakats av att anläggningen har rasat samman eller av någon annan oförutsedd omständighet. Öja fiskelag har först 1.2.1994 med sin ansökan till Västra Finlands vattendomstol yrkat på ersättning av de skador som fiskelaget har orsakats bland annat på havsområdet. Yrkandet har framställts på ett sent stadium. I fråga om andra berörda som har yrkat på ersättning har yrkandena framställts på ett ännu senare stadium. 6.2.1 Betydelsen av anmälan om slutförande Enligt erhållen utredning har Öjasjöns regleringsbolag inte till Västra Finlands vattendomstol ingett den anmälan om färdigställande som avses i tillståndsvillkor 23) i tillståndsbeslutet från år 1969. Bestämmelsen om den tid som räknas från inlämnandet av anmälan om färdigställande för att framställa ett ersättningsyrkande fogades till vattenlagen (16 kap. 30 1 mom.) först med den lagändring som trädde i kraft 1.8.1994 (553/1994) och den tillämpas inte på tidigare fattade tillståndsbeslut. Förseningen med eller försummelsen att inge anmälan om färdigställande har i detta fall inte någon betydelse med tanke på preskriptionen av yrkandena på ersättning. 6.2.2 Preskription i ett slutsynsärende Förvaltningsdomstolen godkänner miljötillståndsverkets ståndpunkt om att man i ett slutsynsärende i fråga om preskriptionen av skador skall tillämpa de normala preskriptionsbestämmelserna i vattenlagen. Förvaltningsdomstolen har inte kännedom om några sådana beslut givna av vattenöverdomstolen, Vasa förvaltningsdomstol, högsta förvaltningsdomstolen eller högsta domstolen där man skulle ha konstaterat att yrkanden på ersättning inte preskriberas i slutsynsärenden. I fråga om slutsynsärenden har man nog utrett och ersatt också mycket gamla skador, men i dessa fall har tillståndsinnehavaren gett sitt samtycke till att de har utretts och ersatts. I fråga om högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD: 1993 A 50, vilket Öja fiskelag har åberopat, konstaterar

21 förvaltningsdomstolen att man i det fallet inte har tagit ställning till preskriptionsfrågan. 6.2.3 Betydelsen av vattenöverdomstolens beslut nr 110/1197, 19.9.1997 och av det andra stycket i det ursprungliga tillståndsvillkoret 17) Vattenöverdomstolen hade genom sitt beslut givet år 1997 i dess helhet återförvisat frågan om ersättning av de skador som orsakats Öja fiskelags fiske att handläggas och avgöras i samband med slutsynsärendet gällande Öjasjön. I återförvisningsbeslutet ingår inte något sådant avgörande i sak som skulle hänföra sig uppkomsten av skadorna, ersättandet av dem eller preskriptionen av yrkandena på ersättning och som skulle ha lett till skyldighet att ersätta gamla skador. I det ursprungliga tillståndet för byggandet av Öjasjön finns det i tillståndsvillkor 17) ett andra stycke enligt vilket Sökandena är ansvariga för skada, men eller annan förmånsförlust som orsakas av företaget. Enligt förvaltningsdomstolens tolkning är tillståndsvillkoret informativt och man kan inte lägga det till grund för något annat ansvar än vad en sökande också annars har enligt vattenlagen. Någon grund för att höja ersättningarna retroaktivt föreligger det inte heller enligt detta. 7. Byggandet av fiskvägen och observationerna gällande havsområdet Förvaltningsdomstolen anser att bestämmelserna om byggande av fiskvägen är tillräckliga. För att man skall få den behövliga informationen om fiskvägens funktionsduglighet bör tillståndsbeslutet om observationer gällande havsområdet kvarhållas. Observationerna kan utföras tillsammans med andra som har förpliktats att göra observationer gällande havsområdet. 8. Skötseln av vattenregleringen och underlåtenheten att iaktta tillståndsvillkoren Förvaltningsdomstolen hänvisar till denna del till det som har yttrats ovan i 1 punkten samt till miljötillståndsverkets yttrande. 9. Övriga yrkanden Öja fiskelags och Lars Tjärus yrkanden på att man bör kvarhålla yttrandet Sökanden är ålagd att ombesörja att vattenkvaliteten i Öjasjön inte menligt försämras på grund av företaget i det ursprungliga tillståndsvillkoret 18) i utslaget från år 1969 har förvaltningsdomstolen förkastat, eftersom det inte är nödvändigt att kvarhålla stycket och att det inte innebär något ökat ansvar jämfört med vad bolaget redan har enligt vattenlagen.

I fråga om att Öja fiskelag och Norra svenska fiskeområdet skall höras, att dessa skall ge sitt godkännande till hur fiskerihushållningsavgiften skall användas och att observationsresultaten skall inges till dem (Öja fiskelags allmänna yrkanden, andra stycket) konstaterar förvaltningsdomstolen att det i förvaltningslagen ingår tillräckliga bestämmelser om hörande av en part. Yrkandet på att dessa parter skall ge sitt godkännande för hur fiskerihushållningsavgiften skall användas saknar stöd i lag och att inge observationsresultaten till myndigheterna (tillståndsbestämmelse 10 c) är tillräckligt. Lars Sundströms yrkande på ersättning av fångstredskapen har framställts för sent, förvaltningsdomstolen hänvisar till det ovanstående motiveringsavsnittet 6 gällande preskription. I fråga om de förhöjda halterna av tungmetaller hänvisar förvaltningsdomstolen till miljötillståndsverkets beslut och till motiveringsavsnittet 6 gällande preskription. Ersättningen till Karleby stad (tillståndsvillkor 15) är en fråga som måste avgöras på tjänstens vägnar och det är en sak för regleringsbolagets delägare att i första hand sinsemellan avtala om betalningen av ersättningen. 10. Övrig motivering Till de delar som förvaltningsdomstolen inte har ändrat miljötillståndsverkets beslut har förvaltningsdomstolen förkastat de i besvären framställda yrkandena på ovan anförda grunder och i övrigt på de grunder som nämns i miljötillståndsverkets beslut. B. Ändringarna i miljötillståndsverkets beslut 01 Fiskerihushållningsavgiften och ersättningarna gällande fisket Det har varit befogat att fortfarande ålägga en fiskerihushållningsavgift, eftersom man med utplanteringar eller med den fiskväg som färdigställdes år 1991 inte har kunnat förhindra uppkomsten av skador. Den fiskväg som man nu har utfärdat bestämmelser om får man nytta av först i framtiden. Man bedömer att den nya vattenregleringspraxis som har iakttagits från och med 1998 har förbättrat fiskbeståndets livsbetingelser. Ersättningar enligt temporärt gällande bestämmelser kan inte höjas retroaktivt, men de kan på basis av utredningen från slutsynen höjas till den nivå som för närvarande är den ändamålsenliga. Ifall de i vattendomstolens utslag ålagda ersättningarna på 6.000