REAGERA FÖREBYGG VÅLD MOT FLICKOR OCH UNGA KVINNOR OCH AGERA UNGDOMSSTYRELSENS SKRIFTER 2009:3

REAGERA FÖREBYGG VÅLD MOT FLICKOR OCH UNGA KVINNOR OCH AGERA UNGDOMSSTYRELSENS SKRIFTER 2009:3

Förord Ungdomsstyrelsen fick under 2007 ett regeringsuppdrag att under 2007 och 2008 genomföra utbildningar om insatser som kan förebygga mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck (IJ2007/2250/UNG). I myndighetens regleringsbrev för 2009 har vi fått förnyat förtroende att arbeta vidare med uppdraget under 2009 och 2010. Denna rapport är en beskrivning av hur Ungdomsstyrelsen har genomfört uppdraget under 2007 och 2008. Vi beskriver de utbildningar som vi har genomfört och vilket innehåll de haft, antalet deltagare samt vilka resultat och slutsatser som vi konstaterar utifrån att ha arbetat med uppdraget. Rapporten innehåller också ett förslag till ett nytt uppdrag och vi belyser vilka områden som behöver förstärkas för att samhällets myndigheter och organisationer på ett bättre sätt ska arbeta förebyggande mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Vår förhoppning är att denna rapport kan tjäna som underlag för en fördjupad diskussion kring hur ett förebyggande arbete kan utvecklas. Per Nilsson generaldirektör, Ungdomsstyrelsen

Innehåll Sammanfattande synpunkter 3 Ungdomsstyrelsens förslag 5 Inledning 8 Hur kan våld och övergrepp förebyggas? 16 Ungdomsstyrelsens utbildningsinsatser under 2008 26 Referenser 41 Bilagor 43

Sammanfattande synpunkter Ungdomsstyrelsen har i arbetet med uppdraget att genomföra utbildningar om insatser som kan förebygga mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, rört sig inom de olika fälten universell, selektiv och indikativ prevention. För att vi på nationell nivå ska kunna skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck så behöver fler myndigheter driva detta arbete enligt liknande tankegångar och enligt de modeller som tagits fram av till exempel Socialstyrelsen i skriften Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa (Socialstyrelsen 2007). Under 2009 fortsätter Ungdomsstyrelsen att arbeta med uppdraget enligt de strategier som vi beskriver i den här rapporten. Samverkan är grunden för ett långsiktigt utvecklingsarbete Olika myndigheter har ansvar för olika frågor och olika arenor i barns och ungas liv. Ungdomsstyrelsens ansvar har framförallt handlat om kultur- och fritidsfrågor för unga. Skolverket har ansvar för förskola, grund- och gymnasieskola, Socialstyrelsen för socialtjänsten, Migrationsverket för mottagande av människor från andra länder, Brottsförebyggande rådet för att förebygga brott, Rikspolisstyrelsen för insatser mot kriminalitet och länsstyrelserna för SFI. Myndigheterna behöver ha en samsyn i frågor om mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck för att ett långsiktigt utvecklingsarbete ska kunna realiseras. Till exempel har bristen på en accepterad definition av hedersrelaterat våld och brist på barn- och ungdomsperspektiv i olika insatser sannolikt bromsat metodutvecklingen för att dels arbeta förebyggande bland föräldrar och i skolan, dels för att utveckla bra insatser för att stödja våldsoffer. På grund av brist på samstämmighet mellan myndigheter kring vad det är för problem som samhället ska förebygga är det också problematiskt att utbilda i vad samhället ska göra för insatser och hur vi ska hjälpa de barn och unga som utsätts. De olika begrepp som används för att beskriva våld som kvinnovåld, ungdomsvåld och hedersvåld skapar mer debatt än konstruktiva långsiktiga strategier för att minska ungas utsatthet för våld. Ungdomspolitikens realiserande bygger på att myndigheter, både nationellt och lokalt, samverkar tvärsektoriellt. I arbetet för att minska flickors, pojkars, unga kvinnors och unga mäns utsatthet för våld behöver nationella myndigheter också samlas kring ett gemensamt grepp i dessa frågor. Till exempel borde Migrationsverket och länsstyrelserna få i uppdrag att utveckla information och utbildning i frågor som rör mänskliga rättigheter och jämställdhet för asylsökande, de som ansöker om uppehållstillstånd samt de som går i SFI och föreberedelseklasser. Andra viktiga aktörer i ett förebyggande arbete är kommunernas flyktingsamordnare och introduktionsenheterna. Rätt till information om jämställdhet och sex och samlevnad Det är dock inte enbart nya medborgare som behöver kunskap och information. Även barn och unga behöver få diskutera frågor som rör sex- och samlevnad, rättigheter och skyldigheter, alla människors lika värde med mera tillsammans med vuxna pedagoger. Olika satsningar, till exempel Okejsex.nu som genomfördes av Länsstyrelsen i Stockholm 2007 och Tjejjouren på Lunarstorm och som drevs av Ungdomsstyrelsen och tjejjoursrörelsen under 2007 2009, visar att många flickor och unga kvinnor är utsatta för saker som de aldrig berättar för någon vuxen om. Många gånger svävar de också i okunskap om vad de varit utsatta för. Det är samhällets skyldighet att ge barn och unga nödvändiga kunskaper i takt med stigande ålder i frågor som till exempel rör jämställdhet och sex och samlevnad. 3

Områden där insatser behöver utvecklas Men det är inte enbart myndigheterna som har ett ansvar. Ideella organisationer, föreningslivet, idrottsrörelsen med flera är centrala för värderingsfrågor om kön, sexuell läggning, rättigheter och skyldigheter. Ungdomsstyrelsen anser därför att samverkan mellan myndigheter och föreningslivet är av central vikt för att kunna utveckla ett långsiktigt förebyggande arbete mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Även för de insatser som rör offren för våld behöver det finnas samverkan och samsyn. Ideella aktörer som tjej- och kvinnojourer gör stora insatser för våldsutsatta kvinnor och flickor. Tillsammans med dem kan till exempel socialtjänst och polis utveckla de selektiva och indikativa insatserna, både för att skapa verksamheter som minskar riskfaktorer för våld och för att på ett genomtänkt sätt arbeta med att stödja flickor och unga kvinnor som omhändertas enligt LVU. Ideella organisationer står till exempel för mycket av metodutvecklingsarbetet för att arbeta mot hedersrelaterat våld och förtryck och har gjort det i många år. Utveckla stödet till de flickor och unga kvinnor som drabbas av våld i hederns namn Inom ramen för den spetskompetensutbildning som Ungdomsstyrelsen genomför i samverkan med Länsstyrelsen i Östergötland, Stockholms universitet och Kvinnors nätverk under våren 2009 kommer deltagarna att ge olika förslag till utvecklingsinsatser. Ungdomsstyrelsen avser att återkomma med slutsatser från denna utbildning i nästa regeringsrapport i januari 2010. Normkritiskt arbete kring unga män, maskulinitet och våld Ungdomsstyrelsen har i arbetet med uppdraget kunnat identifiera stora behov av fortsatt utvecklingsarbete om män och våld. I ett ungdomspolitiskt perspektiv är frågor kring hur manlighet konstitueras i socialisationen central samt frågor om unga män och våld utifrån att de kan vara både gärningsmän och offer. Självständighetsperspektivet inom ungdomspolitiken anger att stereotypa könsroller ska undanröjas som en faktor som minskar den unga personens handlingsutrymme. Att unga har en trygg tillvaro samt god hälsa är en förutsättning inom rättighetsperspektivet. Myndigheten har iakttagit att såväl normkritiskt arbete med unga män kring maskulinitet och våld, som behandlingsarbete av våldsutövande unga män, är eftersatta områden. Det finns olika initiativ inom civilsamhället och ett begynnande forskningsarbete är på väg att växa fram. Mycket återstår att göra kring unga män och våld och Ungdomsstyrelsen avser att återkomma med konkreta förslag i nästa regeringsrapport om uppdraget i januari 2010. 4

Ungdomsstyrelsens förslag Ungdomsstyrelsen har ett övergripande ansvar för att de nationella ungdomspolitiska målen får genomslag inom olika samhällssektorer. Ungdomsstyrelsen ska bland annat verka för förnyelse och utveckling av ungdomars fritids- och föreningsverksamheter. Myndigheten har genom arbetet med de regeringsuppdrag som vi har haft sedan 2006 och som rör hedersrelaterat våld och förtryck och mäns våld mot flickor och unga kvinnor kunnat konstatera att behoven av ett generellt förebyggande arbete är stort. Det finns liten erfarenhet av och forskning om vad som fungerar långsiktigt förebyggande. På kommunal nivå lägger myndigheter och organisationer all kraft på de direkta insatserna när våld och övergrepp redan inträffat, mycket skulle kunna göras innan för att minska förekomsten. Satsning på jämställdhet och mänskliga rättigheter i samarbete med föreningslivet och utanförskapsområden Ungdomsstyrelsen föreslår regeringen att ge myndigheten ett särskilt uppdrag att, genom utvecklingsdialog som modell, bidra med förutsättningar för föreningslivet att samverka med stadsdelar i utanförskapsområden kring frågor som rör mänskliga rättigheter och jämställdhet och som på sikt leder till förebyggande modeller för att förhindra mäns våld mot flickor och unga kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Ungdomsstyrelsens förslag till ett särskilt uppdrag handlar om en satsning på lokala utbildningar, samverkansmodeller med mera som innebär att kommuner eller stadsdelar i samverkan med det lokala föreningslivet/ideella organisationer presenterar en flerårig handlingsplan för att förebygga mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Insatserna i handlingsplanen kan vara utbildningar, erfarenhetsutbyten, samarbetsavtal mellan fritid, skola och socialtjänst, tjej- och kvinnojourer med flera om universella eller selektiva insatser. Ungdomsstyrelsens roll är att bidra till att samverkan sker mellan olika aktörer samt att bistå med kunskap och utvärdering. I dialog med lokala aktörer formuleras ett avtal om insatser. En avgörande poäng är att lokala aktörer genom en särskild satsning kan få bättre förutsättningar att klara en gemensam insats och utveckla långsiktig samverkan. Ungdomsstyrelsen föreslår att myndigheten får regeringens uppdrag att: genomföra en satsning på lokal värdegrundsdialog under tre år med fokus på jämställdhet och mänskliga rättigheter. Syftet ska vara att utveckla långsiktigt arbete kring insatser för att förebygga mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. särskilt lägga fokus på förortsområden med hög andel unga och vuxna i utanförskap i samverkan med kommuner och stadsdelar rikta satsningen mot aktörer inom civilsamhället 5

Dialog kring värdegrund Många av dem som arbetar med flickor och unga kvinnor som blivit utsatta för våld menar att det förebyggande arbetet borde ta sin utgångspunkt i värdegrundsfrågor. Flickor och pojkar, unga män och unga kvinnor samt vuxna möts idag av en mångfald budskap kring vad det innebär att vara man eller kvinna i ett postmodernt samhälle samtidigt som det också finns traditionella synsätt i frågor om genus, seder, bruk och traditioner. Värdegrundsarbete handlar om att skapa dialog kring vardagslivets normer och värderingar som människor möter i skolan, på fritiden och i boendemiljöer. I närhet till vardagslivet och den privata sfären blir frågor om jämställdhet och mänskliga rättigheter aktuella. I ett långsiktigt förebyggande arbete mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck har grundläggande arbete kring normer och värderingar avgörande betydelse. Inom ramen för utbildningsuppdraget har myndigheten samverkat med aktörer från det civila samhället i syfte att stimulera en lokal dialog kring mänskliga rättigheter och jämställdhet i tre storstadsförorter, Rinkeby (Stockholm), Rosengård (Malmö) och Gunnared (Göteborg) som alla präglas av en betydande andel ungdomar och vuxna i utanförskap. Utgångspunkten är att det civila samhällets aktörer bär på en potential och möjlighet att iscensätta kommunikation kring värderingar om mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan människor. Det är också något som regeringen betonat i den under 2008 initierade satsningen på webbplattformen www.dialogvärdegrund.nu som myndigheten har regeringens uppdrag att administrera fram till 2010. Ungdomsstyrelsens bedömning är att arbetet med värdegrundsfrågor behöver förstärkas med en särskild satsning som riktar sig till föreningsliv och kommuner för att skapa långsiktiga efterverkningar. Den ideella sektorns styrka Den ideella sektorn är genom bredden och mångfalden av verksamheter en av grundstenarna för välfärden och en viktig förutsättning för och självklar del i demokratin. Genom den ideella sektorns olika relationer och gemensamma aktiviteter får människor inflytande och blir delaktiga i samhället. Detta är viktigt både utifrån ett demokratiperspektiv och ett folkhälsoperspektiv, då människors makt och möjligheter att påverka sina liv har en avgörande betydelse för hälsan (SOU 2000:91). Enligt Ungdomsstyrelsens rapport Fokus 07 en analys av ungas hälsa och utsatthet (Ungdomsstyrelsen 2007a), uppger unga själva att de ideella verksamheterna är mer närvarande. De ideella organisationernas styrka är möjligheterna till flexibla lösningar. Kontakterna med unga och stödet blir ofta på ungas egna villkor och efter den unges behov och förutsättningar. Även andra utvärderingar pekar på vikten av att stärka lokala satsningar där samverkan sker och där möjligheten till långsiktig utveckling är god och som kan utvecklas vidare av egen kraft. Ungdomsstyrelsen menar att en särskild satsning för att stärka lokala insatser kan förstärka de långsiktiga lokala strategierna i det förebyggande arbetet. En särskild satsning kan fungera som incitament för att kommuner och stadsdelar påbörjar ett långsiktigt arbete som tar sin utgångspunkt i det arbete som redan pågår men där samverkan saknas eller är bristfällig. Insatserna ska ske i dialog och samverkan med Ungdomsstyrelsen. 6

Ungdomsstyrelsens tidigare erfarenheter Det är inte ovanligt att myndigheter ger projektstöd till den ideella eller till den offentliga sektorn, men ansvaret för fördelningen ser olika ut på olika myndigheter och samverkan mellan myndigheter och ideella verksamheter fungerar inte alltid smidigt. Inom myndigheter är det inte heller säkert att samverkan för olika insatser sker internt. Efter genomfört projektstöd kan också olika insatser upphöra. Detta går att förhindra. Ungdomsstyrelsen har goda erfarenheter av att förmedla projektmedel där ideell sektor har skapat nya verksamheter i samverkan med kommuner, till exempel satsningen på ideella navigatorcentrum och satsningen på förebyggande och främjande ungdomsverksamhet. Vi är samtidigt väl medvetna om riskerna som följer med kortsiktiga projekt där stödet från staten inte alltid resulterar i en långsiktig utveckling av det ordinarie arbetet. Eftersom Ungdomsstyrelsen inte hade projektmedel att fördela inom ramen för detta uppdrag har vi prövat en annan metod för att kunna stödja lokalt utvecklingsarbete. Inom ramen för Stadsdelsdialogen som Ungdomsstyrelsen initierat i samverkan med exempelvis Gunnared i Göteborg och Rinkeby-Kista i Stockholm är Ungdomsstyrelsen medverkande i arbetet som en samverkanspartner. I samråd mellan Ungdomsstyrelsen, det lokala föreningslivet och tjänstemännen i stadsdelen skapas olika utbildningssatsningar för att förebygga mäns våld mot flickor och unga kvinnor inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Ungdomsstyrelsens roll är att som neutral part bidra till att samverkan sker, att ny kunskap uppstår och att uppföljning och utvärdering genomförs. Det är vår uppfattning att det måste vara de lokala aktörerna som implementerar den nya kunskapen och resultatet av utbildningarna. En risk som kan finnas i detta tillvägagångssätt är att de lokala aktörerna kan uppleva att staten ligger för nära verksamheten. Det är dock ännu inget som myndigheten har upplevt i arbetet med Stadsdelsdialogen. Det ställer stora krav på stadsdelen/kommunen och deltagande organisationer att inom ramen för sina verksamheter skapa utrymme för frågorna. Detta kan leda till att aktiviteter inte blir genomförda eftersom allt måste ske inom ordinarie arbetsuppgifter, samtidigt som det kan gynna långsiktig utveckling. Strategier från den nationella utbildningen Hur kan vi förebygga våld mot unga kvinnor? Ett starkt skäl till att satsa på att utveckla en modell med utvecklingsavtal tillsammans med föreningslivet och kommuner lokalt kring mänskliga rättigheter och jämställdhet är de förslag på strategier som kursdeltagarna levererade i samband med den nationella utbildningen. Samtliga deltagare, som kom från områden som skola, socialtjänst och fritid, betonade vikten av samverkan. I stort sett var alla kursdeltagare överens om att ett fungerande samarbete är en grundsten för att nå resultat. Ungdomsstyrelsens och andra aktörers erfarenheter av när samverkan inte sker eller brister bygger främst på otydlighet kring ägandeskapet samt på olika bilder av när samverkan ska ske. En myndighet kan vara en neutral part i det arbetet. 7

Inledning Ungdomsstyrelsen fick under 2007 ett regeringsuppdrag att under 2007 och 2008 genomföra utbildningar om insatser som kan förebygga mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck (IJ2007/2250/UNG). Enligt uppdraget skulle Ungdomsstyrelsen rikta utbildningarna till anställda i kommuner som har en samordnande och utvecklande roll för fritidsverksamhet, socialtjänst och skola samt till andra personalgrupper och ideella organisationer som arbetar med unga. Målet med utbildningarna var att de skulle öka deltagarnas medvetenhet i frågor om mäns våld mot flickor och unga kvinnor. De skulle särskilt uppmärksamma situationen för främst flickor och unga kvinnor, men även för pojkar och unga män, som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck. Utbildningarna skulle också ge kunskap om hur samhället kan hjälpa de unga människor som drabbas och belysa vilka metoder som finns för att i arbetet med unga förebygga mäns våld mot kvinnor. Denna rapport är en beskrivning av hur Ungdomsstyrelsen har utfört uppdraget, vilka utbildningar som vi har genomfört, vilket innehåll de har haft, vilka som deltagit i utbildningsinsatserna samt den geografiska spridningen på deltagarna. Vi ger inledningsvis en beskrivning av omfattningen av det våld som unga drabbas av och analyserar i relation till detta de insatser vi har gjort inom uppdraget. I slutet av rapporten ger vi förslag på åtgärder. Rapporten innehåller bilagor som beskriver innehållet i två av de utbildningar som Ungdomsstyrelsen har genomfört (bilaga 3 och bilaga 4) och en ekonomisk redovisning (bilaga 5). Ungdomsstyrelsens uppdrag är en av många åtgärder i regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (regeringens skrivelse 2007/08:39). Socialstyrelsen, Skolverket, Rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna, Åklagarmyndigheten med flera ska bidra till en långsiktig ambitionshöjning. Handlingsplanen kommer att utvärderas av Brottsförebyggande rådet. Ungdomspolitik I den senaste ungdomspolitiska propositionen Makt att bestämma rätt till välfärd (2004/05:2) definierar regeringen unga som personer mellan 13 och 25 år. Det är stora skillnader mellan en person som är 13 år och en som är 25 år. Det finns dessutom flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, vars villkor skiljer sig åt. Ungdomstiden är en omvälvande tid som präglas av förändringar och valsituationer, till exempel valet till gymnasieskolan, flytten hemifrån, att börja arbeta eller kanske studera vidare. Att bli vuxen innebär också kroppsliga förändringar som att utforska sexualiteten och att hitta sin identitet sin plats i världen. Bra relationer till föräldrar, vänner, pojk- och flickvänner är viktiga för att må bra och för att hantera och reda ut problem i livet såväl för barn och unga som för vuxna med den skillnaden att barn och unga är beroende av vuxna och av samhällets insatser för att ha det bra. 8

Fyra perspektiv Ungdomspolitiken och all offentlig verksamhet för unga utgår från fyra grundläggande perspektiv: självständighetsperspektivet, rättighetsperspektivet, mångfaldsperspektivet och resursperspektivet. Dessa perspektiv är inte formulerade i mål utan utgör perspektiv och förhållningssätt som är grundläggande för hur politiken och i sin tur insatser ska bedrivas inom de myndigheter vars verksamhetsområden berör unga. Självständighetsperspektivet innebär att samhället ska stödja ungas möjligheter till självständighet och oberoende. Det innebär att ungas väg till vuxenblivande och frigörelse från föräldrarna ska underlättas. Faktorer som skapar beroende och minskar den unga personens handlingsutrymme ska undanröjas, oavsett om det handlar om företeelser som tvång, förtryck och diskriminering eller stereotypa könsroller. Rättighetsperspektivet grundar sig på FN:s konvention om barnets rättigheter och deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Samhället ska ge unga social och ekonomisk trygghet, god hälsa och möjlighet till utveckling. De har rätt att vara med och påverka sitt eget liv, sin närmiljö och samhällsutvecklingen. I fokus för varje ung människas individuella rättigheter ligger rätten till utbildning av hög kvalitet, god hälsa, en trygg tillvaro, ett utvecklande arbete och en stabil ekonomisk situation. Mångfaldsperspektivet innebär att en mångfald av livsstilar bland unga är värdefullt och ska bejakas. Ungdomsgruppen är heterogen, ungas förutsättningar varierar bland annat beroende på kön, svensk eller utländsk bakgrund, socioekonomisk bakgrund, geografisk hemvist, eventuella funktionshinder och sexuell läggning. Resursperspektivet innebär att ta vara på ungas unika kunskaper och erfarenheter. Ungas egna resurser måste tas till vara i den offentliga sektorn, i näringslivet, på arbetsmarknaden och i folkrörelserna. I praktiken innebär det att unga ska ges inflytande över den verksamhet som påverkar dem (proposition 2004/05:2). Ett av motiven till det uppdrag Ungdomsstyrelsen fick att utbilda om insatser som kan förebygga mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck är att detta kränker de rättigheter som barn och unga har och medför lidande som får konsekvenser för deras hälsa både här och nu och längre fram i deras liv. Samhället måste förbättra sina insatser för att ungas utsatthet för fysiskt och psykiskt våld ska minska. Inom uppdraget som Ungdomsstyrelsen fick skulle vi fokusera på förebyggande insatser mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtyck och utbilda nyckelpersoner om detta. Hur stora är då problemen som ska förebyggas? Här följer en kort genomgång av hur våld drabbar unga människor, flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män. Genomgången är inte heltäckande, utan syftar till att ge en inblick i framförallt flickors och unga kvinnors utsatthet för våld. 9

Våldet i samhället Våld som utförs av unga och som drabbar barn och unga är tillsammans med det våld som förekommer inom familjen allvarliga samhällsproblem vars konsekvenser och effekter vi knappast kan överblicka. På grund av mörkertal, liten tillgång till behandling för både förövare och dem som drabbas och att barns utsatthet för och upplevelser av våld inte alltid uppmärksammas så får offren inte alltid den hjälp de behöver av samhället för få upprättelse och för att kunna bearbeta det som de har varit med om. Ungdomsstyrelsens utredning Fokus07 en analys av ungas hälsa och utsatthet (Ungdomsstyrelsen 2007a) visade till exempel att en av anledningarna till att flickor och pojkar, unga män och unga kvinnor mår dåligt är att de varit utsatta för olika brott, som misshandel och mobbning. Mörkertalet för våldet som barn och unga drabbas av är sannolikt stort vilket kan bero på att förövaren är en förälder, en skolkamrat, en pojkvän eller någon annan som står dem nära. Statistik över polisanmälningar visar att flickor och unga kvinnor vanligtvis blir misshandlade av någon de känner. Pojkar och unga män är i större utsträckning utsatta för våld än vad flickor och unga kvinnor är, både av närstående och av obekanta. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet blev 15 212 fall av misshandel, inklusive grov misshandel, anmälda till polisen under 2008 där offret var ett barn i åldern 7 17 år (5 623 pojkar i åldern 7 14 år och 4 319 pojkar i åldern 15 17 år samt 2 897 flickor i åldern 7 14 år och 2 373 flickor i åldern 15 17 år ). Av anmälningarna gällde 4 130 misshandel av flickor i åldern 7 17 år och 5 874 misshandel av pojkar i åldern 7 17 år, där offret var bekant med förövaren. Kvinnor över 18 år utsätts framförallt av våld från någon de känner och inomhus, medan män över 18 år i högre grad löper risk att misshandlas utomhus och av någon de tidigare är obekant med. År 2008 polisanmäldes 25 816 fall av misshandel mot kvinnor som var 18 år och äldre, av dem handlade 18 975 anmälningar om att offret var bekant med förövaren. Av de polisanmälningar som rörde våld mot män som var 18 år och äldre handlade 13 640 fall av 41 375 om att offret var bekant med förövaren (www.bra.se 2009-02-20). Sannolikt är det ändå så att mörkertalet för mäns våld mot kvinnor är stort på grund av att kvinnor oftare känner männen som misshandlar dem. Det är lättare att anmäla en okänd gärningsman till polisen än om gärningsmannen är den man som till exempel kvinnan har barn tillsammans med. Därför ska siffrorna ovan tolkas med försiktighet eftersom de bara rör brott som har anmälts. Detsamma gäller sannolikt för barn om det är pappan och/eller mamman som utövar våld så är det svårt för barnet att anmäla dem till socialtjänsten eller polisen. Det våld som föräldrar utövar mot barn anmäls inte heller alltid till polisen av myndigheter (FOU Nordväst 2008). Gömt bakom ordet mobbning förekommer också våld, misshandel och förtryck som aldrig anmäls. 10

Män och våld Det är tydligt att män står för majoriteten av våldet i samhället. Pojkar och män utövar våld ute i samhället och i hemmet. Bakom begrepp som vardagsvåld, ungdomsvåld, huliganvåld, alkoholvåld, läktarvåld, det meningslösa våldet, kvinnovåld, hedersvåld och sexuellt våld, döljer sig mäns våld mot män och mäns våld mot kvinnor. Statistiken visar att unga män är en särskild riskgrupp för att utöva våld. Män mellan 18 och 25 år är en artondel av befolkningen och står för ungefär en tredjedel av alla anmälda våldsbrott. Citatet nedan är hämtat från Svenska dagbladet och artikeln Frågor och svar: skolskjutningar. Aggressivitet är en av få egenskaper hos människor där man faktiskt kan säga att det finns en könsskillnad psykologiskt. Ungdomar går igenom den svåra övergången från barn till vuxen. Den biologiska mognaden är färdig i västerländska samhällen redan när man är 16 17 år, men som samhället är uppbyggt har man ett slags barnroll fram tills man är 24 25. Och just i det gapet är alla människors, men främst mäns, mest kriminella period, säger Martin Grann. (Professor i psykologi och utvecklingschef på Kriminalvården) (Svd 2009-03-12) Det är viktigt att lyfta fram att det våld som drabbar pojkar och män gör dem till offer för våld. De är alltså både förövare och offer. Pojkar och män påverkas också negativt av det våld som de upplever. Våld och hot om våld är nedbrytande för psyket oavsett kön. Om mäns våld mot män och utsattheten för våld bland män i samhället påverkar dem i den privata sfären, till exempel i deras nära relationer med kvinnor, är dock inte tydligt fastställt. Våld inom familjen Våld är maktutövning och ett av de mest framgångsrika sätten att få människor vuxna, barn och ungdomar att lyda förövaren. Våld är också en del av mänskligt beteende och därför går det att förändra. Barnaga, som förbjöds i Sverige 1979, var tidigare en kulturellt accepterad företeelse i fostran av barn. Idag är det få kvinnor och män som öppet skulle prata om att de använder våld i uppfostran av sina barn, just därför att det har upphört att vara lagligt och kulturellt accepterat. Trots lagen förekommer det att kvinnor och män misshandlar sina barn och det är få fall som leder till åtal, än färre till fällande dom. Att det är så svårt att fälla föräldrar som misshandlar sina barn beror på att barn lever i beroendeställning till sina mammor och pappor och att det är en komplicerad process att få barn att vittna om brott som de har begått. Det är idag 21 länder i världen som har en lagstiftning mot barnaga det betyder att det är fler än 170 länder som inte har en sådan lag. Det är illa nog att bli utsatt en gång för våld. Att systematiskt bli utsatt förstärker utsattheten. Om mammor och pappor som är de som ska stå för trygghet och kärlek systematiskt hotar och misshandlar sina barn kan det skapa men för livet. Brott mot barn och unga inom familjen sexuella övergrepp, våld eller hot om våld tillhör det mest kränkande och traumatiska som barn och unga kan bli utsatta för. Samhället ska stödja unga att leva ett självständigt liv, men sannolikt är det så att det är lättare att leva självständigt för den som har goda relationer till sin familj eller någon/några i dess ställe. Nio av tio kommuner saknar strategier för att ta hand om unga människor som far illa inom familjen, till exempel i familjer där mamman och/eller pappan missbrukar och i familjer där de unga blir förtryckta, hotade och misshandlade. Det visar bland annat rapporten Individ- och familjeomsorg lägesrapport 2008 (Socialstyrelsen 2009). I studien Tillfälligt uppbrott om ungdomar som rymmer och kastas ut hemifrån framkommer det att minst en av tio gymnasieungdomar har varit med om ett uppbrott från familjen. Under 2008 hade cirka 25 000 unga mellan 16 och 18 år erfarenhet av uppbrott hemifrån, det vill säga antingen av att själva rymma eller av att bli utkastade från hemmet. Flickor är överrepresenterade och orsakerna till de frivilliga eller ofrivilliga uppbrotten är ofta en problematisk hemsituation (Rädda Barnen 2009). 11

Socialstyrelsens rapport Frihet och ansvar en undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma från 2006 visar att 25 30 procent av flickorna i år 2 i gymnasiet och 25 procent av pojkarna hade utsatts för kränkande behandling, hot, våld, hot om att kastas ut hemifrån med mera av föräldrar eller närstående. Cirka 12 000 unga hade varit utsatta för detta vid flera tillfällen (Socialstyrelsen 2007). Rädda Barnen uppskattar att vart tionde barn i Sverige är med om att deras pappa misshandlar deras mamma. Det är en allvarlig form av psykisk misshandel och ofta blir barnen själva också slagna, men alltför sällan uppmärksammar myndigheterna detta. Föräldrarna kan också förminska och tysta ner problemen, något som kan leda till obearbetade trauman. Många barn som bevittnar våld i hemmet får psykiska och sociala problem senare i livet. Barn som upplever våld under barndomen har större risk att utsättas för våld även som vuxna. Barn som bevittnar våld i hemmet utsätter också som vuxna andra för våld i större utsträckning jämfört med dem som inte upplevt våld i hemmet (Rädda Barnen 2007). Hedersrelaterat våld och förtryck Det våld som kallas hedersrelaterat våld och förtryck är ett systematiskt sätt att använda förtryck, hot och våld för att få flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, vuxna kvinnor och vuxna män att följa en särskild uppsättning normer. Mycket har skrivits och debatterats om definitioner och avgränsningar av begreppet hedersrelaterat våld i relation till andra begrepp och beskrivningar av våld. Det finns dock ännu ingen vedertagen och accepterad definition, varken nationellt eller internationellt. Så här definierar Länsstyrelsen i Södermanland begreppet: Hedersrelaterat förtryck och hedersrelaterat våld finns i klaner och familjer i ett patriarkalt samhällssystem. Individen är underordnad gruppen som äger och tar yttersta ansvar för heder och skam. Här är männens och gruppens heder direkt avhängigt av gruppens kvinnliga medlemmars faktiska eller påstådda sexuella beteende och relationer. I det faktiska förtrycket och våldet är utövaren oftast en man i nära relation till offret som oftast är en flicka eller ung kvinna. Andra kvinnor i nära relation till offret kan direkt eller indirekt utgöra ett stöd till förtrycket som öppet stöds av kollektivets gillande. Systemet gör även förövarna till offer. (Länsstyrelsen Södermanlands län 2005) För flickornas del kan normer som handlar om att bevara familjens heder innebära restriktioner i att umgås med pojkar, förbud mot att ha en pojkvän, förbud mot sex före äktenskapet, att inte få delta i simundervisning, gymnastik eller i undervisning om sex och samlevnad samt att inte få delta i fritidsaktiviteter. För pojkarnas del kan familjens tvång att följa vissa regler som rör flickors oskuld innebära att de ska ta ansvar för och kontrollera sina systrars beteende. De kan också bli de som måste utföra straffet om en syster skulle bryta mot normerna. Både flickor och pojkar kan ha lite eller inget inflytande över vem de får gifta sig med. Det saknas grundläggande kunskap om vad det innebär för ett barn eller en ungdom att leva med normer som rör särbehandling av pojkar och flickor och icke jämställda villkor i relation till det svenska majoritetssamhällets normer kring jämställdhet och strävan att skapa lika villkor för flickor och pojkar. Det är föräldrarna som har rätten att bestämma över barnens uppfostran något som gör det svårt för till exempel skolor att ingripa för att ett barn ska få tillgång till undervisning som föräldrarna förbjuder dem att delta i. Enligt ungdomspolitiken ska samhällets institutioner stödja ungas självständighet och frigörelse från föräldrarna. Det finns lagstöd för att barn, när de blir tonåringar, gradvis ska få mer självständighet för att fatta beslut om sitt liv och sin kropp. Från 15 års ålder är det till exempel lagligt för flickor och pojkar att ha sexuellt umgänge med andra som också är över 15 år. 12

Det är framförallt när ryktet sprids att barn och unga människor brutit eller riskerar att bryta mot normer om heder som föräldrar, syskon och släktingar utövar våld. Det kan till exempel handla om att de har vänner som familjen inte godkänner, en pojkvän eller att de har haft sex. De kan också hotas till döden för vad de har gjort. Flickor och unga kvinnor är särskilt utsatta. Men unga män och unga kvinnor kan även utsättas för allvarliga hot från sin familj om det sprids rykten att de är homo-, bi- eller transpersoner. Barn och unga som växer upp med våld i hederns namn tillhör en särskilt utsatt grupp av unga människor (Ungdomsstyrelsen 2009). Det är sannolikt så att flickor och unga kvinnor, pojkar och unga män känner till komplikationerna med att anmäla sina föräldrar och sin släkt. De är i beroendeställning till dem och vet dessutom vad som har hänt andra flickor och pojkar som har brutit mot hedersnormer. Att det inte är självklart att de vänder sig till myndigheter för att söka hjälp, visar Socialstyrelsens rapport Frihet och ansvar en undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma (Socialstyrelsen 2007). Socialstyrelsen konstaterar även att det saknas systematisk metodutveckling av verksamheter som ska stödja de barn och unga som samhället tar hand om, till exempel av skyddat boende, familjehem och hem för vård och boende detta gäller inte enbart verksamheter för unga människor som utsatts för hedersrelaterat våld, utan det är ett generellt problem (Socialstyrelsen 2006). En stor del av arbetet utförs projektstyrt och kortsiktigt. Ideella organisationer som kvinnojourer, står för mycket av metodutvecklingen och bär ett tungt ansvar. Arbetet med att stödja och hjälpa flickor (och även pojkar) utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld, utförs många gånger av ideellt arbetande kvinnor. Vilka konsekvenser på kort och lång sikt får våld som utövas av föräldrar som också är de som ska älska och skydda sina barn? Inom forskningen kring våld i nära relationer, som beskriver kvinnor som fortsätter att leva med män som utövar våld mot dem, används begreppet normaliseringsprocess vilket betyder att våld och hot blir normalt för den som är utsatt. Barn som växer upp med våld, unga människor som blir hotade och slagna av sina föräldrar för dem är situationen med stor sannolikhet likartad. Utan hjälp utvecklar de egna sätt att hantera situationen, de kan också lära sig att stänga av sina känslor, utveckla panikångest, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), destruktivt beteende, drogmissbruk, psykisk sjukdom med mera (Lewis Herman 2007). I boken Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa definieras barn och unga som far illa på följande sätt: Med barn och unga som far illa avses barn som inte får sina behov tillgodosedda inom familjen. Det är barn som utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar, fysisk eller psykisk försummelse. Det är också barn och ungdomar med ett socialt nedbrytande beteende, såsom missbruk, kriminalitet eller annat självdestruktivt beteende. Även barn och ungdomar som utsätts för mobbning, hot, våld och andra övergrepp från jämnåriga ingår i begreppet. Likaså barn och ungdomar som har allvarliga relationsproblem i förhållande till sin familj och omgivning samt elever där stora svårigheter i skolsituationen har uppstått. (Socialstyrelsen 2007) Det är omständigheterna runt en individ som i varje enskilt fall kommer att avgöra om ett barn eller en ungdom kommer att fara illa. Inom folkhälsoarbetet brukar man tala om riskfaktorer och skyddsfaktorer, det vill säga de faktorer som ökar risken för ohälsa och de som skyddar mot ohälsa alla riskfaktorer finns till exempel listade i Socialstyrelsens definition ovan. Det är när olika riskfaktorer samverkar som risken för barns och ungas ohälsa ökar. En bra insats från samhället kan förändra situationen till det positiva. Om det till exempel förekommer våld inom en familj och barn och unga och deras föräldrar får relevant stöd kan detta bidra till att våldet upphör. 13

Tyvärr kan vårdnadshavare också förhindra insatser som samhället vill göra för att hjälpa barn och unga. Barn och unga som far illa inom familjen vågar inte alltid berätta, har ofta inte någon talan och tillfrågas inte av myndigheter. Många gånger ligger problem inom familjen bakom unga människors problem som till exempel drogmissbruk, självskadebeteende och ätstörningar. Det är därför inte säkert att unga människor får den hjälp de behöver, samhällets insatser är mer inriktade på att behandla flickors och pojkars eget riskbeteende än att de får hjälp att hantera problem som rör utsatthet inom familjen (Ungdomsstyrelsen 2007a). Våld i kärlekens namn Kvinnor och barn som drabbas av våld utsätts oftast inomhus, i sitt eller någon annans hem, bakom stängda dörrar. Mäns våld mot kvinnor och föräldrars våld mot barn sker i hemmet där det sällan finns andra vittnen än de inblandade själva. Våld kan förekomma i alla slags parrelationer, även i samkönade relationer. Att lyfta fram kvinnors erfarenheter av mäns våld i den privata sfären har en ganska kort historik i Sverige och i övriga länder i Europa. Det var under 1970-talet när kvinnorörelsen växte sig stark som våld mot kvinnor och våldtäkt började lyftas fram som problem som orsakade stort fysiskt och psykiskt lidande (Lewis Herman 2007). Våld och sexuellt våld i en partnerrelation är fortfarande ett tabubelagt ämne, få kvinnor och män träder fram och berättar om erfarenheter av att vara offer eller förövare. Enligt Brottsförebyggande rådet har det dödliga våldet mot kvinnor i Sverige minskat med mellan 20 och 30 procent sedan 1970-talet. I genomsnitt dödas 15 20 kvinnor varje år av en man som de har eller har haft en nära relation till, alltså av en make, sambo, fästman eller pojkvän. Svartsjuka och problem i samband med separationer är det vanligaste motivet till att män dödar kvinnor. Inte sällan har det dödliga våldet föregåtts av polisanmälningar om misshandel. Kvinnor är det vanligaste dödsoffret för dödligt våld inom familjen (Brottsförebyggande rådet 2007). Många kvinnor och män är utsatta för fysiskt och sexuellt våld i samkönade relationer. Det visar studien Våldsamt lika och olika: om våld i samkönade parrelationer (RFSL 2008). Studien bygger på cirka 2 000 personers svar där alla ingick i lhbt-gruppen (lhbt står för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner). Svaren visade att ungefär en fjärdedel av dem var utsatta för våld i en nuvarande relation eller hade varit utsatta för våld i en tidigare relation. Den tidigare relationen kunde dock ha varit en heterosexuell relation. För en person som tillhör lhbtgruppen och blir utsatt för våld av en partner kan det vara extra svårt att söka hjälp av samhället. Dels är det generellt svårt att prata om övergrepp som skett i den privata sfären, dels innebär det att de måste beskriva sin sexuella läggning. Det som gör våld mellan män och kvinnor och inom relationer speciellt är att det är inom en kärleksrelation som våldet förekommer. Det är den partner du lever med som är hotet och det ligger ofta starka känslomässiga skäl bakom att det är svårt att anmäla en person som står eller har stått nära. Flickor och unga kvinnor mellan 13 och 25 år är särskilt i riskzonen för sexuellt våld som våldtäkt och sexuella övergrepp. Av förövarna i anmälda våldtäkter mot personer över 15 år är 100 procent män medan 97 procent av offren är kvinnor. I den statistik som redovisas i tabell 1 gäller 29 procent av anmälningarna unga under 18 år, alltså per definition barn, och av dem gäller 15 procent barn under 15 år. Medianåldern i statistiken ligger på 26 år för offren. Den största andelen (32 procent) av de våldtäkter som drabbar unga som är 15 år eller äldre begås av en pojke eller man som de har eller har haft en relation med. Näst vanligast (27 procent) är att offret är ytligt bekant med gärningsmannen, de kan ha träffat en kille en kväll ute. Tredje vanligaste kategorin (20 procent) är att offret är obekant med gärningsmannen. Även bland dem som är under 15 år känner vanligtvis offret gärningsmannen, som kan vara en familjemedlem eller släkting. 14

Tabell 1. Polisanmälda sexualbrott mot personer 15 år eller äldre under 1995, 2000, 2004 och 2006 1995 2000 2004 2006 Fullbordad våldtäkt 1 143 1 433 1 824 2 644 Våldtäktsförsök 306 293 328 430 Sexuellt tvång, utnyttjande m.m. 348 461 600 254 Sexuellt ofredande (ej blottning) 1 595 2 409 2 935 3 686 Källa: Brottsförebyggande rådet 2008 Som statistiken i tabell 1 visar har antalet sexualbrott ökat kraftigt på tio år. En del av ökningen kan förklaras med ökad anmälningsbenägenhet och att en lagändring 1998 medfört att det som tidigare rubricerades som sexuellt tvång eller försök till våldtäkt efter lagändringen rubricerats som fullbordade brott, men det förklarar inte den stora ökningen i sin helhet. Enligt Brottsförebyggande rådet har det skett en reell ökning av antalet sexualbrott. En stor andel, 60 procent, av de anmälda våldtäkterna förblir ouppklarade. År 2003 ledde 12 procent av de anmälda våldtäkterna till åtal. Det är då våldtäkt är en del av andra brott mot offret, till exempel misshandel, som gärningsmannen/männen fälls i större utsträckning (Brottsförebyggande rådet 2008). I kampanjen Okejsex.nu som genomfördes i Stockholm under hösten 2007 kunde unga skicka in frågor via webbplatsen www.okejsex.nu. Frågorna besvarades av åtta olika tjejjourer som arbetade med kampanjen. De frågor som kom in visar att det finns stora kunskapsluckor om var gränserna för vad som är okej sex går bland unga kvinnor och unga män. Killarna skrev och berättade om hur svårt de har att tolka signaler och tjejernas frågor och historier visar att de lägger mycket skuld på sig själva och att de sällan benämner övergreppen de varit med om som en våldtäkt. Exempel 1: Jag sa nej till sex men han fortsatte ändå, jag försökte dra undan hans händer, det gick ganska snabbt och efteråt var jag ledsen och han sa förlåt och att det inte skulle hända igen. Jag vet inte hur jag ska rubricera händelsen, han säger att det är ett missförstånd, jag känner mig väldigt otrygg. Exempel 2: Jag sa bestämt att jag inte ville ha sex men han tjatade och tjatade. Jag somnade och sen vaknade jag med smärta mellan benen och med honom uppe på mig. Han var så gullig och känslig på morgonen och sa förlåt. Jag har mått så dåligt och jag undrar om det var mitt fel eller hans? Exempel 3: Jag följde med en kille hem men jag ville inte ha sex och sa nej flera gånger men ändå gjorde han som han ville, jag försökte putta bort honom men sen gav jag upp, det är som han säger man följer inte med någon som man inte vill nåt med, det är inte som han våldtog mig men jag blev så himla rädd, det kändes så fel. (Länsstyrelsen Stockholm 2008) Att bli kränkt på det sätt som ett sexuellt övergrepp innebär kan ge trauman för livet. Vanliga reaktioner efteråt är skuldkänslor, depressioner, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, självdestruktivitet, sänkt självkänsla, ångest och olika kroppsliga symptom som magont, huvudvärk och muskelvärk (Grände 2007). 15

Hur kan våld och övergrepp förebyggas? Det finns idag många verksamheter som stödjer de flickor och kvinnor som faller offer för mäns våld och för hedersrelaterat våld och förtryck. Exempel på detta är kommunala kvinnofridsprogram och mer än 100 tjej- och kvinnojourer som arbetar med att stödja offer för våld. Färre insatser har handlat om att minska våld mot flickor och unga kvinnor och förebygga att det inträffar. Ungdomsstyrelsens uppdrag har ett tydligt ungdomsfokus och är inriktat på förebyggande arbete. Förebyggande insatser kan tolkas på olika sätt, till exempel är insatser som görs av socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin också av förebyggande karaktär eftersom de ska förhindra att ungas problem utvecklas och fördjupas. Ett annat sätt att se på förebyggande är att det är de insatser som sker innan något inträffar, till exempel att arbeta för att alla barn och unga ska få vissa kunskaper som påverkar attityder och värderingar kring kön, sexualitet och våld. Främjande och förebyggande arbete Rapporter som Tänk långsiktigt en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa beskriver värdet av tidiga insatser för att förhindra att människor får problem senare i livet (Socialstyrelsen 2004). Insatserna delas in i de som stärker skyddsfaktorer och de som hindrar eller minskar riskfaktorer. Skyddsfaktorer främjar människors utveckling, riskfaktorer är tecken på att problem kan utvecklas. Ungdomsstyrelsens insatser handlar främst om att förebygga våld innan ett brott inträffar alltså genom att stärka skyddsfaktorer som påverkar attityder och värderingar. Viktiga delar i detta arbete är att öka medvetenheten om hur styrda vi som människor är av attityder och värderingar kring våld, kön och sexualitet och att barn, unga och vuxna får kunskap om rättigheter och skyldigheter som medborgare i samhället. Vår uppfattning är att detta kan minska riskfaktorerna för våld och förebygga problem, både här och nu och i framtiden. Det är ingen som idag har kunskap om hur ett bra förebyggande arbete mot mäns våld mot flickor och unga kvinnor och mot hedersrelaterat förtryck våld bör vara konstruerat för att leda till attitydförändring och till bättre villkor för flickor och unga kvinnor. De insatser som samhällets institutioner gör kommer oftast till stånd genom kortsiktiga statliga eller kommunala projekt. Det finns inget långsiktigt arbete för att förebygga våld bland flickor och pojkar, unga kvinnor och unga män, varken när det sker i det offentliga rummet eller i nära relationer och som vi har visat finns få kommunala strategier och många ad hoc-lösningar för att stödja barn och unga som utsätts för våld inom familjen. Hur mycket samhällets institutioner ska gripa in i den privata sfären vid våld inom familjen är inte bara en politiskt laddad fråga utan kan också vara svårt för till exempel en lärare i skolan. Särskilt laddad är frågan om hur samhället kan förändra de regler och normer som föräldrar ställer upp för sina flickor för att bevara familjens heder. Som vi har visat i den korta genomgången av statistik och problemområden så saknas det inte kunskap om vad det är samhället ska förebygga. Frågan är alltså hur det ska göras? 16

Ungdomsstyrelsen anser att det behövs en teoretisk grund att utgå från för att kunna arbeta fram strategier för förebyggande och främjande arbete. Inom arbetet med att göra insatser för barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa har andra myndigheter tagit fram teoretiska verktyg. Vi har i arbetet med uppdraget använt modeller som beskrivs i rapporter av Länsstyrelsen i Stockholm, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling (nuvarande Skolverket). Rapporterna Strategi för samverkan kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa (Socialstyrelsen 2007) och Tänk Långsiktigt en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa (Socialstyrelsen 2004) lyfter fram modeller för hur man kan tänka kring preventiva insatser för att förbättra barns och ungas hälsa. De utgår från folkhälsoarbetet där man har definierat insatser för barn och unga i tre olika områden: hälsofrämjande för alla förebyggande för dem i riskzon behandlande för dem som behöver särskilt stöd. Modellerna går i korthet ut på att väl utformade kan insatser främja en god fysisk och psykisk hälsa och minska samhällets kostnader för insatser av socialtjänst, hälso- och sjukvård. Bra verksamheter kommer att arbeta med att alla barn och unga får kunskap och information, de kommer dessutom att fånga upp unga som är i riskzonen och förebygga att de till exempel utvecklar missbruk eller begår brott. De barn och unga som behöver behandlande insatser får detta. Tanken bakom folkhälsopolitiken är att tidiga insatser förebygger problem senare i livet (SOU 2000:91). I Strategi för samverkan används begreppen universell prevention, selektiv prevention och indikativ prevention. Dessa begrepp är de som Ungdomsstyrelsen har använt då vi utvecklat arbetet med uppdraget. 17

Figur 1. Exempel på samhällets universella, selektiva och indikativa insatser för barn och unga. Exempel på: Hälsofrämjande insatser universell prevention Till de generella hälsofrämjande insatser som samhället riktar till alla barn och unga hör olika verksamheter som mödravårdscentral, barnavårdscentral, förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, grundskola, elevhälsa och gymnasium. Generellt förebyggande är också ungdomsmottagningarnas rådgivning och utdelning av preventivmedel. Generella förebyggande insatser görs också inom fritidsområdet som till exempel inom idrottsrörelsen och inom olika fritids- och kulturverksamheter för barn och unga. Insatserna som görs inom dessa verksamheter ska minska behovet av insatser från socialtjänst samt hälso- och sjukvård. Förebyggande insatser selektiv prevention Till de förebyggande insatserna räknas de insatser som görs för att minska risker för specifika problem. Ett exempel är ungdomsmottagningars arbete för att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar. Det handlar också om den öppna vården inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och det arbete som utförs för att hjälpa barn och unga som är särskilt utsatta eller som utsätter andra genom sitt agerande. Insatser kan göras inom skolan och i samverkan mellan skola, föräldrar, socialtjänst och BUP. Det handlar oftast om insatser som sker på grund av ungas riskbeteende och om att förebygga fler problem. Behandlande insatser indikativ prevention Till de behandlande insatserna räknas familjehemsplacering, hem för vård och boende (HVB), sluten psykiatrisk vård, tvångsvård enligt LVU och SOL-placeringar. Det är de insatser som krävs när barn och unga har akut behov av extra stöd, vård och behandling. (Socialstyrelsen 2004 och 2007) 18