Svar på skriftligt spörsmål om beredskap för störningar i eldistributionen

Transkript

1 Svar på skriftligt spörsmål om beredskap för störningar i eldistributionen Till riksdagens talman I det syfte som anges i 27 i riksdagens arbetsordning har Ni, Ärade talman, till den minister som saken gäller översänt följande skriftliga spörsmål SS 627/2017 rd undertecknat av riksdagsledamot Päivi Räsänen /kd: Hur bedömer regeringen att kommuner, elbolag och räddningsmyndigheters åtgärder har lyckats under tiden för elavbrott, ser regeringen att det finns förbättringar att göra för att alla medborgare, oberoende av sin bostadsort, ska kunna känna sig trygga även under längre elavbrott under den kalla och mörka tiden, med vilken tidplan kan informationssystemet ERICA som kopplar ihop nödcentralerna tas i bruk och vilka andra lösningar avser regeringen att söka för att problemen med nödnumret under störningar i eldistributionen kan förebyggas i fortsättningen? Som svar på detta spörsmål anför jag följande: I inrikesministeriets verksamhetsområde ingår när det gäller de aktörer som nämns i den första frågan räddningsmyndigheternas och kommunernas åtgärder och bedömningen av dem till de delar som de gällde räddningsverksamhet och deltagande i det. Bedömningen av hur elnätsbolagens åtgärder lyckades hör till arbets- och näringsministeriet och de tillsynsmyndigheter som verkar inom dess förvaltningsområde. Om detta bestäms i elmarknadslagen (588/2013) samt lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (590/2013). Kommunikationsministeriet och myndigheterna inom dess förvaltningsområde är behöriga när det gäller bedömning av mobiltelefonnätens funktion och beredskap som sammanhänger med detta. I situationen i Norra Karelen tog inte räddningsmyndigheten ledningsansvar för helhetsläget på grund av elavbrotten eftersom situationen inte krävde detta. Räddningsverksamheten när det gäller de uppgifter som krävdes under situationen kan bedömas ha lyckats på normalt sätt. Situationen med blötsnö i Kajanaland sköttes fram till så att varje part agerade enligt sina egna beslut och Kajanalands räddningsverk gav utöver sina egna räddningsuppgifter stöd åt andra aktörer (lägesbild, adressuppgifter, transportstöd, anvisningar åt kommuner, samarbetsmöten) i rollen som koordinator utan att ta ledningsansvaret. Fram tills dess var det alltså inte

2 frågan om räddningsverksamhet och räddningsmyndigheten hade inte ledningsansvaret i situationen. Kajanalands räddningsverk bad om handräckning från Försvarsmakten för bland annat transport av elmontörer i terrängen. Försvarsmakten lämnade (som väntat) ett nekande beslut med motiveringen att i det skedet gällde det inte deltagande i räddningsverksamhet och att handräckning begärdes inte åt räddningsverket utan åt privata tele- och elbolag. Efter att ha konsulterat jourhavande vid inrikesministeriet tog räddningsverket med stöd av räddningslagen (379/2011) ledningsansvaret eftersom läget då bedömdes vara förenat med olycksrisk och det är frågan om räddningsverksamhet enligt räddningslagen. Efter att räddningsverket tagit ledningsansvaret och när det då var frågan om räddningsverksamhet bad räddningsverket försvarsmakten att delta i räddningsverksamheten som Försvarsmakten svarade jakande på. Väderförhållandena var svåra under situationen och den största delen av resurserna i området utnyttjades under situationen: räddningsverkets egna samt resurserna hos de aktörer och den handräckning som deltog i räddningsverksamheten, social- och hälsovårdsmyndigheter och - inrättningar samt kommunerna och dessutom civilsamhällesorganisationerna. Mot bakgrund av förhållandena och situationens omfattning kan de ansvariga för och deltagarna i räddningsverksamheten bedömas ha agerat ganska lyckat. Räddningsmyndighetens övertagande av ledningsansvaret och det allmänna ledningsansvar som hör till det samt räddningsväsendets förmåga att effektivt koordinera helheten var en väsentlig faktor för att lyckas hantera situationen. I efterhand kan man konstatera att räddningsmyndigheten skulle med samma motivering ha kunnat ta ledningsansvaret redan eftersom inga väsentliga förändringar skedde i förhållandena under tiden Enskilda människors, hushålls och även olika organisationers självständiga beredskap i form av bl.a. krisskafferi för situationer med elavbrott måste främjas. Medborgare och hushåll samt andra sammanslutningar ska genom kommunikation om säkerhet aktiveras till att ta ansvar för sin förmåga att klara sig i olika slags störningssituationer genom egna beredskapsåtgärder innan organiserad hjälp fås. För att säkerställa människors säkerhet under långa elavbrott kan många åtgärder vidtas. För elnätets försörjningsberedskap och elens funktionssäkerhet är det viktigt att arbetet med förbättring av elnätets funktionssäkerhet fortsätter. Markförläggning av elöverföringen bör fortsättas överallt där det är vettigt. Dessutom bör man sträva efter att eliminera och minska risker i elnätet även med andra åtgärder. Målsättningen är att myndigheternas nya gemensamma informationssystem som kopplar ihop nödcentralerna (ERICA) tas stegvis i bruk från hösten Eftersom ibruktagandet har försenats från de ursprungliga planerna, har nya tjänster för nödmeddelanden (112-sms och automatiskt ecall-nödmeddelande för fordon) realiserats i det nuvarande nödcentralsdatasystemet (ELS). Dessutom har Nödcentralsverkets ledningscentral inlett sin verksamhet i slutet av Inrikesministeriet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet samt Nödcentralsverket

3 följer projektets framsteg. Under elavbrotten i Kajanaland uppträdde tidvis sådana störningar i mobiltelefonnäten att det inte gick att ringa nödnumret från mobiltelefon. Av denna anledning utfärdade Nödcentralsverket ett varningsmeddelande om förhållandet. Akilleshälen för eldistributionen i Finland är luftledningsnätet i skogiga glesbygder. Mellanoch lågspänningsledningar som inte är nedgrävda är utsatta för skador på grund av vindfällen och snölast. I den nya elmarknadslagen från 2013 inkluderades ett omfattande regelverk med kraftiga styrmedel för att förbättra leveranssäkerheten för el samt elbolagens beredskap för naturfenomen som orsakar elavbrott. För distributionsnäten uppställdes mål för att förbättra leveranssäkerheten för el. Kraven på leveranssäkerhet ställdes separat för tätorter (högst 6 h avbrott), glesbygd (högst 36 h avbrott) samt skärgård och mycket glest bebodda områden. Dessa krav ska uppfyllas till slutet av 2028 då övergångsperioden slutar. Kraven ska uppfyllas för 50 procent av nätanvändarna till slutet av 2019 och för 75 procent till slutet av I lagen inkluderades också ett krav om säkerhet mot träd för högspänningsnäten. Dessutom krävdes att elnäten ska göra beredskapsplaner samt att i störningssituationer samarbeta sinsemellan och med myndigheterna. Bestämmelserna genomgick en ovanligt omfattande beredning. Bestämmelserna ses som ganska hårda i glest befolkade trakter. På grund av dessa omständigheter har det i detta skede inte ansetts motiverat att rikta mer regleringsåtgärder på elnäten. Det kan ses att de åtgärder som lagstiftningen kräver har förbättrat leveranssäkerheten för el i stora delar av Finland. Trots att Finland har varit utsatt för flera kraftiga stormar under de senaste åren har de fel de gett upphov till klarats med genomsnitt kortare elavbrott och elavbrott som påverkat färre kunder. Nätbolagens beredskap, felutredning och reparationsverksamhet samt inbördes uthyrning av reparationspersonal vid stora störningar har också förbättrats. I och med att genomförandet av kraven på leveranssäkerhet går framåt förbättras situationen ännu mera. Energimyndigheten har meddelat att de utreder elavbrotten vid årsskiftet och om de nätbolag som haft de värsta elavbrotten uppfyllt sin lagstadgade skyldighet att utveckla sitt elnät på ett relevant sätt. Det vore viktigt att myndigheterna samt elnätsbolagen och deras ägare, som ofta är kommuner, regionalt och lokalt skulle bedöma hur man kan förebygga störningar i eldistributionen på ett effektivare sätt än idag och hur man i störningssituationer med samarbete och koordinering av åtgärder kan förbättra hanteringen av störningssituationer och de problem de medför för kunderna. Utöver de åtgärder som beskrivs ovan måste olika aktörers fasta och rörliga reservkraftkapacitet utvecklas samt användningsplanerna för den rörliga reservkraftkapaciteten uppdateras. Tillsammans med teleoperatörerna måste en bättre tillgång än idag på reservkraftutrustning säkras eller så ska elförsörjningen till basstationerna i telenätet säkras på annat sätt. Bestämmelser gällande säkerställande av funktionen för allmänna kommunikationsnät och - tjänster, som mobilkommunikationsnätens telefon- och dataöverföringstjänster, samt hantering av störningssituationer i dem har granskats grundligt i samband med beredningen av informat-

4 ionssamhällsbalken som trädde i kraft i början av 2015 och vid uppdatering av Kommunikationsverkets tekniska föreskrifter på dess grund. Även för förebyggande av störningssituationer och framförallt för att säkerställa nödtrafiken i alla lägen har det vidtagits flera åtgärder med resultatet att störningar får mindre konsekvenser för nödtrafiken och kommunikationstjänsternas tillgänglighet i allmänhet. Antalet störningssituationer i kommunikationsnäten och -tjänsterna, deras orsaker samt åtgärder för att förebygga och begränsa dem utvärderas också regelbundet. För närvarande pågår bland annat implementeringen av ett informationssystem med vars hjälp det täckningsområde för mobiloperatörernas basstationer som förlorats i en störningssituation kan presenteras på en karta. Detta underlättar identifiering av störningsområden och styrning av felavhjälpning. I informationssamhällsbalkens punkt gällande kvalitetskrav på kommunikationsnät finns för teleföretagen förpliktigande bestämmelser om att kommunikationsnät ska planeras, byggas och underhållas bland annat så att den elektroniska kommunikationen är kvalitetsmässigt god, att de motstår normala förväntade vädermässiga, mekaniska, elektromagnetiska och andra yttre störningar, att deras funktionssäkerhet kan följas, att fel och störningar som märkbart stör deras funktion kan observeras, att åtkomsten till nödtjänster är säkerställd så tillförlitligt som möjligt även under störningar i nätet och att de fungerar så tillförlitligt som möjligt också under störningar av normalläget och under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. Enligt informationssamhällsbalken ska ett teleföretag sörja för att dess verksamhet fortsätter så störningsfritt som möjligt även i störningssituationer av normalläger samt under undantagsförhållanden som avses i beredskapslagen. I Kommunikationsverkets föreskrift för teleföretag ställs minimikrav på bland annat säkerställande av effektmatning till utrustningar som används för att realisera kommunikationsnät och - tjänster. Alla komponenter i kommunikationsnät klassificeras i viktighetsklasser 1 5. Enskilda basstationer i mobilkommunikationsnätet har viktighetsklassen 5 och deras reservkraftkälla ska säkerställa driften som utgångspunkt i minst tre (3) timmar. Kommunikationsverket utvärderar regelbundet de minimikrav som ställs upp i föreskriften och ändra förpliktelserna vid behov. Kraven på säkring av effektmatningen till basstationer har skärpts så att i slutet av 2017 ska varje operatör ha säkrat 30 procent av sina basstationer utanför tätorter med reservkraftkällor med minst fyra (4) timmars säkringstid. Dessutom ska basstationerna enligt föreskriften ha möjlighet till anslutning av rörligt reservkraftaggregat, om det är möjligt att använda en sådan på platsen. Av elavbrotten varar 97 procent kortare tid än 3 timmar så kravenliga ackumulatorer i basstationerna räcker för den större delen av avbrotten. Resten av elavbrotten har en betydligt längre varaktighet och beredskap för dessa situationer genom att höja kraven på säkring av effektmatningen skulle medföra avsevärda kostnader. Den pågående förbättringen av elnätens vädertålighet genom att flytta elkablar ner i marken och till vägar samt genom effektivare skötsel av omkringliggande skog minskar också elavbrotten och därigenom behoven av att höja kraven på effektmatning. I informationssamhällsbalken bestäms också om skyldigheten att förmedla nödsamtal och om Kommunikationsverkets möjlighet att tillsätta en samarbetsgrupp för störningssituationer. Ett

5 teleföretag ska bland annat utan dröjsmål meddela nödcentralen, sjöräddningscentralen och sjöräddningsundercentralen om väsentliga felsituationer och störningssituationer i kommunikationsnätt, nättjänsten och kommunikationstjänsten som påverkar förmedlingen av nödsamtal, så att nödcentralen, sjöräddningscentralen och sjöräddningsundercentralen kan bereda sig på avbrott i nödtrafiken och till exempel utfärda meddelande om dem. Teleföretagen är också genom Kommunikationsverkets föreskrift skyldiga att genomföra nödsamtal så att nödsamtalet också kan ringas från ett annat nät än den mobiloperatörs som tillhandahåller abonnemanget. Avsikten med den samarbetsgrupp för störningssituationer som Kommunikationsverket har tillsatt är att förbättra det operativa samarbetet mellan myndigheterna samt de centrala aktörerna inom tele- och elbranschen vid störningssituationer i kommunikationsnäten. Typiskt har störningssituationer varit kopplade till kraftiga väderfenomen som åsk- eller vinterstormar där de fel som uppstår i elnäten också ger störningar i kommunikationsnäten. Arbetsgruppens huvudsakliga uppgift är att förbereda sig för störningssituationer: - genom att planera, förbereda och implementera åtgärder som krävs för hantering av störningssituationer under normala förhållanden och undantagsförhållanden enligt beredskapslagen - skaffa och leverera uppgifter som är nödvändiga för att hantera störningssituationer som stöd för Kommunikationsverkets beslutsfattande och gruppens interna bruk och - genom att förmedla information som gruppen samlat in och analyserat om störningssituationer till sådana aktörer som kan minska skadliga konsekvenser av störningssituationer för samhället. I arbetsgruppen ingår de viktigaste tele- och eldistributionsföretagen som verkar i Finland samt tele- och elnätsentreprenörer. I gruppen ingår även Energimyndigheten, Meteorologiska institutet, Försörjningsberedskapscentralen, inrikesministeriets räddningsavdelning, Nödcentralsverket och Kommunikationsverket. I akuta lägen stöder samarbetsgruppen reparationsåtgärder så att fel, och speciellt fel som stör nödtrafiken, kan repareras så fort och effektivt som möjligt. Teleföretagen ska också kontinuerligt övervaka sina kommunikationsnät och -tjänster för att observera och förebygga situationer som stör eller hotar deras funktion. Stora teleföretag ska ha beredskap att med övervakningsuppgifter som grund under alla tider på dygnet inleda nödvändiga åtgärder för att åtgärda störningar som påverkar tiotusentals användare eller för att minimera konsekvenserna. Helsingfors Inrikesminister Paula Risikko