Ett samverkansprojekt mellan länets kommuner, Länsstyrelsen i Stockholms län och Kommunförbundet Stockholms Län.

Transkript

1 Ett samverkansprojekt mellan länets kommuner, Länsstyrelsen i Stockholms län och Kommunförbundet Stockholms Län. El-avfall Miljösamverkan Stockholms Län Arbetsgruppen inom delprojektet El-avfall 2009

2 MILJÖSAMVERKAN 2 (5) Innehållsförteckning Inledning...3 Bakgrund...3 Syfte...3 Metod...4 Resultat...4

3 MILJÖSAMVERKAN 3 (5) Inledning Denna slutrapport har tagits fram inom Miljösamverkan Stockholms Län av en arbetsgrupp i delprojektet el-avfall. I arbetsgruppen deltog Nanna Spett från Stockholms stad, Ylva Bjurström från Länsstyrelsen, Helene Nybom från Huddinge kommun samt Ulrika Kvartoft Kruså projektledare Miljösamverkan Stockholms Län. Initiativet till projektet kommer från Stockholms stad. Media har uppmärksammat problemet med uttjänt elektronik som exporteras från Sverige till bl.a. Afrika och Kina. Även uttjänt elektronik från enskilda kommuner har påträffats i dessa länder. Det är viktigt att kommunerna, som tillsynsmyndighet, har kontroll över var det egna el-avfallet tar vägen. Med detta som bakgrund har deltagande kommuner samt Länsstyrelsen valt att ta reda på vart det egna el-avfallet tar vägen. Bakgrund Elektronik innehåller många miljö- och hälsoskadliga ämnen som t.ex. ftalater, bly, kvicksilver och kadmium. För att dessa ämnen inte ska spridas till miljön då elektroniken kasseras regleras hanteringen av uttjänt elektronik i miljöbalken. Där ställs bl.a. krav på utsortering och förbehandling. Baselkonventionen, som trädde i kraft 1992, är en överenskommelse mellan 169 länder, däribland alla EU-länder, om att inte dumpa farligt avfall i länder där lagstiftning och kontroll är bristfällig. Trots regler och konventioner exporteras med stor sannolikhet uttjänt elektronik illegalt från Sverige, ibland under förespegling att det är begagnade produkter. Istället för att tas omhand i Europa hamnar det bl.a. i Västafrika och Kina. I dessa länder finns inga bra metoder att ta hand om den här typen av avfall. Tungmetaller och andra miljöskadliga ämnen förorenar miljön och skadar människors hälsa. Syfte Kasserad elektronik som uppkommer inom Länsstyrelsens och deltagande kommuners egna verksamheter ska tas omhand på ett bra sätt så att det inte finns risk för att den dumpas som avfall i fattiga länder.

4 MILJÖSAMVERKAN 4 (5) Metod Arbetsgruppen har kontaktat de företag som hämtar el-avfallet i respektive kommun samt hos Länsstyrelsen. Följande frågor har ställts till företagen: - vart transporteras avfallet? - säljs avfallet? Till vem? - var demonteras avfallet? - återanvänds något av materialet? Vad återanvänds? - vart tar materialet vägen som återanvänds? - var tas det farliga avfallet omhand? Resultat Det krävs en enorm arbetsinsats för att följa el-avfallet hela vägen från kommunen till slutdestinationen. Vi har inte lyckats få alla svar, men vi har kommit en bit på väg och fått mer insikt i vad som händer med el-avfallet. Följande har vi fått reda på från kommunerna samt Länsstyrelsen: Huddinge kommun Huddinge kommun lämnar allt el-avfall i kommunen till SRV återvinning som tar det till sin anläggning Sofielund där det mellanlagras. Allt el-avfall som lagras på Sofielund sorteras och hämtas därefter av el-kretsen som tar det till någon av sina anläggningar för förbehandling. Oftast kör man det till anläggningen i Linköping, men det kan även tas till någon annan av el-kretsens anläggningar. All demontering sker av el-kretsen som återvinner och återanvänder materialet. Länsstyrelsen i Stockholm Allt avfall från Länsstyrelsen som inte har dataminne går till mellanlagring i Enköping och därifrån till demonteringsanläggning i Västerås och Göteborg bl.a. Kuusakoski. Metallen går till Boliden. Avfall som har minne går till Växjö där data raderas. Om hårddisken har någon defekt så förstör man den och så går den som avfall till Kuusakoski. Om den fungerar och har ett värde så genomförs en rekonditionering. Det innebär att den ska kunna användas i mer än 3 år. Detta motsvarar den tid företag i Sverige ofta har sina datorer. (Det beror visserligen lite på konjunkturen hur länge man har kvar sina datorer). Efter rekonditionering säljer man datorerna till partners, ca 80 % till svenska och 20 % till mestadels norska och danska partners. Vilka partners man anlitar kan variera från år till år. Stockholms stad Stockholm stad har en stor omläggning på gång. Samtliga datorer ska bytas ut inom 1,5 år vilket innebär att cirka datorer med kringutrustning ska bort. Utbytet kommer att hålla på fram till 2011.

5 MILJÖSAMVERKAN 5 (5) Volvo IT som har fått IT-uppdraget av staden hämtar in alla datorer, ser till att minnen raderas och att de datorer som har ett andrahandsvärde säljs på den europeiska marknaden. Dell är anlitade för att utföra minnesradering och rekonditionering. Var detta kommer att ske är oklart. Resterande datorer skrotas. Man skulle kunna gräva djupare för att följa kommunernas el-avfall till slutdestinationen, men detta skulle kräva stora arbetsinsatser. Därför är arbetsgruppen tacksam för att en student vid Stockholms universitet har initierat ett projekt där han ska följa el-avfallets väg från Sverige till Ghana i Afrika. Om han lyckas få finansiering för projektet och kan genomföra det så kommer resultatet säkerligen vara intressant för kommunerna att ta del av. Under arbetsgruppens diskussioner har man kommit fram till att det skulle behövas en utbildning om lagstiftningen angående export av avfall, då detta är en komplicerad lagstiftning. Det skulle vara bra med en praktisk utbildning där inspektörer från kommunerna kan försöka nå fram till koncensus om hur man ska jobba med frågorna. Detta skulle kunna bli ett nytt delprojekt inom Miljösamverkan. Det kanske också skulle vara aktuellt att genomföra inspektioner tillsammans över kommungränserna för att lära av varandra.