Motivering till och tillämpning av föreskrift 33. om tekniskt genomförande och säkerställande av nödtrafik

Transkript

1 Rev Motivering till och tillämpning av föreskrift 33 om tekniskt genomförande och säkerställande av nödtrafik MPS 33

2 MPS 33 1 (39) INNEHÅLL AVDELNING A CENTRALA ÄNDRINGAR OCH ÄNDRINGSHISTORIK Ändringar Tätorter inom glesbygdsområden Ändringar i MPS-dokumentet Ändringshistorik Korrekthet och tillförlitlighet av nödpositionering ecall Styrning av nödtrafik Preciserande krav på 112 SMS Krav på dokumentation Tätorter inom glesbygdsområden Konsekvenser Grunderna för ändringarna Konsekvenser för informationssamhället Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser för myndigheternas verksamhet Konsekvenser för miljön och samhälleliga konsekvenser... 5 AVDELNING B MOTIVERING TILL ENSKILDA PARAGRAFER OCH ANVISNINGAR FÖR TILLÄMPNING KAP. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Föreskriftens syfte... 6 Tillämpningsområde Nödsamtal Nödtextmeddelande Allmänt kommunikationsnät Definitioner Nödsamtal Nödtextmeddelande Glesbygdsområde Tätort och centraltätort KAP. GENOMFÖRANDE OCH STYRNING AV NÖDTRAFIK Genomförande av nödtrafik Möjlighet att ringa ett nödsamtal Påverkan av begränsningar som gäller abonnemang Uppgifter som förmedlas i samband med nödsamtalet Krav på korrekthet och tillförlitlighet för nödpositionering Förmedling av ecall-flagga till nödcentralen Styrning av nödtrafik Regional routning Dokumentation av styrningen av samtal Styrning av nödtextmeddelanden Routning av samtal från företagsnät Begränsning av tjänsten vidarekoppling Överföring av numret för anropande abonnemang KAP. SÄKERSTÄLLANDE AV NÖDSAMTAL Allmänt säkerställande av nödsamtal Prioritering av nödsamtal Dokumentation av prioriteringen av nödsamtal Prioritering på en förbindelse som ger redundans Förbindelser mellan nödcentralen och anslutningsteleföretaget Utsläckande av basstationens bärvågor... 23

3 MPS 33 2 (39) 7 Säkerställande av nätet som används för nödsamtal i tätorter inom glesbygdsområden Allmän motivering till fysiskt säkerställande Principerna för tillämpning av fysisk redundans (bild) Säkerställande av nödsamtal i mobilnät Säkerställande av nödsamtal i det fasta nätet Krav på dokumentering KAP. IKRAFTTRÄDANDEBESTÄMMELSER Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Erhållande av upplysningar och publicering AVDELNING C ÖVRIGA FRÅGOR SOM HAR SAMBAND MED FÖRESKRIFTENS ÄMNESOMRÅDE Positionering av VoIP-nödsamtal Information om störningar i nödtrafiken Positionering av internationella roamingkunders nödsamtal och nödsamtal utan SIM-kort VoLTE- och VoWiFi-nödsamtal AVDELNING D LAGSTIFTNING Rättsgrund Finsk lagstiftning EU-lagstiftningen Övriga bestämmelser Informationssamhällsbalk s tekniska föreskrifter REFERENSLISTA Avdelning A Centrala ändringar och ändringshistorik 1 Ändringar 1.1 Tätorter inom glesbygdsområden I föreskriftens tidigare versioner definierades tätorterna inom glesbygdsområden i enlighet med det aktuella kommun-, kommunindelnings- och tätortsläget på basis av Statistikcentralens uppgifter. Det sker förändringar i dessa uppgifter varje år, vilket skulle betyda ändringar också i föreskriftens tätortsbilaga i båda riktningar (vissa tätorter läggs till och vissa stryks). Föreskriften ändrades nu så att förteckningen över tätorter utgår från läget för säkerställande av redundans i tätorterna vid slutet av 2015 som gavs i föregående version av föreskriften. I framtiden ändras tätortsförteckningen i bilagan endast i samband med kommunsammanslagningar, och då flyttas tätorterna i den kommun som slås samman men en annan kommun under denna nya kommun.

4 MPS 33 3 (39) 1.2 Ändringar i MPS-dokumentet Lokalisering av internationella roamingkunders nödsamtal och nödsamtal utan SIM-kort Tidigare har det inte varit möjligt att lokalisera internationella roamingkunders nödsamtal eller nödsamtal från mobiltelefoner utan SIMkort vid pull-förfarandet. Nu är lokaliseringen möjligt i ett teleföretags nät. I MPS-dokumentet ges en kort beskrivning av förfarandet. Närmare beskrivning av nödtextmeddelanden Teleföretagen har preciserat det tekniska genomförandet av nödtextmeddelanden i sina nät nu när införandet av nödtextmeddelanden närmar sig. MPS-dokumentet omfattar en beskrivning av frågor som hänför sig till användningen av nödtextmeddelanden samt en kort beskrivning av det tekniska genomförandet. 2 Ändringshistorik 2.1 Korrekthet och tillförlitlighet av nödpositionering 2.2 ecall Enligt artikel 26 i direktivet om samhällsomfattande tjänster 2002/22/EG [1] jämte ändringar i direktiv 2009/136/EG [2] ska de behöriga regleringsmyndigheterna fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller informationen om varifrån samtalet kommer. Då det ännu inte fanns några alleuropeiska krav, fogades kraven på korrekthet och tillförlitlighet till föreskriften (4 5 mom.) i samband med uppdateringen år 2015 närmast på basis av nätens nuvarande funktion och rekommendationerna från PT ES-projektgruppen. Till föreskriften fogades i samband med uppdateringen år 2015 krav på kommunikationsnät i fråga om ecall-tjänsten (larmsystemet för fordon). ecall-systemet är tillgängligt när ecall-funktionaliteterna har genomförts i alla fordon, kommunikationsnät och nödcentraler. Enligt de senaste besluten på EU-nivå ska ecall tas i drift i nödcentralerna senast den 1 oktober Styrning av nödtrafik Genom det nya nödcentralsdatasystemet ERICA som tas i drift i Fastlandsfinland år 2017 kommer styrningen av nödsamtal i kommunikationsnät att ändras. Vid uppdateringen av föreskriften år 2015 ändrades kraven på styrning av nödtrafik så att den skulle täcka både den dåvarande styrmodellen och den nya serverhallmodellen. Ändringarna som ERICA-nödcentralsdatasystemet medför gäller Fastlandsfinland, inte Åland.

5 MPS 33 4 (39) 2.4 Preciserande krav på 112 SMS 112-nödtextmeddelandet (112SMS) tas i drift i Fastlandsfinland år 2017 genom det nya nödcentralsdatasystemet ERICA. Teleföretaget som förmedlar textmeddelanden styr då nödtextmeddelandena till det teleföretag med vilket nödmyndigheten har kommit överens om förmedlingen av nödtextmeddelanden till nödcentralernas system. Kravet på detta fogades till föreskriften i samband med föregående uppdatering av föreskriften. 2.5 Krav på dokumentation Till föreskriften fogades i samband med föregående uppdatering sådana krav på dokumentation som är relevanta för denna föreskrift. 2.6 Tätorter inom glesbygdsområden Bilaga 1 till föreskriften specificerar tätorter inom glesbygdsområden där nätet som används för nödsamtal ska säkerställas. Bilaga 1 uppdaterades att motsvara läget för kommuner, kommunklassificeringen och tätorter per den tidpunkt föreskriften utarbetades år Konsekvenser I detta kapitel beskrivs föreskriftens konsekvenser. 3.1 Grunderna för ändringarna I föreskrift 33 ändras grunderna för specificering av de tätorter inom glesbygdsområden och centraltätorter där föreskriften förutsätter säkerställande av nödtrafik. Enligt de tidigare specificeringsprinciperna bör förteckningen över kommuner och tätorter, som finns i bilaga till föreskriften, alltid ändras, om det blir ändringar i kommunindelningen, Statistikcentralens definitioner, landsbygdens tredelning och i förteckningen över tätorter. Föreskriften jämte förteckningen över kommuner och tätorter uppdaterades år Då var det nödvändigt att göra en hel del ändringar i förteckningen på grund av specificeringarna. Utifrån Statistikcentralens förteckning över tätorter lades det till 19 tätorter. Sammanlagt 54 tätorter raderades från bilagan på grund av ändringarna i kommuner, kommunklassificeringar och Statistikcentralens förteckning över tätorter. För de tätorter som togs bort konstaterades det i promemorian att även om dessa tätorter inte längre ingår i bilagan, betyder det inte att den redundans som gjorts på basis av föreskriftens föregående version bör läggas ned. Det antas att mängden ändringar i kommuner, kommunklassificeringen och Statistikcentralens förteckning över tätorter inte kommer att minska i framtiden. Det skulle betyda kontinuerliga ändringar också i föreskriftens

6 MPS 33 5 (39) tätortsbilaga i båda riktningar (vissa tätorter läggs till och vissa stryks). Om tätorten finns i bilagan till föreskriften och redundansen i tätorten har säkerställts så som föreskriften förutsätter, vore det ändamålsenligt att tätorten inte raderas på grund av administrativa ändringar. Det är inte heller ändamålsenligt att lägga till tätorter endast på basis av administrativa beslut som grundar sig på statistik. Uppdateringen av föreskriftens tätortsbilaga år 2014 baserade sig på kommunläget år 2014 och förteckningen över tätorter år Teleföretagen skulle enligt föreskriften säkerställa att den redundans som föreskriften förutsätter hade utförts i tätorterna i fråga senast den 31 december Föreskriften ändras så att uppdateringen av föreskriften år 2016 utgår från läget i tätorterna vid slutet av I fråga om tätorterna förblir föreskriftens tätortsbilaga oförändrad, dock så att om det blir kommunsammanslagningar, flyttas tätorterna i den kommun som slås samman men en annan kommun under denna nya kommun. Statistikcentralens ändringar i kommunklassificeringen och ändringar i tätorter har då inte längre några konsekvenser för tätortsbilagan till föreskriften. 3.2 Konsekvenser för informationssamhället Tryggandet av nödtrafiken vid olika störningar i kommunikationsnätet är en del av den allmänna förbättringen av kommunikationsnätets funktionssäkerhet. Redundansen av kommunikationsnäten och nödtrafiken säkerställs i städer och i övriga tättbebodda områden av kommersiella skäl. Det finns inte samma kommersiella press i glesbygder, och därför är det motiverat att inkludera kraven på säkerställande i föreskriften. 3.3 Ekonomiska konsekvenser Det föreslås att föreskriften ändras så att uppdateringen av föreskriften år 2016 utgår från läget i tätorterna vid slutet av Teleföretagen ska ha genomfört ändringarna enligt föregående föreskrift senast vid slutet av år 2015, och i den ändring som görs nu blir det inte några nya tätorter där det behövs redundans. Ändringen har alltså inte några ekonomiska konsekvenser. 3.4 Konsekvenser för myndigheternas verksamhet Ändringen underlättar arbetet på, eftersom det blir ändringar i tätortsförteckningen endast om det blir ändringar i kommuner. 3.5 Konsekvenser för miljön och samhälleliga konsekvenser Ändringen har varken konsekvenser för miljön eller samhälleliga konsekvenser.

7 MPS 33 6 (39) AVDELNING B Motivering till enskilda paragrafer och anvisningar för tillämpning 1 kap. Allmänna bestämmelser Detta kapitel behandlar de förpliktelser som fastställs i föreskriftens kapitel 1. 1 Föreskriftens syfte Föreskriften innehåller krav med vilka det säkerställs att nödsamtal och nödtextmeddelanden samt därtill relaterad, för nödtjänsten väsentlig information överförs från de allmänna kommunikationsnäten till nödcentralerna. Föreskriftens krav säkerställer också att nödsamtalen har bättre möjligheter att lyckas än normala samtal vid olika slags belastningar och störningar i kommunikationsnätet. 2 Tillämpningsområde 2.1 Nödsamtal Denna föreskrift gäller nödsamtal ja nödtextmeddelanden i det allmänna kommunikationsnätet. Med nödsamtal avses i denna föreskrift ett samtal till det allmänna nödnumret 112. Föreskriftens tillämpningsområde utvidgades redan år 2006 från telefontjänst till samtal. Definitionen av telefontjänst skulle med tanke på numrering ha uteslutit enkelriktade VoIP-tjänster eftersom definitionen endast täcker dubbelriktade telefontjänster där man kan både ringa och ta emot samtal med ett och samma nummer. Om det till exempel är möjligt att ringa samtal från en enkelriktad VoIP-tjänst i nationell form, måste användaren också kunna ringa ett nödsamtal. Enligt ramdirektivet 2002/21/EG [6] jämte ändringar i direktiv 2009/140/EG [7] avses med samtal en förbindelse som upprättas genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst som möjliggör tvåvägs röstkommunikation. Definitionen förutsätter alltså att den erbjudna kommunikationstjänsten är en allmän tjänst (och inte avsedd för en avgränsad grupp av användare) och att ljudförbindelsen är dubbelriktad. Definitionen tar däremot inte ställning till hur ett telefonnummer kan användas. Med samtal avses i denna föreskrift en kommunikationstjänst i ett allmänt kommunikationsnät där det är möjligt att ringa samtal till telefonnummer som fastställts i nationell form. Det måste dock beaktas att vissa av föreskriftens skyldigheter endast tillämpas på abonnemang i telefonnätet som i praktiken betyder samma som en dubbelriktad telefontjänst. Föreskriftens krav på nödsamtal gäller enbart samtal till nödnumret 112.

8 MPS 33 7 (39) Det bör dock beaktas att krav på utlämnande av uppgifter till myndigheter som tar emot nödmeddelanden enligt 321 i informationssamhällsbalken samt kringgåendet av hinder för identifiering av inkommande samtal som nämns i lagens mom. tillämpas oberoende av om nödnumret till myndigheten är 112 eller något annat nummer. 2.2 Nödtextmeddelande Med nödtextmeddelande avses i denna föreskrift ett sms-meddelande som användaren kan skicka till numret Allmänt kommunikationsnät Informationssamhällsbalkens 278 gäller teleföretag som är verksamma i telefonnät. Med telefonnät avses ett fast telefonnät eller ett mobilnät som i huvudsak används för målgruppskommunikation. Även ett IP-baserat nät anses vara ett telefonnät i den mån nätet används för målgruppskommunikation. Föreskriftens tillämpningsområde är ett allmänt kommunikationsnät. Enligt informationssamhällsbalken avses med allmänt kommunikationsnät ett kommunikationsnät som används för att tillhandahålla kommunikationstjänster till en grupp av användare som inte har avgränsats på förhand. För IP-baserad eller andra nät behöver man alltså inte bedöma, huruvida det är fråga om ett telefonnät eller inte. Det väsentliga för tillämpningsområdet är att föreskriften gäller trafik för vilken används telefonnummer. Lagens bestämmelse är alltså inte begränsad till telefontjänst utan den gäller alla teleföretag som är verksamma i det allmänna telefonnätet, dvs. både nätföretag och tjänsteföretag oberoende av om de själv tillhandahåller slutkunder telefonanslutningar. Föreskriften tillämpas inte, om nätet eller en tjänst i nätet endast tillhandahålls en avgränsad grupp av användare. När det nya nödcentralsdatasystemet ERICA tas i drift styrs all nödtrafik från allmänna kommunikationsnät via anslutningsoperatörerna till nödcentralernas serverhallar (eller i specialsituationer via anslutningsoperatörerna direkt till nödcentralerna). Förbindelserna mellan anslutningsoperatörerna och serverhallarna/nödcentralerna ska ge redundans och de ska skötas så som operatörerna och Nödcentralsverket avtalar. 3 Definitioner 3.1 Nödsamtal Här behandlas de definitioner som används i föreskriften. Med nödsamtal avses i denna föreskrift ett samtal till det allmänna nödnumret 112.

9 MPS 33 8 (39) Ärendet har behandlats mer ingående ovan i motiveringen till tillämpningsområdet. 3.2 Nödtextmeddelande Med nödtextmeddelande avses i denna föreskrift ett sms-meddelande som användaren kan skicka till numret Glesbygdsområde Som glesbygdsområde anses i denna föreskrift ett område som definierats vid uppdateringen av föreskriften år Definieringen av ett glesbygdsområde baserade sig på Statistikcentralens dåvarande uppgifter. Statistikcentralens definition: Med glesbygdsområde avses i denna föreskrift landsbygdskommuner i enlighet med Statistikcentralens statistisk kommungruppering samt de tätortskommuner som inom ramen för landsbygdens utvecklingsprogram har klassificerats som glest bebyggd landsbygd. För definiering av ett glesbygdsområde används Statistikcentralens statistisk kommungruppering. 1 Genom definitionen avgränsas de kommuner där teleföretagen enligt denna föreskrift vid behov måste säkerställa redundans i nätet i synnerhet för att kunna förbättra nödtrafikens funktionssäkerhet. Statistikcentralen indelar kommunerna i tre grupper på basis av andelen av befolkningen i tätorter och invånarantalet i den största tätorten: landsbygdkommuner, tätortskommuner och urbana kommuner. Syftet med de krav som uppställs för redundans i denna föreskrift är att förbättra funktionssäkerhet i nödtrafik särskilt i glesbygdsområdena. Därför omfattar föreskriften också landsbygdskommuner. Dessutom har man tagit med en del av tätortskommunerna. Samplet baserar sig på Statistikcentralens indelning av 1 Statistikcentralen har använt den statistiska kommungrupperingen sedan Grupperingen avskiljer kommunerna enligt stadsliknande och landsbygdsliknande egenskaper. I kommungrupperingen indelas kommunerna i tre grupper på basis av andelen av befolkningen i tätorter och invånarantalet i den största tätorten. Urbana kommuner är de kommuner i vilka minst 90 procent av befolkningen bor i tätorter eller där den största tätortens folkmängd är minst Tätortskommuner utgörs av de kommuner i vilka minst 60 procent men under 90 procent av befolkningen bor i tätorter och den största tätortens folkmängd är minst men under Landsbygdskommuner är de kommuner där mindre än 60 procent av befolkningen bor i tätorter och den största tätortens folkmängd är under samt de kommuner där minst 60 procent, men under 90 procent, av befolkningen bor i tätorter och den största tätortens folkmängd är under

10 MPS 33 9 (39) landsbygd, sk. landsbygdens tredelning som gjorts för EU:s programperiod i synnerhet för landsbygdens utveckling. 2 Den finländska landsbygden delas in i glest bebyggd landsbygd, kärnlandsbygd och stadsnära landsbygd. Av dessa är de kommuner som hör till glest bebyggd landsbygd utvalda områden som omfattas av säkerställande av nödtrafik. 3 Statistikcentralens klassificeringskriterier baserar sig naturligtvis inte på de behov som gäller utvecklingen av kommunikationsnätet, men de är officiella och neutrala sätt att klassificera glesbygdsområden för allmänna samhälleliga utvecklingsbehov. De kan förväntas gälla de områden där behoven av att säkerställa nödtrafik inte nödvändigtvis kan genomföras i kommunikationsnätet utan speciella krav. 3.4 Tätort och centraltätort Som tätort i glesbygdsområde och centraltätort anses i denna föreskrift tätorter som definierats vid uppdateringen av föreskriften år Definieringen av tätorter baserade sig på Statistikcentralens dåvarande uppgifter. Statistikcentralens definition: Med tätort avses i denna föreskrift en koncentration av bebyggelse i enlighet med Statistikcentralens definition. Genom definitionen kan man plocka de föremål i kommuner i glesbygdsområden där näten behöver säkerställas för att åstadkomma bättre funktionssäkerhet av nödtrafiken. Statistikcentralen definierar en statistisk tätort så att den är en koncentration av bebyggelse på minst 200 invånare, där avståndet mellan byggnaderna inte överstiger 200 meter. Avgränsningen påverkas inte av administrativa gränser som till exempel kommun- eller länsgränser. Statistikcentralen fastställer tätorterna vart femte år. Med en centraltätort avses i denna föreskrift en med tanke på kommunens administrativa eller ekonomiska verksamhet viktig tätort som enligt Statistikcentralens definitioner är en centraltätort (ct) eller en kyrkby (kb). Definitionen baserar sig på Statistikcentralens statistik över tätorter. Den regionala, administrativa eller ekonomiska betydelsen av de centraltätorter eller kyrkbyar som är

11 MPS (39) registrerade i statistiken bedöms inte på nytt med tanke på kraven i denna föreskrift. I denna föreskrift är centraltätorter förknippade med kraven på redundans för koncentratorer i det fasta telefonnätet. I bilagan till denna föreskrift finns en förteckning över de kommuner och tätorter i glesbygdsområden som avses i föreskriften. (BILAGA 1). De tätorter som sträcker sig över flera kommuners områden beaktas endast en gång och för den kommunen där största delen av tätorten finns. Tätorten har inte införts i förteckningen, om kommunen i fråga inte är en glesbygdskommun. Förteckningen omfattar inte kommuner som inte har en enda tätort som överensstämmer med Statistikcentralens definitioner. I framtiden ändras tätortsförteckningen i bilaga 1 till föreskriften endast i samband med kommunändringar så att om det blir kommunsammanslagningar, flyttas tätorterna i den kommun som slås samman men en annan kommun under denna nya kommun. 2 kap. Genomförande och styrning av nödtrafik Detta kapitel behandlar de förpliktelser som fastställs i föreskriftens kapitel 2. 4 Genomförande av nödtrafik 4.1 Möjlighet att ringa ett nödsamtal Ett teleföretag som tillhandahåller telefonitjänster ska erbjuda användaren möjlighet att ringa ett nödsamtal och, i fråga om mobilabonnemang, möjlighet att skicka ett nödtextmeddelande. Motivering På basis av 278 i informationssamhällsbalken ska det vara möjligt att ringa ett nödsamtal, om övriga samtal är möjliga. Kravet har skrivits in i den tekniska föreskriften för att säkerställa att möjlighet till nödsamtal erbjuds oberoende av nättekniken. Föreskriften gäller alltså även samtal som använder VoIP-teknik i den mån de överförs i ett sådant teleföretags nät som är verksamt i telefonnätet. Enligt 278 i informationssamhällsbalken är teleföretag som är verksamma i ett telefonnät skyldiga att för sin del sörja för att användarna via sms avgiftsfritt får kontakt med det allmänna nödnumret 112. I nuläget är det endast möjligt att skicka ett textmeddelande från mobilabonnemang och därför preciseras föreskriftens text så att kravet endast gäller mobilnät. Tillämpning

12 MPS (39) När abonnenten slår det allmänna nödnumret 112, ska nätet koppla upp ett nödsamtal och förmedla ett nödtextmeddelande på ett sådant sätt som beskrivs nedan. VoIP-samtalens tekniska genomförande i internetnät är inte fullkomligt specificerat. Det betyder att teleföretagen måste uppfylla föreskriftens krav inom ramen för de tekniska lösningar som står till buds. 4.2 Påverkan av begränsningar som gäller abonnemang Teleföretaget ska se till att nödsamtalet kan ringas från 1) ett fungerande telefonabonnemang som har stängts eller vars användning har begränsats av en orsak som beror på användaren, 2) från ett förhandsbetalt (prepaid) abonnemang då saldot på kortet är förbrukat, samt 3) från en mobiltelefon som inte har ett kort som identifierar abonnemanget, samt 4) från en mobiltelefon försedd med ett kort som identifierar abonnemanget för ett annat teleföretag. Teleföretaget ska se till att ett nödtextmeddelande kan skickas i de fall som avses i 2 mom. 1 och 2 punkten. Motivering Syftet med kraven är att säkerställa lyckade nödsamtal också i de fall då abonnemanget tekniskt sett är funktionsdugligt, men normala samtal är förhindrade av någon annan orsak. Orsakerna till stängning och begränsning av användningen av abonnemang på grund av användare har konstaterats i 115 i informationssamhällsbalken. En orsak till att användningen av abonnemanget begränsas eller att abonnemanget stängs kan vara en avgift som förfallit till betalning eller en limit som överskridits. Ett nödsamtal och ett nödtextmeddelande är avgiftsfria. Därför ska de fungera även om användningen begränsas, abonnemanget stängs eller saldot är förbrukat. Teleföretagets skyldighet att se till att nödsamtalen är möjliga från ett abonnemang som inte har ett kort som identifierar abonnemanget tryggar användarens möjlighet att ringa ett nödsamtal om användaren har en fungerande mobiltelefon men inget SIM-kort. Teleföretagets skyldighet att se till att nödsamtalen är möjliga från en mobiltelefon försedd med ett kort som identifierar abonnemanget för ett annat teleföretag möjliggör att användaren kan ringa ett nödsamtal också

13 MPS (39) när han eller hon är utanför det egna mobilnätets täckning. Då kan mobiltelefonen använda ett annat teleföretags nät för nödsamtal. En förutsättning för ett lyckat nödsamtal är att användaren befinner sig inom ett annat mobilnäts täckningsområde. Tillämpning Ett nödsamtal och ett textmeddelande ska vara möjliga från ett fungerande telefonabonnemang som har stängts eller vars användning har begränsats av en orsak som beror på användaren och från ett förhandsbetalt abonnemang vars saldo är förbrukat för en tid som teleföretaget bestämmer (t.ex. 12 månader), varefter abonnemanget avförs ur nätoperatörens register. Parametrarna i teleföretagets central ska vara inställda så att nödsamtal utan SIM och nödsamtal via ett annat teleföretags nät är möjliga. 4.3 Uppgifter som förmedlas i samband med nödsamtalet Teleföretaget ska se till att numret för anropande abonnemang som sänds i samband med nödsamtalet är sådant att 1) det är möjligt att få behövlig information om abonnent, användare och installeringsadress, 2) det möjliggör motringning till abonnemanget i fråga och 3) det möjliggör positionering av anropande mobilabonnemang. Motivering s föreskrift 28 [8] innehåller närmare föreskrifter om korrekt nummer för anropande abonnemang. Enligt föreskriften ska numret för anropande abonnemang överföras mellan teleföretagen, numret får i allmänhet inte ändras medan det överförs i kommunikationsnätet, och teleföretag i originerande nät ska se till att numret för anropande abonnemang som det förmedlar vid utgående samtal är korrekt och entydigt. På grund av den tekniska utvecklingen av tjänster som tillhandahålls i kommunikationsnät är det behövligt att ställa ytterligare krav på numret för anropande abonnemang som förmedlas i samband med nödsamtalen. En kund kan exempelvis ha samma telefonnummer på två olika SIM-kort som kan finnas i olika terminalutrustning. Syftet med föreskriften är att säkerställa att nödcentralen på basis av mottaget nummer kan fråga och få de behövliga uppgifter som det föreskrivs om separat. I fråga om prepaidabonnemang har teleföretaget nödvändigtvis inte registrerat uppgifter om abonnenten eller användaren och därför är uppgifterna inte tillgängliga i teleföretagets register. Trots det ska nummerpresentation för prepaid-

14 MPS (39) abonnemang förmedlas korrekt med tanke på eventuella fortsatta undersökningar och positionering. Numret för anropande abonnemang måste också vara sådant att det möjliggör motringning från nödcentralen till abonnemanget i fråga. Ett undantag är s.k. samtal utan sim där det till nödcentralerna förmedlas ett operatörspecifikt nummer, i allmänhet ett nummer som anger central. Motringning är inte möjlig i dessa fall. Tillämpning Teleföretaget ska säkerställa att numret för anropande abonnemang som förmedlas i samband med nödsamtalet överensstämmer med de krav som uppställs i denna föreskrift. Numret för anropande abonnemang som förmedlas i samband med nödsamtalet är alltså nödvändigtvis inte samma som numret för anropande abonnemang för övriga samtal från abonnemanget i fråga. 4.4 Krav på korrekthet och tillförlitlighet för nödpositionering Teleföretaget ska se till att den adress- och positionsinformation som nödmyndigheten får i samband med nödanmälan uppfyller följande krav på korrekthet och tillförlitlighet: 1) adressinformationen om abonnemang i det fasta nätet och mobilabonnemang är högst ett dygn gammal och innehåller den adress som uppgetts för abonnemanget 2) positionsinformationen via mobilnätsbaserad positionering visar abonnemangets position minst med en cells noggrannhet Motivering Enligt 321 i informationssamhällsbalken är teleföretaget skyldigt att till nödcentraler, sjöräddningscentralen, sjöräddningsundercentralen och polisen för behandling lämna ut: 1) identifieringsuppgifter om det abonnemang och lokaliseringsuppgifter om det abonnemang och den terminalutrustning som ett nödmeddelande har sänts från samt uppgifter om abonnemangets abonnent, användare och installeringsadress, och 2) kontaktuppgifter och lokaliseringsuppgifter som anger läget för den terminalutrustning och det abonnemang som använts av den person som är föremål för nödmeddelandet, om den myndighet som tagit emot nödmeddelandet har grundad anledning att anta att personen i fråga befinner sig i uppenbar nöd eller i omedelbar fara. Lokaliserings- och adressuppgifterna är nyttiga endast om de är tillräckligt korrekta och tillförlitliga. Strängare krav på positioneringens korrekthet och tillförlitlighet jämfört med det nuvarande läget skulle medföra

15 MPS (39) investeringskostnader för teleföretag. Eftersom teleföretagen inte av kommersiella skäl har avsikt att förbättra nätpositioneringens korrekthet eller tillförlitlighet, skulle det bli myndigheterna som svarar för investeringskostnaderna. Därför har de krav som lagts till i föreskriften satts på en nivå som motsvarar dagens praxis. Om det på europeisk nivå nås samförstånd om strängare krav, uppdateras också föreskriften till behövliga delar. Nödpositioneringens exakthet kan förbättras väsentligt, om terminalutrustningen skickar den positionsinformation som den själv har genererat (GNSS, WiFi-baserade) till nödcentralen i samband med nödsamtalet. Denna metod används redan i nödcentralerna. Eftersom det finns flera olika metoder som används eller testas internationellt, har man i Europa börjat standardisera en europeisk metod. Då man nått resultatet i standardiseringen ska eventuella uppdateringsbehov för denna föreskrift också redas ut. I framtiden lönar det sig ändå att använda informationen från mobilnätsbaserad positionering bl.a. för att säkerställa att den exakta uppgiften som terminalutrustningen ger är korrekt, även om den exakta positionsinformationen direkt fås av terminalutrustningen. Tillämpning Nödcentralerna använder redan i dag en kommersiell katalogdatabas för att söka adressuppgifter. I framtiden kommer de största teleföretagen att använda en separat adressdatabas som är avsedd för myndighetsbruk. Adressuppgifterna uppdateras i databaserna antingen i realtid eller en gång i dygnet. Myndighetsdatabasen söker uppgifterna från teleföretagens system. Adressuppgifterna i den kommersiella katalogdatabas som används i dag baserar sig på de uppgifter som abonnemangsinnehavarna har anmält. För dem kan man inte ställa något absolut krav på korrekthet. Därför har saken antecknats så att uppgifterna ska ange den adress som anmälts för abonnemanget. I myndighetsdatabasen anges positionen som installationsadress. En cells noggrannhet i mobilnäten betyder att positionen anges i koordinater för den cells masscentrum där mobiltelefonen finns. Alla teleföretag använder metoder som preciserar cellpositionering. Om teleföretagen i framtiden inte av kommersiella skäl behöver driva system som preciserar metoderna i fråga som orsakar investeringskostnader, förutsätter föreskriften dock att teleföretagen till nödcentralerna ska lämna sådan mobilnätsbaserad positioneringsinformation som motsvarar minst cellpositioneringens nivå även i framtiden. 4.5 Förmedling av ecall-flagga till nödcentralen Teleföretaget ska se till att det i samband med 112-nödsamtal från fordon (ecall) till nödcentralen förmedlas en ecall-flagga som är inlagd i terminalen.

16 MPS (39) Motivering Med ecall-tjänsten avses ett larmsystem för fordon där en utrustning placerad i ett fordon automatiskt eller vid behov aktiverad av användare skickar ett nödmeddelande till nödcentralen. Nödmeddelandet innehåller bl.a. fordonets exakta position som baserar sig på fordonsutrustningens GNSS-position. I motiveringen till 278 i informationssamhällsbalken (RP 221/2013 rd, s. 205) konstateras att kommissionen har gett en rekommendation om stöd för en EU-omfattande ecall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av nödsamtal till nödnumret 112 från fordon (ecalls) (2011/750/EU). Samtalen ecalls jämställs med vanliga samtal och teleföretagen måste även genomföra ecall och förmedla dessa samtal kostnadsfritt på det sätt som separat fastställs. Närmare föreskrifter om tekniska krav meddelas av. ecall-systemet är tillgängligt när ecall-funktionaliteterna har genomförts i alla fordon, kommunikationsnät och nödcentraler. Enligt de senaste besluten på EU-nivå ska ecall tas i drift i nödcentralerna senast den 1 oktober Genomförandet i kommunikationsnäten måste ske före det, och bl.a. för testningar är det bra om funktionaliteten är genomförd i nätet i god tid innan hela systemet tas i drift. Kraven som ecall ställer för kommunikationsnäten ingår redan i den tidigare versionen av föreskriften (4 6 mom.) Ett ecall-samtal är ett normalt nödsamtal, men i signaleringen ska också överföras en s.k. ecall-flagga. I Finland används eecall-flaggan inte för att routera ett samtal till en viss nödcentral, men ecall-flaggan indikerar för nödcentralsoperatören, om det är fråga om ett automatiskt eller manuellt genererat nödsamtal. Den egentliga ecall-informationen går som en signal för ljudfrekvensmodem i den talkanal som nödsamtalet har öppnat. Signalen går från fordonets terminal genom kommunikationsnätet till nödmyndighetens mottagningspunkt utan teleföretagets inverkan, förutom att teleföretaget säkerställer att talkanalen öppnas. Därför behandlas i denna föreskrift inte modemsignalen i fråga och de standarder som specificerar det. Tillämpning Utgångscentralen ska i abonnemangssignaleringen identifiera en mottagen ecall-flagga och bilda routningsnumret som används i nätet i enlighet med den. har genom sitt brev av den 30 oktober 2012 [9] reserverat följande dirigeringsnummer för ecall Manually initiated ecall 112 -> 0X(Y) 0C abc 115 Automatically initiated ecall 112 -> 0X(Y) 0C abc 116

17 MPS (39) 5 Styrning av nödtrafik 5.1 Regional routning Ett teleföretag ska i samband med nödsamtalet överföra information om det samarbetsområde för nödcentralerna som samtalet kommer ifrån, om informationen kan fås från nätet. Teleföretaget ska styra nödsamtalen till nödmyndighetens system enligt styrinformationen och på det sätt som nödmyndigheten och teleföretagen har kommit överens om. Om användaren slår teleområdets riktnummer före nödnumret får det inte inverka på styrinformationen som upprättas i nätet. Motivering Nödcentralsverksamheten baserar sig på samarbetsområden för nödcentraler där utgångspunkten är att nödsamtalen i respektive område styrs till den nödcentral som betjänar området. Styrningen av nödsamtal förändras när det nya nödcentralsdatasystemet tas i drift. Det görs ändringar i styrningen flera gånger under övergångsperioden. Det väsentliga är att den styrinformation som bildas i näten möjliggör en behörig styrning av nödsamtal både i teleföretagens och i nödmyndighetens system. Nödmyndigheten och teleföretagen kommer sinsemellan överens om styrningarna. I praktiken sker det i möten med teleföretag som regionalt kallas till av Nödcentralsverket. Utgångspunkten är att användaren endast behöver slå 112 för att ringa ett nödsamtal. Om användaren dock slår teleområdets riktnummer före nödnumret, får det inte inverka på styrningen av nödsamtalet. Tillämpning Styrinformationen i nödsamtal baserar sig i regel på en ingångsrutt från koncentratorn och basstationen. På basis av ingångsrutten väljer utgångscentralen ett behörigt routningsnummer i en routningstabell. Vid VoIP-samtal där användaren kan koppla sig till nätet via vilken internetaccesstjänst som helst, har routningen nödvändigtvis inte information om var användaren finns. Om det nättekniska genomförandet inte möjliggör bildning av routningsinformation, ska användaren ges möjlighet att uppge sin position minst med noggrannhet av kommun. Användaren ska kunna uppdatera informationen när som helst. Användaren ansvarar för att informationen är korrekt. Om styrningen inte kan genomföras från nätet eller på basis av uppgifter från användaren, ska kunderna informeras om saken i enlighet med 108 och 129 i informationssamhällsbalken. Tabellen "Nödcentralsområdena och de tekniska routningsnumren" hålls uppdaterad på s webbplats i samband med föreskrift 33 om nödtrafik.

18 MPS (39) Genom det nya nödcentralsdatasystemet kommer det att ske ändringar i styrningen av nödsamtal i kommunikationsnät. Nödsamtalen styrs nu via det allmänna kommunikationsnätet till nödcentralerna. I framtiden styrs alla nödsamtal via de anslutningsoperatörer som nödmyndigheterna har kommit överens om till nödcentralernas centraliserade serverhallar och vidare till den behöriga nödcentralen på basis av den information som kommer i samband med nödsamtalet. Om det blir avbrott i förbindelserna till serverhallar kan anslutningsoperatörerna styra nödsamtalen direkt till den nödcentral som betjänar området. Genomförandet av förbindelserna mellan anslutningsoperatörerna och serverhallarna/nödcentralerna baserar sig på avtal mellan Nödcentralsverket och de relevanta anslutningsoperatörerna, och genomförandet av förbindelserna i fråga omfattas i regel inte av denna föreskrift. 5.2 Dokumentation av styrningen av samtal Teleföretaget ska dokumentera de förfaringssätt som det använder vid styrningen av nödsamtal per teknologi. Motivering Routningsnummer som används vid styrning av nödsamtal bildas i olika tekniker utifrån olika uppgifter. De korrekta routningsnumren för nödsamtal möjliggör styrningen av nödsamtalen till rätt nödcentral och en så effektiv behandling av nödsamtalet som möjligt. Det sker ändringar i teleförtagens nät hela tiden, t.ex. nya basstationer tas i drift. I samband med ändringarna ska man se till att ändringarna i routningen av nödsamtal också skötas. Dokument över routningsprinciper säkerställer att alla som gör ändringar har relevanta uppgifter till sitt förfogande för routningar. Tillämpning Principerna för att bilda ett routningsnummer ska beskrivas separat för det fasta nätet, mobilnätet och VoIP-tjänster. Av dokumentationen ska åtminstone framgå följande: - den allmänna principen för att bilda ett routningsnummer och eventuella specialfall per teknik (exempel på beskrivningens exakthet: rutt från basstationen (den kommun där basstationen finns) i alla mobiltelefonväxlar) - routningstabell som använts (exempel: företaget har använt den routningstabell som finns på s webbsidor) 5.3 Styrning av nödtextmeddelanden Teleföretaget som förmedlar textmeddelanden ska styra nödtextmeddelandena till det teleföretag med vilket nödmyndigheten har kommit överens om förmedlingen av nödtextmeddelanden till nödcentralernas system. Motivering

19 MPS (39) Vid förmedling av nödtextmeddelanden används nationellt en modell där ett teleföretag förmedlar nödtextmeddelanden från alla teleföretag till nödcentralernas system. Med nödtextmeddelanden kan personer som av en eller annan orsak inte kan ringa ett nödsamtal till 112 göra ett nödmeddelande. För nödmeddelanden med textmeddelande finns en hel del brister om man jämför dem med nödsamtal: - kommunikationen mellan den nödställda och nödcentralsoperatören sker långsamt - kommunkod finns inte tillgänglig vid styrning av meddelandet - det är inte möjligt att skicka ett nödtextmeddelande om det inte finns ett SIM-kort i telefonen - det är inte möjligt att skicka ett nödtextmeddelande, om man inte har kontakt med ens egen tjänsteleverantörs nät eller om man använder ett nät med vilket det inte finns ett roaming-avtal - det är inte möjligt att prioritera nödtextmeddelanden (ingen garanti för att meddelandet når fram, det kan bli lång fördröjning i förmedlingen) - telefonen tar nödvändigtvis inte emot nödtextmeddelanden, om minnet är fullt. Trots nödtextmeddelandets många brister har man ansett att det är viktigt att genomföra tjänsten, eftersom den möjliggör nödmeddelanden för särskilda grupper av användare som eventuellt inte har andra möjligheter. Användningen av nödtextmeddelanden förutsätter förhandsregistrering i enlighet med 13 b i lagen om nödcentralsverksamhet (692/2010): Nödtextmeddelande Med nödtextmeddelande avses här ett textmeddelande enligt mom. i informationssamhällsbalken (917/2014). Ett nödmeddelande kan skickas som ett nödtextmeddelande endast av den som har registrerat sig för tjänsten. En person som är under 18 år kan registreras av vårdnadshavaren eller av någon annan intressebevakare. En minderårigs egen registreringsansökan ska åtföljas av vårdnadshavarens samtycke. Registreringen är i kraft högst två år i sänder från den tidpunkt då sökanden fick ett meddelande om att registreringen har godkänts. Om en person som inte har registrerats skickar ett nödmeddelande som ett nödtextmeddelande, ska

20 MPS (39) Nödcentralsverket skicka personen ett svarsmeddelande. Svarsmeddelandet ska innehålla en uppmaning att ringa ett nödsamtal samt anvisningar för registrering. Närmare bestämmelser om förfarandet för registrering och förfarandet för mottagning av registrering får utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. Teleföretagen förmedlar alltså alla nödtextmeddelanden till nödcentralernas system, och beslutet om hur meddelandet hanteras görs i nödcentralernas system. Tillämpning Nödtextmeddelandena överförs från användaren till teleföretagets egna textmeddelandecentraler. Därifrån styr varje teleföretag nödtextmeddelandena till det anslutningsteleföretag med vilket nödmyndigheten har kommit överens om förmedlingen av nödtextmeddelanden till nödcentralernas system. Anslutningsteleföretaget och de övriga teleföretagen avtalar sinsemellan om det gränssnitt som används. Textmeddelandestandarder och de tekniska genomföranden som baserar sig på dem gör det inte möjligt att använda samma routningsnummer för nödtextmeddelanden som för nödsamtal. Textmeddelandecentraler för de teleföretag som förmedlar textmeddelanden vet inte från vilket område de mottagna textmeddelandena kommer. Därför kan de inte heller sätta motsvarande uppgift på utgående meddelanden. Textmeddelandena bär dock alltid numret för anropande abonnemang, med vilket abonnemanget kan lokaliseras med hjälp av mobilnätsbaserad positioneringssystemet. Nödcentralernas serverhall eller den nödcentral som tagit emot ett textmeddelande kan lokalisera abonnemanget och vid behov styra textmeddelandet till en annan nödcentral. 5.4 Routning av samtal från företagsnät Teleföretaget ska ta hand om eventuell omroutning av nödsamtal från ett företagsnät (företagets interna IP-nät, växelnät eller annat motsvarande nät) och därtill eventuellt hörande nummeromvandling i utgångscentralen eller i ett motsvarande ställe så att det, på basis av informationen från det relevanta nätet, med samtalet överförs information om det samarbetsområde för nödcentralerna som samtalet kommer ifrån. Motivering Ett företagsnät kan täcka hela Finland, men det kan endast ha en anslutningspunkt till det allmänna kommunikationsnätet. För att nödsamtalen ska kunna routeras till den nödcentral som bestäms på basis av uppringarens position, ska det allmänna nätet kunna överföra relevant routningsinformation, om företagsnätet ger behövlig information.

21 MPS (39) Tillämpning Föreskriftens krav gäller endast det allmänna nätets del. För det tekniska genomförandet har gett rekommendationen 309/2014 S om routning av nödtrafik från företagsnät [10]. 5.5 Begränsning av tjänsten vidarekoppling Teleföretaget ska för sin del se till att samtalet inte kan vidarekopplas till det allmänna nödnumret 112. Motivering En avsiktlig eller oavsiktlig vidarekoppling av samtal till det allmänna nödnumret 112 kan orsaka en stor extra belastning i nödcentralerna då de blir tvungna att ta emot samtal som inte är avsedda för dem. Därför är det motiverat att med tekniska åtgärder förhindra sådan vidarekoppling. Tillämpning Aktivering förhindras, om abonnenten försöker aktivera tjänsten så att samtalen vidarekopplas till det allmänna nödnumret Överföring av numret för anropande abonnemang Det teleföretag som förmedlar ett nödsamtal eller ett nödtextmeddelande till en nödmyndighet ska se till att numret för anropande abonnemang överförs vid nödsamtalen och nödtextmeddelandena alltid när numret är mottaget och nödmyndighetens gränssnitt möjliggör överföringen av numret. Motivering Nödcentralen använder numret för anropande abonnemang i samband med nödsamtalet och nödtextmeddelandet för att söka abonnentens adressuppgifter och, när det är fråga om mobilabonnemang, använder numret också för positionering av mobiltelefonen. Tillämpning Det tekniska genomförandet av överföringen av numret för anropande abonnemang i nödsamtal beskrivs i standarder för signaleringssystem som används mellan en nödcentral och det allmänna kommunikationsnätet. Den nationella specificeringen av ISDN-signalering (DSS1) ingår i rekommendation GFI9302 [11]. Den nationella specificeringen av SIPsignalering ingår i s rekommendation 202/2014 S [12]. Numret för anropande abonnemang överförs till anslutningsteleföretaget i nödmeddelanden på samma sätt som i övriga textmeddelanden. Förfarandena har beskrivits i 3GPP:s textmeddelandestandarder.

22 MPS (39) 3 kap. Säkerställande av nödsamtal 6 Allmänt säkerställande av nödsamtal 6.1 Prioritering av nödsamtal Ett teleföretag ska prioritera nödsamtalen i det allmänna kommunikationsnätet. Motivering Nödsamtalen är viktiga varför det är motiverat att förutsätta att de prioriteras i förhållande till övrig trafik i kommunikationsnätet. Tillämpning På förbindelser mellan centraler i kretskopplade nät prioriteras nödsamtalen antingen med funktionen prioriterad riktning eller med särskilda rutter reserverade för nödsamtal. I funktionen prioriterad riktning behandlas nödsamtalen så att de har prioritet i förhållande till övriga samtal vid reservering av centralernas trafik- eller styrorgan. Om alla sammankopplingsledningar är reserverade, väntar nödsamtalet tills det får den första lediga ledningen till sitt förfogande. Väntetiden ska sättas i centralerna så att den är högst sekunder. Med hjälp av särskilda rutter kan man säkerställa att nödsamtalen lyckas i större utsträckning än om man använder prioriterad riktning. Flera operatörer använder särskilda rutter för nödsamtal. För radiogränssnitt i mobilnät genomförs prioritering av nödsamtal med köfunktion enligt punkt i specifikationen 3GPP TS "Technical Specification; 3rd Generation Partnership Project; Technical Specification Group Core Network and Terminals; Mobile radio interface Layer 3 specification; Core network protocols; Stage 3" [13] Call queuing at mobile originating call establishment If an idle traffic channel is not available at the assignment instant, the network may place the traffic channel request in a queue. Calls arriving when all positions in the queue are occupied shall be cleared by the network using the cause #34 "no circuit/channel available". The maximum queuing interval is supervised by the network. The limit is a network dependent choice. In case the network is not able to allocate a traffic channel within the queuing limit, the network will release the call using cause #34 "no circuit/channel available". Kötiden sätts på 30 sekunder. Standarder för mobilnät möjliggör att nödsamtalet inte är prioriterat i radiogränssnittet utan det kan köa för första lediga radiokanal eller att ett

23 MPS (39) annat pågående samtal än nödsamtal kopplas ned för att släppa igenom nödsamtalet. Nedkoppling av samtal i kommunikationsnät används inte i Finland. Om en sådan funktion införs, skulle det enligt grundlagen förutsätta en norm på lagnivå. Därför används inte nedkoppling av samtal för att släppa igenom nödsamtal. I IP-nät har prioritering av nödsamtal ännu inte specificerats. Teleföretagen prioriterar i allmänhet sina samtalspaket i förhållande till den övriga trafiken. Det säkerställer oftast också att nödsamtalspaketen släpps fram, eftersom röstkommunikationens andel av IP-nätets trafik är liten. Prioritering av samtal har behandlats i motiveringen till föreskrift 58 [14], där det bl.a. rekommenderas att teleföretagen placerar röstkommunikationen i kvalitetskategori 0. Det finns dock ingen överenskommelse om överföring av information om kvalitetskategori mellan teleföretag. Man kan inte ge några detaljerade krav på prioritering av nödsamtal i IP-nät, men utgångspunkten är att teleföretaget prioriterar nödsamtalen så högt som möjligt i sitt nät inom ramen för tekniska möjligheter. 6.2 Dokumentation av prioriteringen av nödsamtal Teleföretaget ska dokumentera de förfaringssätt som det använder för prioriteringen av nödsamtalen per teknologi. Motivering Nödsamtalen kan prioriteras i olika tekniker på olika sätt. Det är viktigt att säkerställa att de genomförda prioriteringarna förblir oförändrade när man gör ändringar i nätet. Dokument över prioriteringsmetoder säkerställer att de som gör ändringar i nätet har relevanta uppgifter också om de prioriteringsförfaranden som finns till förfogande. Tillämpning Teleföretaget beskriver sina prioriteringsförfaranden för nödsamtal på traditionella förbindelser för det fasta nätet, i radiogränssnittet för mobilnät och på IP-förbindelser. Av dokumentationen ska framgå den prioriteringsmetod som används per teknik (exempel på beskrivningens exakthet: på traditionella förbindelser för det fasta nätet används särskilda rutter för att prioritera nödsamtal) 6.3 Prioritering på en förbindelse som ger redundans Redundans för komponenterna i viktighetsklass 1 och 2 som avses i s föreskrift 54 samt förbindelserna mellan dem ska säkerställas så att nödsamtalen på redundansförbindelsen är prioriterade på samma sätt som nödtrafik på den förbindelse som behöver redundans. Motivering

24 MPS (39) Kraven i föreskrift 54 [15] säkerställer att komponenterna i viktighetsklass 1 och 2 samt förbindelserna mellan dem är redundanta. När trafiken vid ett fel, en störning eller något annat tillfälle överförs till en förbindelse som ger redundans, kan den bli överbelastad (spärrad) på grund av att trafiken fördelas på nytt. Därför ska reservförbindelsen också ha prioritering av nödsamtal. Tillämpning Prioritering av nödsamtalen kan genomföras på olika sätt så som beskrivs i 6.1 beroende på tekniken. Nödsamtalen ska prioriteras på samma sätt både på reservförbindelsen och på huvudförbindelsen. 6.4 Förbindelser mellan nödcentralen och anslutningsteleföretaget Redundans för förbindelserna mellan nödcentralen och det teleföretag som ansluter nödcentralen till det allmänna kommunikationsnätet måste säkerställas. Motivering Nödcentralerna finns på stora orter där det inte har varit svårt att ordna förbindelser med två rutter som säkerställer varandra antingen på två punkter i ett teleföretags nät eller i två olika teleföretags nät. Då mängden nödcentraler minskar i framtiden blir det ännu lättare att ordna redundans. Nödcentralen och anslutningsoperatörerna kommer sinsemellan överens om hur förbindelserna och redundans genomförs och hur kostnaderna fördelas. Med tanke på nödsamtal är det dock fråga om en kritisk förbindelse och därför är det behövligt att fortfarande ha kravet på redundans i föreskriften. Tillämpning De förbindelser som ger redundans ska genomföras så att de är så oberoende av varandra som möjligt. Man ska bland annat beakta överföringsförbindelser via olika rutter och strömförsörjningssystemets oavhängighet. I framtiden, då nödsamtalen routeras från det allmänna nätet till ett fåtal anslutningspunkter som nödcentralerna bestämmer, gäller kravet endast förbindelser från det allmänna nätet till dessa anslutningspunkter. Föreskriften tillämpas inte på förbindelserna mellan anslutningspunkterna och nödcentralerna. 6.5 Utsläckande av basstationens bärvågor Teleföretaget ska säkerställa att basstationens bärvågor släcks om överföringsförbindelsen mellan mobilnätets basstation och kontrollenheten för basstationen avbryts. Motivering Om mobilnätets basstation eller förbindelse från basstationen uppåt drabbas av fel, kan mobiltelefonen uppkoppla ett nödsamtal via ett annat

25 MPS (39) teleföretags mobilnät, om mobiltelefonen finns inom det andra nätets täckningsområde. På så sätt kan olika teleföretags mobilnät ge redundans för varandra förutsatt att överföringsförbindelserna inte är avhängiga av varandra. Teleföretagen ska dock säkerställa att basstationens bärvågor släcks om överföringsförbindelsen avbryts för att mobiltelefonen ska kunna använda det andra nätet utan att SIM-kortet behöver tas bort. Tillämpning I mobilnäten finns en funktion som möjliggör att basstationen automatiskt släcks om överföringsförbindelsen mellan basstationen och kontrollenheten för basstationen avbryts. Funktionen kan även parametriseras på ett annat sätt. Kravet säkerställer att parametrarna blir uppsatta på ett ändamålsenligt sätt för nödsamtalen. Om det inte går att använda eget nät, använder nödsamtalet ett annat teleföretags nät, om det finns att tillgå. Nödsamtalet är då ett nödsamtal utan SIM som lyckas oberoende av om det finns ett SIM-kort i terminalutrustningen eller inte. Det går dock inte att skicka nödtextmeddelanden, eftersom alla textmeddelanden förutsätter en förbindelse till eget nät och ett SIM-kort för att de ska kunna skickas. 7 Säkerställande av nätet som används för nödsamtal i tätorter inom glesbygdsområden 7.1 Allmän motivering till fysiskt säkerställande De krav på säkerställande som ges i föreskrift 54 gäller kommunikationsnätens och -tjänsternas komponenter i viktighetsklass 1 och 2 samt förbindelser mellan dem. Således behöver kommunikationsförbindelser i tätorter inom glesbygdsområden i regel inte redundans utgående från kraven i föreskrift 54. Situationer där hela kommunikationen inom ett visst område beror på en överföringsförbindelse är speciellt problematiska. Sådana förbindelser är förbindelser mellan det fasta telefonnätets central och koncentratorer till centralen samt förbindelser mellan kontrollenheten för mobilnätets basstation och basstationer till kontrollenheten. Om man vill trygga alla förbindelser mot fel i en enskild överföringsförbindelse, borde alla överföringsförbindelser mellan nätelementen ha en ersättande fysiskt oavhängig överföringsförbindelse. Det är givetvis möjligt att förse den överföringsförbindelse som ger redundans med en sådan överföringsförbindelse som ger redundans för flera nätelement. Vid nödtrafiken är ett nödsamtal fortfarande den viktigaste formen av kommunikation trots att övriga kommunikationssätt, t.ex. textmeddelande, kommer att tas i drift, eller används i viss mån. Därför vill man i första hand säkerställa att nödsamtalen fungerar.

26 MPS (39) Fullständig redundans kräver mycket stora investeringar av teleföretagen, vilket överensstämmer inte med proportionalitetsprincipen. Det finns dock ganska stora tätorter inom glesbygdsområden där hela telekommunikationen kan vara avhängig av en överföringsförbindelse. Om den drabbas av fel, förhindras också nödsamtalen. Eftersom det inte är skäligt att kräva fullständig redundans av nätet, har man bestämt att utgå från att säkerställa nödsamtalen i tätorter i de kommuner som finns i glesbygdsområden. I tätortsområdena har teleföretagen säkerställt sina egna nät på grund av kommersiella och konkurrensmässiga orsaker och där har teleföretagen även nät som inte är avhängiga av varandra. Det är främst på glesbygdsområden där det har förekommit problem med redundans. Därför är det motiverat att teleföretagen kan lämna de tätaste bebodda områdena utanför de åtgärder som krävs i föreskriften för utredning, planering och verkställande av extra redundans. Det betyder att Statistikcentralens statistiska kommunindelning i urbana kommuner och tätortskommuner lämnas utanför de säkerställanden av nödsamtal i tätorter som avses i denna föreskrift. Den områdesavgränsning som används i denna föreskrift definieras närmare i motiveringen till 3 och bilagan till föreskriften innehåller en förteckning över de kommuner och tätorter som föreskriften gäller. Nätets uppbyggnad och möjligheterna att säkerställa nödsamtalen avviker klart från varandra i mobilnät och fasta nät. Föreskriftens utgångspunkt är därför att mobilnäten och det fasta nätet behandlas särskilt med tanke på säkerställande av nödsamtal. 7.2 Principerna för tillämpning av fysisk redundans (bild) Principen för hur nödsamtalen säkerställs i tätorter finns i bilden nedan.

27 MPS (39) Utgångspunkten är att både koncentratorn och basstationen har två oavhängiga förbindelser till en ring för redundans. Om ringens anslutningspunkt och basstation/koncentrator finns i samma byggnad behöver förbindelsen mellan dem inte säkerställas. Förbindelsen behöver inte säkerställas, om ringens anslutningspunkt och koncentrator eller basstation finns nära varandra (högst några hundra meter från varandra) och om förbindelsen som helhet har genomförts så att sannolikheten för att överföringsförbindelsen drabbas av fel är mycket liten. Detta förutsätter att teleföretaget i sin plan för att säkerställa redundans i individuella tätorter motiverar varför säkerställandet av överföringsförbindelsen i fråga inte är behövligt. Sannolikheten för fel påverkas exempelvis av om förbindelsen finns inom ett byggt område eller i terräng. 7.3 Säkerställande av nödsamtal i mobilnät Ett teleföretag ska säkerställa att ett enskilt avbrott i överföringsförbindelser mellan 2G- och 3G-mobilnätets basstation och en komponent i viktighetsklass 2 enligt s föreskrift 54 inte hindrar nödsamtal som rings via mobilnäten i en tätorts hela område. Motivering Majoriteten av nödsamtalen rings från mobiltelefoner. Därför är det synnerligen viktigt att säkerställa att nödsamtalen i mobilnät får redundans.