porträtt stefan isaksson Blå timmens fotograf Inte naturfotograf, inte bröllopsfotograf Stefan Isaksson ser sig helst som fotograf. Men utåt sett är det hans landskapsbilder han uppmärksammats mest för. Rena och avskalade vyer med dämpade färger är hans signum. Vi träffade honom i Göteborgs skärgård. text Elin Parmhed foto stefan isaksson sid 16 Kamera & Bild
Hönö, januari 2005. Med 30 meter per sekund smäller vinden upp vågorna över klipporna i Göteborgs skärgård. Allt är blött medan stormen Gudrun drar fram. Mitt i allt Stefan Isaksson. Han kämpar för att hålla sig stilla i vätan och kylan. Grämer sig samtidigt över att linsen blir blöt. Ju mer dramatisk himlen är desto bättre, säger han. Hönö, juli 2009 och det blåser inte lika hårt. Vinden smeker klipporna med tre meter per sekund och havet flyter stilla på. I dag är det en tråkig vind, konstaterar Stefan. Antingen ska det vara spegelblankt eller blåsa riktigt hårt. Om det är såhär lugnt väljer jag att fota mönster eller annat i närbild. Hans landskapsbilder är avskalade och rena. Fokus på få element där ljus och struktur får en central roll. Jag jobbar noggrant med kompositionen så att de få element som finns i bilden sitter på rätt ställen. Allt onödigt skalar jag bort. Stefan har drivit egen fotograf-firma i tio år vid sidan om sitt vanliga jobb inom 3d-visualisering på ett företag i Göteborg. Landskap utgör en del av hans fotograferande. Människor en annan. Lägg därtill lite arkitekturfoto, stadsbilder och bildbyråbilder. Med mera. porträtt Stefan Isaksson sid 17
foto: Elin Parmhed Stunderna med kameran i skärgården eller ute i naturen innebär inte bara att Stefan får pyssla med sin passion fotografering. Det innebär också avkoppling från allting annat. Och blir det inga bra bilder har han ändå fått vara ute i friska luften. Problemet med mig är att jag tycker så mycket inom foto är roligt. Jag kan tänka mig att bli bilfotograf men inte bara. Eller bröllopsfotograf men inte bara. Eller naturfotograf men inte bara. Det är omväxlingen som ger drivkraften. Bröllopen är en säker inkomstkälla som hjälper honom att hålla näsan över ytan och ger honom möjligheten att hålla sig med bra utrustning. Med bröllopsbilderna känns det också som att jag gör något som jag lämnar efter mig. Något som består och betyder något för människor. Är det viktigt att lämna efter sig någonting? Ja. Min fru som är lärare påverkar människors liv varje dag. Naturbilderna är mer ett långsiktigt jobb. Han samarbetar med gallerier, agenturer och bildbyrån Folio/Briljans. Varje år har han en eller två separatutställningar på ett galleri i Göteborg. Då är det främst landskapsbilderna som åker upp på väggen. Kunskapen om väder, vind och landskap har Stefan även nytta av när han fotograferar brudpar eller när han tar bildbyråbilder. Jag vet var det kommer att vara ljust vid vilken tid och jag kan föreställa mig hur det kommer att se ut vid en viss årstid hela naturfototänket. Mer än att jag bara ställer in ett brudpar i naturen och trycker av. Fotograferingen har han också nytta av i jobbet. Jobbet inom 3d-visualisering är extremt tekniskt och det är lätt att glömma bort komposition och känsla i de datorgenererade bilderna på de framtida produkterna. Men i slutändan är det ju trots allt vad bilden förmedlar som är det viktigaste och då kommer bildkänslan och fotoseendet in. Jag tänker nog som en fotograf mer än som en dataspecialist. 20 minuter från Torslanda där Stefan bor går färjan över till Hönö, Öckerö, Fotö och Hälsö. Klockan börjar närma sig halv tio på kvällen, men det är fortfarande för ljust. Stefan Isaksson är den blå timmens fotograf när solen gått ner börjar hans arbete. Men innan det är dags för kameran att göra sig redo, rekar han. Öckerö-öarna har han fullständig koll på. Han vet hur man ska tyda vädret. Förbereder sig noggrant hemma innan han ger sig i väg. Jag blir mer och mer kräsen. Det är värt att åka hemifrån om jag vet att ljuset är bra. Jag springer inte på alla bollar som förut. Då blev jag helt knäckt om jag missat en solnedgång. sid 18 Kamera & Bild
Vid vidvinkelbilder är det viktigt att förgrunden är intressant. Brygga, fin sten eller vad som helst det spelar ingen roll. Kvällens rekrunda börjar på Fotö. Vi passerar en småbåtshamn och Stefan hittar en vinkel där ett bakvänt s tecknar sig mellan vattnet och båtarna. Ska bara kolla en brygga, säger han sen och kliver upp på klipporna. En lätt havsbris daskar till kvällen på klipporna. Stefan är fokuserad och målmedveten, men stunden med kameran bland klipporna betyder också avkoppling. När ljuset håller på att ändras kan det upplevas som stressigt för att det är fem minuter och sen är allting borta. Men det är ändå avslappning för mig för att jag kopplar bort allting annat och för att jag tycker att det är så otroligt roligt. Det är nästan som terapi. Bryggan var för övrigt alldeles för nybyggd för att fungera som förgrund så vi beger oss till en annan ö. Rädsla förlora fotoglädjen Tanken på att livnära sig helt på fotograferandet återkommer med jämna mellanrum. Men det blir aldrig så. Av flera anledningar. Först och främst är jag rädd för att förlora den kreativa drivkraften. Jag är heller inte sugen på att resa och vara borta veckovis från familjen. Sen har jag vant mig vid den levnadsstandard jag har. Med fotograferandet vid sidan om har han kunnat finansiera hela sin fotoutrustning, datorer och Photoshop. porträtt Stefan Isaksson sid 19
Kommersiell. Ju mer Stefan fotar för att bilderna ska bli tavlor, desto mer tänker han på slutprodukten redan när han fotograferar. Han tänker i bildserier och hur bilderna kan fungera som inredning. Flera agenturer säljer hans bilder som fotokonst till offentliga miljöer som restauranger och hotell. Jag tycker att det är roligt att sälja bilder. Mina bilder gör ju ingen nytta hemma i byrålådan det är mycket roligare om de kommer ut och hängs upp på hotell eller i stora receptioner. Det får jag en kick av. Skulle jag ha det som jobb skulle de pengarna gå till att leva för. När jag inte måste få in pengar från fotograferandet för att få mat för dagen, då har jag också friheten att fota det jag känner för. För ren och skär glädje. Under ytan skvalar en rädsla för att förlora den glädjen. Stefan Isaksson är inte intresserad av foto han är jäkligt intresserad av foto. Jag är en sådan person som är intresserad av en sak i taget och då är jag väldigt intresserad. Men foto är en av de få grejer som jag verkligen har fastnat för och det kommer nog att bli en livslång passion. Det är helt underbart att ha det så. Prylnörd Som med pipetten i Photoshop snappar han upp saker som andra gör, inte bara fotografer utan även konstnärer, musiker med mera. Lite oväntat för en mästare på landskapsfotografi nämner han även reklamfoto som inspirationskälla. Hur går det ihop? Det är samma med mitt jobb 3d och landskap ligger sid 20 Kamera & Bild också väldigt långt ifrån varandra, men jag tycker ändå att det går ihop för allting är kreativt på något sätt. Det är ett kreativt tänkande. Jag blir väldigt inspirerad av nyskapande reklambilder. Idéer jag inte tänkt på tidigare, ett speciellt ljus eller ett speciellt manér. När inspirationen blir riktigt intensiv fotar Stefan i stort sett vad som helst. Vissna tulpaner, människor, landskap Eller så riggar han upp studioblixtarna hemma och tar bilder på sonen Måns. På något sätt måste han få utlopp för kreativiteten. En gång köpte han en fisk för 600 kronor för att fotografera den. Det är nästan läskigt hur stark den här drivkraften är när jag vill fotografera. Jag vet inte vad jag skulle göra utan kameror. Kameror ja. En helt annan aspekt av Stefan Isaksson. Jag är en prylnörd måste jag medge. Kameror som produkter är roliga att jobba med och jag tycker det är kul att läsa tester och sådant. Länge fotade han med analogt mellanformat. Känslan i den gamla Hasselbladaren kan han fortfarande sakna,
«Det är nästan läskigt hur stark den här drivkraften är när jag vill fotografera. Jag vet inte vad jag skulle göra utan kameror.» och det där floff-floff-ljudet. Även arbetssättet där man i lugn och ro komponerar eftersom man bara har tolv bilder på sig. Men Hasselblads-utrustningen såldes när Canon Eos 10d kom. I början gick jag ut och sprutlackerade med kameran. Där jag normalt kanske tog 20 bilder tog jag 320. Och ingen blev bra. Det var dålig komposition och felexponerat. Bara för att det blev «gratis» att knäppa slarvade jag. I stället för att fortsätta smattra med kameran låtsades han att det var en analog kamera. Lät det ta samma tid som förut. Efter några månader ångrade han dock sitt digitala övergående och köpte mellanformat igen. Den här gången en Pentax 6x7 ii. För landskapens skull. Bröllops- och barnbilderna förblev däremot digitala. Men allt analogt rök när Canon Eos 1ds-kamerorna kom. Jag är väldigt glad över att jag fotat med analogt mellanformat så länge. Helt manuellt med ljusmätare. Kan man hantverket och har en bild i huvudet så kan man realisera det genom kameran. Efter Fotö beger vi oss till en fyr på Hönö. Med stativ och kameraväska ger sig Stefan ut på udden. Stannar till vid ett klippblock med några mönster. Tar fram kameran under sommaren testar han den digitala mellanformatskameran Phase One med p45+-bakstycke och tittar. Flyttar stativet. Kontrollerar att skärpan sitter där den ska. Komponerar. Tittar i sökaren. Kollar sina fyra hörn. Försöker få det avskalade och rena. Teknisk bildkvalitet är lika viktig som bildens innehåll. Sitter inte skärpan där den ska i en närbild så åker bilden i bingen direkt. Hur skarpt behöver det bli? Ingen har klagat på att mina bilder från Canon-kameran med 21 megapixel, inte 16 eller elva heller för den delen, varit suddiga. Men jag nöjer mig inte med att det är bra bara för att ingen klagar. Jag vill hela tiden få det bättre. Speciellt vid lågmälda motiv framhåller Stefan att den tekniska bildkvaliteten kan höja en bild. Som en granithäll till exempel med små detaljer och mycket struktur. En bild som är tagen med en bra kamera som ger fin kvalitet, bra skärpa porträtt Stefan Isaksson sid 21
«Jag jobbar noggrant med kompositionen så att de få element som finns i bilden sitter på rätt ställen. Allt onödigt skalar jag bort.» och stort tonomfång och som exponeras rätt i kombination med att fotografen sköter sina kort i efterbehandlingen ger betraktaren något mer än om granithällen fotograferats med en kompaktkamera. Halva grejen med förstoringen på granithällen är att man ser varenda liten detalj, som man inte kan se med blotta ögat. Skärpan ska sitta där den ska vid närbilder eller landskapsbilder. För reportagebilder och dokumentära bilder som bröllops- och ögonblicksbilder är det inte lika viktigt att allt är superskarpt. Då är det mer känsla. Men det är klart sitter skärpan precis där den ska i en ögonblicksbild så blir den ju ännu bättre. En bröllopsbild i reportagestil som inte är skarp kan man ändå sälja och kunden blir nöjd. sid 22 Kamera & Bild
Kan den tekniska kvaliteten stjälpa en bild? Kanske inte bilden i sig, men som fotograf kan man däremot bli för insnöad och lägga för mycket koncentration på tekniken och glömma av motivet. Jag kan ägna en timme åt att hitta rätt brännvidd och utsnitt på ett motiv som jag sen upptäcker inte var så spännande. Då missar man kanske andra motiv under tiden. Skärgårdsgasell Hummerviken på Öckerö är det säkraste kortet i blå timmen. Med motiv i sikte ger han sig ut på ännu en udde. Vanligtvis får han husera fritt här ute, men för stunden befolkas hans motiv av en hel hop människor. Han stannar upp och börjar fotografera en växt i stället. 120-millimeters objektivet sitter «Jag vet var det kommer att vara ljust vid vilken tid och jag kan föreställa mig hur det kommer att se ut vid en viss årstid hela naturfototänket. Mer än att jag bara ställer in ett brudpar i naturen och trycker av.» porträtt Stefan Isaksson sid 23
När Stefan började med landskapsfoto handlade det mycket om klatschiga färger med Velvia- och polfilter för att få fram färgerna. Det blev många «blå himlar med vita tussmoln och en röd stuga mitt i allt»-bilder på den tiden. Nu är han mer sparsmakad i färgerna och skalar av allt onödigt i bilderna. på Phase One-kameran. Det här vet jag inte ens vad det är. Det blåser för mycket nu, det räcker med en liten pust för att något ska förflytta sig lite, lite grann och då blir det oskarpt. Men nu vet jag att det finns sådana här växter här. Till slut ger sig folkskaran i väg och Stefan kan i lugn och ro ta sig an mönstren. Tiden försvinner i väg. Stefan komponerar. Det blir mörkare och mörkare. Stefan fortsätter. Färjan tillbaka till fastlandet går om tio minuter. Bara lite till. Två bilder till hinner jag. Medan jag försöker undvika benbrott när jag trevande försöker ta mig tillbaka över klipporna, skuttar Stefan likt en skärgårdsgasell tillbaka mot bilen. Han har varit här förut och känner till de bra vägarna. Det gör inte jag. Hummerviken är nog mitt favoritställe, säger Stefan när vi båda lyckats ta oss tillbaka till bilen. Två minuter tills färjan går. Loppet är kört. Trots att Stefan gasar på hyfsat friskt missar vi båten med några sekunder. Det blir alltid så här, suckar han. Men då kan vi ju åka tillbaka till fyren. Nästa färja går inte förrän om en timme. Han ringer hem till sin fru Maria som med samma suck konstaterar: Det är som vanligt då. foto: Elin Parmhed Stefan isaksson Född 1974. Bor Torslanda. Gör 3D-visualiserare på heltid. Fotograferar på fritiden. Familj Frun Maria, sonen Måns och hunden Canon. Plus ytterligare ett barn på väg. Utrustning Kameror i nuläget Canon Eos 5D Mark II. Testar Phase One med P45+-bakstycke samt Hasselblad H3D II 39 för att på sikt skaffa sig en digital mellanformatsutrustning. Objektiv 17-40/4L, 35/1,4L, 50/1,4, 85/1,2 II, 100/2,8 makro, 135/2L, 70-200/2,8L IS. Övrigt Profoto-blixt, Mac Pro och MacBook. Inspiration Tim Flach, Chip Forelli, Chase Jarvis, Hans Strand, Tore Hagman, Jan-Peter Lahall samt kreativa människor i allmänhet. Övrigt Fick Kodaks och Naturfotografernas stipendium 2005, invald i Naturfotograferna/N 2006, auktorierad i digital bildleverans av Svenska Fotografers Förbund. Hemsida www.isakssonfoto.com sid 24 Kamera & Bild
porträtt Stefan Isaksson sid 25