Din klara sol går åter opp?

Historia 31 60 Din klara sol går åter opp? Om synen på morgonsamlingarnas funktion och innehåll i den svenska skolan 1948-1969 Staffan Holmquist B-uppsats i historia, 10,5 hp Högskolan i Kalmar Höstterminen 2008 Humanvetenskapliga institutionen Handledare: Daniel Alvunger Examinator: Fabian Persson 1

Högskolan i Kalmar Humanvetenskapliga institutionen Titel: Din klara sol går åter opp? Om synen på morgonsamlingarnas funktion och innehåll i den svenska skolan 1948-1969 Författare: Staffan Holmquist Handledare: Daniel Alvunger Examinator: Fabian Persson B-uppsats i historia Höstterminen 2008 Abstract Syftet med denna uppsats är att undersöka den förändring av skolans morgonsamlingar som skedde under perioden 1948 1969. Jag vill undersöka hur denna förändring motiverades och genomfördes, samt undersöka vilka värden som man från officiellt håll ansåg att morgonsamlingarna borde förmedla. Källmaterialet utgörs dels av ett mer officiellt material i form av utredningar och material från riksdagen samt läroplaner och anvisningar från skolöverstyrelsen, dels av ett antal böcker som gavs ut på olika förlag med syftet att tillhandahålla material för morgonsamlingarna. Undersökningen visar att statsmakten försökte gå varsamt fram och balansera mellan olika synsätt i opinionen. När man med hänvisning till religionsfriheten inte längre kunde påbjuda en kristen morgonandakt, blev det istället begrepp som inre samling som fick definiera morgonsamlingens övergripande syfte, och estetiskt innehåll i form av musik och diktläsning uppmuntrades. Etiska frågor hade en stor plats både i det kristna och det profana morgonsamlingsmaterialet, men etikens kollektiva dimensioner fick en något större roll i det profana materialet. Både kristet och profant präglade morgonsamlingar tycks ha varit ett medel för skolans mål att fostra eleverna till goda samhällsmedborgare. 2

Innehållsförteckning 1. Inledning. 4 1.1 Introduktion... 4 1.2 Syfte och frågeställningar. 4 1.3 Avgränsning... 4 1.4 Material och metod 5 2. Bakgrund. 6 2.1 Förhållandet mellan kyrka och stat samt synen på religionsfrihet.. 6 2.2 Förhållandet mellan kyrka och skola 6 2.3 Kristendomsundervisningens förändring 1919-1969... 7 3. Debatten och besluten kring morgonsamlingarna. 10 3.1 Skolans morgonandakter i mötet med kraven på religionsfrihet. 10 3.2 Morgonandakt blir morgonsamling.. 13 3.3 Grundskolan förverkligas. Morgonsamlingar med mångsidighet och objektiv planläggning. 14 4. Morgonsamlingarnas innehåll. 18 4.1 Kristet präglade morgonsamlingar. 18 4.1.1 Böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar.. 18 4.1.2 Formen för de kristet präglade morgonsamlingarna.. 18 4.1.3 Teman som tas upp i materialet. 19 4.2 Alternativa morgonsamlingar.. 21 4.2.1 Böcker med material för andra former av morgonsamling 21 4.2.2 Hur man såg på syftet med en morgonsamling som inte var en kristen andakt. 22 4.2.3 Teman som tas upp i materialet.. 23 4.3 Jämförande diskussion. 26 5. Sammanfattning 28 Käll- och litteraturförteckning. 29 3

1. Inledning 1.1 Introduktion Perioden efter andra världskriget innebar värdeförändringar i det svenska samhället. Genom 1951 års religionsfrihetslag blev det tydligt att Svenska kyrkan inte längre var den gemensamma nämnaren för så gott som alla, såsom fallet varit tidigare, med vissa klart reglerade undantag. I den mån den kristna tron inte längre ansågs kunna fungera som en gemensam och självklar referensram blir det intressant att undersöka om något annat idémässigt innehåll övertog den kristna trons plats just vid morgonsamlingarna, och om man i så fall kan se det antingen som ett tydligt uppbrott eller i termer av kontinuitet. Morgonsamlingarna har tidigare berörts av Karl-Göran Algotsson i hans avhandling Från katekestvång till religionsfrihet (1975), där det dock främst är religionsundervisningen och frågan om religionsfrihet som står i fokus. Jag vill med denna undersökning snarare fokusera på morgonsamlingarnas syfte och innehåll generellt. Morgonsamlingarna har varit ett stående inslag i skolans värld, en inledning på varje skoldag, som inte ingick i något annat ämne och inte räknades som lektion i vanlig mening. Morgonsamlingarna kan sägas ha varit ett uttryck för vad skolan som institution stod för. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken syn på samhällets gemensamma värden som kom till uttryck i debatten och besluten kring skolans morgonsamlingar under den period då grundskolan utmejslades. Eftersom den kristna tron under perioden fick en allt mindre plats i skolans förmedling av värderingar vill jag undersöka hur detta motiverades och vad som eventuellt kom istället. För att komma åt detta problemkomplex använder jag mig av följande frågeställningar: Hur förändrades bestämmelserna kring morgonsamlingarnas form och innehåll under perioden och hur motiverades detta i så fall, i utredningsbetänkanden, propositioner, motioner och riksdagsdebatt? Vilket innehåll hade de kristet präglade morgonsamlingarna, resp. de alternativa morgonsamlingarna, enligt det material med förslag som gavs ut i bokform? Vilka värden var det som förmedlades? Kan man se avgörande skillnader eller likheter? 1.3 Avgränsning Den tidsperiod jag undersöker inleds 1948, då 1946 års skolkommissions betänkande kom ut, och avslutas 1969, då grundskolans andra läroplan gavs ut. Objektet för min undersökning är den obligatoriska delen av skolväsendet, alltså (fram till 1962) folkskola, realskola 1 eller enhetsskolans försöksverksamhet och (från 1962) grundskolan. Därmed blir det, menar jag, en tydlig fokusering på just de gemensamma värden som samhället genom skolan borde förmedla till alla elever, inte bara det urval av elever som gick vidare till gymnasiestudier. 1 Realskolan var i strikt mening inte en del av det obligatoriska skolväsendet, men dess lägre årskurser var ett alternativ till folkskolans årskurs fem och sex. 4

Frågorna kring morgonandakter/morgonsamlingar har dock bitvis diskuterats mer generellt, så att även förhållandena på gymnasiet har vävts in i den debatt jag skildrar. Områden som undersöks: debatten och besluten i riksdagen läroplanerna och anvisningar från Skolöverstyrelsen handledningar till utformningen av morgonsamlingarna, utgivna på olika förlag Jag har inte funnit det möjligt att inom ramen för denna undersökning gå igenom all den debatt som kan tänkas ha förekommit i tidskrifter och böcker, utan koncentrerar mig på den debatt som förekommit i riksdagen och de motiveringar som framkommit i de utredningar som legat till grund för riksdagsbesluten. Min undersökning gör inga konkreta nedslag i enskilda skolor eller i regionala förhållanden, utan materialet speglar den debatt som förts på riksplanet. Jag är medveten om att denna undersökning, genom att fokusera på skriftligt material, inte kan göra anspråk på att klarlägga den faktiska utformingen av morgonsamlingarna på skolorna och därmed inte skildra hela den komplexitet som frågan har. 1.4 Material och metod Det källmaterial som jag använder mig av är statliga utredningar och riksdagsprotokoll, läroplaner och skolstadgar, samt handledningar för morgonsamlingar som utgivits på olika förlag. I undersökningens första del (kap. 3) försöker jag följa utvecklingen av reglerna kring morgonandakterna/morgonsamlingarna och den debatt som förekom i riksdagen. I kap. 4 undersöker jag innehållet i de böcker som gavs ut med material för morgonsamlingar. Jag delar in böckerna i två kategorier: Dels de böcker som jag bedömer står i en kristet präglad morgonandaktstradition genom att de innehåller hänvisningar till Gud eller att psalmverser finns angivna, dels böcker som uttryckligen presenteras som ett alternativ till kristet präglad morgonsamling. En mer utförlig presentation av böckerna återfinns i kap. 4. Jag försöker systematisera detta material utifrån de ämnen som tas upp, och använder mig alltså av en kvalitativ metod. Jag tittar också på om dessa böcker innehåller uttalanden om syftet med morgonsamlingen. På så sätt kompletteras min undersöknig av riksdagsdebatten om syftet med morgonsamlingarna med ett bredare material. 5

2. Bakgrund 2.1 Förhållandet mellan kyrka och stat samt synen på religionsfrihet I Sverige har kyrkan och kungamakten haft nära relationer alltsedan landet kristnades. Under medeltiden var biskoparna självskrivna medlemmar av rikets råd. Vid reformationen tog kungen makten över kyrkan. Kyrkan var länge en mycket viktig del i kungamaktens kontakt med undersåtarna. Först i och med 1862 års kommunallagar gjordes en bodelning mellan kyrkligt och världsligt ansvarsområde. Genom den s.k. dissenterlagen 1860 fick för första gången svenska medborgare rätt att övergå till annat kristet samfund än Svenska kyrkan, dock först efter att ha undervisats och förmanats av församlingsprästen. 1873 års dissenterlag innebar att svenska medborgare fick rätt att bilda egna församlingar utan att definieras som avfällingar. 2 Men att utträda ur Svenska kyrkan utan att inträda i något annat samfund var inte tillåtet. Det ansågs alltså vara en angelägen fråga för den svenska staten att i någon mån reglera medborgarnas samfundstillhörighet. Även bestämmelser om barnens religiösa uppfostran fanns med i 1873 års dissenterlag och sågs därmed som en statlig angelägenhet. Den stora förändringen på religionsfrihetens område i Sverige kom genom 1951 års lag om religionsfrihet, som bl.a. innebar att det blev möjligt att utträda ur Svenska kyrkan utan att inträda i något annat trossamfund. Den s.k. dissenterlagskommittén, vars betänkande låg till grund för den nya religionsfrihetslagen, hade bland mycket annat även resonerat kring barns samfundstillhörighet. I betänkandet finns tankegångar som visar att kommittén såg medlemskap i Svenska kyrkan som det normala. Till exempel menade man att barn, vars föräldrar inte tillhör något religiöst samfund, ändå skulle tillhöra Svenska kyrkan, såvida inte föräldrarna förordnade att barnet inte skulle tillhöra något samfund. Argumentet var att samhället hade intresse av att barnen inte undandrogs religiös undervisning och fostran samt att det för barnen själva kunde innebära ett religiöst och moraliskt stöd att tillhöra ett trossamfund. 3 Detta förslag tillstyrktes i remissomgången av Svea hovrätt under framhållande av att barn icke bör sättas i särställning till andra barn utan föräldrarnas uttryckliga vilja. 4 Dessa ställningstaganden gjordes alltså ungefär vid inledningen av den period jag undersöker i denna uppsats. De visar att det före den nya religionsfrihetslagens tillkomst 1951 fortfarande kunde hävdas att de som inte tillhörde Svenska kyrkan var avvikande. I praktiken var det en liten minoritet som inte tillhörde Svenska kyrkan 1930 var det 0,3% av befolkningen. 5 Detta ger en viss relief till debatten om skolans morgonandakter som jag behandlar i kap. 3. 2.2 Förhållandet mellan kyrka och skola När den rikstäckande folkskolan infördes genom 1842 års folkskolestadga, betecknades kristendomsämnet som skolans viktigaste kunskapsämne. Sambandet mellan kyrka och skola markerades också genom att kyrkoherden skulle vara självskriven ordförande i församlingens skolstyrelse, vilket befästes genom 1862 års kommunallagar. 6 2 Sveriges kyrkohistoria, vol. 7, 2003, s 96 3 Prop 1951/100, s 35 4 Citerat i prop. 1951/100, s 43 5 Prop 1951/100, s 31 6 Sveriges kyrkohistoria, vol. 6, 2001, s 250 6

Även läroverken var förbundna med kyrkan bl.a. genom att domkapitlen var regionala myndigheter för läroverken och att biskopen i resp. stift var eforus, d.v.s. tillsyningsman över läroverken. 1905 inrättades en läroverksöverstyrelse och därmed reducerades domkapitlens och biskoparnas inflytande över skolan väsentligt. 7 1930 fördes folkskolan över från den kyrkliga till den borgerliga kommunen, 8 och kyrkoherdens självskrivna ordförandeskap försvann. I församlingar med upp till 1 500 invånare var det dock kyrkostämman som även fortsättningsvis tillsatte skolrådet, i vilket kyrkoherden hade yttranderätt. 9 1956 antog riksdagen en ny skolstyrelselag, som trädde i kraft 1958. Den innebar att det obligatoriska skolväsendet uttryckligen hänfördes till den borgerliga kommunen. 10 Detta innebar ett lossande av de sista organisatoriska banden mellan skola och kyrka. 2.3 Kristendomsundervisningens förändring 1919-1969 För att ge en bakgrund till debatten om morgonsamlingarna vill jag översiktligt beröra debatten kring kristendomsundervisningen, eftersom dessa två områden gärna behandlades tillsammans. 11 Genom 1919 års undervisningsplan, som kom att gälla fram till 1955, betonades att kristendomsundervisningen skulle vara historisk istället för dogmatisk, utgå från Bibeln istället för katekesen och vara etiskt intriktad. Det förbud mot utantillinlärning av Luthers lilla katekes, som 1919 års beslut innebar, avskaffades visserligen 1929, men med tydliga formuleringar om att det var korta stycken ur katekesen som fick läras in. 12 I någon mån kan man därmed hävda att skolans kristendomsundervisning hade en självständighet gentemot Svenska kyrkans lära, och inte längre var konfessionell i betydelsen att den skulle fostra eleverna i den rätta läran. 1940 års skolutredning, som arbetade mellan 1940 och 1946, framhöll skolans fostrande uppgift. Kristendomsundervisningen skulle främja elevernas religiösa och sedliga utveckling 13 1946 års skolkommission, som hade i uppdrag att arbeta fram förslag till ett nytt, mer enhetligt skolsystem, berörde i sitt betänkande (SOU 1948:27) även kristendomsundervisningen. Skolkommissionen hävdade att skolans uppgift inte kan vara att påverka eleverna till ett ställningstagande för den ena eller andra livsåskådningen. Däremot måste undervisningen, om den vill vara objektiv, låta kristendomens innehåll fullt komma till sin rätt. Kristendomsämnet bör mer än de flesta andra ämnen kunna vara instrument för den personlighetsdaning, som är skolans väsentligaste uppgift. Undervisningen i detta ämne bör ge eleverna möjlighet att [---] bygga upp en personlig livsåskådning. 14 I propositionen om grundskolan till 1950 års riksdag förordades en etisk-evangelisk kristendomsundervisning i linje med 1919 års undervisningsplan, 15 d.v.s. en undervisning med stort inslag av etiska resonemang och som anslöt sig nära till den kristendomstolkning som fanns i Svenska kyrkan 7 Thelin 1981, 107 8 Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 352 9 Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 14 10 Sveriges kyrkohistoria, vol. 8, 2005, s 353 11 T. ex i Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, 61 12 Algotsson 1975, 275 13 Citerat efter Algotsson 1975, 297 14 SOU 1948:27, 38 15 Olivestam 1977, 276-277 7

och frikyrkorna, men som exempelvis romersk-katolska och mosaiska trosbekännare kunde känna sig mer främmande inför. 16 I prop. 1951/100 om ny religionsfrihetslag refereras till dissenterlagskommitténs resonemang: Numera läggs tonvikten vid en objektiv framställning av kristendomens uppkomst, innehåll och utveckling samt vid den etiska fostran som kan knytas därtill. 17 Här ser vi alltså att ordet objektiv används om förmedlingen av kunskaper, men att en etisk fostran samtidigt kan knytas till denna objektiva kunskapsförmedling. Ytterligare ett steg på vägen mot en helt okonfessionell undervisning togs då riksdagen 1951 avslog dissenterlagskommitténs förslag att de som sökte lärartjänst med kristendomsundervisning och inte var medlemmar i Svenska kyrkan eller annat godkänt samfund skulle avge en skriftlig förklaring att de inte hade en mot evangelisk kristendomsuppfattning stridande åskådning. 18 Vi kan därmed se att det vid denna tid fanns olika syn på kristendomsundervisningens innebörd. Förslaget från dissenterlagskommittén angående kristendomslärarnas åskådningsförklaring tycks förutsätta att lärarna i någon mån förväntades instämma i den kristna trons grundtankar. 1957 tillsattes en skolberedning som skulle utvärdera försöken med enhetsskola och lägga fram förslag till hur grundskolan skulle organiseras. Skolberedningen menade att kristendomsundervisningen skulle vara objektiv i den meningen att den skulle meddela sakliga kunskaper utan att auktoritativt försöka påverka eleverna att omfatta en viss åskådning, men underströk också den fostrande inverkan som den liksom undervisningen i andra orienteringsämnen skulle ha. 19 I 1962 års grundskoleproposition betonade ecklesiastikministern Ragnar Edenman den vetenskapligtobjektiva inriktning som kristendomsämnet måste ha. 20 Genom 1962 års läroplan för grundskolan blev kristendomskunskap ett av orienteringsämnena. Carl Eber Olivestam har i sina undersökningar om de olika partiernas inställning i frågan om kristendomens ställning i skolan visat att de trots divergerande synsätt aldrig drev frågan till sin spets. Han menar att ecklesiastikministern Ragnar Edenman för att få igenom 1962 års grundskolereform gjorde på samma sätt som hans föregångare Josef Weijne gjort när beslutet om försöksverksamheten med enhetsskola skulle klubbas igenom 1950: att skriva texten så att den kunde tolkas olika antingen så att den etisk-evangeliska kristendomsundervisningen i stort sett behölls eller att en neutral religionsundervisning införts. 21 En motion vid 1962 års riksdag, inlämnad av riksdagens kristna grupp, visar att frågan om konfessionell eller icke-konfessionell kristendomsundervsisning inte var så lättolkad. I motionen citerades ett uttalande från Lunds domkapitel: Kyrkliga och frikyrkliga är eniga om kristendomsundervisningens vikt. De betraktar den alltså som okonfessionell, icke syftande till att inlemma eleverna i något visst trossamfund. 22 Det verkar alltså som om man, trots talet om okonfessionell undervisning, ändå förutsatte att undervisningen skulle framställa kristendomen på ett positivt sätt. Med okonfessionell kunde man alltså mena att undervisningen inte skulle vara bunden till enskilt trossamfund, men ändå positiv till kristendomen generellt. 16 Se Algotsson 1975, 314 17 Prop. 1951:100, s 78 18 Prop. 1951:100, s 135-136 19 SOU 1961:30, s 176 20 Olivestam 1986, 32-33 21 Olivestam 1986, 158 22 Mot. 1962 II:702 och I:582, alltså två likalydande motioner, en i andra och en i första kammaren, citerade i Algotsson 1975, 365 8

Att det alltså under 1950- och 1960-talen fanns möjligheter till olika tolkning av besluten kring kristendomens roll i skolan är viktigt för förståelsen av debatten och besluten angående morgonsamlingarna. 9

3. Debatten och besluten kring morgonsamlingarna I detta kapitel tar jag i kronologisk ordning upp den debatt och de beslut omkring morgonsamlingarna som förekom under undersökningsperioden. 3.1 Skolans morgonandakter i mötet med kraven på religionsfrihet Skolkommissionen och 1950 års beslut om försök med enhetsskola I sitt betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948:27) tog 1946 års skolkommission upp frågan om skolans morgonandakter. Skolkommissionen beskrev den motsättning den fann i 1919 års undervisningsplan, att tankefriheten betonades i samband med kristendomsundervisningen, samtidigt som elever och lärare skulle delta i andakt. Men skolkommissionen ville inte göra morgonandakten frivillig det skulle förorsaka splittring bland elever och även erbjuda praktiska problem, där morgonandakten var en del av dagens första lektion. Det inslag av samling och högtid, som en rätt utformad morgonandakt innebär, bör bevaras även åt framtidens skola. Man menade att en morgonandakt, präglad av en kristen grundton, borde kunna utformas på ett sådant sätt, att den inte skulle strida mot kravet på religionsfrihet. Skolkommissionen tycks i första hand ha månat om lärarnas religionsfrihet (snarare än elevernas) när man med hänvisning till religionsfriheten inte ville föreskriva att bön skulle förekomma, men menade att det kunde vara önskvärt med bön, om den på ett naturligt sätt ansluter sig till sammanhanget. Man såg också psalmsång som ett önskvärt inslag. Man pekade också på de möjligheter som enligt skolöverstyrelsens metodiska anvisningar fanns vid läroverken att ha ett annat innehåll i morgonandakten än psalmsång och bibelläsning. Skolkommissionen tryckte på möjligheten att anordna morgonsamling med musik, uppläsning av dikter eller betraktelser över något etiskt eller socialt ämne. Man ansåg också att man på högstadiet borde kunna pröva att inte ha morgonsamling alla veckans skoldagar. En viktig synpunkt var att man på olika sätt skulle undvika slentrian. 23 En minoritet i skolkommissionen instämde inte helt i betänkandets slutsatser och avgav ett särskilt yttrande angående kristendomskunskap och morgonandakt, där de bl.a. anförde att livsåskådningen numera betraktas som en personlig sak, att gemensam bön därför inte skulle förekomma i skolan och att morgonandakten skulle ersättas av andra former för samling. De ansåg att skolkommissionens majoritet varit inkonsekvent, då den accepterat principen om objektivitet i kristendomsundervisningen, men förordat att morgonandakten även fortsättningsvis skulle vara obligatorisk. 24 1950 års skolproposition innehöll inget konkret yrkande när det gällde morgonandakterna. 25 Inte heller blev det någon större debatt i riksdagen om morgonandakterna. Hur kunde detta komma sig? Skolhistorikern Gunnar Richardson ger en antydan till förklaring när han pekar på partidisciplinen bland socialdemokraterna, vilka såsom parti ställde sig bakom skolkommisionens majoritetslinje samt den folkliga opinion för kristendomens bevarande som kom till uttryck i bl.a. masspetitioner. 26 Det beslut som riksdagen fattade om att påbörja försöksverksamhet med enhetsskola innebar därför inga ändringar av reglerna kring morgonandakterna. Dock kan man notera att skolpropositionen hade innehållit en formulering där man tog hänsyn till lärarnas eventuella motvilja mot att leda andakt, då departementschefen skrivit att då svårigheterna i första hand gäller lärarens inställning, är det av vikt, att stor frihet lämnas vid morgonandaktens utformning. Ett ofrånkomligt krav är emellertid, att den blir en av 23 SOU 1948:27, s 175-176 24 SOU 1948:27, s 503-505 25 Richardson 1983, 329 26 Richardson 1983, 332-334 10

högtid och stillhet präglad inledning till dagens arbete. 27 Detta citat tyder på att det i praktiken inte krävdes av lärarna att de skulle hålla kristet präglade morgonsamlingar. Detta är ju också i linje med avskaffandet av kravet att kristendomslärarna skulle tillhöra Svenska kyrkan som blev följden av 1951 års religionsfrihetslag, och som berördes i avsnitt 2.3. 1953 års riksdag Det dröjde till 1953 innan frågan om morgonandakterna kom upp på riksdagens bord. Den nya religionsfrihetslagen från 1951 hade inte uttryckligen berört frågan om skolans morgonandakter, men kom ändå att få konsekvenser för frågan, eftersom religionsfriheten från och med nu med ännu större kraft kunde åberopas i debatten, samtidigt som möjligheten att utträda ur Svenska kyrkan utan att samtidigt inträda i annat trossamfund aktualiserade frågan om befrielse från morgonandakt för elever som inte tillhörde något trossamfund. I läroverken hade rätten för eleverna att befrias från morgonandakter införts 1953, men samma möjlighet fanns inte i folkskolorna förrän 1958. 28 Vid 1953 års riksdag motionerade Rolf Edberg (s) m.fl. om att upphäva skyldigheten för skolorna att anordna morgonandakter av konfessionell karaktär. Dessa, menade motionärerna, innebar ett tvång för eleverna att delta i kulthandlingar. I motionen hänvisades till uttalanden vid 1950 års riksdag om religionsundervisningens objektivitet samt till religionsfriheten för både elever och lärare. Motionärerna argumenterade även mot möjligheten att ha en morgonbön med frivilligt deltagande, eftersom detta skulle innebära en uppspaltning av barnen i kristna och hedningar med de vådor detta ur mentalhygieniska synpunkter kan befaras ha. 29 Statsutskottet hemställde att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd från riksdagen, med motiveringen att det vid läroverken rådde en avsevärd frihet i fråga om morgonandaktens anordnande. Utskottet underströk dock kravet på att morgonandakterna hölls fria från all polemik mot oliktänkande och varje form av samvetstvång. 30 Denna motion föranledde en ingående debatt, fyllande nio sidor i första kammarens protokoll och 30 sidor i andra kammarens protokoll, vilket visar hur aktuell frågan var med tanke på den nyligen beslutade religionsfrihetslagen. De som argumenterade mot förekomsten av kristna andakter i skolan, bl.a. Johannes Blidfors (s), hänvisade till religionsfriheten för elever och lärare. 31 Rolf Edberg refererade till 1950 års riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling och till departementschefens uttalande att kravet på objektivitet i undervisningen hålles levande just genom att den är avsedd för barn från skilda läger. 32 Gunnel Olsson (s) (som var folkskollärare) talade om faran i att barnen vande sig vid att mekaniskt delta i en ceremoni, som i sig själv har en djupare innebörd, som de emellertid inte tänker på. Ungefär lika gärna som de utan tanke rabblar: Gud, välsigna maten, amen, innan de går till bords, kan de i stället, om de får order om det, säga Heil Hitler. 33 Hon anförde att hon läst i Bibeln att man skulle gå in i sin kammare och be i det fördolda och menade att bönen för dem som var verkligt kristna hade en personlig betydelse. 34 Gunnel Olsson hade ett i debatten ovanligt argument: Bönen som sådan kunde profaneras om den inte uttalades med övertygelse. 27 Kungl. Maj:ts proposition 1950:70, s 337 28 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 110; SFS 1958:399, 8 kap. 70 29 Motion 1953 II:284 30 Statsutskottets utlåtande nr 198, citerat i Riksdagens protokoll 1953 FK nr 32, s 83 31 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 111 32 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 116 33 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 131 34 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 132 11

De ledamöter av Andra kammaren som skyndade till morgonandakternas försvar hänvisade till hur få som gått ur Svenska kyrkan, 35 att det ute i landet inte fanns någon som helst opinion mot morgonandakterna, 36 och att det var ytterligt få som till Skolöverstyrelsen hade framfört någon kritik mot nuvarande förfaringssätt ett eller några enstaka fall. 37 Edvin Gustafsson (s) menade att många föräldrar, som inte själva hade någon religiös tro, skickade sina barn till kristna söndagsskolor därför att de var övertygade om att det betydde mycket för barnens fostran och moralbildning att de kom i kontakt med kristen syn och kristna normer. 38 Carl Hoppe (s) framförde en liknande tankegång och påpekade att många av vår tids ungdomar får praktiskt taget den enda kontakten med svenskt fromhetsliv genom skolans morgonsamlingar. Jag kan inte finna att det är riktigt att ställa ungdomen utanför denna form av det kristna arvet. 39 Han hänvisade också till samtal med flera skolchefer som endräkteligen betonat att morgonandakterna torde vara ett viktigare moment i skolans fostrande gärning än de flesta föreställer sig. 40 Harald Hallén (s) försökte tona ner motsättningarna och använde sig av ett traditionsargument. vårt folks stora flertal värdesätter en morgonsamling som har ett, vad jag skulle vilja kalla religiöst inslag, låt vara att det inte får vara konfessionellt eller dogmatiskt, lika litet som när det gäller kristendomsundervisningen.[---] Hur skulle det [ ] kännas, om man i den svenska folkskolan en vacker vårdag inte skulle få sjunga psalmen Din klara sol går åter upp? 41 Folke Kyling (h) trodde inte att det skulle vara lätt att ordna en konfessionslös morgonandakt i skolorna, eftersom den enligt hans åsikt skulle ställa ganska stora krav på lärarna. 42 Något liknande hävdade Emil Näsström (s) i första kammaren: Den stora frågan är vad vi skulle kunna sätta i stället för de nuvarande morgonandakterna [---] jag är beredd att böja mig för reformkravet bara man kan ange något bättre som man vill sätta i stället. Men man har inte kunnat ge anvisning på något dylikt. 43 Motionen avslogs i riksdagens båda kamrar, 44 vilket visar att det 1953 fanns en majoritet i riksdagen för att bibehålla kristet präglade morgonandakter i skolan. Undervisningsplanen för rikets folkskolor 1955 I Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955 behandlade skolöverstyrelsen morgonandakten som en sista punkt under kristendomskunskapen. Psalmsången har mycket att betyda 45, bibelläsning kan förekomma, i så fall bör den bestå av en sammanhängande text som är ägnad att utan särskild förklaring verka uppbyggande 46. Här ser vi troligen en parallell till den utveckling som hade ägt rum inom kristendomsundervisningen, där det dogmatiska fått stå tillbaka för ett framhävande av bibelberättelserna. Alltså inga lösryckta bibelcitat för att driva ett dogmatiskt ställningstagande. Istället för bibelläsning var det också möjligt att ha ett kort anförande, en uppläsning eller ett samtal om någon religiös eller etisk fråga. Kyrkoårets växling borde få komma till uttryck. 47 35 Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 91 36 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 115 37 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 127 38 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 120 39 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 125 40 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 125-126 41 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 135 42 Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 127 43 Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 85 44 Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 92; Riksdagens prot. 1953 AK nr 32, s 140 45 Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61 46 Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61 47 Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61 12

Kristna texter och sånger samt etiska frågor var alltså det innehåll som Skolöverstyrelsen anvisade för morgonandakterna. Det fanns därmed en viss frihet för läraren att variera form och innehåll, även om morgonandakt var det begrepp som fortfarande angav tonen för samlingen. Detta skulle dock snart komma att ändras. 3.2 Morgonandakt blir morgonsamling Namnbyte I 1958 års folkskolestadga infördes ett nytt begrepp: Före dagens första lektion användes för morgonsamling en tid av högst 10 minuter, eller, om samlingen är gemensam för flera klasser eller eljest särskilda skäl äro därtill, högst 15 minuter. Gemensam morgonsamling ledes i den ordning rektor bestämmer av lärare i kristendomskunskap, annan därtill villig lärare eller annan lämplig person. 48 Som vi kan se av citatet hade alltså morgonandakten bytt namn till morgonsamling. Men denna terminologiska förändring var inte oförberedd. Redan i skolkommissionens betänkande från 1948 där begreppet morgonandakt visserligen står först användes ordet morgonsamling när skolkommissionen resonerade om samlingar med musik, diktläsning m.m. och som ett övergripande begrepp när det gäller frågan om hur ofta och för vilka åldersgrupper som en morgonsamling var tänkt att anordnas. 49 I 1950 års skolproposition förekommer skrivningen morgonandakten eller morgonsamlingen. 50 Begreppsparet morgonandakten (morgonsamlingen) förekommer både i ett utlåtande från Statsutskottet vid 1953 års riksdag 51 och i Skolöverstyrelsens anvisningar för kristendomskunskapen i Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955. 52 Vi ser alltså att begreppet morgonsamling har använts parallellt med begreppet morgonandakt under en period, tydligen med tanke på att man i skolorna har haft möjlighet att anordna morgonsamlingar som inte varit kristet präglade morgonandakter. Anvisningar för morgonsamlingen 1959 1959 utgav Skolöverstyrelsen Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier. Den innehöll inga kursplaner för de olika ämnena, utan innehöll mer allmänna synpunkter på undervisningen. Under rubriken Det dagliga arbetet i skolan behandlades morgonsamlingen med bl.a. dessa anvisningar: Skolans morgonsamling skall utformas på ett värdigt sätt. Den bör skänka inre samling, uppbyggelse och en känsla av gemenskap och på så sätt ge en god utgångspunkt för dagens arbete. Dess traditionella form, ett kort anförande föregånget och efterföljt av unison sång, torde fortfarande av olika skäl bli den vanligaste, men omväxling bör eftersträvas. Det anförande, som oftast utgör dess tyngdpunkt, kan anknytas till ett bibelord, en psalm eller annan religiös text men också till skönlitteratur, som mera allmänt berör för ungdomen aktuella problem. 53 Vidare framhölls att morgonsamlingen ibland kunde ägnas minnet av historiska tilldragelser eller personligheter eller anknytas till aktuella händelser och problemställningar. Strävanden att främja en större förståelse mellan folken kunde beröras, liksom kyrkoårets rytm och årstidernas växlingar. Det angavs också att eleverna borde stimuleras att medverka med musik eller uppläsning. Dessa anvisningar tycks alltså ha bekräftat den möjlighet som i praktiken funnits sedan tidigare att de lärare som så önskade kunde slippa leda en kristet präglad morgonsamling. Även om anvisningarna uppmanade till omväxling, så tolkar jag skolöverstyrelsens formuleringar så att en kristet präglad morgonsamling ändå förutsattes som något normalt och vanligen förekommande - detta märks bl.a. genom formuleringar som av väsentlig betydelse är, att eleverna aktivt deltar i psalmsången eller av anvisningarna att morgonsamlingen vanligen skulle ledas av någon av kristendomslärarna, men att även 48 SFS 1958:399, 8 kap. 70 49 SOU 1948:27, s 175-177 50 Kungl. Maj:ts proposition 1950:70, s 337 51 Statsutskottets utlåtande nr 198, citerat i Riksdagens prot. 1953 FK nr 32, s 83 52 Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 jan 1955, s 61 53 Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier, 1959, s 35 13

andra lärare, präster, frikyrkopastorer och lekmän kunde anlitas. 54 Även om begreppet lekmän ofta har använts i den allmänna betydelsen icke-expert, är det rimligt att anta att lekmän i just det här sammanhanget användes på samma sätt som då man i kyrkliga sammanhang med lekmän menade icke prästvigda personer som utförde ett kyrkligt uppdrag. Eftersom anvisningarna inte innehöll någon beskrivning av de olika skolämnena, går det inte att avgöra huruvida morgonsamlingen kunde anses höra samman med kristendomskunskapen på samma sätt som morgonandakten hade kopplats samman med detta ämne i undervisningsplanen för rikets folkskolor 1955. 1959 och 1960 års riksdag Vid 1959 års riksdag ställde Yngve Hamrin (fp) en fråga till ecklesiastikministern Ragnar Edenman huruvida denne ansåg det förenligt med god kristen skoltradition att vid skolornas morgonsamlingar anordna jazzunderhållning. (Hamrin hänvisade här till ett aktuellt fall.) Ecklesiastikministern reagerade mot frågans formulering om att god kristen skoltradition skulle vara en utgångspunkt för bedömningen, men framhöll att morgonsamlingar borde utformas på ett värdigt sätt och skapa inre samling och koncentration inför dagens skolarbete. Av den anledningen vore jazzunderhållning i form av dansmusik olämplig, menade han. 55 Vi ser alltså här ett exempel i debatten på att 1958 års skifte av terminologi från morgonandakt till morgonsamling hade gjort det problematiskt att tala om kristen tradition som normerande för skolan. Däremot var det gångbart att tala om inre samling som en viktig ingrediens i morgonsamlingarna, vilket ju även Skolöverstyrelsen hade gjort samma år. 1960 var Yngve Hamrin återigen bekymrad över utvecklingen på morgonsamlingarnas område, då han tillsammans med partikamraten Eric Nelander i en motion noterade att bestämmelser om morgonsamlingens utformning saknades i Timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola från 1957 och att det var dem bekant att en utveckling mot mera differentierade morgonsamlingar under hand skett. De yrkade att riksdagen skulle fastslå angelägenheten av att skolans morgonsamlingar utformades på ett värdigt sätt och gav rum för den kristna idealbildningen. Statsutskottet avstyrkte med hänvisning till att 1957 års skolberedning hade i uppdrag att överväga denna typ av frågor. 56 3.3 Grundskolan förverkligas. Morgonsamlingar med mångsidighet och objektiv planläggning Skolberedningens betänkande och 1962 års beslut om grundskolan 1961 kom betänkandet från 1957 års skolberedning angående grundskolan. Den underströk objektiviteten som ledstjärna i kristendomsundervisningen, men innehöll inget resonemang kring morgonsamlingarna, vilket ju kan tyckas märkligt med tanke på statsutskottets nyss nämnda uttalande vid 1960 års riksdag. I sitt förslag till ny skollag föreslog beredningen följande formulering angående morgonsamlingarna: Elev, som ej tillhör svenska kyrkan, är ej skyldig att deltaga i morgonsamling med religiöst inslag. 57 Stellan Arvidsson, rektor vid folkskoleseminariet i Stockholm och känd som stark kritiker av kristendomen, 58 bifogade ett särskilt yttrande där han påpekade att skolberedningen i sitt förslag till läroplan klart hade hävdat religionskunskapens objektivitet och neutralitet, 59 och pekade på det i hans tycke motsägelsefulla i att skolorna och lärarna fortfarande hade rätt att anordna morgonandakt med bön och psalmsång. 60 54 Allmänna anvisningar för undervisning och fostran på skolans högre stadier (1959), 36 55 Riksdagens prot. 1959 AK nr 27, s 109 56 SOU 1964:30, s 56-57 57 SOU 1961:30, s 796 58 Richardson 1983, 48 59 SOU 1961:30, s 833 60 SOU 1961:30, s 833 14

I propositionen till 1962 års riksdag angående ny skollag resonerade ecklesiastikministern omkring reglerna för befrielse från morgonsamling utifrån religionsfrihetens krav. Han menade att frågan hade fått en grundlig utredning inför besluten 1950 om enhetsskolan och 1951 om religionsfrihetslagen, och menade därför att det inte fanns anledning att på nytt ta upp frågan till bedömning. I detta sammanhang påtalade han också att planläggningen av skolans morgonsamlingar borde präglas av objektivitet. 61 I en motion tolkade Stellan Arvidsson ecklesiastikministerns uttalande om objektivitet så, att dennes förslag skulle innebära att statskyrklig, frikyrklig och ateistisk förkunnelse skulle få förekomma växelvis. Stellan Arvidsson förordade istället en morgonsamling, fri från förkunnelse, som innebar ett gemensamt samlande av de andliga krafterna inför dagens mödor, en stund av allvar och glädje omkring ideal som sanningssökande och ärlighet, hjälpsamhet och gemenskap, arbete och strävan, skönheten i naturen och konsten, frihet, fred, mänsklighet. 62 Särskilda utskottet uttalade att skolledningen och berörda lärare borde sträva efter att ge morgonsamlingarna en sådan utformning, att de allra flesta elever kan deltaga däri utan att behöva känna samvetsbetänkligheter. 63 I 1962 års skolstadga fick bestämmelsen om morgonsamling samma ordalydelse som i folkskolestadgan från 1958. 64 Dock fick bestämmelsen i 1958 års folkskolestadga om möjligheten för elev att befrias från morgonsamling en ny, kortare och luddigare formulering i 1962 års skollag: Elev i grundskolan må på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i morgonsamling, om skäl äro därtill. 65 Detta kan jämföras med den formulering som var föreslagen i propositionen: Är elev befriad från undervisning i kristendomskunskap eller tillhör elev ej svenska kyrkan, skall han på föräldrarnas begäran befrias från att deltaga i morgonsamling med religiöst inslag. 66 I propositionen hade man alltså velat ta hänsyn till elever som av samvetsskäl inte ville delta i en kristen andakt. Men vad som framkom under debatten var tanken att kristna föräldrar skulle vilja skydda sina barn från att behöva delta i ateistiska eller anti-kristet präglade morgonsamlingar. Dessutom hade i remissrundan framkommit synpunkter på att medlemskapet i Svenska kyrkan inte borde vara avgörande, eftersom det ofta förekom att frikyrkligt anslutna personer ledde morgonsamlingar då vore det ju underligt om elever som tillhörde dessa samfund skulle befrias från morgonsamlingen medan elever tillhörande Svenska kyrkan inte skulle få befrielse. 67 Det var alltså inte möjligt att i en lagtext koncist definiera på vilka villkor en elev skulle befrias från morgonsamling, och därför valde man den böjliga formuleringen om skäl äro därtill. De formella reglerna kring morgonsamlingarna hade alltså inte ändrats i och med 1962 års beslut om grundskolan (bortsett från formuleringarna av regeln om möjlighet till befrielse). Det var fortfarande fullt möjligt för skolorna att låta morgonsamlingen innehålla kristen andakt med bön och psalmsång. För detta talar att skolstadgan nämner lärare i kristendomskunskap som lämplig ledare för morgonsamlingen, samt att frågan om befrielse tas upp i skollagen. Å andra sidan pekade de nämnda uttalandena av ecklesiastikministern och särskilda utskottet vid 1962 års riksdag i en annan riktning, då de betonat objektiviteten i planläggningen och det önskvärda i att morgonsamlingarna utformades så att de allra flesta elever skulle kunna delta utan samvetsbetänkligheter. Den fortsatta utvecklingen skulle bekräfta att dessa uttalanden innebar en tydligare brytpunkt i utvecklingen bort från de kristet präglade morgonsamlingarnas dominans än vad namnbytet från morgonandakt till morgonsamling 1958 hade inneburit. 61 Prop. 1962 nr 136, s 76 62 Mot. 1962, II:847, citerad efter Algotsson 1975, 444 63 Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 8-9 64 SFS 1962:439, 5 kap. 35 65 SFS 1962:319, 5 kap. 27 66 Prop. 1962 nr 136, s 8 67 Prop. 1962 nr 136, s 74 15

1962-1969: Skolöverstyrelsen experimenterar och ger anvisningar Något helt nytt koncept för morgonsamlingarna fanns alltså inte färdigt 1962. I den nya läroplan för grundskolan som gavs ut samma år behandlades inte morgonsamlingarna mer än i förbigående. I avsnittet om kristendomskunskapens arbetssätt står det att eleverna bör stimuleras till att själva lämna bidrag till morgonsamlingar och lektioner i form av uppläsning, berättande, sång, musik m.m. 68 Under åren som följde arbetade Skolöverstyrelsen vidare med frågan genom att med hjälp av ett antal skolor bedriva en försöksverksamhet med nya former av morgonsamling. 69 I samband med detta genomförde Skolöverstyrelsen också en enkätundersökning, som bl.a. visade att intresset för psalmsång var mindre hos de äldre eleverna än hos de yngre. 70 Under samma period avskaffades morgonsamlingen i sin klassiska form på gymnasiet genom 1965 års läroplan. Istället infördes gemensamma samlingar, som inte fick ha karaktär av andakt. 71 Det är rimligt att anta att detta kom att påverka även synen på morgonsamlingarna i grundskolan. 1967 var Skolöverstyrelsen mogen att presentera sina erfarenheter och ställningstaganden i häftet Morgonsamling i grundskolan. Man anförde ett par citat från Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag: I äldre tider kunde hemmets, kamratkretsens och skolans miljöpåverkan på den unge byggas på ett fast, av alla erkänt normsystem. Livsåskådningen var enhetlig och reglerna för handlingslivet entydiga. 72 I dag gör sig inom vårt folk skilda uppfattningar i livsåskådningsfrågor gällande, och gamla normsystem, som många människor alltjämt anser giltiga, har för andra ersatts av nya. 73 Utifrån detta drog Skolöverstyrelsen slutsatsen att morgonsamlingen måste få en ny målsättning och finna andra former än den traditionella morgonbönen. 74 Här ser vi alltså en tydlig skillnad gentemot de anvisningar som Skolöverstyrelsen gett ut 1959, där morgonbön med psalmsång fortfarande sågs som en normal och önskvärd form av morgonsamling. Skolöverstyrelsen hade alltså lyssnat till de nya signaler som kommit till uttryck 1962. Skolöverstyrelsen anknöt till de tidigare nämnda uttalandena vid 1962 års riksdag om objektivitet i planläggningen av morgonsamlingarna när den resonerade kring frågan om befrielse från morgonsamlingen: Med den mångsidighet i utformningen och framför allt med den objektivitet i planläggningen som skall prägla morgonsamlingen i grundskolan torde det bli alltmer möjligt att förverkliga det som riksdagen uttalat, nämligen att morgonsamlingen skall ges en sådan utformning att de allra flesta elever skall kunna delta däri utan att behöva känna samvetsbetänkligheter. 75 Fanns det då någon definition av vilka värden som de nya formerna av morgonsamling skulle förmedla? Skolöverstyrelsen formulerade en målsättning: Morgonsamlingen har att söka förmedla till eleverna en upplevelse av värden och värderingar, som är centrala för vårt samhälle. Den bör för eleverna levandegöra behovet av vissa gemensamma, grundläggande normer, såsom tolerans, samverkan och likaberättigande mellan kön, nationer och folkgrupper, respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet. (Lpg 18) 76 Dessa formuleringar var som synes allmänt hållna och kan ses som ett uttryck för en slags konsensuslinje, en minsta gemensamma nämnare som alla skulle kunna samlas omkring. De återkom sedan med endast 68 Läroplan för grundskolan 1962, s 225 69 Morgonsamling i grundskolan, s 9 70 Morgonsamling i grundskolan, s 26 71 Algotsson 1975, 450 72 Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 7 73 Särskilda utskottet vid 1962 års riksdag, citerat i Morgonsamling i grundskolan, s 8 74 Morgonsamling i grundskolan, s 8 75 Morgonsamling i grundskolan, s 19 76 Morgonsamling i grundskolan, s 11 16

små förändringar i Läroplan för grundskolan 1969. I det sammanhanget uttrycktes även att då religiös andakt infogas i morgonsamlingarna skall den ledas i en atmosfär av frihet och vidsynthet. 77 Morgonsamlingen skulle alltså ha existentiella och etiska dimensioner. Det fanns inget förbud mot kristen andakt, men om andakt förekom, var det alltså inte för att skolan lyfte fram det som något önskvärt, utan det skedde troligen mer på enskilda lärares initiativ. 77 Läroplan för grundskolan 1969, s 67 17

4. Morgonsamlingarnas innehåll 4.1 Kristet präglade morgonsamlingar 4.1.1 Böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar Jag har gått igenom några böcker med material för kristet präglade morgonsamlingar som gavs ut i den brytningstid som åren runt 1960 innebar, vilket framgått av kap. 3. Innan jag går in på böckernas tematiska innehåll, vill jag ge en kort presentation av dem. Morgonsamling skrevs av Sven-Helmer Lidwall 1958 och var avsedd för klass 4 8. Den innehåller många berättelser ur vardagslivet som kunde fånga elevernas intresse. En del av berättelserna avslutas med en hänvisning till bibelord. Vid dagens början skrevs av Dan Jakobsson, gavs ut 1959 och var avsedd för klass 7 8. Denna bok framstår som väl anpassad till skolans värld. Den har också ett tydligt kristet budskap, då den ofta nämner Gud och Jesus, går igenom de tio budorden och dessutom avslutar varje betraktelse med en psalmvers. I dagbräckningen skrevs av James Hedengran och gavs ut 1960. I denna bok deklareras inte vilken åldersgrupp den är avpassad för, men med tanke på mängden svåra ord och den tidvis abstrakta framställningen, kan den knappast ha lämpat sig för de lägre årskurserna. Boken framstår också som originell eftersom den innehåller ett språk som även 1960 måste ha uppfattats som ålderdomligt, med exempelvis pluralformer på verben. Så börjar vi dagen gavs ut i två delar, del 1 för lågstadiet (1965) och del 2 för mellanstadiet (1960). (Troligen har del 1 från 1965 sitt ursprung i en tidigare version från 1958, men den har jag inte undersökt.) Dessa böcker har hög fromhetsfaktor med berättelser som bl.a. anknyter till budorden, kyrkoåret och bönen Fader vår. Dagen börjar: För skolans morgonsamling skrevs av Gunnar Vesterlund, gavs ut 1963 och var enligt baksidestexten avsedd för mellanstadiet. Morgonsamling, som gavs ut av SECO, Sveriges Elevers Centralorganisation, 1963, innehöll argument både för och emot kristet präglad morgonsamling samt material till olika former av morgonsamling. Jag återkommer till denna bok även i avsnitt 4.2. 4.1.2 Formen för de kristet präglade morgonsamlingarna De böcker med material för morgonsamlingarna som gavs ut handlar inte så mycket om formen för samlingen, utan innehåller främst berättelser som kunde användas i det anförande som förutsattes utgöra morgonsamlingens tyngdpunkt. Troligen fanns det sedan länge en ganska fast form för hur morgonandakter i skolan gick till inte som en tvingande ordning, men som en slags outtalad självklarhet. Säkert fanns det många lärare som ledde morgonsamling enligt samma mönster som de upplevt när de själva gick i skolan. Dessutom fanns det ju en stor frihet för den enskilde läraren att utforma morgonsamlingen efter eget tycke, och därför fanns det ju knappast någon anledning att i tryckt form ge detaljerade anvisningar. Något finns dock: I Folkskolans kristendomsundervisning: Metodiska elementa (1957), som inte innehåller material för morgonsamlingarna och därför inte finns med i presentationen ovan, ges förslag på former för morgonandakten. Författarna tar upp behovet av omväxling, som tydligen har varit allmänt känt, och ger förslag på hur böner och psalmer kan varieras. Om en mer renodlad musikstund anordnas, får man, enligt 18

författarna, se till att den inte blir profan. 78 Det kan vara intressant att notera att den sistnämnda uppmaningen inte fanns med då boken kom ut i sin andra upplaga 1961. 79 Tydligen var en sådan uppmaning inte längre gångbar sedan morgonandakten formellt blivit morgonsamling 1958. I materialet finns även andra förslag på hur eleverna kunde aktiveras, t.ex. genom växelläsning av bibeltexter eller psalmer. 80 En katolsk präst framhöll i ett debattinlägg vikten av att morgonsamlingen innehöll bön, som eleverna deltog i. 81 Denna typ av förslag kan ses som ett tillmötesgående av de synpunkter på variation och elevmedverkan som uttalats bl.a. i skolkommissionens betänkande 1948 och som sedan återkom i skolöverstyrelsens anvisningar 1959. 4.1.3 Teman som tas upp i böckerna Tacksamhet och trygghet Detta var ämnen som var centrala utifrån den kristna tron. Några berättelser handlar om Gud som skaparen. 82 En berättelse uppmanar eleverna att tacka Gud för att de har mat att äta, och att dela med sig till dem som lider nöd. 83 En annan berättelse utgår från att eleverna litar på sina föräldrar och framhåller att de även kan lita på Gud som vakar över dem och sänder sina änglar för att skydda dem från allt ont. 84 Etik Etiska frågor hade en mycket stor plats i det material som gavs ut. Ofta var det vardagsnära exempel från barnens liv i skolan, hemma i familjen och på fritiden som kom till uttryck i berättelserna. Ett par av de skolrelaterade berättelserna handlar om att inte slåss, 85 och att man ska se till att ingen kamrat behöver vara ensam på rasterna. 86 Hur viktigt det är att vara flitig och lydig framställs bl.a. i berättelsen Är du värd medaljen? om Pelle, som tagit bronsmagistern i simning, men struntat i sysslorna hemma, 87 och i berättelsen Hur Bengt blev lydig om Bengt, som inte ville bära in ved, men som ångrade sig när hans mamma bröt benet (där Bengt borde ha sandat). 88 Eleverna uppmanades att vara snälla mot djuren, bl.a. genom att sätta upp holkar åt småfåglarna och mata fåglarna på vintern. 89 I berättelsen En gentleman omtalas hur viktigt det är att våga stå för vad man har gjort. 90 Att inte erkänna vad man gjort är som att gå omkring med en tagg, som förgiftar ens själsliv, framhålls i en annan berättelse. 91 En berättelse handlar om att våga säga nej till det oansvariga förslaget att elda i skogen. 92 En slags pliktmoral förmedlas i några berättelser. Måste du ha en kontrollant? handlar om att man ska göra sitt bästa, även om ingen annan människa ser hur man gör. 93 Ett gott samvete handlar om en pojke 78 Eklund 1957, 138-139, 141-142 79 Eklund 1961, 269 80 Lidwall 1958, 88-91 81 Morgonsamling (1963), 168 82 Framför allt i Vesterlund 1963, de tre första avsnitten. 83 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 14-15 84 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 9-10 85 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 48-49 86 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 31-32, 50-52 87 Lidwall 1958, 22-23 88 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 61-64 89 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 28-29; Lidwall 1958, 46 90 Jakobsson 1959, 128-129 91 Jakobsson 1959, 124-126 92 Vesterlund 1963, under rubriken Välj det rätta 93 Lidwall 1958, 26-27 19

som rensade rabatten omsorgsfullt och därmed fick en skön känsla av att ha gjort ett ordentligt arbete. Saften smakade extra gott. 94 Inför vem gör du ditt arbete? innehåller budskapet att vi inte ska slarva med arbetet inför den evigt store Mästaren är ingen möda bortkastad. 95 Här ser vi ett exempel på att den kristna tanken om att Gud ser allt finns med, underförstådd. Vikten av att vårda sitt språk och undvika svordomar motiveras utifrån det andra budordet ( Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn ). 96 I antologin Morgonsamling (1963) finns försök till förnyelse av bildspråket. Livet beskrivs som en fotbollsmatch, där det finns regler och där vi måste samspela inom laget. Berättelsen slutar: Också denna dag skall vi leva under evighetens synvinkel. Det betyder, att vårt mål inte är personliga fördelar, inte tillfälliga lustförnimmelser eller applåder från läktarna. Att spela den här bollen i mål, det betyder att vi i ord och handling söker motsvara, vad vi ber i Fader Vår: Ske Din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. 97 Sensmoralen är alltså att regler och laganda är viktigare än självförverkligande. Det budskapet hade troligen varit svårt att sälja utan den kristna motiveringen om domen och det eviga livet. Att vara rädd om sig själv Fyra av de böcker jag gått igenom innehåller material som handlar om hur dumt det är att röka, exempelvis en berättelse om Jan, elva år, som vårdar sin cykel och Britta, tolv år, som vårdar sin symaskin och där sensmoralen är att man ska vara rädd om sin kropp och inte röka. 98 I en genomgång av de tio budorden konkretiseras det femte budet du skall inte dräpa med förmaningar om att cyklar ska ha lyse och att vi ska ha reflexer när vi är ute i mörkret. 99 Jag har även hittat en berättelse om Ivar som låter bli att köra moped under vintern och tar bussen istället. 100 Förebilder Ett antal förebilder tas upp: Berättelsen om S:t Göran, som stred mot draken kombineras med sensmoralen att vi bör kämpa mot den drake som heter avundsjuka. 101 Om Franciscus berättas det att han hade en sådan kärlek till allt levande. 102 Den heliga Birgitta påstås vara känd för sin barmhärtighet och godhet mot fattiga och sjuka. 103 Abraham Lincoln spred glädje, hade rättskänsla och sanningskärlek, samt avskaffade slaveriet. 104 Gandhi och hans ickevåldsmetod behandlas. 105 Albert Schweitzer, prästen som utbildade sig till läkare och arbetade i Afrika, tas upp som ett exempel på människokärlek. 106 Dag Hammarskjöld uppmärksammades för sitt arbete för FN liksom för sin kristna livssyn. 107 94 Lidwall 1958, 79-80 95 Lidwall 1958, 39 96 Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 90-91 97 Morgonsamling (1963), 181 98 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 46-48; Hedengran 1960, 62-64; Jakobsson 1959, 45-47; Lidwall 1958, 51-52 99 Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 96 100 Vesterlund 1963, under rubriken Var försiktig i trafiken 101 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 60-61 102 Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 120-121 103 Så börjar vi dagen. Del 2 (1960), 121 104 Så börjar vi dagen. Del 1 (1965), 69-70 105 Jakobsson 1959, 110-111 106 Vesterlund 1963, under rubriken Förhävelse eller anspråkslöshet 107 Vesterlund 1963, under rubriken Striden och friden 20