Alternativa behörighetsregler för domstol vid varumärkesintrång på internet Av Evelina Lindgren, jur. stud. vid Göteborgs universitet 1. Introduktion Under senare år har ett flertal mål avseende gränsöverskridande varumärkesintrång på internet prövats av EU- domstolen. 1 Målen berör intrång genom otillåten varumärkesanvändning vid användning av sökmotortjänster, som omfattar stora kommersiella intressen. 2 Utöver målens ökade relevans och ekonomiska vikt är de intressanta ur ett territoriellt domsrätts- perspektiv, eftersom tvister avseende varumärkesintrång på internet omfattar både internets globala räckvidd och varumärkens territoriella avgränsning. Denna uppsats avser att behandla just domsrättsgrundande händelser vid gränsöverskridande tvister inom EU, då frågan om varumärkesintrång på internet ska prövas. Vid bedömningen av domstols behörighet vid gränsöverskridande tvister inom EU tillämpas förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel I- förordningen). Förordningen är omedelbart tillämpning på tvister mellan EU:s medlemsstater. 3 Behörighetsreglerna syftar till att uppnå förutsebarhet och underlätta för en korrekt rättskipning. Reglerna ska dessutom bygga på den allmänna principen om att domsrätt föreligger på den ort där svaranden har sin hemvist. 4 Den allmänna domsrätten kan emellertid undantas med alternativa behörighetsregler, förutsatt att det finns en nära koppling mellan domstolen och tvisteföremålet, alternativt om det krävs för att underlätta rättskipningen. De alternativa domsrättsgrunderna ska tolkas restriktivt, eftersom en extensiv tolkning riskerar att rubba kravet på förutsebarhet. 5 Därav måste kopplingen mellan domstolen och tvisteföremålet vara särskilt nära på den ort där skadan inträffade. Den nära anknytningen kan exempelvis legitimeras av att prövning på den utvalda orten underlättar för bevis- och processföringen i målet. 6 Den särskilda behörighetsgrunden vid immaterialrättsintrång, avseende utomobligatoriskt skadestånd, finns i förordningens artikel 7.2. Talan kan då väckas 1 Se exempelvis de förenade målen C- 236 - C- 238 Google Adwords och C- 558/08 Portakabin. 2 Riis, Nils, Søgeordsbaseret reklamering og EU- Domstolens afgørelse i de forenede sager C- 236/08 C- 238/08 (Google AdWords), NIR 2010, s. 247. 3 Notera att Danmark är undantaget förordningen enligt särskilt protokoll. 4 Bryssel- I förordningen, skäl 15 och 16 samt förordningens artikel 2.1. 5 Maunsbach, Ulf, Extensiv tolkning av undantagsregler lösningen på domsrättsproblem vid gränsöverskridande intrång? Kommentar till Högsta domstolens beslut den 4 juli 2012 (Tylden), NIR 2012, s. 452. 6 De förenade målen C- 509/09 och C- 161/10 edate Advertising, punkt 40 och 41.
vid domstolen på den ort där skadan inträffade eller kan inträffa. Omständigheterna i ett fall kan emellertid vara sådana att två domstolar kan vara behöriga, dels domstolen på den ort där skadan uppkom, dels den där den skadevållande händelsen inträffade. Om skadan uppkommit i ett annat land än det land vari den skadegörande handlingen företagits kan käranden välja mellan att väcka talan på antingen skadeorten eller handlingsorten. 7 Kärandens val mellan att stämma vid skadeorten och handlinsorten har betydelse för domstolens behörighetsomfattning, men denna diskussion kommer utlämnas här. Även om en det finns grund för käranden att stämma enligt den alternativa behörighetsregeln föreligger fortsatt möjlighet att stämma vid svarandens hemvist. 8 2. Rättsläget Avseende domsrätt uppstår i mål om immaterialrättsintrång som skett på internet fråga om i vilken ort skadan inträffat. Bedömningen av domsrättsgrundande händelser problematiseras på grund av internets omfattande tillgänglighet och möjliga räckvidd. Den enskilda omständigheten att skadevållande information finns tillgänglig på internet kan anses ge upphov till skada och legitimera domsrätt för domstolar i unionens alla medlemsländer. Vidare kan spridaren av den skadevållande informationen via internet anses ha orsakat skadan och den skadevållande händelsen kan då anses ha ägt rum på flertalet orter. Käranden kan då stämma i stort sett i vilket land som helst och förutsebarheten äventyras således. 9 För att undgå sådana problem har EU- domstolen emellertid konstaterat, om än i andra än immaterialrättsliga sammanhang, att tillgängliggörandet av skadegörande information på internet inte är en domsrättsgrundande händelse. 10 EU- domstolen har tidigare tolkat ordalydelsen i artikel 7.2 vid internetbaserat personlighetsintrång och konstaterat att talan vid påstådd personlighetskränkning kan väckas vid domstol på orten där käranden har centrum för sina intressen. 11 Artikel 7.2 har även tolkats i samband med prövning av den ekonomiska delen av upphovsrätten, då det påstådda intrånget varit internetbaserat. Domstolen kom då fram till att behörighet för prövning föreligger för domstol på den ort där skydd görs gällande. 12 Eftersom nationella varumärken har ett territoriellt avgränsat skydd och dessutom avser att användas kommersiellt måste emellertid deras särskilda karaktär beaktas. I målet Wintersteiger 7 C- 681/93 Shevill och C- 21/76 Mines de Potasse. 8 Hatzidaki- Dahlström, Lea, EU:s internationella privat- och processrätt - den femte friheten, uppl. 2, 2010, s. 38. 9 Generaladvokatens förslag till dom i mål C- 532/10, punkt 22. 10 De förenade målen C- 585/08 och C- 144/09 Pammer och Hotel Alpenhof. 11 De förenade målen C 509/09 och C- 161/10 edate Advertising. 12 C- 170/12 Pinckney.
konstaterade EU- domstolen därför att tidigare nämnda mål inte kan anses ha prejudicerande verkan vid bedömning av domsrätt vid varumärkestvister. 13 I Wintersteiger begärde Österrikes högsta domstol förhandsavgörande i fråga avseende domsrätt där svaranden, med säte i Tyskland, bokat ett sökord, via sökordstjänsten Google Adwords, som var identiskt med det varumärke käranden fått nationellt skydd för genom registrering i Österrike. Av vikt för målet var även att sökordet endast bokats på Googles tyska toppdomän (google.de). Situationen föranledde käranden att inge stämning i Österrike enligt förordningens artikel 7.2 på den grunden att annonsen var åtkomlig även från Österrike och att den tillhandahölls på det, i Österrike och Tyskland, gemensamt talade språket tyska. Svaranden invände emellertid att google.de uteslutande riktade sig till tyska användare och att den omtvistade annonsen följaktligen enbart var avsedd för tyska kunder. Utifrån omständigheterna bedömde domstolen orten där skadan uppkom och orten för den skadevållande händelsen. På grund av att skada endast kan uppkomma på den ort där det finns ett rättsligt skydd och att domstolarna på den ort där varumärket registrerats är bäst lämpade att pröva intrångsfrågan konstaterade domstolen att skada ska anses ha uppkommit i det land där varumärket är registrerat. 14 Vid bedömning av orten där den skadevållande händelsen inträffade resonerade domstolen istället att handlingsorten, i enlighet med förordningen syfte, ska utgöra den ort där annonsören vidtog åtgärden som utlöste den tekniska process som ledde till visningen av annonsen. Även om söktjänstleverantören är involverad i utlösningen av den tekniska processen klargjordes att intrångsansvaret åvilar annonsören, eftersom det är denne som använder varumärket i sin näringsverksamhet. Vidare klargjordes att den tekniska processen förvisso utlöses av en server men eftersom placeringen av denna är osäker, och inte uppfyller kravet om förutsebarhet, kan dess placering inte utgöra en domsrättsgrundande omständighet. Istället konstaterades att den ort där den skadevållande handlingen företagits utgörs av platsen där beslut om marknadsföringen fattats, som presumtivt anses utgöra den ort där annonsören är etablerad. Denna ort är nämligen otvetydig och identifierbar, varpå den uppfyller förordningens syfte. 15 Sammanfattningsvis konstaterade EU- domstolen i Wintersteiger att talan kan väckas antingen på den ort där varumärket är registrerat eller där annonsören är etablerad. 13 C- 523/10 Wintersteiger AG mot Products 4U Sondermaschinenbau GmBH, punkt 23 och 24. 14 Ibid, punkt 26 och 27. 15 Ibid, punkt 33-38.
3. Analys av rättsläget Eftersom EU- domstolen av effektivitetsskäl enbart besvarar de frågor som hänförs till den samt att utgången i målet baserats på målets specifika förutsättningar finns anledning att ifrågasätta utfallets prejudicerande verkan för framtida tvister avseende varumärkesintrång på internet. I enlighet med generaladvokatens förslag till dom i Wintersteiger kan ifrågasättas om inte sådana omständigheter som i målet anfördes av parterna särskilt bör beaktas vid prövning av domsrätten. Generaladvokaten konstaterar likt domstolen att skada enbart kan uppkomma på den ort där varumärket är skyddat och att orten där annonsören är etablerad utgör platsen där den skadevållande händelsen ägt rum. Emellertid anför generaladvokaten även att det land som varumärket är registrerat i inte enskilt kan utgöra en domsrättsgrundande faktor. Detsamma gäller om annonsören har sin etableringsort enbart i ett land. Det måste också finnas faktisk risk för intrång i varumärket. Därför föreslår generaladvokaten att domsrätt prövas med stöd av särskilda kriterier. Vid bedömning av skadeorten måste viss prövning göras för att se om informationen verkligen kan tänkas få effekt inom det område där varumärket är registrerat. Vidare anför generaladvokaten att handlingsorten ska utgöras av den ort där annonsören använt sig av de medel som krävs för att det ska kunna ske ett faktiskt intrång i varumärket. Det är sannolikt att orten där svaranden har sin hemvist sammanfaller med den ort där de relevanta medlen använts, men det kan uppstå situationer då dessa orter skiljer sig åt. 16 Den föreslagna prövningen av både skadeorten och handlingsorten beaktar förordningens syfte. Som utgångspunkt anses skada uppkomma i det land där varumärket är skyddat och det nationella varumärkets karaktär beaktas således. Samtidigt ges käranden möjlighet att väcka talan i annan stat om det finns en närmre anknytning mellan den skadevållande händelsen och domstolen, utan att behörigheten delas upp och förordningens syfte äventyras. 17 Som exempel på de kriterier som kan läggas till grund för prövningen nämns språket som informationen tillhandahållits på, annonsens tillgänglighet samt svarandens kommersiella närvaro inom det område som varumärket har skydd. I Wintersteiger var omständigheterna sådana att annonsen formulerats på tyska, som även talas i Österrike. Om omständigheterna varit annorlunda såtillvida att annonsen lagts ut på ett språk som gemene konsument i Österrike, normalt sett, inte kan tillgodogöra sig är det svårt att se vilka konsekvenser sådan marknadsföring skulle få i Österrike där varumärket är registrerat. Vid bristande risk för skada är det svårt att, utifrån ordalydelsen i förordningens artikel 7.2, förutse att tvist ska prövas av domstol i det land vari skydd erhållits. Det är då mer lämpligt av förutsebarhetsskäl att saken prövas av domstol i det land vari den skadegörande 16 Generaladvokatens förslag till dom i mål C- 532/10, punkt 25 och 26. 17 Ibid, punkt 30.
informationen kunnat mottas av konsumenterna. Prövning vid denna domstol kan även anses underlätta för rättskipningen då det finns ett nära samband mellan domstolen och tvisteföremålet med avseende på att domstolen talar det språk som den eventuellt skadegörande informationen uttryckts på. Vidare nämner generaladvokaten i sitt förslag till dom att en geografisk gräns måste dras för var svaranden bedriver verksamhet samt varifrån informationen på internet spritts. Faktorer med relevans för bedömningen om domsrätt är således vilken toppdomän som använts, adresser och andra uppgifter för lokalisering på webbplatsen, eller platsen där den som ansvarar för informationen har sitt operativa centrum för internetverksamheten. 18 Exempelvis kan tänkas att det är mer sannolikt att ett varumärke skadas om intrånget begås av en näringsidkare som bedriver verksamhet i ett grannland till varumärkets skyddsland. Den av generaladvokaten föreslagna prövningen kan ifrågasättas på den grunden att det framstår som en prövning i sak. Generaladvokaten tydliggör emellertid att prövningen bara ska göras för att a priori avgöra om omständigheterna föranleder att det finns risk att ett faktiskt intrång har begåtts. 19 Det finns emellertid fortsatt anledning att ifrågasätta den föreslagna prövningen av effektivitetsskäl. Hur mycket arbete krävs och är rimligt att kräva av domstolen för att bedöma de olika kriterierna i syfte att avgöra sin egen behörighet? 4. Avslutande kommentarer Käranden kan väcka talan avseende intrång i varumärke, på grund av att en annonsör använt ett sökord som är identiskt med varumärket på en sökmotorleverantörs hemsida med en annan medlemsstats toppdomän, där varumärket är registrerat eller där annonsören är etablerad. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta om denna slutsats ska tillämpas enhetligt på framtida fall eller om syftet med förordningens behörighetsregler bättre tillgodoses genom en prövning där särskilda kriterier beaktas, där domstolen inledningsvis undersöker om det överhuvudtaget finns risk för varumärkesintrång. Syftet med förordningen skulle även kunna tillgodoses genom att tillämpa domännamn som domsrättsgrundande förmögenhetsobjekt. 20 Förordningen innehåller emellertid enbart bestämmelser om fast egendom som exklusiv grund för domförhet och för kunna knyta domstol till en tvist med stöd av domännamn skulle förordningen således behöva utökas. Slutligen kan nämnas att eftersom utfallet i Wintersteiger grundas på varumärkens territoriella karaktär bör utfallet i det målet även kunna läggas till 18 Ibid, punkt 29. 19 Ibid, punkt 31 och 37. 20 Maunsbach, Ulf, Kan domännamn utgöra domsrättsgrundande egendom?, NIR 2002, s. 357.
grund vid tvister avseende andra territoriellt avgränsade immaterialrätter, som exempelvis då internetbaserat intrång skett i mönsterrätt.