Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar. en vägledning

Socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och ungdomar en vägledning

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. ISBN 978-91-7555-050-3 Artikelnr 2013-5-2 Omslag Foto Socialstyrelsen/Iwa Wasberg Scanpix/Jeppe Gustafsson, Bildarkivet/Leif Johansson, Matton/Julia Grossi, Corbis Tryck Edita Västra Aros, Västerås, maj 2013

Förord Att ta emot ensamkommande barn och unga är en angelägen och utmanande uppgift. Det är socialtjänstens ansvar att se till att barnen och ungdomarna erbjuds ett tryggt och säkert boende av god kvalitet med möjligheter till individuellt stöd och utveckling. Socialtjänsten har även ett ansvar för att se till att barnen och ungdomarna får tillgång till lämplig utbildning samt behövlig hälso- och sjukvård och tandvård. En betydande del av den ökning under de senaste åren av heldygnsplaceringar inom kategorin pojkar 13 20 år, som rapporterats av kommunerna till den officiella statistiken för insatser för barn och unga, utgörs av ensamkommande asylsökande barn och unga som placerats vid ett hem för vård eller boende (HVB). Denna vägledning riktar sig till handläggare och beslutsfattare inom socialtjänsten med ansvar för handläggning och dokumentation av ärenden gällande ensamkommande barn och unga och ska ses som ett komplement till Socialstyrelsens andra olika publicerade föreskrifter och allmänna råd med tillhörande handböcker och vägledningar om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga. Vägledningen riktar sig också till föreståndare och övrig personal vid HVB som ansvarar för den dagliga omsorgen om barnen och ungdomarna. Syftet med publikationen är att motivera ansvariga aktörer att flytta fram positionerna vad gäller ett etiskt, professionellt och kunskapsbaserat mottagande av ensamkommande barn och unga. Målsättningen är att barnen och ungdomarna ska erhålla trygg och säker vård samt att de ska utvecklas till självständiga och väl fungerande vuxna. Vägledningen har skrivits av Socialstyrelsens utredare Katarina Munier i samarbete med juristen Åsa Malmros. Ansvarig enhetschef är Mary Nilsson. Sven Ohlman Avdelningschef 3

Innehåll Förord... 3 Inledning... 9 Läsanvisning... 11 Förkortningar... 12 Ensamkommande barn och unga... 14 Allmän beskrivning av målgruppen... 15 Rätt till samma chanser i livet som andra barn i vårt samhälle... 15 Antalet barn och ursprungsländer samt hur många som får stanna... 16 Orsaker till varför barn kan skickas iväg eller fly... 17 Svårigheter i ursprungslandet, under flykten och i mottagarlandet... 18 Att ha sin bakgrund i en annan kontext än den svenska... 19 Faktorer för god utveckling... 21 Ohälsofaktorer... 22 Ökad risk för psykisk ohälsa... 23 Viljestark och full fart framåt... 23 Efter uppehållstillstånd inte enbart lättnad... 24 När det blir avslag... 24 Hur går det sen?... 25 Migrationsverkets ansvar... 26 Asylprocessen... 26 Offentligt biträde... 27 Barnets bästa i utlänningslagen... 28 Återförening med föräldrarna eftersträvas... 28 Om Migrationsverket ifrågasätter barnets ålder... 28 Åldersbedömning... 29 När blir åldersbedömning aktuell... 29 Socialstyrelsens rekommendationer om medicinsk åldersbedömning... 30 Om Migrationsverket ändrar åldern uppåt... 31 Om barnet får avslag på sin asylansökan... 31 Hinder för verkställighet... 32 Ärendet kan lämnas till polisen... 33 Dublinärenden... 33 Dublinärenden handläggs vid en särskild enhet... 33 Överföring till det land som ska pröva asylärendet... 34 Dublinbarn som avviker och överlämnande till polisen... 34 5

Innehåll Familjeåterförening i Sverige... 35 Hur ansöker föräldrar och eventuella syskon om återförening?... 36 Möjligheter till resebidrag för föräldrar eller syskon... 36 När barnets föräldrar kommer till Sverige med uppehållstillstånd... 37 Föräldrar som kommer till Sverige och är asylsökande... 37 Socialnämndens ansvar... 38 Normaliseringsprincipen... 38 Individanpassade insatser... 39 Vistelsekommun vid barnets ankomst (ankomstkommun)... 39 Barn som är kvar länge i ankomstkommunen... 40 Barn som hinner få PUT i ankomstkommunen... 41 Vistelsekommun efter anvisning (anvisningskommun)... 42 Anvisning till kommun av särskilda skäl... 42 Placeringsalternativ för barn och unga... 43 Vård i familjehem... 43 Familjehemsutredning... 44 Ensamma barn som kommer till en släkting i Sverige... 44 Privat placering... 46 Vård i hem för vård eller boende (HVB)... 46 Samma bestämmelser gäller... 47 Resultat från Socialstyrelsens tillsyn 2011... 48 HVB-personalens betydelse för barnens trygghet... 48 Tillgång till hälso- och sjukvård när man bor på HVB... 49 Boende för barn och unga i övre tonåren... 50 Socialtjänstens ansvar för barnets skolgång... 50 Fortsatt gymnasieutbildning eller jämförlig grundutbildning... 50 Allmänna råd för utbildning av nyanlända barn och ungdomar... 51 Skolinspektionen kvalitetsgranskning... 52 Ensamkommande barn och unga i socialtjänsten... 53 Samarbete med barnet och dess ställföreträdare... 54 Dokumentation av barns och ungas uppfattning... 55 Strukturen från Barns behov i centrum... 55 Socialtjänstens utredning... 57 Kommunikationsprincipen... 58 Slutsatser dras... 58 Tvångsvård... 59 Planering av insatser... 60 Rätt till delaktighet vid planering av insatser... 61 Strukturerade möten för planering av insatser... 62 Uppföljning av insatser... 63 Enskilda samtal med barnet eller den unge vid uppföljning... 63 Strukturerade uppföljningsmöten... 63 BBIC:s Samrådsdokument inför uppföljningsmötet... 64 BBIC:s intervjuformulär Samtal med placerade barn och unga... 64 6

Innehåll Förord Övervägande vid placering... 65 Tidsbegränsade insatser eller tillsvidarebeslut... 65 Fortsatt placering för den som fyllt 18 år... 65 Planering inför vårdens upphörande... 66 Barn och unga som önskar flytta till annan kommun... 67 Unga vuxna som på eget initiativ flyttar till annan kommun... 68 Överflyttning av ärenden... 69 Barn som avviker... 69 Socialtjänstens ansvar för barn som avviker... 70 Människohandel... 70 Polisanmälan vid misstanke om brott mot barnet... 72 Socialtjänstens uppgiftsskyldighet enligt UtlL... 73 Om socialtjänsten tror att någon är vuxen... 73 Unga vuxna som vägrar lämna boendet... 74 Barn som får avslag på sin ansökan om asyl... 75 När barnet har fått uppehållstillstånd... 76 Id-kort via Skatteverket... 77 Barnbidrag... 77 Fastställande av faderskap för ensamkommande barn... 78 När ska socialnämnden utreda faderskapet?... 78 Ansvarig socialnämnd... 78 Fastställande av faderskap genom bekräftelse... 79 Fastställande av faderskap genom dom... 79 Särskilt förordnad vårdnadshavare... 80 Den särskilt förordnade vårdnadshavarens uppgifter... 81 Vem kan utses som särskilt förordnad vårdnadshavare?... 82 Utredning inför ansökan om särskilt förordnad vårdnadshavare... 83 Formalia... 84 Yrkande... 85 Skriftväxling... 86 Sammanträde och huvudförhandling... 86 Arvode till särskilt förordnad vårdnadshavare... 86 När upphör förordnandet... 87 Efterforskning av familjemedlemmar... 88 Röda Korsets efterforskning... 89 Uppmuntra och stödja barnets kontakt med anhöriga... 90 Umgänge... 90 Bistånd från socialnämnden till familjeåterförening i Sverige... 91 När barnets föräldrar har anlänt... 92 Socialnämndens ansvar vid familjeåterförening i Sverige... 93 Hälso- och sjukvårdens ansvar... 94 Hälsoproblem bland asylsökande... 94 Hälsoundersökning av barn som söker asyl... 94 Egenvård... 95 Placerade barn under 18 år med medicinska behov... 96 7

Innehåll Överförmyndarens ansvar... 97 God man för ensamkommande barn... 97 Lämplighet för uppdraget som god man... 98 Arvode till god man... 98 Den gode mannens uppdrag... 99 Med barnets bästa för ögonen...100 Inte ansvarig för uppsikt över barnet...101 Fortlöpande hålla sig underrättad om asylprövningen...101 Samarbete mellan god man och socialtjänsten...102 När upphör godmanskapet...102 Om god man försummar sitt uppdrag...103 Länsstyrelsens ansvar... 104 Länsstyrelsernas tillsynsansvar...104 Arbetsförmedlingens ansvar för vissa nyanlända... 106 Vissa nyanländas rätt till etableringsersättning...106 Kort om kommuners rätt till statliga ersättningar... 108 Tillämpliga lagar och förordningar...108 Under asyltiden...109 Ersättning för vård i annat hem än barnets eget...109 Ersättning för utredning enligt 11 kap. 1 och 2 SoL...109 Ersättning för stödinsatser...110 Ersättning för bistånd enligt LMA...110 Ersättning för transport...110 Ersättning för god man...110 Ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande...110 Efter uppehållstillstånd...111 Ersättning för försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 första stycket SoL... 111 Ersättning för vård i annat hem än barnets eget...111 Ersättning till särskilt förordnade vårdnadshavare...112 Kommuner som träffat en särskild överenskommelse om boende...112 Ersättning för god man och särskilda kostnader...112 Proposition om ökad schablonisering...112 Referenser... 113 8

Inledning Barn och unga som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare är inget nytt fenomen i historien. Före och under andra världskriget sändes judiska barn i stora antal ut från Tyskland bland annat till Sverige och många finländska barn skickades till Sverige också utan vårdnadshavare. Vid ungernrevolten 1956 sändes många barn ensamma ut från Ungern och kom även till de nordiska länderna [1 4]. Sedan den 1 juli 2006 gäller att staten, genom Migrationsverket som har huvudansvaret för mottagande av alla asylsökande ska anvisa en kommun som i sin tur ska ordna ett boende för barnet och det reella mottagandet ska ske i en kommun inom ramen för socialtjänsten. Att ta emot de barn som kommer är en angelägen och utmanande uppgift för socialtjänsten. Socialstyrelsen har identifierat vissa brister vad gäller socialtjänstens arbete med ensamkommande barn och unga, varför denna vägledning tagits fram för att ge ansvariga inom professionen användbar information och hjälp i arbetet till gagn för barnen. Vägledningen riktar sig till den personal inom socialtjänsten som arbetar med ensamkommande barn och unga samt de vårdgivare som socialnämnden i sin tur utser att ta hand om barnens och ungdomarnas behov av boende, stöd och annan hjälp. Kunskapsunderlaget för denna vägledning framgår av referenslistan. Utöver denna litteratur har ett stort antal professionella inom socialtjänsten och HVB-vården medverkat med svar på frågor, uppgifter och egen kunskap allt till värdefull nytta i arbetet med vägledningen. Dessutom har ett antal myndigheter och organisationer medverkat under processen, liksom gode män, lärare och familjehemsföräldrar vilka också lämnat viktiga bidrag på vad vägledningen behöver innehålla för att utgöra ett bra handläggarstöd. Vägledningen ska ses som ett komplement till Socialstyrelsens olika publicerade föreskrifter och allmänna råd med tillhörande handböcker och vägledningar. Detta gäller t.ex. handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga, socialnämndens ansvar och uppgifter gällande barn och unga i familjehem och HVB, samt socialnämndens ansvar vid behov av ny vårdnadshavare. Samma regelverk och ansvar som gäller för alla andra placerade barn och unga, gäller givetvis också för barn och unga som när de kommer ensamma till Sverige blir aktuella för insatser inom socialtjänsten. Även Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) 9

Inledning om ekonomiskt bistånd med tillhörande handbok kan utgöra ett viktigt stöd för handläggare med ansvar för ärenden gällande ensamkommande barn och unga. Vägledningen är inte ett försök att täcka in alla frågor och innehåller ingen fullständig analys av problematiken. Det finns mycket att fördjupa sig i och många obesvarade frågeställningar och praktiska dilemman kvar. Praktiker, forskare, nationella myndigheter, lagstiftare och andra aktörer behöver alla arbeta vidare med att utveckla, trygga och säkra vården, så att barnens och ungdomarnas behov och rättigheter tillgodoses så att de kan utvecklas till självständiga och väl fungerande vuxna. 10

Läsanvisning Först återfinns en förteckning över olika slags förkortningar som återkommer i vägledningen. Sist uppräknas de referenser som kunskapsunderlaget grundar sig på. Kapitelindelningen är uppdelad enligt följande. Kap. 1 definierar målgruppen ensamkommande barn och beskriver barnen och ungdomarna utifrån ett urval av aktuell forskning och erfarenhetsbaserad kunskap inom området. Kap. 2 beskriver Migrationsverkets ansvar för asylprocessen och återvändande för de barn som inte får uppehållstillstånd. Kap. 3 handlar om socialnämndens ansvar för mottagandet av barnen, för tillhandahållande av boende, för utredning, vårdplanering och uppföljning samt samverkan med andra såsom skolan och hälso- och sjukvården, samarbete med barnet, den juridiske ställföreträdaren, vårdgivaren och andra i barnets nätverk. Kap. 3 innehåller också avsnitt om vilka placeringsalternativ som finns att tillgå, om nämndens ansvar för barn som avviker, om uppgiftsskyldigheten till Migrationsverket i åldersfrågan, om fastställande av faderskap och utredning av särskilt förordnade vårdnadshavare. I kapitlet nämns även nämndens ansvar för att tillgodose eventuella behov av stöd och hjälp efter avslutad placering. Kap. 4 poängterar barnens rätt till hälso- och sjukvård och tandvård. Kap. 5 redogör för överförmyndarnas och god mans skyldigheter. Länsstyrelsernas ansvar berörs kort i kap. 6. I kap. 7 benämns Arbetsförmedlingens ansvar för vissa nyanlända föräldrar till ensamkommande barn. Kap. 8 upplyser kortfattat om statliga ersättningar till socialtjänsten avseende mottagande av ensamkommande barn och unga 0 20 år. 11

Förkortningar AR Allmänna råd BBIC Barns behov i centrum BrB Brottsbalken BUP Barn och ungdomspsykiatrin DNA Förkortning av engelskans deoxyribonucleic acid, DNA-analys används bland annat för att fastställa släktskap Dnr Diarienummer Ds Departementsserien (rapporter och betänkanden från utredningar inom svenska departement) EG Europeiska gemenskaperna, som från 1967 till 1993 var namnet på den nuvarande Europeiska unionen EGCC Expert Group for Cooperation on Children at Risk EU Europeiska unionen FB Föräldrabalken ICRC Internationella Rödakorskommittén IFL Lagen om internationella faderskapsfrågor HFD Högsta förvaltningsdomstolen HSL Hälso- och sjukvårdslagen HVB Hem för vård eller boende JO Justitieombudsmannen Lgeb Lagen om god man för ensamkommande barn LMA Lagen om mottagande av asylsökande m.fl. LVU Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga OSL Offentlighets- och sekretesslagen Prop. Proposition PSL Patientsäkerhetslagen PUT Permanent uppehållstillstånd RCI Rättsligt ställningstagande inom Migrationsverket RÅ Regeringsrättens årsbok (numera Högsta förvaltningsdomstolens årsbok, HFD) SFS Svensk författningssamling SKL Sveriges Kommuner och Landsting SkolL Skollagen SoF Socialtjänstförordningen SoL Socialtjänstlagen 12

Förkortningar SOSFS Socialstyrelsens författningssamling SOU Statens offentliga utredningar UNHCR Förenta nationernas flyktingkommissariat UNICEF FN:s barnfond UT Uppehållstillstånd UtlF Utlänningsförordningen UtlL Utlänningslagen 13

Ensamkommande barn och unga Ensamkommande barn en definition Ensamkommande barn är enligt 1 femte stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA, en gemensam beteckning för barn under 18 år som vid ankomsten till mottagarlandet är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Om ett barn kommer till Sverige tillsammans med en förälder bör barnet inte anses som ensamkommande oavsett om föräldern har vårdnaden om barnet eller inte, dvs. även om föräldern inte har formell behörighet att företräda barnet i Sverige (Prop. 2005/06:46 Mottagande av ensamkommande barn s. 37 f). I vissa fall anländer ett barn hit tillsammans med en vuxen person som kan anses ha trätt i förälders ställe. Med att en vuxen person trätt i förälders ställe avses här att personen i fråga på grund av lagen eller sedvanan i den stat där barnet senast hade sin hemvist har ställning som vårdnadshavare för barnet. Till denna kategori hör även personer som enligt ett domstolsavgörande som erkänns här i landet är vårdnadshavare för barnet. Det centrala bör alltså vara att den vuxne av svenska myndigheter erkänns som företrädare för barnet. (Prop. 2005/06:46 s.38) Ett barn ska givetvis bara anses som ensamkommande med de konsekvenser det får så länge ingen förälder eller vuxen som trätt i förälders ställe finns tillgänglig och har förmåga att ta hand om barnet. Om en förälder eller vuxen person som trätt i förälders ställe anländer till Sverige och tar hand om barnet ska barnet inte längre omfattas av bestämmelserna om ensamkommande barn. (Prop.2005/06:46 barn s. 38) Underåriga som har ingått äktenskap eller som ingår äktenskap här intar något av en särställning i fråga om vem som är att betrakta som ensamkommande. Om den underårige är gift med en person över 18 år som han eller hon anländer hit med kan det tänkas att tillämplig utländsk lag föreskriver att han eller hon företräds av sin make. Då skulle kunna hävdas att maken eller makan trätt i den underårigas föräldrars ställe och att personen ifråga inte är att betrakta som ensamkommande. Det torde 14

Ensamkommande barn och unga emellertid strida mot grundläggande värderingar här i landet att acceptera ett synsätt som innebär att en make underordnas den andre, och sannolikt skulle en sådan regel enligt utredningen frånkännas verkan med tillämpning av principen om ordre public. Med hänsyn härtill bör även en gift underårig utan medföljande föräldrar enligt arbetsgruppens uppfattning betraktas som ensamkommande (Ds 2004:54 Mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn) s. 23). Även om någon säker slutsats inte går att dra av detta uttalande eftersom uttalandet gjordes i anslutning till frågan av betydelsen av att en make enligt utländsk rätt inträtt i en förälders ställe torde ett asylsökande barn som är gift och inte åtföljs av en förälder omfattas av regleringen i LMA som hänför sig till ensamkommande barn. Beträffande god man för ensamkommande barn som är gifta, se s. 98. Allmän beskrivning av målgruppen Barn och unga som kommer ensamma till Sverige utgör en blandad grupp. Gemensamt är dock erfarenheter av uppbrott från invand miljö, föräldrar och socialt nätverk [5 7]. Majoriteten kommer från områden med våldsamma och blodiga konflikter och många bär på erfarenheter av att vuxenvärlden svikit dem [6]. En stor del, kanske de flesta av barnen, har i sina hemländer varit med om svåra upplevelser såsom uppskakande förluster av nära anhöriga, varierande grader av hot och våld samt avsaknad av skolgång, allt riskfaktorer för en ogynnsam utveckling i den unga personens liv. För många har också själva flykten till Sverige varit lång och farlig med inslag av misshandel, fängslande och övergrepp av olika slag. En del av barnen och ungdomarna reagerar på detta med allvarliga psykiska symtom [5, 6]. Ju fler riskfaktorer desto högre risk att barnet drabbas av ohälsa och negativ utveckling [8]. Rätt till samma chanser i livet som andra barn i vårt samhälle Ensamkommande barn är inte enbart offer för krig, tortyr, människohandel och omsorgssvikt. De flesta har också resurser och egenskaper som gör att de klarar av att hantera de risker de utsatts för [3, 7]. Barn och ungdomar som kommer ensamma till Sverige och söker asyl behöver ett hem och trygga och kärleksfulla relationer med vuxna som på något plan kan utgöra en ersättningsfamilj och tillgång till bra skola eller 15

Ensamkommande barn och unga yrkespraktik. De kan behöva avlastas ansvar, men det är lika grundläggande att stötta barnens och ungdomarnas kompetens och erbjuda delaktighet och medinflytande i frågor som rör dem. Det är angeläget att barnen och ungdomarna bemöts med respekt och omsorg, med kunskap och omtanke under asylprövningen, i samband med att de eventuellt får uppehållstillstånd och ända tills de hunnit bygga upp ett nytt socialt nätverk och fått hjälp med att återknyta relationer med familj, släkt eller andra betydelsefulla personer i hemlandet. Om de inte får uppehållstillstånd är det lika viktigt att de bemöts med respekt och får stöd och omsorg fram till dess de har lämnat Sverige. De ensamkommande barnen och ungdomarna behöver boende, utbildning eller övning i ett yrke och stöd i den egna kompetensen för att klara sig bra i det nya landet. De har tagit ett stort ansvar under lång tid och flertalet är självständiga, handlingskraftiga och kompetenta. Likväl som barnen besitter stor kompetens, erfarenhet och förmåga, är de samtidigt i behov av särskilt stöd och omvårdnad. Dessutom finns bland de ensamkommande barnen även en sårbar högriskgrupp, som tidigt behöver identifieras och erbjudas riktade stöd- och behandlingsinsatser [3, 6]. Det är framförallt socialtjänstens ansvar att se till att barnen och ungdomarna erbjuds ett tryggt och säkert boende av god kvalitet med möjligheter till individuellt stöd och utveckling samt att barnen och ungdomarna får tillgång till lämplig utbildning, den hälso- och sjukvård och tandvård de behöver. Samverkan är nödvändig för att åstadkomma samordnade insatser från olika myndigheter och verksamheter som svarar mot barnets eller den unges behov. Denna behöver organiseras såväl på övergripande plan som på det individuella planet runt barnet. Samverkan bör även inkludera ideella organisationer och privatpersoner i barnets nätverk. Antalet barn och ursprungsländer samt hur många som får stanna Hur många barn och vilka länder barnen kommer ifrån varierar över tid och hänger samman med pågående krig och konflikter i andra länder eller utbrott av oroligheter och krig. Sverige var 2010 2011 det land i Europa där flest ensamkommande barn och ungdomar sökte skydd. Totalt sökte 2 657 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige 2011. Efter Sverige kom flest barn och ungdomar till Storbritannien (1 277) följt av Belgien (860) och Norge (858). År 2012 sökte 3 578 barn och ungdomar asyl i Sverige. 16

Ensamkommande barn och unga De största grupperna ensamkommande barn och ungdomar som sökte asyl i Sverige åren 2010 2012 kom från Afghanistan, följt av Somalia, Eritrea och Irak. De grupper som ökar mest nu har sitt ursprung i Syrien, Marocko, Algeriet, Albanien och Uganda. Även gruppen statslösa har ständigt ökat. Utbrott av oroligheter och krig i Mellanöstern, speciellt i Syrien kan delvis ligga bakom denna utveckling. Det finns också grupper som minskar i antal, exempelvis från Serbien och Irak. Medelåldern hos de ensamkommande barnen som sökte asyl i Sverige åren 2008 2010 var 15 år. Drygt hälften av de ensamkommande barnen som sökte asyl i Sverige under 2009 2012 var 16 17 år och drygt en tredjedel 13 15 år. År 2012 kom 3 253 barn i åldrarna 13 17 år. Att yngre barn kommer ensamma är mera sällsynt (325 barn (0 12 år) år 2012). Majoriteten av samtliga är pojkar (84 procent år 2012). Om man för år 2011 bara inkluderar de barn som fick sitt asylärende prövat i Sverige, alltså räknar bort de barn som omfattas av Dublinförordningen och de vars ärende avskrevs, fick 85 procent uppehållstillstånd i första instans. Om Dublinärendena och de vars ärende avskrevs räknas in, låg bifallsandelen på 74 procent. Motsvarande aktuell siffra avseende bifallsandel av totala antalet avgjorda ärenden under 2012 var 65 procent, vilket utgörs av 1 882 barn som alltså fick uppehållstillstånd i Sverige år 2012. Under 2012 hanterades också 328 ensamkommande barn enligt Dublinförordningen (läs mer om Dublinförordningen på s. 33). Migrationsverket presenterar regelbundet aktuell statistik på sin webbplats (www.migrationsverket.se) om hur många barn som kommer ensamma till Sverige, varifrån barnen kommer, hur lång verkets handläggningstid är samt hur många som får uppehållstillstånd eller avslag. Orsaker till varför barn kan skickas iväg eller fly I alla tider har människor tvingats lämna sitt hemland och föräldrar har bestämt sig för att skicka iväg sina barn till ett land där barnet kan bo, utbilda sig och leva i trygghet. Barn som skickas iväg eller flyr är en följd av att leva i samhällen som präglas av krig, hot och våld eller av fattigdom där det råder brist på det mesta och där det inte finns fungerande basverksamheter såsom hälso- och sjukvård, skolor, myndigheter och domstolar samt där utsikterna att det snart ska bli bättre syns avlägsna [3, 5 7]. Faktorer som kan påverka en individ att lämna sitt ursprungsland kallas inom migrationsforskning för pushfaktorer. Förhållanden som gör att en individ söker sig till ett specifikt annat land benämns pullfaktorer [9 11]. 17

Ensamkommande barn och unga Ensamkommande barn kan förklaras som en lokal konsekvens av globala migrationsprocesser. De främsta orsakerna till varför barn och unga drivs till att lämna ursprungslandet eller snarare deras föräldrar att skicka iväg sitt barn brukar vara krig, förföljelse och organiserat våld. En del barn flyr för att slippa bli rekryterade för militärtjänst. Andra orsaker som brukar nämnas av barnen som skäl i samband med asylprövningen, är möjligheten till skolgång och studier i mottagarlandet samt bättre livsvillkor i stort [1, 12]. Det finns studier som pekar på att barnen själva kan spela en avgörande roll i beslutsfattandet om att migrera, även om det vanligaste tycks vara att de inte är involverade. I de fall barnen är involverade i beslutet att migrera är deras centrala motiv, förhoppningar om bättre utbildning och/eller inkomst eller att överhuvudtaget få utbildning och arbete [1, 12, 13]. Orsaker till migration är ofta en kombination av ekonomiska, sociala, säkerhetsmässiga och existentiella faktorer, det vill säga av yttre orsaker som krig, fattigdom, konflikter i släkt eller familj och en önskan om ett bättre liv [3, 7, 12]. Svårigheter i ursprungslandet, under flykten och i mottagarlandet De asylsökande barnens hälsa påverkas av förhållanden såväl före och under flykten som i asylprocessen och efter att den är avslutad [14]. Det är vanligt att barnen har upplevt svåra, stressande situationer i ursprungslandet, under flykten och även i anslutning till ankomsten i mottagarlandet. Trauman i ursprungslandet kan orsakas av exempelvis krig, våld, tortyr och familjevåld [6]. Många har själva upplevt eller bevittnat våld och död, kanske mot närstående. Tillgänglig forskning visar att ensamkommande barn är särskilt utsatta för psykiska hälsoproblem [3]. Barn har det extra svårt när det råder krig, svåra motsättningar, förtryck, diskriminering och fattigdom i ett land. Omständigheterna blir påtagligare för barn än för vuxna eftersom barn är beroende av vuxenvärlden för att klara sig. När förhållanden i landet försämrar föräldrars förmåga att kunna ge sina barn en tillfredsställande och trygg barndom eller till och med sätter föräldraförmågan ur spel blir barnen dubbelt utsatta. En del ensamkommande barn kan också bära på upplevelser av att ha blivit svikna av sina föräldrar eller andra nära släktingar [5, 6]. Många barn och ungdomar vittnar om en upplevelse av osäkerhet kring den egna överlevnaden under tiden som flykten pågick [5, 6]. 18

Ensamkommande barn och unga Under flykten, som ofta tar lång tid, finns många faror som beskjutning, misshandel av vakter och polis i transitland, sexuella övergrepp, inlåsning och fängslande, minimalt med mat och dryck samt rädsla för en okänd människosmugglare [5, 6]. Olika studier som redovisas i litteraturen visar att dessa barn som i hög grad har upplevt krig på nära håll, har en hög risk för att utveckla kroniska psykiska problem som depression, ångest och traumatiska stressreaktioner. Detta gäller särskilt barn i högre åldrar. Kunskapen om de yngre barnen är begränsad [3, 6]. Stressfaktorer efter ankomsten till ankomstlandet kan t.ex. vara att känna sig rädd för vad som ska ske i framtiden [12], inte ha några släktingar i det nya landet, att bli ifrågasatt under asylprocessen eller att känna sig tvingad att uppge fel identitet, historia eller ålder [15]. Att ha sin bakgrund i en annan kontext än den svenska Den allt större variationen i etnisk och kulturell bakgrund, religion, normer och värderingar, traditioner och samlevnadsformer framträder inte särskilt tydligt i det sociala arbetets kompetens- och verksamhetsutveckling [16]. I socialtjänstens arbete med personer med utländsk eller minoritetsbakgrund utöver allmängiltig yrkeskunskap behövs också kunskap och insikter om specifika aspekter som kan ha betydelse för förståelsen av den enskilda, unika, brukarens behov. Det kan vara faktorer som har med det kulturella mötet att göra, migrationserfarenhet och traumatisering, rättigheter och villkor för nationella minoriteter, villkor för uppväxt och föräldraskap inom flera kulturer, strukturell diskriminering m.m. [16]. Kultur kan definieras som livsmönster inklusive institutioner, lagar, skrivna och oskrivna, normer, värderingar, moraliska system, språk, religion, trossystem, beteendemönster, seder, klädsel, ritualer, lekar, konst och så vidare hos en viss population. Dessa överförs socialt från generation till generation [17]. I det här avsnittet nämns några olikheter mellan den svenska kulturen idag och kulturen i flera av de länder som de ensamkommande barnen kommer ifrån. Vid läsningen och framför allt i mötet med den enskilda individen, måste man likafullt ha i åtanke att kulturer inte är några stabila homogena system utan att skillnaderna är betydande inom ett och samma land, exempelvis beroende på om man befinner sig i en storstad eller på landsbygden, hur lång utbildning personen har, socioekonomisk status etc. Det viktigaste är att möta varje person som en unik individ och inte ha förutfattade meningar om henne eller honom bara för att personen ifråga 19

Ensamkommande barn och unga kommer från ett visst land. Med detta i minne kan det trots allt vara till hjälp att ha insikt om att kulturella skillnader kan förekomma och påverka individens handlingssätt och föreställningar. Erfarenheter från praktiken visar att flertalet av barnen som kommer till Sverige har sitt ursprung i s.k. holistiska eller kollektivistiska kulturer där familjen och släkten är det bärande elementet i samhället. Förvisso spelar familjen en viktig roll i den svenska kulturen också, men i Sverige betonas mer och mer den enskilda individen och dennas rätt att självständigt få välja hur hon eller han vill framleva sitt liv, oberoende av familjen, ätten eller klanen. I Sverige tycker de flesta att det ska råda jämlikhet mellan könen och att alla individer, oavsett om de är kvinnor eller män, ska ha samma formella rättigheter. Jämlikhet är dock inte en självklar officiell uppfattning i alla länder; många av de ensamkommande barnen och ungdomarna, och inte minst deras föräldrar, är uppvuxna i samhällen som präglas av en mer eller mindre patriarkal struktur [17]. Många av länderna där de ensamkommande barnen kommer ifrån har även tydliga auktoritära, ickedemokratiska inslag. En annan distinktion som betonas av verksamheter som tar emot ensamkommande barn är vikten av vänskapsförbindelser eller kontakter med personer med makt och inflytande, för att exempelvis få tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning eller skydd vid våld och andra faror, i de länder där flertalet av barnen kommer ifrån. Slutligen ett exempel på olikheter är skillnaden vad gäller tillit till samhället, dess myndigheter och representanter med olika grad av maktbefogenheter. Att känna tillit till samhället, dess myndigheter och representanter är något som personer uppvuxna i Sverige i allmänhet har tillägnat sig under uppväxten. Detta är emellertid inget som är självklart för en person som kommer från ett land där det inte finns något socialt skyddsnät och inga erfarenheter av att samhället, dess myndigheter och representanter agerar till invånarnas nytta. Det är viktigt för förståelsen och samarbetet med barnen att personal vid HVB, socialsekreterare, gode män m.fl. är medvetna om dessa olika tänkbara skillnader kring hur man kan betrakta sin omvärld, och därmed kan vara lyhörda för barnets signaler samt hantera eventuell misstänksamhet, stress eller brist på förtroende från barnets sida på ett etiskt och professionellt sätt. Så här berättar en pojke om när han med polisens hjälp kom till transitboendet i Kirseberg i Malmö: 20