nr 1 2014 årgång 42 tema: Curling porträttet: Jalle Jungnell inför paralympics: Fem nationer - ett lag Handikappidrottens huvudsponsorer

nr 1 2014 årgång 42 tema: Curling porträttet: Jalle Jungnell inför paralympics: Fem nationer - ett lag Handikappidrottens huvudsponsorer 1

INVACARE TOP END CC ForceTM - häng med! 2 TopEnd handcyklar från Invacare

Handikappidrott nr 1 2014 årgång 42 Svenska Handikappidrottsförbundet Idrottens Hus, 114 73 Stockholm www.handikappidrott.se Redaktion Redaktör Martin Nauclér 070-606 16 86 Redaktionssekreterare Ann Eriksson I detta nummer: Skribenter Ann Eriksson Gunilla Nauclér Martin Nauclér Maria Leijonhielm Tomas Tirén Krönikör Peja Lindholm Fotografer Martin Nauclér där inget annat anges Tidningen Handikappidrott Sigma Havregatan 7 118 59 Stockholm Tel/fax: 08-640 29 69 handikappidrott@sigmaforlag.se Grafisk form Johanna Lagerström, Sigma Media Omslagsbild: Martin Nauclér Prenumerationer/adressändringar Carina Forslund Tel: 08-699 62 59 Fax. 08-699 62 74 carina.forslund@shif.rf.se Det börjar dra ihop sig De paralympiska vinterspelen närmar sig med stormsteg och den här gången är intresset bland allmänhet och media större än någonsin. Fredagen den 7 mars vänds världens blickar mot Sotji och den stora invigningsceremonin och dagen efter startar själva tävlingarna, för svensk del med en viktig kälkhockeymatch mot Kanada. I det här numret blir det givetvis mycket om Sotji presentation av truppen och intervjuer med bland annat rullstolscurlinglagets skipper Jalle Jungnell, längdskidåkaren och skidskytten Zebastian Modin och vårt alpina hopp Linnéa Ottosson Eide. Dessutom berättar den svenska truppchefen Hans Säfström om sina förhoppningar inför spelen. Just rullstolscurlinglaget är en av de stora svenska medaljfavoriterna tillsammans med regerande sprintvärldsmästaren Helene Ripa och supertalangen Zebastian Modin. Zebastian tog ett överraskande brons redan i Vancouver 2010 när han var blott 15 år gammal och hela spelens yngsta deltagare. Mycket talar för att Sverige kommer göra det bästa vinterspelet på väldigt länge. På senare tid har arrangörslandet Ryssland fått internationell kritik för att man på olika sätt åsidosatt mänskliga rättigheter i samband med förberedelserna inför spelen. I det här numret kan du läsa intervjuer med Johan Strid, Handikappidrottsförbundets generalsekreterare, och Anbet Yuson, generalsekreterare för Building and Wood Workers International, där de berättar hur de tycker att idrottsrörelsen bäst kan tackla sådana här stora, svåra frågor. När det gäller breddidrotten är det glädjande att se hur rullstolsinnebandyn växer. Under SM i januari fanns Umeå, som är ett nybörjarlag, med i turneringen. Och även om de förlorade alla matcher är jag säker på att de uppskattade chansen att spela ett riktigt SM inför hemmapubliken. Tack vare det stora intresset för sporten pratas det nu om att starta en nybörjardivision, utöver Sverigeserien vilket jag tror skulle vara mycket positivt för rullstolsinnebandyns nyrekrytering och framtida utveckling. Att SVT bevakade SM och direktsände finalen på SVT Play bidrar givetvis också till att öka intresset för sporten. Trevlig läsning! Anna-Stina Nordmark Nilsson Förbundsordförande Ansvarig utgivare Johan Strid Prenumerationspris Medlemmar: 100 kronor per helår Icke medlemmar: 250 kronor per helår Avgifterna gäller även för taltidning Prenumerationsavgiften betalas till postgiro: 100 75 99-2 (märk talongen med namn och adress) Annonser LRK Media AB Hulda Lindgrens gata 8 421 31 Västra Frölunda info@handikappidrott.net bankgiro: 443-7695 Den här gången är intresset bland allmänhet och media större än någonsin. Tryck Lindgren & söner AB 3

Innehåll HANDIKAPPIDROTT 6 Porträttet: Jalle Jungnell 6 Tema Curling: Lag Jungnell slipar formen inför Sotji 16 Kicki sätter första stenen 20 Inför Paralympics: Svenska truppen 2014 24 Hans Säfström om medaljchanserna 25 26 Unga skidåkare med stor rutin 26 Fem nationer - ett lag 28 Baksidan av spelen 30 "Att skilja sport och politik är omöjligt" 30 Malmö Open: Sista prövningen för kälkhockeylandslaget 36 36 Uppstickarna från Göteborg vann rullstolsinnebandyn under SM-veckan i Umeå 42 "Vi måste kunna delta mer internationellt" 46 Andra omgången av Elitidrottsskolan 50 Aktuellt 54 Lättläst 58 42 Krönika 63 4

Ifö Care funktionell badrumsinredning Läs mer på www.ifo.se 5

Porträttet Jalle Jungnell Han fick en ny chans Turin 2006: brons. Vancouver 2010: brons. Nu närmar sig Paralympics i Sotji. Det svenska landslaget i rullstolscurling har utvecklats betydligt sedan sist och skippern Jalle Jungnell vet att det den här gången finns förutsättningar för en ännu bättre placering. Jalle är veteran inom handikappidrotten och har varit med på tio Paralympics, varav hälften som deltagare, först i rullstolsbasket sedan i rullstolscurling. Första gången, 1980 i Arnhem i Nederländerna, hörde han till de knappt 400 åskådarna. Intresset från andra än de närmast berörda var snudd på obefintligt. Om någon då hade sagt att invigningen av Paralympics 30 år senare skulle dra 80.000 personer, att tävlingarna skulle sändas i teve varje dag och hårdbevakas av tidningarna, ja, då skulle jag ha kunnat sätta en miljon på att det inte skulle bli så, säger Jalle. Om någon ännu några år tidigare hade frågat honom hur han skulle klara ett liv i rullstol, skulle han ha svarat att han hellre vore död än handikappad. Också det hade varit en felprognos. Hörde till roadracingeliten 1976 var Jalle 22 år och hörde till den svenska roadracingeliten. Redan då var det man kan, än att tänka på det man inte kan. han en god strateg och taktiker, egenskaper han haft god nytta av även inom sina två grenar inom handikappidrotten. Det är lika viktigt att analysera motståndarens spelmönster i basket och curling som i roadracing, säger Jalle. Men på motorcykel går det fortare än i stol... Jag klantade mig, blev förbannad på killen som låg före mig, slutade använda hjärnan och bromsade för sent. När han vaknade till sans på sjukhu- Sedan dess har jag levt efter devisen att det är bättre att glädjas åt set och insåg att han hade brutit ryggen och var förlamad nedanför bröstryggen, funderade han på att ta en näve piller för att få slut på det. Hans rumskamrater var minst tre gånger så gamla som han, livet syntes helt meningslöst. Positiv stämning Efter knappt två veckor flyttades han till neurologavdelningen på KS, där patienterna var i hans egen ålder. Stämningen på avdelningen var till Jalles förvåning glad och positiv. Fortfarande ansåg jag att ett liv i stol var ett sämre liv, men jag tyckte ändå inte att jag hade rätt att ligga och klaga, när andra som var värre skadade än jag inte gjorde det. Tiden det tar att bearbeta ett svårt trauma är olika för olika människor. För de flesta tar det år att komma igen, för Jalle tog det bara några månader. Varför det gick så fort, vet han inte, men han är tacksam för det. Jag kunde ha dött, men istället fick jag en ny chans med nya förutsättningar. Ville jag ta den chansen? Ja, det ville jag. Sedan dess har jag levt efter devisen att det är bättre att glädjas åt det man kan, än att tänka på det man inte kan. 6

7

Ingen i ett lag har allt. Utmaningen ligger i att få de olika individerna att komplettera varandra. För mig går glädjen i en individuell seger inte att jämföra med glädjen i en lagseger. En månad innan Jalle muckade från den sju månader långa sjukhusvistelsen gjorde den nybildade rekryteringsgruppen ett besök på avdelningen. Den bestod av killar och tjejer som, med sig själva som exempel, ville visa att livet var värt att leva, även om man var ryggmärgsskadad. Ett av verktygen för att komma igen var idrotten. Varför traggla med tråkig sjukgymnastik, när det är mycket roligare att jaga en boll och bli bra på köpet, säger Jalle. Stora fördomar Han engagerade sig snart som rekryterare och har genom åren varit ledare för mer än 30 läger för nyskadade. När han i slutet av 70- och början av 80-talet höll föredrag om funktionshindrades villkor möttes han av förvåning över att han kunde uttrycka sig och inte var dum i huvudet, fast han satt i rullstol. På den tiden var fördomarna kring funktionshinder lika stor som bristen på handikappanpassning ute i samhället. Jag har haft lyckan att vara delaktig i en revolution vad gäller synen på funktionshinder. Vi var många, vi var stolta och vi krävde samma rättigheter som andra medborgare. Och det går inte att nog betona vilken hjälp handikapprörelsen de senaste åren har fått av Paralympics. Nytt kompisgäng Efter olyckan fortsatt Jalle att umgås med sina gamla kompisar. Med ett visst besvär gick det både att festa och resa fast man satt i en tung och otymplig rullstol. Men han fick också ett nytt kompisgäng. Ingen av mina polare från tidigare satt i stol, så killarna i basketlaget blev ett enormt viktigt socialt forum. När vi satt i omklädningsrummet efter en match hade vi samma erfarenheter och samma perspektiv. Det gav något mer. För Jalle som var van att meka med motorcyklar föll det sig naturligt att reparera både sin egen och lagkamraternas rullstolar som fick sina törnar under matcherna. När han ändå var i farten brukade han passa på att göra lite fler förbättringar, som att ändra hjulvinklarna så att köregenskaperna förbättrades. Till sist tröttnade han på småpillet och byggde en helt ny basketstol, först till sig själv, sedan också till resten av laget. Han konstruerade också en stol för sin andra idrott: rullstolsmaraton. Maratonstolen använde han på ett läger för nyskadade och för barn i stol på Boxholm 1980. Så fort han inte själv satt i den smäckra och lättmanövrerade stolen ville någon unge låna den. Nya utmaningar i livet Inom kort hade han byggt Sveriges första rullstol anpassad för barn. Snart hade han startat ett eget företag. Han brann för arbetet och när han efter några år sålde företaget vidare, arbetade han kvar som konstruktör. Men det visade sig snart att jag och de nya ägarna hade olika mål med utvecklingsarbetet. Jag ville göra stolarna bättre, de ville göra dem billigare att tillverka. Det slutade med att Jalle sa upp sig och startade på nytt med företaget Panthera. Det lönade sig att satsa på kvalitet, allt gick som på räls. Det blev nästan lite tråkigt och Jalle började se sig om efter nya utmaningar i livet. Men innan jag lade av ville jag förverkliga min dröm. Med extremt lätta material och ultimat teknologi tänkte jag konstruera den optimala stolen. Kosta vad det kosta ville! Fem års utvecklingsarbete gav resultat. Kolfiberstolen Panthera X väger 2,5 kg utan hjul och 4,4 med. Det är nästan tio gånger mindre än vad en normal rull- 8

9

stol vägde när Jalle var nyskadad. Men än är han inte riktigt nöjd med värstingstolen. Varje gram är viktigt, lite lättare borde den kunna bli, någon ytterligare förbättring borde kunna göras... Den dagen man tror att utveckling inte längre är möjlig, kan man gå och lägga sig. Det gäller allt i livet. Kunde bli mycket bättre Det svenska laget i rullstolscurling är ett bra exempel på en utvecklingskurvas upp- och nedåtrörelser. Lag Jungnell bildades år 2000. De första sju åren gick utvecklingskurvan raskt uppåt, men planade sedan ut. Enligt känt mönster fick Jalle småtråkigt och motivationen dalade. Men 2009, då Tomas Nordin blev lag Jungnells nye coach, vände kurvan uppåt igen. Det visade sig att jag kunde bli mycket bättre, laget kunde bli mycket bättre! Wow, vad mycket vi lärde oss. I VM i Vancouver 2009 fick vi silver! Och vi visste att gränsen inte var nådd. Men den inspirerande utvecklingen stannade oväntat upp. Under en turnering i Schweiz i oktober -09 började Jalle tappa känseln i högra handen, en vecka senare hände samma sak med den vänstra och efter ytterligare en vecka började ena kinden domna bort. Laddad och fokuserad Han hade drabbats av fjättrad ryggmärg ryggmärgen höll på att växa ihop med ryggraden. Det var mycket bråttom med operation för att förlamningen inte skulle sprida sig ytterligare. Operationen lyckades men rehabiliteringstiden var lång och Paralympics i Vancouver närmade sig med stormsteg. Om det bara hade gällt mig själv hade jag ställt in. Men laget hade laddat i fyra år. Jag gick på höga doser av syntetiskt morfin och fick ligga på en brits i omklädningsrummet. Lättnaden när det var över var nästan större än glädjen över att få brons. 2011 var Jalle ännu inte i spelform, men var istället lagets coach. I VM i Prag blev det en åttondeplats. I VM 2012 i Korea var han på banan igen och laget hamnade på en sjätteplats. VM i Sotji 2013 slutade med silver. Nu väntar Paralympics 2014. Jag är inte nervös. Det är jag aldrig. Bara laddad och fokuserad. Jag säger inte att vi kommer få guld, sådant vet man aldrig. Men vi har möjlighet till det. Text: Maria Leijonhielm. 10 Jalle Jungnell Ålder: 60 Yrke: Ingenjör, ägare och konstruktionsansvarig på Panthera. Familj: Madde 51, Peggy 20 (bonusbarn) och Frida 12. Medaljer och utmärkelser: Curling: Paralympics brons 06, 10, VM silver 09, 13 Sportmanship award, (framröstad av de andra spelarna under VM) 2002, 2005, 2013 Rullstolsbasket: 3 paralympiska spel 88, 92 och 96 Personligen är jag stolt över att jag som spelarklass 1, gjorde 240 poäng på 16 matcher, och blev 3a i skytteligan i 1994. Även 3e skytteligan 95. Bästa skytt bland lågpoängare PG 92, VM 94, EM 95 Gocart: 3 SM titlar under åren 87-92 Road racing: Årets nykomling 1975, med bl.a. 5 vinster i div svenska tävlingar. Klass 350cc och 250cc.

11

12

13

Våra drivaggregat ger dig friheten! NYHET! Easywheel Mekanisk växel - drivringstyrt - E-Drive Drivaggregat - joystickstyrt - E-Move Drivaggregat - drivringstyrt - E-Walk Drivaggregat - vårdarstyrt - Smart Drive Komfort, drivringstyrt och farthållare Extend the Movement Decon Wheel AB Södra Ekeryd 115 314 93 Hyltebruk T 0345-40880 E info@decon.se I www.decon.se Klara, färdiga, mål! 14 www.gefl eortens.se

Studera till fritidsledare med specialpedagogisk inriktning Utbildningen för dig som vill arbeta med människor. Du utvecklar dig själv och din kreativitet samtidigt som du får jobba som pedagog, vägledare och möjliggörare. Vår utbildning ger också en unik spetskompetens för arbete med människor som har någon form av funktionsnedsättning. Du får kunskaper, erfarenheter och färdigheter som gör dig väl rustad för yrkesverksamhet inom området. Utmaning! Äventyr! Personlig utveckling! www.kristinehamn.fhsk.se 15

TEMA: Curling Lag Jungnell slipar formen De tre nordiska länderna som kommer att tävla på Paralympics i Sotji samlades i Danderyds curlinghall för en tävlings- och träningshelg 31.1-2.2. Sveriges Lag Jungnell mötte Norge och Finland och samtliga länder var mycket nöjda med arrangemanget. 16

inför Sotji 17

18

Inför den sista matchen hade inte Jungnells lag vunnit en enda match men förbundskapten Monika Mabergs var inte så bekymrad. Det är inte nu vi ska vara bäst, säger hon. Vi har spelat bra och den här helgen har varit nyttig. Norges lag gick obesegrat ur turneringen och är ett av de stora medaljhoppen. Vårt mål är att nå slutspel, säger Sissel Löchen i det norska laget. Vi är mycket tacksamma och glada över att få vara med på den här turneringen. Det var ett bra initiativ från Sverige. Det har varit bra träning, god mat och service och mycket bra inkvartering, tycker hon. Finland ställer för första gången upp med ett lag i Paralympics. Vi kvalificerade oss på VM förra året. Det är en stor utmaning för oss, berättar den finska spelaren Mina Mojtahedi. Vi är mycket optimistiska och vi har förbättrat oss enormt under det här året. Ingen nybörjare Lag Jungnell består förutom av skippern Jalle Jungnell av Glen Ikonen, Patrik Kallin, Zandra Reppe och paralympicsdebutanten Kicki Ulander. Landslagets coach är Mats Mabergs. Kicki Ulander är 32 år och kommer från Kramfors. Hon bröt ryggen i en skoterolycka för tolv år sedan och började spela curling 2006 i Härnösand/ Sollefteå. Jag fastande direkt. Det är en rolig lagsport som kräver mycket taktik och koncentration, säger hon. Jag fick prova på landslagsspel redan 2007 eftersom några blev sjuka i laget. Tyvärr kom vi sist och fick kvala upp till A-gruppen samma höst. Kicki är alltså ingen nybörjare i större curlingsammanhang och hon spelade VM i Schweiz och Prag 2011. Vi spelade i Sotji förra året och där tog vi silver, berättar Kicki. Jag tror att vi har goda chanser att gå långt. Vi gjorde ett bra VM men det är en lång tävling. Det är tio lag som tävlar i Paralympics och i grundspelet möter vi alla lag så först efter nio matcher är det en eventuell semifinal. Text: Gunilla Nauclér Det är en rolig lagsport som kräver mycket taktik och koncentration 19

TEMA: Curling Kicki sätter första stenen Den tid som är kvar fram till Paralympics rymmer ytterligare en träningshelg med landslaget men resten av tiden är det egen träning som gäller. Jag tränar minst fyra pass i veckan på hemmaplan och för mig blir det mycket gymträning. Det är viktigt att träna axlarna, säger Kicki Ulander. Jag tränar också mycket kondition. Förutom curling ägnar sig Kicki också åt ridning. Jag rider dressyr och har en egen häst, men nu inför Paralympics har jag tagit en paus från ridningen. Jag vågar inte riskera att råka ut för en olycka, berättar hon. Kicki var med på SM i dressyr förra året men bara för att kvalificera sig. Nu Jag brukar kunna hålla mig lugn och jag går in så i spelet att jag glömmer bort publiken. är allt fokus på Paralympics och Sotji och hon ser fram emot tävlingarna. Det är stort att få vara med, tycker hon, men jag tror att det är svårt att inse hur stort det är. Det kommer att vara mycket publik och mediabevakning men det tycker jag bara är kul. Jag brukar kunna hålla mig lugn och jag går in så i spelet att jag glömmer bort publiken, säger Kicki. Jalle har också så mycket erfarenhet och rutin och han skapar en enorm trygghet i laget. Kicki spelar 1:a vilket betyder att det är hon som kommer att sätta den första svenska stenen i Sotji. Text: Gunilla Nauclér 20

21

ARBETARNAS BILDNINGSFÖRBUND ABF Örebro län Drottninggatan 38 702 22 ÖREBRO Tel 019-601 54 00 Fax 019-601 54 09 info.orebro@abf.se www.abf.se/orebro För ditt oberoende. oberoende. Turny Evo tar dig smidigt in i och ut ur bilen utan att äventyra säkerheten. www.autoadapt.se info@autoadapt.se Snabbaste vägen till och från Falun-Borlängeområdet. Dala Airport är den lilla bekväma flygplatsen med det stora utbudet. Du vet väl att det går Direktflyg till Göteborg, Malmö och Arlanda varje vardag? Mer än en charteravgång i veckan till varmare länder? Starta resan på Dala Airport nästa gång! Göteborg Malmö Arlanda Tel: 0243-645 00 www.dalaflyget.se 22

23

Curling Jalle Jungnell Glen Ikonen Kristina Ulander Patrik Kallin Zandra Reppe Längdskidor Alpint Helene Ripa Zebastian Modin Linnéa Ottosson Eide Kälkhockey Per Kasperi Marcus Holm Peter Ojala Niklas Ingvarsson Niklas Rakos Ulf Nilsson Rasmus Lundgren Kenth Jonsson Stefan Olsson Christian Hedberg Gunnar From 24

Färre deltagare men större medaljchans Han menar att Sverige har större medaljchanser än på många år och ser Paralympics som ett fantastiskt rekryteringstillfälle. Möt Sveriges truppchef Hans Säfström. Vi befinner oss på Idrottens Hus i Stockholm och Hans Säfström har precis presenterat den slutgiltiga truppen till Paralympics i Sotji. Det är en dryg månad kvar till spelen men redan nu märks förväntningarna bland både den svenska ledningen och medierepresentanterna på plats. Det känns väldigt positivt. Även om vi har färre svenska deltagare än i Vancouver så är vi med och representerar i alla grenar och jag tycker att vi har fler möjliga medaljchanser än vad vi haft i de senaste spelen, säger Hans Säfström. Den svenska truppen har inte satt upp några mål gällande antal medaljer, istället fokuserar man helt enkelt på att prestera på topp. Efter spelen hoppas jag att alla deltagare kan säga att de fick ut det de trodde sig kunna få ut, att de fick ut max. Vad det sen räcker till, det får vi se. Men lyckas vi med detta så kommer vi att göra ett mycket bättre spel än de senaste, både medaljmässigt och sett till placeringen i den totala medaljligan. Skulle behöva fler idrottare De tre senaste vinterspelen har Sverige kommit på 19:e plats i den totala medaljligan men då har de blågula endast plockat bronsmedaljer. Vi har inte möjlighet att tillhöra den absoluta toppen i medaljligan, då skulle vi behöva många fler individuella idrottare. Men får vi till någon medalj med högre valör än brons har vi goda chanser att komma högre upp i medaljligan. Han nämner rullstolscurlinglaget som ett av de stora medaljhoppen, men påpekar även att kälkhockeylandslaget slår ur underläge. De har en trupp och ett lag som är mycket jämnare än tidigare, så förutsättningarna för att de ska hålla hela turneringen är bättre än i till exempel Vancouver. På längdsidan har vi bara två aktiva, Helene Ripa och Zebastian Modin, men trots det har vi större medaljchanser än på många år. Övergripande ansvar Som truppchef har Hans Säfström ett övergripande ansvar för att allt ska fungera. Det är ett långsiktigt arbete och han startar planeringsarbetet för ett spel minst fyra år innan själva tävlingarna. Jag skapar ledningsstrukturer, har kontakt med olika organisationer och jobbar budgetmässigt för att skapa bra förutsättningar för de aktiva. Det handlar även om att tillsätta rätt ledare, berättar Hans Säfström. Efter varje Paralympics utvärderas den svenska insatsen och förhoppningen är att man ska bli lite bättre för varje spel man deltar i. En del av arbetet handlar om att Hans Säfström hitta fler samarbetspartners, som kan hjälpa till att förbättra våra förutsättningar. Det är en ständigt pågående process. I år hoppas jag att vi får lite draghjälp av den stora mediabevakningen. Positiva effekter Att SVT väljer att sända rekordmycket från spelen är inte bara trevligt för oss som kommer följa spelen framför tv:n, det kan dessutom skapa långsiktiga positiva effekter, även för breddidrotten. Jag anser att Paralympics ger oss den absolut största möjligheten att skapa rekryteringstillfällen. Det är jättekul att vi får fram framgångsrika elitaktiva, men det är viktigt att de som förebilder ger effekten att ännu fler vill komma och prova på att idrotta även om de nöjer sig med att vara aktiva på klubb- eller motionsnivå. Text: Tomas Tirén 25

Unga skidåkare med stor För fyra år sedan i Vancouver var Zebastian Modin den stora överraskningen. Den 15-årige blinde skidåkaren kom på tredje plats på sprint 10 km klassiskt. Efter Vancouver har det fortsatt bra för Zebastian som snart slutar sin utbildning på skidgymnasiet i Östersund och gör sig redo för sitt andra Paralympics. Trycket ökar, säger Zebastian, och det är stor skillnad nu. Konkurrensen är mycket hårdare och jag tror inte att det går att göra om det jag gjorde i Vancouver att komma ifrån ingenstans och ta medalj. Zebastian ser inte det ökade trycket från omgivningen och speciellt från media som något negativt. Paralympics i Sotji kommer att få betydligt mer sändningstid i svensk TV än något annat Paralympics tidigare. Det är bra med uppmärksamhet och även om jag inte tar någon medalj kommer jag att synas och om man syns ökar chanserna att få sponsorer. Jag kommer att behöva det när jag nu slutar gymnasiet. Nu har jag bara materialsponsorer men vi får mycket hjälp från skolan, till exempel styrketräningsprogram, teknikträning och läkarvård. Skolan har gett mig enormt mycket också i form av kontakter, säger Zebastian. Tävlar även i skidskytte I Sotji kommer Zebastian att tävla också i skidskytte men där räknar han inte med några större framgångar. Jag har bara hållit på ett år men om jag får till skyttet på sprinten som är 7.5 km kanske jag kan komma på en bra placering. Min åkning har gått framåt och jag åker ju faktiskt fortare än de flesta. Andra sträckor för Zebastian blir 10 km skate, 20 km klassiskt samt stafetten med Helene Ripa. Paret har ett guld att försvara från världscupstävlingen i Finland för drygt ett år sedan. Uppladdningen inför Sotji har för bådas del störts av en envis förkylning i december och sakta men säkert börjar de hitta formen. Den sista världscupstävlingen före Paralympics kördes redan i slutet på januari i Oberstdorf i Tyskland. Zebastian slutade på en tredjeplats i 1,2 km fristil. Han slutade på en åttondeplats i den totala världscupen och kan se framåt med tillförsikt. Jag har inga planer på att sluta. Jag tycker att det är kul och det går framåt hela tiden. Jag är ju fortfarande inte bäst. Men det ska bli skönt att slippa plugga nästa år och bara åka skidor. Min dröm är att kunna leva på att åka skidor. Kanske blir den drömmen verklighet efter Sotji? Linnea valde att satsa på sitski Även Linnéa Ottosson Eide debuterade också i paralympikssammanhang i 26

rutin Vancouver, bara 16 år gammal. Vägen därifrån till Sotji har inte varit enkel. Hon råkade ut för en liftolycka strax efter spelen 2010 och skadade handleden, armbågen och knät. Rehabiliteringen tog två och ett halvt år. Det var jobbigt att inte kunna träna skidåkning under så lång tid, säger hon. Linnea kommer från Göteborg och lärde sig åka skidor på vintersemestrar med familjen. Jag gick på totalskidskolan i Åre, när en ledare frågade om jag ville vara med i ett tävlings-/träningsteam. Jag var 13 år och fick testa på att köra bana. Det var jättekul och jag träffade en massa kompisar och självförtroendet ökade snabbt. Linnéa valde att satsa på sitski men för att nå riktigt högt krävdes något mer. Hon sökte därför till Järpens skidgymnasium och lyckades komma in. Det innebar att Linnéa som 16-åring lämnade tryggheten i Göteborg och flyttade till Jämtland Det har varit enormt utvecklande. Det var naturligtvis tufft men jag har alltid gillat utmaningar. Det kändes bra att verkligen få chansen, att satsa på min dröm och för mig blev det rätt. Jag valde att flytta hem till Göteborg när jag blev skadad. Det var lättare att fokusera på studierna och dessutom kunde jag ta upp ridningen igen. Ridning är ett mycket bra komplement till skidåkningen. Den ger mycket balans. Tillbaka i skidbackarna De senaste två åren har jag varit tillbaka i skidbackarna, men i Östersund. Jag har avslutat sista året på skidgymnasiet och nu studerar jag på universitetet i Östersund. Fast skidåkningen är det som jag fokuserar mest på just nu. Linnéa har gått med i Östersund/Frösö slalomkubb. Hon tränar med U16 stående åkare. Det fungerar alldeles utmärkt. Så har det varit genom hela gymnasietiden, säger Linnéa. Det är samma banor, samma backar och skidor Det fungerar som en extra push. Det är kul att mäta sig med de andra åkarna. Det är roligt att känna delaktighet och vara ett större gäng. I landslagssammanhang är vi ett gäng på träningslägren men när det gäller tävlingar är jag ensam. Tävlingsverksamheten tar mycket tid eftersom det är långa resor. Det blir många veckor sammanlagt under året som jag är på resande fot. Jag tävlar i alla grenar och just nu ligger jag bäst till i slalom. På tävlingar i Europacupen har jag några andra placeringar från förra året och en tredje placering i år. I Super G och Storslalom är jag med i toppen. De bästa sitskidamerna kommer från Österrike och Tyskland. Den här säsongen har det varit bra matchning eftersom de allra bästa har varit med på alla tävlingarna. Att nå topplacering i årets tävlingar, säger hon, innebär att man är med på allvar i världssammanhang. Förra årets tävlande gav mycket självförtroende och årets har gett mycket erfarenhet. Det är en härlig sport, tycker Linnéa. Vi är så pass få på min nivå att alla känner alla. Utanför tävlingarna är det en härlig stämning. Alla försöker att stötta och hjälpa varandra, allt för att få sporten att bli större. För Linnéa är Sotji ett delmål. Jag har ett långsiktigt tänkande och jag har långt kvar innan jag når mitt maximum inom sitskiåkningen. Text: Gunilla Nauclér 27

Fem nationer - ett lag Under Paralympics i Sotji kommer de nordiska länderna att ha ett avancerat samarbete som Handikappidrott berättade om i nr 5/2013. Danmarks Elite- och Teamchef Michael Møllgaard Nielsen berättar om bakgrunden och hur planerna ser ut inför framtiden. Vi har en lång tradition av nordiskt samarbete- i synnerhet på det politiska området där de nordiska länderna har röstat tillsammans eller samarbetat om att få fram nordiska kandidater till de stora internationella idrottsorganisationerna: IPC, IWAS, CP-ISRA och INAS, berättar han. Den nordiska maffian var ett uttryck som andra länder - med glimten i ögat - använde om detta nordiska samarbete. På det sportsliga området är det först efter London 2012 som vi har börjat arbeta mer strategiskt. Tidigare var det Nordiska mästerskap, gemensamma träningsläger inför VM eller Paralympics men nu är det fokus på en rad utvalda paralympiska idrotter. Vi hade ett seminarium i Malmö under Malmö Open 2013 där flera sportchefer och landslagstränare från de nordiska länderna deltog. Vi diskuterade gemensamma träningssamlingar, att samordna deltagande i internationella sammanhang samt en gemensam syn på de grenar som ska finnas på Paralympics. Vi började arbetet att bygga upp ett kontaktnät mellan landslagstränarna. Står på samma nivå Med utgångspunkt i dessa diskussioner fokuserade vi på den alpina skidåkningen, fortsätter Michael Møllgaard Nielsen. Anledningen är att de nordiska länderna står på samma nivå och varje land har en eller två åkare som skulle kunna komma i fråga att bli uttagna till Paralympics. Det var ett samarbete som tränarna från Finland, Sverige, Island, Norge och Danmark kunde se en potential i. I Sotji kommer vi att ha ett nordiskt alpint lag på åtta till tio åkare och flera tränare som kan dela på uppgifterna och till exempel kan stå på olika ställen i pisten och stötta våra nordiska åkare. Gemensamma kontor I den paralympiska byn uppe i bergen, berättar Michael Møllgaard Nielsen, har vi gemensamma nordiska administrations-, media - och sjukvårdskontor. Läkaren är från Finland, sjukgymnasten från Danmark och vallaexperten från Norge. De flesta andra länder vet att vi av tradition har ett samarbete men det blir mycket tydligare i Sotji genom att vi marknadsför vår idé med slagordet Fem nationer - ett lag. Det är vår chans att konkurrera med de stora alpina nationerna. Konkurrensen har hårdnat på VM och Paralympics och vi i Norden tar allt färre medaljer på grund av detta, säger Michael Møllgaard Nielsen. Genom ett samarbete utnyttjar vi våra ekonomiska resurser och kompetenser betydligt bättre. Det är helt enkelt mycket mer inspirerande att var åtta till tio åkare med tränare än att vara en till två åkare med en till två tränare! Stöd för det unika samarbetet Jag kan inte se några nackdelar med detta samarbete men det är otroligt viktigt att våra olika landslagstränare stöttar det nordiska samarbetet. De är våra ambassadörer för detta arbete och om de är positiva och kan se utvecklingsmöjligheterna kommer också våra idrottare och övriga ledare att ställa upp, tror Michael Møllgaard Nielsen. Redan nu har tränarna inom den alpina åkningen kommit med ett önskemål om att vi får utbilda en nordisk klassifikatör i alpin skidsport. Det är en önskan som stämmer väl överens med den nordiska strategin inom klassificeringsområdet som siktar på att vi i de nordiska länderna har en gemensam klassifikatör i de enskilda idrotterna. Det pratas också om att man vill försöka ha en person som samordnar anmälan till alpina tävlingar så att vi till exempel får bo på tillsammans och inte på fem olika ställen. Jag vet också, avslutar Michael Møllgaard Nielsen, att våra nordiska landslagstränare har tittat på möjligheten att få stöd från IPC:s Agitos Foundation för detta unika nordiska samarbete. Text: Martin Nauclér 28